Your elusive creative genius | Elizabeth Gilbert

Översättare: Anna Billow Granskare: Lisbeth Pekkari

I am a writer.

Jag är författare.

Writing books is my profession but it's more than that, of course.

Att skriva är mitt yrke, men inte bara det.

It is also my great lifelong love and fascination.

Det är också min passion och mitt stora intresse.

And I don't expect that that's ever going to change.

Jag tror inte att det nånsin kommer att ändras.

But, that said, something kind of peculiar has happened recently

Men det har hänt något märkligt på sistone-

in my life and in my career,

-i mitt liv och min karriär-

which has caused me to have to recalibrate my whole relationship with this work.

-som fått mig att omvärdera mitt förhållande till skrivandet.

And the peculiar thing is that I recently wrote this book,

Saken är den att jag skrivit en bok.

this memoir called "Eat, Pray, Love"

"Lyckan, kärleken och meningen med livet."

which, decidedly unlike any of my previous books,

Till skillnad från mina andra böcker-

went out in the world for some reason, and became this big,

-blev den av nån anledningen en stor-

mega-sensation, international bestseller thing.

-mega-sensation, en internationell bestseller.

The result of which is that everywhere I go now,

Så vart jag än går nu-

people treat me like I'm doomed.

-ser folk mig som dömd.

Seriously -- doomed, doomed!

Dömd! Dömd att misslyckas!

Like, they come up to me now, all worried, and they say,

De säger bekymrat:

- Är du inte rädd för att inte vara lika bra nästa gång?

"Aren't you afraid you're never going to be able to top that?

Aren't you afraid you're going to keep writing for your whole life

Är du inte rädd för att fortsätta skriva men-

and you're never again going to create a book

-aldrig mer skapa en bok-

that anybody in the world cares about at all,

-som nån i hela världen bryr sig om-

ever again?"

-någonsin?

So that's reassuring, you know.

Det känns ju lugnande.

But it would be worse, except for that I happen to remember

Jag minns också-

that over 20 years ago, when I was a teenager,

-för 20 år sen när jag började säga till folk att-

when I first started telling people that I wanted to be a writer,

-jag ville bli författare.

Då fick jag samma typ av skrämselsvar.

I was met with this same sort of fear-based reaction.

- Är du inte rädd för att aldrig lyckas?

And people would say, "Aren't you afraid you're never going to have any success?

Aren't you afraid the humiliation of rejection will kill you?

-Är du inte rädd för förnedringen att refuseras?

Aren't you afraid that you're going to work your whole life at this craft

-Är du inte rädd för att bygga hela livet på det där-

-och om det inte blir något av det-

and nothing's ever going to come of it

-så dör du på en hög av brustna drömmar-

and you're going to die on a scrap heap of broken dreams

-med en bitter smak av misslyckande i munnen?

with your mouth filled with bitter ash of failure?"

(skratt)

(Laughter)

Like that, you know.

Sådana saker.

The answer -- the short answer to all those questions is, "Yes."

Det korta svaret är:- Jo.

Yes, I'm afraid of all those things.

Jo, jag är rädd för allt det.

And I always have been.

Det har jag alltid varit.

And I'm afraid of many, many more things besides

Och jag är rädd för flera saker-

that people can't even guess at,

-som folk inte ens kan föreställa sig.

like seaweed and other things that are scary.

Som alger och annat läskigt.

But, when it comes to writing,

Men vad gäller skrivandet-

the thing that I've been sort of thinking about lately, and wondering about lately,

-det jag tänkt på och undrar är: -Varför?

is why?

Är det rationellt?

You know, is it rational?

Är det logiskt att nån antas-

Is it logical that anybody should be expected

to be afraid of the work that they feel they were put on this Earth to do.

-vara rädd för det de känner är deras uppgift på jorden.

And what is it specifically about creative ventures

Vad är det med kreativa satsningar som gör oss-

that seems to make us really nervous about each other's mental health

-så oroliga för den mentala hälsan-

in a way that other careers kind of don't do, you know?

-på ett sätt som inte sker inom andra yrken?

Like my dad, for example, was a chemical engineer

Min pappa, till exempel, var kemitekniker.

and I don't recall once in his 40 years of chemical engineering

Och ingen gång under hans 40 år som kemitekniker-

anybody asking him if he was afraid to be a chemical engineer, you know?

-frågade någon honom om han var rädd för sitt yrke.

"That chemical-engineering block, John, how's it going?"

-Hur är det med kemiteknik-krampen John?

It just didn't come up like that, you know?

Det var inget man undrade.

But to be fair, chemical engineers as a group

Fast okej, kemitekniker som grupp-

haven't really earned a reputation over the centuries

-har inte fått ryktet genom århundradena-

for being alcoholic manic-depressives.

-att de är manodepressiva alkoholister.

(Laughter)

(skratt)

We writers, we kind of do have that reputation,

Vi författare har det ryktet.

and not just writers, but creative people across all genres,

Och inte bara vi, utan kreativa människor över lag-

it seems, have this reputation for being enormously mentally unstable.

-har ryktet om sig att vara väldigt instabila mentalt.

And all you have to do is look at the very grim death count

Allt man behöver göra är att titta på antalet döda-

in the 20th century alone, of really magnificent creative minds

-bara på 1900-talet. Dessa fantastiska kreativa människor-

who died young and often at their own hands, you know?

-som dog unga och ofta av egen försorg.

And even the ones who didn't literally commit suicide

Till och med de som inte begick självmord-

seem to be really undone by their gifts, you know.

-tycks ha fördärvats av sin talang.

Norman Mailer, just before he died, last interview, he said,

Norman Mailer sa alldeles före sin död:

"Every one of my books has killed me a little more."

"Varje bok jag skrivit har dödat mig en smula."

An extraordinary statement to make about your life's work.

Vilket sak att säga om sitt livsverk.

But we don't even blink when we hear somebody say this,

Men vi blinkar inte ens när nån säger sånt.

because we've heard that kind of stuff for so long

Vi har hört sånt så länge.

and somehow we've completely internalized and accepted collectively

På något sätt har vi alla accepterat-

this notion that creativity and suffering are somehow inherently linked

-idén att kreativitet och lidande hör ihop.

and that artistry, in the end, will always ultimately lead to anguish.

Och att konstnärskap alltid leder till ångest.

And the question that I want to ask everybody here today

Det jag vill fråga alla här idag-

is are you guys all cool with that idea?

-är om ni alla tycker att den idén är okej?

Are you comfortable with that?

Känns det bra?

Because you look at it even from an inch away and, you know --

För bara man tittar på det på lite avstånd så-

I'm not at all comfortable with that assumption.

-jag gillar inte alls det antagandet.

I think it's odious.

Jag tycker att det är avskyvärt.

And I also think it's dangerous,

Och det är farligt.

and I don't want to see it perpetuated into the next century.

Jag vill inte att det ska bevaras in i nästa århundrade.

Det är bättre om vi uppmuntrar de som är kreativa att leva.

I think it's better if we encourage our great creative minds to live.

And I definitely know that, in my case -- in my situation --

Och i min situation är det definitivt så-

it would be very dangerous for me to start sort of leaking down that dark path

-att det vore farligt att börja snegla på den där mörka-

of assumption,

-förutbestämda vägen, särskilt med tanke på-

particularly given the circumstance that I'm in right now in my career.

-var jag just nu är i min karriär.

Which is -- you know, like check it out,

Jag menar, kolla på det.

I'm pretty young, I'm only about 40 years old.

Jag är bara runt 40 år.

Jag har cirka fyra decenniers arbete kvar i mig.

I still have maybe another four decades of work left in me.

And it's exceedingly likely that anything I write from this point forward

Och det är troligt att vad jag än skriver framöver-

is going to be judged by the world as the work that came after

-så kommer det att bedömas utifrån-

the freakish success of my last book, right?

-framgången med den här boken.

I should just put it bluntly, because we're all sort of friends here now --

För att prata klarspråk, vi är ju vänner-

it's exceedingly likely that my greatest success is behind me.

-det är troligt att min största succé ligger bakom mig.

So Jesus, what a thought!

Åh jösses, vilken tanke!

That's the kind of thought that could lead a person

Det är den typer av tankar som kan få en-

to start drinking gin at nine o'clock in the morning,

-att börja dricka gin klockan nio på morgonen.

and I don't want to go there.

Och jag vill inte in i det.

(Laughter)

(skratt)

I would prefer to keep doing this work that I love.

Jag fortsätter hellre med det arbete jag älskar.

Så frågan är bara hur då?

And so, the question becomes, how?

And so, it seems to me, upon a lot of reflection,

Efter mycket funderande, verkar det som om-

that the way that I have to work now, in order to continue writing,

-det jag måste göra nu för att kunna fortsätta-

is that I have to create some sort of protective psychological construct, right?

-är att skapa en skyddande psykologisk föreställning.

I have to sort of find some way to have a safe distance

Jag måste ha ett säkerhetsavstånd-

between me, as I am writing, and my very natural anxiety

-mellan mig när jag skriver, och min oro för-

about what the reaction to that writing is going to be, from now on.

-hur skrivandet kommer att mottas hädanefter.

And, as I've been looking, over the last year,

Jag har letat efter sätt att göra det på.

for models for how to do that,

I've been sort of looking across time,

Jag har letat bakåt i tiden-

and I've been trying to find other societies

-och försökt hitta andra samhällen-

to see if they might have had better and saner ideas than we have

-för att se om de haft bättre sätt än de vi har-

about how to help creative people

-för att hjälpa kreativa människor att hantera-

sort of manage the inherent emotional risks of creativity.

-de känslomässiga risker som kommer med kreativitet.

And that search has led me to ancient Greece and ancient Rome.

Sökandet förde mig till antikens Grekland och Rom.

So stay with me, because it does circle around and back.

Så häng med mig runt och tillbaka i resonemanget.

But, ancient Greece and ancient Rome --

I antikens Grekland och Rom-

people did not happen to believe that creativity

-trodde inte folk att kreativiteten-

came from human beings back then, OK?

-kom från människorna själva.

People believed that creativity was this divine attendant spirit

Folk trodde att kreativitet var ett gudomligt väsen-

that came to human beings from some distant and unknowable source,

-som kom till människorna från en okänd källa-

for distant and unknowable reasons.

-av okänd anledning.

The Greeks famously called these divine attendant spirits of creativity "daemons."

Grekerna kallade detta kreativa väsen för "daimoner."

Socrates, famously, believed that he had a daemon

Sokrates trodde att han hade en daimon-

who spoke wisdom to him from afar.

-en vishetens röst långt bortifrån.

The Romans had the same idea,

Romarna hade samma tanke.

but they called that sort of disembodied creative spirit a genius.

Men de kallade den kreativa anden en genius.

Which is great, because the Romans did not actually think

Romarna ansåg alltså inte-

that a genius was a particularly clever individual.

-att en genius var en begåvad individ.

They believed that a genius was this, sort of magical divine entity,

En genius var en gudomlig existens-

who was believed to literally live in the walls of an artist's studio,

-som man trodde bodde i väggarna-

-i konstnärens studio, lite som husalfen Dobby.

kind of like Dobby the house elf,

and who would come out

Och som kom ut och hjälpte konstnären med arbetet.

and sort of invisibly assist the artist with their work

Och formade resultatet av arbetet.

and would shape the outcome of that work.

So brilliant -- there it is, right there, that distance that I'm talking about --

Lysande, där är den där distansen jag pratade om -

that psychological construct to protect you from the results of your work.

-föreställningen som skyddar dig från ditt arbete.

And everyone knew that this is how it functioned, right?

Alla visste att det var så det funkade.

So the ancient artist was protected from certain things,

Antikens konstnär var skyddad från saker-

like, for example, too much narcissism, right?

-som till exempel för mycket narcissism.

If your work was brilliant, you couldn't take all the credit for it,

Om arbetet var lysande så var det inte bara din förtjänst.

everybody knew that you had this disembodied genius who had helped you.

Alla visste att du hade en okroppslig genius till hjälp.

If your work bombed, not entirely your fault, you know?

Om man misslyckades så var det inte bara ens eget fel.

Everyone knew your genius was kind of lame.

Alla visste att ens genius var dålig.

(Laughter)

Så såg man på kreativitet i väst väldigt länge.

And this is how people thought about creativity in the West

for a really long time.

Men renässansen ändrade allt.

And then the Renaissance came and everything changed,

and we had this big idea, and the big idea was,

Vi kom på tanken att-

let's put the individual human being at the center of the universe

-stoppa individen i universums mitt.

Och det fanns inte plats för-

above all gods and mysteries,

and there's no more room for mystical creatures

-mystiska varelser och talande gudar.

who take dictation from the divine.

And it's the beginning of rational humanism,

Den rationella humanismen börjar.

and people started to believe that creativity

Folk börjar tro att kreativitet-

-kom helt från individen själv.

came completely from the self of the individual.

And for the first time in history,

Och för första gången-

you start to hear people referring to this or that artist as being a genius,

-hör man talas om att konstnären är en genius-

rather than having a genius.

-istället för att ha en genius.

And I got to tell you, I think that was a huge error.

Jag tycker att det var ett stort misstag.

You know, I think that allowing somebody, one mere person

Att låta någon, en simpel människa-

to believe that he or she is like, the vessel,

-tro att han eller hon är ett kärl-

you know, like the font and the essence and the source

-essensen och källan-

-till allt gudomliga, kreativa, eviga mysterium-

of all divine, creative, unknowable, eternal mystery

is just a smidge too much responsibility to put on one fragile, human psyche.

-är att lägga för stort ansvar på ett ömtåligt mänskligt psyke.

It's like asking somebody to swallow the sun.

De är som att be någon svälja solen.

It just completely warps and distorts egos,

Det förvränger jaget.

and it creates all these unmanageable expectations about performance.

Och skapar ohanterliga förväntningar.

And I think the pressure of that

Jag tror att den bördan-

has been killing off our artists for the last 500 years.

-har dödat våra konstnärer de senaste 500 åren.

And, if this is true,

Om det stämmer-

and I think it is true,

-vilket jag tror-

the question becomes, what now?

-blir frågan vad man ska göra nu.

Can we do this differently?

Kan man göra på nåt annat sätt?

Maybe go back to some more ancient understanding

Kanske backa tillbaka till antikens föreställning-

about the relationship between humans and the creative mystery.

-om förhållandet mellan människan och kreativiteten.

Maybe not.

Kanske inte.

Maybe we can't just erase 500 years of rational humanistic thought

Kanske kan vi inte radera 500 år av rationellt humanistiskt tänkande-

in one 18 minute speech.

-med ett tal på 18 minuter.

And there's probably people in this audience

Det sitter förmodligen nån i publiken-

who would raise really legitimate scientific suspicions

-med berättigade vetenskapliga invändningar-

about the notion of, basically, fairies

-mot idén om älvor-

who follow people around rubbing fairy juice on their projects and stuff.

-som åker omkring och skvätter älv-juice på folks projekt.

I'm not, probably, going to bring you all along with me on this.

Jag kommer nog inte få med mig alla på den tanken.

But the question that I kind of want to pose is --

Men vad jag undrar är:

you know, why not?

- Varför inte?

Why not think about it this way?

Varför inte se det på det sättet?

Because it makes as much sense as anything else I have ever heard

Det är lika rimligt som allt annat jag har hört-

in terms of explaining the utter maddening capriciousness

-som förklaring till den nyckfulla-

of the creative process.

-kreativa processen.

A process which, as anybody who has ever tried to make something --

En process som, alla som nånsin gjort något-

-i princip alla här alltså, vet-

which is to say basically everyone here ---

knows does not always behave rationally.

-inte alltid är rationell.

And, in fact, can sometimes feel downright paranormal.

Faktum är, ibland känns det rent utomjordiskt.

I had this encounter recently

Jag mötte nyligen den amerikanska poeten Ruth Stone.

where I met the extraordinary American poet Ruth Stone,

who's now in her 90s, but she's been a poet her entire life

Hon är över 90 och har varit poet i hela sitt liv.

and she told me that when she was growing up in rural Virginia,

Hon sa att när hon växte upp på landet i Virgina-

she would be out working in the fields,

-brukade hon arbeta ute på fälten.

and she said she would feel and hear a poem

Hon sa att hon kunde känna och höra en dikt-

coming at her from over the landscape.

-komma emot henne över landskapet.

And she said it was like a thunderous train of air.

Det var som om luften blev ett mullrande tåg.

And it would come barreling down at her over the landscape.

Och den kom farande mot henne över landskapet.

Hon kände jorden skaka under fötterna.

And she felt it coming, because it would shake the earth under her feet.

She knew that she had only one thing to do at that point,

Hon visste att det var bara en sak att göra-

and that was to, in her words, "run like hell."

-att springa som bara den.

And she would run like hell to the house

Och hon sprang som bara den mot huset.

and she would be getting chased by this poem,

Och dikten jagade henne-

-och hon var tvungen att få tag på papper och penna-

and the whole deal was that she had to get to a piece of paper and a pencil

-så att när dikten åkte genom henne, så kunde hon ta den-

fast enough so that when it thundered through her, she could collect it

-och fånga den på papper.

Ibland var hon inte tillräckligt snabb.

and grab it on the page.

And other times she wouldn't be fast enough,

Hon sprang, men hann inte fram-

so she'd be running and running, and she wouldn't get to the house

-så dikten åkte igenom henne-

and the poem would barrel through her and she would miss it

-och fortsatte över landskapet-

and she said it would continue on across the landscape,

-i sin jakt på en annan poet.

looking, as she put it "for another poet."

Vid andra tillfällen-

And then there were these times --

this is the piece I never forgot --

-och det här kan jag inte glömma-

she said that there were moments where she would almost miss it, right?

-hon sa att ibland missade hon den nästan.

So, she's running to the house and she's looking for the paper

Så hon letar efter papper-

-och dikten åker igenom henne.

and the poem passes through her,

and she grabs a pencil just as it's going through her,

Hon tar upp en penna precis när den åker igenom henne.

and then she said, it was like she would reach out with her other hand

Och det var som om hon kunde sträcka ut handen-

-och ta fast den.

and she would catch it.

Hon tog diktens svans-

She would catch the poem by its tail,

-och drog tillbaka den in i kroppen-

and she would pull it backwards into her body

as she was transcribing on the page.

-samtidigt som hon skrev ner den.

And in these instances, the poem would come up on the page perfect and intact

Då hamnade dikten på pappret ord för ord-

but backwards, from the last word to the first.

-baklänges, från det sista ordet till det första.

(Laughter)

(skratt)

So when I heard that I was like -- that's uncanny,

Vad kusligt, tänkte jag när jag hörde det.

that's exactly what my creative process is like.

Det är exakt så jag skapar också.

(Laughter)

(skratt)

That's not at all what my creative process is -- I'm not the pipeline!

Nej det är det inte så jag skapar. Jag är ingen kanal.

I'm a mule, and the way that I have to work

Jag är en arbetshäst, och jag-

is I have to get up at the same time every day,

-måste gå upp samma tid varje dag-

-och svettas, arbeta och böka med det.

and sweat and labor and barrel through it really awkwardly.

Men till och med jag-

But even I, in my mulishness,

even I have brushed up against that thing, at times.

-har snuddat vid det ibland.

And I would imagine that a lot of you have too.

Och jag tror att många av er har gjort det med.

You know, even I have had work or ideas come through me from a source

Även jag har fått idéer från någon källa-

that I honestly cannot identify.

-som jag inte kan identifiera.

And what is that thing?

Vad är det för nåt?

And how are we to relate to it in a way that will not make us lose our minds,

Hur ska vi förhålla oss till det?

but, in fact, might actually keep us sane?

Och samtidigt behålla förståndet?

And for me, the best contemporary example that I have of how to do that

Mitt bästa moderna exempel på hur man gör-

is the musician Tom Waits,

-är musikern Tom Waits.

who I got to interview several years ago on a magazine assignment.

Jag intervjuade honom en gång för en tidskrift.

And we were talking about this,

Vi pratade om det här-

and you know, Tom, for most of his life, he was pretty much the embodiment

-och Tom, som under sitt liv förkroppsligat-

of the tormented contemporary modern artist,

-idén om den plågade konstnären-

-som försöker styra-

trying to control and manage and dominate

these sort of uncontrollable creative impulses

-de okontrollerbara kreativa impulser-

that were totally internalized.

-som är helt internaliserade.

But then he got older, he got calmer,

Men så blev han äldre, lugnare.

and one day he was driving down the freeway in Los Angeles,

En dag körde han igenom Los Angeles.

and this is when it all changed for him.

Och då ändrades allt.

And he's speeding along, and all of a sudden

Han kör på och plötsligt-

he hears this little fragment of melody,

-hör han en melodislinga-

that comes into his head as inspiration often comes, elusive and tantalizing,

-som åker in i hans huvud, retsam och gäckande-

and he wants it, it's gorgeous,

-och han vill ha den-

and he longs for it, but he has no way to get it.

-han längtar efter den, men kan inte få tag i den.

He doesn't have a piece of paper, or a pencil, or a tape recorder.

Han har inte papper och penna.

Ingen bandspelare.

So he starts to feel all of that old anxiety start to rise in him

Han känner hur ångesten stiger.

"Jag kommer att förlora den-

like, "I'm going to lose this thing,

and I'll be be haunted by this song forever.

-och den kommer att spöka för mig i evighet.

I'm not good enough, and I can't do it."

Jag är för dålig, jag kan inte."

And instead of panicking, he just stopped.

Istället för att få panik-

He just stopped that whole mental process and he did something completely novel.

-stannade han den mentala processen-

-och gjorde något helt nytt.

He just looked up at the sky, and he said,

Han sa mot skyn:

"Excuse me, can you not see that I'm driving?"

-Ursäkta, kan du inte se att jag kör?

(Laughter)

(skratt)

"Do I look like I can write down a song right now?

-Ser det ut som om jag kan skriva en sång just nu?

If you really want to exist, come back at a more opportune moment

-Om du verkligen vill bli till så välj ett bättre tillfälle-

when I can take care of you.

-ett när jag kan ta om hand om dig.

Otherwise, go bother somebody else today.

-Annars så får du störa nån annan idag.

Go bother Leonard Cohen."

-Stör Leonard Cohen.

And his whole work process changed after that.

Hela hans arbetsprocess ändrades efter det.

Not the work, the work was still oftentimes as dark as ever.

Inte arbetet i sig. Det var lika mörkt som vanligt.

But the process, and the heavy anxiety around it

Men processen, ångesten runt det hela-

was released when he took the genie, the genius out of him

-släppte när han tog geniet, genius ur sig själv-

where it was causing nothing but trouble, and released it back where it came from,

-där det bara ställde till det, och släppte tillbaka det-

-och insåg att det inte behövde vara något plågsamt.

and realized that this didn't have to be this internalized, tormented thing.

Det kunde vara ett konstigt, märkvärdigt samarbete-

It could be this peculiar, wondrous, bizarre collaboration,

kind of conversation between Tom and the strange, external thing

-ett samtal mellan Tom och något underligt externt-

that was not quite Tom.

som inte var riktigt Tom.

When I heard that story, it started to shift a little bit

Efter den berättelsen började jag ändra-

the way that I worked too, and this idea already saved me once.

-mitt arbetssätt också. Det har redan räddat mig en gång.

It saved me when I was in the middle of writing "Eat, Pray, Love,"

Det räddade mig när jag skrev min senaste bok.

and I fell into one of those sort of pits of despair

Då ramlade jag ner i ett av alla hål-

that we all fall into when we're working on something and it's not coming

-vi hamnar i när vi jobbar på, men inget lossnar-

and you start to think this is going to be a disaster, the worst book ever written.

-och det börjar luta åt katastrof-

-den sämsta boken nånsin.

Not just bad, but the worst book ever written.

Inte bara dålig, utan den sämsta nånsin.

Jag tänkte att jag lägger ner hela projektet.

And I started to think I should just dump this project.

But then I remembered Tom talking to the open air

Men så mindes jag när Tom pratade ut i tomma intet-

and I tried it.

-och testade det.

So I just lifted my face up from the manuscript

Jag tittade upp från manuskriptet-

and I directed my comments to an empty corner of the room.

-och riktade mig mot ett tomt hörn.

And I said aloud, "Listen you, thing,

Och sa högt: "Hör på nu-

you and I both know that if this book isn't brilliant

-vi vet båda två att om den här boken inte är lysande-

that is not entirely my fault, right?

-så är det inte bara mitt fel, okej?"

Because you can see that I am putting everything I have into this,

"Som du ser så ger jag allt jag har-

I don't have any more than this.

-det här är allt jag har-

If you want it to be better, you've got to show up and do your part of the deal.

-om det ska bli bättre, måste du visa dig och göra din del."

"OK. Och om du inte gör det så, skit i det-

But if you don't do that, you know what, the hell with it.

-jag tänker fortsätta skriva, det är mitt jobb."

I'm going to keep writing anyway because that's my job.

And I would please like the record to reflect today

"Och jag vill att det protokollförs-

-att jag gjorde min del av jobbet."

that I showed up for my part of the job."

(skratt)

(Laughter)

Because --

Eftersom-

(Applause)

(applåder)

Because in the end it's like this, OK --

-när allt kommer till kritan, okej-

centuries ago in the deserts of North Africa,

-för länge sen i öknen i Afrika-

people used to gather for these moonlight dances of sacred dance and music

-samlades folk och dansade heliga danser i månskenet.

that would go on for hours and hours, until dawn.

De höll på i timmar, till gryningen.

They were always magnificent, because the dancers were professionals

Och de var alltid magnifika, dansarna professionella-

and they were terrific, right?

-och fantastiska.

Men någon gång ibland hände något.

But every once in a while, very rarely, something would happen,

and one of these performers would actually become transcendent.

En av dansarna kunde bli övermänsklig.

And I know you know what I'm talking about,

Jag vet att ni vet vad jag talar om.

because I know you've all seen, at some point in your life,

Jag vet att ni någon gång sett något liknande.

a performance like this.

It was like time would stop,

Det var som om tiden stannade.

and the dancer would sort of step through some kind of portal

Dansaren gick igenom en öppning-

-han gjorde precis som han alltid hade gjort-

and he wasn't doing anything different

than he had ever done, 1,000 nights before,

but everything would align.

-men nu föll allt på plats.

And all of a sudden, he would no longer appear to be merely human.

Plötsligt var han inte längre bara mänsklig.

Han lystes upp inifrån och underifrån.

He would be lit from within, and lit from below

and all lit up on fire with divinity.

Han lyste av gudomlighet.

And when this happened, back then,

Och då, när det skedde-

people knew it for what it was, you know, they called it by its name.

-visste människor vad det var de såg.

They would put their hands together and they would start to chant,

De klappade händerna och ropade:

"Allah, Allah, Allah, God, God, God."

-Allah, Allah, Allah, Gud, Gud, Gud.

That's God, you know.

Det är gud.

Curious historical footnote:

En historisk fotnot-

when the Moors invaded southern Spain, they took this custom with them

-när morerna invaderade Spanien tog de med sig den vanan-

and the pronunciation changed over the centuries

-men uttalet förändrades genom åren-

from "Allah, Allah, Allah," to "Olé, olé, olé,"

-från "Allah, Allah, Allah" till "Olé, olé, olé."

which you still hear in bullfights and in flamenco dances.

På tjurfäktning och flamencodans hörs det ännu.

In Spain, when a performer has done something impossible and magic,

I Spanien, när någon gjort något magiskt:

"Allah, olé, olé, Allah, magnificent, bravo,"

-Allah, olé, olé, Allah, magnifikt, bravo.

incomprehensible, there it is -- a glimpse of God.

Där är det, en skymt av Gud.

Which is great, because we need that.

Det är bra, vi behöver det.

But, the tricky bit comes the next morning,

Det svåra är nästa morgon-

for the dancer himself, when he wakes up and discovers

-för dansaren som vaknar-

that it's Tuesday at 11 a.m., and he's no longer a glimpse of God.

-och märker att det är tisdag och han inte längre är Gud.

He's just an aging mortal with really bad knees,

Han är bara en vanlig dödlig med onda knän.

and maybe he's never going to ascend to that height again.

Och kanske blir han aldrig mer så bra igen.

And maybe nobody will ever chant God's name again as he spins,

Kanske ropar ingen på Gud igen när han snurrar.

and what is he then to do with the rest of his life?

Vad ska han då göra med resten av sitt liv?

This is hard.

Svårt.

This is one of the most painful reconciliations to make

Det är det svåraste att förlika sig med-

in a creative life.

-i det kreativa livet.

But maybe it doesn't have to be quite so full of anguish

Men kanske kan det vara mindre ångestfyllt-

if you never happened to believe, in the first place,

-om man inte alls tror-

that the most extraordinary aspects of your being came from you.

-att ens väsens mest spektakulära sida tillhör en själv.

But maybe if you just believed that they were on loan to you

Om man istället tror att man fått låna den-

from some unimaginable source for some exquisite portion of your life

-från en okänd källa, under en del av ens liv.

to be passed along when you're finished,

Och att den sen förs vidare till någon annan.

with somebody else.

And, you know, if we think about it this way, it starts to change everything.

Om man tänker på det viset så ändras allt.

This is how I've started to think,

Jag har börjat tänka så.

and this is certainly how I've been thinking in the last few months

Och det är så jag har tänkt de senaste månaderna-

as I've been working on the book that will soon be published,

-när jag har skrivit boken som snart kommer ut.

as the dangerously, frighteningly over-anticipated follow up

Den farligt skrämmande uppföljaren-

to my freakish success.

-till min galna framgång.

And what I have to sort of keep telling myself

Det jag måste säga till mig själv-

when I get really psyched out about that is don't be afraid.

-när jag blir för nervös över allt-

-är att inte vara rädd.

Don't be daunted. Just do your job.

Inte bli skrämd.

Gör bara ditt jobb.

Continue to show up for your piece of it, whatever that might be.

Fortsätt att göra din del.

If your job is to dance, do your dance.

Om det är att dansa, så dansa.

If the divine, cockeyed genius assigned to your case

Om det gudomliga som fått dig på sin lott-

decides to let some sort of wonderment be glimpsed, for just one moment

-låter något förunderligt visa sig, bara en sekund-

through your efforts, then "Olé!"

-genom ditt jobb, så "Olé!"

Om inte, dansa ändå.

And if not, do your dance anyhow.

And "Olé!" to you, nonetheless.

Och "Olé!" för dig, i alla fall.

I believe this and I feel that we must teach it.

Det är vad vi bör lära ut.

"Olé!" för dig, i alla fall-

"Olé!" to you, nonetheless,

just for having the sheer human love and stubbornness

-för att du har envisheten och passionen-

to keep showing up.

-som gör att du kommer hit.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(applåder)

Thank you.

Tack.

(Applause)

(applåder)

June Cohen: Olé!

-Olé!

(Applause)

(applåder)