Daniel Goleman: Why arent we all Good Samaritans?

Översättare: Johan Järvung Granskare: Lisbeth Pekkari

You know, I'm struck by how one of the implicit themes of TED

Vet ni, jag slås av att ett underförstått tema här på TED

is compassion, these very moving demonstrations we've just seen:

är medkänsla. De här väldigt rörande presentationerna som vi just sett:

HIV in Africa, President Clinton last night.

HIV i Afrika, president Clinton igår kväll.

And I'd like to do a little collateral thinking, if you will,

Och jag tänker tänka högt, så att säga,

about compassion and bring it from the global level to the personal.

om medkänsla och ta det från det globala planet till det personliga.

I'm a psychologist, but rest assured,

Jag är psykolog, men oroa er inte,

I will not bring it to the scrotal.

jag tänker inte prata om uppväxten.

(Laughter)

(Skratt)

There was a very important study done a while ago

Det gjordes en väldigt viktig undersökning för ett tag sedan

at Princeton Theological Seminary that speaks to why it is

vid Princetons teologiska institution som handlar om varför det är så att

that when all of us have so many opportunities to help,

när alla nu har så många tillfällen att hjälpa

we do sometimes, and we don't other times.

så gör vi det ibland men inte alltid.

A group of divinity students at the Princeton Theological Seminary

En grupp teologistudenter vid Princeton

were told that they were going to give a practice sermon

fick reda på att de skulle hålla i en övningsgudstjänst

and they were each given a sermon topic.

och de fick varsitt ämne att predika om.

Half of those students were given, as a topic,

Hälften av studenterna fick som ämne

the parable of the Good Samaritan:

berättelsen om den barmhärtige samariten;

the man who stopped the stranger in --

mannen som stannade upp vid vägkanten

to help the stranger in need by the side of the road.

för att hjälpa en främmande person i nöd.

Half were given random Bible topics.

Den andra hälften fick slumpvis utvalda ämnen från bibeln.

Then one by one, they were told they had to go to another building

Sen fick de en och en reda på att de skulle till en närliggande byggnad

and give their sermon.

och ge sin predikan.

As they went from the first building to the second,

När de gick från det första huset till det andra

each of them passed a man who was bent over and moaning,

passerade de var och en en man som satt på huk och jämrade sig,

clearly in need. The question is: Did they stop to help?

uppenbart i nöd. Frågan är: Stannade de för att hjälpa till?

The more interesting question is:

Den mer intressanta frågan är:

Did it matter they were contemplating the parable

Spelade det någon roll om de tänkte på berättelsen

of the Good Samaritan? Answer: No, not at all.

om den barmhärtige samariten? Svar: Nej, inte alls.

What turned out to determine whether someone would stop

Vad som visade sig avgöra ifall någon stannade

and help a stranger in need

för att hjälpa en främmande person i nöd

was how much of a hurry they thought they were in --

var hur bråttom de trodde att de hade -

were they feeling they were late, or were they absorbed

om de trodde att de var sena, eller om de var uppe i

in what they were going to talk about.

vad de skulle tala om.

And this is, I think, the predicament of our lives:

Och detta är, tror jag, grejen med våra liv:

that we don't take every opportunity to help

att vi inte tar varje chans att hjälpa till

because our focus is in the wrong direction.

därför att vårt fokus är på fel ställe.

There's a new field in brain science, social neuroscience.

Det finns ett nytt område inom hjärnforskningen, social neurovetenskap.

This studies the circuitry in two people's brains

Man studerar vilka områden i två personers hjärnor

that activates while they interact.

som aktiveras när de interagerar.

And the new thinking about compassion from social neuroscience

Och de nya idéerna om medkänsla från den sociala neurovetenskapen

is that our default wiring is to help.

är att vi i grunden är byggda för att hjälpa.

That is to say, if we attend to the other person,

Det innebär att om vi fokuserar på en annan människa

we automatically empathize, we automatically feel with them.

så känner vi automatiskt empati, vi känner automatiskt med dem.

There are these newly identified neurons, mirror neurons,

Nya hjärnceller har upptäckts, spegelneuroner,

that act like a neuro Wi-Fi, activating in our brain

som funkar som ett trådlöst nätverk och aktiverar i hjärnan

exactly the areas activated in theirs. We feel "with" automatically.

exakt samma områden som hos andra. Vi känner "med" automatiskt.

And if that person is in need, if that person is suffering,

Och om den andra personen är i nöd, om den andra personen lider,

we're automatically prepared to help. At least that's the argument.

är vi automatiskt redo att hjälpa. Det är åtminstone hypotesen.

But then the question is: Why don't we?

Men frågan kvarstår: Varför gör vi inte det då?

And I think this speaks to a spectrum

Och jag tror detta handlar om ett spekrum

that goes from complete self-absorption,

som går från fullständig självabsorbering

to noticing, to empathy and to compassion.

till att notera, till empati och till medkänsla.

And the simple fact is, if we are focused on ourselves,

Och faktum är att om vi är fokuserade på oss själva,

if we're preoccupied, as we so often are throughout the day,

om vi är upptagna, som vi är så ofta under dagen,

we don't really fully notice the other.

så märker vi inte helt och hållet varandra.

And this difference between the self and the other focus

Och den här skillnaden i fokus mellan oss själva och andra

can be very subtle.

kan vara väldigt hårfin.

I was doing my taxes the other day, and I got to the point

Jag fyllde i min deklaration häromdagen och kom till punkten

where I was listing all of the donations I gave,

då jag skulle lista vilka gåvor jag hade gjort

and I had an epiphany, it was -- I came to my check

och fick en uppenbarelse, det var - jag kom till min check

to the Seva Foundation and I noticed that I thought,

till Sevastiftelsen och märkte att jag tänkte

boy, my friend Larry Brilliant would really be happy

wow, min vän Larry Brilliant skulle verkligen bli glad

that I gave money to Seva.

över att jag ger pengar till Seva.

Then I realized that what I was getting from giving

Sen insåg jag att vad jag fick ut av välgörenheten

was a narcissistic hit -- that I felt good about myself.

var en narcissistisk kick - att jag kände mig som en bra människa.

Then I started to think about the people in the Himalayas

Sen började jag tänka på människorna i Himalaya

whose cataracts would be helped, and I realized

som skulle få hjälp av mina pengar och insåg

that I went from this kind of narcissistic self-focus

att jag gick från detta slags narcissistiska själv-fokus

to altruistic joy, to feeling good

till altruistisk glädje, till att få en positiv känsla

for the people that were being helped. I think that's a motivator.

av att människor skulle få hjälp. Jag tror det är motiverande.

But this distinction between focusing on ourselves

Men den här skillnaden mellan att fokusera på oss själva

and focusing on others

och fokusera på andra

is one that I encourage us all to pay attention to.

tycker jag vi alla bör vara uppmärksamma på.

You can see it at a gross level in the world of dating.

Man kan se det på en övergripande nivå inom dating-världen.

I was at a sushi restaurant a while back

Jag var på en sushirestaurang för ett tag sedan

and I overheard two women talking about the brother of one woman,

och överhörde ett samtal mellan två kvinnor som snackade om den enas bror

who was in the singles scene. And this woman says,

som var singel. Och kvinnan sade,

"My brother is having trouble getting dates,

"Min bror har svårt att få dejter

so he's trying speed dating." I don't know if you know speed dating?

så han testar speed dating". Vet ni vad speed dating är?

Women sit at tables and men go from table to table,

Kvinnor sitter vid bord och så går männen från bord till bord

and there's a clock and a bell, and at five minutes, bingo,

och där finns en klocka och efter fem minuter, bingo,

the conversation ends and the woman can decide

tar samtalet slut och kvinnan får bestämma

whether to give her card or her email address to the man

om hon skall ge mannen sitt kort eller emailadress

for follow up. And this woman says,

så de kan ses igen. Och den här kvinnan säger,

"My brother's never gotten a card, and I know exactly why.

"Min bror har aldrig fått något kort. Och jag vet precis varför.

The moment he sits down, he starts talking non-stop about himself;

Så fort han sätter sig ner börjar han prata nonstop om sig själv,

he never asks about the woman."

han frågar aldrig kvinnan om något".

And I was doing some research in the Sunday Styles section

Och jag grävde lite i söndagsbilagan

of The New York Times, looking at the back stories of marriages --

från New York TImes, kollade in artiklarna om bröllop -

because they're very interesting -- and I came to the marriage

för de är väldigt intressanta - och jag kom till Alice Charney Epsteins

of Alice Charney Epstein. And she said

bröllop. Och hon sade att

that when she was in the dating scene,

när hon dejtade

she had a simple test she put people to.

gjorde hon ett litet test på dem hon mötte.

The test was: from the moment they got together,

Testet var: Från det att de möttes

how long it would take the guy to ask her a question

hur lång tid tog det innan killen ställde en fråga

with the word "you" in it.

som innehöll ordet "du".

And apparently Epstein aced the test, therefore the article.

Och tydligen gick Epsteins test bra, därav artikeln.

(Laughter)

(Skratt)

Now this is a -- it's a little test

Nu kommer - ett litet test

I encourage you to try out at a party.

som jag tycker ni skall testa på någon fest.

Here at TED there are great opportunities.

Här på TED är möjligheterna många.

The Harvard Business Review recently had an article called

Harvard Business Review hade nyligen en artikel som hette

"The Human Moment," about how to make real contact

"Det mänskliga tillfället", om hur man skall få riktig kontakt

with a person at work. And they said, well,

med en person på jobbet. Och de sade, jo,

the fundamental thing you have to do is turn off your BlackBerry,

det enda man behöver göra är att stänga av sin BlackBerry,

close your laptop, end your daydream

stänga sin laptop, sluta dagdrömma

and pay full attention to the person.

och ge personen sin fulla uppmärksamhet.

There is a newly coined word in the English language

Det finns ett nytt ord i engelska språket

for the moment when the person we're with whips out their BlackBerry

för när personen vi är med drar fram sin BlackBerry

or answers that cell phone, and all of a sudden we don't exist.

eller svarar sin mobil och plötsligt finns vi inte längre.

The word is "pizzled": it's a combination of puzzled and pissed off.

Ordet är "irrivånad": en blandning av irriterad och förvånad

(Laughter)

(Skratt)

I think it's quite apt. It's our empathy, it's our tuning in

Jag tycker det är ganska träffande. Det är vår empati, vårt inkännande

which separates us from Machiavellians or sociopaths.

som skiljer oss från machiavellianer eller sociopater.

I have a brother-in-law who's an expert on horror and terror --

Jag har en svåger som är expert på skräck -

he wrote the Annotated Dracula, the Essential Frankenstein --

han har skrivit fackböcker om Dracula och Frankenstein -

he was trained as a Chaucer scholar,

han är litteraturvetare,

but he was born in Transylvania

men han föddes i Transylvanien

and I think it affected him a little bit.

och jag tror det påverkade honom.

At any rate, at one point my brother-in-law, Leonard,

Hursomhelst, så bestämde sig min svåger, Leonard,

decided to write a book about a serial killer.

för att skriva en bok om en seriemördare.

This is a man who terrorized the very vicinity we're in

Det handlar om en man som spred skräck på just den här platsen

many years ago. He was known as the Santa Cruz strangler.

för länge sedan. Han kallades strypmördaren från Santa Cruz.

And before he was arrested, he had murdered his grandparents,

Och innan polisen tog honom hade han mördat sina farföräldrar,

his mother and five co-eds at UC Santa Cruz.

sin mamma och fem klasskompisar från Santa Cruz Universitet.

So my brother-in-law goes to interview this killer

Så min svåger skulle intervjua den här mördaren

and he realizes when he meets him

och han inser när han möter honom

that this guy is absolutely terrifying.

att killen är sjukt läskig.

For one thing, he's almost seven feet tall.

För det första är han 2.10 lång.

But that's not the most terrifying thing about him.

Men det är inte det värsta med honom.

The scariest thing is that his IQ is 160: a certified genius.

Det läskigaste är att hans IQ är 160: Han är ett geni per definition.

But there is zero correlation between IQ and emotional empathy,

Men det är noll korrelation mellan IQ och empati,

feeling with the other person.

att känna med en annan människa.

They're controlled by different parts of the brain.

Det styrs av olika delar av hjärnan.

So at one point, my brother-in-law gets up the courage

Till slut tar min svåger mod till sig

to ask the one question he really wants to know the answer to,

och ställer frågan han verkligen vill ha svar på.

and that is: how could you have done it?

Och den är: Hur kunde du göra det?

Didn't you feel any pity for your victims?

Tyckte du inte synd om dina offer?

These were very intimate murders -- he strangled his victims.

Det var väldigt intima mord - han ströp sina offer.

And the strangler says very matter-of-factly,

Och strypmördare säger helt rakt,

"Oh no. If I'd felt the distress, I could not have done it.

"Nej, nej. Om jag hade blivit nervös hade jag inte kunnat göra det.

I had to turn that part of me off. I had to turn that part of me off."

Jag var tvungen att stänga av den sidan. Jag var tvungen att stänga av den sidan".

And I think that that is very troubling,

Och jag tycker att det är väldigt bekymmersamt.

and in a sense, I've been reflecting on turning that part of us off.

Och på sätt och vis är det sån avstängning som jag har funderat kring.

When we focus on ourselves in any activity,

När vi fokuserar på oss själva

we do turn that part of ourselves off if there's another person.

stänger vi faktiskt av den sidan av oss själva om det är någon annan där.

Think about going shopping and think about the possibilities

Tänk på att shoppa och tänk på möjligheterna

of a compassionate consumerism.

till en medkännande konsumism.

Right now, as Bill McDonough has pointed out,

För tillfället, som Bill McDonough har påpekat,

the objects that we buy and use have hidden consequences.

har sakerna vi köper och använder dolda konsekvenser.

We're all unwitting victims of a collective blind spot.

Vi är alla omedvetna offer för en kollektiv blind fläck.

We don't notice and don't notice that we don't notice

Vi märker inte och märker inte att vi inte märker

the toxic molecules emitted by a carpet or by the fabric on the seats.

de giftiga ämnen som avges från en matta eller ett bilsäte.

Or we don't know if that fabric is a technological

Eller vi vet inte om materialet är nedbrytningsbart

or manufacturing nutrient; it can be reused

eller återanvändbart, kan återanvändas alltså

or does it just end up at landfill? In other words,

eller slutar bara på soptippen? Med andra ord,

we're oblivious to the ecological and public health

vi är omedvetna om den ekologiska och allmänna hälsan

and social and economic justice consequences

och sociala och ekonomiska konsekvenser

of the things we buy and use.

av det vi köper och använder.

In a sense, the room itself is the elephant in the room,

Man kan säga att det är vardagsrummet som är flodhästen,

but we don't see it. And we've become victims

men vi ser det inte. Och vi har blivit offer

of a system that points us elsewhere. Consider this.

för ett system som leder oss överallt. Ta det här:

There's a wonderful book called

Det finns en underbar bok som heter

Stuff: The Hidden Life of Everyday Objects.

"Grejer: Hemligheterna i sakerna omkring oss".

And it talks about the back story of something like a t-shirt.

Och den handlar om typ en t-shirts bakgrundshistoria.

And it talks about where the cotton was grown

Och den handlar om var bomullen växte

and the fertilizers that were used and the consequences

och gödningsmedlen som användes och konsekvenserna

for soil of that fertilizer. And it mentions, for instance,

for jorden av medlen. Och den nämner förresten

that cotton is very resistant to textile dye;

att bomull är väldigt svår att färga;

about 60 percent washes off into wastewater.

ungefär 60% av färgen rinner av i tvättvattnet.

And it's well known by epidemiologists that kids

Och det är välkänt bland epidemologer att barn

who live near textile works tend to have high rates of leukemia.

som bor nära textilfabriker oftare än andra har leukemi.

There's a company, Bennett and Company, that supplies Polo.com,

Det finns ett företag, Bennett and Company, som är leverantör till Polo.com

Victoria's Secret -- they, because of their CEO, who's aware of this,

och Victoria's Secret - de, på grund av sin VD som känner till det här,

in China formed a joint venture with their dye works

skapade ett bolag i Kina med sin textilfärgfabrik

to make sure that the wastewater

för att säkerställa att avloppsvattnet

would be properly taken care of before it returned to the groundwater.

skulle tas om hand på bästa sätt innan det gick tillbaks till grundvattnet.

Right now, we don't have the option to choose the virtuous t-shirt

Just nu kan vi inte välja en god t-shirt

over the non-virtuous one. So what would it take to do that?

framför en ond t-shirt. Men vad skulle krävas för det?

Well, I've been thinking. For one thing,

Jo, jag har tänkt. Till exempel,

there's a new electronic tagging technology that allows any store

finns en ny elektronisk etikett-teknik som gör att alla affärer

to know the entire history of any item on the shelves in that store.

kan ta reda på hela historien bakom varje grej i hyllorna i butiken.

You can track it back to the factory. Once you can track it

Man kan spåra den tillbaks till fabriken. När man väl kan spåra den

back to the factory, you can look at the manufacturing processes

tillbaks till fabriken, kan man titta på tillverkningsprocesserna

that were used to make it, and if it's virtuous,

som användes i produktionen, och om de är bra

you can label it that way. Or if it's not so virtuous,

kan man sätta på en lapp om det. Eller om de inte är så bra

you can go into -- today, go into any store,

så kan man gå in i - idag, i vilken butik som helst,

put your scanner on a palm onto a barcode,

och scanna en kod på hyllkanten

which will take you to a website.

som tar en till en internetsajt.

They have it for people with allergies to peanuts.

Den finns till för folk som är jordnötsallergiker.

That website could tell you things about that object.

Den sajten kan berätta saker om varan.

In other words, at point of purchase,

Med andra ord, när vi köper något,

we might be able to make a compassionate choice.

skulle vi kunna göra ett medkännande val.

There's a saying in the world of information science:

Det finns ett talesätt inom informationsvetenskapens värld:

ultimately everybody will know everything.

Till slut kommer alla att veta allting.

And the question is: will it make a difference?

Och frågan är: Kommer det att spela någon roll?

Some time ago when I was working for The New York Times,

För en tid sedan när jag jobbade på New York Times,

it was in the '80s, I did an article

det var på 80-talet, så skrev jag en artikel

on what was then a new problem in New York --

om något som var ett problem i New York -

it was homeless people on the streets.

hemlösa på gatorna.

And I spent a couple of weeks going around with a social work agency

Och jag tillbringade några veckor med att gå omkring med socialarbetare

that ministered to the homeless. And I realized seeing the homeless

som arbetade med de hemlösa. Och jag insåg när jag såg dem

through their eyes that almost all of them were psychiatric patients

genom deras ögon att nästan alla var psykiatripatienter

that had nowhere to go. They had a diagnosis. It made me --

som inte hade någonstans att ta vägen. De hade en diagnos. Det gjorde mig -

what it did was to shake me out of the urban trance where,

vad det gjorde var att skaka mig ur min urbana trans som

when we see, when we're passing someone who's homeless

när vi ser, när vi går vi förbi någon som är hemlös

in the periphery of our vision, it stays on the periphery.

i ögonvrån, så stannar det i ögonvrån.

We don't notice and therefore we don't act.

Vi ser inte och därför gör vi inget.

One day soon after that -- it was a Friday -- at the end of the day,

En dag strax därefter - det var en fredag - i slutet av dagen,

I went down -- I was going down to the subway. It was rush hour

så gick jag ner - jag gick ner i tunnelbanan. Det var rusningstrafik

and thousands of people were streaming down the stairs.

och tusentals människor strömmade ner för trapporna.

And all of a sudden as I was going down the stairs

Och plötsligt när jag gick ner för trapporna

I noticed that there was a man slumped to the side,

såg jag att en man satt på huk vid sidan

shirtless, not moving, and people were just stepping over him --

utan skjorta, utan att röra sig, och folk gick bara över honom -

hundreds and hundreds of people.

hundratals människor.

And because my urban trance had been somehow weakened,

Och eftersom min urbana trans på något sätt hade försvagats

I found myself stopping to find out what was wrong.

stannade jag för att ta reda på vad som var fel.

The moment I stopped, half a dozen other people

I samma sekund som jag stannade, var det typ sex andra

immediately ringed the same guy.

som genast ställde sig omkring mannen.

And we found out that he was Hispanic, he didn't speak any English,

Och vi fick reda på att han var latinamerikan, han pratade inte engelska,

he had no money, he'd been wandering the streets for days, starving,

han hade inga pengar, han hade gått omkring i dagar, hungring

and he'd fainted from hunger.

och han hade svimmat av hunger.

Immediately someone went to get orange juice,

Någon gick genast och skaffade apelsinjuice,

someone brought a hotdog, someone brought a subway cop.

någon kom med en varm korv, någon hämtade en tunnelbanepolis.

This guy was back on his feet immediately.

Killen var på fötter med en gång.

But all it took was that simple act of noticing,

Men allt som behövdes var att se vad som skedde.

and so I'm optimistic.

Och jag är så optimistisk.

Thank you very much.

Tack så mycket.

(Applause)

(Applåder)