David Hoffman: How would you feel if you lost everything?

Översättare: Ida Jonsson Granskare: Johan Cegrell

I had a fire nine days ago.

Det brann hos mig för nio dagar sen.

My archive:

Mitt arkiv:

175 films, my 16-millimeter negative,

175 filmer, mina 16-millimeternegativ,

all my books, my dad's books, my photographs.

alla mina böcker, min pappas böcker,

I'd collected --

fotografier som jag hade samlat,

I was a collector, major, big-time.

jag samlade på allt,

It's gone.

det är borta.

I just looked at it,

Jag tittade på det,

and I didn't know what to do.

och visste inte vad jag skulle ta mig till.

I mean, this was --

Det här var ju,

was I my things?

var jag mina saker?

I always live in the present -- I love the present.

Jag lever alltid i nuet – jag älskar nuet.

I cherish the future.

Jag omhuldar framtiden.

And I was taught some strange thing as a kid,

Som barn lärde jag mig några konstiga saker,

like, you've got to make something good out of something bad.

som att man måste göra något bra av det dåliga.

You've got to make something good out of something bad.

Man måste göra något bra av det dåliga.

This was bad! Man, I was --

Det här var dåligt! Jag var,

I cough. I was sick.

jag hostar. Jag blev sjuk.

That's my camera lens. The first one --

Det där är min första kameralins,

the one I shot my Bob Dylan film with 35 years ago.

den jag filmade min Bob Dylan-film för 35 år sedan.

That's my feature film. "King, Murray"

Det där är min långfilm. "King, Murray",

won Cannes Film Festival 1970 --

den vann på filmfestivalen i Cannes 1970,

the only print I had.

det där var den enda utgåvan jag hade.

That's my papers.

Där är mina papper.

That was in minutes -- 20 minutes.

Det tog bara 20 minuter.

Epiphany hit me. Something hit me.

Jag fick en uppenbarelse. Något slog mig.

"You've got to make something good out of something bad,"

"Man måste göra något bra av det dåliga",

I started to say to my friends, neighbors, my sister.

började jag säga till vänner, grannar, min syster.

By the way, that's "Sputnik." I ran it last year.

Det där är förresten "Sputnik" som jag gjorde förra året.

"Sputnik" was downtown, the negative. It wasn't touched.

Negativet var i stan och brann inte upp.

These are some pieces of things I used in my Sputnik feature film,

Här är några delar av saker som jag använde i Sputnik-filmen,

which opens in New York in two weeks

som har premiär i New York om två veckor

downtown.

i stan.

I called my sister. I called my neighbors. I said, "Come dig."

Jag ringde min syster och grannarna och sa: "Kom och gräv."

That's me at my desk.

Där är jag vid skrivbordet.

That was a desk took 40-some years to build.

Skrivbordet tog ungefär 40 år att bygga.

You know -- all the stuff.

Alla saker.

That's my daughter, Jean.

Där är min dotter Jean.

She came. She's a nurse in San Francisco.

Hon kom. Hon är sjuksköterska i San Francisco.

"Dig it up," I said. "Pieces.

"Gräv upp det", sa jag. "Bitar."

I want pieces. Bits and pieces."

"Jag vill ha bitar. Småbitar."

I came up with this idea: a life of bits and pieces,

Jag fick en idé: ett liv i småbitar,

which I'm just starting to work on -- my next project.

som jag precis börjat jobba med, mitt nya projekt.

That's my sister. She took care of pictures,

Det där är min syster. Hon tog hand om bilderna,

because I was a big collector of snapshot photography

jag samlade på fotografier

that I believed said a lot.

som jag tyckte sa mycket.

And those are some of the pictures that --

Och där är några av bilderna som,

something was good about the burnt pictures.

det var något bra med de brända bilderna.

I didn't know. I looked at that --

Jag visste inte det. Jag tittade på den här,

I said, "Wow, is that better than the --"

och sa: "Wow, är det bättre än ..."

That's my proposal on Jimmy Doolittle. I made that movie for television.

Det där är mitt förslag till Jimmy Doolittle. En film jag gjorde för TV.

It's the only copy I had. Pieces of it.

Det är den enda kopia jag hade. Bitar av den.

Idea about women.

Idé om kvinnor.

So I started to say, "Hey, man, you are too much!

Så jag började säga: "Kom igen, du är knäpp."

You could cry about this." I really didn't.

"Du kunde gråta över det här." Jag gjorde faktiskt inte det.

I just instead said,

Istället sa jag:

"I'm going to make something out of it, and maybe next year ... "

"Jag ska göra något av det här, och kanske nästa år ..."

And I appreciate this moment

Och jag uppskattar det här tillfället,

to come up on this stage with so many people

att komma upp på den här scenen med så mycket folk,

who've already given me so much solace,

som redan har givit mig så mycket tröst,

and just say to TEDsters:

och säga till TED-are:

I'm proud of me. That I take something bad,

Jag är stolt över mig sjäv. Att jag tar något dåligt,

I turn it, and I'm going to make something good out of this,

vänder på det, och jag tänker göra något bra av det här,

all these pieces.

alla de här bitarna.

That's Arthur Leipzig's original photograph I loved.

Det är ett originalfoto av Arthur Leipzig som jag älskade.

I was a big record collector --

Jag samlade på skivor,

the records didn't make it. Boy, I tell you,

skivorna klarade sig inte. Jag säger bara det,

film burns. Film burns.

film brinner, film brinner.

I mean, this was 16-millimeter safety film.

Det här var 16-millimeters acetatfilm.

The negatives are gone.

Negativen är borta.

That's my father's letter to me, telling me to

Det där är ett brev från min far där han skriver,

marry the woman I first married when I was 20.

att jag ska gifta mig med kvinnan jag gifte mig med när jag var 20.

That's my daughter and me.

Där är min dotter och jag.

She's still there. She's there this morning, actually.

Hon är där fortfarande. Hon är faktiskt där nu på förmiddagen.

That's my house.

Där är mitt hus.

My family's living in the Hilton Hotel in Scotts Valley.

Min familj bor på Hilton i Scotts Valley.

That's my wife, Heidi,

Där är min fru, Heidi,

who didn't take it as well as I did.

som inte tog det lika bra som jag.

My children, Davey and Henry.

Mina barn, Davey och Henry.

My son, Davey, in the hotel two nights ago.

Min son Davey på hotellet i förrgår.

So, my message to you folks,

Så det jag vill säga till er,

from my three minutes, is that I appreciate the chance

under tre minuter, är att jag uppskattar tillfället,

to share this with you. I will be back. I love being at TED.

att dela det här med er. Jag kommer tillbaka. Jag älskar TED.

I came to live it, and I am living it.

Jag kom för att leva och jag lever.

That's my view from my window outside of Santa Cruz, in Bonny Doon,

Där är utsikten från mitt fönster utanför Santa Cruz i Bonny Doon,

just 35 miles from here.

55 mil härifrån.

Thank you everybody.

Tack allesammans.

(Applause)

(Applåder)