What's so funny about mental illness? | Ruby Wax

Translator: Joseph Geni Reviewer: Morton Bast

Översättare: Marie Jusinski Granskare: Stephanie Green

One in four people suffer from some sort of mental illness,

En av fyra människor lider av någon slags psykisk sjukdom,

so if it was one, two, three, four, it's you, sir.

så om det var en, två, tre, fyra, så är det ni, sir.

You. Yeah. (Laughter)

Du. Ja. (Skratt)

With the weird teeth. And you next to him. (Laughter)

Med de konstiga tänderna. Och du bredvid honom. (Skratt)

You know who you are.

Du vet vem du är.

Actually, that whole row isn't right. (Laughter)

´Faktiskt är det något som inte stämmer med hela den raden. (Skratt)

That's not good. Hi. Yeah. Real bad. Don't even look at me. (Laughter)

Det är inte bra. Hej. Ja. Riktigt dåligt. ´Titta inte ens på mig. (Skratt)

I am one of the one in four. Thank you.

Jag är en av en av de fyra. Tack.

I think I inherit it from my mother, who,

Jag tror jag ärvt det från min mor, som

used to crawl around the house on all fours.

brukade krypa runt hela huset på alla fyra.

She had two sponges in her hand, and then she had two

Hon hade två svampar händerna, och sedan hade hon två

tied to her knees. My mother was completely absorbent. (Laughter)

knutna till knäna. Min mor var helt absorberande. (Skratt)

And she would crawl around behind me going,

Hon brukade krypa runt bakom mig och säga,

"Who brings footprints into a building?!"

"Vem tar med sig fotavtryck in i en byggnad?"

So that was kind of a clue that things weren't right.

Så det var typ en ledtråd att saker inte stod rätt till.

So before I start, I would like to thank

Så innan jag börjar, skulle jag vilja tacka

the makers of Lamotrigine, Sertraline, and Reboxetine,

tillverkarna av Lamotrigin, Sertralin och Edronax,

because without those few simple chemicals, I would not be vertical today.

eftersom utan dessa få enkla kemikalier, skulle jag inte vara lodrät idag.

So how did it start?

Så hur började det?

My mental illness -- well, I'm not even going to talk about my mental illness.

Min psykiska sjukdom –, jag kommer inte ens att prata om min psykiska sjukdom.

What am I going to talk about? Okay.

Vad ska jag prata om? Okej.

I always dreamt that, when I had my final breakdown,

Jag drömde alltid om, att när jag skulle ha mitt slutgiltiga sammanbrott,

it would be because I had a deep Kafkaesque

skulle det bero på en djup Kafkaliknande

existentialist revelation,

existentiell uppenbarelse,

or that maybe Cate Blanchett would play me and she would win an Oscar for it. (Laughter)

eller att kanske Cate Blanchett skulle spela mig och att hon skulle vinna en Oscar för det. (Skratt)

But that's not what happened. I had my breakdown

Men det var inte vad som hände. Jag fick mitt sammanbrott

during my daughter's sports day.

under min dotters idrottsdag.

There were all the parents sitting in a parking lot

Där satt alla föräldrarna på en parkeringsplats

eating food out of the back of their car -- only the English --

och åt mat från bakluckan på sina bilar–bara engelsmännen –

eating their sausages. They loved their sausages. (Laughter)

åt sin korv. De älskade sin korv. (Skratt)

Lord and Lady Rigor Mortis were nibbling on the tarmac,

Lord och Lady Likstelhet knaprade på asfalten,

and then the gun went off and all the girlies started running,

och så gick startskottet och alla tjejer började springa,

and all the mummies went, "Run! Run Chlamydia! Run!" (Laughter)

och alla mammorna ropade, "Spring! Spring Klamydia! Spring!" (Skratt)

"Run like the wind, Veruca! Run!"

"Spring som vinden, Vårta! Spring!"

And all the girlies, girlies running, running, running,

Och alla tjejerna, tjejerna sprang, sprang, sprang,

everybody except for my daughter, who was just standing

alla utom min dotter, som bara stod där

at the starting line, just waving,

på startlinjen, och vinkade,

because she didn't know she was supposed to run.

eftersom hon inte visste att det var meningen att hon skulle springa.

So I took to my bed for about a month, and when I woke up

Så jag gick till sängs i ungefär en månad, och när jag vaknade upp

I found I was institutionalized, and when I saw the other inmates,

fann jag mig vara institutionaliserad och när jag såg de andra internerna,

I realized that I had found my people, my tribe. (Laughter)

insåg jag att jag hade hittat mitt folk, min stam. (Skratt)

Because they became my only friends, they became my friends,

Eftersom de blev mina enda vänner, blev de mina vänner,

because very few people that I knew -- Well, I wasn't

eftersom mycket få människor som jag kände – Nå, jag fick inte

sent a lot of cards or flowers. I mean, if I had had a broken leg

speciellt många kort eller blommor. Jag menar, om jag hade haft ett brutet ben

or I was with child I would have been inundated,

eller varit med barn skulle jag ha översvämmats,

but all I got was a couple phone calls telling me to perk up.

men allt jag fick var ett par telefonsamtal som talade om för mig att jag skulle rycka upp mig.

Perk up.

Rycka upp mig.

Because I didn't think of that. (Laughter)

För jag kom inte på det själv. (Skratt)

(Laughter) (Applause)

(Skratt) (Applåder)

Because, you know, the one thing, one thing that you get with this disease,

Eftersom, du vet, den enda saken, en sak som du får med den här sjukdomen,

this one comes with a package, is you get a real sense of shame,

här får du något på köpet, en verklig känsla av skam,

because your friends go, "Oh come on, show me the lump,

Eftersom dina vänner säger, "Åh, kom igen, visa mig knölen,

show me the x-rays," and of course you've got nothing to show,

visa mig röntgenbilderna", och du har naturligtvis ingenting att visa

so you're, like, really disgusted with yourself because you're thinking,

så du blir liksom riktigt äcklad av dig själv, eftersom du tänker,

"I'm not being carpet-bombed. I don't live in a township."

"Jag blir inte utsatt för några bombmattor. Jag bor inte i en kåkstad."

So you start to hear these abusive voices, but you don't hear one abusive voice,

Så du börjar höra de här elaka rösterna, men du hör inte en elak röst,

you hear about a thousand -- 100,000 abusive voices,

du hör ungefär tusen – 100 000 elaka röster,

like if the Devil had Tourette's, that's what it would sound like.

som om djävulen hade Tourettes, det är vad det skulle låta som.

But we all know in here, you know, there is no Devil,

Men alla vi här inne vet, att det inte finns någon Djävul,

there are no voices in your head.

Det finns inga röster i huvudet.

You know that when you have those abusive voices,

Du vet att när du hör de där elaka rösterna,

all those little neurons get together and in that little gap

beror det på att alla de små nervcellerna samlas och i det lilla gapet mellan dem

you get a real toxic "I want to kill myself" kind of chemical,

samlas ett verkligt giftigt "Jag vill begå självmord" -ämne,

and if you have that over and over again on a loop tape,

och om du får det om och om igen,

you might have yourself depression.

Får du kanske en depression.

Oh, and that's not even the tip of the iceberg.

Åh, och det är inte ens toppen på isberget.

If you get a little baby, and you abuse it verbally,

Om du får en liten baby och du misshandlar den verbalt,

its little brain sends out chemicals that are so destructive

skickar dess lilla hjärna ut kemikalier som är så destruktiva

that the little part of its brain that can tell good from bad just doesn't grow,

att den lilla delen av hjärnan som kan skilja gott från ont bara inte växer,

so you might have yourself a homegrown psychotic.

så du kanske skapar en psykotisk människa åt dig själv.

If a soldier sees his friend blown up, his brain goes into

Om en soldat som ser sin vän sprängas i bitar, går hans hjärna in i ett varningstillstånd

such high alarm that he can't actually put the experience into words,

som gör att han faktiskt inte kan sätta ord på sin erfarenhet,

so he just feels the horror over and over again.

så han känner istället bara skräcken om och om igen.

So here's my question. My question is, how come

Så här är min fråga. Min fråga är, hur kommer det sig,

when people have mental damage, it's always an active imagination?

att när människor får psykiska skador, är det alltid en aktiv fantasi?

How come every other organ in your body can get sick

Hur kommer det sig att alla andra organ i kroppen kan bli sjuka

and you get sympathy, except the brain?

och du får sympati, men inte hjärnan?

I'd like to talk a little bit more about the brain,

Jag skulle vilja tala lite mer om hjärnan,

because I know you like that here at TED,

eftersom jag vet ni gillar det här på TED,

so if you just give me a minute here, okay.

så om ni ger mig bara en minut här, okej.

Okay, let me just say, there's some good news.

Okej, låt mig bara säga, det finns några goda nyheter.

There is some good news. First of all, let me say,

Det finns några goda nyheter. Låt mig först av allt säga,

we've come a long, long way.

Vi har kommit en lång, lång väg.

We started off as a teeny, teeny little one-celled amoeba,

Vi började som en pytte-, pytteliten en-cellig amöba,

tiny, just sticking onto a rock, and now, voila, the brain.

pytteliten, som bara satt fast på en klippa, och nu, voilá, hjärnan.

Here we go. (Laughter)

Nu sätter vi igång. (Skratt)

This little baby has a lot of horsepower.

Den här lilla babyn har massor av hästkrafter.

It comes completely conscious. It's got state-of-the-art lobes.

Den föds helt och hållet medveten. Den har toppmoderna hjärnlober.

We've got the occipital lobe so we can actually see the world.

Vi har nackloben så att vi faktiskt kan se världen.

We got the temporal lobe so we can actually hear the world.

Vi fick tinningloben så att vi faktiskt kan höra världen.

Here we've got a little bit of long-term memory,

Här har vi en liten bit av långtidsminnet,

so, you know that night you want to forget, when you got really drunk? Bye-bye! Gone. (Laughter)

så, du vet den där kvällen du vill glömma, när du blev riktigt full? Hejdå! Borta. (Skratt)

So actually, it's filled with 100 billion neurons

Så faktiskt, den är fylld med 100 miljarder nervceller

just zizzing away, electrically transmitting information,

som jobbar på med att elektriskt överföra information,

zizzing, zizzing. I'm going to give you a little side view here.

jobba på, jobba på. Jag kommer att ge er en liten sidvy här.

I don't know if you can get that here. (Laughter)

Jag vet inte om du kan få hit kameran. (Skratt)

So, zizzing away, and so — (Laughter) —

Så, jobba på, och så – (Skratt) –

And for every one — I know, I drew this myself. Thank you.

Och för var och en – jag vet, jag ritade den själv. Tack.

For every one single neuron, you can actually have

För varenda neuron, kan du faktiskt ha

from 10,000 to 100,000 different connections

mellan 10 000 och 100 000 olika anslutningar

or dendrites or whatever you want to call it, and every time

eller dendriter eller vad du vill kalla det, och varje gång

you learn something, or you have an experience,

man lär sig något, eller om du har en upplevelse

that bush grows, you know, that bush of information.

växer den busken, den informationsbusken.

Can you imagine, every human being is carrying

Kan ni föreställa er, att varje människa transporterar

that equipment, even Paris Hilton? (Laughter)

den utrustningen, till och med Paris Hilton? (Skratt)

Go figure.

Fundera en stund på det.

But I got a little bad news for you folks. I got some bad news.

Men jag har lite dåliga nyheter för er. Jag har lite dåliga nyheter.

This isn't for the one in four. This is for the four in four.

Det är inte för en av fyra. Det här är för fyra av fyra.

We are not equipped for the 21st century.

Vi är inte utrustade för 2000-talet.

Evolution did not prepare us for this. We just don't have the bandwidth,

Evolutionen förberedde oss inte för detta. Vi har inte bandbredden som krävs,

and for people who say, oh, they're having a nice day,

och för människor som säger, åh, de har en trevlig dag,

they're perfectly fine, they're more insane than the rest of us.

de mår mycket bra, de är mer galna än resten av oss.

Because I'll show you where there might be a few glitches

Eftersom jag ska visa var det kan finnas några buggar

in evolution. Okay, let me just explain this to you.

i evolutionen. Okej, låt mig bara förklara detta för dig.

When we were ancient man — (Laughter) —

När vi var uråldriga människor – (Skratt) –

millions of years ago, and we suddenly felt threatened

för miljoner år sedan, och vi plötsligt kände oss hotade

by a predator, okay? — (Laughter) —

av ett rovdjur, okej? – (Skratt) –

we would — Thank you. I drew these myself. (Laughter)

brukade vi – tack. Jag ritade dessa själv. (Skratt)

Thank you very much. Thank you. Thank you. (Applause)

Tack så mycket. Tack. Tack. (Applåder)

Thank you. Anyway, we would fill up with our own adrenaline

Tack. Hur som helst, vad som hände var att vi fylldes av vårt eget adrenalin

and our own cortisol, and then we'd kill or be killed,

och vårt eget kortisol, och sedan dödade vi eller blev dödade,

we'd eat or we'd be eaten, and then suddenly we'd de-fuel,

Vi åt eller blev ätna, och då tömdes vi på de kemiska ämnena,

and we'd go back to normal. Okay.

och gick tillbaka till det normala. Okej.

So the problem is, nowadays, with modern man— (Laughter) —

Så problemet är idag, med den moderna människan – (Skratt) –

when we feel in danger, we still fill up with our own chemical

När vi känner att vi är i fara, fylls vi fortfarande upp med våra egna kemikalier

but because we can't kill traffic wardens — (Laughter) —

men eftersom vi inte kan döda trafikvakter – (Skratt) —

or eat estate agents, the fuel just stays in our body

eller äta fastighetsmäklare, stannar bränslet bara i våra kroppar

over and over, so we're in a constant state of alarm,

och snurrar runt, runt, så att vi befinner oss i ett konstant tillstånd av stress,

a constant state. And here's another thing that happened.

ett konstant tillstånd. Och här är en annan sak som har hänt.

About 150,000 years ago, when language came online,

För omkring 150 000 år sedan, när språket kom online,

we started to put words to this constant emergency,

började vi sätta ord på denna konstanta nödsituation,

so it wasn't just, "Oh my God, there's a saber-toothed tiger,"

så det var inte bara "Herre Gud, det en sabeltandad tiger",

which could be, it was suddenly, "Oh my God, I didn't send the email. Oh my God, my thighs are too fat.

vilket kunde hända, utan plötsligt var det, "Herre Gud, jag skickade inte det där mejlet. Herre Gud, mina lår är för feta.

Oh my God, everybody can see I'm stupid. I didn't get invited to the Christmas party!"

Herre Gud, alla se jag är dum. Jag blev inte inbjuden till julfesten!"

So you've got this nagging loop tape that goes

Så du har den där irriterande slingan som spelas

over and over again that drives you insane, so,

om och om igen och gör att du blir galen.

you see what the problem is? What once made you safe

Så - förstår du vad som är problemet? Det som en gång gjorde dig trygg,

now drives you insane.

gör dig nu galen.

I'm sorry to be the bearer of bad news, but somebody has to be.

Jag är ledsen att vara den som kommer med dåliga nyheter, men någon måste vara det.

Your pets are happier than you are. (Laughter)

Dina husdjur är lyckligare än vad du är. (Skratt)

(Applause)

(Applåder)

So kitty cat, meow, happy happy happy, human beings, screwed. (Laughter)

Så kissekatten, mjau, glad glad glad. Människor - det är kört. (Skratt)

Completely and utterly -- so, screwed.

Helt och hållet – så kört.

But my point is, if we don't talk about this stuff,

Men min poäng är, om vi inte pratar om de här grejerna,

and we don't learn how to deal with our lives, it's not going

och vi inte lär oss att hantera våra liv, kommer det inte

to be one in four. It's going to be four in four

att vara en på fyra. Det kommer att vara fyra av fyra

who are really, really going to get ill in the upstairs department.

som verkligen, verkligen kommer att bli sjuka i huvudet.

And while we're at it, can we please stop the stigma?

Och medan vi ändå håller på, kan vi sluta att stigmatisera?

Thank you. (Applause)

Tack. (Applåder)

(Applause) Thank you.

(Applåder) Tack.