Success, failure and the drive to keep creating | Elizabeth Gilbert

Översättare: Bálint Ármai Granskare: Stephanie Green

So, a few years ago I was at JFK Airport

För ett par år sedan var jag på flygplatsen JFK,

about to get on a flight,

höll på att komma på ett flyg,

when I was approached by two women

när jag kontaktades av två kvinnor

who I do not think would be insulted

som antagligen inte blir kränkta

to hear themselves described

av att höra sig beskrivas

as tiny old tough-talking Italian-American broads.

som små, gamla, tuffa italiensk-amerikanska brudar.

The taller one, who is like up here,

Den längre, som är typ så här lång,

she comes marching up to me, and she goes,

hon kommer marscherande mot mig och säger,

"Honey, I gotta ask you something.

"Raring, jag måste fråga dig något.

You got something to do with that whole

Har du något att göra med den hela

'Eat, Pray, Love' thing that's been going on lately?"

'Lyckan, kärleken och meningen med livet'

det har pratats om?

And I said, "Yes, I did."

Och jag sa, "Ja, det har jag."

And she smacks her friend and she goes,

Och hon daskar till sin vän och säger,

"See, I told you, I said, that's that girl.

"Där ser du, jag sa ju att det är den tjejen.

That's that girl who wrote that book

Den där är den tjejen som skrev den boken

based on that movie."

baserad på den där filmen."

(Laughter)

(Skratt)

So that's who I am.

Så det är vem jag är.

And believe me, I'm extremely grateful to be that person,

Och jag är tacksam att kunna vara det,

because that whole "Eat, Pray, Love" thing

för hela "Lyckan, kärleken..."-saken

was a huge break for me.

var en enorm chans för mig.

But it also left me in a really tricky position

Men det lämnade mig också i en riktigt knepig sits

moving forward as an author

för att utvecklas framåt som författare

trying to figure out how in the world

att försöka lista ut hur i allsin dar

I was ever going to write a book again

jag skulle skriva något igen

that would ever please anybody,

som någonsin skulle glädja någon,

because I knew well in advance

eftersom jag i förtid visste

that all of those people who had adored "Eat, Pray, Love"

att alla som dyrkat

"Lyckan, kärleken och meningen med livet"

were going to be incredibly disappointed

skulle bli otroligt besvikna

in whatever I wrote next

på vad än jag skrev härnäst,

because it wasn't going to be "Eat, Pray, Love,"

för att det inte var "Lyckan..."

and all of those people who had hated "Eat, Pray, Love"

och alla som hade hatat "Lyckan, kärleken...",

were going to be incredibly disappointed

skulle bli otroligt besvikna

in whatever I wrote next

på vad än jag skrev härnäst

because it would provide evidence that I still lived.

då det var bevis på att jag fortfarande levde.

So I knew that I had no way to win,

Så jag visste att jag inte hade något sätt att vinna på

and knowing that I had no way to win

och vetskapen om att jag inte kunde vinna,

made me seriously consider for a while

fick mig att överväga

att bara lämna alltihop

just quitting the game

and moving to the country to raise corgis.

och att flytta till landet för att föda upp corgihundar.

But if I had done that, if I had given up writing,

Men om jag gjort så, och gett upp skrivandet

I would have lost my beloved vocation,

skulle jag förlorat min älskade kallelse,

so I knew that the task was that I had to find

så jag var tvungen att hitta

some way to gin up the inspiration

något sätt att hitta inspirationen

to write the next book

för att skriva nästa bok

regardless of its inevitable negative outcome.

oavsett hur dåligt det oundvikligen skulle gå.

In other words, I had to find a way to make sure

Jag behövde hitta ett sätt så

that my creativity survived its own success.

att min kreativitet överlevde sin egen succé.

And I did, in the end, find that inspiration,

Och jag lyckades, till slut, hitta den inspirationen

but I found it in the most unlikely

men jag fann den på en osannolik

and unexpected place.

och oväntad plats.

I found it in lessons that I had learned earlier in life

Jag hittade den i lektioner som jag hade lärt mig tidigare i livet

about how creativity can survive its own failure.

om hur kreativitet kan överleva sitt eget misslyckande.

So just to back up and explain,

Så för att backa och förklara:

the only thing I have ever wanted to be

Det enda jag någonsin har velat bli

for my whole life was a writer.

i hela mitt liv var författare.

I wrote all through childhood, all through adolescence,

Jag skrev under hela barndomen och tonåren,

by the time I was a teenager I was sending

och som tonårig skickade jag in

my very bad stories to The New Yorker,

mina dåliga alster till The New Yorker

hoping to be discovered.

i hopp om upptäckt.

After college, I got a job as a diner waitress,

Efter college fick jag jobb som servitris.

kept working, kept writing,

Jag fortsatte att arbeta, fortsatte skriva,

kept trying really hard to get published,

fortsatte kämpa hårt för att bli publicerad,

and failing at it.

och misslyckades med det.

I failed at getting published

Jag misslyckades med att bli publicerad

for almost six years.

i nästan sex år.

So for almost six years, every single day,

Varje dag i nästan sex år

I had nothing but rejection letters

var det bara avvisande brev

waiting for me in my mailbox.

som väntade i min brevlåda.

And it was devastating every single time,

Och det var förödande varje gång,

and every single time, I had to ask myself

och varje gång var jag tvungen att fråga mig själv

if I should just quit while I was behind

om jag bara borde sluta innan jag lyckats

and give up and spare myself this pain.

och ge upp och bespara mig smärtan.

But then I would find my resolve,

Men jag fann mitt beslut,

and always in the same way,

alltid på samma sätt,

by saying, "I'm not going to quit,

genom att säga, "Jag ska inte att sluta,

I'm going home."

jag ska hem."

And you have to understand that for me,

Förstå att för mig

going home did not mean returning to my family's farm.

är att åka hem inte att återvända till familjens bondgård.

For me, going home

För mig är att åka hem

meant returning to the work of writing

att återvända till skrivandet

because writing was my home,

eftersom skrivandet var mitt hem,

because I loved writing more than I hated failing at writing,

för jag älskade att skriva mer än jag hatade att misslyckas med det

which is to say that I loved writing

jag älskade alltså att skriva

more than I loved my own ego,

mer än jag älskade mitt eget ego,

which is ultimately to say

vilket innebär

that I loved writing more than I loved myself.

att jag älskade skrivandet mer än mig själv.

And that's how I pushed through it.

Och det var så jag tog mig igenom det.

But the weird thing is that 20 years later,

Men det konstiga är att 20 år senare,

during the crazy ride of "Eat, Pray, Love,"

under den galna framgångssagan

I found myself identifying all over again

märkte jag att jag identifierade mig

with that unpublished young diner waitress

med den opublicerade, unga servitrisen igen.

who I used to be, thinking about her constantly,

Jag tänkte alltid på henne,

and feeling like I was her again,

kände att jag var där igen,

which made no rational sense whatsoever

vilket var helt irrationellt

because our lives could not have been more different.

då våra liv inte kunde vara mer olika.

She had failed constantly.

Hon misslyckades hela tiden.

I had succeeded beyond my wildest expectation.

Jag hade lyckats över mina vildaste förväntningar

We had nothing in common.

Vi hade inget gemensamt.

Why did I suddenly feel like I was her all over again?

Varför kände jag plötsligt att jag var henne igen?

And it was only when I was trying to unthread that

Och det var först när jag försökte lösa detta

that I finally began to comprehend

som jag äntligen började fatta

the strange and unlikely psychological connection

den märkliga och otroliga psykologiska kopplingen

in our lives between the way we experience great failure

i våra liv, mellan hur vi upplever misslyckanden

and the way we experience great success.

och hur vi upplever stor framgång.

So think of it like this:

Så tänk på det så här:

For most of your life, you live out your existence

Under större delen av livet lever du

here in the middle of the chain of human experience

här i mitten av kedjan av mänsklig erfarenhet

where everything is normal and reassuring and regular,

där allt är normalt och tryggt och regelbundet,

but failure catapults you abruptly way out over here

men misslyckande kastar dig plötsligt ut hit

into the blinding darkness of disappointment.

in i besvikelsens förblindande mörker.

Success catapults you just as abruptly but just as far

Succén kastar dig lika abrupt och långt,

way out over here

långt hit ut,

into the equally blinding glare

in i den lika bländande stjärnglansen

of fame and recognition and praise.

av berömmelse och erkännande och lovord.

And one of these fates

Och ett av dessa tillstånd

is objectively seen by the world as bad,

ses av världen som objektivt dåligt.

and the other one is objectively seen by the world as good,

Den andra ses av världen som objektivt bra

but your subconscious is completely incapable

men ditt undermedvetna är helt oförmöget

of discerning the difference between bad and good.

att urskilja skillnaden mellan det goda och dåliga.

The only thing that it is capable of feeling

Det enda som det är förmöget att känna

is the absolute value of this emotional equation,

är det absoluta värdet av denna emotionella ekvation,

the exact distance that you have been flung

det exakta avståndet som du kastades

from yourself.

bort från dig själv.

And there's a real equal danger in both cases

Och det finns en riktig fara i båda fallen

of getting lost out there

att gå vilse härute på psykets bakgård.

in the hinterlands of the psyche.

But in both cases, it turns out that there is

Men det visar sig vara samma sak

also the same remedy for self-restoration,

som fungerar för att bygga upp sig själv

i båda fallen

and that is that you have got to find your way back home again

och det är att man måste hitta hem igen

as swiftly and smoothly as you can,

så snabbt och smidigt som möjligt.

and if you're wondering what your home is,

Och undrar du vad ditt hem är,

here's a hint:

har jag en ledtråd:

Your home is whatever in this world you love

Ditt hem är det i världen du älskar mer

more than you love yourself.

än du älskar dig själv.

So that might be creativity, it might be family,

Det kan vara kreativitet, familjen,

it might be invention, adventure,

det kan vara upptäckter, äventyr,

faith, service, it might be raising corgis,

tro, arbete, att föda upp corgihundar,

I don't know, your home is that thing

jag vet inte, men ditt hem är det

to which you can dedicate your energies

du kan ägna din energi åt

with such singular devotion

med en så unik hängivenhet

that the ultimate results become inconsequential.

att de slutliga resultaten blir oviktiga.

For me, that home has always been writing.

För mig har det hemmet alltid varit skrivandet.

So after the weird, disorienting success

Så efter den konstiga, förvirrande succén som jag hade

that I went through with "Eat, Pray, Love,"

med "Lyckan, kärleken..."

I realized that all I had to do was exactly

insåg jag att det jag behövde

the same thing that I used to have to do all the time

var det jag brukade göra hela tiden

when I was an equally disoriented failure.

när jag var

ett lika förvirrat misslyckande.

I had to get my ass back to work,

Börja jobba igen.

and that's what I did, and that's how, in 2010,

Och det gjorde jag, och det var så jag under 2010

I was able to publish the dreaded follow-up

kunde ge ut den fruktade uppföljaren

to "Eat, Pray, Love."

till "Lyckan...".

And you know what happened with that book?

Och vet ni vad som hände med den?

It bombed, and I was fine.

Den floppade, och det var okej.

Actually, I kind of felt bulletproof,

Jag kände mig faktiskt skottsäker

because I knew that I had broken the spell

för jag visste att jag hade brutit förtrollningen

and I had found my way back home

och hittat hem igen

to writing for the sheer devotion of it.

till att skriva bara för hängivenhetens skull.

And I stayed in my home of writing after that,

Och jag stannade i mitt skrivarhem efteråt

and I wrote another book that just came out last year

och skrev en bok som kom ut i fjol,

and that one was really beautifully received,

som verkligen mottagits väl.

which is very nice, but not my point.

Det är fint, men inte poängen.

My point is that I'm writing another one now,

Min poäng är att jag skriver en annan nu

and I'll write another book after that

och ska skriva en till

and another and another and another

och en till, och en till,

and many of them will fail,

varav många kommer floppa

and some of them might succeed,

och några av dem kan lyckas

but I will always be safe

men jag kommer alltid vara säker

from the random hurricanes of outcome

från de slumpmässiga och stormiga resultaten

as long as I never forget where I rightfully live.

så länge jag aldrig glömmer var jag egentligen bor.

Look, I don't know where you rightfully live,

Jag vet inte var ni egentligen bor,

but I know that there's something in this world

men jag vet att det finns något

that you love more than you love yourself.

som ni älskar mer än ni älskar er själva.

Something worthy, by the way,

Något värdefullt, förresten,

so addiction and infatuation don't count,

så beroende och passion räknas inte

because we all know that those are not safe places to live. Right?

eftersom vi alla vet att de inte är säkra platser att leva på. Eller hur?

The only trick is that you've got to identify

Den enda knepet är att du måste identifiera

the best, worthiest thing that you love most,

det bästa, mest värdefulla som du älskar mest

and then build your house right on top of it

och sedan bygga ditt hus ovanpå det

and don't budge from it.

och inte vika från det.

And if you should someday, somehow

Och om du någon gång, på något sätt,

get vaulted out of your home

blir vräkt ur ditt hem

by either great failure or great success,

av antingen ett stort misslyckande eller en stor framgång

then your job is to fight your way back to that home

är ditt jobb att kämpa dig tillbaka hem

the only way that it has ever been done,

på det enda sätt det någonsin gjorts,

by putting your head down and performing

genom att hugga i

with diligence and devotion

och med flit och hängivenhet

and respect and reverence

och respekt och vördnad

whatever the task is that love

utföra de uppgifter som kärleken

is calling forth from you next.

kräver av dig härnäst.

You just do that, and keep doing that

Du bara gör det, och fortsätter göra det

again and again and again,

om och igen,

and I can absolutely promise you, from long personal experience

och jag kan lova dig av lång personlig erfarenhet.

in every direction, I can assure you

På alla sätt kan jag försäkra dig

that it's all going to be okay.

att allt kommer att bli okej.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)