Asking for help is a strength, not a weakness | Michele L. Sullivan

Översättare: Helena Jonsson Granskare: Annika Bidner

We all have milestones in life that we remember so vividly.

Vi har alla tillfällen i livet som vi minns tydligt.

The first one for me was when I was entering kindergarten.

Mitt första var när jag började i förskolan.

My big brother was in school, and by golly, it was my time.

Min storebror gick i skolan och nu jäklar var det min tur.

And I went trottin' down that hallway.

Jag halvsprang nerför korridoren.

I was so excited, I almost wet myself.

Jag var så exalterad att jag nästan kissade på mig.

And I go to the door,

Och jag kom fram till dörren

and there was the teacher with a warm welcome,

och där stod läraren och hälsade välkommen,

and she took me into the classroom,

och hon tog med mig in i klassrummet,

showed me my little cubbyhole --

visade mig min lilla bänk -

we all remember those little cubbyholes, don't we --

de små bänkarna kommer vi alla ihåg, eller hur -

and we put our stuff in there.

och vi lade våra saker i dem.

And then she said, "Go over to the circle

Och hon sade: "Gå bort till ringen

och lek med barnen tills lektionen börjar."

and play with the kids until class starts."

So I went over there and plopped down like I owned the place,

Så jag gick bort dit och satte mig ner som om jag ägde stället,

and I'm playing,

och jag börjar leka.

and all of a sudden, the boy next to me,

Helt plötsligt sade pojken bredvid mig -

he was wearing a white shirt with blue shorts.

han hade på sig en vit skjorta och blå shorts;

I remember it like it was yesterday.

jag minns det som igår.

Suddenly he stopped playing and he said,

Helt plötsligt slutade han leka och sade:

"Why are you so short?"

"Varför är du så kort?"

And I just kept playing. I didn't think he was talking to me.

Och jag bara fortsatte leka, jag trodde inte han menade mig.

(Laughter)

(Skratt)

And in a louder voice, he said,

Med högre röst sade han:

"Hey, why are you so short?"

"Hör du du, varför är du så kort?"

So I looked up and I said,

Jag tittade upp och sade:

"What are you talking about? Let's just play. We're happy.

"Vad menar du? Nu leker vi, det är kul ju.

I've been waiting for this."

Jag har längtat så efter det här."

And so we played, and about a minute later,

Så vi lekte vidare, och ungefär en minut senare

the girl next to him, in a white shirt and a pink skirt,

var det en flicka bredvid honom i vit tröja och rosa kjol

stood up, put her hands on her hips,

som ställde sig upp, satte händerna i sidan och sade:

and said, "Yeah, why do you look so different?"

"Ja, varför ser du så annorlunda ut?"

And I went, "What are you talking about?

Och jag sade: "Vad pratar ni om?

I don't look different. I'm not short. Again, let's just play."

Jag ser inte annorlunda ut. Jag är inte kort. Nu leker vi."

About this time, I looked all around the circle I was in,

Då tittade jag mig omkring i ringen där jag satt

and all the kids had stopped playing and they were all looking at me.

och alla barn hade slutat leka och de tittade på mig.

And I'm thinking --

Och jag tänker -

in today's language, it would be "OMG" or "WTF."

med dagens språkbruk skulle jag tänkt "OMG" eller "WTF".

(Laughter)

(Skratt)

What just happened?

Vad hände där?

So all the confidence that I went in with that morning

All självkänsla som jag hade på morgonen

was withering away as the morning went on

försvann mer och mer ju längre dagen gick

and the questions kept coming.

och jag fick fler och fler frågor.

And at the end of the morning, before I went home,

Mot slutet av morgonen, innan vi gick hem,

the teacher had us in a circle,

satt vi i en cirkel igen med vår lärare,

and I actually found myself outside of the circle.

och jag satt plötsligt utanför cirkeln.

I couldn't look at anybody.

Jag ville inte titta på någon.

I could not understand what just happened.

Jag kunde inte förstå vad som just hänt.

And over the next few years,

Och under de kommande åren

I hated to go out in public.

hatade jag att gå ut bland folk.

I felt every stare, every giggle,

Jag kände varje blick, varje fniss,

every pointed finger,

varje pekande finger -

not the finger,

inte långfingret -

but every pointed finger,

men varje pekande finger,

and I hated it.

och jag hatade det.

I would hide behind my parents' legs like nobody could see me.

Jag gömde mig bakom mina föräldrars ben som om ingen kunde se mig.

And as a child,

Och som barn

you can't understand another child's curiosity,

kan man inte förstå att andra barn är nyfikna,

nor an adult's ignorance.

eller att vuxna kan vara okunniga.

It became very apparent to me that the real world was not built

Det gick upp för mig

att världen där ute inte var gjord för någon av min storlek,

for someone of my size, both literally or figuratively.

varken bokstavligt och bildligt.

And so I have no anonymity, as you can probably tell,

Jag kan inte undgå detta, som ni förstår.

and while you can see my size,

Min storlek syns,

we all go through many challenges through our lifetime.

men alla har något de kämpar med någon gång i livet.

And some you can see, like mine.

En del är väldigt tydliga, som mitt.

Most you can't.

De flesta andra syns inte.

You can't tell if someone's dealing with a mental illness,

Det syns inte utanpå om någon har en psykisk sjukdom,

or they're struggling with their gender identity,

eller om någon kämpar med sin könstillhörighet,

they're caring for an aging parent,

har hand om en åldrande förälder,

they're having financial difficulty.

har ekonomiska problem.

You can't see that kind of stuff.

Det går inte att se.

So while you can see

Så även om du kan se

one of my challenges is my size,

att en av mina utmaningar är min storlek;

seeing does not mean you understand

att se innebär inte att du förstår

what it's truly to be me on a daily basis, or what I go through.

hur det är att vara jag varje dag, eller vad jag går igenom.

And so I'm here to debunk a myth.

Jag är här för att slå hål på en myt.

I do not believe you can walk in someone else's shoes,

Jag tror inte man kan gå i någon annans skor,

and because of that, we must adopt a new way of giving of ourselves.

och på grund av det måste vi börja ge av oss själva.

Simply stated, I will never know what it's like to be you

Enkelt uttryckt: Jag kan aldrig veta hur det är att vara du

and you will never know what it's like to be me.

och du kan aldrig veta hur det är att vara jag.

I cannot face your fears or chase your dreams,

Jag kan inte övervinna dina rädslor eller uppnå dina drömmar,

and you can't do that for me,

och du kan inte göra det för mig.

but we can be supportive of each other.

Men vi kan stötta varandra.

Instead of trying to walk in each other's shoes,

Istället för att försöka gå i varandras skor

we must adopt a new way of giving of ourselves.

måste vi börja ge av oss själva på ett nytt sätt.

I learned at an early age

Jag insåg tidigt i livet

that I did have to do some things different than most people,

att jag var tvungen att göra en del saker annorlunda än de flesta andra,

but I also learned there were things I was on equal footing with,

men jag insåg också att det fanns saker där jag var som alla andra,

and one of those was the classroom.

och en av dem var klassrummet.

Heh, heh, heh. I was equal.

Ha ha ha. Jag var jämställd.

As a matter of fact, I excelled in the classroom.

Det var till och med så att jag ägde i klassrummet.

This was vitally important, I discovered as I grew older

Det här var mycket viktigt märkte jag när jag blev äldre

and realized I wasn't going to be able to do a physical job.

och insåg att jag inte skulle kunna ha ett jobb med kroppsarbete.

I needed an education.

Jag behövde en utbildning.

So I went on and got a university degree,

Så jag fortsatte och tog en universitetsexamen,

but I felt to be one step ahead of everyone for employment,

men jag kände att jag ville ligga före alla andra för att få ett jobb,

I needed to have an advanced university degree,

jag var tvungen att ha en avancerad universitetsexamen,

so I went ahead and got that.

så jag skaffade mig den.

Now I'm ready for my interview.

Nu var jag redo för min intervju.

Remember your first interview? What am I going to wear?

Kommer ni ihåg er första intervju? Vad ska jag ha på mig?

What questions?

Vilka frågor?

And don't forget that firm handshake.

Och kom ihåg att ta i hand ordentligt.

I was right there with you.

Jag kände likadant.

So 24 hours before my interview,

24 timmar innan min intervju

a friend of mine who I've known all my life

ringde en av mina vänner som jag känt hela livet och sade:

called and said, "Michele, the building you're going in has steps."

"Michele, huset du ska till har trappor."

And she knew I couldn't climb steps.

Hon visste att jag inte kunde gå i trappor

So suddenly, my focus changed.

så plötsligt ändrades mitt fokus.

In my shoes, I was worried about how am I going to get there?

Där stod jag och oroade mig för hur jag skulle komma dit.

So I went early and found a loading dock and got in and had a great interview.

Jag åkte tidigt och hittade en lastbrygga och hade en fantastisk intervju.

They had no idea what I went through for the day and that's OK.

De visste inte vad jag gick igenom för att fixa det, och det är OK.

You're probably thinking my greatest challenge that day was the interview,

Ni tror nog att min största utmaning den dagen var intervjun,

or getting in the building.

eller att ta mig in i huset.

In reality, my biggest challenge that day

I själva verket var min största utmaning

was getting through the loading dock without getting run over.

att ta mig över lastbryggan utan att bli överkörd.

I am very vulnerable in certain situations:

Jag är väldigt utsatt i vissa situationer:

airports, hallways, parking lots,

Flygplatser, korridorer, parkeringsplatser,

loading docks.

lastbryggor.

And so I have to be very careful.

Jag måste vara väldigt försiktig.

I have to anticipate and be flexible

Jag måste vara beredd och flexibel

and move as quickly as I can sometimes.

och förflytta mig så fort jag kan ibland.

So I got the job,

Jag fick jobbet,

and in my current role I travel quite a bit.

och i min nuvarande roll reser jag mycket.

And travel is a challenge for all of us these days.

Att resa är en utmaning för oss alla nuförtiden.

And so you probably get to the airport, run through security, get to the gate.

Ni kommer till flygplatsen, rusar genom säkerhetskontrollen,

tar er till gaten.

Did I get my aisle seat or my window seat? Did I get my upgrade?

Fick jag mitt yttersäte, min fönsterplats? Fick jag uppgraderingen?

Me, first of all, I don't run through anything.

Till att börja med: Jag rusar inte igenom något.

(Laughter)

(Skratt)

And I especially don't run through the TSA

Och speciellt inte igenom kontrollen,

because I get to experience the personal patdown.

jag får utstå en manuell kontroll.

I won't comment on that.

Jag ska inte gå in på det.

And then I make my way to the gate,

Och sedan tar jag mig till gaten,

and with my gift of gab that my parents said I was born with,

och tack vare talets gåva, som mina föräldrar sade jag föddes med,

I talk to the gate agent, and then I say, "By the way, my scooter weighs this much,

talar jag med gatepersonalen, och säger:

"Förresten, min elrullstol väger så här mycket,

I have a dry cell battery,

den har ett torrcellsbatteri,

and I can drive it down to the door of the plane."

och jag kan köra den ner till dörren."

Also, the day before, I had called the city where I'm traveling to

Och dagen innan hade jag ringt till staden som jag är på väg till

to find out where I could rent a scooter in case mine gets broken on the way.

för att se var jag kan hyra en elrullstol ifall min skulle gå sönder på vägen.

So in my shoes, it's a little bit different.

Så i min situation är det lite annorlunda.

When I get onto the plane,

När jag kommit på planet

I use my gift of gab to ask the lady to put my bag up, and they graciously do.

använder jag talets gåva för att be damen lägga upp min väska,

och de hjälper mig med det.

I try not to eat or drink on a plane

Jag försöker att inte äta och dricka

because I don't want to have to get up and walk on the plane,

eftersom jag inte vill resa mig och gå omkring i planet.

but nature has its own schedule,

Men naturen har sin gång,

and not long ago, it knocked and I answered.

och för ett tag sedan hade jag inget val.

So I walked up to the front of the plane

Jag gick längst fram i planet

and gabbed with the flight attendant,

och pratade med flygvärdinnan, och sade:

and said, "Can you watch the door? I can't reach the lock."

"Kan du vakta dörren? Jag når inte till låset."

So I'm in there doing my business, and the door flies open.

Så där sitter jag och uträttar mina behov när dörren flyger upp,

And there's a gentleman there

och där står en man

with a look of horror on his face.

med en skräckslagen blick i ansiktet.

I'm sure I had the same look.

Jag såg säkert likadan ut.

As I came out, I noticed that he was sitting right across from me,

När jag kom ut såg jag att han satt på andra sidan gången,

and he's in total, complete embarrassment.

och han skäms något fruktansvärt.

So I walk up to him and I quietly go,

Så jag går fram till honom och säger:

"Are you going to remember this as much as I am?"

"Kommer du minnas detta lika väl som jag?"

(Laughter)

(Skratt)

And he goes, "I think so."

Och han säger: "Jag tror det."

(Laughter)

(Skratt)

Now, while he's probably not talking about it publicly, I am.

Men han pratar nog inte vitt och brett om det som jag gör.

(Laughter)

(Skratt)

But we talked for the rest of the flight,

Vi fortsatte prata under resten av resan,

and we got to know each other, our families, sports, work,

och vi lärde känna varandra - våra familjer, sport, arbete -

and when we landed, he said,

och när vi landade sade han:

"Michele, I noticed someone put your bag up.

"Michele, jag såg att du fick hjälp med väskan. Ska jag ta ner den?"

Can I get that for you?"

And I said, "Of course, thank you."

Och jag sade: "Ja tack, gärna."

And we wished each other well,

Och vi tog adjö

and the most important thing that day

och det viktigaste den dagen

was that he was not going to leave with that embarrassment,

var att vi inte skulle skiljas åt skamsna,

that experience of embarrassment.

med känslan av skam.

He won't forget it, and neither will I,

Han kommer inte glömma det, och inte jag heller,

but I think he will remember more

men jag tror att det han kommer minnas

our chat and our different perspectives.

är vårt samtal och vår diskussion.

When you travel internationally,

När man reser internationellt

it can be even more challenging in certain ways.

kan det vara än mer utmanande ibland.

A few years ago, I was in Zanzibar,

För några år sedan var jag i Zanzibar,

and I come wheeling in,

och jag kommer inrullande.

and think about that.

Tänk dig detta:

Short, white, blond woman in a chair.

Kort, vit, blond, kvinna i rullstol.

That doesn't probably happen every day.

Det händer nog inte varje dag.

So I go up, and with my gift of gab, I start to talk to the agent.

Jag rullar fram och med talets gåva börjar jag prata med killen vid disken.

So friendly, and I ask about their culture and so forth,

Mycket trevlig, och jag frågar om deras kultur och så vidare,

and I notice there wasn't a jet bridge.

och jag såg att det inte fanns någon landgång.

So I had to kind of say,

Så då var jag tvungen att säga:

"Not only do you have to lift my chair,

"Först måste min rullstol lyftas på,

I could use some help getting up the steps."

och jag behöver även hjälp med trappan."

So we got to spend about an hour together while we waited for the flight,

Vi spenderade runt en timme tillsammans när vi väntade på flighten,

and it was the most magnificent hour.

och det blev en helt fantastisk timme.

Our perspective changed for both of us that day.

Vi lärde oss så mycket om varandras kulturer den dagen.

And once I got on the flight,

När jag var ombord på planet

he patted me on the back and wished me well,

klappade han mig på ryggen och önskade mig lycka till,

and I thanked him so much.

och jag tackade honom så mycket för hjälpen.

And again, I think he's going to remember that experience more

Och även denna gång tror jag att han kommer minnas vårt samtal

mer än känslan när jag kom inrullande då han var lite avvaktande.

than when I first came in, and there was a bit of hesitation.

And as you notice, I get a lot of help.

Som ni märker så får jag mycket hjälp.

I would not be where I am today

Jag skulle inte vara där jag är idag

if it was not for my family, my friends, my colleagues

om det inte vore för min familj, mina vänner, mina kollegor

and the many strangers

och alla främlingar

that help me every single day of my life.

som hjälper mig varenda dag i livet.

And it's important that we all have a support system.

Det är viktigt att ha stöd i livet.

Asking for help is a strength,

Att be om hjälp är en styrka,

not a weakness.

inte en svaghet.

(Applause)

(Applåder)

We all need help throughout our lifetime,

Vi behöver alla hjälp någon gång i livet,

but it is just as important

men det är precis lika viktigt

that we are part of other people's support systems.

att vi ställer upp och hjälper andra.

We must adopt that way of giving back.

Det måste bli en vana att ge tillbaka.

We all obviously have a role to play in our own successes,

Självklart påverkar vi vår egen framgång,

but think about the role we have to play in other people's successes,

men kom ihåg att vi måste hjälpa andra till framgång,

just like people do for me every single day.

precis som människor gör för mig varje dag.

It's vitally important that we help each other,

Det är livsavgörande att hjälpa varandra

because society is increasingly placing people in silos

eftersom samhället i allt högre grad stoppar folk i fack

based on biases and ideologies.

baserat på förutfattade meningar och på ideologier.

And we must look past the surface

Vi måste se förbi ytan

and be confronted with the truth

och bli konfronterade med sanningen

that none of us are what you can see.

att ingen av oss är det du ser på ytan.

There's more to us than that,

Vi är så mycket mer,

and we're all dealing with things that you cannot see.

och alla kämpar med saker vi inte kan se.

So living a life free of judgment

Att leva ett liv utan fördömanden

allows all of us to share those experiences together

gör det möjligt för oss alla att dela upplevelser med varandra

and have a totally different perspective,

och lära oss något helt nytt,

just like the couple of people I mentioned earlier in my stories.

precis som de personer jag pratat om tidigare.

So remember, the only shoes

Så kom ihåg:

De enda skor du verkligen kan gå i

you truly can walk in are your own.

är dina egna.

I cannot walk in yours.

Jag kan inte gå i dina.

I know you can't walk in my size 1s --

Jag vet att du inte får plats i mina 25:or

(Laughter)

(Skratt)

but you can try.

men du får gärna försöka.

But we can do something better than that.

Men det finns något ännu bättre än det;

With compassion, courage and understanding,

med medkänsla, mod och förståelse,

we can walk side by side

kan vi gå sida vid sida

and support one another,

och stödja varandra.

and think about how society can change

Och tänk på hur samhället skulle förändras

if we all do that

om vi alla gör så

instead of judging on only what you can see.

istället för att döma baserat på det man kan se.

Thank you.

Tack!

(Applause)

(Applåder)

Thank you.

Tack!