The riddle of experience vs. memory | Daniel Kahneman

Översättare: Johan Järvung Granskare: Johan Cegrell

Everybody talks about happiness these days.

Alla pratar om lycka nuförtiden.

I had somebody count the number of books

Jag bad en person räkna antalet böcker

with "happiness" in the title published in the last five years

med "lycka" i titeln som publicerats de senaste fem åren

and they gave up after about 40, and there were many more.

och han gav upp efter ungefär 40 och det fanns många fler.

There is a huge wave of interest in happiness,

Intresset är jättestort för lycka

among researchers.

bland forskare.

There is a lot of happiness coaching.

Det finns en massa lycko-coachning.

Everybody would like to make people happier.

Alla skulle vilja göra folk lyckligare.

But in spite of all this flood of work,

Men trots det här havet av kunskaper

there are several cognitive traps

finns flera tankefällor

that sort of make it almost impossible to think straight

som typ gör det nästan omöjligt att tänka klart

about happiness.

kring lycka.

And my talk today will be mostly about these cognitive traps.

Och min presentation idag kommer mest att handla om dessa tankefällor.

This applies to laypeople thinking about their own happiness,

Den passar för lekmän som funderar kring sin egen lycka

and it applies to scholars thinking about happiness,

och den passar för forskare som funderar kring lycka

because it turns out we're just as messed up as anybody else is.

för det visar sig att vi är lika borta som alla andra.

The first of these traps

Den första av dessa fällor

is a reluctance to admit complexity.

är oviljan att erkänna komplexitet.

It turns out that the word "happiness"

Det visar sig att ordet lycka

is just not a useful word anymore,

är helt enkelt inte ett användbart ord längre

because we apply it to too many different things.

för vi använder det i för många sammanhang.

I think there is one particular meaning to which we might restrict it,

Jag tycker det finns en specifik innebörd som vi kan ha det till

but by and large,

men på det stora hela

this is something that we'll have to give up

får vi nog släppa den

and we'll have to adopt the more complicated view

och välja det mer komplicerade synsättet

of what well-being is.

på vad välbefinnande är.

The second trap is a confusion between experience and memory;

Den andra fällan är förvirringen mellan erfarenhet och minne:

basically, it's between being happy in your life,

i grund och botten mellan att vara lycklig i sitt liv

and being happy about your life

och vara lycklig för att man lever

or happy with your life.

eller nöjd med sitt liv.

And those are two very different concepts,

Och det är två väldigt olika saker

and they're both lumped in the notion of happiness.

och de är båda ihopklumpade under begreppet lycka.

And the third is the focusing illusion,

Och den tredje är fokusillusionen

and it's the unfortunate fact that we can't think about any circumstance

och det olyckliga faktum att vi inte kan tänka på någonting

that affects well-being

som påverkar välbefinnande

without distorting its importance.

utan att förvränga dess betydelse.

I mean, this is a real cognitive trap.

Jag menar, detta är en riktig tankefälla.

There's just no way of getting it right.

Det finns helt enkelt inget sätt att göra det rätt.

Now, I'd like to start with an example

Jag tänker börja med ett exempel

of somebody who had a question-and-answer session

med en person som ställde lite frågor

after one of my lectures reported a story,

efter en av mina föreläsningar. Berättade en berättelse

and that was a story --

(otydligt...)

He said he'd been listening to a symphony,

Han sade att han hade lyssnat på en symfoni

and it was absolutely glorious music

och det var helt fantastisk musik

and at the very end of the recording,

och alldeles i slutet av inspelningen

there was a dreadful screeching sound.

var det ett fruktansvärt gnisslande ljud.

And then he added, really quite emotionally,

Och sen tillade han, ganska känslomässigt,

it ruined the whole experience.

att det förstörde hela upplevelsen.

But it hadn't.

Men det hade det inte.

What it had ruined were the memories of the experience.

Vad det hade förstört var minnena av upplevelsen.

He had had the experience.

Han hade haft upplevelsen.

He had had 20 minutes of glorious music.

Han hade fått 20 minuter underbar musik.

They counted for nothing

De spelade ingen roll

because he was left with a memory;

för han hade kvar ett minne;

the memory was ruined,

minnet var förstört

and the memory was all that he had gotten to keep.

och minnet var allt han hade kvar.

What this is telling us, really,

Vad det här verkligen säger oss

is that we might be thinking of ourselves and of other people

är att vi kan tänka på oss själva och andra

in terms of two selves.

i termer av två själv.

There is an experiencing self,

Det finns ett upplevande själv

who lives in the present

som lever i nuet

and knows the present,

och känner nuet,

is capable of re-living the past,

kan återuppleva det förflutna

but basically it has only the present.

men i grund och botten har det bara nuet.

It's the experiencing self that the doctor approaches --

Det är det upplevande självet som läkaren tar sig an -

you know, when the doctor asks,

ni vet, när läkaren frågar

"Does it hurt now when I touch you here?"

"Gör det ont nu när jag rör dig här?"

And then there is a remembering self,

Och sen finns självet som minns

and the remembering self is the one that keeps score,

och självet som minns är det som håller räkning

and maintains the story of our life,

och handhåller ens livsberättelse

and it's the one that the doctor approaches

och det är det läkaren närmar sig

in asking the question,

när han frågar

"How have you been feeling lately?"

"Hur har det känts på sistone?"

or "How was your trip to Albania?" or something like that.

eller "Hur var din resa till Albanien?" eller något sådant.

Those are two very different entities,

De är två väldigt olika väsen,

the experiencing self and the remembering self,

det upplevande självet och självet som minns

and getting confused between them is part of the mess

och att bli förvirrad över dem är en del av rörigheten

about the notion of happiness.

hos begreppet lycka.

Now, the remembering self

Nå, självet som minns

is a storyteller.

är en historieberättare.

And that really starts with a basic response of our memories --

Och det börjar faktiskt med en grundläggande respons hos våra minnen -

it starts immediately.

det börjar genast.

We don't only tell stories when we set out to tell stories.

Vi berättar inte bara historier när vi tänker berätta historier.

Our memory tells us stories,

Vårt minne berättar historier för oss

that is, what we get to keep from our experiences

alltså, det vi får behålla av våra erfarenheter

is a story.

är en historia.

And let me begin with one example.

Och låt mig börjar med ett exempel.

This is an old study.

Det här är en gammal studie.

Those are actual patients undergoing a painful procedure.

Det här är riktiga patienter som går igenom en smärtsam behandling.

I won't go into detail. It's no longer painful these days,

Jag skall inte gå in på detaljer. Nuförtiden är det inte längre smärtsamt

but it was painful when this study was run in the 1990s.

men det var smärtsamt när den här studien genomfördes på 90-talet.

They were asked to report on their pain every 60 seconds.

De ombads rapportera sin smärta var 60:e sekund.

Here are two patients,

Och här är två patienter.

those are their recordings.

Här är deras resultat.

And you are asked, "Who of them suffered more?"

Och ni får frågan, "Vem av dem led mest?"

And it's a very easy question.

Och det är en väldigt lätt fråga.

Clearly, Patient B suffered more --

Helt klart var det patient B som led mest.

his colonoscopy was longer,

Hans tarmoperation var längre

and every minute of pain that Patient A had,

och för varje minut av smärta som patient A genomled

Patient B had, and more.

fick patient B mer.

But now there is another question:

Men nu kommer en annan fråga:

"How much did these patients think they suffered?"

"Hur mycket trodde dessa patienter att de led?"

And here is a surprise.

Och här kommer en överraskning:

The surprise is that Patient A

Och överraskningen är att patient A

had a much worse memory of the colonoscopy

hade ett mycket värre minne av tarmoperationen

than Patient B.

än patient B.

The stories of the colonoscopies were different,

Berättelserna om tarmoperationerna skiljde sig åt

and because a very critical part of the story is how it ends.

och eftersom en väldigt kritisk del av berättelsen är hur den slutar -

And neither of these stories is very inspiring or great --

och ingen av dessa berättelser är särskilt inspirerande eller härlig -

but one of them is this distinct ... (Laughter)

men en av dem är tydligt ... (Skratt)

but one of them is distinctly worse than the other.

men en av dem är tydligt värre än den andra.

And the one that is worse

Och den som är värst

is the one where pain was at its peak at the very end;

var den där smärtan var som högst i slutet.

it's a bad story.

Det är en sorglig historia.

How do we know that?

Hur vet vi det?

Because we asked these people after their colonoscopy,

Eftersom vi frågade de här människorna efter deras tarmoperation

and much later, too,

och mycket senare också

"How bad was the whole thing, in total?"

"Hur hemsk var hela grejen, totalt sett?"

And it was much worse for A than for B, in memory.

och den var mycket värre för A än för B i minnet.

Now this is a direct conflict

Alltså det här är en direkt konflikt

between the experiencing self and the remembering self.

mellan det upplevande självet och självet som minns.

From the point of view of the experiencing self,

Ur det upplevande självets synvinkel

clearly, B had a worse time.

hade B helt klart en värre upplevelse.

Now, what you could do with Patient A,

Men det man kan göra med patient A

and we actually ran clinical experiments,

och vi gjorde faktiskt kliniska experiment

and it has been done, and it does work --

och det har gjorts och det funkar

you could actually extend the colonoscopy of Patient A

man kan faktiskt utöka tarmoperationen på patient A

by just keeping the tube in without jiggling it too much.

genom att bara hålla kvar röret utan att röra på det för mycket.

That will cause the patient

Det kommer att få patienten

to suffer, but just a little

att lida men bara lite

and much less than before.

och mycket mindre än förut.

And if you do that for a couple of minutes,

Och om man gör det några minuter

you have made the experiencing self

har man försatt det upplevande självet

of Patient A worse off,

hos patient A i en värre situation

and you have the remembering self of Patient A

och man har försatt självet som minns hos patient A

a lot better off,

i en mycket bättre situation

because now you have endowed Patient A

för nu har man givit patient A

with a better story

en bättre berättelse

about his experience.

om hans upplevelse.

What defines a story?

Vad definierar en historia?

And that is true of the stories

Och det stämmer för historierna

that memory delivers for us,

som minnet ger oss

and it's also true of the stories that we make up.

och även för historierna vi hittar på.

What defines a story are changes,

Det som definierar en historia är vändningarna,

significant moments and endings.

viktiga ögonblick och avslutningar.

Endings are very, very important

Slut är väldigt väldigt viktiga

and, in this case, the ending dominated.

och, i det här fallet, dominerade slutet.

Now, the experiencing self

Alltså, det upplevande självet

lives its life continuously.

lever sitt liv kontinuerligt.

It has moments of experience, one after the other.

Det upplever ögonblick av upplevelser, ett efter ett.

And you can ask: What happens to these moments?

Och ni frågar: Vad händer med dessa ögonblick?

And the answer is really straightforward:

Och svaret är egentligen enkelt.

They are lost forever.

De försvinner för alltid.

I mean, most of the moments of our life --

Jag menar, de flesta ögonblick i våra liv -

and I calculated, you know, the psychological present

och jag räknade - ni vet, det psykologiska nuet

is said to be about three seconds long;

anses vara ungefär tre sekunder långt.

that means that, you know,

Vilket innebär att, ni vet,

in a life there are about 600 million of them;

under en livstid är de cirka 600 miljoner.

in a month, there are about 600,000 --

Under en månad är det cirka 600 000.

most of them don't leave a trace.

De flesta lämnar inga spår efter sig.

Most of them are completely ignored

De flesta ignoreras fullständigt

by the remembering self.

av självet som minns.

And yet, somehow you get the sense

Och ändå får man på något sätt en känsla

that they should count,

att de borde räknas,

that what happens during these moments of experience

att det som händer under dessa ögonblick av upplevelse

is our life.

är vårt liv.

It's the finite resource that we're spending

Det är de begränsade resurser som vi spenderar

while we're on this earth.

medan vi är på den här jorden.

And how to spend it

Och hur de skall användas

would seem to be relevant,

kunde verka relevant

but that is not the story

men det är inte historien

that the remembering self keeps for us.

som självet som minns bevarar för oss.

So we have the remembering self

Så vi har självet som minns

and the experiencing self,

och det upplevande självet

and they're really quite distinct.

och de skiljer sig faktiskt åt rätt så mycket.

The biggest difference between them

Den största skillnaden mellan dem

is in the handling of time.

ligger i hur tiden hanteras.

From the point of view of the experiencing self,

Ur det upplevande självets synvinkel är det så

if you have a vacation,

att om du har semester

and the second week is just as good as the first,

och andra veckan är lika bra som den första

then the two-week vacation

så är de två semesterveckorna

is twice as good as the one-week vacation.

dubbelt så bra som en av dem.

That's not the way it works at all for the remembering self.

Så funkar det inte för självet som minns.

For the remembering self, a two-week vacation

För självet som minns är två veckors semester

is barely better than the one-week vacation

knappt bättre än en vecka

because there are no new memories added.

för inga minnen läggs ihop.

You have not changed the story.

Du har inte ändrat historien.

And in this way,

Och på det sättet

time is actually the critical variable

är tiden faktiskt den kritiska faktorn

that distinguishes a remembering self

som skiljer ett själv som minns

from an experiencing self;

från ett upplevande själv.

time has very little impact on the story.

Tid har väldigt liten inverkan på den här berättelsen.

Now, the remembering self does more

Alltså, självet som minns gör mer

than remember and tell stories.

än att minnas och berätta historier.

It is actually the one that makes decisions

Det är faktiskt det som fattar beslut

because, if you have a patient who has had, say,

därför att om man har en patient som har fått, säg,

two colonoscopies with two different surgeons

två tarmoperationer av två olika kirurger

and is deciding which of them to choose,

och skall bestämma sig för en av dem

then the one that chooses

så bestämmer den

is the one that has the memory that is less bad,

som har den minst dåliga minnesbilden

and that's the surgeon that will be chosen.

och den kirurgen kommer att väljas.

The experiencing self

Det upplevande självet

has no voice in this choice.

har ingen talan i det valet.

We actually don't choose between experiences,

Vi väljer faktiskt inte mellan upplevelser.

we choose between memories of experiences.

Vi väljer mellan minnen av upplevelser.

And even when we think about the future,

Och till och med när vi tänker på framtiden

we don't think of our future normally as experiences.

tänker vi normalt sett inte på vår framtid som upplevelser.

We think of our future

Vi tänker på vår framtid

as anticipated memories.

som föreställda minnen.

And basically you can look at this,

Och i grund och botten kan man se det här

you know, as a tyranny of the remembering self,

ni vet, som ett tyranneri som självet som minns ägnar sig åt

and you can think of the remembering self

och man kan tänka sig att självet som minns

sort of dragging the experiencing self

typ drar det upplevande självet

through experiences that

genom erfarenheter som

the experiencing self doesn't need.

det upplevande självet inte har bett om.

I have that sense that

Jag har en känsla av att

when we go on vacations

när vi åker på semester

this is very frequently the case;

så är detta ofta fallet,

that is, we go on vacations,

alltså, vi åker på semester

to a very large extent,

ganska mycket

in the service of our remembering self.

för självet som minns skull.

And this is a bit hard to justify I think.

Och det är lite svårt att rättfärdiga tycker jag

I mean, how much do we consume our memories?

jag menar, hur mycket konsumerar vi våra minnen?

That is one of the explanations

Det är en av förklaringarna

that is given for the dominance

som ges för den dominans

of the remembering self.

självet som minns har.

And when I think about that, I think about a vacation

Och när jag tänker på det tänker jag på en semester

we had in Antarctica a few years ago,

som vi hade på Antarktis för några år sedan

which was clearly the best vacation I've ever had,

som helt klart var den bästa semestern jag har haft

and I think of it relatively often,

och jag tänker på den ganska ofta

relative to how much I think of other vacations.

jämfört med hur mycket jag tänker på andra semestrar.

And I probably have consumed

Och jag har antagligen konsumerat

my memories of that three-week trip, I would say,

mina minnen av den treveckorsresan, skulle jag säga,

for about 25 minutes in the last four years.

i cirka 25 minuter under de senaste fyra åren.

Now, if I had ever opened the folder

Alltså, om jag någonsin hade öppnat foldern

with the 600 pictures in it,

med de 600 bilderna

I would have spent another hour.

hade jag ägnat ytterligare en timme.

Now, that is three weeks,

Alltså, det är tre veckor

and that is at most an hour and a half.

och det är högst en och en halv timme.

There seems to be a discrepancy.

Det verkar vara en skillnad.

Now, I may be a bit extreme, you know,

Alltså, jag kan vara lite extrem, vet ni

in how little appetite I have for consuming memories,

i hur lite aptit jag har för att konsumera minnen

but even if you do more of this,

men även om man gör det mer

there is a genuine question:

finns det en verklig fråga.

Why do we put so much weight on memory

Varför lägger vi så stor vikt vid minnen

relative to the weight that we put on experiences?

jämfört med vikten vi lägger vid upplevelser?

So I want you to think

Så jag vill att ni tänker

about a thought experiment.

på ett tankeexperiment.

Imagine that for your next vacation,

Föreställ er att er nästa semester

you know that at the end of the vacation

ni vet att vid slutet av semestern

all your pictures will be destroyed,

kommer alla era foton att förstöras

and you'll get an amnesic drug

och ni kommer att få en minnesförlustdrog

so that you won't remember anything.

så att ni inte kommer minnas någonting.

Now, would you choose the same vacation? (Laughter)

Alltså, skulle ni välja samma semester? (Skratt)

And if you would choose a different vacation,

Och om ni skulle välja en annan semester

there is a conflict between your two selves,

finns en konflikt mellan era två själv

and you need to think about how to adjudicate that conflict,

och ni måste fundera över hur ni skall lösa den konflikten

and it's actually not at all obvious, because

och det är faktiskt inte alls självklart därför att

if you think in terms of time,

om ni tänker i termer av tid

then you get one answer,

får ni ett svar.

and if you think in terms of memories,

Och om ni tänker i termer av minnen

you might get another answer.

kanske ni får ett annat svar.

Why do we pick the vacations we do

Varför vi väljer de semestrar vi väljer

is a problem that confronts us

är ett problem vi möter

with a choice between the two selves.

med ett val mellan de två själven.

Now, the two selves

Alltså, de två själven

bring up two notions of happiness.

för fram två idéer om lycka.

There are really two concepts of happiness

Det finns faktiskt två lyckokoncept

that we can apply, one per self.

som vi kan använda, ett för vardera självet.

So you can ask: How happy is the experiencing self?

Så ni kan fråga: Hur lyckligt är det upplevande självet?

And then you would ask: How happy are the moments

Och sen skulle ni fråga: Hur lyckliga är stunderna

in the experiencing self's life?

i det upplevande självets liv?

And they're all -- happiness for moments

Och de är alla - lycka för ögonblick

is a fairly complicated process.

är en ganska komlicerad process.

What are the emotions that can be measured?

Vilka är känslorna som kan mätas?

And, by the way, now we are capable

Och förresten nu kan vi

of getting a pretty good idea

skapa oss en ganska bra idé

of the happiness of the experiencing self over time.

om det upplevande självets lycka över tiden.

If you ask for the happiness of the remembering self,

Om ni undrar över lyckan hos självet som minns

it's a completely different thing.

är det en helt annan sak.

This is not about how happily a person lives.

Det handlar inte om hur lyckligt en person lever.

It is about how satisfied or pleased the person is

Det handlar om hur lycklig eller nöjd personen är

when that person thinks about her life.

när personen tänker på sitt liv.

Very different notion.

En helt annan sak.

Anyone who doesn't distinguish those notions

Den som inte skiljer på de här sakerna

is going to mess up the study of happiness,

kommer att trassla till undersökandet av lycka

and I belong to a crowd of students of well-being,

och jag tillhör en stor grupp som har studerat välbefinnande

who've been messing up the study of happiness for a long time

som har trasslat till lyckoforskningen under lång tid

in precisely this way.

just så.

The distinction between the

Skillnaden mellan

happiness of the experiencing self

lyckan hos det upplevande självet

and the satisfaction of the remembering self

och tillfredsställelsen hos självet som minns

has been recognized in recent years,

har nyligen uppmärksammats

and there are now efforts to measure the two separately.

och det görs nu ansträngningar för att mäta dem separat

The Gallup Organization has a world poll

Gallup har en världsomspännande undersökning

where more than half a million people

där mer än en halv miljon människor

have been asked questions

har fått frågor

about what they think of their life

om vad de tycker om sina liv

and about their experiences,

och sina erfarenheter.

and there have been other efforts along those lines.

Och det har gjorts andra liknande försök.

So in recent years, we have begun to learn

Så på sistone har vi börjat lära oss

about the happiness of the two selves.

om lyckan hos de två själven.

And the main lesson I think that we have learned

Och den huvudsakliga lärdomen som jag tror vi har dragit

is they are really different.

är att de är väldigt olika.

You can know how satisfied somebody is with their life,

Man kan veta hur nöjd någon är med sitt liv

and that really doesn't teach you much

och det säger egentligen inte mycket

about how happily they're living their life,

om hur lycklig han eller hon är med att leva sitt liv

and vice versa.

och vice versa.

Just to give you a sense of the correlation,

Bara för att ge er en känsla för korrelationen

the correlation is about .5.

så är korrelationen ungefär 0,5.

What that means is if you met somebody,

Vad det innebär är att om man träffade någon

and you were told, "Oh his father is six feet tall,"

och fick veta att, oj hans pappa är 1,83 lång

how much would you know about his height?

hur mycket skulle man veta om hans längd?

Well, you would know something about his height,

Alltså, man skulle veta något om hans längd

but there's a lot of uncertainty.

men det är mycket osäkerhet.

You have that much uncertainty.

Man har så mycket osäkerhet.

If I tell you that somebody ranked their life eight on a scale of ten,

Om jag berättar för er att någon rankade sitt liv som åtta av tio

you have a lot of uncertainty

har ni massor av osäkerhet

about how happy they are

om hur lycklig denna person är

with their experiencing self.

med sitt upplevande själv.

So the correlation is low.

Så korrelationen är låg.

We know something about what controls

Vi vet något om vad som styr

satisfaction of the happiness self.

tillfredsställelsen hos det lyckliga självet.

We know that money is very important,

Vi vet att pengar är väldigt viktigt,

goals are very important.

mål är väldigt viktiga.

We know that happiness is mainly

Vi vet att lycka är framförallt

being satisfied with people that we like,

att vara nöjd med människorna som vi tycker om,

spending time with people that we like.

att tillbringa tid med folk vi tycker om.

There are other pleasures, but this is dominant.

Det finns andra glädjeämnen men detta dominerar.

So if you want to maximize the happiness of the two selves,

Så om man vill maximera lyckan hos de två själven

you are going to end up

kommer man i slutändan

doing very different things.

att göra väldigt olika saker.

The bottom line of what I've said here

Kärnan av vad jag har sagt här

is that we really should not think of happiness

är att vi borde verkligen inte se lyckan

as a substitute for well-being.

som ett substitut för välbefinnande.

It is a completely different notion.

Det är en helt annan sak.

Now, very quickly,

Alltså, väldigt snabbt,

another reason we cannot think straight about happiness

en annan anledning till att vi inte kan tänka klart kring lycka

is that we do not attend to the same things

är att vi inte tänker på samma saker

when we think about life, and we actually live.

när vi tänker på våra liv och när vi verkligen lever.

So, if you ask the simple question of how happy people are in California,

Så om man ställer den enkla frågan hur lyckliga folk är i Kalifornien

you are not going to get to the correct answer.

kommer man inte få rätt svar.

When you ask that question,

När man ställer den frågan

you think people must be happier in California

tänker man att folk måste vara lyckligare i Kalifornien

if, say, you live in Ohio.

om, säg, man bor i Ohio.

(Laughter)

(Skratt)

And what happens is

Och det som händer är

when you think about living in California,

när man tänker på att bo i Kalifornien

you are thinking of the contrast

tänker man på kontrasten

between California and other places,

mellan Kalifornien och andra ställen

and that contrast, say, is in climate.

och den kontrasten, säg, ligger i klimatet.

Well, it turns out that climate

Alltså, det visar sig att klimatet

is not very important to the experiencing self

inte är särskilt viktigt för det upplevande självet

and it's not even very important to the reflective self

och är inte ens särskilt viktigt för det reflekterande självet

that decides how happy people are.

som bestämmer hur lyckliga människor är.

But now, because the reflective self is in charge,

Men nu, eftersom det reflekterande självet bestämmer

you may end up -- some people may end up

kanske det slutar med - för vissa människor kanske det slutar med

moving to California.

att de flyttar till Kalifornien.

And it's sort of interesting to trace what is going to happen

Och det är rätt intressant att spåra vad som kommer att hända

to people who move to California in the hope of getting happier.

med folk som flyttar till Kalifornien i hopp om att bli lyckligare.

Well, their experiencing self

Alltså, deras upplevande själv

is not going to get happier.

kommer inte att bli lyckligare.

We know that.

Vi vet det.

But one thing will happen: They will think they are happier,

Men en sak kommer att ske. De kommer att tro att de är lyckligare

because, when they think about it,

därför att när de tänker på det

they'll be reminded of how horrible the weather was in Ohio,

kommer de att påminnas om hur hemskt vädret var i Ohio.

and they will feel they made the right decision.

Och de kommer att känna att de tog rätt beslut.

It is very difficult

Det är väldigt svårt

to think straight about well-being,

att tänka klart kring välbefinnande

and I hope I have given you a sense

och jag hoppas att jag har givit er en känsla

of how difficult it is.

av hur svårt det är.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåd)

Chris Anderson: Thank you. I've got a question for you.

Chris Anderson: Tack. Jag har en fråga till dig.

Thank you so much.

Tack så mycket.

Now, when we were on the phone a few weeks ago,

Alltså, när vi talades vid per telefon för några veckor sedan

you mentioned to me that there was quite an interesting result

nämnde du att det var ganska intressanta resultat som

came out of that Gallup survey.

Gallup-undersökningen resulterade i.

Is that something you can share

Är det något som du kan dela med dig av

since you do have a few moments left now?

eftersom du har en liten stund kvar nu?

Daniel Kahneman: Sure.

Daniel Kahneman: Visst.

I think the most interesting result that we found in the Gallup survey

Jag tycker det mest intressanta resultatet vi kom fram till i Gallup-undersökningen

is a number, which we absolutely did not expect to find.

är en siffra som vi absolut inte förväntade oss.

We found that with respect to the happiness

Vi kom fram till att när det gäller lyckan

of the experiencing self.

hos det upplevande självet.

When we looked at how feelings,

När vi tittade på hur känslor

vary with income.

varierar med inkomst.

And it turns out that, below an income

Och det visar sig att, under en viss inkomst

of 60,000 dollars a year, for Americans --

om 60 000 dollar om året, för amerikaner

and that's a very large sample of Americans, like 600,000,

och det är ett väldigt stort stickprov av amerikaner, typ 600 000,

so it's a large representative sample --

men det är ett stort representativt stickprov

below an income of 600,000 dollars a year...

under en inkomst om 600 000 dollar om året...

CA: 60,000.

CA: 60 000.

DK: 60,000.

DK: 60 000.

(Laughter)

(Skratt)

60,000 dollars a year, people are unhappy,

60 000 dollar om året, så är folk olyckliga

and they get progressively unhappier the poorer they get.

och de blir mer och mer olyckliga ju fattigare de blir.

Above that, we get an absolutely flat line.

Ovanför det får vi en helt vågrät linje.

I mean I've rarely seen lines so flat.

Jag menar jag har sällan sett så vågrätta linjer.

Clearly, what is happening is

Helt klart är det så att det som händer är

money does not buy you experiential happiness,

att pengar inte kan köpa en ytterligare lycka

but lack of money certainly buys you misery,

men brist på pengar köper en absolut olycka

and we can measure that misery

och vi kan mäta den olyckan

very, very clearly.

väldigt, väldigt klart.

In terms of the other self, the remembering self,

I termer av det andra självet, självet som minns,

you get a different story.

får man ett annat resultat.

The more money you earn, the more satisfied you are.

Ju mer pengar man tjänar desto mer nöjd är man.

That does not hold for emotions.

Det gäller inte för känslor.

CA: But Danny, the whole American endeavor is about

CA: Men Danny, hela den amerikanska strävan handlar om

life, liberty, the pursuit of happiness.

liv, frihet, att vara lycklig.

If people took seriously that finding,

Om folk tog det resultatet på allvar,

I mean, it seems to turn upside down

jag menar, det verkar vända uppochned på

everything we believe about, like for example,

allting vi tror på, säg till exempel,

taxation policy and so forth.

skattepolitik och så vidare.

Is there any chance that politicians, that the country generally,

Finns det någon chans att politiker, att landet som helhet,

would take a finding like that seriously

skulle ta ett sådant resultat på allvar

and run public policy based on it?

och basera politiken på det?

DK: You know I think that there is recognition

DK: Vet du jag tror det finns en uppmärksamhet

of the role of happiness research in public policy.

om lyckoforskningens roll inom politiken.

The recognition is going to be slow in the United States,

Uppmärksamheten kommer att vara långsam i USA,

no question about that,

inget snack om saken,

but in the U.K., it is happening,

men i Storbritannien händer det

and in other countries it is happening.

och i andra länder händer det.

People are recognizing that they ought

Folk märker att de borde

to be thinking of happiness

tänka på lycka

when they think of public policy.

när de tänker på politik.

It's going to take a while,

Det kommer at ta lite tid

and people are going to debate

och folk kommer att debattera

whether they want to study experience happiness,

om de vill titta på upplevelse-lycka

or whether they want to study life evaluation,

eller om de vill titta på livsutvärdering

so we need to have that debate fairly soon.

så vi måste ha den debatten ganska snart.

How to enhance happiness

Hur man skall öka lyckan

goes very different ways depending on how you think,

skiljer sig väldigt åt beroende på hur man tänker

and whether you think of the remembering self

och om man tänker på självet som minns

or you think of the experiencing self.

eller om man tänker på upplevelsesjälvet.

This is going to influence policy, I think, in years to come.

Detta kommer att påverka politiken, tror jag, under kommande år.

In the United States, efforts are being made

I USA görs försök

to measure the experience happiness of the population.

för att mäta upplevelselyckan hos befolkningen.

This is going to be, I think, within the next decade or two,

Det kommer att bli, tror jag, inom ett decennium eller två,

part of national statistics.

del av landets statistik.

CA: Well, it seems to me that this issue will -- or at least should be --

CA: Alltså, för mig verkar det som att den här frågan kommer att eller borde vara

the most interesting policy discussion to track

den mest intressanta politiska diskussionen att följa

over the next few years.

under kommande år.

Thank you so much for inventing behavioral economics.

Tack så hemskt mycket för att du hittade på beteendeekonomi.

Thank you, Danny Kahneman.

Tack Danny Kahneman.