Courage is contagious | Damon Davis

Översättare: Charlotte Elo Granskare: Lisbeth Pekkari

So, I'm afraid.

Jag är rädd.

Right now,

Just nu,

on this stage,

på den här scenen,

I feel fear.

känner jag rädsla.

In my life, I ain't met many people

Få som jag mött under mitt liv

that will readily admit when they are afraid.

har ärligt kunnat medge att de varit rädda.

And I think that's because deep down,

Jag tror att de innerst inne vetat

they know how easy it spreads.

hur enkelt rädsla sprider sig.

See, fear is like a disease.

Rädslan är som en sjukdom.

When it moves, it moves like wildfire.

Den sprider sig som en löpeld.

But what happens when,

Men vad händer

even in the face of that fear,

när du trots rädslan

you do what you've got to do?

gör det du är tvungen att göra?

That's called courage.

Det kallas mod.

And just like fear,

Och precis som rädsla

courage is contagious.

smittar mod av sig.

See, I'm from East St. Louis, Illinois.

Jag kommer från East St. Louis, Illinois.

That's a small city

Det är en liten stad

across the Mississippi River from St. Louis, Missouri.

på andra sidan Mississippi från St. Louis, Missouri.

I have lived in and around St. Louis my entire life.

Jag har bott i och kring St. Louis i hela mitt liv.

When Michael Brown, Jr.,

När Michael Brown, Jr.,

an ordinary teenager,

en helt vanlig tonåring,

was gunned down by police in 2014 in Ferguson, Missouri --

sköts av polisen år 2014 i Ferguson, Missouri -

another suburb, but north of St. Louis --

en annan förort, men norr om St. Louis -

I remember thinking,

minns jag att jag tänkte:

he ain't the first,

han är inte den första

and he won't be the last young kid to lose his life to law enforcement.

eller den sista unga killen som polisen tar livet av.

But see, his death was different.

Men, hans död var annorlunda.

When Mike was killed,

När Mike dödades

I remember the powers that be trying to use fear as a weapon.

minns jag att myndigheterna försökte använda rädsla som vapen.

The police response to a community in mourning was to use force

Polisens svar till det sörjande folket var att använda våld

to impose fear:

för att sprida rädsla;

fear of militarized police,

rädsla för militariserade poliser,

imprisonment,

häktning,

fines.

böter.

Media försökte till och med få oss att bli rädda för varandra

The media even tried to make us afraid of each other

by the way they spun the story.

på sättet de framförde händelserna.

And all of these things have worked in the past.

Allt det här har fungerat förut.

But like I said, this time it was different.

Men, som jag sade, den här gången var det annorlunda.

Michael Brown's death and the subsequent treatment of the community

Michael Browns död och sättet folket behandlades på

led to a string of protests in and around Ferguson and St. Louis.

ledde till en rad protester i och omkring Ferguson och St. Louis.

When I got out to those protests about the fourth or fifth day,

När jag åkte ut till protesterna på den fjärde eller femte dagen

it was not out of courage;

var det inte av mod;

it was out of guilt.

der var av skuldkänsla.

See, I'm black.

Ni förstår, jag är svart.

I don't know if y'all noticed that.

Kanske någon inte har märkt det.

(Laughter)

(Skratt)

But I couldn't sit in St. Louis, minutes away from Ferguson,

Men jag kunde inte sitta i St. Louis, bara minuter från Ferguson,

and not go see.

och inte gå och titta.

So I got off my ass to go check it out.

Så jag tog mig dit för att se.

When I got out there,

När jag kom dit

I found something surprising.

blev jag överraskad.

I found anger; there was a lot of that.

Jag såg ilska; det fanns mycket av det.

But what I found more of was love.

Men det jag mest såg var kärlek.

People with love for themselves.

Människor med kärlek för det egna.

Love for their community.

Med kärlek för sitt samhälle.

And it was beautiful --

Och det var vackert -

until the police showed up.

tills polisen uppenbarade sig.

Then a new emotion was interjected into the conversation:

Då introducerades en ny känsla i dialogen:

fear.

rädsla.

Now, I'm not going to lie;

Jag tänker inte ljuga:

when I saw those armored vehicles,

när jag såg pansarfordonen

and all that gear

och all utrustning

and all those guns

och alla vapen

and all those police

och alla poliser

I was terrified --

var jag utom mig av skräck -

personally.

personligen.

And when I looked around that crowd,

Och när jag såg runt i folkmassan

I saw a lot of people that had the same thing going on.

såg jag många som kände lika.

But I also saw people with something else inside of them.

Men jag såg också människor som utstrålade något annat.

That was courage.

Det var mod.

See, those people yelled,

De där människorna ropade

and they screamed,

och skrek,

and they were not about to back down from the police.

och de tänkte inte backa för polisen.

They were past that point.

De hade kommit längre än så.

And then I could feel something in me changing,

Och då kände jag något förändras inom mig,

so I yelled and I screamed,

så jag började ropa och skrika

and I noticed that everybody around me was doing the same thing.

och jag märkte att alla andra runtomkring mig gjorde samma sak.

And there was nothing like that feeling.

Det var en fantastisk känsla.

So I decided I wanted to do something more.

Så jag beslöt mig för att göra något mera.

I went home, I thought: I'm an artist. I make shit.

Jag gick hem och tänkte: Jag är en konstnär som gör saker.

So I started making things specific to the protest,

Så jag började göra saker om och för protesterna,

things that would be weapons in a spiritual war,

saker som var vapen i ett andligt krig,

things that would give people voice

saker som kunde ge folket en röst

and things that would fortify them for the road ahead.

och saker som gav dem styrka inför allt som skulle hända.

I did a project where I took pictures of the hands of protesters

I ett projekt tog jag kort på protesterarnas händer

and put them up and down the boarded-up buildings

och hängde upp dem längs de stängda husen

and community shops.

och affärerna.

My goal was to raise awareness and to raise the morale.

Mitt mål var att väcka uppmärksamhet och höja moralen.

And I think, for a minute at least,

Och jag tror, åtminstone för en stund,

it did just that.

att jag lyckades med det.

Then I thought, I want to uplift the stories of these people

Efter det ville jag lyfta fram berättelserna om de människor

I was watching being courageous in the moment.

som jag såg visa mod i stunden.

And myself and my friend,

Jag och min vän,

and filmmaker and partner Sabaah Folayan

filmregissör och partner, Sabaah Folayan,

did just that with our documentary,

gjorde det genom vår dokumentärfilm

"Whose Streets?"

"Whose streets?"

I kind of became a conduit

Jag blev som en kanal

for all of this courage that was given to me.

för allt detta mod som gavs mig.

And I think that's part of our job as artists.

Och jag tror att det är en del av vårt jobb som konstnärer.

I think we should be conveyors of courage in the work that we do.

Jag tror att vi ska uttrycka mod i det arbete vi gör.

And I think that we are the wall between the normal folks

Och jag tror att vi är väggen mellan det vanliga folket

and the people that use their power to spread fear and hate,

och dem som använder sin makt till att sprida rädsla och hat,

especially in times like these.

framförallt i tider som dessa.

So I'm going to ask you.

Så jag frågar er,

Y'all the movers and the shakers,

ni som berör och förändrar,

you know, the thought leaders:

ni vet, ni tankeledare:

What are you gonna do

Vad tänker ni göra

with the gifts that you've been given

med de gåvor ni fått

to break us from the fear the binds us every day?

för att frigöra oss från rädslan som håller oss fast varje dag?

Because, see, I'm afraid every day.

För jag är rädd varje dag.

I can't remember a time when I wasn't.

Jag kan inte minnas en tid utan rädsla.

But once I figured out that fear was not put in me to cripple me,

Men då jag insåg att rädslan inte såtts i mig för att förlama mig,

it was there to protect me,

att den fanns där för att skydda mig,

and once I figured out how to use that fear,

och när jag kom på hur jag skulle använda rädslan,

I found my power.

då hittade jag min styrka.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)