The politics of fiction | Elif Shafak

Översättare: Erik Silfversten Granskare: Stephanie Green

I'm a storyteller.

Jag är en historieberättare.

That's what I do in life -- telling stories,

Det är vad jag ägnar mig åt i livet - att berätta historier.

writing novels --

Att skriva romaner -

and today I would like to tell you a few stories

och idag skulle jag vilja berätta några historier för er

about the art of storytelling

om historieberättandets konst

and also some supernatural creatures

och också om övernaturliga varelser

called the djinni.

som kallas djinner.

But before I go there, please allow me to share with you

Men innan jag kommer dit, låt mig dela med mig av

glimpses of my personal story.

några glimtar av min egen historia.

I will do so with the help of words, of course,

Jag kommer att göra det med hjälp av ord, naturligtvis,

but also a geometrical shape, the circle,

men också med en geometrisk form, cirkeln,

so throughout my talk,

så genom hela mitt föredrag,

you will come across several circles.

kommer du att möta flera cirklar.

I was born in Strasbourg, France

Jag föddes i Strasbourg, Frankrike

to Turkish parents.

av turkiska föräldrar.

Shortly after, my parents got separated,

Kort därefter, separerade mina föräldrar,

and I came to Turkey with my mom.

och jag kom till Turkiet med min mamma.

From then on, I was raised

Därefter uppfostrades jag

as a single child by a single mother.

som enda barn till en ensamstående mor.

Now in the early 1970s, in Ankara,

Under tidigt 1970-tal, i Ankara,

that was a bit unusual.

var det lite ovanligt.

Our neighborhood was full of large families,

Vårt grannskap var fullt av stora familjer,

where fathers were the heads of households,

där fäder var hushållens överhuvud,

so I grew up seeing my mother as a divorcee

så jag växte upp och såg min mor som frånskild

in a patriarchal environment.

i en patriarkalisk miljö.

In fact, I grew up observing

Faktum är att jag växte upp och såg

two different kinds of womanhood.

två olika sätt att vara kvinna.

On the one hand was my mother,

Å ena sidan var det min mor,

a well-educated, secular, modern, westernized, Turkish woman.

en välutbildad, sekulariserad, modern, västerländskt influerad, turkisk kvinna.

On the other hand was my grandmother,

Å andra sidan var det min mormor,

who also took care of me

som också tog hand om mig

and was more spiritual, less educated

och hon var mer andlig, mindre välutbildad

and definitely less rational.

och definitivt mindre rationell.

This was a woman who read coffee grounds to see the future

Detta var en kvinna som siade om framtiden i kaffesump

and melted lead into mysterious shapes

och smälte bly till mystiska former

to fend off the evil eye.

för att hålla undan det onda ögat.

Many people visited my grandmother,

Många människor besökte min mormor,

people with severe acne on their faces

människor med allvarlig ansiktsakne

or warts on their hands.

och vårtor på händerna.

Each time, my grandmother would utter some words in Arabic,

Varje gång, sa min mormor några ord på arabiska,

take a red apple and stab it

tog ett rött äpple och stack det

with as many rose thorns

med lika många rosentörnar

as the number of warts she wanted to remove.

som antalet vårtor hon ville avlägsna.

Then one by one, she would

En i taget,

encircle these thorns with dark ink.

ringade hon sedan in dess törnar med mörkt bläck.

A week later, the patient would come back

En vecka senare, kom patienten tillbaks

for a follow-up examination.

för en uppföljande undersökning.

Now, I'm aware that I should not be saying such things

Jag är medveten om att jag inte borde säga sådant här

in front of an audience of scholars and scientists,

inför en publik av akademiker och vetenskapsmän,

but the truth is, of all the people

men sanningen är att, av alla dessa människor

who visited my grandmother for their skin conditions,

som besökte min mormor för sina hudproblem,

I did not see anyone go back

såg jag inte någon gå därifrån

unhappy or unhealed.

olycklig eller obotad.

I asked her how she did this. Was it the power of praying?

Jag frågade henne hur hon gjorde. Vad det bönens kraft?

In response she said, "Yes, praying is effective,

Hon svarade, "Ja, att be är effektivt,

but also beware of the power of circles."

men var också medveten om cirklarnas kraft."

From her, I learned, amongst many other things,

Från henne lärde jag mig, bland mycket annat,

one very precious lesson --

en dyrbar lärdom -

that if you want to destroy something in this life,

att om du vill förstöra något i livet,

be it an acne, a blemish

vare sig det är akne, en skönhetsfläck

or the human soul,

eller den mänskliga själen,

all you need to do is to surround it with thick walls.

är allt du behöver göra omringa den med tjocka murar.

It will dry up inside.

Den kommer att torka ut inuti.

Now we all live in some kind of a social and cultural circle.

Vi lever alla i någon form av social och kulturell cirkel.

We all do.

Var och en av oss gör det.

We're born into a certain family, nation, class.

Vi föds i en viss familj, land, klass.

But if we have no connection whatsoever

Men om vi inte alls är sammanlänkade

with the worlds beyond the one we take for granted,

med världar bortom den vi tar för given,

then we too run the risk

då riskerar vi

of drying up inside.

att torka ut inuti.

Our imagination might shrink;

Vår fantasi kan krympa;

our hearts might dwindle,

våra hjärtan kan smälta ihop,

and our humanness might wither

och vår mänsklighet kan förtorka,

if we stay for too long

om vi stannar för länge

inside our cultural cocoons.

inuti vår kulturella puppa.

Our friends, neighbors, colleagues, family --

Våra vänner, grannar, kollegor, familj -

if all the people in our inner circle resemble us,

om alla människor i vår innersta krets liknar oss,

it means we are surrounded

betyder det att vi är omgärdade

with our mirror image.

av vår egen spegelbild.

Now one other thing women like my grandma do in Turkey

En annan sak kvinnor, som min mormor, gör i Turkiet

is to cover mirrors with velvet

är att täcka speglar med sammet

or to hang them on the walls with their backs facing out.

eller att hänga dem på väggen med baksidan utåt.

It's an old Eastern tradition

Det är en gammal österländsk tradition

based on the knowledge that it's not healthy

som bygger på kunskapen att det inte är nyttigt

for a human being to spend too much time

för en människa att tillbringa för mycket tid

staring at his own reflection.

med att stirra på sin egen spegelbild.

Ironically, [living in] communities of the like-minded

Ironiskt nog, (att bo i) samhällen av likasinnade

is one of the greatest dangers

är en av de största farorna

of today's globalized world.

i dagens globaliserade värld

And it's happening everywhere,

Och det sker överallt,

among liberals and conservatives,

bland liberaler och konservativa,

agnostics and believers, the rich and the poor,

agnostiker och troende, rika och fattiga,

East and West alike.

både i öst och i väst.

We tend to form clusters

Vi tenderar att forma grupperingar

based on similarity,

baserade på likhet,

and then we produce stereotypes

och sedan skapar vi stereotyper

about other clusters of people.

om andra grupperingar av människor.

In my opinion, one way of transcending

Enligt min åsikt, går det att överbrygga

these cultural ghettos

dessa kulturella ghetton

is through the art of storytelling.

genom historieberättandets konst.

Stories cannot demolish frontiers,

Historier kan inte rasera gränser,

but they can punch holes in our mental walls.

men de kan slå hål på våra mentala murar.

And through those holes, we can get a glimpse of the other,

Och genom de hålen, kan vi få en glimt av det andra,

and sometimes even like what we see.

och ibland till och med tycka om det vi ser.

I started writing fiction at the age of eight.

Jag började skriva påhittade historier när jag var åtta.

My mother came home one day with a turquoise notebook

Min mor kom hem en dag med en turkos anteckningsbok

and asked me if I'd be interested in keeping a personal journal.

och frågade mig om jag skulle vara intresserad av att skriva dagbok.

In retrospect, I think she was slightly worried

Så här i efterhand, tror jag hon var lite bekymrad

about my sanity.

över min mentala hälsa.

I was constantly telling stories at home, which was good,

Jag berättade alltid historier hemma, vilket var bra,

except I told this to imaginary friends around me,

bortsett från att jag berättade dem för mina låtsasvänner,

which was not so good.

vilket inte var så bra.

I was an introverted child,

Jag var ett inåtvänt barn,

to the point of communicating with colored crayons

till den grad att jag kommunicerade med färgkritor

and apologizing to objects

och bad om ursäkt till föremål

when I bumped into them,

då jag stötte emot dem.

so my mother thought it might do me good

Så min mor trodde att det skulle vara bra för mig

to write down my day-to-day experiences

att skriva ned mina vardagsupplevelser

and emotions.

och känslor.

What she didn't know was that I thought my life was terribly boring,

Vad hon inte visste var att jag tyckte att mitt liv var fruktansvärt tråkigt,

and the last thing I wanted to do

och det sista jag ville göra

was to write about myself.

var att skriva om mig själv.

Instead, I began to write about people other than me

Istället började jag skriva om andra människor

and things that never really happened.

och saker som inte hände på riktigt.

And thus began my life-long passion

Så började min livslånga kärlek

for writing fiction.

till att skriva påhittade historier.

So from the very beginning, fiction for me

Så redan från början, var mitt historieberättande

was less of an autobiographical manifestation

mindre av en självbiografisk yttring

than a transcendental journey

än en gränsöverskridande resa

into other lives, other possibilities.

in i andra liv, andra möjligheter.

And please bear with me:

Och ni får ha tålamod med mig:

I'll draw a circle and come back to this point.

Jag kommer att rita en cirkel och komma tillbaks till denna poäng.

Now one other thing happened around this same time.

En annan sak hände runt den här tidpunkten.

My mother became a diplomat.

Min mor blev diplomat.

So from this small, superstitious,

Så från detta lilla, vidskepliga,

middle-class neighborhood of my grandmother,

medelklassområde kring min mormor,

I was zoomed into this

skickades jag in till denna

posh, international school [in Madrid],

förnäma, internationella skola (i Madrid),

where I was the only Turk.

där jag var den enda turken.

It was here that I had my first encounter

Det var här som jag först stötte på

with what I call the "representative foreigner."

det jag kallar den "representativa utlänningen".

In our classroom, there were children from all nationalities,

I vårt klassrum, fanns barn från alla nationaliteter,

yet this diversity did not necessarily lead

trots det ledde denna mångfald inte nödvändigtvis

to a cosmopolitan, egalitarian

till ett kosmopolitiskt, jämlikt,

classroom democracy.

demokratiskt klassrum.

Instead, it generated an atmosphere

Istället skapades en miljö

in which each child was seen --

där varje barn sågs -

not as an individual on his own,

inte som en egen individ,

but as the representative of something larger.

utan som en representant för något större.

We were like a miniature United Nations, which was fun,

Vi var som en miniatyr av förenta nationerna, vilket var kul,

except whenever something negative,

förutom när något negativt,

with regards to a nation

rörande ett land

or a religion, took place.

eller en religion, skedde.

The child who represented it was mocked,

Barnet som representerade det blev retat,

ridiculed and bullied endlessly.

förlöjligat och mobbat i all oändlighet.

And I should know, because during the time I attended that school,

Och jag borde veta, eftersom det under min tid i den skolan,

a military takeover happened in my country,

skedde en militärkupp i mitt land,

a gunman of my nationality nearly killed the Pope,

en skytt av min nationalitet var nära att döda Påven,

and Turkey got zero points in [the] Eurovision Song Contest.

och Turkiet fick noll poäng i melodifestivalen.

(Laughter)

(skratt)

I skipped school often and dreamed of becoming a sailor

Jag skolkade ofta och drömde om att bli sjöman

during those days.

under den tiden.

I also had my first taste

Jag fick också min första smak

of cultural stereotypes there.

av kulturella stereotyper där.

The other children asked me about the movie

De andra barnen frågade mig om filmen

"Midnight Express," which I had not seen;

"Midnight Express", som jag inte hade sett;

they inquired how many cigarettes a day I smoked,

de frågade hur många cigaretter jag rökte per dag,

because they thought all Turks were heavy smokers,

eftersom de trodde att alla turkar var storrökare,

and they wondered at what age

och de undrade vid vilken ålder

I would start covering my hair.

jag skulle börja täcka mitt hår.

I came to learn that these were

Jag fick lära mig att dessa var

the three main stereotypes about my country:

de tre huvudsakliga stereotyperna kring mitt land:

politics, cigarettes

politik, cigaretter

and the veil.

och slöjan.

After Spain, we went to Jordan, Germany

Efter Spanien, flyttade vi till Jordanien, Tyskland

and Ankara again.

och tillbaks till Ankara igen.

Everywhere I went, I felt like

Var jag än kom, kände det som

my imagination was the only suitcase

att min fantasi, var den enda resväska

I could take with me.

jag kunde ta med mig.

Stories gave me a sense of center,

Historier gav mig en känsla av mittpunkt,

continuity and coherence,

kontinuitet och sammanhang,

the three big Cs that I otherwise lacked.

de tre stora begreppen jag annars saknade.

In my mid-twenties, I moved to Istanbul,

I tjugofemårsåldern flyttade jag till Istanbul,

the city I adore.

staden som jag älskar.

I lived in a very vibrant, diverse neighborhood

Jag bodde i ett mycket levande, skiftande grannskap

where I wrote several of my novels.

där jag skrev flera av mina romaner.

I was in Istanbul when the earthquake hit

Jag var i Istanbul när jordbävningen slog till

in 1999.

1999.

When I ran out of the building at three in the morning,

När jag sprang ut ur byggnaden klockan tre på morgonen,

I saw something that stopped me in my tracks.

såg jag något som fick mig att tvärstanna.

There was the local grocer there --

Där var den lokala handlaren -

a grumpy, old man who didn't sell alcohol

en sur, gammal man som inte sålde alkohol

and didn't speak to marginals.

och inte pratade med de marginaliserade.

He was sitting next to a transvestite

Han satt bredvid en transvestit

with a long black wig

med en lång svart peruk

and mascara running down her cheeks.

och med mascara rinnande ner för kinderna.

I watched the man open a pack of cigarettes

Jag såg denna man öppna ett paket cigaretter

with trembling hands

med darrande händer

and offer one to her,

och erbjuda henne en.

and that is the image of the night of the earthquake

Det är min minnesbild av jordbävningsnatten

in my mind today --

som jag har kvar idag-

a conservative grocer and a crying transvestite

en konservativ handlare och en gråtande transvestit

smoking together on the sidewalk.

som röker tillsammans på trottoaren.

In the face of death and destruction,

Inför död och förintelse,

our mundane differences evaporated,

går våra triviala meningsskiljaktigheter upp i rök,

and we all became one

och vi blir alla en

even if for a few hours.

om så än bara för några timmar.

But I've always believed that stories, too, have a similar effect on us.

Men jag har alltid trott att historier har en liknande effekt på oss.

I'm not saying that fiction has the magnitude of an earthquake,

Jag försöker inte säga att historieberättande är av samma magnitud som en jordbävning,

but when we are reading a good novel,

men när vi läser en bra roman,

we leave our small, cozy apartments behind,

så lämnar vi våra små, mysiga lägenheter bakom oss,

go out into the night alone

går ensamma ut i natten

and start getting to know people we had never met before

och börjar lära känna människor vi aldrig mött förut,

and perhaps had even been biased against.

kanske till och med dem vi haft fördomar om.

Shortly after, I went

Kort därefter åkte jag

to a women's college in Boston, then Michigan.

till en kvinnohögskola i Boston, sedan Michigan.

I experienced this, not so much as a geographical shift,

Jag upplevde detta, inte så mycket en geografisk övergång,

as a linguistic one.

som en språklig sådan.

I started writing fiction in English.

Jag började skriva historier på engelska.

I'm not an immigrant, refugee or exile --

Jag är inte någon invandrare, flykting eller landsflykting -

they ask me why I do this --

de frågade mig varför jag gör det -

but the commute between languages

men pendlingen mellan språken

gives me the chance to recreate myself.

ger mig möjlighet att återskapa mig själv.

I love writing in Turkish,

Jag älskar att skriva på turkiska,

which to me is very poetic and very emotional,

vilket för mig är mycket poetiskt och känslomässigt,

and I love writing in English, which to me

och jag älskar att skriva på engelska, vilket för mig

is very mathematical and cerebral.

är väldigt matematiskt och förnuftsbaserat.

So I feel connected to each language in a different way.

Så jag känner samhörighet med båda språken på olika sätt.

For me, like millions of other people

För mig, liksom för miljontals andra människor

around the world today,

i världen idag,

English is an acquired language.

är engelskan ett förvärvat språk.

When you're a latecomer to a language,

Då du kommer sent till ett språk,

what happens is you live there

så lever du där

with a continuous

med en kontinuerlig

and perpetual frustration.

och oupphörlig frustration.

As latecomers, we always want to say more, you know,

Som nykomlingar, vill vi alltid säga mer, vet du,

crack better jokes, say better things,

kläcka bättre skämt, säga bättre saker,

but we end up saying less

men i slutänden säger vi mindre

because there's a gap between the mind and the tongue.

eftersom där finns ett glapp mellan tanken och tungan.

And that gap is very intimidating.

Och det glappet är väldigt avskräckande.

But if we manage not to be frightened by it,

Men om vi klarar av att inte skrämmas av det,

it's also stimulating.

så är det också sporrande.

And this is what I discovered in Boston --

Och det var detta jag upptäckte i Boston -

that frustration was very stimulating.

att frustration var väldigt sporrande.

At this stage, my grandmother,

Vid det här laget, började min mormor,

who had been watching the course of my life

som hade följt hur mitt liv utvecklade sig

with increasing anxiety,

med ökande oro,

started to include in her daily prayers

inkludera i sina dagliga böner

that I urgently get married

att jag snabbt skulle bli gift

so that I could settle down once and for all.

så att jag slutligen kunde slå mig till ro .

And because God loves her, I did get married.

Och eftersom Gud älskar henne, gifte jag mig.

(Laughter)

(skratt)

But instead of settling down,

Men istället för att slå mig till ro,

I went to Arizona.

åkte jag till Arizona.

And since my husband is in Istanbul,

Och eftersom min man är i Istanbul,

I started commuting between Arizona and Istanbul --

började jag pendla mellan Arizona och Istanbul.

the two places on the surface of earth

De två platser på jorden

that couldn't be more different.

som inte kunde vara mer olika.

I guess one part of me has always been a nomad,

Jag antar att det alltid funnits en nomad i mig,

physically and spiritually.

fysiskt och andligt.

Stories accompany me,

Historier håller mig sällskap,

keeping my pieces and memories together,

håller samman mina bitar och minnen,

like an existential glue.

som ett existentiellt klister.

Yet as much as I love stories,

Hur mycket jag än älskar historier,

recently, I've also begun to think

har jag på senare tid och börjat tänka

that they lose their magic

att de förlorar sin magi

if and when a story is seen as more than a story.

om och när en historia ses som mer än en historia.

And this is a subject that I would love

Och detta är ett ämne jag skulle tycka om att

to think about together.

tänka på tillsammans.

When my first novel written in English came out in America,

När min första roman, skriven på engelska, kom ut i USA,

I heard an interesting remark from a literary critic.

hörde jag en intressant kommentar from en litteraturkritiker.

"I liked your book," he said, "but I wish you had written it differently."

"Jag tyckte om din bok", sa han, "men jag önskar att du hade skrivit den annorlunda."

(Laughter)

(skratt)

I asked him what he meant by that.

Jag frågade vad han menade med det.

He said, "Well, look at it. There's so many

Han sa, "Men se på den. Där finns så många

Spanish, American, Hispanic characters in it,

spanska, amerikanska, latinska karaktärer i den,

but there's only one Turkish character and it's a man."

men där finns bara en turkisk karaktär och det är en man."

Now the novel took place on a university campus in Boston,

Denna roman utspelade sig på ett universitetsområde i Boston,

so to me, it was normal

så för mig var det naturligt

that there be more international characters in it

att där fanns fler internationella karaktärer

than Turkish characters,

än turkiska karaktärer,

but I understood what my critic was looking for.

men jag förstod vad min kritiker sökte.

And I also understood that I

Och jag förstod också att jag

would keep disappointing him.

skulle fortsätta göra honom besviken.

He wanted to see the manifestation of my identity.

Han ville se ett uttryck för min identitet.

He was looking for a Turkish woman in the book

Han sökte en turkisk kvinna i denna bok

because I happened to be one.

eftersom jag råkade vara en.

We often talk about how stories change the world,

Vi talar ofta om hur historier kan förändra världen,

but we should also see how the world of identity politics

men vi borde också se hur världen av identitetspolitik

affects the way stories

påverkar hur historier

are being circulated,

sprids,

read and reviewed.

läses och blir recenserade.

Many authors feel this pressure,

Många författare känner denna press,

but non-Western authors feel it more heavily.

men icke-västerländska författare känner det starkare.

If you're a woman writer from the Muslim world, like me,

Om du är kvinnlig författare från den muslimska världen, som jag,

then you are expected to write

då förväntas du skriva

the stories of Muslim women

de muslimska kvinnornas historia

and, preferably, the unhappy stories

och, helst, de olyckliga historierna

of unhappy Muslim women.

om olyckliga muslimska kvinnor.

You're expected to write

Du förväntas skriva

informative, poignant and characteristic stories

informativa, träffsäkra och kännetecknande historier

and leave the experimental and avant-garde

och lämna det experimentella och avantgardistiska

to your Western colleagues.

till dina västerländska kollegor.

What I experienced as a child in that school in Madrid

Vad jag upplevde som barn i den där skolan i Madrid

is happening in the literary world today.

händer i den litterära världen idag.

Writers are not seen

Författare ses inte

as creative individuals on their own,

som kreativa självständiga individer,

but as the representatives

utan som representanter

of their respective cultures:

för sina respektive kulturer:

a few authors from China, a few from Turkey,

några författare från Kina, ett fåtal från Turkiet,

a few from Nigeria.

några från Nigeria.

We're all thought to have something very distinctive,

Vi tros alla bära på något väldig särskiljande,

if not peculiar.

om inte märkligt.

The writer and commuter James Baldwin

Författaren och pendlaren James Baldwin

gave an interview in 1984

gav 1984 en intervju

in which he was repeatedly asked about his homosexuality.

där han upprepade gånger blev tillfrågad om sin homosexualitet.

When the interviewer tried to pigeonhole him

När intervjuaren försökte placera honom i ett fack,

as a gay writer,

som homosexuell författare,

Baldwin stopped and said,

avbröt Baldwin och sa,

"But don't you see? There's nothing in me

"Men förstår du inte? Det finns ingenting i mig

that is not in everybody else,

som inte finns i alla andra,

and nothing in everybody else

och ingenting i alla andra

that is not in me."

som inte finns i mig."

When identity politics tries to put labels on us,

När identitetspolitik försöker sätta etiketter på oss,

it is our freedom of imagination that is in danger.

så hotas vår fantasis spelrum.

There's a fuzzy category called

Där finns en luddig kategori som kallas

multicultural literature

mångkulturell litteratur

in which all authors from outside the Western world

i vilken alla författare utanför den västerländska världen

are lumped together.

klumpas samman.

I never forget my first multicultural reading,

Jag glömmer aldrig min första mångkulturella uppläsning,

in Harvard Square about 10 years ago.

på Harvard Square för ungefär 10 år sedan.

We were three writers, one from the Philippines,

Vi var tre författare, en från Filippinerna,

one Turkish and one Indonesian --

en turkisk och en indonesisk -

like a joke, you know.

som ett skämt, ni vet.

(Laughter)

(skratt)

And the reason why we were brought together

Och anledningen till att vi sammanfördes

was not because we shared an artistic style

var inte att vi delade en konstnärlig stil

or a literary taste.

eller en litterär smakriktning.

It was only because of our passports.

Det var bara på grund av våra pass.

Multicultural writers are expected to tell real stories,

Mångkulturella författare förväntas berätta sanna historier,

not so much the imaginary.

inte så fantasirika.

A function is attributed to fiction.

Skönlitteratur ges en uppgift.

In this way, not only the writers themselves,

På så sätt blir inte bara författarna själva,

but also their fictional characters

utan också deras påhittade karaktärer

become the representatives of something larger.

representanter för något större.

But I must quickly add

Men jag måste snabbt tillägga

that this tendency to see a story

att denna tendens att se en historia

as more than a story

som mer än en historia

does not solely come from the West.

inte bara kommer från väst.

It comes from everywhere.

Den kommer överallt ifrån.

And I experienced this firsthand

Och jag upplevde själv detta

when I was put on trial in 2005

när jag ställdes inför rätta 2005,

for the words my fictional characters uttered in a novel.

för orden min påhittade karaktär yttrade i en roman.

I had intended to write

Jag hade avsett att skriva

a constructive, multi-layered novel

en konstruktiv, mångskiktad roman

about an Armenian and a Turkish family

om en armenisk och en turkisk familj

through the eyes of women.

genom kvinnors ögon.

My micro story became a macro issue

Min lilla historia fick ett stort genomslag

when I was prosecuted.

då jag blev åtalad.

Some people criticized, others praised me

En del kritiserade mig, andra berömde mig

for writing about the Turkish-Armenian conflict.

för att jag skrev om den turkisk-armeniska konflikten.

But there were times when I wanted to remind both sides

Men det fanns stunder då jag vill påminna båda sidor

that this was fiction.

att det var skönlitteratur.

It was just a story.

Det var bara en historia.

And when I say, "just a story,"

Och när jag säger, "bara en historia,"

I'm not trying to belittle my work.

försöker jag inte förminska mitt arbete.

I want to love and celebrate fiction

Jag vill älska och fira skönlitteratur

for what it is,

för vad det är,

not as a means to an end.

inte som ett medel till ett ändamål.

Writers are entitled to their political opinions,

Författare har rätt till sina politiska åsikter,

and there are good political novels out there,

och det finns goda politiska skönlitterära verk,

but the language of fiction

men skönlitteraturens språk

is not the language of daily politics.

är inte den dagliga politikens språk.

Chekhov said,

Tjechov sa,

"The solution to a problem

"Lösningen på ett problem

and the correct way of posing the question

och det korrekta sättet att ställa en fråga

are two completely separate things.

är två totalt olika saker.

And only the latter is an artist's responsibility."

Och bara det senare är en konstnärs ansvar."

Identity politics divides us. Fiction connects.

Identitetspolitik separerar oss. Skönlitteraturen sammanlänkar.

One is interested in sweeping generalizations.

Den ena intresserar sig för svepande generaliseringar.

The other, in nuances.

Den andra, för nyanser.

One draws boundaries.

En drar gränser.

The other recognizes no frontiers.

Den andra känner inga gränser.

Identity politics is made of solid bricks.

Identitetspolitik är gjord av solida tegelstenar.

Fiction is flowing water.

Skönlitteratur är flödande vatten.

In the Ottoman times, there were itinerant storytellers called "meddah."

I det Ottomanska tidevarvet fanns det kringvandrande historieberättare som kallades "meddah."

They would go to coffee houses,

De gick till caféer,

where they would tell a story in front of an audience,

där de berättade en historia inför publik,

often improvising.

ofta improviserade de.

With each new person in the story,

För varje ny person i historien,

the meddah would change his voice,

ändrade meddahn sin röst,

impersonating that character.

härmandes karaktären.

Everybody could go and listen, you know --

Vem som helst kunde gå och lyssna, ni vet -

ordinary people, even the sultan, Muslims and non-Muslims.

vanliga människor, till och med sultanen, muslimer och icke-muslimer.

Stories cut across all boundaries,

Historier skar genom alla gränser,

like "The Tales of Nasreddin Hodja,"

som "Sagan om Nasreddin hodja,"

which were very popular throughout the Middle East,

som var mycket populär över hela mellanöstern,

North Africa, the Balkans and Asia.

Nordafrika, Balkan och Asien.

Today, stories continue

Idag fortsätter historier

to transcend borders.

att överskrida gränser.

When Palestinian and Israeli politicians talk,

Då palestinska och israeliska politiker talar,

they usually don't listen to each other,

lyssnar de oftast inte på varandra,

but a Palestinian reader

men en palestinsk läsare

still reads a novel by a Jewish author,

läser fortfarande en roman av en judisk författare,

and vice versa, connecting and empathizing

och vice versa, sammanlänkade och medkännande

with the narrator.

med berättaren.

Literature has to take us beyond.

Litteratur måste ta oss till andra sidan.

If it cannot take us there,

Om den inte kan ta oss dit,

it is not good literature.

så är det inte god litteratur.

Books have saved the introverted,

Böcker har räddat de introverta,

timid child that I was -- that I once was.

blyga barn som jag var - som jag en gång var.

But I'm also aware of the danger

Men jag är också medveten om faran

of fetishizing them.

att dyrka dem.

When the poet and mystic, Rumi,

Då poeten och mystikern, Rumi,

met his spiritual companion, Shams of Tabriz,

mötte sin andliga följeslagare, Shams ad-din Tabrizi,

one of the first things the latter did

var en av de första saker den senare gjorde

was to toss Rumi's books into water

att kasta Rumis böcker i vatten

and watch the letters dissolve.

och se bokstäverna lösas upp.

The Sufis say, "Knowledge that takes you not beyond yourself

Sufierna säger, "Kunskap som inte tar dig bortom dig själv

is far worse than ignorance."

är mycket värre än okunskap."

The problem with today's cultural ghettos

Problemet med dagens kulturella ghetton

is not lack of knowledge --

är inte brist på kunskap -

we know a lot about each other, or so we think --

vi vet mycket om varandra, eller det tror vi -

but knowledge that takes us not beyond ourselves:

utan kunskap som inte tar oss bortom oss själva:

it makes us elitist,

Det gör oss elitistiska,

distant and disconnected.

avståndstagande och frånkopplade.

There's a metaphor which I love:

Det finns en metafor som jag älskar:

living like a drawing compass.

att leva som en passare.

As you know, one leg of the compass is static, rooted in a place.

Som ni vet, ett av passarens ben är stillastående, grundat i en punkt.

Meanwhile, the other leg

Samtidigt, drar det andra benet

draws a wide circle, constantly moving.

en vid cirkel, ständigt i rörelse.

Like that, my fiction as well.

Min prosa fungerar också så.

One part of it is rooted in Istanbul,

En del av den är grundad i Istanbul,

with strong Turkish roots,

med starka turkiska rötter,

but the other part travels the world,

men den andra delen reser i världen,

connecting to different cultures.

länkandes samman olika kulturer.

In that sense, I like to think of my fiction

I den meningen, tycker jag om att se min skönlitteratur

as both local and universal,

som både lokal och universell,

both from here and everywhere.

både från här och överallt ifrån.

Now those of you who have been to Istanbul

De av er som har varit i Istanbul

have probably seen Topkapi Palace,

har förmodligen sett Topkapipalatset,

which was the residence of Ottoman sultans

vilket var de ottomanska sultanernas residens

for more than 400 years.

i över 400 år.

In the palace, just outside the quarters

I palatset, precis utanför bostäderna

of the favorite concubines,

för favoritkonkubinerna,

there's an area called The Gathering Place of the Djinn.

finns ett område som kallas Djinnernas samlingsplats.

It's between buildings.

Det ligger mellan byggnaderna.

I'm intrigued by this concept.

Jag är fängslad av detta begrepp.

We usually distrust those areas

Vi misstror vanligen de områden

that fall in between things.

som faller mellan saker.

We see them as the domain

Vi ser dem som sfären

of supernatural creatures like the djinn,

för övernaturliga varelser som djinnen,

who are made of smokeless fire

som består av rökfri eld

and are the symbol of elusiveness.

och symboliserar det undanglidande.

But my point is perhaps

Men min poäng är kanske

that elusive space

att undanglidande rymd

is what writers and artists need most.

är det författare och konstnärer behöver mest.

When I write fiction

När jag skriver skönlitteratur

I cherish elusiveness and changeability.

vårdar jag det undanglidande och föränderliga.

I like not knowing what will happen 10 pages later.

Jag tycker om att inte veta vad som kommer att hända 10 sidor senare.

I like it when my characters surprise me.

Jag tycker om när mina karaktärer förvånar mig.

I might write about

Jag kanske skriver om

a Muslim woman in one novel,

en muslimsk kvinna i en roman,

and perhaps it will be a very happy story,

och kanske blir det en väldigt lycklig historia,

and in my next book, I might write

och i min nästa bok kanske jag skriver

about a handsome, gay professor in Norway.

om en stilig, homosexuell professor i Norge.

As long as it comes from our hearts,

Så länge det kommer ur våra hjärtan,

we can write about anything and everything.

kan vi skriva om vad som helst och allting.

Audre Lorde once said,

Audre Lourde sa en gång,

"The white fathers taught us to say,

"De vita fäderna lärde oss att säga,

'I think, therefore I am.'"

"Jag tänker, därför finns jag."

She suggested, "I feel, therefore I am free."

Hon föreslog, "Jag känner, därför är jag fri."

I think it was a wonderful paradigm shift.

Jag tycker det var ett underbart paradigmskifte.

And yet, why is it that,

Och ändå, varför är det så att,

in creative writing courses today,

i dagens kreativa skrivarkurser,

the very first thing we teach students is

är det absolut första vi lär studenterna

"write what you know"?

"skriv om det du känner till"?

Perhaps that's not the right way to start at all.

Kanske är det inte alls det rätta sättet att börja.

Imaginative literature is not necessarily about

Fantasifull litteratur handlar inte nödvändigtvis om

writing who we are or what we know

att skriva de vi är eller det vi känner till

or what our identity is about.

eller vad vår identitet handlar om.

We should teach young people and ourselves

Vi borde lära unga människor och oss själva

to expand our hearts

att utvidga våra hjärtan

and write what we can feel.

och skriva det vi kan känna.

We should get out of our cultural ghetto

Vi borde ta oss ur vårt kulturella ghetto

and go visit the next one and the next.

och gå och besöka nästa och nästa.

In the end, stories move like whirling dervishes,

I slutänden rör sig historier som virvlande dervischer,

drawing circles beyond circles.

som drar cirklar bortom cirklar.

They connect all humanity,

De sammanbinder all mänsklighet,

regardless of identity politics,

oavsett identitetspolitik,

and that is the good news.

och det är goda nyheter.

And I would like to finish with an old Sufi poem:

Och jag skulle vilja avsluta med en gammal sufisk dikt:

"Come, let us be friends for once;

"Kom, låt oss vara vänner för en gångs skull;

let us make life easy on us;

låt oss göra livet lätt för oss;

let us be lovers and loved ones;

låt oss vara älskare och älskade;

the earth shall be left to no one."

jorden skall inte lämnas till någon."

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)