Tracy Chevalier: Finding the story inside the painting

Translator: Thu-Huong Ha Reviewer: Youna Jung

Översättare: Lisbeth Pekkari Granskare: rolf prag

I'm going to tell you about an affliction I suffer from.

Jag ska berätta om en åkomma som jag lider av

And I have a funny feeling that quite a few of you

Jag har en känsla av att rätt många av er

suffer from it as well.

också lider av den.

When I'm walking around an art gallery,

När jag går runt i ett konstgalleri,

rooms and rooms full of paintings,

med rum efter rum fulla av målningar,

after about 15 or 20 minutes,

så inser jag efter ungefär 15 eller 20 minuter

I realize I'm not thinking about the paintings.

att jag inte tänker på målningarna.

I'm not connecting to them.

Jag associerar inte till dem.

Instead, I'm thinking about that cup of coffee

Istället tänker jag på den där koppen kaffe

I desperately need to wake me up.

som jag så desperat behöver för att vakna till.

I'm suffering from gallery fatigue.

Jag lider av galleritrötthet.

How many of you out there suffer from --

Hur många av er där ute lider av --

yes. Ha ha, ha ha!

ja. Ha ha ha ha!

Now, sometimes you might last longer

Ibland klarar man sig längre

than 20 minutes, or even shorter,

än 20 minuter, eller kortare,

but I think we all suffer from it. And do you have

men jag tror att vi alla lider av det. Har ni också

the accompanying guilt?

den medföljande skuldkänslan?

For me, I look at the paintings on the wall

För mig är det så att jag tittar på målningarna

and I think, somebody has decided to put them there,

och tänker att någon har bestämt sig för att hänga dem där,

thinks they're good enough to be on that wall,

någon tycker de är tillräckligt bra för att hänga där,

but I don't always see it.

men jag ser det inte alltid.

In fact, most of the time I don't see it.

Faktum är att jag oftast inte ser det.

And I leave feeling actually unhappy.

Så går jag därifrån och känner mig olycklig.

I feel guilty and unhappy with myself,

Jag känner mig skyldig och olycklig,

rather than thinking there's something wrong with the painting,

och istället för att tänka att det är något fel med den där målningen,

I think there's something wrong with me.

tänker jag att det är något fel på mig.

And that's not a good experience, to leave a gallery like that.

Det är ingen bra upplevelse att lämna ett galleri på det viset.

(Laughter)

(Skratt)

The thing is, I think we should give ourselves a break.

Grejen är att jag tror vi borde vara lite snällare mot oss själva.

If you think about going into a restaurant,

Om du tänker på att gå på restaurang.

when you look at the menu, are you expected to order

När du tittar i menyn, förväntas du beställa

every single thing on the menu?

allt som finns på den?

No! You select.

Nej! Du väljer.

If you go into a department store to buy a shirt,

Om du går in i en butik för att köpa en skjorta,

are you going to try on every single shirt

kommer du prova varenda skjorta

and want every single shirt?

och vilja ha varenda skjorta?

Of course not, you can be selective. It's expected.

Självklart inte, du kan välja. Det förväntas av dig.

How come, then, it's not so expected

Hur kommer det sig då att det inte förväntas

to be selective when we go to an art gallery?

att man kan vara selektiv när man är på galleri?

Why are we supposed to have a connection with every single painting?

Varför förväntas vi få kontakt med varenda målning?

Well I'm trying to take a different approach.

Jag försöker i alla fall att tackla det på ett annat sätt.

And there's two things I do:

Och här är två saker jag gör:

When I go into a gallery, first of all, I go quite fast,

När jag går in i ett galleri så går jag först av allt ganska snabbt,

and I look at everything, and I pinpoint the ones

jag tittar på allting och lokaliserar det

that make me slow down for some reason or other.

som får mig att sakta in av en eller annan anledning.

I don't even know why they make me slow down, but something

Jag vet inte varför de får mig att sakta in, men något

pulls me like a magnet

drar i mig som en magnet

and then I ignore all the others, and I just go to that painting.

och sedan ignorerar jag alla andra och går bara till just den målningen.

So it's the first thing I do is, I do my own curation.

Så det första jag gör är att vara min egen intendent.

I choose a painting. It might just be one painting in 50.

Jag väljer en målning. Det kan vara bara en målning av 50.

And then the second thing I do is I stand in front of that painting,

Nästa sak jag gör är att stå framför den målningen,

and I tell myself a story about it.

och berätta en historia om den, för mig själv.

Why a story? Well, I think that we are wired,

Varför en historia? Jag tror vi är vi är gjorda så,

our DNA tells us to tell stories.

att vårt DNA ber oss berätta historier.

We tell stories all the time about everything,

Vi berättar historier hela tiden, om allt möjligt,

and I think we do it because the world is kind of a crazy, chaotic place,

och jag tror vi gör det för att världen är en galen, kaotisk plats,

and sometimes stories, we're trying to make sense of the world a little bit,

och ibland är historier, vi försöker förstå världen litegrann,

trying to bring some order to it.

försöker få lite ordning på den.

Why not apply that to our looking at paintings?

Så varför inte tillämpa det på att titta på målningar?

So I now have this sort of restaurant menu

Nu har jag alltså en slags restaurangmeny

visiting of art galleries.

för galleribesök.

There are three paintings I'm going to show you now

Jag ska visa er tre målningar nu,

that are paintings that made me stop in my tracks

det är målningar som fick mig att tvärstanna

and want to tell stories about them.

och vilja berätta historier om dem.

The first one needs little introduction --

Den första behöver lite presentation --

"Girl with a Pearl Earring" by Johannes Vermeer,

"Flicka med pärlörhänge" av Johannes Vermeer,

17th-century Dutch painter.

holländsk 1600-talsmålare.

This is the most glorious painting.

Detta är en strålande målning.

I first saw it when I was 19,

Jag såg den första gången när jag var 19,

and I immediately went out and got a poster of it,

och jag gick direkt och köpte en poster av den,

and in fact I still have that poster. 30 years later it's hanging in my house.

jag har faktiskt fortfarande den där postern. 30 år senare hänger den fortfarande i mitt hus.

It's accompanied me everywhere I've gone,

Den har följt med mig överallt,

I never tire of looking at her.

jag tröttnar aldrig på att titta på henne.

What made me stop in my tracks about her to begin with

Det som först fick mig att tvärstanna inför henne

was just the gorgeous colors he uses

var just de fantastiska färgerna han använder

and the light falling on her face.

och hur ljuset faller på hennes ansikte.

But I think what's kept me still coming back

Men det jag tror har fått mig att komma tillbaka

year after year is another thing, and that is

år efter år, är något annat, och det är

the look on her face, the conflicted look on her face.

hennes ansiktsuttryck, hennes tvetydiga ansiktsuttryck.

I can't tell if she's happy or sad,

Jag kan inte avgöra om hon är glad eller ledsen,

and I change my mind all the time.

och jag ändrar uppfattning hela tiden.

So that keeps me coming back.

Så det får mig att återvända.

One day, 16 years after I had this poster on my wall,

En dag, när jag haft postern på väggen i 16 år,

I lay in bed and looked at her,

låg jag i min säng och tittade på henne,

and I suddenly thought, I wonder what

och tänkte plötsligt att jag undrar vad

the painter did to her to make her look like that.

konstnären gjorde för att få henne att se ut så.

And it was the first time I'd ever thought that

Det var första gången jag någonsin hade tänkt

the expression on her face is actually reflecting

att hennes ansiktsuttryck i själva verket reflekterar

how she feels about him.

hur hon känner för honom.

Always before I'd thought of it as a portrait of a girl.

Jag hade alltid innan tänkt på det som ett porträtt av en flicka.

Now I began to think of it as a portrait of a relationship.

Nu började jag tänka på det som ett porträtt av ett förhållande.

And I thought, well, what is that relationship?

Och så tänkte jag, vad är det för ett förhållande?

So I went to find out. I did some research and discovered,

Så jag tog reda på det. Jag forskade lite och upptäckte

we have no idea who she is.

att vi inte har någon aning om vem hon är.

In fact, we don't know who any of the models

Vi vet faktiskt inte vem någon av modellerna

in any of Vermeer's paintings are,

i någon av Vermeers målningar är,

and we know very little about Vermeer himself.

och vi vet väldigt lite om Vermeer själv.

Which made me go, "Yippee!"

Vilket fick mig att säga "Jippiii!"

I can do whatever I want, I can come up with whatever story I want to.

Jag kan göra vad jag vill, jag kan hitta på vilken historia jag vill.

So here's how I came up with the story.

Och så här kom jag på historien.

First of all, I thought,

Först tänkte jag

I've got to get her into the house.

att jag måste få in henne i huset.

How does Vermeer know her?

Hur känner Vermeer henne?

Well, there've been suggestions that

Det har föreslagits att

she is his 12-year-old daughter.

hon är hans 12-åriga dotter.

The daughter at the time was 12 when he painted the painting.

Dottern som var 12 år när han gjorde målningen.

And I thought, no, it's a very intimate look,

Men så tänkte jag att, nej, det är en väldigt intim blick,

but it's not a look a daughter gives her father.

men inte en blick en dotter ger sin far.

For one thing, in Dutch painting of the time,

Till att börja med, i holländskt måleri vid den tiden,

if a woman's mouth was open, it was indicating sexual availability.

var det så att om en kvinnas mun var öppen så indikerade det sexuell tillgänglighet.

It would have been inappropriate for Vermeer

Det skulle ha varit opassande för Vermeer

to paint his daughter like that.

att måla sin dotter på det viset.

So it's not his daughter, but it's somebody

Så det är inte hans dotter, men det är någon

close to him, physically close to him.

nära honom, fysiskt nära honom.

Well, who else would be in the house?

Vem annan skulle vara i huset?

A servant, a lovely servant.

En tjänare, en ljuvlig tjänare.

So, she's in the house.

Hon är alltså i huset.

How do we get her into the studio?

Hur får vi in henne i ateljén?

We don't know very much about Vermeer,

Vi vet inte mycket om Vermeer,

but the little bits that we do know, one thing we know

men det lilla vi vet, en sak vi vet

is that he married a Catholic woman, they lived with her mother

är att han gifte sig med en katolsk kvinna, de bodde med hennes mamma

in a house where he had his own room

i ett hus där han hade ett eget rum

where he -- his studio. He also had 11 children.

där han -- hans ateljé. Han hade också 11 barn.

It would have been a chaotic, noisy household.

Det bör ha varit ett kaotiskt, högljutt hushåll.

And if you've seen Vermeer's paintings before,

Och om du har sett Vermeers målningar förut,

you know that they're incredibly calm and quiet.

så vet du att de är otroligt lugna och tysta.

How does a painter paint such calm, quiet paintings with 11 kids around?

Hur målar en konstnär så lugna, tysta målningar med 11 barn runtom sig?

Well, he compartmentalizes his life.

Han delar upp sitt liv.

He gets to his studio, and he says, "Nobody comes in here.

Han går in i ateljén och säger "Ingen kommer in här".

Not the wife, not the kids. Okay, the maid can come in and clean."

Inte hustrun, inte barnen. Okej, hembiträdet kan komma in och städa.

She's in the studio. He's got her in the studio, they're together.

Hon är i ateljén. Han har fått in henne i ateljén, de är tillsammans.

And he decides to paint her.

Och han bestämmer sig för att måla av henne.

He has her wear very plain clothes.

Han ser till att hon bär väldigt enkla kläder.

Now, all of the women, or most of the women in Vermeer's other paintings

Alla kvinnor, eller de flesta kvinnor i Vermeers andra målningar

wore velvet, silk, fur, very sumptuous materials.

bar sammet, silke, päls, väldigt kostbara material.

This is very plain; the only thing that isn't plain

Detta är väldigt alldagligt; det enda som inte är alldagligt

is her pearl earring.

är hennes pärlörhänge.

Now, if she's a servant, there is no way she could afford

Om hon nu är hembiträde så finns det ingen chans att hon kan ha råd med

a pair of pearl earrings.

pärlörhängen.

So those are not her pearl earrings. Whose are they?

Så det är inte hennes pärlörhängen. Vems är de?

We happen to know, there's a list of Catharina, the wife's clothes.

Vi råkar veta, det finns en förteckning över Catharina, hustruns, kläder.

Amongst them a yellow coat with white fur,

Bland dem en gul kappa med vit päls,

a yellow and black bodice,

ett gult och svart livstycke,

and you see these clothes on lots of other paintings,

man ser dessa kläder i flera andra målningar,

different women in the paintings, Vermeer's paintings.

olika kvinnor i målningarna, Vermeers målningar.

So clearly, her clothes were lent to various different women.

Uppenbarligen lånades hennes kläder ut till diverse olika kvinnor.

It's not such a leap of faith to take

Det är inte helt otänkbart att föreställa sig

that that pearl earring actually belongs to his wife.

att pärlörhänget faktiskt tillhör hans hustru.

So we've got all the elements for our story.

Nu har vi historiens alla beståndsdelar.

She's in the studio with him for a long time.

Hon är i ateljén med honom under en lång tid.

These paintings took a long time to make.

Dessa målningar tog lång tid att göra.

They would have spent the time alone, all that time.

De tillbringade hela den tiden ensamma.

She's wearing his wife's pearl earring.

Hon bär hans hustrus pärlörhänge.

She's gorgeous. She obviously loves him. She's conflicted.

Hon är läcker. Hon älskar uppenbarligen honom. Hon slits mellan känslor.

And does the wife know? Maybe not.

Vet hans hustru om detta? Kanske inte.

And if she doesn't, well --

Om hon inte vet, ja då --

that's the story.

har vi historien.

(Laughter)

(Skratt)

The next painting I'm going to talk about

Nästa målning som jag ska tala om

is called "Boy Building a House of Cards" by Chardin.

heter "Korthuset" av Chardin.

He's an 18th-century French painter best known for his still lifes,

Han är en fransk 1700-talsmålare, mest känd för sina stilleben,

but he did occasionally paint people.

men ibland målade han människor.

And in fact, he painted four versions of this painting,

Han gjorde faktiskt fyra versioner av den här målningen,

different boys building houses of cards, all concentrated.

olika pojkar som bygger korthus, alla väldigt koncentrerade.

I like this version the best, because some of the boys

Jag tycker bäst om den här versionen eftersom några av pojkarna

are older and some are younger, and to me, this one,

är äldre och några yngre, och för mig är den här,

like Goldilocks's porridge, is just right.

precis som Guldlocks gröt, helt rätt.

He's not quite a child, and he's not quite a man.

Han är inte riktigt ett barn, inte riktigt en man.

He's absolutely balanced between innocence and experience,

Han är helt balanserad mellan oskuld och erfarenhet,

and that made me stop in my tracks in front of this painting.

och det fick mig att tvärstanna framför denna målning.

And I looked at his face. It's like a Vermeer painting a bit.

Jag tittade på hans ansikte. Det är lite som en Vermeer-målning.

The light comes in from the left, his face is bathed

Ljuset kommer från vänster, ansiktet badar

in this glowing light. It's right in the center of the painting,

i det glödande ljuset. Det är precis i mitten av målningen,

and you look at it, and I found that when I was looking at it,

och man tittar på det, och jag kom på att när jag tittade på den

I was standing there going,

så stod jag där och tänkte

"Look at me. Please look at me."

"Titta på mig. Snälla, titta på mig".

And he didn't look at me. He was still looking at his cards,

Men han tittade inte på mig. Han tittade fortfarande på sina kort,

and that's one of the seductive elements of this painting is,

vilket är ett av de förföriska elementen i denna målning,

he's so focused on what he's doing that he doesn't look at us.

att han är så fokuserad på det han gör att han inte tittar på oss.

And that is, to me, the sign of a masterpiece,

För mig är det ett tecken på ett mästerverk,

of a painting when there's a lack of resolution.

en målning där det inte finns någon lösning.

He's never going to look at me.

Han kommer aldrig att titta på mig.

So I was thinking of a story where,

Så jag tänkte på en historia där,

if I'm in this position, who could be there looking at him?

om jag står här, vem kan vara där och titta på honom?

Not the painter, I don't want to think about the painter.

Inte konstnären, jag vill inte tänka på konstnären.

I'm thinking of an older version of himself.

Jag tänker på en äldre version av honom själv.

He's a man, a servant, an older servant looking at this younger servant,

Han är en man, en betjänt, en äldre betjänt som tittar på denna yngre betjänt,

saying, "Look at me. I want to warn you about

soch säger "Titta på mig. Jag vill varna dig för

what you're about to go through. Please look at me."

det du kommer att gå genom. Snälla, titta på mig".

And he never does.

Men han tittar aldrig.

And that lack of resolution, the lack of resolution in "Girl with a Pearl Earring" --

Den där avsaknaden av lösning, avsaknaden av lösning i "Flicka med pärlörhänge" --

we don't know if she's happy or sad.

vi vet inte om hon är glad eller ledsen.

I've written an entire novel about her,

Jag har skrivit en hel roman om henne,

and I still don't know if she's happy or sad.

och jag vet fortfarande inte om hon är glad eller ledsen.

Again and again, back to the painting,

Om och om igen, tillbaka till målningen,

looking for the answer, looking for the story to fill in that gap.

för att hitta ett svar, hitta historien som fyller igen luckorna.

And we may make a story, and it satisfies us momentarily,

Vi kan skapa en historia, den tillfredsställer oss för tillfället,

but not really, and we come back again and again.

men inte egentligen, så vi återvänder om och om igen.

The last painting I'm going to talk about

Den sista målningen jag ska tala om

is called "Anonymous" by anonymous. (Laughter)

kallas "Anonym" av anonym. (Skratt)

This is a Tudor portrait bought by the National Portrait Gallery.

Detta är ett Tudor-porträtt, köpt av the National Portrait Gallery.

They thought it was a man named Sir Thomas Overbury,

De trodde att det var en man vid namn Sir Thomas Overbury,

and then they discovered that it wasn't him,

men så upptäckte de att det inte var han,

and they have no idea who it is.

och nu har de ingen aning om vem det är.

Now, in the National Portrait Gallery,

I the National Portrait Gallery,

if you don't know the biography of the painting,

om man inte vet biografin bakom målningen,

it's kind of useless to you.

så är det rätt så värdelöst.

They can't hang it on the wall, because they don't know who he is.

De kan inte hänga det på väggen, för de vet inte vem det är.

So unfortunately, this orphan spends most of his time in storage,

Oturligt nog tillbringar denna föräldralöse sin mesta tid på ett lager,

along with quite a number of other orphans,

tillsammans med rätt många andra föräldralösa,

some of them some beautiful paintings.

en del av dem väldigt vackra målningar.

This painting made me stop in my tracks for three reasons:

Den här målningen fick mig att stanna av tre anledningar:

One is the disconnection between his mouth

Den första är skillnaden mellan hans mun

that's smiling and his eyes that are wistful.

som ler, och hans ögon som är vemodiga.

He's not happy, and why isn't he happy?

Han är inte glad, och varför är han inte glad?

The second thing that really attracted me

Den andra saken som verkligen attraherade mig

were his bright red cheeks.

var hans klarröda kinder.

He is blushing. He's blushing for his portrait being made!

Han rodnar. Han rodnar på sitt porträtt!

This must be a guy who blushes all the time.

Detta måste vara en kille som rodnar hela tiden.

What is he thinking about that's making him blush?

Vad tänker han på som får honom att rodna?

The third thing that made me stop in my tracks

Det tredje som fick mig att stanna

is his absolutely gorgeous doublet.

är hans absolut fantastiska jacka.

Silk, gray, those beautiful buttons.

Silke, grått, de där underbara knapparna.

And you know what it makes me think of,

Och vet ni vad det får mig att tänka på,

is it's sort of snug and puffy; it's like a duvet spread over a bed.

det är både nätt och fluffigt; som ett täcke utbrett över en säng.

I kept thinking of beds and red cheeks,

Jag fortsatte tänka på sängar och röda kinder,

and of course I kept thinking of sex when I looked at him,

och jag fortsatte såklart tänka på sex när jag tittade på honom,

and I thought, is that what he's thinking about?

och tänkte, är det vad han tänker på?

And I thought, if I'm going to make a story,

Så jag tänkte att om jag ska skapa en historia,

what's the last thing I'm going to put in there?

vad är det sista jag ska sätta in där?

Well, what would a Tudor gentleman be preoccupied with?

Ja, vad skulle en Tudor-gentleman vara försjunken i tankar på?

And I thought, well, Henry VIII, okay.

Jag tänkte, Henry den åttonde, okej.

He'd be preoccupied with his inheritance, with his heir.

Han skulle fundera på sitt arv, sin arvinge.

Who is going to inherit his name and his fortune?

Vem ska ärva hans namn och hans förmögenhet?

You put all those together, and you've got your story

Sätt ihop allt det så har du historien

to fill in that gap that makes you keep coming back.

som fyller i den där luckan som får dig att återvända.

Now, here's the story.

Så, här är historien.

It's short.

Den är kort.

"Rosy"

"Rosy"

I am still wearing the white brocade doublet Caroline gave me.

Jag bär fortfarande den vita brokadjackan som Caroline gav mig.

It has a plain high collar, detachable sleeves

Den har en enkel hög krage, löstagbara ärmar

and intricate buttons of twisted silk thread,

och invecklade knappar av tvinnad silkestråd,

set close together so that the fit is snug.

tätt intill varandra så att passformen är tajt.

The doublet makes me think of a coverlet on the vast bed.

Jackan får mig att tänka på överkast på den stora sängen.

Perhaps that was the intention.

Det var kanske avsikten.

I first wore it at an elaborate dinner her parents held in our honor.

Jag bar den först vid en middag hennes föräldrar anordnade i vår ära.

I knew even before I stood up to speak

Jag visste redan innan jag ställde mig upp för att tala

that my cheeks were inflamed.

att mina kinder var blossande.

I have always flushed easily, from physical exertion,

Jag har alltid rodnat lätt, av fysisk utmattning,

from wine, from high emotion.

av vin, av starka känslor.

As a boy, I was teased by my sisters and by schoolboys,

Som pojke blev jag retad av mina systrar och av skolpojkar,

but not by George.

men inte av George.

Only George could call me Rosy.

Bara George kunde kalla mig Rosy.

I would not allow anyone else.

Jag tillät ingen annan.

He managed to make the word tender.

Han lyckades göra ordet ömt.

When I made the announcement, George did not

När jag gjorde tillkännagivandet blev George inte

turn rosy, but went pale as my doublet.

rosig, utan blek som min jacka.

He should not have been surprised.

Han borde inte ha blivit förvånad.

It has been a common assumption

Det har allmänt antagits

that I would one day marry his cousin.

att jag en dag skulle äkta hans kusin.

But it is difficult to hear the words aloud.

Men det är svårt att höra orden uttalas.

I know, I could barely utter them.

Jag vet, jag kunde knappt yppa dem.

Afterwards, I found George on the terrace overlooking the kitchen garden.

Efteråt fann jag George på terrassen mot köksträdgården.

Despite drinking steadily all afternoon, he was still pale.

Trots att han druckit kontinuerligt hela eftermiddagen var han fortfarande blek.

We stood together and watched the maids cut lettuces.

Vi stod tillsammans och såg hembiträdena skörda sallad.

"What do you think of my doublet?" I asked.

"Vad tycker du om min jacka?" frågade jag

He glanced at me. "That collar looks to be strangling you."

Han sneglade på mig. "Kragen ser ut att strypa dig"

"We will still see each other," I insisted.

"Vi kommer fortfarande att ses" insisterade jag.

"We can still hunt and play cards and attend court.

"Vi kan fortfarande jaga och spela kort.

Nothing need change."

Ingenting behöver förändras".

George did not speak.

George talade inte.

"I am 23 years old. It is time for me to marry

"Jag är 23 år gammal. Det är dags för mig att gifta mig

and produce an heir. It is expected of me."

och producera en arvinge. Det förväntas av mig".

George drained another glass of claret and turned to me.

George tömde ytterligare ett glas vin och vände sig mot mig.

"Congratulations on your upcoming nuptials, James.

"Gratulerar till ditt kommande bröllop, James.

I'm sure you'll be content together."

Jag är säker på att ni kommer att bli nöjda tillsammans".

He never used my nickname again.

Han använde aldrig mitt smeknamn igen.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)