The voices in my head | Eleanor Longden

Översättare: Marie Jusinski Granskare: Estrid EB

The day I left home for the first time

Dagen då jag flyttade hemifrån

to go to university was a bright day

för att börja på universitetet var en ljus dag

brimming with hope and optimism.

fullmatad med hopp och optimism.

I'd done well at school. Expectations for me were high,

Jag hade gjort bra ifrån mig i skolan. Förväntningarna på mig var höga,

and I gleefully entered the student life

och jag kastade mig glatt in i studentlivet

of lectures, parties and traffic cone theft.

bestående av föreläsningar, fester och trafikkonsstölder.

Now appearances, of course, can be deceptive,

Naturligtvis kan skenet bedra,

and to an extent, this feisty, energetic persona

och i viss utsträckning var den här lättretliga, energiska imagen

of lecture-going and traffic cone stealing was a veneer,

där jag gick på föreläsningar och stal trafikkoner bara en yta,

albeit a very well-crafted and convincing one.

om än övertygande och mycket väl utformad.

Underneath, I was actually deeply unhappy, insecure

Under ytan var jag faktiskt djupt olycklig, osäker

and fundamentally frightened --

och i grund och botten rädd --

frightened of other people, of the future, of failure

rädd för andra människor, för framtiden, för att misslyckas

and of the emptiness that I felt was within me.

och för tomheten som jag kände fanns inom mig.

But I was skilled at hiding it, and from the outside

Men jag var skicklig på att dölja det, och på ytan

appeared to be someone with everything to hope for

verkade jag vara någon som hade allt att hoppas på

and aspire to.

och att sträva efter.

This fantasy of invulnerability was so complete

Denna fantasi av osårbarhet var så fullständig

that I even deceived myself,

att jag till och med lurade mig själv,

and as the first semester ended and the second began,

och när den första terminen slutade och den andra började,

there was no way that anyone could have predicted

fanns det inte en chans att någon hade kunnat förutse

what was just about to happen.

vad som just var på väg att hända.

I was leaving a seminar when it started,

Jag var på väg ut från ett seminarium

när det började,

humming to myself, fumbling with my bag

jag nynnade för mig själv och fumlade med min väska

just as I'd done a hundred times before,

precis som jag hade gjort hundra gånger tidigare,

when suddenly I heard a voice calmly observe,

när jag plötsligt hörde en röst lugnt observera,

"She is leaving the room."

"Hon lämnar rummet."

I looked around, and there was no one there,

Jag såg mig omkring, och det fanns ingen där,

but the clarity and decisiveness of the comment

men kommentarens tydlighet och beslutsamhet

was unmistakable.

var omisskännlig.

Shaken, I left my books on the stairs and hurried home,

Skakad lämnade jag mina böcker på trappan och skyndade hem,

and there it was again.

och där var det igen.

"She is opening the door."

"Hon öppnar dörren."

This was the beginning. The voice had arrived.

Detta var början. Rösten hade anlänt.

And the voice persisted,

Och rösten var kvar,

days and then weeks of it, on and on,

i dagar och veckor fortsatte den, om och om igen,

narrating everything I did in the third person.

att berätta allt jag gjorde i tredje person.

"She is going to the library."

"Hon går till biblioteket."

"She is going to a lecture."

"Hon går till en föreläsning."

It was neutral, impassive and even, after a while,

Den var neutral, känslolös och till och med, efter ett tag,

strangely companionate and reassuring,

konstigt kamratlig och betryggande,

although I did notice that its calm exterior sometimes slipped

även om jag faktiskt märkte att dess lugna yttre ibland halkade till

and that it occasionally mirrored my own unexpressed emotion.

och att den ibland speglade mina egna outtalade känslor.

So, for example, if I was angry and had to hide it,

Så, till exempel, om jag var arg och var tvungen att dölja det,

which I often did, being very adept at concealing how I really felt,

vilket jag ofta gjorde, eftersom jag var mycket skicklig på att dölja

hur jag verkligen kände,

then the voice would sound frustrated.

då lät rösten frustrerad.

Otherwise, it was neither sinister nor disturbing,

Annars var den varken olycksbådande eller störande,

although even at that point it was clear

även om det till och med vid den tidpunkten var tydligt

that it had something to communicate to me

att den hade någonting att kommunicera till mig

about my emotions, particularly emotions

om mina känslor, särskilt känslor

which were remote and inaccessible.

som var avlägsna och otillgängliga.

Now it was then that I made a fatal mistake,

Det var då jag gjorde ett ödesdigert misstag.

in that I told a friend about the voice, and she was horrified.

Jag berättade för en vän om rösten, och hon blev förskräckt.

A subtle conditioning process had begun,

En raffinerad inlärningsprocess hade påbörjats,

the implication that normal people don't hear voices

med innebörden att normala människor

inte hör röster, och det faktum

and the fact that I did meant that something was very seriously wrong.

att jag gjorde det innebar att något var väldigt allvarligt fel.

Such fear and mistrust was infectious.

Sådan rädsla och misstro var smittsam.

Suddenly the voice didn't seem quite so benign anymore,

Plötsligt verkade rösten inte lika välvillig längre,

and when she insisted that I seek medical attention,

och när hon insisterade på att jag skulle söka läkarvård,

I duly complied, and which proved to be

gick jag med på det, vilket visade sig vara

mistake number two.

misstag nummer två.

I spent some time telling the college G.P.

Jag berättade för allmänläkaren på skolan

about what I perceived to be the real problem:

om vad jag uppfattade vara det verkliga problemet:

ångest, låg självkänsla, samt oro för framtiden,

anxiety, low self-worth, fears about the future,

and was met with bored indifference

och möttes med uttråkad likgiltighet

until I mentioned the voice,

tills jag nämnde rösten,

upon which he dropped his pen, swung round

varpå han tappade sin penna, snurrade runt

and began to question me with a show of real interest.

och började fråga ut mig med genuint intresse.

And to be fair, I was desperate for interest and help,

För att vara rättvis, sökte jag desperat efter intresse och hjälp,

and I began to tell him about my strange commentator.

och jag började berätta för honom om min konstiga kommentator.

And I always wish, at this point, the voice had said,

Och jag önskar alltid att rösten vid det här laget hade sagt,

"Hon gräver sin egen grav."

"She is digging her own grave."

I was referred to a psychiatrist, who likewise

Jag hänvisades till en psykiater,

som även han

took a grim view of the voice's presence,

hade en bister syn på röstens närvaro,

subsequently interpreting everything I said

och därför tolkade allt jag sa genom en lins

through a lens of latent insanity.

av underliggande sinnessjukdom.

For example, I was part of a student TV station

Till exempel: Jag hjälpte till på en TV-station för studenter

that broadcast news bulletins around the campus,

som sänder nyheter runt skolområdet,

and during an appointment which was running very late,

och under ett möte som pågick längre än planerat

I said, "I'm sorry, doctor, I've got to go.

sa jag, "Jag är ledsen, doktorn, men jag måste gå.

I'm reading the news at six."

Jag ska läsa nyheterna klockan sex."

Now it's down on my medical records that Eleanor

Det står i min journal att Eleanor

har vanföreställningar om att hon är en nyhetsuppläsare.

has delusions that she's a television news broadcaster.

It was at this point that events began

Det var ungefär vid den tiden som händelserna snabbt började

to rapidly overtake me.

komma ikapp mig.

A hospital admission followed, the first of many,

En inläggning på sjukhuset följde, den första av många,

a diagnosis of schizophrenia came next,

sedan kom diagnosen schizofreni,

and then, worst of all, a toxic, tormenting sense

och sedan, värst av allt, en giftig, plågande känsla

of hopelessness, humiliation and despair

av hopplöshet, förnedring och förtvivlan

about myself and my prospects.

över mig själv och mina framtidsutsikter.

But having been encouraged to see the voice

Men eftersom jag uppmuntrats att se rösten

not as an experience but as a symptom,

inte som en upplevelse utan som ett symptom,

my fear and resistance towards it intensified.

intensifierades min rädsla och mitt motstånd mot den.

Now essentially, this represented taking

I grund och botten representerar det här

an aggressive stance towards my own mind,

ett aggressivt ställningstagande mot mitt eget sinne,

a kind of psychic civil war,

ett slags psykiskt inbördeskrig,

and in turn this caused the number of voices to increase

vilket i sin tur fick antalet röster att öka

and grow progressively hostile and menacing.

och successivt bli ännu mer fientliga och hotfulla.

Helplessly and hopelessly, I began to retreat

Hjälplös och hopplös började jag retirera

into this nightmarish inner world

in i denna mardrömslika inre värld

in which the voices were destined to become

där rösterna var ämnade att bli

both my persecutors and my only perceived companions.

både mina förföljare och som jag uppfattade det,

mina enda kamrater.

They told me, for example, that if I proved myself worthy

De berättade till exempel för mig att om jag visade mig värdig

of their help, then they could change my life

deras hjälp, kunde de förändra mitt liv

back to how it had been,

tillbaka till hur det hade varit,

and a series of increasingly bizarre tasks was set,

och en rad allt mer bisarra uppgifter fastställdes,

a kind of labor of Hercules.

ett slags Hercules-arbete.

It started off quite small, for example,

Det började av ganska smått, till exempel,

pull out three strands of hair,

dra ut tre hårstrån

but gradually it grew more extreme,

men det växte gradvis och blev mer extremt,

culminating in commands to harm myself,

och kulminerade i kommandon att skada mig själv,

and a particularly dramatic instruction:

och en särskilt dramatisk instruktion:

"You see that tutor over there?

"Ser du din lärare där borta?

You see that glass of water?

Ser du det vattenglaset?

Well, you have to go over and pour it over him in front of the other students."

Du måste hälla vattnet över honom framför de andra eleverna."

Which I actually did, and which needless to say

Vilket jag faktiskt gjorde, och det gjorde självfallet

did not endear me to the faculty.

inte mig populär på fakulteten.

In effect, a vicious cycle of fear, avoidance,

I själva verket hade det nu etablerats en ond cirkel av rädsla, undvikande,

mistrust and misunderstanding had been established,

misstro och missförstånd,

and this was a battle in which I felt powerless

och det var en kamp där jag kände mig maktlös

and incapable of establishing any kind of peace or reconciliation.

och oförmögen att upprätta någon form av fred och försoning.

Two years later, and the deterioration was dramatic.

Två år senare var försämringen dramatisk.

By now, I had the whole frenzied repertoire:

Vid det laget hade jag hela den vansinniga repertoaren:

terrifying voices, grotesque visions,

skrämmande röster, groteska syner,

bizarre, intractable delusions.

bisarra, svårbemästrade vanföreställningar.

My mental health status had been a catalyst

Statusen på min mentala hälsa hade varit en katalysator

for discrimination, verbal abuse,

för diskriminering, verbal misshandel,

and physical and sexual assault,

samt fysiska och sexuella övergrepp,

and I'd been told by my psychiatrist,

och jag hade fått höra av min psykiater,

"Eleanor, you'd be better off with cancer,

"Eleanor, du skulle haft det bättre om du hade cancer,

because cancer is easier to cure than schizophrenia."

eftersom cancer är lättare att bota än schizofreni."

I'd been diagnosed, drugged and discarded,

Jag hade blivit diagnosticerad, drogad och kasserad,

and was by now so tormented by the voices

och var vid det här laget så plågad av rösterna

that I attempted to drill a hole in my head

att jag försökte borra hål i mitt huvud

in order to get them out.

för att få ut dem.

Now looking back on the wreckage and despair of those years,

När jag nu ser tillbaka på ödeläggelsen och förtvivlan under de där åren,

it seems to me now as if someone died in that place,

verkar det nu som om någon dog på den platsen,

and yet, someone else was saved.

och ändå, som om någon annan räddades.

A broken and haunted person began that journey,

En nedbruten och hemsökt person påbörjade den resan,

but the person who emerged was a survivor

men den person som reste sig upp

var en överlevare

and would ultimately grow into the person

och skulle slutligen växa till den person

I was destined to be.

jag var ämnad att vara.

Many people have harmed me in my life,

Många människor har skadat mig i mitt liv,

and I remember them all,

och jag minns dem alla,

but the memories grow pale and faint

men minnena bleknar och blir svaga

in comparison with the people who've helped me.

i jämförelse med de människor som har hjälpt mig.

The fellow survivors, the fellow voice-hearers,

De andra överlevarna, mina rösthörarkollegor,

the comrades and collaborators;

kamraterna och medarbetarna;

the mother who never gave up on me,

mamman som aldrig gav upp vad gällde mig,

who knew that one day I would come back to her

som visste att jag en dag skulle komma tillbaka till henne

and was willing to wait for me for as long as it took;

och var villig att vänta på mig så lång tid som det tog;

the doctor who only worked with me for a brief time

läkaren som bara arbetade med mig under en kort period

but who reinforced his belief that recovery

men som förstärkte sin tro på att återhämtning

was not only possible but inevitable,

inte bara var möjlig utan oundviklig,

and during a devastating period of relapse

och under en förödande återfallsperiod

told my terrified family, "Don't give up hope.

sa till min livrädda familj, "Ge inte upp hoppet.

I believe that Eleanor can get through this.

Jag tror att Eleanor kan komma igenom detta.

Sometimes, you know, it snows as late as May,

Ibland, som ni vet, snöar det så sent som i maj,

but summer always comes eventually."

men sommaren kommer alltid så småningom."

Fourteen minutes is not enough time

Fjorton minuter är inte tillräckligt

to fully credit those good and generous people

för att till fullo ge heder åt de goda och generösa människorna

who fought with me and for me

som kämpade med mig och för mig

and who waited to welcome me back

och som väntade på att välkomna mig tillbaka

from that agonized, lonely place.

från denna ångestfulla, ensamma plats.

But together, they forged a blend of courage,

Men tillsammans smidde de en blandning av mod,

creativity, integrity, and an unshakeable belief

kreativitet, integritet och en orubblig tro

that my shattered self could become healed and whole.

på att att mitt krossade jag kunde bli läkt och hel.

I used to say that these people saved me,

Förut sa jag att de här människorna

but what I now know is they did something

räddade mig,

men de gjorde något ännu viktigare

even more important in that they empowered me

genom att de gjorde det möjligt för mig att rädda mig själv,

to save myself,

and crucially, they helped me to understand something

och avgörande, de hjälpte mig att förstå något

which I'd always suspected:

som jag alltid hade misstänkt:

that my voices were a meaningful response

att min röster var ett meningsfullt svar

to traumatic life events, particularly childhood events,

på traumatiska livshändelser, särskilt barndomshändelser,

and as such were not my enemies

och som sådana var de inte mina fiender

but a source of insight into solvable emotional problems.

utan en källa till insikt i känslomässiga problem som gick att lösa.

Now, at first, this was very difficult to believe,

Först var detta mycket svårt att tro,

not least because the voices appeared so hostile

inte minst eftersom rösterna verkade så fientliga och hotfulla,

and menacing, so in this respect, a vital first step

så i detta avseende var ett viktigt första steg

was learning to separate out a metaphorical meaning

att lära sig skilja ut en bildlig betydelse

from what I'd previously interpreted to be a literal truth.

från vad jag tidigare hade tolkat som en bokstavlig sanning.

So for example, voices which threatened to attack my home

Så till exempel de röster som hotade att anfalla mitt hem

I learned to interpret as my own sense of fear

lärde jag mig att tolka som min egen rädsla

and insecurity in the world, rather than an actual, objective danger.

och osäkerhet i världen, snarare än en faktisk, objektiv fara.

Now at first, I would have believed them.

Från början skulle jag ha trott på dem.

I remember, for example, sitting up one night

Jag minns till exempel hur jag en natt satt uppe

on guard outside my parents' room to protect them

på vakt utanför mina föräldrars rum

för att skydda dem

from what I thought was a genuine threat from the voices.

från vad jag trodde var ett verkligt hot från rösterna.

Because I'd had such a bad problem with self-injury

Eftersom jag hade haft ett så stort problem med självskadebeteende

that most of the cutlery in the house had been hidden,

att de flesta av besticken i huset hade gömts undan,

so I ended up arming myself with a plastic fork,

hade jag till slut beväpnat mig själv

med en plastgaffel,

kind of like picnic ware, and sort of sat outside the room

typ som ett picknickbestick, och satt där utanför rummet

och kramade den och väntade på att skrida till verket om något hände.

clutching it and waiting to spring into action should anything happen.

It was like, "Don't mess with me.

Det var som, "Bråka inte med mig.

I've got a plastic fork, don't you know?"

Jag har en plastgaffel, fattar ni inte det?"

Strategic.

Strategiskt.

But a later response, and much more useful,

Men ett senare gensvar, och mycket mer användbart,

would be to try and deconstruct the message behind the words,

kunde vara att försöka plocka isär budskapet bakom orden,

so when the voices warned me not to leave the house,

så när rösterna varnade mig för att lämna huset,

then I would thank them for drawing my attention

tackade jag dem för att de drog min uppmärksamhet

to how unsafe I felt --

till hur otrygg jag kände mig.

because if I was aware of it, then I could do something positive about it --

Eftersom om jag var medveten om det, kunde jag göra något positivt åt det,

but go on to reassure both them and myself

men fortsätta med att lugna både dem och mig själv

that we were safe and didn't need to feel frightened anymore.

med att vi var säkra och inte behövde känna oss rädda längre.

I would set boundaries for the voices,

Jag satt gränser för rösterna,

and try to interact with them in a way that was assertive

och försökte att samspela med dem på ett sätt som var bestämt

men ändå respektfullt, och inrättade en långsam process

yet respectful, establishing a slow process

of communication and collaboration

av kommunikation och samarbete,

in which we could learn to work together and support one another.

där vi kunde lära oss att arbeta tillsammans

och stötta varandra.

Throughout all of this, what I would ultimately realize

Vad jag till slut insåg genom allt detta,

was that each voice was closely related

var att varje röst var nära relaterad

to aspects of myself, and that each of them

med olika sidor hos mig själv, och att var och en av dem

carried overwhelming emotions that I'd never had

bar på överväldigande känslor som jag aldrig haft

någon möjlighet att bearbeta eller lösa,

an opportunity to process or resolve,

memories of sexual trauma and abuse,

minnen av sexuella trauman och övergrepp,

of anger, shame, guilt, low self-worth.

av ilska, skam, skuld, låg självkänsla.

The voices took the place of this pain

Rösterna tog smärtans plats

and gave words to it,

och satte ord på den,

and possibly one of the greatest revelations

och kanske var ett av de största avslöjandena

was when I realized that the most hostile and aggressive voices

när jag insåg att de mest fientliga och aggressiva rösterna

actually represented the parts of me

faktiskt representerade de delar av mig

that had been hurt most profoundly,

som hade blivit djupast sårade,

and as such, it was these voices

och som sådana, var det dessa röster

that needed to be shown the greatest compassion and care.

som behövde visas störst medkänsla och omsorg.

It was armed with this knowledge that ultimately

Beväpnad med denna kunskap kunde jag i slutändan

I would gather together my shattered self,

samla ihop mitt splittrade jag,

each fragment represented by a different voice,

där varje fragment representerades av olika röster,

gradually withdraw from all my medication,

och gradvis avsluta all min medicinering,

and return to psychiatry, only this time from the other side.

och återvända till psykiatrin, men den här gången från andra sidan.

Ten years after the voice first came, I finally graduated,

Tio år efter att rösten dök upp tog jag slutligen examen,

this time with the highest degree in psychology

denna gång med det högsta betyg i psykologi

the university had ever given, and one year later,

universitetet någonsin hade givit, och ett år senare,

the highest masters, which shall we say

de högsta betyget på en master-utbildning, vilket vi väl kan säga

isn't bad for a madwoman.

inte är så dåligt för en galning.

In fact, one of the voices actually dictated the answers

I själva verket dikterade en av rösterna faktiskt svaren

during the exam, which technically possibly counts as cheating.

under tentamen, vilket rent tekniskt möjligen skulle räknas som fusk.

(Skratt)

(Laughter)

And to be honest, sometimes I quite enjoyed their attention as well.

Och för att vara ärlig, ibland tyckte jag om

deras uppmärksamhet också.

As Oscar Wilde has said, the only thing worse

Som Oscar Wilde sa, det enda som är värre

än att folk talar om en är att de inte talar om en.

than being talked about is not being talked about.

It also makes you very good at eavesdropping,

Det får dig också att bli mycket bra på att tjuvlyssna,

eftersom du kan lyssna på två samtal samtidigt.

because you can listen to two conversations simultaneously.

So it's not all bad.

Så det inte är bara dåligt.

I worked in mental health services,

Jag arbetade inom psykiatrin.

I spoke at conferences,

Jag talade på konferenser.

I published book chapters and academic articles,

Jag publicerade bokkapitel och akademiska artiklar,

and I argued, and continue to do so,

och jag hävdade, och fortsätter att hävda,

the relevance of the following concept:

betydelsen av följande koncept:

that an important question in psychiatry

att en viktig fråga inom psykiatrin

shouldn't be what's wrong with you

inte borde vara vad som är fel med dig

but rather what's happened to you.

utan snarare vad som hänt dig.

And all the while, I listened to my voices,

Och allt eftersom tiden gick lyssnade jag på mina röster,

with whom I'd finally learned to live with peace and respect

med vilka jag äntligen lärt mig att leva tillsammans i fred och respekt

and which in turn reflected a growing sense

och vilka i sin tur avspeglade en växande känsla

of compassion, acceptance and respect towards myself.

av medkänsla, acceptans och respekt för mig själv.

And I remember the most moving and extraordinary moment

Och jag minns det mest rörande och extraordinära ögonblicket

when supporting another young woman who was terrorized by her voices,

när jag stöttade en annan ung kvinna som terroriserades av sina röster,

and becoming fully aware, for the very first time,

och jag blev fullt medveten om, för allra första gången,

that I no longer felt that way myself

att jag inte längre kände på det sättet själv

but was finally able to help someone else who was.

utan att jag slutligen kunde hjälpa någon annan som gjorde det.

I'm now very proud to be a part of Intervoice,

Jag är nu mycket stolt över att vara en del av Intervoice,

the organizational body of the International Hearing Voices Movement,

den samordnande delen av den internationella Rösthörarrörelsen,

an initiative inspired by the work of Professor Marius Romme

ett initiativ som inspirerats av Professor Marius Rommes arbete

and Dr. Sandra Escher,

och Dr. Sandra Escher,

which locates voice hearing as a survival strategy,

som benämner rösthörande som en överlevnadsstrategi,

a sane reaction to insane circumstances,

en frisk reaktion på vansinniga omständigheter,

not as an aberrant symptom of schizophrenia to be endured,

inte som ett avvikande symptom på schizofreni som bara ska uthärdas,

but a complex, significant and meaningful experience

utan en komplex, viktig och meningsfull erfarenhet att utforska.

to be explored.

Together, we envisage and enact a society

Tillsammans planerar och bygger vi ett samhälle

that understands and respects voice hearing,

som förstår och respekterar rösthörande,

supports the needs of individuals who hear voices,

som stöttar behoven hos personer som hör röster,

and which values them as full citizens.

och som värderar dem som fullvärdiga medborgare.

This type of society is not only possible,

Denna typ av samhälle är inte bara möjligt,

it's already on its way.

det är redan på väg.

To paraphrase Chavez, once social change begins,

För att parafrasera Chavez, när sociala förändringar väl påbörjas,

it cannot be reversed.

kan de inte vändas.

You cannot humiliate the person who feels pride.

Du kan inte förödmjuka den person som känner stolthet.

You cannot oppress the people

Du kan inte förtrycka de människor

who are not afraid anymore.

som inte längre är rädda.

For me, the achievements of the Hearing Voices Movement

För mig är prestationerna av Rösthörarrörelsen

are a reminder that empathy, fellowship,

en påminnelse om att empati, kamratskap,

justice and respect are more than words;

rättvisa och respekt är mer än ord;

they are convictions and beliefs,

de är övertygelse och tro,

and that beliefs can change the world.

och att tro kan förändra världen.

In the last 20 years, the Hearing Voices Movement

Under de senaste 20 åren har Rösthörarrörelsen

has established hearing voices networks

etablerat rösthörarnätverk

in 26 countries across five continents,

i 26 länder på fem kontinenter,

working together to promote dignity, solidarity

och de arbetar tillsammans för att främja värdighet, solidaritet

and empowerment for individuals in mental distress,

och egenmakt för personer i psykisk nöd,

to create a new language and practice of hope,

för att skapa ett nytt språk och för att inge ett hopp,

which, at its very center, lies an unshakable belief

i vars centrum det ligger en orubblig tro

in the power of the individual.

på individens kraft.

As Peter Levine has said, the human animal

Som Peter Levine har sagt, det mänskliga djuret

is a unique being

är en unik varelse

endowed with an instinctual capacity to heal

begåvad med en instinktiv förmåga att läka

and the intellectual spirit to harness this innate capacity.

och den intellektuella anda som kan tämja denna medfödda kapacitet.

In this respect, for members of society,

För samhällets medlemmar finns det i detta avseende

there is no greater honor or privilege

ingen större ära eller privilegium

than facilitating that process of healing for someone,

än att underlätta denna läkande process för någon,

to bear witness, to reach out a hand,

att bevittna, att räcka ut en hand,

to share the burden of someone's suffering,

att dela bördan av någons lidande,

and to hold the hope for their recovery.

och för att hålla uppe hoppet för deras återhämtning.

And likewise, for survivors of distress and adversity,

Och likaså, för överlevare av nöd och motgång,

that we remember we don't have to live our lives

att vi kommer ihåg att vi inte måste leva våra liv

forever defined by the damaging things that have happened to us.

för evigt definierade av de skadande saker

som har hänt oss.

We are unique. We are irreplaceable.

Vi är unika. Vi är oersättliga.

What lies within us can never be truly colonized,

Det som ligger inom oss kan aldrig bli helt koloniserat,

contorted, or taken away.

förvridet, eller tas bort.

The light never goes out.

Ljuset släcks aldrig.

As a very wonderful doctor once said to me,

Som en mycket underbar läkare en gång sa till mig,

"Don't tell me what other people have told you about yourself.

"Berätta inte vad andra människor har berättat för dig om dig själv.

Tell me about you."

Berätta om dig."

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)