Chinaka Hodge: What will you tell your daughters about 2016? | TED

Translator: Joseph Geni Reviewer: Joanna Pietrulewicz

Översättare: Lisbeth Pekkari Granskare: Annika Bidner

Tell your daughters of this year,

Berätta för dina döttrar om det här året,

how we woke needing coffee

hur vi vaknade i behov av kaffe

but discovered instead cadavers strewn about our morning papers,

men istället fann döda kroppar strödda över våra morgontidningar,

waterlogged facsimiles of our sisters, spouses, small children.

vattenfyllda faksimiler med systrar, makar, små barn.

Say to your baby of this year when she asks, as she certainly should,

Säg till barnet du fick detta år när hon frågar, och det borde hon,

tell her it was too late coming.

säg att det kom för sent.

Admit even in the year we leased freedom, we didn't own it outright.

Erkänn att under året då vi hyrde frihet, ägde vi den inte helt och hållet.

There were still laws for every way we used our privates

Det fanns fortfarande lagar för hur vi använde våra könsdelar

while they pawed at the soft folds of us,

medan de kladdade på våra mjuka veck,

grabbed with no concern for consent,

tog för sig utan hänsyn till samtycke,

no laws made for the men that enforced them.

inga lagar gjorda för de män som upprätthöll dem.

We were trained to dodge,

Vi lärde oss att ducka,

to wait, to cower and cover,

att vänta, att huka oss och ta skydd,

to wait more, still, wait.

att vänta mer, fortfarande, vänta.

We were told to be silent.

Vi blev tillsagda att vara tysta.

But speak to your girls of this wartime,

Men tala till dina flickor om denna krigstid,

a year preceded by a score of the same,

ett år föregånget av tjugo likadana,

so as in two decades before,

så under två decennier innan,

we wiped our eyes,

torkade vi ögonen,

laced caskets with flags,

besmyckade kistor med flaggor,

evacuated the crime scene of the club,

utrymde brottsplatsen på nattklubben,

caterwauled in the street,

jamade på gatorna,

laid our bodies on the concrete against the outlines of our fallen,

la våra kroppar på betongen längs konturerna av de som fallit,

cried, "Of course we mattered,"

skrek, "Klart vi betydde något,"

chanted for our disappeared.

sjöng för våra försvunna.

The women wept this year.

Kvinnorna grät detta år.

They did.

Det gjorde de.

In the same year, we were ready.

Och samma år var vi redo.

The year we lost our inhibition and moved with courageous abandon

Året då vi förlorade hämningarna och rörde oss med modig nonchalans

was also the year we stared down barrels,

var också året då vi stirrade in i gevärspipor,

sang of cranes in skies, ducked and parried,

sjöng om tranor i skyn, duckade och parerade,

caught gold in hijab, collected death threats,

fångade guld i hijab, samlade på dödshot,

knew ourselves as patriots,

såg oss själva som patrioter,

said, "We're 35 now, time we settled down and found a running mate,"

sa "Vi är 35 nu, det är dags att stadga sig och hitta en parhäst,"

made road maps for infant joy, shamed nothing but fear,

gjorde vägkartor för barnslig glädje, skammade inget förutom rädsla,

called ourselves fat and meant, of course,

kallade oss själva feta, och menade förstås,

impeccable.

felfria.

This year, we were women,

Detta år var vi kvinnor,

not brides or trinkets,

inte brudar eller smycken,

not an off-brand gender,

inte ett märkeslöst kön,

not a concession, but women.

inte en förmån, bara kvinnor.

Instruct your babies.

Lär dina bebisar.

Remind them that the year has passed to be docile or small.

Påminn dem att tiden är ute för att vara foglig eller liten.

Some of us said for the first time that we were women,

Några av oss sa för första gången att vi var kvinnor,

took this oath of solidarity seriously.

vi tog solidaritetseden på allvar.

Some of us bore children and some of us did not,

En del av oss bar barn, andra gjorde det inte,

and none of us questioned whether that made us real

och ingen av oss ifrågasatte om det gjorde oss äkta

or appropriate or true.

eller lämpliga, eller sanna.

When she asks you of this year,

När hon frågar dig om detta år,

your daughter, whether your offspring or heir to your triumph,

din dotter, antingen din avkomma eller arvtagare till din triumf,

from her comforted side of history teetering towards woman,

kommer hon, från sin trygga sida av historien om kvinnorna,

she will wonder and ask voraciously,

undra och vetgirigt fråga,

och trots att hon inte förstår din uppoffring,

though she cannot fathom your sacrifice,

she will hold your estimation of it holy,

kommer hon att vörda din uppfattning om den,

curiously probing, "Where were you?

nyfiket undra, "Var var du?

Did you fight? Were you fearful or fearsome?

Slogs du?

Var du rädd eller fruktad?

What colored the walls of your regret?

Hur såg din sorg ut?

What did you do for women in the year it was time?

Vad gjorde du för kvinnor det året då det var dags?

This path you made for me, which bones had to break?

Vägen du la ut för mig, hur många brutna ben krävde den?

Did you do enough, and are you OK, momma?

Gjorde du tillräckligt, och är du okej, mamma?

And are you a hero?"

Är du en hjälte?"

She will ask the difficult questions.

Hon kommer att ställa de svåra frågorna.

She will not care about the arc of your brow,

Hon kommer inte bry sig om formen på dina ögonbryn,

the weight of your clutch.

vikten på din handväska.

She will not ask of your mentions.

Hon kommer inte fråga vad du nämnt.

Your daughter, for whom you have already carried so much, wants to know

Din dotter, som du burit så mycket för, vill veta

what you brought, what gift, what light did you keep from extinction?

vad du kom med, vilken gåva, vilket ljus du hindrade från att slockna?

When they came for victims in the night,

När de kom efter offer i natten,

did you sleep through it or were you roused?

sov du genom det eller vaknade du?

Vad var priset för att vara vaken?

What was the cost of staying woke?

What, in the year we said time's up, what did you do with your privilege?

Under året vi sa att det var dags, vad gjorde du med ditt privilegium?

Festade du på andras elände?

Did you sup on others' squalor?

Did you look away or directly into the flame?

Tittade du bort eller rakt in i elden?

Did you know your skill or treat it like a liability?

Visste du om din förmåga eller kändes den som en belastning?

Were you fooled by the epithets of "nasty" or "less than"?

Blev du lurad av epitet som "äcklig" eller "mindre än"?

Did you teach with an open heart or a clenched fist?

Lärde du ut med öppet hjärta eller knuten näve?

Where were you?

Var var du?

Tell her the truth. Make it your life.

Berätta sanningen. Gör den till ditt liv.

Confirm it. Say, "Daughter, I stood there

Bekräfta. Säg, "Dotter, jag stod där

with the moment drawn on my face like a dagger,

med stunden målad på mitt ansikte som en dolk,

and flung it back at itself,

kastade den tillbaka,

slicing space for you."

och skar ut en plats för dig."

Tell her the truth, how you lived in spite of crooked odds.

Säg sanningen, hur du levde trots taskiga odds.

Tell her you were brave,

Säg att du var modig,

and always, always in the company of courage,

och alltid, alltid i modets sällskap,

mostly the days when you just had yourself.

mest av allt de dagar då du bara hade dig själv.

Tell her she was born as you were,

Säg att hon föddes, som du,

as your mothers before, and the sisters beside them,

som dina mödrar innan, och deras systrar med dem,

in the age of legends, like always.

i legendernas tidsålder, alltid.

Tell her she was born just in time,

Säg att hon föddes precis i rätt tid,

just in time

precis i rätt tid

to lead.

för att leda.

(Applause)

(Applåder)