The beauty of human skin in every color | Angélica Dass

Översättare: Monica Börlin Granskare: Annika Bidner

It has been 128 years

Det har gått 128 år

since the last country in the world abolished slavery

sedan det sista landet i världen avskaffade slaveri

and 53 years

och 53 år

since Martin Luther King pronounced his "I Have A Dream" speech.

sedan Martin Luther King höll sitt "I have a dream"-tal.

But we still live in a world

Men vi lever fortfarande i en värld

where the color of our skin not only gives a first impression,

där vår hudfärg inte bara ger ett första intryck,

but a lasting one that remains.

utan också ett intryck som kvarstår.

I was born in a family full of colors.

Jag föddes i en familj full av färg.

My father is the son of a maid

Min pappa är son till ett hembiträde

from whom he inherited an intense dark chocolate tone.

som han ärvde en intensiv, mörk chokladaktig ton från.

He was adopted by those who I know as my grandparents.

Han blev adopterad av de som jag kallar mina farföräldrar.

The matriarch, my grandma,

Matriarken, min farmor,

has a porcelain skin and cotton-like hair.

har porslinshud och bomullsliknande hår.

My grandpa was somewhere between a vanilla and strawberry yogurt tone,

Min farfar var någonstans mellan vanilj och jordgubbsyoghurt i tonen,

like my uncle and my cousin.

precis som min farbror och min kusin.

My mother is a cinnamon-skin daughter of a native Brazilian,

Min mamma är en kanelfärgad dotter till en brasilianare

with a pinch of hazel and honey,

som har en nypa hasselnöt och honung i tonen,

and a man [who is] a mix of coffee with milk,

och en man som är en blandning av kaffe med mjölk

but with a lot of coffee.

men med mycket kaffe.

She has two sisters.

Hon har två systrar.

One in a toasted-peanut skin

En har tonen som en rostad jordnöt

and the other,

och den andra, också adopterad,

also adopted,

more on the beige side,

är mer åt det beige hållet, som en pannkaka.

like a pancake.

(Laughter)

(Skratt)

Growing up in this family,

När jag växte upp i min familj

color was never important for me.

var färg aldrig viktigt för mig.

Outside home, however, things were different soon.

Utanför hemmet däremot blev det väldigt annorlunda.

Color had many other meanings.

Färg hade många andra betydelser.

I remember my first drawing lessons in school

Jag kommer ihåg mina första ritlektioner i skolan

as a bunch of contradictory feelings.

som en samling motstridiga känslor.

It was exciting and creative

Det var spännande och kreativt,

but I never understood the unique flesh-colored pencil.

men jag förstod mig aldrig på den unika hudfärgade pennan.

I was made of flesh but I wasn't pink.

Jag hade hud, men jag var inte rosa.

My skin was brown, and people said I was black.

Min hud var brun och folk sa att jag var svart.

I was seven years old with a mess of colors in my head.

Jag var sju år med en färgröra i huvudet.

Later,

Senare, när jag gick med min kusin till skolan,

when I took my cousin to school,

I was usually taken for the nanny.

trodde folk att jag var barnflickan.

By helping in the kitchen at a friend's party,

När jag hjälpte till i köket på en kompis kalas

people thought I was the maid.

trodde folk att jag var hembiträdet.

I was even treated like a prostitute

Jag blev till och med behandlad som en prostituerad

just because I was walking alone on the beach with European friends.

bara för att jag gick ensam på stranden med europeiska vänner.

And many times,

Och många gånger

visiting my grandma or friends in upper class buildings,

när jag besökte min farmor eller vänner i överklassbyggnader

I was invited not to use the main elevator.

fick jag inte använda hissen.

Because in the end,

Eftersom jag i slutänden, med denna färg och detta hår,

with this color and this hair,

I cannot belong to some places.

inte passar in på vissa ställen.

In some way,

På ett sätt vänjer jag mig och accepterar delar av det.

I get to used to it and accept part of it.

However, something inside of me keeps revolving and struggling.

Men något inuti mig fortsätter älta och kämpa.

Years later I married a Spaniard.

Flera år senare gifte jag mig med en spanjor.

But not any Spaniard.

Men inte vilken spanjor som helst,

I chose one with the skin color of a lobster when sunburnt.

utan en som ser ut som en hummer när han blir solbränd.

(Laughter)

(Skratt)

Since then, a new question started to chase me.

Sedan dess

har jag börjat älta en ny fråga.

What will be the color of your children?

Vilken färg kommer barnen att få?

As you can understand, this is my last concern.

Som ni förstå är detta inget jag oroar mig över.

But thinking about it,

Men att tänka på det,

with my previous background,

med min tidigare bakgrund,

my story led me to make my personal exercise as a photographer.

ledde mig till att påbörja mitt personliga projekt som fotograf.

And that is how Humanae was born.

Och det är så Humanae föddes.

Humanae is a pursuit to highlight our true colors,

Humanae strävar mot att upplysa våra riktiga färger

rather than the untrue

snarare än de osanna vit, röd, svart eller gul

white, red, black or yellow associated with race.

som associeras med ras.

It's a kind of game to question our codes.

Det är ett försök att ifrågasätta våra uppfattningar.

It's a work in progress from a personal story to a global history.

Det är ett projekt

från en personlig berättelse till en global historia.

I portray the subjects in a white background.

Jag ger modellerna en vit bakgrund.

Then I choose an 11-pixel square from the nose,

Sedan väljer jag

en 11 pixlar stor ruta från näsan,

paint the background,

målar bakgrunden

and look for the corresponding color in the industrial palette, Pantone.

och letar efter samma färg i färgpaletten Pantone.

I started with my family and friends,

Jag började med familj och vänner,

then more and more people joined the adventure,

sedan ville fler och fler människor vara med på äventyret,

thanks to public calls coming through the social media.

tack vare efterfrågningar genom sociala medier.

I thought that the main space to show my work was the Internet

Jag tänkte att internet var platsen för mig att visa mitt arbete

because I want an open concept that invites everybody

eftersom jag vill ha ett öppet koncept som bjuder in alla

to push the share button in both the computer and their brain.

att trycka på dela-knappen på både datorn och i hjärnan.

The snowball started to roll.

Snöbollen började rulla.

The project had a great welcome --

Projektet välkomnades stort –

invitations, exhibitions,

inbjudningar, utställningar,

physical formats,

fysiska format,

galleries and museums ...

gallerior och museer –

just happened.

det bara kom.

And among them, my favorite:

Och bland dem, min favorit:

when Humanae occupies public spaces

när Humanae tar upp offentliga ytor

and appears in the street,

och syns på gatorna.

it fosters a popular debate

Det främjar en folklig debatt

and creates a feeling of community.

och skapar känslan av samhörighet.

I have portrayed more than 3,000 people

Jag har fotat över 3 000 människor

in 13 different countries,

i 13 olika länder,

19 different cities around the world.

19 olika städer runt om i världen.

Just to mention some of them --

Jag ska nämna några av dem:

from someone included in the Forbes list,

från någon som var med på Forbes lista

to refugees who crossed the Mediterranean by boat.

till flyktingar

som korsade Medelhavet med båt.

In Paris, from the UNESCO Headquarters to a shelter.

I Paris, från Unescos huvudkontor till ett skyddshem.

And students both in Switzerland and favelas in Rio de Janeiro.

Och studenter både i Schweiz och i favelor i Rio de Janeiro.

All kinds of beliefs,

Alla typer av tro,

gender identities

könsidentiteter

or physical impairments,

eller fysiska nedsättningar –

a newborn or terminally ill.

en nyfödd eller kronisk sjuk –

We all together build Humanae.

alla vi bygger upp Humanae tillsammans.

Those portraits make us rethink how we see each other.

Porträtten får oss att tänka om på hur vi ser varandra.

When modern science is questioning the race concept,

När modern vetenskap ifrågasätter raskonceptet –

what does it mean for us to be black, white, yellow, red?

vad innebär det för oss att vara svart, vit, gul eller röd?

Is it the eye, the nose, the mouth, the hair?

Är det ögonen, näsan, munnen, håret?

Or does it have to do with our origin,

Eller har det att göra med vårt ursprung,

nationality

nationalitet

or bank account?

eller bankkonto?

This personal exercise turned out to be a discovery.

Denna personliga utövning blev en upptäckt.

Suddenly I realized that Humanae was useful for many people.

Plötsligt insåg jag

att Humanae var användbart för många.

It represents a sort of mirror

Det representerar en sorts spegel

for those who cannot find themselves reflected in any label.

för de som inte kan se sig själva i något fack.

It was amazing

Det var fantastiskt

that people started to share their thoughts about the work with me.

att folk började dela med sig av sina tankar om arbetet med mig.

I have hundreds of that,

Jag har hundratals sådana,

I will share with you, too.

jag ska berätta några för er.

A mother of 11 years --

En mamma...

A mother of an 11-year-old girl wrote me,

En mamma till en 11-årig flicka

skrev till mig:

"Very good for me as a tool to work on her confidence,

"Jättebra som verktyg för att jobba med hennes självförtroende,

as this past weekend

förra helgen sa en av hennes vänner

one of her girlfriends argued with her that she does not belong

att hon inte passade in och inte borde tillåtas att bo i Norge.

and should not be allowed to live in Norway.

Så ditt arbete

So your work has a very special place in my heart

har en särskild plats i mitt hjärta

and it's very important for me."

och är väldigt viktigt för mig."

A woman shared her portrait on Facebook and wrote,

En kvinna delade sitt porträtt på Facebook och skrev:

"All my life,

"I hela mitt liv

people from across the globe had difficulties to place me in a group,

har folk från hela världen haft svårt att placera mig i en grupp,

a stereotype,

en stereotyp,

a box.

en låda.

Perhaps we should stop.

Kanske borde vi sluta med det.

Instead of framing, ask the individual,

I stället för att sätta en etikett på någon,

fråga personen: "Vad vill du kalla dig själv?"

'How would you label yourself?'

Then I would say,

Då skulle jag säga:

'Hi. I'm Massiel.

"Hej, jag heter Massiel, jag är dominikan-holländare,

I'm a Dominican-Dutch,

I grew up in a mixed family

jag växte upp i en blandad familj

and I'm a bisexual woman.' "

och jag är bisexuell."

Besides these unexpected and touching reactions,

Förutom dessa oväntade och rörande reaktioner

Humanae finds a new life in a different variety of fields.

får Humanae nytt liv inom olika områden.

Just to show you some examples,

Jag ska visa några exempel:

illustrators and art students

Illustratörer och konststudenter

using it as a reference for their sketches and their studies.

använder det som referens i deras skisser och studier.

It's a collection of faces.

Det är en samling av ansikten.

Researchers in the fields of anthropology,

Forskare inom antropologi,

physics and neuroscience

fysik och neurovetenskap

use Humanae with different scientific approaches

använder Humanae inom olika vetenskapområden

related to human ethnicity,

kopplat till mänsklig etnicitet,

optophysiology,

optogenetik,

face recognition

ansiktsigenkänning

or Alzheimer's.

eller Alzheimers.

One of the most important impacts of the project

En av projektets största framgångar

is that Humanae was chosen to be the cover of Foreign Affairs,

är att Humanae valdes ut som omslag på Foreign Affairs,

one of the most relevant political publications.

en av de mest inflytelserika politiska tidningarna.

And talking about foreign affairs,

Och på tal om utrikespolitik

I found the perfect ambassadors for my project ...

har jag hittat de bästa ambassadörerna för mitt projekt:

teachers.

lärare.

They are the ones that use Humanae as a tool for educational purposes.

De använder Humanae som verktyg i sina utbildningar.

Their passion encourages me to go back to drawing classes,

Deras passion sporrar mig till att börja med målarkurser igen,

but this time as a teacher myself.

men som lärare denna gång.

My students,

Mina elever,

both adults and kids,

både vuxna och barn,

paint their self-portraits,

målar självporträtt

trying to discover their own unique color.

och försöker upptäcka sin egen unika hudfärg.

As a photographer,

Som fotograf

I realize that I can be a channel for others to communicate.

inser jag att jag kan vara en kanal som får andra att kommunicera.

As an individual,

Som individ, som Angélica –

as Angélica,

every time I take a picture,

varje gång jag fotar –

I feel that I am sitting in front of a therapist.

känns det som om jag sitter framför en psykolog.

All the frustration, fear and loneliness

All frustration, rädsla och ensamhet,

that I once felt ...

som jag en gång kände,

becomes love.

blir till kärlek.

The last country --

Det sista landet –

the last country in the world who abolished slavery

det sista landet i världen som avskaffade slaveri

is the country where I was born,

är samma land som jag föddes i,

Brazil.

Brasilien.

We still have to work hard to abolish discrimination.

Vi måste fortfarande jobba hårt för att avskaffa diskriminering.

That remains a common practice worldwide,

Det är fortfarande vanligt i hela världen

and that will not disappear by itself.

och det kommer inte att försvinna av sig själv.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)

(Jubel)

Thank you.

Tack.