The Beautiful Paradoxes of a Multicultural Identity | Farhad Mohit | TED

Översättare: Olivia Ek Granskare: Annika Bidner

I am so honored to be onstage

Jag är så hedrad att få stå här på scen

representing TED's growing recognition

och representera TEDs växande erkännande

of the importance of its immigrant diaspora community.

av vikten av dess invandrardiaspora.

I am an Iranian-American,

Jag är iranier-amerikan,

a kind of free-range Iranian,

en slags frigående iranier,

lucky to be here with all of you

lyckligt lottad att få vara här med er

and free to embrace all my native culture’s positive elements:

och fri att anamma min kulturs positiva delar:

the poetry, the music, philosophy and hospitality,

poesin, musiken, filosofin och gästfriheten,

every day, in ways that many Iranians inside Iran cannot.

var dag, på sätt som många iranier i Iran inte kan.

But I also love having the bow of my identity stretched

Men jag älskar också att ha min identitets pilbåge utsträckt

between two seemingly opposed poles of "Iranian" and "American,"

mellan två poler som verkar vara motsatta, att vara “iranier” och “amerikan”,

because that gives the arrow of my life a unique perspective on things.

eftersom det ger mitt livs pilbåge ett unikt perspektiv på saker.

I want to share a couple of American ideals

Jag vill dela med mig av ett par amerikanska ideal

that explicate this multicultural dichotomy in me.

som förklarar den multikulturella dikotomin hos mig.

The first is independence.

Det första är självständighet.

In America, independence is foundational,

I USA är självständigheten grundläggande,

the bedrock of our freedom

fundamentet till vår frihet

that makes us all, all us Americans, feel exceptional.

som får oss alla, alla vi amerikaner, att känna oss exceptionella.

Unlike my Iranian side, where everyone is in everyone's business,

Till skillnad från min iranska sida, där alla lägger näsan i blöt.

I'm free, maybe even driven, to pursue my own happiness,

Jag är fri, kanske till och med driven, att söka min egen lycka,

and that feels so liberating.

och det känns så befriande.

The other is continuous improvement,

Det andra är kontinuerlig förbättring,

the idea that you can always do better.

idén om att du alltid kan utvecklas.

America is a do-ocracy that is always inventing, reinventing herself.

USA är en “do-okrati” som alltid uppfinner och förnyar sig.

We make mistakes, and keep on growing and growing.

Vi gör misstag, och fortsätter att växa och växa.

That's why it's so exciting to be an entrepreneur in America --

Det är därför det är så spännande att vara en entreprenör i USA -

we're free to try to build anything our hearts desire.

vi är fria att bygga vad det än är vi önskar.

For me, these days, it's taking on our corrupt political duopoly

För mig är det numera att utmana vårt korrupta politiska duopol

and working to democratize democracy itself.

och att jobba för att demokratisera själva demokratin.

Isn't it amazing that as an American,

Är det inte fantastiskt att som amerikan,

I just get to do that, without fear or permission?

så får jag göra det, utan rädsla eller att be om lov?

But I'm Iranian too,

Men jag är också iranier,

and I have the ancient wisdom of Iranian mystics,

och den urgamla visdomen från den iranska mystiken,

Ferdowsi, Hafez and Rumi,

Ferdowski, Hafez och Rumi,

running through my veins.

rinner i mitt blod.

So each of these American traits

Alla dessa amerikanska drag

give my Iranian psyche cause for pause and reflection.

ger mitt iranska psyke skäl att pausa och reflektera.

For instance, independence is great,

Exempelvis är självständighet jättebra,

but if I'm truly independent,

men om jag är helt självständig

then I don't need anything or anyone.

så behöver jag varken något eller någon.

That's kind of lonely.

Det verkar ganska ensamt.

Iranians are congenitally hospitable and tribal.

Iranier är medfött gästvänliga och samfälliga.

In fact, the word Iran itself is a portmanteau

Faktum är att ordet Iran i sig är ett teleskopord

of the word “Ir” and “An,”

bestående av orden “Ir” och “An”,

where “Ir” comes from the word “yar,” literally “friendship” or “love,”

där “Ir” kommer från ordet “yar,” bokstavligen “vänskap” eller “kärlek,”

and “an” comes from “ostan,” or “land of.”

och “an” kommer från “ostan,” eller “land av”.

Shout-out to our cultural cousins from Ireland, another land of love.

Som för våra kulturella kusiner från Irland, ett annat kärleksland.

Anyway, where does this love and friendship

Hursomhelst, var platsar denna kärlek och vänskap

fit into my Statue-of-Liberty-esque,

i mitt Frihetsgudinneaktiga,

freedom-loving American psyche?

frihetsälskande amerikanske psyke?

Love requires connection and interdependence,

Kärlek kräver kontakt och ömsesidigt beroende,

as we found out earlier.

vilket vi lärde oss tidigare.

And interdependence is, well, kind of un-American.

Och ömsesidigt beroende är, tja, ganska oamerikanskt.

After all, Americans never had a Declaration of Interdependence.

Amerikaner har trots allt aldrig haft en “samstämmighetsförklaring.”

(Laughter)

(Skratt)

So my Iranian side begs for me to differ here.

Så här är min iranska sida av en annan uppfattning.

As my beloved Sufi uncle Behzad used to say,

Som min älskade sufi-farbror Behzad brukade säga,

"Love is the ether the universe swims in."

“Kärlek är etern som universum simmar i.”

So without love, we literally have nothing.

Utan kärlek så har vi bokstavligen ingenting.

So to be independent, or to be in love?

Så, att vara självständig, eller att vara förälskad?

That is the cross-cultural question for me.

Det är den kulturöverskridande frågan för mig.

And what about the American ideal of continuous improvement?

Hur blir det då med det amerikanska idealet om kontinuerlig förbättring?

That seems downright productive, if you ask my American side.

Rätt och slätt produktivt, om du frågar min amerikanska sida.

But again, my Iranian side disagrees.

Men min iranska sida håller inte med den här gången heller.

I remember a magnet on my mom's fridge:

Jag minns en magnet på min mammas kylskåp:

“If you’re ever going to be happy, you must be happy now.”

“Om du någonsin ska bli lycklig, måste du vara lycklig nu.”

Hinting at a tiny existential problem:

Det antyder det lilla existentiella problemet:

it's always "now."

Det är alltid “nu”.

And of course, we have the Iranian mystic poet Rumi imploring us in ode after ode

Och så har vi den mystiska iranska poeten Rumi som vädjar till oss i ode efter ode,

to get drunk and out of our minds

att bli fulla och galna

so we can become blissfully present in the wow of now.

så att vi kan vara lycksaligt närvarande i nuets “wow”.

So should I work to create a better future,

Så ska jag jobba för att skapa en bättre framtid,

or be drunk and happy now?

eller vara uppfylld och lycklig nu?

Another multicultural paradox.

Ännu en multikulturell paradox.

(Laughter)

(Skratt)

Or is it? Maybe I've been setting up a false dichotomy all along.

Eller är det? Kanske har jag hela tiden byggt upp en falsk dikotomi.

There’s no real Iranian or American on this stage, here in me.

Det finns ingen riktig iranier eller amerikan här på scenen, här inuti mig.

After all, I'm not some LLM

Jag är trots allt inte någon LLM,

trained in a lab on a discrete set of cultural memes.

tränad i ett labb utifrån ett visst antal kulturella memes.

I am that still magical, mystical, fractal of universal consciousness

Jag är den fortsatt magiska, mystiska fraktal av universellt medvetande

known as human being.

som vi kallar en människa.

I am a point -- thank you --

Jag är en punkt - tack -

a point at the center and circumference of the infinite sphere,

en punkt vid kärnan och omkretsen av den oändliga sfären,

as my favorite author, the Argentinian Jorge Luis Borges once wrote.

som min favoritförfattare, argentinske Jorge Luis Borges skrev en gång.

And as a magical, mystical life -- an MML --

Och som ett magiskt, mystiskt liv - ett MML -

we humans are uniquely free to embody whatever useful paradoxes we find,

är vi människor fria att förkroppsliga vilka användbara paradoxer vi än hittar,

whenever it suits us.

när det än passar oss.

We can choose to be culturally American or Iranian or both,

Vi kan välja att vara kulturellt amerikanska eller iranska eller både och,

oavsett var vi kommer från,

no matter where we are from,

and can even have a favorite author who is neither.

och kan till och med ha en favoritförfattare som är varken eller.

And as an MML, we can simultaneously be both independent and free,

Och som ett MML kan vi samtidigt vara både självständiga och fria,

while deeply connected by love to everyone and everything,

och genom kärlek djupt kopplade till allt och alla,

always striving for a better future, while also happy together,

ständigt strävande mot en ljusare framtid, men också lyckliga tillsammans,

here, now, wow.

här, nu, wow.

(Cheers and applause)

(Jubel och applåder)