Steven Addis: A father-daughter bond, one photo at a time

Translator: Joseph Geni Reviewer: Morton Bast

Översättare: Simon Nordenström Granskare: Annika Bidner

Photography has been my passion

Fotografi har varit min passion

ever since I was old enough to pick up a camera,

ända sedan jag var gammal nog att hålla i en kamera,

but today I want to share with you

men i dag vill jag dela med mig av

the 15 most treasured photos of mine,

mina 15 mest värdefulla bilder,

and I didn't take any of them.

och jag har inte tagit en enda en av dem.

There were no art directors, no stylists,

Inga "art directors" eller stylister var inblandade,

no chance for reshoots, not even any regard for lighting.

det fanns ingen möjlighet att ta om bilden, och det togs inte ens någon hänsyn till belysning.

In fact, most of them were taken by random tourists.

De flesta av bilderna togs faktiskt av slumpmässigt valda turister.

My story begins

Min berättelse börjar

when I was in New York City for a speaking engagement,

när jag var i New York för att hålla ett föredrag,

and my wife took this picture of me holding my daughter

och där min fru tog en bild av mig när jag håller min dotter

on her first birthday. We're on the corner of 57th and 5th.

på hennes första födelsedag. Vi står i gathörnet mellan 57:e gatan och 5:e avenyn.

We happened to be back in New York exactly a year later,

Precis ett år senare var vi av en händelse tillbaka i New York,

so we decided to take the same picture.

så vi bestämde oss för att ta ett likadant kort igen.

Well you can see where this is going.

Ni kan se vart det här är på väg.

Approaching my daughter's third birthday,

Min dotters tredje födelsedag närmade sig,

my wife said, "Hey, why don't you take Sabina back to New York

och min fru sa, "Du, kan du inte ta tillbaka Sabina till New York

and make it a father-daughter trip, and continue the ritual?"

och göra det till en far-dotter utflykt, och fortsätta med ritualen?"

This is when we started asking passing tourists to take the picture.

Det var vid den här tiden då vi började fråga förbipasserande turister om de kunde ta bilden.

You know, it's remarkable how universal

Det är väldigt märkvärdigt vilken universell gest det kan vara,

the gesture is of handing your camera to a total stranger.

att ge sin kamera till en fullkomlig främling.

No one's ever refused, and luckily no one's ever run off with our camera.

Ingen nekade nånsin, och lyckligtvis smet aldrig någon iväg med vår kamera.

Back then, we had no idea how much this trip would change our lives.

Vi visste inte då hur mycket denna utflykt skulle komma att förändra våra liv.

It's really become sacred to us.

Den har verkligen kommit att bli helig för oss.

This one was taken just weeks after 9/11,

Den här bilden togs bara några veckor efter 9/11,

and I found myself trying to explain what had happened that day

och jag hade försökt förklara för min dotter vad som hade hänt den dagen,

in ways a five-year-old could understand.

på ett sätt som är förståeligt för ett femårigt barn.

So these photos are far more than proxies

Dessa bilder är mycket mer än symboler

for a single moment, or even a specific trip.

för ett speciellt ögonblick, eller ens för en specifik resa.

They're also ways for us to freeze time

De låter oss att stanna tiden,

for one week in October

under en vecka i oktober,

and reflect on our times

och reflektera över vår tid

and how we change from year to year,

och hur vi varje år förändrats,

and not just physically, but in every way.

inte bara fysiskt, utan på alla sätt.

Because while we take the same photo,

För medan vi tar samma bild

our perspectives change,

så förändras våra perspektiv,

and she reaches new milestones,

hon uppnår nya mål,

and I get to see life through her eyes,

och jag får se livet genom hennes ögon,

and how she interacts with and sees everything.

och hur hon ser och påverkar allting.

This very focused time we get to spend together

Den här koncentrerade tiden vi tillbringar tillsammans

is something we cherish and anticipate the entire year.

är något vi värderar högt och ser fram emot hela året.

Recently, on one trip, we were walking,

När vi nyligen, under en utflykt, var ute på en promenad

and she stops dead in her tracks,

stannade hon helt plötsligt upp,

and she points to a red awning of the doll store

och hon pekar på en röd markis på en dockbutik

that she loved when she was little

som hon älskat när hon varit mindre

on our earlier trips.

under våra tidiga utflykter.

And she describes to me the feeling she felt

Och hon beskrev de känslor hon kände

as a five-year-old standing in that exact spot.

som femåring när hon stod på just den platsen.

She said she remembers her heart bursting out of her chest

Hon kom ihåg hur hennes hjärta svällde i bröstet

when she saw that place for the very first time

när hon såg stället för första gången

nine years earlier.

nio år tidigare.

And now what she's looking at in New York

Det hon letar efter i New York nu för tiden

are colleges,

är skolor

because she's determined to go to school in New York.

eftersom hon bestämt sig för att plugga här.

And it hit me: One of the most important things

Och just då insåg jag: En av de viktigaste sakerna

we all make are memories.

vi alla skapar är minnen.

So I want to share the idea of taking an active role

Så jag vill dela med mig av idén att spela en aktiv roll

in consciously creating memories.

i att medvetet skapa minnen.

I don't know about you, but aside from these 15 shots,

Jag vet inte hur det är med er, men förutom de här korten

I'm not in many of the family photos.

finns jag inte med på många av familjefotona.

I'm always the one taking the picture.

Jag är alltid den som tar kortet.

So I want to encourage everyone today

Så jag vill uppmana alla i dag

to get in the shot,

att finnas med på fotot,

and don't hesitate to go up to someone and ask,

och tveka inte att gå fram till någon och fråga,

"Will you take our picture?"

"Vill du ta ett kort av oss?"

Thank you. (Applause)

Tack. (Applåder)