An Art Made of Trust, Vulnerability and Connection | Marina Abramović | TED Talks

Översättare: Eva Malmbom Granskare: Annika Bidner

Now...

Nu ...

let's go back in time.

går vi tillbaka i tiden.

It's 1974.

Det är 1974.

There is the gallery somewhere

Det finns ett galleri någonstans

in the world,

i världen

and there is a young girl, age 23,

och där finns en ung kvinna, 23 år gammal,

standing in the middle of the space.

som står i mitten av ett rum.

In the front of her is a table.

Framför henne finns ett bord.

On the table there are 76 objects

På bordet finns 76 objekt

for pleasure and for pain.

för njutning och för smärta.

Some of the objects are

En del av objekten är

a glass of water, a coat, a shoe, a rose.

ett glas vatten, en kappa, en sko, en ros.

But also the knife, the razor blade, the hammer

Men också en kniv, ett rakblad, en hammare

and the pistol with one bullet.

och en pistol med en kula.

There are instructions which say,

Det finns instruktioner som säger,

"I'm an object.

"Jag är ett objekt.

Ni kan använda allt på bordet på mig.

You can use everything on the table on me.

I'm taking all responsibility -- even killing me.

Jag tar fullt ansvar - även om ni dödar mig.

And the time is six hours."

Och tiden är sex timmar."

The beginning of this performance was easy.

Början av denna performance var lätt.

People would give me the glass of water to drink,

Människor gav mig vattenglaset att dricka ur,

they'd give me the rose.

de gav mig rosen.

But very soon after,

Men mycket snart

there was a man who took the scissors and cut my clothes,

tog en man saxen och klippte i mina kläder,

and then they took the thorns of the rose and stuck them in my stomach.

och sedan tog de taggarna från rosen och stack in dem i min mage.

Somebody took the razor blade and cut my neck and drank the blood,

Någon tog rakbladet och skar mig i halsen och drack mitt blod,

and I still have the scar.

och jag har fortfarande ärret.

The women would tell the men what to do.

Kvinnorna sade åt männen vad de skulle göra.

And the men didn't rape me because it was just a normal opening,

Och männen våldtog mig inte för det var bara en vanlig utställning,

and it was all public,

och allt var offentligt,

and they were with their wives.

och de var där med sina fruar.

They carried me around and put me on the table,

De bar runt mig och lade mig på bordet,

and put the knife between my legs.

och satte kniven mellan mina ben.

And somebody took the pistol and bullet and put it against my temple.

Och någon tog pistolen och kulan och satte den mot min tinning.

And another person took the pistol and they started a fight.

Och en annan person tog pistolen och de började slåss.

And after six hours were finished,

Och efter att sex timmar var över,

I...

jag ...

started walking towards the public.

började jag gå mot publiken.

I was a mess.

Jag var helt förstörd.

I was half-naked, I was full of blood and tears were running down my face.

Jag var halvnaken, täckt med blod och tårar rann nerför mitt ansikte.

And everybody escaped, they just ran away.

Och alla flydde, de bara sprang sin väg.

They could not confront myself, with myself as a normal human being.

De kunde inte konfrontera mig som mig själv, mig som en normal människa.

And then --

Och sedan -

what happened

det som hände

is I went to the hotel, it was at two in the morning.

var att jag gick till hotellet, klockan var två på morgonen.

And

Och

I looked at myself in the mirror,

jag såg mig i spegeln,

and I had a piece of gray hair.

och jag hade ett grått hår.

Alright --

OK –

please take off your blindfolds.

ta av er ögonbindeln.

Welcome to the performance world.

Välkomna till performancevärlden.

First of all, let's explain what the performance is.

Först och främst, låt mig förklara vad en performance är.

So many artists, so many different explanations,

Så många artister, så många olika förklaringar,

but my explanation for performance is very simple.

men min förklaring av performance är väldigt enkel.

Performance is a mental and physical construction

Performance är en mental och fysisk konstruktion

that the performer makes in a specific time

som performancekonstnären utför vid en given tidpunkt

in a space in front of an audience

på en plats framför en publik

and then energy dialogue happens.

och så sker en energidialog.

The audience and the performer make the piece together.

Publiken och konstnären skapar verket tillsammans.

And the difference between performance and theater is huge.

Och skillnaden mellan performance och teater är enorm.

In the theater, the knife is not a knife

På teatern är en kniv inte en kniv

and the blood is just ketchup.

och blodet är bara ketchup.

In the performance, the blood is the material,

Under en performance är blodet materialet

and the razor blade or knife is the tool.

och rakbladet eller kniven är redskapet.

It's all about being there in the real time,

Det handlar helt om att vara där i den verkliga tiden,

and you can't rehearse performance,

och man kan inte repetera performance,

because you can't do many of these types of things twice -- ever.

för många av den här sortens saker kan man inte göra två gånger – någonsin.

Which is very important, the performance is --

Något som är mycket viktigt, performance är –

you know, all human beings are always afraid of very simple things.

ni vet, alla människor är rädda för väldigt enkla saker.

We're afraid of suffering, we're afraid of pain,

Vi är rädda för lidande, vi är rädda för smärta,

we're afraid of mortality.

vi är rädda för dödlighet.

So what I'm doing --

Så vad jag gör –

I'm staging these kinds of fears in front of the audience.

jag iscensätter dessa sorters rädsla

framför publiken.

I'm using your energy,

Jag använder er energi,

and with this energy I can go and push my body as far as I can.

och med denna energi kan jag pressa min kropp så långt jag kan.

And then I liberate myself from these fears.

Och sedan frigöra mig från dessa rädslor.

And I'm your mirror.

Och jag är er spegel.

If I can do this for myself, you can do it for you.

Om jag kan göra detta för mig själv kan ni göra det för er själva.

After Belgrade, where I was born,

Efter Belgrad, där jag föddes,

I went to Amsterdam.

kom jag till Amsterdam.

And you know, I've been doing performances

Och vet ni, jag har gjort performance

since the last 40 years.

i 40 år.

And here I met Ulay,

Och här träffade jag Ulay,

and he was the person I actually fell in love with.

och han var personen som jag faktiskt blev förälskad i.

And we made, for 12 years, performances together.

Och i 12 år utförde vi performances tillsammans.

You know the knife and the pistols and the bullets,

Ni vet, kniven och pistolen och kulorna,

I exchange into love and trust.

bytte jag ut mot kärlek och tillit.

So to do this kind work you have to trust the person completely

För att kunna utföra denna sortens arbete måste man lita helt på personen

because this arrow is pointing to my heart.

eftersom denna pilen pekar mot mitt hjärta.

So, heart beating and adrenaline is rushing and so on,

Så, hjärtklappning och adrenalinkick och så vidare,

is about trust, is about total trust to another human being.

handlar om tillit, total tillit till en annan människa.

Our relationship was 12 years,

Vårt förhållande varade i 12 år

and we worked on so many subjects, both male and female energy.

och vi arbetade med så många ämnen, både manlig och kvinnlig energi.

And as every relationship comes to an end, ours went too.

Och som varje förhållande tar slut gjorde också vårt det.

We didn't make phone calls like normal human beings do

Vi ringde inte varandra som normala människor

and say, you know, "This is over."

för att säga, "Det är slut."

We walked the Great Wall of China to say goodbye.

Vi gick längs Kinesiska muren för att ta farväl.

I started at the Yellow Sea, and he started from the Gobi Desert.

Jag började vid Gula havet och han började i Gobiöknen.

We walked, each of us, three months,

Vi gick, var för sig, i tre månader,

two and a half thousand kilometers.

2 500 kilometer.

It was the mountains, it was difficult.

Det var i bergen, det var svårt.

It was climbing, it was ruins.

Man fick klättra, det var ruiner.

It was, you know, going through the 12 Chinese provinces,

Det var att gå igenom de 12 kinesiska provinserna,

this was before China was open in '87.

innan Kina öppnades, 1987.

And we succeeded to meet in the middle

Och vi lyckades mötas vid mitten

to say goodbye.

för att ta farväl.

And then our relationship stopped.

Och sedan tog vårt förhållande slut.

And now, it completely changed how I see the public.

Och detta förändrade helt min syn på publiken.

And one very important piece I made in those days

Ett mycket viktigt verk jag skapade vid den tiden

was "Balkan Baroque."

var "Balkan Baroque".

And this was the time of the Balkan Wars,

Detta var vid tiden för Balkankrigen,

and I wanted to create some very strong, charismatic image,

och jag ville skapa en stark karismatisk bild,

something that could serve for any war at any time,

något som var giltigt för alla krig och alla tider,

because the Balkan Wars are now finished, but there's always some war, somewhere.

eftersom Balkankrigen nu är över, men det är alltid krig någonstans.

So here I am washing

Så här tvättar jag

two and a half thousand dead, big, bloody cow bones.

2 500 döda, stora, blodiga ben från kor.

You can't wash the blood, you never can wash shame off the wars.

Man kan inte tvätta bort blodet, man kan aldrig tvätta bort skammen från krig.

So I'm washing this six hours, six days, and wars are coming off these bones,

Så jag tvättade i sex timmar, sex dagar, och krigen lossnade från dessa ben,

and becoming possible -- an unbearable smell.

och blev omöjligt - en outhärdlig stank.

But then something stays in the memory.

Men så fastnar något i minnet.

I want to show you the one who really changed my life,

Jag vill visa er den som verkligen ändrade mitt liv,

and this was the performance in MoMa, which I just recently made.

detta var min performance i MoMa, som jag nyligen genomfört.

This performance -- when I said to the curator,

Denna performance - när jag sade till museiintendenten,

"I'm just going to sit at the chair,

"Jag ska bara sitta där i stolen,

and there will be an empty chair at the front,

och där står en tom stol mitt emot,

and anybody from the public can come and sit as long as they want."

och vem som helst ur publiken kan komma och sätta sig så länge de vill."

The curator said to me,

Intendenten sade till mig,

"That's ridiculous, you know, this is New York,

"Det är löjligt, du vet, det här är New York,

this chair will be empty,

den stolen förblir tom,

nobody has time to sit in front of you."

ingen har tid att sitta mitt emot dig."

(Laughter)

(Skratt)

But I sit for three months.

Men jag sitter i tre månader.

And I sit everyday, eight hours --

Och jag sitter varje dag, åtta timmar –

the opening of the museum --

under muséets öppettider –

and 10 hours on Friday when the museum is open 10 hours,

och 10 timmar på fredagar då muséet är öppet i 10 timmar,

and I never move.

och jag rör mig inte.

And I removed the table and I'm still sitting,

Och jag tog bort bordet och sitter kvar,

and this changed everything.

och detta förändrade allt.

This performance, maybe 10 or 15 years ago --

Denna performance, för kanske 10-15 år sedan –

nothing would have happened.

ingenting hade hänt.

But the need of people to actually experience something different,

Men människors behov av att faktiskt uppleva något annorlunda,

the public was not anymore the group --

publiken var inte längre gruppen –

relation was one to one.

relationen var ansikte mot ansikte.

I was watching these people, they would come and sit in front of me,

Jag iakttog dessa människor, de satte sig mitt emot mig,

but they would have to wait for hours and hours and hours

men de fick vänta i timme efter timme efter timme

to get to this position,

för att komma dit,

and finally, they sit.

och slutligen sätter de sig.

And what happened?

Och vad sker?

They are observed by the other people,

De observeras av andra människor,

they're photographed, they're filmed by the camera,

de fotograferas, de filmas,

they're observed by me

de observeras av mig

and they have nowhere to escape except in themselves.

och de har ingenstans att fly annat än in i sig själva.

And that makes a difference.

Och det gör en skillnad.

There was so much pain and loneliness,

Det fanns så mycket smärta och ensamhet,

there's so much incredible things when you look in somebody else's eyes,

så många otroliga saker man kan se i någon annans ögon,

because in the gaze with that total stranger,

för i blicken med denna totala främling,

that you never even say one word -- everything happened.

utan att ett ord har yttrats - skedde allt.

And I understood when I stood up from that chair after three months,

Och jag förstod när jag reste mig från den stolen efter tre månader,

I am not the same anymore.

jag är inte längre densamma.

And I understood that I have a very strong mission,

Och jag förstod att jag har ett mycket starkt uppdrag,

that I have to communicate this experience

att jag måste kommunicera denna upplevelse

to everybody.

till alla.

And this is how, for me, was born the idea

Och på så sätt fick jag idén

om ett institut för immateriell scenkonst.

to have an institute of immaterial performing arts.

Because thinking about immateriality,

För om man tänker på immateriella ting,

performance is time-based art.

är performance en konst i tid.

It's not like a painting.

Den är inte som en målning.

You have the painting on the wall, the next day it's there.

Man har tavlan på väggen, nästa dag är den där.

Performance, if you are missing it, you only have the memory,

Missar man en performance har man bara minnet,

or the story of somebody else telling you,

eller det någon annan berättar för en,

but you actually missed the whole thing.

men man har faktiskt missat det hela.

So you have to be there.

Så man måste vara där.

And in my point, if you talk about immaterial art,

Och min poäng är, om man talar om immateriell konst,

music is the highest -- absolutely highest art of all,

musiken är den högsta - absolut högsta konstformen,

because it's the most immaterial.

för den är den mest immateriella.

And then after this is performance, and then everything else.

Sedan kommer performance, och sedan allt annat.

That's my subjective way.

Det är min subjektiva syn.

This institute is going to happen in Hudson, upstate New York,

Detta institut kommer att finnas i Hudson, New York,

and we are trying to build with Rem Koolhaas, an idea.

och vi försöker bygga en idé tillsammans med Rem Koolhaas.

And it's very simple.

Och det är mycket enkelt.

If you want to get experience, you have to give me your time.

Om man vill ha en upplevelse måste man ge mig sin tid.

You have to sign the contract before you enter the building,

Man måste skriva på ett kontrakt innan man kommer in i byggnaden,

that you will spend there a full six hours,

att man stannar i hela sex timmar,

you have to give me your word of honor.

man måste ge sitt hedersord.

It's something so old-fashioned,

Det är något så gammaldags,

but if you don't respect your own word of honor and you leave before --

men om man inte respekterar ens eget hedersord och går sin väg tidigare -

that's not my problem.

det är inte mitt problem.

But it's six hours, the experience.

Men den är sex timmar, upplevelsen.

And then after you finish, you get a certificate of accomplishment,

Och när man är klar får man ett certifikat,

so get home and frame it if you want.

som man kan rama in om man vill.

(Laughter)

(Skratt)

This is orientation hall.

Detta är informationssalen.

The public comes in, and the first thing you have to do is dress in lab coats.

Publiken kommer in och det första man får göra är att ta på sig en vit rock.

It's this importance

Detta visar vikten

of stepping from being just a viewer into experimenter.

av att gå från enbart iakttagare till den som experimenterar.

And then you go to the lockers

Och sedan går man till skåpen

and you put your watch, your iPhone, your iPod, your computer

och lämnar sin klocka, iPhone, iPod, dator

and everything digital, electronic.

och allt digitalt, elektroniskt.

And you are getting free time for yourself for the first time.

Och man får fri tid för sig själv för första gången.

Because there is nothing wrong with technology,

För det är inget fel med teknik,

our approach to technology is wrong.

det är vårt förhållningssätt till teknik som är fel.

We are losing the time we have for ourselves.

Vi förlorar vår tid för oss själva.

This is an institute to actually give you back this time.

Detta är ett institut som faktiskt ger en den tiden tillbaka.

So what you do here,

Så vad man gör här,

first you start slow walking, you start slowing down.

först börjar man gå långsamt, man börjar sakta ner.

You're going back to simplicity.

Man går tillbaka till enkelhet.

After slow walking, you're going to learn how to drink water --

Efter att gå långsamt lär man sig dricka vatten –

very simple, drinking water for maybe half an hour.

väldigt enkelt, dricka vatten i kanske en halvtimme.

After this, you're going to the magnet chamber,

Sedan går man till magnetrummet,

where you're going to create some magnet streams on your body.

där man skapar magnetiska strömmar

över kroppen.

Then after this, you go to crystal chamber.

Efter detta går man till kristallrummet.

After crystal chamber, you go to eye-gazing chamber,

Efter kristallrummet går man till rummet för ögonkontakt,

after eye-gazing chamber, you go to a chamber where you are lying down.

efter rummet för ögonkontakt går man till ett rum där man ligger ner.

So it's the three basic positions of the human body,

Det är de tre grundläggande positionerna för kroppen,

sitting, standing and lying.

sittande, stående, liggande.

And slow walking.

Och att gå långsamt.

And there is a sound chamber.

Och det finns ett ljudrum.

And then after you've seen all of this,

Och när man har sett allt detta,

and prepared yourself mentally and physically,

och förberett sig mentalt och fysiskt,

then you are ready to see something with a long duration,

är man redo att se något med lång varaktighet,

like in immaterial art.

som i immateriell konst.

It can be music, it can be opera, it can be a theater piece,

Det kan vara musik, det kan vara opera, det kan vara en pjäs,

det kan vara film, det kan vara en video med dans.

it can be film, it can be video dance.

You go to the long duration chairs because now you are comfortable.

Man går till de långvariga stolarna för nu är man bekväm.

In the long duration chairs,

I de långvariga stolarna,

you're transported to the big place where you're going to see the work.

förflyttas man till platsen där man ska se verket.

And if you fall asleep,

Och om man somnar,

which is very possible because it's been a long day,

vilket är mycket möjligt efter en lång dag,

you're going to be transported to the parking lot.

transporteras man till parkeringen.

(Laughter)

(Skratt)

And you know, sleeping is very important.

Och ni vet, sömn är väldigt viktigt.

In sleeping, you're still receiving art.

I sömnen tar man fortfarande emot konst.

So in the parking lot you stay for a certain amount of time,

Så man stannar en viss period på parkeringen,

and then after this you just, you know, go back,

och efter detta går man bara tillbaka,

you see more of the things you like to see

ser mer av det man vill se

or go home with your certificate.

eller åker hem med sitt certifikat.

So this institute right now is virtual.

Så just nu är detta institut virtuellt.

Right now, I am just making my institute in Brazil,

Just nu skapar jag mitt institut i Brasilien,

then it's going to be in Australia,

sedan i Australien,

then it's coming here, to Canada and everywhere.

sedan kommer det hit, till Kanada och överallt.

And this is to experience a kind of simple method,

Och detta är att uppleva en sorts enkel metod,

how you go back to simplicity in your own life.

hur man går tillbaka till enkelhet i sitt eget liv.

Counting rice will be another thing.

Att räkna riskorn blir en annan sak.

(Laughter)

(Skratt)

You know, if you count rice you can make life, too.

Om man kan räkna riskorn kan man också skapa liv.

How to count rice for six hours?

Hur räknar man riskorn i sex timmar?

It's incredibly important.

Det är otroligt viktigt.

You know, you go through this whole range of being bored, being angry,

Ni vet, man går igenom hela skalan från uttråkad till arg,

being completely frustrated, not finishing the amount of rice you're counting.

totalt frustrerad, inte bli klar med mängden riskorn man räknar.

And then this unbelievable amount of peace you get

Och så denna otroliga frid man får

when satisfying work is finished --

när tillfredsställande arbete är klart –

or counting sand in the desert.

eller när man räknar sandkorn i öknen.

Or having the sound-isolated situation --

Eller i den ljudisolerade situationen –

that you have headphones, that you don't hear anything,

när man har hörlurar, när man inte hör något,

and you're just there together without sound,

och man bara är där tillsammans utan ljud,

with the people experiencing silence, just the simple silence.

med människor som upplever tystnad, bara enkel tystnad.

We are always doing things we like in our life.

Vi gör alltid sådant vi tycker om i livet.

And this is why you're not changing.

Och det är därför man inte förändras.

You do things in life --

Man gör saker i livet –

it's just nothing happens if you always do things the same way.

det är bara så att ingenting sker om man alltid gör saker på samma sätt.

But my method is to do things I'm afraid of, the things I fear,

Men min metod är att göra sådant jag är rädd för, det jag fruktar,

the things I don't know,

saker jag inte känner till,

to go to territory that nobody's ever been.

att besöka territorier där andra inte har varit.

And then also to include the failure.

Och att sedan också inkludera misslyckandet.

I think failure is important

Jag tror att misslyckande är viktigt.

because if you go, if you experiment, you can fail.

för om man satsar, om man experimenterar, kan man misslyckas.

If you don't go into that area and you don't fail,

Om man inte går dit och man inte misslyckas,

you are actually repeating yourself over and over again.

upprepar man sig bara om och om igen.

And I think that human beings right now need a change,

Och jag tror att människor just nu behöver förändring,

and the only change to be made is a personal level change.

och den enda möjliga förändringen är på den personliga nivån.

You have to make the change on yourself.

Man måste förändra sig själv.

Because the only way to change consciousness

För det enda sättet att förändra medvetandet

and to change the world around us,

och förändra världen omkring oss,

is to start with yourself.

är att börja med sig själv.

It's so easy to criticize how it's different,

Det är så lätt att kritisera hur saker är annorlunda,

the things in the world and they're not right,

saker och ting i världen är inte rätt,

and the governments are corrupted and there's hunger in the world

och regeringarna är korrupta och det finns svält i världen

and there's wars -- the killing.

och det finns krig - dödandet.

But what we do on the personal level --

Men det vi gör på den personliga nivån -

what is our contribution to this whole thing?

vad bidrar vi med till allt detta?

Can you turn to your neighbor, the one you don't know,

Kan ni vända er till er granne, den ni inte känner,

and look at them for two full minutes in their eyes, right now?

och se dem i ögonen i två hela minuter, just nu?

(Chatter)

(Småprat)

I'm asking two minutes of your time, that's so little.

Jag ber om två minuter av er tid, det är så lite.

Breathe slowly, don't try to blink, don't be self-conscious.

Andas långsamt, försök inte blinka, var inte generade.

Be relaxed.

Slappna av.

And just look a complete stranger in your eyes, in his eyes.

Och se en främling i ögonen.

(Silence)

(Tystnad)

Thank you for trusting me.

Tack för att ni litade på mig.

(Applause)

(Applåder)

Chris Anderson: Thank you.

Chris Anderson: Tack.

Thank you so much.

Tack så mycket.