Peter Attia: What if we're wrong about diabetes?

Translator: Joseph Geni Reviewer: Morton Bast

Översättare: Anders Björk Granskare: Jenny Lillie

I'll never forget that day

Jag kommer aldrig att glömma den dagen

back in the spring of 2006.

på våren 2006.

I was a surgical resident

Jag var kirurg under specialistutbildning

at The Johns Hopkins Hospital,

på John Hopkins-sjukhuset och

taking emergency call.

tog emot akutfall.

I got paged by the E.R. around 2 in the morning

Jag kallades till akuten vid tvåtiden på morgonen

to come and see a woman with a diabetic ulcer

för att titta till en kvinna med ett diabetessår

on her foot.

på sin fot.

I can still remember sort of that smell of rotting flesh

Jag minns fortfarande lukten av ruttnande kött

as I pulled the curtain back to see her.

då jag drog draperiet åt sidan för att se henne.

And everybody there agreed this woman was very sick

Alla var ense om att kvinnan var väldigt sjuk

and she needed to be in the hospital.

och att hon behövde vara på sjukhus.

That wasn't being asked.

Det ifrågasattes inte.

The question that was being asked of me was a different one,

Frågan som ställdes till mig var en annan och

which was, did she also need an amputation?

den var om hon även behövde en amputation.

Now, looking back on that night,

Nu när jag tittar tillbaka på den natten

I'd love so desperately to believe that I treated that woman

önskar jag att jag skulle ha behandlat denna kvinna

on that night with the same empathy and compassion

med samma empati och medkänsla

I'd shown the 27-year-old newlywed

som jag nyligen visat en nygift 27-åring

who came to the E.R. three nights earlier

som kom till akuten tre nätter tidigare

with lower back pain

med ont i ryggen

that turned out to be advanced pancreatic cancer.

som visade sig vara långt gången cancer i bukspottkörteln.

In her case, I knew there was nothing I could do

I hennes fall fanns det ingenting jag kunde göra

that was actually going to save her life.

för att rädda hennes liv.

The cancer was too advanced.

Cancern var för långt framskriden.

But I was committed to making sure that

Men jag kände mig förpliktigad att göra allt

I could do anything possible to make her stay

i min makt för att hennes vistelse skulle vara

more comfortable. I brought her a warm blanket

bekväm. Jag ordnade en varm filt

and a cup of a coffee.

och en kopp kaffe åt henne.

I brought some for her parents.

Jag ordnade kaffe åt hennes föräldrar med.

But more importantly, see, I passed no judgment on her,

Men än viktigare så dömde jag inte henne

because obviously she had done nothing

eftersom hon förstås inte hade gjort

to bring this on herself.

något för att drabbas av detta.

So why was it that, just a few nights later,

Varför var det så, när jag några nätter senare

as I stood in that same E.R. and determined

stod på samma akutmottagning och konstaterade

that my diabetic patient did indeed need an amputation,

att min diabetespatient faktiskt behövde en amputation,

why did I hold her in such bitter contempt?

varför visade jag henne ett så bittert förakt?

You see, unlike the woman the night before,

Till skillnad från kvinnan natten innan

this woman had type 2 diabetes.

så hade denna kvinna typ 2 diabetes.

She was fat.

Hon var fet.

And we all know that's from eating too much

Alla vet att det blir man av att äta för mycket

and not exercising enough, right?

och inte motionerar tillräckligt eller hur?

I mean, how hard can it be?

Jag menar, hur svårt kan det vara?

As I looked down at her in the bed, I thought to myself,

När jag såg ned på henne i sängen tänkte jag för mig själv

if you just tried caring even a little bit,

att om du bara hade brytt dig lite grann

you wouldn't be in this situation at this moment

så skulle du inte vara i denna situationen just nu,

with some doctor you've never met

med någon doktor du aldrig förut träffat

about to amputate your foot.

som snart kommer att amputera din fot.

Why did I feel justified in judging her?

Varför kände jag mig så berättigad att döma henne?

I'd like to say I don't know.

Jag skulle vilja säga att jag inte vet.

But I actually do.

Men det gör jag faktisk.

You see, in the hubris of my youth,

Det var så att i ungdomens högmod

I thought I had her all figured out.

trodde jag att jag visste allt om henne.

She ate too much. She got unlucky.

Hon åt för mycket. Hon hade otur.

She got diabetes. Case closed.

Hon fick diabetes. Fallet löst.

Ironically, at that time in my life,

Vid den tiden i mitt liv höll jag

I was also doing cancer research,

ironiskt nog på med cancerforskning,

immune-based therapies for melanoma, to be specific,

immunbaserade behandlingar mot melanom för att vara specifik,

and in that world I was actually taught to question everything,

och i den världen var jag upplärd att ifrågasätta allting,

to challenge all assumptions

att ifrågasätta alla antaganden

and hold them to the highest possible scientific standards.

och tillämpa den högsta vetenskapliga standarden.

Yet when it came to a disease like diabetes

Men när det kom till en sjukdom som diabetes,

that kills Americans eight times more frequently than melanoma,

som dödar åtta gånger så många amerikaner som melanom gör,

I never once questioned the conventional wisdom.

så ifrågasatte jag aldrig vetenskap och beprövad erfarenhet.

I actually just assumed the pathologic sequence of events

Jag accepterade bara den naturliga händelseföljden

was settled science.

som vetenskapen hade pekat ut.

Three years later, I found out how wrong I was.

Tre år senare insåg jag hur fel jag hade.

But this time, I was the patient.

Men den här gången så var jag själv patienten.

Despite exercising three or four hours every single day,

Trots att jag tränade tre eller fyra timmar varenda dag

and following the food pyramid to the letter,

och strängt följde matpyramiden,

I'd gained a lot of weight and developed something

så gick jag upp mycket i vikt och utvecklade

called metabolic syndrome.

något som kallas det metabola syndromet.

Some of you may have heard of this.

Några av er har kanske hört talas om det.

I had become insulin-resistant.

Jag hade blivit insulinresistent.

You can think of insulin as this master hormone

Ni kan tänka er insulin som huvudhormonet

that controls what our body does with the foods we eat,

som styr vad vår kropp gör med maten vi äter,

whether we burn it or store it.

huruvida vi bränner den eller lagrar den.

This is called fuel partitioning in the lingo.

På vårt fackpråk kallar vi det bränslepartitionering.

Now failure to produce enough insulin is incompatible with life.

Att inte kunna producera tillräckligt med insulin är livshotande.

And insulin resistance, as its name suggests,

Insulinresistens är, vad ordet i sig självt indikerar,

is when your cells get increasingly resistant

när cellerna blir allt mer resistenta

to the effect of insulin trying to do its job.

mot effekten av insulinet som försöker göra sitt jobb.

Once you're insulin-resistant,

När du blivit insulinresistent

you're on your way to getting diabetes,

är du på väg att få diabetes,

which is what happens when your pancreas

vilket är vad som sker när bukspottkörteln

can't keep up with the resistance and make enough insulin.

inte kan hänga med i resistensen och producera tillräckligt med insulin.

Now your blood sugar levels start to rise,

Nu börjar dina blodsockernivåer att öka

and an entire cascade of pathologic events

och en hel ström av patologiska händelser

sort of spirals out of control that can lead to heart disease,

spinner ur kontroll och detta kan leda till hjärtsjukdom,

cancer, even Alzheimer's disease,

cancer, till och med Alzheimers sjukdom

and amputations, just like that woman a few years earlier.

och amputationer, precis som med kvinnan för några år sedan.

With that scare, I got busy changing my diet radically,

Med den rädslan började jag ändra min diet radikalt,

adding and subtracting things most of you would find

lägga till och ta bort saker som de flesta av er skulle anse

almost assuredly shocking.

nästan chockerande.

I did this and lost 40 pounds, weirdly while exercising less.

Jag tappade 20 kilo, märkligt nog då jag motionerade mindre.

I, as you can see, I guess I'm not overweight anymore.

Jag tror ni kan se att jag inte är överviktig längre.

More importantly, I don't have insulin resistance.

Men ännu viktigare är, att jag inte längre är insulinresistent.

But most important, I was left

Men viktigast av allt så lämnades jag

with these three burning questions that wouldn't go away:

med dessa tre brännande frågor som inte ville försvinna:

How did this happen to me if I was supposedly

Hur kunde detta hända mig när jag uppenbarligen

doing everything right?

gjorde allting rätt?

If the conventional wisdom about nutrition had failed me,

Om vetenskap och beprövad erfarenhet kring näringslära hade svikit mig,

was it possible it was failing someone else?

var det möjligt att den skulle svika andra med?

And underlying these questions,

För att försöka förstå dessa frågor

I became almost maniacally obsessed

så blev jag nästan maniskt besatt

in trying to understand the real relationship

av att förstå de verkliga sambanden

between obesity and insulin resistance.

mellan övervikt och insulinresistens.

Now, most researchers believe obesity

De flesta forskare tror att övervikt

is the cause of insulin resistance.

är orsaken till insulinresistens.

Logically, then, if you want to treat insulin resistance,

Den logiska behandlingen för insulinresistens skulle då vara

you get people to lose weight, right?

att få människor att tappa vikt, eller hur?

You treat the obesity.

Du behandlar fetman.

But what if we have it backwards?

Men tänk om vi fått det om bakfoten?

What if obesity isn't the cause of insulin resistance at all?

Tänk om fetma inte alls är orsaken till insulinresistens?

In fact, what if it's a symptom of a much deeper problem,

Tänk om det är ett symptom på ett mycket djupare problem,

the tip of a proverbial iceberg?

toppen på ett gigantisk isberg?

I know it sounds crazy because we're obviously in the midst

Jag vet att det låter galet eftersom vi befinner oss mitt i

of an obesity epidemic, but hear me out.

en fetmaepidemi, men hör på vad jag har att säga.

What if obesity is a coping mechanism

Tänk om fetma är en anpassningsmekanism

for a far more sinister problem going on

för ett mer illavarslande problem som pågår

underneath the cell?

inuti cellerna?

I'm not suggesting that obesity is benign,

Jag föreslår inte att fetma är något godartat

but what I am suggesting is it may be the lesser

men vad jag föreslår är att det kan vara det minsta

of two metabolic evils.

av två metaboliska bekymmer.

You can think of insulin resistance as the reduced capacity

Ni kan föreställa er att insulinresistens är en reducerad kapacitet

of our cells to partition fuel,

hos oss själva att fördela bränsle,

as I alluded to a moment ago,

som jag nämnde för en stund sedan;

taking those calories that we take in

att ta hand om kalorierna vi intar

and burning some appropriately and storing some appropriately.

och förbränna en del av dem och lagra andra på ett lämpligt sätt.

When we become insulin-resistant,

När vi blir insulinresistenta

the homeostasis in that balance deviates from this state.

så avviker den homeostatiska balansen från detta tillstånd.

So now, when insulin says to a cell,

Så när insulinet säger till en cell,

I want you to burn more energy

jag vill att du ska förbränna mer energi

than the cell considers safe, the cell, in effect, says,

än cellen tror är säkert, så säger cellen i sin tur

"No thanks, I'd actually rather store this energy."

"Nej tack jag lagrar hellre denna energi".

And because fat cells are actually missing most of

Eftersom fettceller saknar större delen av

the complex cellular machinery found in other cells,

det komplexa cellulära maskineriet som man hittar i andra celler,

it's probably the safest place to store it.

så är det förmodligen det säkraste stället att lagra den.

So for many of us, about 75 million Americans,

För många av oss, omkring 75 miljoner amerikaner,

the appropriate response to insulin resistance

så kan den lämpliga reaktionen till insulinresistens

may actually be to store it as fat, not the reverse,

faktiskt vara att lagra den som fett, och inte det omvända,

getting insulin resistance in response to getting fat.

alltså att få insulinresistens från att vara fet.

This is a really subtle distinction,

Det är en hårfin skillnad,

but the implication could be profound.

men innebörden av detta kan vara omvälvande.

Consider the following analogy:

Fundera på följande jämförelse:

Think of the bruise you get on your shin

Tänk dig blåmärket du får på huden

when you inadvertently bang your leg into the coffee table.

när du av misstag slår benet mot vardagsrumsbordet.

Sure, the bruise hurts like hell, and you almost certainly

Säkerligen gör blåmärket ont som tusan och du kommer minsann

don't like the discolored look, but we all know

inte gilla det missfärgade märket, men vi vet alla

the bruise per Se is not the problem.

att blåmärket i sig inte är problemet.

In fact, it's the opposite. It's a healthy response to the trauma,

Faktum är att det är det omvända. Det är en sund respons till traumat

all of those immune cells rushing to the site of the injury

då alla immunceller rusar till där skadan finns

to salvage cellular debris and prevent the spread

för att bärga cellulärt skräp och förhindra spridningen

of infection to elsewhere in the body.

av infektion till andra delar av kroppen.

Now, imagine we thought bruises were the problem,

Föreställ er nu om vi tänkte att blåmärken var problemet

and we evolved a giant medical establishment

och vi hade utvecklat ett gigantiskt medicinsk skrå

and a culture around treating bruises:

och en kultur kring att behandla blåmärken:

masking creams, painkillers, you name it,

Täckande krämer, smärtstillande piller och allt möjligt annat

all the while ignoring the fact that people

medan vi ignorerade faktumet att människorna

are still banging their shins into coffee tables.

fortfarande slog sina ben mot vardagsrumsborden.

How much better would we be if we treated the cause --

Hur mycket bättre skulle det vara om vi behandlade orsaken --

telling people to pay attention

att tala om för folk att tänka på

when they walk through the living room --

hur de skulle gå igenom vardagsrummet --

rather than the effect?

i motsats till verkan?

Getting the cause and the effect right

Att få ordning på vad som är orsak och verkan

makes all the difference in the world.

gör all skillnad i världen.

Getting it wrong, and the pharmaceutical industry

Får man det fel så kan läkemedelsindustrin

can still do very well for its shareholders

fortfarande göra sina aktieägare nöjda

but nothing improves for the people with bruised shins.

men inget förbättras för människorna med blåslagna ben.

Cause and effect.

Orsak och verkan.

So what I'm suggesting is

Så vad jag föreslår är

maybe we have the cause and effect wrong

att vi möjligen kan ha fel om orsak och verkan

on obesity and insulin resistance.

när det gäller fetma och insulinresistens.

Maybe we should be asking ourselves,

Kanske borde vi fråga oss själva

is it possible that insulin resistance causes weight gain

om det är möjligt att insulinresistens orsakar viktuppgång

and the diseases associated with obesity,

och sjukdomar som förknippas med fetma,

at least in most people?

åtminstone hos de flesta människor?

What if being obese is just a metabolic response

Tänk om fetma enbart är en reaktion av metabolismen

to something much more threatening,

på något mycket mer hotfullt,

an underlying epidemic,

en underliggande epidemi

the one we ought to be worried about?

den som vi egentligen borde oroa oss för?

Let's look at some suggestive facts.

Så låt oss titta på lite tankeväckande fakta.

We know that 30 million obese Americans

Vi vet att 30 miljoner överviktiga amerikaner

in the United States don't have insulin resistance.

inte är insulinresistenta.

And by the way, they don't appear to be at any

Förresten så verkar det som de inte löper

greater risk of disease than lean people.

någon större risk för sjukdomar än smala människor.

Conversely, we know that six million lean people

Omvänt vet vi att det finns sex miljoner smala människor

in the United States are insulin-resistant,

i USA som är insulinresistenta,

and by the way, they appear to be at even greater risk

och förresten verkar det som de löper större risk

for those metabolic diseases I mentioned a moment ago

att få de metabola sjukdomarna jag nämnde för en stund sedan

than their obese counterparts.

än deras överviktiga motsvarigheter.

Now I don't know why, but it might be because,

Jag vet inte varför men det skulle kunna vara så,

in their case, their cells haven't actually figured out

att i deras fall har cellerna inte klurat ut

the right thing to do with that excess energy.

den rätta saken att göra med överskottsenergin.

So if you can be obese and not have insulin resistance,

Så om du kan vara fet och inte ha insulinresistens

and you can be lean and have it,

och du kan vara smal och ha det,

this suggests that obesity may just be a proxy

så antyder detta att fetma kanske är en slags proxy

for what's going on.

för vad som egentligen pågår.

So what if we're fighting the wrong war,

Så tänk om vi utkämpar fel krig;

fighting obesity rather than insulin resistance?

bekämpar vi fetma istället för insulinresistens?

Even worse, what if blaming the obese

Och än värre, tänk om skuldbeläggande av överviktiga

means we're blaming the victims?

innebär att vi skuldbelägger offren?

What if some of our fundamental ideas about obesity

Tänk om några av våra fundamentala idéer kring fetma

are just wrong?

är helt felaktiga?

Personally, I can't afford the luxury of arrogance anymore,

Personligen har jag inte råd med lyxen att vara arrogant längre,

let alone the luxury of certainty.

inte heller lyxen av att vara bergsäker.

I have my own ideas about what could be at the heart of this,

Jag har mina egna idéer om vad som kan vara kärnan i detta

but I'm wide open to others.

men jag är mycket öppen för andras idéer.

Now, my hypothesis, because everybody always asks me,

Eftersom alla alltid frågar mig om min hypotes

is this.

så ska ni få den.

If you ask yourself, what's a cell trying to protect itself from

Om ni frågar er själva vad cellen försöker skydda sig mot

when it becomes insulin resistant,

när den blir insulinresistent,

the answer probably isn't too much food.

så är nog inte svaret för mycket mat.

It's more likely too much glucose: blood sugar.

Svaret är mer troligt för mycket glukos, alltså blodsocker.

Now, we know that refined grains and starches

Vi vet att raffinerade spannmålsprodukter och raffinerad stärkelse

elevate your blood sugar in the short run,

förhöjer blodsockret på kort sikt,

and there's even reason to believe that sugar

och det är även rimligt att anta att socker

may lead to insulin resistance directly.

direkt kan leda till insulinresistens.

So if you put these physiological processes to work,

Så när man sätter dessa fysiologiska processer i arbete

I'd hypothesize that it might be our increased intake

skulle jag vilja spekulera i att det är vårt ökade intag

of refined grains, sugars and starches that's driving

av spannmål, socker och stärkelse som raffinerats som driver

this epidemic of obesity and diabetes,

denna epidemi av fetma och diabetes,

but through insulin resistance,

men genom insulinresistens,

you see, and not necessarily through just overeating and under-exercising.

och inte enbart genom att äta för mycket och motionera för lite.

When I lost my 40 pounds a few years ago,

När jag förlorade 20 kilo för några år sedan

I did it simply by restricting those things,

gjorde jag det genom att minska på dessa saker,

which admittedly suggests I have a bias

vilket skvallrar om att jag har en partisk inställning

based on my personal experience.

baserad på min personliga erfarenhet.

But that doesn't mean my bias is wrong,

Men detta betyder inte att min partiskhet är fel

and most important, all of this can be tested scientifically.

och ännu viktigare är, att allt detta kan testas vetenskapligt.

But step one is accepting the possibility

Men det första steget är att acceptera möjligheten

that our current beliefs about obesity,

att vår nuvarande övertygelse om fetma,

diabetes and insulin resistance could be wrong

diabetes och insulinresistens skulle kunna vara fel

and therefore must be tested.

och därför måste testas.

I'm betting my career on this.

Jag sätter min karriär på spel för detta.

Today, I devote all of my time to working on this problem,

Idag ägnar jag all min tid åt att arbeta på detta problem

and I'll go wherever the science takes me.

och jag kommer gå åt det håll vetenskapen tar mig.

I've decided that what I can't and won't do anymore

Jag har bestämt mig för att det jag inte längre gör,

is pretend I have the answers when I don't.

är att påstå att jag har svaren när jag inte har dem.

I've been humbled enough by all I don't know.

Jag har blivit ödmjukare av allt som jag inte vet.

For the past year, I've been fortunate enough

Under det senaste året har jag lyckligtvis haft möjligheten

to work on this problem with the most amazing team

att kunna arbeta med denna fråga tillsammans med

of diabetes and obesity researchers in the country,

landets bästa lag av diabetes- och fetmaforskare,

and the best part is,

och det bästa med detta är,

just like Abraham Lincoln surrounded himself with a team of rivals,

att precis som Abraham Lincoln omgav sig med ett lag av rivaler,

we've done the same thing.

så gjorde även vi samma sak.

We've recruited a team of scientific rivals,

Vi rekryterade ett lag med vetenskapliga motpoler,

the best and brightest who all have different hypotheses

de bästa och mest briljanta som alla har olika hypoteser

for what's at the heart of this epidemic.

om vad som är grundorsaken till denna epidemi.

Some think it's too many calories consumed.

Några tror det är för stort intag av kalorier.

Others think it's too much dietary fat.

Andra tror det är för stort intag av fett.

Others think it's too many refined grains and starches.

Andra tror det är för många raffinerade livsmedelsprodukter.

But this team of multi-disciplinary,

Men detta multidisciplinära lag

highly skeptical and exceedingly talented researchers

med i högsta grad skeptiska och mycket talangfulla forskare

do agree on two things.

är överens om två saker.

First, this problem is just simply too important

Den första är att detta problem är alltför viktigt

to continue ignoring because we think we know the answer.

för att fortsättningsvis ignoreras eftersom vi tror oss veta svaren.

And two, if we're willing to be wrong,

Den andra är, att om vi vågar ha fel

if we're willing to challenge the conventional wisdom

och vi är villiga att utmana den vedertagna kunskapen

with the best experiments science can offer,

genom de bästa experimenten som vetenskapen kan erbjuda,

we can solve this problem.

så kan vi lösa detta problem.

I know it's tempting to want an answer right now,

Jag vet att det är frestande med ett omedelbart svar,

some form of action or policy, some dietary prescription --

någon form av handlingsplan eller policy, några kost föreskrifter --

eat this, not that —

ät det här, inte det där --

but if we want to get it right,

men om vi vill få det korrekt

we're going to have to do much more rigorous science

så måste vi göra mer rigorös forskning

before we can write that prescription.

innan vi kan skriva det receptet.

Briefly, to address this, our research program

Kortfattat för att hantera detta, så är vårt forskningsprogram

is focused around three meta-themes, or questions.

fokuserat på tre meta-teman eller frågeställningar.

First, how do the various foods we consume

Den första är, hur påverkar maten vi äter

impact our metabolism, hormones and enzymes,

vår metabolism, våra hormoner och enzymer,

and through what nuanced molecular mechanisms?

och genom vilka möjliga molekylärmekanismer?

Second, based on these insights,

Den andra är, baserad på dessa insikter,

can people make the necessary changes in their diets

kan folk göra de nödvändiga ändringarna i sin kosthållning

in a way that's safe and practical to implement?

på ett säkert och praktiskt sätt?

And finally, once we identify what safe

Och slutligen, när vi identifierat de säkra

and practical changes people can make to their diet,

och praktiska ändringarna som kan göras i dieten,

how can we move their behavior in that direction

hur kan vi få dem att ändra sitt beteende i denna riktning

so that it becomes more the default

så det blir det normala

rather than the exception?

snarare än undantagen?

Just because you know what to do doesn't mean

Bara för att man vet vad man ska göra betyder inte

you're always going to do it.

att man alltid gör det.

Sometimes we have to put cues around people

Ibland måste vi ge pekpinnar till folk

to make it easier, and believe it or not,

för att underlätta och tro det om ni vill,

that can be studied scientifically.

men detta kan undersökas vetenskapligt.

I don't know how this journey is going to end,

Jag vet inte hur denna resa kommer att sluta

but this much seems clear to me, at least:

men åtminstone så här mycket är klart för mig nu:

We can't keep blaming our overweight and diabetic patients

Vi kan inte fortsätta att skuldbelägga våra övervikts- och diabetespatienter

like I did.

såsom jag gjorde.

Most of them actually want to do the right thing,

De allra flesta av dem vill göra det rätta

but they have to know what that is,

men de måste få veta vad det är

and it's got to work.

och det måste fungera.

I dream of a day when our patients can

Jag drömmer om den dag då våra patienter

shed their excess pounds

kan göra sig av med sina överviktskilon

and cure themselves of insulin resistance,

och bota sig själva från insulinresistens,

because as medical professionals,

då vi inom medicinen

we've shed our excess mental baggage

har gjort oss av med vårt överflödiga mentala bagage

and cured ourselves of new idea resistance sufficiently

och botat oss själva från motståndet mot nytänkande

to go back to our original ideals:

för att kunna gå tillbaka till de ursprungliga idealen:

open minds, the courage to throw out yesterday's ideas

Öppna sinnen, modet att slänga bort gårdagens idéer

when they don't appear to be working,

när de inte verkar fungera och

and the understanding that scientific truth isn't final,

förståelsen för att vetenskaplig sanning inte är slutgiltig

but constantly evolving.

utan den är i konstant utveckling.

Staying true to that path will be better for our patients

Att följa denna väg sanningsenligt kommer att vara bättre för våra patienter

and better for science.

och bättre för vetenskapen.

If obesity is nothing more than a proxy

Om fetma inte är något annat än en proxy

for metabolic illness,

för metabolisk sjukdom,

what good does it do us to punish those with the proxy?

vad gör det för nytta att straffa dem som har denna proxy?

Sometimes I think back to that night in the E.R.

Ibland tänker jag tillbaka till natten på akuten

seven years ago.

för sju år sen.

I wish I could speak with that woman again.

Jag önskar att jag kunde prata med denna kvinna igen.

I'd like to tell her how sorry I am.

Jag skulle vilja säga till henne hur ledsen jag är.

I'd say, as a doctor, I delivered

Jag skulle säga till henne; som doktor gav

the best clinical care I could,

jag dig den bästa vården jag kunde,

but as a human being,

men som människa

I let you down.

svek jag dig.

You didn't need my judgment and my contempt.

Du behövde inte mitt fördömande eller min föraktfullhet.

You needed my empathy and compassion,

Du behövde min empati och medkänsla

and above all else, you needed a doctor

men framförallt behövde du en läkare

who was willing to consider

som var öppen att överväga

maybe you didn't let the system down.

att du kanske inte svek systemet.

Maybe the system, of which I was a part,

Men att kanske systemet, som jag var en del av,

was letting you down.

svek dig.

If you're watching this now,

Så om du tittar på detta nu,

I hope you can forgive me.

så hoppas jag att du förlåter mig.

(Applause)

(Applåder)