Dare to Educate Afghan Girls | Shabana Basij-Rasikh | TED Talks

Translator: Joseph Geni Reviewer: Morton Bast

Översättare: Katarina Ericson Granskare: Stephanie Green

När jag var 11,

When I was 11,

I remember waking up one morning to the sound of joy in my house.

minns jag att jag vaknade en morgon till ljudet av glädje i mitt hus.

My father was listening to BBC News

Min far lyssnade på BBC News

on his small, gray radio.

på sin lilla, grå radio.

There was a big smile on his face which was unusual then,

Han log stort, vilket var ovanligt då,

because the news mostly depressed him.

eftersom nyheterna oftast gjorde honom deprimerad.

"The Taliban are gone!" my father shouted.

"Talibanerna är borta!" ropade min far.

I didn't know what it meant,

Jag visste inte vad det betydde,

but I could see that my father was very, very happy.

men jag kunde se att min far var mycket, mycket glad.

"You can go to a real school now," he said.

"Du kan gå i en riktig skola nu," sade han.

A morning that I will never forget.

En morgon jag aldrig kommer att glömma.

A real school.

En riktig skola.

You see, I was six when the Taliban took over Afghanistan

Ni förstår, jag var sex år gammal när talibanerna tog över Afghanistan

and made it illegal for girls to go to school.

och gjorde det olagligt för flickor att gå i skolan.

So for the next five years, I dressed as a boy

Så de följande fem åren klädde jag mig som en pojke

to escort my older sister, who was no longer allowed

för att eskortera min äldre syster, som inte längre hade tillåtelse

to be outside alone, to a secret school.

att vara ute ensam, till en hemlig skola.

It was the only way we both could be educated.

Det var det enda sättet som vi båda kunde få en utbildning.

Each day, we took a different route

Varje dag tog vi en annorlunda väg dit

so that no one would suspect where we were going.

så att ingen skulle misstänka vart vi skulle.

We would cover our books in grocery bags

Vi bar våra böcker i matkassar

so it would seem we were just out shopping.

så att det skulle verka som om vi bara var ute och handlade.

The school was in a house,

Skolan låg i ett hus,

more than 100 of us packed in one small living room.

mer än 100 av oss packade i ett litet vardagsrum.

It was cozy in winter but extremely hot in summer.

Det var mysigt på vintern men extremt varmt om sommaren.

We all knew we were risking our lives --

Vi visste alla att vi riskerade våra liv –

the teacher, the students and our parents.

läraren, eleverna och våra föräldrar.

From time to time, the school would suddenly be canceled

Då och då stängde skolan plötsligt

for a week because Taliban were suspicious.

i en vecka eftersom Talibanerna var misstänksamma.

We always wondered what they knew about us.

Vi undrade alltid vad de visste om oss.

Were we being followed?

Blev vi förföljda?

Do they know where we live?

Vet de var vi bor?

We were scared,

Vi var rädda,

but still, school was where we wanted to be.

men ändå var skolan där vi ville vara.

I was very lucky to grow up in a family

Jag var lyckligt lottad att växa upp i en familj

where education was prized and daughters were treasured.

där utbildning värderades och döttrar var värdefulla.

My grandfather was an extraordinary man for his time.

Min morfar var en mycket ovanlig man för sin tid.

A total maverick from a remote province of Afghanistan,

En ensamvarg från en avlägsen provins i Afghanistan,

he insisted that his daughter, my mom,

som insisterade på att hans dotter, min mamma,

go to school, and for that he was disowned by his father.

skulle gå i skolan, och för det blev han förskjuten av sin far.

But my educated mother became a teacher.

Men min utbildade mor blev lärare.

There she is.

Där är hon.

She retired two years ago, only to turn our house

Hon gick i pension två år sedan, men gjorde genast

into a school for girls and women in our neighborhood.

vårt hus till en skola för flickor och kvinnor i vår närhet.

And my father -- that's him --

Och min far – där är han –

he was the first ever in his family to receive an education.

han var den första i sin familj att få en utbildning.

There was no question that his children

Det var ingen tvekan om att hans barn

would receive an education, including his daughters,

skulle få en utbildning, inklusive hans döttrar,

despite the Taliban, despite the risks.

Trots talibanerna, trots riskerna.

To him, there was greater risk in not educating his children.

Han såg en större risk i att inte utbilda sina barn.

During Taliban years, I remember

Under Talibanåren minns jag

there were times I would get so frustrated by our life

att det fanns stunder då jag blev så frustrerad av vårt liv

and always being scared and not seeing a future.

och av att alltid vara rädd och av att inte se en framtid

I would want to quit,

att jag ville ge upp.

but my father,

Men min far,

he would say,

han sa då,

"Listen, my daughter,

"Lyssna, min dotter,

you can lose everything you own in your life.

du kan förlora allt du har i livet.

Your money can be stolen. You can be forced to leave your home during a war.

Dina pengar kan stjälas. Du kan tvingas lämna ditt hem under krig.

But the one thing that will always remain with you

Men det enda som alltid kommer att förbli med dig

is what is here,

är det som finns här,

and if we have to sell our blood to pay your school fees,

och om vi så måste sälja vårt blod för att betala din skolavgift,

we will.

så gör vi det.

So do you still not want to continue?"

Så vill du fortfarande inte fortsätta?"

Today I am 22.

Idag är jag 22.

I was raised in a country that has been destroyed

Jag växte upp i ett land som decennier

by decades of war.

av krig förstört.

Fewer than six percent of women my age have made it beyond high school,

Mindre än sex procent av kvinnorna i min ålder har fortsatt studera efter gymnasiet,

and had my family not been so committed to my education,

och hade min familj inte varit så engagerad i min utbildning,

I would be one of them.

skulle jag varit en av dem.

Instead, I stand here a proud graduate of Middlebury College.

Istället står jag här, stolt med examen från Middlebury College.

(Applause)

(Applåder)

When I returned to Afghanistan, my grandfather,

När jag återvände till Afghanistan, så var min morfar,

the one exiled from his home for daring to educate his daughters,

han som förvisades från sitt hem för att ha vågat utbilda sina döttrar,

was among the first to congratulate me.

bland de första att gratulera mig.

He not only brags about my college degree,

Inte bara skryter han om min universitetsexamen

but also that I was the first woman,

men också om att jag var den första kvinnan,

and that I am the first woman

och att jag är den första kvinnan

to drive him through the streets of Kabul.

att köra honom genom Kabuls gator.

(Applause)

(Applåder)

My family believes in me.

Min familj tror på mig.

I dream big, but my family dreams even bigger for me.

Jag har stora drömmar, men min familj har ännu större drömmar för mig.

That's why I am a global ambassador for 10x10,

Det är därför jag är global ambassadör för 10 x 10,

a global campaign to educate women.

en global kampanj för att utbilda kvinnor.

Det var därför jag var med och grundade SOLA,

That's why I cofounded SOLA,

the first and perhaps only boarding school

den första och kanske enda internatskolan

for girls in Afghanistan,

för flickor i Afghanistan,

a country where it's still risky for girls to go to school.

ett land där det fortfarande är riskabelt för flickor att gå i skolan.

The exciting thing is that I see students at my school

Det är spännande att se eleverna på min skola

with ambition grabbing at opportunity.

som ambitiöst tar till vara på möjligheterna.

And I see their parents and their fathers

Och jag ser deras föräldrar och deras fäder

who, like my own, advocate for them,

som, liksom min egen, försvarar dem,

despite and even in the face of daunting opposition.

trots, och rakt i ansiktet på, svindlande motstånd.

Like Ahmed. That's not his real name,

Som Ahmed. Det är inte hans riktiga namn,

and I cannot show you his face,

och jag kan inte visa er hans ansikte,

but Ahmed is the father of one of my students.

men Ahmed är pappa till en av mina elever.

Less than a month ago, he and his daughter

För mindre än en månad sedan var han och hans dotter

were on their way from SOLA to their village,

på väg från SOLA till sin by,

and they literally missed being killed

och de undkom bokstavligen med några minuter

by a roadside bomb by minutes.

att bli dödade av en vägbomb.

As he arrived home, the phone rang,

Precis när han kom hem ringde telefonen,

a voice warning him

det var en röst som varnade honom

that if he sent his daughter back to school,

att om han lät sin dotter återvända till skolan,

they would try again.

så skulle de försöka igen.

"Kill me now, if you wish," he said,

"Döda mig nu, om ni vill," sa han,

"but I will not ruin my daughter's future

"men jag kommer inte att förstöra min dotters framtid

because of your old and backward ideas."

på grund av era gamla och bakåtsträvande idéer."

What I've come to realize about Afghanistan,

Vad jag har kommit att inse om Afghanistan,

and this is something that is often dismissed in the West,

och detta är något som ofta avfärdas i väst,

that behind most of us who succeed

är att bakom de flesta av oss som lyckas

is a father who recognizes the value in his daughter

står en pappa som erkänner värdet i sin dotter

and who sees that her success is his success.

och som ser att hennes framgång är hans framgång.

It's not to say that our mothers aren't key in our success.

Det betyder inte att våra mödrar inte är fundamentala för vår framgång.

In fact, they're often the initial and convincing negotiators

Faktiskt är de ofta de första och övertygande förhandlarna

of a bright future for their daughters,

för en ljus framtid för sina döttrar,

but in the context of a society like in Afghanistan,

men i en miljö som Afghanistan,

we must have the support of men.

måste vi ha stöd av män.

Under the Taliban, girls who went to school

Under Talibanerna var det bara ett antal hundra

numbered in the hundreds --

flickor som gick i skolan –

remember, it was illegal.

kom ihåg att det var olagligt.

But today, more than three million girls are in school in Afghanistan.

Men idag går mer än tre miljoner flickor i skolan i Afghanistan.

(Applause)

(Applåder)

Afghanistan looks so different from here in America.

Härifrån Amerika ser Afghanistan så annorlunda ut .

I find that Americans see the fragility in changes.

Jag tycker att amerikanerna ser bräckligheten i förändringar.

I fear that these changes will not last

Jag fruktar att dessa förändringar inte kommer att bestå

much beyond the U.S. troops' withdrawal.

särskilt länge efter de amerikanska truppernas tillbakadragande.

But when I am back in Afghanistan,

Men när jag åker tillbaka till Afghanistan,

when I see the students in my school

när jag ser eleverna i min skola

and their parents who advocate for them,

och deras föräldrar som försvarar dem,

who encourage them, I see a promising future

som uppmuntrar dem, ser jag en lovande framtid

and lasting change.

och varaktig förändring.

To me, Afghanistan is a country of hope and boundless possibilities,

För mig är Afghanistan ett land av hopp och gränslösa möjligheter,

and every single day

och varje dag

the girls of SOLA remind me of that.

påminner mig SOLAs flickor om det.

Like me, they are dreaming big.

Precis som jag, drömmer de stort.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)