Connected, but alone? | Sherry Turkle

Översättare: Anette Smedberg Granskare: Lisbeth Pekkari

Just a moment ago,

För en kort stund sedan

my daughter Rebecca texted me for good luck.

fick jag ett "Lycka till"-sms från min dotter Rebecca.

Her text said,

Meddelandet löd;

"Mom, you will rock."

"Mamma, du kommer att rocka fett".

I love this.

Jag älskar det.

Getting that text

Att få det meddelandet

was like getting a hug.

var som att få en kram.

And so there you have it.

Ja, där har vi det.

I embody

Jag förkroppsligar

the central paradox.

denna centrala paradox.

I'm a woman

Jag är en kvinna

who loves getting texts

som älskar att få textmeddelanden

who's going to tell you

men som också ska tala om för er

that too many of them can be a problem.

att för många kan bli ett problem.

Actually that reminder of my daughter

Det är faktiskt så

att den där påminnelsen om min dotter

brings me to the beginning of my story.

blir själva avstampet för min berättelse.

1996, when I gave my first TEDTalk,

1996, när jag höll mitt första TED-föredrag,

Rebecca was five years old

var Rebecca 5 år gammal

and she was sitting right there

och hon satt precis där

in the front row.

på den första raden.

I had just written a book

Jag hade just skrivit en bok

that celebrated our life on the internet

som hyllade våra liv på internet

and I was about to be on the cover

och jag skulle till att pryda omslaget

of Wired magazine.

på tidskriften Wired.

In those heady days,

Under dessa berusande dagar,

we were experimenting

experimenterade vi med

with chat rooms and online virtual communities.

chattrum och online-gemenskaper.

We were exploring different aspects of ourselves.

Vi utforskade olika sidor av oss själva.

And then we unplugged.

Och sen kopplade vi ner oss.

I was excited.

Jag var exalterad.

And, as a psychologist, what excited me most

Och som psykolog, var det som exalterade mig mest

was the idea

idén att det

that we would use what we learned in the virtual world

vi lärde oss i den virtuella världen

about ourselves, about our identity,

om oss själva och vår identitet,

to live better lives in the real world.

skulle användas för att leva bättre i den riktiga världen.

Now fast-forward to 2012.

Nu snabbspolar vi fram till 2012.

I'm back here on the TED stage again.

Jag är tillbaka här på TED:s scen igen.

My daughter's 20. She's a college student.

Min dotter är 20, hon går på college.

She sleeps with her cellphone,

Hon sover med sin mobiltelefon,

so do I.

det gör jag också.

And I've just written a new book,

Och jag har precis skrivit en ny bok,

but this time it's not one

men den här gången är det inte en

that will get me on the cover

som placerar mig på omslaget

of Wired magazine.

till tidskriften Wired.

So what happened?

Så vad var det som hände?

I'm still excited by technology,

Jag är fortfarande exalterad över tekniken

but I believe,

men jag tror,

and I'm here to make the case,

och jag är här för att lägga fram min teori

that we're letting it take us places

att vi låter tekniken ta oss i en riktning,

that we don't want to go.

som vi egentligen inte vill.

Over the past 15 years,

Under de senaste 15 åren,

I've studied technologies of mobile communication

har jag studerat tekniker kring mobil kommunikation

and I've interviewed hundreds and hundreds of people,

och jag har intervjuat hundratals människor

young and old,

unga och gamla,

about their plugged in lives.

om deras uppkopplade liv.

And what I've found

Och det jag har funnit

is that our little devices,

är att våra små apparater,

those little devices in our pockets,

de där små apparaterna i våra fickor,

are so psychologically powerful

har en så stark psykologisk dragningskraft

that they don't only change what we do,

att de inte bara ändrar det vi gör,

they change who we are.

de ändrar också vilka vi är.

Some of the things we do now with our devices

En del av det vi gör med våra apparater

are things that, only a few years ago,

är sånt som vi bara för några år sedan

we would have found odd

skulle tyckt var konstiga

or disturbing,

eller stötande,

but they've quickly come to seem familiar,

men det har snabbt blivit en vana

just how we do things.

att göra så.

So just to take some quick examples:

Bara för att ta några snabba exempel:

People text or do email

Folk skickar sms eller e-postar

during corporate board meetings.

när de sitter i styrelsemöten.

They text and shop and go on Facebook

De skickar meddelanden och e-handlar

och är på Facebook under lektioner, under föredragningar,

during classes, during presentations,

actually during all meetings.

ja, egentligen under alla möten.

People talk to me about the important new skill

Människor pratar med mig om den viktiga, nya förmågan

of making eye contact

att kunna hålla ögonkontakt

while you're texting.

medan man skriver textmeddelanden.

(Laughter)

(Skratt)

People explain to me

Människor förklarar för mig

that it's hard, but that it can be done.

att det är svårt men att det går att göra.

Parents text and do email

Föräldrar sms:ar och e-postar

at breakfast and at dinner

vid frukostbordet och middagsbordet

while their children complain

alltmedan deras barn klagar på

about not having their parents' full attention.

att de inte får föräldrarnas uppmärksamhet.

But then these same children

Men sen förnekar samma barn

deny each other their full attention.

varandra full uppmärksamhet.

This is a recent shot

Detta är ett nytaget foto

of my daughter and her friends

av min dotter och hennes vänner

being together

som är tillsammans

while not being together.

fast utan att vara tillsammans.

And we even text at funerals.

Till och med vid begravningar skickar vi sms.

I study this.

Jag har studerat detta.

We remove ourselves

Vi tar avstånd

from our grief or from our revery

ifrån vår sorg och bedrövelse

and we go into our phones.

och ägnar oss åt våra mobiltelefoner.

Why does this matter?

Varför spelar det någon roll?

It matters to me

Det spelar roll för mig

because I think we're setting ourselves up for trouble --

för jag tror att vi skapar problem för oss själva -

trouble certainly

definitivt problem

in how we relate to each other,

i hur vi relaterar till varandra,

but also trouble

men också problem

in how we relate to ourselves

i hur vi förhåller oss till oss själva

and our capacity for self-reflection.

och vår förmåga att reflektera över oss själva.

We're getting used to a new way

Vi vänjer oss vid ett nytt sätt

of being alone together.

att vara ensamma tillsammans.

People want to be with each other,

Människor vill vara med varandra,

but also elsewhere --

men samtidigt också någon annanstans -

connected to all the different places they want to be.

uppkopplade till allt och alla.

People want to customize their lives.

Människor vill skräddarsy sina liv.

They want to go in and out of all the places they are

De vill kunna gå in och ur de olika sammanhangen

because the thing that matters most to them

för det som betyder mest för dem

is control over where they put their attention.

är kontroll över var de har sin uppmärksamhet.

So you want to go to that board meeting,

Så du vill gå på styrelsemötet,

but you only want to pay attention

men du vill bara koncentrera dig på

to the bits that interest you.

på de punkter som intresserar dig.

And some people think that's a good thing.

Och en del tycker att det är bra.

But you can end up

Men det kan sluta med att

hiding from each other,

vi gömmer oss för varandra,

even as we're all constantly connected to each other.

även om vi är ständigt uppkopplade

mot varann.

A 50-year-old business man

En 50-årig affärsman

lamented to me

beklagade sig för mig,

that he feels he doesn't have colleagues anymore at work.

det känns som att han inte har några kollegor på jobbet längre.

When he goes to work, he doesn't stop by to talk to anybody,

Han stannar inte till för att prata med någon,

he doesn't call.

han ringer inte.

And he says he doesn't want to interrupt his colleagues

Han säger att han inte vill störa sina kollegor

because, he says, "They're too busy on their email."

för, som han säger, "De är så upptagna med sin e-post".

But then he stops himself

Men sen tänker han efter,

and he says, "You know, I'm not telling you the truth.

och säger "Nu berättar jag inte sanningen".

I'm the one who doesn't want to be interrupted.

Det är ju jag som inte vill bli avbruten.

I think I should want to,

Jag tänker att jag skulle vilja

but actually I'd rather just do things on my Blackberry."

men egentligen gör jag hellre saker på min mobiltelefon."

Across the generations,

Över generationerna

I see that people can't get enough of each other,

ser jag att människor inte kan få nog av varann,

if and only if

men bara om

they can have each other at a distance,

de kan ha varandra på avstånd,

in amounts they can control.

och i mängder som de kan kontrollera.

I call it the Goldilocks effect:

Jag kallar det "Guldlocks-effekten":

not too close, not too far,

inte för nära, inte för långt bort,

just right.

utan precis lagom.

But what might feel just right

Men det som känns helt rätt

for that middle-aged executive

för den medelålders chefen

can be a problem for an adolescent

kan vara fel för en tonåring

who needs to develop face-to-face relationships.

som behöver öva sig i relationer.

An 18-year-old boy

En 18-årig yngling

who uses texting for almost everything

som använder textmeddelanden för nästan allt

says to me wistfully,

säger hoppfullt till mig,

"Someday, someday,

"En dag, en dag,

but certainly not now,

men absolut inte nu,

I'd like to learn how to have a conversation."

vill jag lära mig hur man konverserar".

When I ask people

När jag frågar folk

"What's wrong with having a conversation?"

"Vad är det för fel med att prata med varann?",

People say, "I'll tell you what's wrong with having a conversation.

säger de, "Jag ska tala om vad som är fel.

It takes place in real time

Ett samtal sker här och nu

and you can't control what you're going to say."

och man kan inte kontrollera vad man kommer att säga".

So that's the bottom line.

Så det är pudelns kärna.

Texting, email, posting,

Textmeddelanden, e-post med mera,

all of these things

allt det här

let us present the self as we want to be.

låter oss presentera en bild av oss själva.

We get to edit,

Vi kan redigera den bilden,

and that means we get to delete,

och det betyder att vi tar bort,

and that means we get to retouch,

och det betyder att vi retuscherar

the face, the voice,

ansiktet, rösten,

the flesh, the body --

dragen, kroppen -

not too little, not too much,

inte för lite, inte för mycket,

just right.

utan precis lagom.

Human relationships

Mänskliga relationer

are rich and they're messy

är berikande och de är besvärliga

and they're demanding.

och de är krävande.

And we clean them up with technology.

Och vi kan tillrättalägga dem med hjälp av tekniken.

And when we do,

När vi gör det,

one of the things that can happen

är en av de saker som sker

is that we sacrifice conversation

att vi offrar samtalet

for mere connection.

till förmån för mer online-tid.

We short-change ourselves.

Vi lurar oss själva.

And over time,

Och över tid,

we seem to forget this,

verkar vi glömma detta,

or we seem to stop caring.

eller vi verkar sluta bry oss.

I was caught off guard

Jag blev överrumplad

when Stephen Colbert

när Stephen Colbert

asked me a profound question,

ställde mig en djupsinnig fråga,

a profound question.

en skarpsinnig fråga.

He said, "Don't all those little tweets,

Han sa: "Allt detta twittrande,

don't all those little sips

alla dessa små smuttar

of online communication,

i online-kommunikationen,

add up to one big gulp

summeras inte de till en enda stor klunk

of real conversation?"

av verklig konversation?"

My answer was no,

Mitt svar var nej,

they don't add up.

de blir inte begripliga.

Connecting in sips may work

Att kommunicera i smuttar kanske fungerar

for gathering discrete bits of information,

för att samla små bitar av information,

they may work for saying, "I'm thinking about you,"

de kan fungera för att säga, "Jag tänker på dig,"

or even for saying, "I love you," --

eller till och med för att säga "Jag älskar dig" -

I mean, look at how I felt

jag menar, se hur jag kände mig

when I got that text from my daughter --

när jag fick det där meddelandet från min dotter -

but they don't really work

men de fungerar inte

for learning about each other,

för att lära oss om varandra,

for really coming to know and understand each other.

för att verkligen kunna lära känna och förstå varandra.

And we use conversations with each other

Och vi samtalar med varandra

to learn how to have conversations

för att lära oss samtala

with ourselves.

med oss själva.

So a flight from conversation

Så att fly från det verkliga samtalet

can really matter

kan ha betydelse

because it can compromise

eftersom det äventyrar

our capacity for self-reflection.

vår förmåga till reflektion.

For kids growing up,

För det uppväxande släktet,

that skill is the bedrock of development.

är det den bärande förmågan i deras utveckling.

Over and over I hear,

Om och om igen hör jag,

"I would rather text than talk."

"Jag skickar hellre textmeddelanden

än pratar"

And what I'm seeing

Och det jag ser

är att människor blir så vana att snuva sig själva

is that people get so used to being short-changed

out of real conversation,

på riktig konversation,

so used to getting by with less,

så vana att klara sig med det lilla,

that they've become almost willing

att de blir beredda

to dispense with people altogether.

att avstå från personlig kontakt helt och hållet.

So for example,

Till exempel,

many people share with me this wish,

många delar en önskan med mig

that some day a more advanced version of Siri,

att det en dag ska komma en uppdaterad version av Siri,

the digital assistant on Apple's iPhone,

den digitala assistenten för Apples iPhone,

will be more like a best friend,

som kan bli mer som en nära vän,

someone who will listen

någon som lyssnar

when others won't.

när andra inte gör det.

I believe this wish

Jag tror att denna önskan

reflects a painful truth

speglar en smärtsam sanning

that I've learned in the past 15 years.

som jag kommit i kontakt med under de senaste 15 åren.

That feeling that no one is listening to me

Känslan att ingen lyssnar på mig

is very important

är av stor vikt

in our relationships with technology.

i vår relation med tekniken.

That's why it's so appealing

Det är därför det är så lockande

to have a Facebook page

att ha en Facebook-sida

or a Twitter feed --

eller ett Twitter-flöde -

so many automatic listeners.

så många automatiska "lyssnare".

And the feeling that no one is listening to me

Och känslan att ingen lyssnar på mig

make us want to spend time

gör att vi vill tillbringa tid

with machines that seem to care about us.

med apparater som tycks bry sig om oss.

We're developing robots,

Vi utvecklar robotar,

they call them sociable robots,

de kallas sociala robotar,

that are specifically designed to be companions --

som är specifikt designade att vara sällskap -

to the elderly,

till de äldre,

to our children,

till våra barn,

to us.

till oss.

Have we so lost confidence

Har vi så till den grad tappat förtroendet

that we will be there for each other?

för att vi finns där för varandra?

During my research

Genom min forskning

I worked in nursing homes,

arbetade jag på olika vårdhem,

and I brought in these sociable robots

och jag tog med mig dessa robotar

that were designed to give the elderly

som var designade för att ge de äldre

the feeling that they were understood.

känslan av att vara förstådda.

And one day I came in

En dag när jag kom till arbetet

and a woman who had lost a child

såg jag en kvinna som hade förlorat ett barn

was talking to a robot

tala till en robot

in the shape of a baby seal.

som var byggd som en sälunge.

It seemed to be looking in her eyes.

Den såg ut att titta henne i ögonen

It seemed to be following the conversation.

Den såg ut att lyssna på hennes prat.

It comforted her.

Det tröstade henne.

And many people found this amazing.

Många människor förbluffas av det här.

But that woman was trying to make sense of her life

Men den kvinnan försökte skapa mening i sitt liv med en maskin

with a machine that had no experience

som inte har någon erfarenhet

of the arc of a human life.

av mänsklig interaktion.

That robot put on a great show.

Roboten agerade bra.

And we're vulnerable.

Och vi är sårbara.

People experience pretend empathy

Människor upplever spelad empati

as though it were the real thing.

som om den är verklig.

So during that moment

Så under denna händelse

when that woman

då den kvinnan

was experiencing that pretend empathy,

upplevde den spelade empatin, tänkte jag,

I was thinking, "That robot can't empathize.

"Den roboten känner ingen empati.

It doesn't face death.

Den möter inte döden.

It doesn't know life."

Den känner inte till något om livet".

And as that woman took comfort

Och under tiden som kvinnan tröstades

in her robot companion,

av robotens sällskap,

I didn't find it amazing;

fann jag ingenting som var fascinerande;

I found it one of the most wrenching, complicated moments

Det var en av de mest smärtsamma, besvärande stunder

in my 15 years of work.

under mina 15 år av forskning.

But when I stepped back,

Men när jag tog ett steg tillbaka,

I felt myself

upplevde jag mig vara

at the cold, hard center

i stormens öga

of a perfect storm.

i en perfekt storm.

We expect more from technology

Vi förväntar oss mer och mer från tekniken

and less from each other.

och mindre och mindre från varandra.

And I ask myself,

Och jag frågar mig själv,

"Why have things come to this?"

"Hur har vi hamnat här?"

And I believe it's because

Jag tror att det är för att

technology appeals to us most

teknik appellerar till oss

where we are most vulnerable.

när vi är som mest sårbara.

And we are vulnerable.

Och vi är sårbara.

We're lonely,

Vi är ensamma,

but we're afraid of intimacy.

men samtidigt rädda för närhet.

And so from social networks to sociable robots,

Från sociala medier till sociala robotar,

we're designing technologies

designar vi tekniker

that will give us the illusion of companionship

som ger oss illusionen av sällskap

without the demands of friendship.

utan kraven på vänskap.

We turn to technology to help us feel connected

Vi vänder oss till tekniken för känslan att vara sammankopplade

in ways we can comfortably control.

på de sätt som vi bekvämt kan kontrollera.

But we're not so comfortable.

Men vi är inte så bekväma med känslan.

We are not so much in control.

Vi har inte den kontroll vi tror.

These days, those phones in our pockets

Nuförtiden förändrar mobilerna i våra fickor

are changing our minds and hearts

våra sinnen och hjärtan

because they offer us

därför att de erbjuder oss

three gratifying fantasies.

tre tacksamma fantasier.

One, that we can put our attention

Ett, att vi kan lägga vår uppmärksamhet

wherever we want it to be;

där vi vill ha den;

two, that we will always be heard;

två, att vi alltid vill bli lyssnade till;

and three, that we will never have to be alone.

och tre, att vi aldrig kommer att behöva vara ensamma.

And that third idea,

Och den där tredje föreställningen,

that we will never have to be alone,

att vi aldrig behöver vara ensamma,

is central to changing our psyches.

är central för vårt psykes förändring.

Because the moment that people are alone,

I den stunden som människor är ensamma,

even for a few seconds,

om så bara för några sekunder,

they become anxious, they panic, they fidget,

blir de oroliga, får panik, blir rastlösa

they reach for a device.

de sträcker sig efter en apparat.

Just think of people at a checkout line

Tänk bara på människor i en kassakö

or at a red light.

eller vid ett rödljus.

Being alone feels like a problem that needs to be solved.

Att vara ensam blir ett problem som måste lösas.

And so people try to solve it by connecting.

Och folk försöker lösa det genom att koppla upp sig.

But here, connection

Men i dessa fall, är uppkopplingen

is more like a symptom than a cure.

mer ett symtom än ett botemedel.

It expresses, but it doesn't solve,

Det ger uttryck för, men löser inte,

an underlying problem.

ett bakomliggande problem.

But more than a symptom,

Men utöver att vara ett symtom

constant connection is changing

så ändrar ständig uppkoppling

the way people think of themselves.

hur folk tänker om sig själva.

It's shaping a new way of being.

Det skapar ett nytt sätt att vara.

The best way to describe it is,

Det bästa sättet att beskriva det är,

I share therefore I am.

jag delar alltså finns jag.

We use technology to define ourselves

Vi använder tekniken för att definiera oss själva

by sharing our thoughts and feelings

genom att dela våra tankar och känslor

even as we're having them.

precis när de dyker upp.

So before it was:

Tidigare sa vi:

I have a feeling,

"Jag har en känsla,

I want to make a call.

jag vill ringa ett samtal."

Now it's: I want to have a feeling,

Nu är det: "Jag vill ha en känsla,

I need to send a text.

jag måste skicka ett meddelande."

The problem with this new regime

Problemet med denna nya ordning,

of "I share therefore I am"

"Jag delar alltså finns jag"

is that, if we don't have connection,

är att, om vi inte är uppkopplade,

we don't feel like ourselves.

är vi inte bekväma med oss själva.

We almost don't feel ourselves.

Det är nästan som vi inte finns.

So what do we do? We connect more and more.

Så vad gör vi?

Vi kopplar upp oss mer och mer.

But in the process,

Men i den processen

we set ourselves up to be isolated.

blir vi istället isolerade.

How do you get from connection to isolation?

Hur går vi från sammanhang till isolering?

You end up isolated

Du blir till slut isolerad

if you don't cultivate the capacity for solitude,

om du inte odlar förmågan till ensamhet,

the ability to be separate,

förmågan att vara på egen hand,

to gather yourself.

för att reflektera.

Solitude is where you find yourself

I ensamheten finner du dig själv

so that you can reach out to other people

så att du kan nå andra människor

and form real attachments.

och skapa verkliga relationer.

When we don't have the capacity for solitude,

När vi inte har förmågan att vara själva,

we turn to other people in order to feel less anxious

vänder vi oss till andra för att känna mindre oro

or in order to feel alive.

eller för att känna oss mer levande.

When this happens,

När det sker,

we're not able to appreciate who they are.

är det inte möjligt för oss att uppskatta de andras kvaliteter.

It's as though we're using them

Det är som om vi använder dessa individer

as spare parts

som reservdelar

to support our fragile sense of self.

för att skydda vår ömtåliga självkänsla.

We slip into thinking that always being connected

Vi dras med i tankarna att om vi är ständigt uppkopplade

is going to make us feel less alone.

kommer vi att känna oss mindre ensamma.

But we're at risk,

Men vi är i fara,

because actually it's the opposite that's true.

för det är egentligen tvärtom.

If we're not able to be alone,

Om vi inte klarar att vara själva,

we're going to be more lonely.

kommer vi att bli mer ensamma.

And if we don't teach our children to be alone,

Och om vi inte lär våra barn att vara själva,

they're only going to know

kommer de bara att veta

how to be lonely.

hur det är att vara ensamma.

When I spoke at TED in 1996,

När jag talade för TED 1996

reporting on my studies

och rapporterade om mina studier

of the early virtual communities,

kring de första virtuella gemenskaperna,

I said, "Those who make the most

sade jag, "De som gör mest av

of their lives on the screen

sina liv på skärmen

come to it in a spirit of self-reflection."

kommer dit genom reflektion".

And that's what I'm calling for here, now:

Och det är det jag efterfrågar här och nu:

reflection and, more than that, a conversation

reflektion och mer än det, även en dialog

about where our current use of technology

kring vart vårt användande av tekniken

may be taking us,

kommer att ta oss,

what it might be costing us.

vad det kommer att kosta oss.

We're smitten with technology.

Vi är förälskade i tekniken.

And we're afraid, like young lovers,

Och vi är lika rädda som unga förälskade,

that too much talking might spoil the romance.

att för mycket prat kan förstöra romansen.

But it's time to talk.

Men det är dags att prata.

We grew up with digital technology

Vi växte upp med digital teknik

and so we see it as all grown up.

och vi ser tekniken som vuxen.

But it's not, it's early days.

Men det är den inte, den är fortfarande ung.

There's plenty of time

Vi har gott om tid

for us to reconsider how we use it,

att tänka efter hur vi använder den,

how we build it.

hur vi utformar den.

I'm not suggesting

Mitt förslag är inte

that we turn away from our devices,

att vi tar avstånd från våra apparater,

just that we develop a more self-aware relationship

utan att vi utvecklar en mer medveten relation

with them, with each other

till dem, med varandra

and with ourselves.

och med oss själva.

I see some first steps.

Jag ser några första steg.

Start thinking of solitude

Börja tänka på ensamhet

as a good thing.

som något bra.

Make room for it.

Skapa tid för det.

Find ways to demonstrate this

Finn sätt att visa dina barn

as a value to your children.

att detta är värdefullt.

Create sacred spaces at home --

Skapa fredade platser i hemmet -

the kitchen, the dining room --

köket, vardagsrummet -

and reclaim them for conversation.

och låt dem bli platser för samtal.

Do the same thing at work.

Gör likadant på arbetsplatsen.

At work, we're so busy communicating

På arbetet är vi så upptagna med att kommunicera

that we often don't have time to think,

att vi ofta inte har tid att tänka,

we don't have time to talk,

vi har inte tid att prata,

about the things that really matter.

om de frågor som verkligen betyder något.

Change that.

Ändra på det.

Most important, we all really need to listen to each other,

Viktigast av allt, vi måste verkligen lyssna på varandra,

including to the boring bits.

vilket inkluderar även de tråkiga bitarna.

Because it's when we stumble

För det är när vi stapplar

or hesitate or lose our words

eller tvekar eller tappar orden

that we reveal ourselves to each other.

som vi öppnar oss för varandra.

Technology is making a bid

Teknologin gör ett försök

to redefine human connection --

att omdefiniera mänsklig samhörighet -

how we care for each other,

hur vi tar hand om varandra,

how we care for ourselves --

hur vi tar hand om oss själva -

but it's also giving us the opportunity

men ger oss också möjlighet

to affirm our values

att bekräfta våra värderingar

and our direction.

och vår riktning.

I'm optimistic.

Jag är optimistisk.

We have everything we need to start.

Vi har allt vi behöver för att börja.

We have each other.

Vi har varandra.

And we have the greatest chance of success

Och vi har stor chans att lyckas

if we recognize our vulnerability.

om vi kan erkänna vår sårbarhet.

That we listen

Att vi lyssnar

when technology says

när tekniken påstår att

it will take something complicated

den vill ta något komplicerat

and promises something simpler.

och lovar skapa något enklare.

So in my work,

Så, i mitt arbete,

I hear that life is hard,

får jag höra att livet är hårt,

relationships are filled with risk.

relationer är riskfyllda.

And then there's technology --

Och så finns tekniken:

simpler, hopeful,

enklare, hoppfull,

optimistic, ever-young.

optimistisk, för evigt ung.

It's like calling in the cavalry.

Det är som att kalla fram kavalleriet.

An ad campaign promises

En reklamkampanj lovar

that online and with avatars,

att online med avatarer,

you can "Finally, love your friends

kan du "Äntligen älska dina vänner

love your body, love your life,

älska din kropp, älska ditt liv,

online and with avatars."

uppkopplad och med avatarer".

We're drawn to virtual romance,

Vi dras till den virtuella romansen,

to computer games that seem like worlds,

till datorspel som liknar världar,

to the idea that robots, robots,

till idén att robotar, robotar,

will someday be our true companions.

en dag kommer bli våra verkliga vänner.

We spend an evening on the social network

Vi spenderar kvällen uppkopplade på sociala nätverk

instead of going to the pub with friends.

istället för att gå på puben med vänner.

But our fantasies of substitution

Men våra fantasier kring dessa substitut

have cost us.

har kostat.

Now we all need to focus

Nu behöver vi alla fokusera på

on the many, many ways

de många, många sätt

technology can lead us back

som tekniken kan leda oss tillbaka

to our real lives, our own bodies,

till våra verkliga liv, till våra egna kroppar,

our own communities,

våra egna sammanhang,

our own politics,

vår egen politik,

our own planet.

vår egen planet.

They need us.

De behöver oss.

Let's talk about

Låt oss diskutera

how we can use digital technology,

hur vi kan använda den digitala tekniken,

the technology of our dreams,

tekniken i våra drömmar,

to make this life

för att göra detta liv

the life we can love.

till ett liv vi kan älska.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)