3 clues to understanding your brain | VS Ramachandran

Översättare: björn möller Granskare: Stephanie Green

Well, as Chris pointed out, I study the human brain,

Ja, precis som Chris sa, så studerar jag den mänskliga hjärnan,

the functions and structure of the human brain.

dess funktioner och struktur.

And I just want you to think for a minute about what this entails.

Jag skulle bara vilja att ni funderar en stund på vad det innebär.

Here is this mass of jelly, three-pound mass of jelly

Här har vi en geléklump, en ett och ett halvt kilo tung geléklump

you can hold in the palm of your hand,

man kan hålla i sin ena hand,

and it can contemplate the vastness of interstellar space.

och den kan begrunda avstånden i den interstellära rymden,

It can contemplate the meaning of infinity

den kan begrunda vad oändlighet betyder

and it can contemplate itself contemplating on the meaning of infinity.

och den kan tänka på sig själv tänkandes på vad oändlighet betyder.

And this peculiar recursive quality that we call self-awareness,

Och den här besynnerliga, rekursiva egenskapen vi kallar självmedvetande,

which I think is the holy grail of neuroscience, of neurology,

vilket jag håller som neurovetenskapens heliga graal, neurologi

and hopefully, someday, we'll understand how that happens.

och förhoppningsvis kommer vi en dag förstå hur det går till.

OK, so how do you study this mysterious organ?

Okej, så hur studerar man detta mystiska organ?

I mean, you have 100 billion nerve cells,

Jag menar vi har 100 miljarder nervceller,

little wisps of protoplasm, interacting with each other,

små protoplasmastripor, som interagerar med varandra

and from this activity emerges the whole spectrum of abilities

och aktiviteten ger upphov till hela det spektrum av förmågor

that we call human nature and human consciousness.

vi kallar mänsklig natur och medvetande.

How does this happen?

Hur går det till?

Well, there are many ways of approaching the functions of the human brain.

Tja, det finns många sätt att närma sig hjärnans funktioner.

One approach, the one we use mainly,

Ett sätt, det vi oftast använder,

is to look at patients with sustained damage to a small region of the brain,

är att studera patienter med en skada på en mindre del av hjärnan,

where there's been a genetic change in a small region of the brain.

där det finns en genetisk förändring i en liten del av hjärnan.

What then happens is not an across-the-board reduction

Resultatet blir inte en överlag nedsatt mental förmåga

in all your mental capacities,

som drabbar alla ens mentala förmågor,

a sort of blunting of your cognitive ability.

en sorts mental slöhet;

What you get is a highly selective loss of one function,

istället får man en selektiv förlust av en funktion,

with other functions being preserved intact,

medan alla andra funktioner fungerar som de ska.

and this gives you some confidence in asserting

Så vi är självsäkra när vi påstår

that that part of the brain is somehow involved in mediating that function.

att just den delen av hjärnan på något sätt är involverad i den specifika funktionen.

So you can then map function onto structure,

Då kan man kartlägga funktionerna i hjärnstrukturen

and then find out what the circuitry's doing

och ta reda på vad kopplingarna gör

to generate that particular function.

för att generera den speciella funktionen.

So that's what we're trying to do.

Så det är vad vi försöker göra.

So let me give you a few striking examples of this.

Så låt mig ge några slående exempel på det här.

In fact, I'm giving you three examples, six minutes each, during this talk.

Faktiskt kommer jag ge er tre exempel, sex minuter vardera, under den här föreläsningen.

The first example is an extraordinary syndrome called Capgras syndrome.

Det första exemplet är ett märkvärdigt syndrom kallat Capgras syndrom.

If you look at the first slide there,

Om ni tittar på den första bilden här,

that's the temporal lobes, frontal lobes, parietal lobes, OK --

där är temporalloberna, frontalloberna, parietalloberna... okej,

the lobes that constitute the brain.

loberna som utgör hjärnan.

And if you look, tucked away inside the inner surface of the temporal lobes --

Om ni tittar här, gömd under de inre temporallobernas yta,

you can't see it there --

man kan inte se det här,

is a little structure called the fusiform gyrus.

finns en liten struktur kallad fusiform gyrus.

And that's been called the face area in the brain,

Och den har kallats hjärnans ansiktsområde,

because when it's damaged, you can no longer recognize people's faces.

för om den blir skadad kan man inte längre känna igen människors ansikten.

You can still recognize them from their voice

Man kan fortfarande känna igen dem på rösten

and say, "Oh yeah, that's Joe,"

och säga "Ja, visst är det Joe",

but you can't look at their face and know who it is, right?

men man kan inte se ansiktet och veta vem det är, okej?

You can't even recognize yourself in the mirror.

Man kan inte ens känna igen sig själv i spegeln.

I mean, you know it's you because you wink and it winks,

Man vet att det är en själv, för blinkar man med ena ögat så blinkar personen

and you know it's a mirror,

och man vet att det är en spegel,

but you don't really recognize yourself as yourself.

men man känner egentligen inte igen sig som sig själv.

OK. Now that syndrome is well known as caused by damage to the fusiform gyrus.

Okej. Det är välkänt att det där syndromet orsakas av ett skadat fusiform gyrus.

But there's another rare syndrome, so rare, in fact,

Men det finns ett annat syndrom, faktiskt så ovanligt

that very few physicians have heard about it, not even neurologists.

att väldigt få fysiologer har hört talas om det, inte ens neurologer.

This is called the Capgras delusion,

Det kallas Capgras syndrom

and that is a patient, who's otherwise completely normal,

och innebär att patienten, som i övrigt är helt normal,

has had a head injury, comes out of coma,

har fått en huvudskada, vaknar upp ur koma,

otherwise completely normal, he looks at his mother

i övrigt alldeles normal. Han ser på sin mor

and says, "This looks exactly like my mother, this woman,

och säger "Det ser precis ut som min mor, den här kvinnan,

but she's an impostor.

men hon är en bedragare.

She's some other woman pretending to be my mother."

Hon är en annan kvinna som låtsas vara min mor."

Now, why does this happen?

Nå, varför händer detta?

Why would somebody -- and this person is perfectly lucid and intelligent

Varför skulle någon - och den här personen är alldeles redig och intelligent

in all other respects, but when he sees his mother,

ur alla andra perspektiv - men när han ser sin mor

his delusion kicks in and says, it's not mother.

sätter vanföreställningen igång och säger: Hon är inte mamma.

Now, the most common interpretation of this,

Nu är den vanligaste tolkningen av det här,

which you find in all the psychiatry textbooks,

vilken du kan finna i alla psykiatriböcker,

is a Freudian view, and that is that this chap --

det freudianska synsättet. Det vill säga att den här snubben

and the same argument applies to women, by the way,

- och samma förklaring går förresten att applicera på kvinnor

but I'll just talk about guys.

men jag kommer bara prata om killar.

When you're a little baby, a young baby,

När du var en liten bebis, en ung bebis,

you had a strong sexual attraction to your mother.

kände du en stark sexuell attraktion till din mor.

This is the so-called Oedipus complex of Freud.

Detta är Freuds så kallade oidipuskomplex.

I'm not saying I believe this,

Jag säger inte att jag tror på det här,

but this is the standard Freudian view.

men det är det gängse freudianska synsättet.

And then, as you grow up, the cortex develops,

Och sen, när man växer upp, utvecklas hjärnbarken

and inhibits these latent sexual urges towards your mother.

och hämmar de latenta sexuella lustarna gentemot ens mor.

Thank God, or you would all be sexually aroused when you saw your mother.

Tack och lov, för annars skulle ni alla bli sexuellt upphetsade när ni såg er mor.

And then what happens is,

Så det som händer är:

there's a blow to your head, damaging the cortex,

Ett slag mot ditt huvud skadar hjärnbarken

allowing these latent sexual urges to emerge,

vilket släpper fram dessa latenta sexuella lustar

flaming to the surface, and suddenly and inexplicably

som flammar och lika plötsligt som oförklarligt

you find yourself being sexually aroused by your mother.

upptäcker du hur din mor gör dig sexuellt upphetsad.

And you say, "My God, if this is my mom,

Och du säger "Herregud, om det här är min mor,

how come I'm being sexually turned on?

hur kan jag då bli sexuellt upphetsad?

She's some other woman. She's an impostor."

Hon är en annan kvinna. Hon är en bedragare."

It's the only interpretation that makes sense to your damaged brain.

Det är den enda rimliga förklaringen för din skadade hjärna.

This has never made much sense to me, this argument.

Det här har aldrig låtit vettigt i mina öron.

It's very ingenious, as all Freudian arguments are --

Den är väldigt påhittig, som alla freudianska förklaringar,

(Laughter)

(skratt)

-- but didn't make much sense because I have seen the same delusion,

men trolig var den inte eftersom jag har sett samma vanföreställning,

a patient having the same delusion, about his pet poodle.

en patient med samma vanföreställning, om sitt husdjur, en pudel.

(Laughter)

(skratt)

He'll say, "Doctor, this is not Fifi. It looks exactly like Fifi,

Han sa "Doktorn, det här är inte Fifi. Det ser ut precis som Fifi,

but it's some other dog." Right?

men det är en annan hund." Eller hur?

Now, you try using the Freudian explanation there.

Alltså, försök nu använda den freudianska förklaringen här.

(Laughter)

(skratt)

You'll start talking about the latent bestiality in all humans,

Du skulle börja prata om den latenta bestialiteten hos alla människor,

or some such thing, which is quite absurd, of course.

eller något liknande. Vilket är ganska absurt, förstås.

Now, what's really going on?

Så, vad händer egentligen?

So, to explain this curious disorder,

Alltså, för att förklara detta märkliga syndrom

we look at the structure and functions of the normal visual pathways in the brain.

studerar vi den visuella vägens normala struktur och funktion i hjärnan.

Normally, visual signals come in, into the eyeballs,

Normalt kommer visuella signaler in i ögongloberna,

go to the visual areas in the brain.

vidare in till de visuella områdena i hjärnan.

There are, in fact, 30 areas in the back of your brain concerned with just vision,

Faktum är att det finns 30 områden i din bakre hjärna inblandade i just syn

and after processing all that, the message goes to a small structure

och när de bearbetat färdigt fortsätter meddelandet till en liten struktur

called the fusiform gyrus, where you perceive faces.

kallad fusiform gyrus, där man tolkar ansikten.

There are neurons there that are sensitive to faces.

Där finns neuroner känsliga för ansikten.

You can call it the face area of the brain, right?

Man kan kalla det hjärnans ansiktsområde, eller hur?

I talked about that earlier.

Jag talade om det där tidigare.

Now, when that area's damaged, you lose the ability to see faces, right?

Alltså, när det området är skadat, förlorar man förmågan att se ansikten, okej?

But from that area, the message cascades

Men från det området går signalen vidare i kaskader

into a structure called the amygdala in the limbic system,

till en struktur kallad amygdala i det limbiska systemet,

the emotional core of the brain,

hjärnans känslocenter.

and that structure, called the amygdala,

Och den strukturen, som kallas amygdala,

gauges the emotional significance of what you're looking at.

uppskattar hur känslomässigt viktigt det du ser är.

Is it prey? Is it predator? Is it mate?

Är det ett byte? Är det ett rovdjur? Är det en partner?

Or is it something absolutely trivial, like a piece of lint,

Eller är det något uppenbart trivialt, som lite damm,

or a piece of chalk, or a -- I don't want to point to that, but --

eller lite krita, eller - jag vet inte vad jag ska peka mot, men,

or a shoe, or something like that? OK?

eller en sko, eller något liknande? Okej?

Which you can completely ignore.

Vilket man helt kan ignorera.

So if the amygdala is excited, and this is something important,

Så om amygdala är exalterad, och detta är viktigt,

the messages then cascade into the autonomic nervous system.

sprids meddelandena till det autonoma nervsystemet.

Your heart starts beating faster.

Hjärtat börjar slå snabbare.

You start sweating to dissipate the heat that you're going to

Man börjar svettas för att bli av med värmen man kommer

create from muscular exertion.

alstra genom muskelansträngning.

And that's fortunate, because we can put two electrodes on your palm

Och det är tur, för vi kan sätta två elektroder mot din handflata

and measure the change in skin resistance produced by sweating.

och mäta hur hudens motsånd ändras av den svett som producerats.

So I can determine, when you're looking at something,

Så jag kan avgöra, när du ser på något,

whether you're excited or whether you're aroused, or not, OK?

huruvida du blir exalterad eller upphetsad, eller inte, okej?

And I'll get to that in a minute.

Jag återkommer till det här om någon minut.

So my idea was, when this chap looks at an object, when he looks at his --

Så min ide var, när den här snubben tittar på ett objekt, när han tittar på sin,

any object for that matter, it goes to the visual areas and,

på vad som helst egentligen, leder det till de visuella områdena och

however, and it's processed in the fusiform gyrus,

- fast - och det är behandlat i fusiform gyrus

and you recognize it as a pea plant, or a table,

och man känner igen det som en ärtplanta eller ett bord

or your mother, for that matter, OK?

eller sin mamma för den delen, okej?

And then the message cascades into the amygdala,

Sen sprids meddelandet i en kaskad till amygdala

and then goes down the autonomic nervous system.

och sen till det autonoma nervsystemet.

But maybe, in this chap, that wire that goes from the amygdala to the limbic system,

Men kanske, hos den här snubben, är den här ledningen som går från amygdala till limbiska systemet,

the emotional core of the brain, is cut by the accident.

hjärnans känslocentrum, kapad sedan olyckshändelsen.

So because the fusiform is intact,

Så eftersom fusiform fortfarande är intakt,

the chap can still recognize his mother,

kan snubben fortfarande känna igen sin mor

and says, "Oh yeah, this looks like my mother."

och säger "Oh ja, det här ser precis ut som min mor."

But because the wire is cut to the emotional centers,

Men eftersom ledningen till känslocentrat är kapad

he says, "But how come, if it's my mother, I don't experience a warmth?"

säger han "Men om det är min mamma, hur kommer det sig då att jag inte känner någon värme?"

Or terror, as the case may be? Right?

Eller skräck, om så är fallet? Okej?

(Laughter)

(skratt)

And therefore, he says, "How do I account for this inexplicable lack of emotions?

Och därför så säger han "Hur ska jag se på denna oförklarliga frånvaro av känslor?

This can't be my mother.

Det här kan inte vara min mor.

It's some strange woman pretending to be my mother."

Det är en främmande kvinna som låtsas vara min mor."

How do you test this?

Hur prövar man det här?

Well, what you do is, if you take any one of you here, and put you in front of a screen,

Jo, vad man gör är, om man tar någon av er här och sätter er framför en skärm

and measure your galvanic skin response,

och mäter det galvaniska motstånd i huden

and show pictures on the screen,

och visar bilder på skärmen

I can measure how you sweat when you see an object,

kan jag mäta hur du svettas när du ser på något

like a table or an umbrella. Of course, you don't sweat.

som ett bord eller ett paraply. Givetvis svettas du inte.

If I show you a picture of a lion, or a tiger, or a pinup, you start sweating, right?

Om jag visar bilder på ett lejon, eller en tiger, eller en pinuppa, börjar du svettas, eller hur?

And, believe it or not, if I show you a picture of your mother --

Och, tro det eller ej, om jag visar bilder på din mor -

I'm talking about normal people -- you start sweating.

jag pratar om normalt folk här - börjar du svettas.

You don't even have to be Jewish.

Du behöver inte ens vara jude.

(Laughter)

(skratt)

Now, what happens if you show this patient?

Alltså, vad händer om man visar denne patient -

You take the patient and show him pictures on the screen

man tar och visar patienten bilder på skärmen

and measure his galvanic skin response.

och mäter hans galvaniska hudrespons.

Tables and chairs and lint, nothing happens, as in normal people,

Bord, stolar och damm, inget händer, som hos normala människor.

but when you show him a picture of his mother,

Men om man visar honom bilder på sin mor

the galvanic skin response is flat.

är den galvaniska hudresponsen platt.

There's no emotional reaction to his mother,

Det finns ingen emotionell reaktion på hans mor

because that wire going from the visual areas to the emotional centers is cut.

eftersom ledningen från de visuella områdena till känslocentrum är kapad.

So his vision is normal because the visual areas are normal,

Så hans syn är normal eftersom synområdena är normala.

his emotions are normal -- he'll laugh, he'll cry, so on and so forth --

Hans känslor är normala. Han skrattar, gråter och så vidare.

but the wire from vision to emotions is cut

Men ledningen från syn till känslor är kapad

and therefore he has this delusion that his mother is an impostor.

och därför har han den här vanföreställningen om att hans mor är en bedragare.

It's a lovely example of the sort of thing we do:

Det är ett underbart exempel på vad vi håller på med:

take a bizarre, seemingly incomprehensible, neural psychiatric syndrome

ta ett bisarrt, vid första anblicken oförklarligt, neuralt psykiatrisk syndrom

and say that the standard Freudian view is wrong,

och hävda att den freudianska standardförklaringen är fel,

that, in fact, you can come up with a precise explanation

att i själva verket kan man ge en precis förklaring

in terms of the known neural anatomy of the brain.

genom det vi vet om hjärnans neurala anatomi.

By the way, if this patient then goes,

Förresten, skulle den här patienten gå

and mother phones from an adjacent room -- phones him --

och hans mor ringa honom från ett angränsande rum

and he picks up the phone, and he says, "Wow, mom, how are you? Where are you?"

skulle han svara i telefonen och säga "Oj, mamma! Hur är det? Var är du?"

There's no delusion through the phone.

Det finns ingen vanföreställning via telefonen.

Then, she approaches him after an hour, he says, "Who are you?

Sen efter en timme går hon fram till honom och han säger "Vem är du?

You look just like my mother." OK?

Du ser precis ut som min mor." Okej?

The reason is there's a separate pathway

Orsaken är att det går en separat ledning

going from the hearing centers in the brain to the emotional centers,

från hörselcentrumen i hjärnan till känslocentrum

and that's not been cut by the accident.

och den har inte kapats i olyckan.

So this explains why through the phone he recognizes his mother, no problem.

Så detta förklarar varför han på telefon känner igen sin mor, inga problem.

When he sees her in person, he says it's an impostor.

När han ser henne framför sig säger han att det är en bedragare.

OK, how is all this complex circuitry set up in the brain?

Okej, hur är de här komplicerade ledningarna i hjärnan dragna?

Is it nature, genes, or is it nurture?

Är det naturen, gener eller uppfostran?

And we approach this problem

Vi närmar oss problemet

by considering another curious syndrome called phantom limb.

genom att beakta ett annat besynnerligt syndrom kallat fantomlem (phantom limb).

And you all know what a phantom limb is.

Och ni vet alla vad en fantomlem är.

When an arm is amputated, or a leg is amputated, for gangrene,

När en arm eller ett ben amputeras på grund av kallbrand

or you lose it in war -- for example, in the Iraq war,

eller förloras i ett krig, till exempel kriget i Irak.

it's now a serious problem --

Det är idag ett allvarligt problem.

you continue to vividly feel the presence of that missing arm,

Man fortsätter att påtagligt känna den förlorade armens närvaro.

and that's called a phantom arm or a phantom leg.

Viken benämns fantomarm eller fantomben.

In fact, you can get a phantom with almost any part of the body.

Faktiskt kan man få en fantom med nästan vilken del som helst av kroppen.

Believe it or not, even with internal viscera.

Tro det eller ej, till och med inre organ.

I've had patients with the uterus removed -- hysterectomy --

Jag har haft patienter med livmodern borttagen, hysterektomi,

who have a phantom uterus, including phantom menstrual cramps

med fantomlivmoder inklusive fantom-menstruation med tillhörande smärtor

at the appropriate time of the month.

vid lämplig tid i månaden.

And in fact, one student asked me the other day,

Och faktiskt frågade en student mig nyligen

"Do they get phantom PMS?"

"Får de fantom-PMS?"

(Laughter)

(skratt)

A subject ripe for scientific enquiry, but we haven't pursued that.

Ett ämne moget för vetenskaplig undersökning, men vi har inte följt upp det.

OK, now the next question is,

Okej, nu är nästa fråga:

what can you learn about phantom limbs by doing experiments?

vad kan man lära sig om fantomlemmar genom experiment?

One of the things we've found was,

En av de saker vi fann var att

about half the patients with phantom limbs

ungefär hälften av patienterna med fantomlemmar

claim that they can move the phantom.

påstod att de kunde röra på den.

It'll pat his brother on the shoulder,

Den klappar brodern på axeln,

it'll answer the phone when it rings, it'll wave goodbye.

den svarar i telefonen när den ringer, den vinkar hej då.

These are very compelling, vivid sensations.

Upplevelserna är mycket övertygande och intensiva.

The patient's not delusional.

Patienten lider inte av vanföreställningar.

He knows that the arm is not there,

Han vet att armen inte är där

but, nevertheless, it's a compelling sensory experience for the patient.

men det är ändå en mycket tvingande sensorisk upplevelse för patienten.

But however, about half the patients, this doesn't happen.

Men ändock händer det här aldrig för ungefär hälften av patienterna.

The phantom limb -- they'll say, "But doctor, the phantom limb is paralyzed.

Fantomlemmen, säger de: "Men doktorn, min fantomlem är förlamad.

It's fixed in a clenched spasm and it's excruciatingly painful.

Den är fast i en knuten spasm och det är olidligt smärtsamt.

If only I could move it, maybe the pain will be relieved."

Om jag bara kunde röra den kanske smärtan skulle lätta."

Now, why would a phantom limb be paralyzed?

Alltså, varför skulle en fantomlem vara förlamad?

It sounds like an oxymoron.

Det låter som en självmotsägelse.

But when we were looking at the case sheets, what we found was,

Men när vi gick igenom patientjournalerna fann vi att

these people with the paralyzed phantom limbs,

hos dessa människor med sina paralyserade fantomlemmar

the original arm was paralyzed because of the peripheral nerve injury.

var originalarmen förlamad på grund av skadan på det perifera nervsystemet.

The actual nerve supplying the arm was severed,

Nerven i armen var skadad,

was cut, by say, a motorcycle accident.

var kapad, av säg en motorcykelolycka.

So the patient had an actual arm, which is painful,

Så patienten hade en riktig arm, vilket är smärtsamt,

in a sling for a few months or a year, and then,

i en bindel ett par månader eller ett år och sen,

in a misguided attempt to get rid of the pain in the arm,

i ett missriktat försök att bli kvitt smärtan i armen

the surgeon amputates the arm,

amputerade kirurgen armen

and then you get a phantom arm with the same pains, right?

och sen får man en fantomarm med likadan smärta, eller hur?

And this is a serious clinical problem.

Detta är ett allvarligt kliniskt problem.

Patients become depressed.

Patienter blir deprimerade.

Some of them are driven to suicide, OK?

En del av dem drivs till självmord, okej?

So, how do you treat this syndrome?

Så, hur behandlar man det här syndromet?

Now, why do you get a paralyzed phantom limb?

Alltså, varför får man en förlamad fantomlem?

When I looked at the case sheet, I found that they had an actual arm,

När jag tittade på journalen fann jag att de hade en riktig arm

and the nerves supplying the arm had been cut,

och nerverna till armen hade blivit kapade

and the actual arm had been paralyzed,

och den riktiga armen hade blivit förlamad

and lying in a sling for several months before the amputation,

och sedan legat i en binda i flera månader före amputationen

and this pain then gets carried over into the phantom itself.

och den smärtan överfördes då till fantomen.

Why does this happen?

Varför sker detta?

When the arm was intact, but paralyzed,

När armen var där, men förlamad

the brain sends commands to the arm, the front of the brain, saying, "Move,"

sände hjärnan signalen till armen, hjärnans framdel: "rör dig"

but it's getting visual feedback saying, "No."

men den får tillbaka en visuell återkoppling som säger "nej".

Move. No. Move. No. Move. No.

Rör dig. Nej. Rör dig. Nej. Rör dig. Nej.

And this gets wired into the circuitry of the brain,

Och de här ledningarna blir inkorporerade i hjärnan.

and we call this learned paralysis, OK?

Vi kallar detta inlärd förlamning, okej?

The brain learns, because of this Hebbian, associative link,

Hjärnan lär sig, enligt Hebbs associativa länk,

that the mere command to move the arm

att bara själva ordern att röra armen

creates a sensation of a paralyzed arm.

skapar en upplevelse av en förlamad arm.

And then, when you've amputated the arm,

Och sen, när man kapat armen

this learned paralysis carries over into your body image

spiller denna inlärda förlamning över till din kroppsuppfattning

and into your phantom, OK?

och till din fantom, okej?

Now, how do you help these patients?

Alltså, hur hjälper man de här patienterna?

How do you unlearn the learned paralysis,

Hur kan man avprogrammera den inlärda förlamningen

so you can relieve him of this excruciating, clenching spasm

så man kan lindra hans plågsamma knutna spasm

of the phantom arm?

i fantomarmen?

Well, we said, what if you now send the command to the phantom,

Ja, vi sa, tänk om man nu sänder en order till fantomen

but give him visual feedback that it's obeying his command, right?

men ger honom en visuell återkoppling att den lyder ordern, visst?

Maybe you can relieve the phantom pain, the phantom cramp.

Kanske kan man bli av med fantomsmärtan, med fantomkrampen.

How do you do that? Well, virtual reality.

Hur gör man det? Jo, genom virtuell verklighet.

But that costs millions of dollars.

Men det kostar miljarder.

So, I hit on a way of doing this for three dollars,

Så, jag kom på ett sätt att göra det för tre dollar.

but don't tell my funding agencies.

Men berätta inget för mina finansiärer.

(Laughter)

(skratt)

OK? What you do is you create what I call a mirror box.

Okej? Vad man gör är att bygga, det jag kallar, en spegellåda.

You have a cardboard box with a mirror in the middle,

Man använder en papplåda med en spegel i mitten.

and then you put the phantom -- so my first patient, Derek, came in.

Sen stoppar man fantomen... Så min första patient, Derek, kom in.

He had his arm amputated 10 years ago.

Han fick sin arm amputerad för 10 år sedan.

He had a brachial avulsion, so the nerves were cut

Han hade laceratus brachii (avsliten arm), så nerverna var kapade

and the arm was paralyzed, lying in a sling for a year, and then the arm was amputated.

och armen var förlamad, låg i en sele ett år och sen amputerades den.

He had a phantom arm, excruciatingly painful, and he couldn't move it.

Han hade en oerhört smärtsam fantomarm och han kunde inte röra den.

It was a paralyzed phantom arm.

Det var en förlamad fantomarm.

So he came there, and I gave him a mirror like that, in a box,

Så han kom dit och jag gav honom en spegellåda

which I call a mirror box, right?

som jag kallar en spegel i en låda, okej?

And the patient puts his phantom left arm,

Patienten lägger sin vänstra fantomarm,

which is clenched and in spasm, on the left side of the mirror,

som var knuten i en spasm, till vänster om spegeln

and the normal hand on the right side of the mirror,

och sin vanliga hand till höger om spegeln

and makes the same posture, the clenched posture,

och i samma krampaktiga ställning,

and looks inside the mirror. And what does he experience?

och han tittar i spegeln. Och vad upplever han?

He looks at the phantom being resurrected,

Han ser fantomen återuppstånden

because he's looking at the reflection of the normal arm in the mirror,

eftersom han ser reflektionen av sin vanliga arm i spegeln

and it looks like this phantom has been resurrected.

och det ser ut som om hans fantom återuppstått.

"Now," I said, "now, look, wiggle your phantom --

"Nu", sa jag, "se här, vicka på din fantom -

your real fingers, or move your real fingers while looking in the mirror."

dina verkliga fingrar, eller rör dina verkliga fingrar medan du tittar i spegeln."

He's going to get the visual impression that the phantom is moving, right?

Han kommer få det visuella intrycket att fantomen rör sig, eller hur?

That's obvious, but the astonishing thing is,

Det är uppenbart. Men det uppseendeväckande är att

the patient then says, "Oh my God, my phantom is moving again,

patienten sen säger: "Herregud, min fantom rör sig igen

and the pain, the clenching spasm, is relieved."

och smärtan, den knutna krampen, är borta!"

And remember, my first patient who came in --

Och kom ihåg, min första patient

(Applause)

(applåder)

-- thank you. (Applause)

... tack! (applåder)

My first patient came in, and he looked in the mirror,

Den första patienten som kom och tittade in i spegeln

and I said, "Look at your reflection of your phantom."

och jag sa: "Titta på spegelbilden av din fantom!"

And he started giggling, he says, "I can see my phantom."

Och han började fnittra och sa: "Jag kan se min fantom."

But he's not stupid. He knows it's not real.

Men han är inte korkad. Han vet att det inte är på riktigt.

He knows it's a mirror reflection,

Han vet att det är en spegelbild,

but it's a vivid sensory experience.

men det är en levande sensorisk upplevelse.

Now, I said, "Move your normal hand and phantom."

"Nu", sa jag, "Rör på din vanliga hand och fantomen."

He said, "Oh, I can't move my phantom. You know that. It's painful."

Han sa: "Oh, jag kan inte röra på min fantom. Det vet du. Det gör ont."

I said, "Move your normal hand."

Jag sa: "Rör på din vanliga hand."

And he says, "Oh my God, my phantom is moving again. I don't believe this!

Och han säger: "Herregud, min fantom rör sig igen! Jag kan inte tro det!

And my pain is being relieved." OK?

Och min smärta försvinner." Okej?

And then I said, "Close your eyes."

Och sen säger jag: "Blunda."

He closes his eyes.

Han blundar.

"And move your normal hand."

"Och rör på din vanliga hand."

"Oh, nothing. It's clenched again."

"Ah, inget. Den är krampad igen."

"OK, open your eyes."

"Okej, öppna ögonen."

"Oh my God, oh my God, it's moving again!"

"Herregud, herregud, den rör sig igen!"

So, he was like a kid in a candy store.

Så han var som ett barn i en godisaffär.

So, I said, OK, this proves my theory about learned paralysis

Så jag sa, okej, det här bevisar min teori om inlärd förlamning

and the critical role of visual input,

och det visuella intryckets kritiska roll.

but I'm not going to get a Nobel Prize

Men jag kommer inte få ett Nobelpris

for getting somebody to move his phantom limb.

för jag lyckats få någon att röra på sin fantomlem.

(Laughter)

(skratt)

(Applause)

(applåder)

It's a completely useless ability, if you think about it.

Det är en totalt oanvändbar förmåga, om man tänker på det.

(Laughter)

(skratt)

But then I started realizing, maybe other kinds of paralysis

Men började jag förstå, kanske andra sorters förlamning

that you see in neurology, like stroke, focal dystonias --

man ser inom neurologin, som stroke, dystoni,

there may be a learned component to this,

möjligen finns en inlärningskomponent i allt det här,

which you can overcome with the simple device of using a mirror.

som man kan övervinna genom att använda en enkel spegel.

So, I said, "Look, Derek" --

Så jag sa: "Hör här, Derek"

well, first of all, the guy can't just go around carrying a mirror to alleviate his pain --

... alltså, först och främst, killen kan inte gå runt med en spegel för att mildra sitt onda;

I said, "Look, Derek, take it home and practice with it for a week or two.

jag sa: "Alltså, Derek, ta med en hem och öva med den en vecka eller två.

Maybe, after a period of practice,

Kanske, efter en övningsperiod,

you can dispense with the mirror, unlearn the paralysis,

kan du avstå från spegeln, avlära dig förlamningen

and start moving your paralyzed arm,

och börja röra din förlamade arm

and then, relieve yourself of pain."

och sen bli av med din smärta."

So he said OK, and he took it home.

Så han sa okej och tog med den hem.

I said, "Look, it's, after all, two dollars. Take it home."

Jag sa: "Alltså, det rör sig trots om allt två dollar. Ta med den hem."

So, he took it home, and after two weeks, he phones me,

Så han tog med den hem och efter två veckor ringer han mig

and he said, "Doctor, you're not going to believe this."

och han sa: "Doktorn, du kommer inte tro det här."

I said, "What?"

Jag sa: "Va?"

He said, "It's gone."

Han sa: "Den är borta!"

I said, "What's gone?"

Jag sa: "Vad är borta?"

I thought maybe the mirror box was gone.

Jag tänkte att kanske var spegellådan borta.

(Laughter)

(skratt)

He said, "No, no, no, you know this phantom I've had for the last 10 years?

Han sa: "Nej, nej, nej, du vet den här fantomen jag haft de sista tio åren.

It's disappeared."

Den är borta."

And I said -- I got worried, I said, my God,

Och jag sa. Blev oroad, sa jag, herregud,

I mean I've changed this guy's body image,

jag menar jag har ändrat den här killens kroppsuppfattning,

what about human subjects, ethics and all of that?

vad gör jag med mänskliga testpersoner, etik och allt det där?

And I said, "Derek, does this bother you?"

Och jag sa: "Derek, är det här något som bekymrar dig?"

He said, "No, last three days, I've not had a phantom arm

Han sa: "Nej, de senaste tre dagarna har jag inte haft någon fantomarm

and therefore no phantom elbow pain, no clenching,

och därför inte heller någon smärtande fantomarmbåge,

no phantom forearm pain, all those pains are gone away.

ingen kramp, alla de där smärtorna är borta.

But the problem is I still have my phantom fingers dangling from the shoulder,

Problemet är att jag fortfarande har mina fantomfingrar hängande från axeln

and your box doesn't reach."

och din låda når inte dit."

(Laughter)

(skratt)

"So, can you change the design and put it on my forehead,

"Så skulle du kunna ändra designen och fästa den på min panna

so I can, you know, do this and eliminate my phantom fingers?"

så jag kan, du vet, göra det här och eliminera mina fantomfingrar?"

He thought I was some kind of magician.

Han trodde jag var någon slags trollkarl.

Now, why does this happen?

Alltså, varför händer det här?

It's because the brain is faced with tremendous sensory conflict.

Därför att hjärnan utsätts för en oerhörd sensorisk konflikt.

It's getting messages from vision saying the phantom is back.

Den får information från synen som säger att fantomen är tillbaka.

On the other hand, there's no proprioception,

Å andra sidan finns inget passande mottagande,

muscle signals saying that there is no arm, right?

muskelsignaler som säger att det finns ingen arm, visst?

And your motor command saying there is an arm,

Och din motoriska styrning säger att det finns en arm

and, because of this conflict, the brain says, to hell with it,

och på grund av denna konflikt säger hjärnan, åt helvete med det,

there is no phantom, there is no arm, right?

det finns ingen fantom, det finns ingen arm, okej?

It goes into a sort of denial -- it gates the signals.

Den liksom börjar med förnekelse, negerar signalerna.

And when the arm disappears, the bonus is, the pain disappears

Och när armen försvinner blir bonusen att smärtan förvinner

because you can't have disembodied pain floating out there, in space.

eftersom man inte kan ha utomkroppslig smärta som skvalpar omkring där ute någonstans.

So, that's the bonus.

Så, det är bonuseffekten.

Now, this technique has been tried on dozens of patients

Alltså, den här tekniken har prövats på dussintals patienter

by other groups in Helsinki,

av en annan grupp i Helsingfors,

so it may prove to be valuable as a treatment for phantom pain,

så den kan visa sig bli en värdefull behandling för fantomsmärtor

and indeed, people have tried it for stroke rehabilitation.

och faktum är att folk prövat det som rehabilitering vid stroke.

Stroke you normally think of as damage to the fibers,

Stroke tänker man annars på som en skada av fibrerna.

nothing you can do about it.

Inget att göra åt saken.

But, it turns out some component of stroke paralysis is also learned paralysis,

Men, det har visat sig att en del av förlamningen efter en stroke är inlärd

and maybe that component can be overcome using mirrors.

och möjligen kan den komponenten övervinnas med speglar.

This has also gone through clinical trials,

Det här har också genomgått kliniska tester.

helping lots and lots of patients.

Många, många patienter har blivit hjälpta.

OK, let me switch gears now to the third part of my talk,

Okej, låt mig byta spår och komma vidare till den tredje delen av mitt tal,

which is about another curious phenomenon called synesthesia.

som handlar om ett annat märkligt fenomen kallat synestesi.

This was discovered by Francis Galton in the nineteenth century.

Det upptäcktes av Francis Galton på 1800-talet.

He was a cousin of Charles Darwin.

Han var Darwins kusin.

He pointed out that certain people in the population,

Han påpekade att somliga människor,

who are otherwise completely normal, had the following peculiarity:

vilka i övrigt är helt normala, hade följande underlighet:

every time they see a number, it's colored.

Varje nummer de ser har en färg.

Five is blue, seven is yellow, eight is chartreuse,

Fem är blå, sju är gul, åtta är limegrön,

nine is indigo, OK?

nio är indigo, okej?

Bear in mind, these people are completely normal in other respects.

Kom ihåg, de här människorna är i övrigt helt normala.

Or C sharp -- sometimes, tones evoke color.

Eller ciss dur, ibland ger toner färger.

C sharp is blue, F sharp is green,

Ciss är blå, fiss är grön,

another tone might be yellow, right?

en annan ton kan vara gul, okej?

Why does this happen?

Varför händer det här?

This is called synesthesia. Galton called it synesthesia,

Detta kallas synestesi. Galton kallade det synestesi,

a mingling of the senses.

en sinnenas sammanblandning.

In us, all the senses are distinct.

Hos oss är alla sinnen distinkta.

These people muddle up their senses.

De här människorna rör ihop sina sinnen.

Why does this happen?

Varför händer det här?

One of the two aspects of this problem are very intriguing.

En av de två aspekterna på det här problemet är mycket förbryllande.

Synesthesia runs in families,

Synestesi finns i vissa släkter

so Galton said this is a hereditary basis, a genetic basis.

så Galton påstod att det är ärftligt med en genetisk bas.

Secondly, synesthesia is about -- and this is what gets me to my point

För det andra handlar synestesi om - för att komma till min poäng här

about the main theme of this lecture, which is about creativity --

om min föreläsnings tema, vilket är kreativitet -

synesthesia is eight times more common among artists, poets, novelists

synestesi är åtta gånger vanligare hos artister, poeter, författare

and other creative people than in the general population.

och andra kreativa människor än hos befolkningen i stort.

Why would that be?

Varför är det så?

I'm going to answer that question.

Jag tänker besvara den frågan.

It's never been answered before.

Den har aldrig besvarats förut.

OK, what is synesthesia? What causes it?

Okej, så vad är synestesi? Vad orsakar det?

Well, there are many theories.

Tja, det finns många teorier.

One theory is they're just crazy.

En teori säger att de helt enkelt är tokiga.

Now, that's not really a scientific theory, so we can forget about it.

Det är dock inte en vetenskaplig teori, så vi kan glömma den.

Another theory is they are acid junkies and potheads, right?

En annan teori menar att de alla är syraknarkare och storbrajjare, okej?

Now, there may be some truth to this,

Alltså, det kan nog ligga en del sanning i det där,

because it's much more common here in the Bay Area than in San Diego.

eftersom det är mycket vanligare här i Bay Area än i San Diego.

(Laughter)

(skratt)

OK. Now, the third theory is that --

Okej. Alltså, den tredje teorin går ut på att -

well, let's ask ourselves what's really going on in synesthesia. All right?

jo, låt oss fråga oss själva vad som egentligen händer med synestesi. Okej?

So, we found that the color area and the number area

Vi upptäckte att områdena för färg och nummer

are right next to each other in the brain, in the fusiform gyrus.

ligger bredvid varandra i hjärnan, i fusiform gyrus.

So we said, there's some accidental cross wiring

Så vi sa: det har skett oavsiktliga kopplingar

between color and numbers in the brain.

mellan färg- och nummerområdena i hjärnan.

So, every time you see a number, you see a corresponding color,

Så varje gång man ser ett nummer, ser man motsvarande färg

and that's why you get synesthesia.

och det är därför man blir synestetiker.

Now remember -- why does this happen?

Men kom ihåg, varför händer det här?

Why would there be crossed wires in some people?

Varför skulle det finnas korsade kopplingar hos vissa?

Remember I said it runs in families?

Kommer ni ihåg hur jag sa att det fanns i vissa familjer?

That gives you the clue.

Det ger er en ledtråd.

And that is, there is an abnormal gene,

Och det är, det finns en onormal gen,

a mutation in the gene that causes this abnormal cross wiring.

en mutation i den genen som orsakar de här onormala korsade ledningarna.

In all of us, it turns out

Hos oss alla, visar det sig,

we are born with everything wired to everything else.

föds vi med allt sammankopplat med allt annat.

So, every brain region is wired to every other region,

Så alla områden i hjärnan är sammankopplade med alla andra

and these are trimmed down to create

och dessa trimmas för att skapa

the characteristic modular architecture of the adult brain.

den karaktäristiska modulära arkitekturen hos en vuxen hjärna.

So, if there's a gene causing this trimming

Så om det finns en gen som ger upphov till trimningen

and if that gene mutates,

och om den genen muterar

then you get deficient trimming between adjacent brain areas.

så får man en otillräcklig trimning mellan närliggande hjärnområden.

And if it's between number and color, you get number-color synesthesia.

Och om det är mellan nummer och färger får man nummer- och färgsynestesi.

If it's between tone and color, you get tone-color synesthesia.

Om det är mellan ton och färg, får man ton- och färgsynestesi.

So far, so good.

Så långt allt väl.

Now, what if this gene is expressed everywhere in the brain,

Alltså, vad händer om den här genen uttrycks överallt i hjärnan

so everything is cross-connected?

så att allt är korskopplat?

Well, think about what artists, novelists and poets have in common,

Tja, tänk på vad artister, författare och poeter har gemensamt:

the ability to engage in metaphorical thinking,

förmågan att tänka metaforiskt,

linking seemingly unrelated ideas,

koppla ihop saker till synes utan samband,

such as, "It is the east, and Juliet is the Sun."

som till exempel "Öster är där och Julia är solen."

Well, you don't say, Juliet is the sun,

Man säger ju inte att Julia är solen,

does that mean she's a glowing ball of fire?

betyder det att hon är en lysande eldboll?

I mean, schizophrenics do that, but it's a different story, right?

Jag menar, schizofrena gör det, men det är en annan historia, visst?

Normal people say, she's warm like the sun,

Normala människor säger, hon är varm som en sol,

she's radiant like the sun, she's nurturing like the sun.

lysande som solen, vårdande som solen.

Instantly, you've found the links.

Omedelbart hittar man länkarna.

Now, if you assume that this greater cross wiring

Alltså om man antar att den här ökade korskopplingen

and concepts are also in different parts of the brain,

och konceptet också är i olika delar av hjärnan,

then it's going to create a greater propensity

så kommer det skapa en ökad fallenhet

towards metaphorical thinking and creativity

för metaforiskt tänkande och kreativitet

in people with synesthesia.

hos människor med synestesi.

And, hence, the eight times more common incidence of synesthesia

Och därav följer också den åtta gånger högre förekomsten av synestesi

among poets, artists and novelists.

bland poeter, artister och författare.

OK, it's a very phrenological view of synesthesia.

Okej, det är en väldigt frenologisk syn på synestesi.

The last demonstration -- can I take one minute?

En sista demonstration - kan jag få en minut?

(Applause)

(applåder)

OK. I'm going to show you that you're all synesthetes, but you're in denial about it.

Okej. Jag ska visa er att ni alla är synestetiker. Men ni är i förnekelse!

Here's what I call Martian alphabet. Just like your alphabet,

Det här är vad jag kallar Marsalfabet. Precis som ert alfabet

A is A, B is B, C is C.

A är A, B är B, C är C.

Different shapes for different phonemes, right?

Olika former för olika fonem, visst?

Here, you've got Martian alphabet.

Här är då marsalfabetet.

One of them is Kiki, one of them is Bouba.

En av dem är Kiki, en av dem är Buba.

Which one is Kiki and which one is Bouba?

Vilken är Kiki och vilken är Buba?

How many of you think that's Kiki and that's Bouba? Raise your hands.

Hu många tror att det här är Kiki och det där är Buba? Räck upp handen.

Well, it's one or two mutants.

Jahopp, en eller två mutanter.

(Laughter)

(skratt)

How many of you think that's Bouba, that's Kiki? Raise your hands.

Hur många av er tror att det här är Buba och det där Kiki? Räck upp handen.

Ninety-nine percent of you.

99 % av er.

Now, none of you is a Martian. How did you do that?

Alltså, ingen av er är marsmänniska. Hur bar ni er åt?

It's because you're all doing a cross-model synesthetic abstraction,

Det är för att ni alla med en korsmodell gör en synestetisk abstraktion.

meaning you're saying that that sharp inflection -- ki-ki,

Det innebär att ni använder det skarpa tonfallet - ki, ki,

in your auditory cortex, the hair cells being excited -- Kiki,

i ert hörselcentrum, hårcellerna stimuleras - ki, ki,

mimics the visual inflection, sudden inflection of that jagged shape.

härmar det visuella intrycket, plötsliga intrycket av den där taggiga formen.

Now, this is very important, because what it's telling you

Alltså, det här är mycket viktigt för det skvallrar om

is your brain is engaging in a primitive --

att er hjärna använder en primitiv...

it's just -- it looks like a silly illusion,

det är bara - det ser ut som en löjlig illusion

but these photons in your eye are doing this shape,

men de här fotonerna i era ögon visar det här mönstret

and hair cells in your ear are exciting the auditory pattern,

och hårcellerna i era öron stimulerar hörselmönstret,

but the brain is able to extract the common denominator.

men hjärnan kan extrahera den gemensamma nämnaren.

It's a primitive form of abstraction,

Det är en primitiv form av abstraktion

and we now know this happens in the fusiform gyrus of the brain,

och vi vet nu att det här händer i hjärnans fusiform gyrus

because when that's damaged,

eftersom när den är skadad

these people lose the ability to engage in Bouba Kiki,

förlorar de här människorna förmågan att ägna sig åt Buba Kiki,

but they also lose the ability to engage in metaphor.

men de förlorar också sin metaforiska förmåga.

If you ask this guy, what -- "all that glitters is not gold,"

Om man frågar den här killen: "allt som glittrar är inte guld" -

what does that mean?"

vad menas med det?

The patient says, "Well, if it's metallic and shiny, it doesn't mean it's gold.

Så svarar patienten "Nja, om det är metalliskt och blankt betyder det inte att det är guld.

You have to measure its specific gravity, OK?"

Man måste väga dess specifika vikt, okej?"

So, they completely miss the metaphorical meaning.

Så de missar fullständigt den metaforiska betydelsen.

So, this area is about eight times the size in higher --

Det här området är alltså åtta gånger större hos högre stående,

especially in humans -- as in lower primates.

särskilt människor, än i lägre stående primater.

Something very interesting is going on here in the angular gyrus,

Något väldigt spännande försiggår här i angular gyrus,

because it's the crossroads between hearing, vision and touch,

eftersom det ligger i korsningen mellan hörsel, syn och känsel

and it became enormous in humans. And something very interesting is going on.

och det blev jättestort hos människor. Någonting väldigt intressant pågår här.

And I think it's a basis of many uniquely human abilities

Och jag tror det är basen för många unikt mänskliga egenskaper

like abstraction, metaphor and creativity.

som abstraktion, metaforer och kreativitet.

All of these questions that philosophers have been studying for millennia,

Alla de här frågorna som filosofer har studerat i årtusenden

we scientists can begin to explore by doing brain imaging,

kan vi vetenskapsmän börja utforska genom avbildning av hjärnan

and by studying patients and asking the right questions.

och genom att studera patienter och ställa de rätta frågorna.

Thank you.

Tack!

(Applause)

(applåder)

Sorry about that.

Förlåt.

(Laughter)

(skratt)