Lesley Hazleton: The doubt essential to faith

Translator: Joseph Geni Reviewer: Morton Bast

Översättare: Jenny Lillie Granskare: Frida Nycander

Writing biography is a strange thing to do.

Att skriva biografier är en konstig sak att göra.

It's a journey into the foreign territory

Det är en resa in i det okända territoriet

of somebody else's life,

som är någon annans liv,

a journey, an exploration that can take you places

en resa, ett utforskande som kan föra dig till platser

you never dreamed of going

som du aldrig drömt om att åka till

and still can't quite believe you've been,

och fortfarande knappt kan fatta att du besökt,

especially if, like me, you're an agnostic Jew

speciellt om du, liksom jag, är en agnostisk judinna

and the life you've been exploring

och det liv du har utforskat

is that of Muhammad.

är Muhammads.

Five years ago, for instance,

För fem år sedan, till exempel,

I found myself waking each morning in misty Seattle

så vaknade jag upp i dimmiga Seattle

to what I knew was an impossible question:

till vad jag visste var en omöjlig fråga:

What actually happened

Vad var det som egentligen hände

one desert night,

en natt i öknen,

half the world and almost half of history away?

på andra sidan jorden, nästan halvvägs tillbaka i historien?

What happened, that is,

Vad var det som hände

on the night in the year 610

under den natten år 610

when Muhammad received the first revelation of the Koran

då Muhammad fick den förste uppenbarelsen till Koranen

on a mountain just outside Mecca?

på ett berg precis utanför Mecka?

This is the core mystical moment of Islam,

Detta är det grundläggande mystiska ögonblicket inom islam,

and as such, of course,

och som sådant, så klart,

it defies empirical analysis.

går det emot empirisk analys.

Yet the question wouldn't let go of me.

Trots det kunde jag inte släppa frågan.

I was fully aware that for someone as secular as I am,

Jag var fullt medveten om att om någon så sekulariserad som jag

just asking it could be seen

bara ställde frågan kunde det ses som

as pure chutzpah.

ren chutzpah.

(Laughter)

(Skratt)

And I plead guilty as charged,

Och jag erkänner mig skyldig,

because all exploration, physical or intellectual,

för allt utforskande, fysiskt eller intellektuellt,

is inevitably in some sense an act of transgression,

är oundvikligen på något sätt en överträdelse,

of crossing boundaries.

att gå över gränser.

Still, some boundaries are larger than others.

Vissa gränser är ändå större än andra.

So a human encountering the divine,

Så om en människa möter det gudomliga,

as Muslims believe Muhammad did,

som muslimer tror att Muhammad gjorde,

to the rationalist, this is a matter not of fact

så handlar det för en rationalist inte om fakta

but of wishful fiction,

utan om önsketänkande,

and like all of us, I like to think of myself as rational.

och som alla andra så ser jag mig själv som rationell.

Which might be why when I looked at the earliest accounts

Det kan vara därför som när jag tittade på de tidigaste redogörelserna

we have of that night,

vi har från den natten,

what struck me even more than what happened

var det som slog mig ännu mer än det som hände

was what did not happen.

det som inte hände.

Muhammad did not come floating off the mountain

Muhammad flöt inte nerför berget

as though walking on air.

som om han gick i luften.

He did not run down shouting, "Hallelujah!"

Han sprang inte ner skrikandes "Halleluja!"

and "Bless the Lord!"

och "Prisa Herren!"

He did not radiate light and joy.

Han utstrålade inte ljus och glädje.

There were no choirs of angels,

Det kom inga änglakörer,

no music of the spheres, no elation, no ecstasy,

ingen musik från sfärerna, ingen upprymdhet, ingen extas,

no golden aura surrounding him,

ingen gyllene aura som omgav honom,

no sense of an absolute, fore-ordained role

ingen känsla av en enväldig, förutsedd roll

as the messenger of God.

som Guds budbärare.

That is, he did none of the things

Han gjorde ingen av dessa saker

that might make it easy to cry foul,

som lätt kunde få det att se falskt ut,

to put down the whole story as a pious fable.

och avskriva det hela som en from saga.

Quite the contrary.

Utan det motsatta.

In his own reported words,

I hans egna ord

he was convinced at first

var han först övertygad om

that what had happened couldn't have been real.

att det som hänt inte kunde ha varit på riktigt.

At best, he thought, it had to have been a hallucination --

Som bäst tänkte han att det måste ha varit en hallucination --

a trick of the eye or the ear, perhaps,

kanske ögonen eller öronen spelade honom ett spratt

or his own mind working against him.

eller så förrådde hans eget sinne honom.

At worst, possession --

Som värst, var han besatt --

that he'd been seized by an evil jinn,

och hade tillfångatagits av en ond jinn,

a spirit out to deceive him,

en ande som ville vilseleda honom,

even to crush the life out of him.

till och med krama livet ur honom.

In fact, he was so sure that he could only be majnun,

Han var faktiskt så säker på att han bara kunde vara majnun,

possessed by a jinn,

besatt av en jinn,

that when he found himself still alive,

att när han fann sig själv fortfarande vid liv,

his first impulse was to finish the job himself,

var hans första impuls att avsluta jobbet själv,

to leap off the highest cliff

att hoppa från den hösta klippan

and escape the terror of what he'd experienced

och fly från fasorna från hans upplevelse

by putting an end to all experience.

genom att göra slut på alla upplevelser.

So the man who fled down the mountain that night

Så mannen som flydde nerför berget den natten

trembled not with joy

darrade inte av glädje

but with a stark, primordial fear.

utan av stark, primitiv rädsla.

He was overwhelmed not with conviction, but by doubt.

Han var inte överväldigad av övertygelse utan av tvivel.

And that panicked disorientation,

Och den panikartade förvirringen,

that sundering of everything familiar,

det splittrande av allt som är bekant,

that daunting awareness of something

den skrämmande vetskapen om någonting

beyond human comprehension,

som är bortom människans förståelse,

can only be called a terrible awe.

kan bara kallas en hemsk skräck ["awe" på engelska]

This might be somewhat difficult to grasp

Det här kan vara lite svårt att förstå

now that we use the word "awesome"

nu när vi använder ordet "awesome"

to describe a new app or a viral video.

för att beskriva en ny app eller en viral video.

With the exception perhaps of a massive earthquake,

Med undantaget av kanske en stor jordbävning

we're protected from real awe.

så är vi skyddade från riktig skräck.

We close the doors and hunker down,

Vi stänger dörrarna och och hukar oss ner,

convinced that we're in control,

övertygade om att vi har kontroll,

or, at least, hoping for control.

eller åtminstone hoppas att vi har kontroll.

We do our best to ignore the fact that

Vi gör vårt bästa för att ignorera det faktum att

we don't always have it,

vi inte alltid har det

and that not everything can be explained.

och att inte allting kan förklaras.

Yet whether you're a rationalist or a mystic,

Vare sig du är rationell eller tror på det mystiska,

whether you think the words Muhammad heard that night

vare sig du tror att de ord Muhammad hörde den natten

came from inside himself or from outside,

kom inifrån honom eller utifrån

what's clear is that he did experience them,

så är det uppenbart att han upplevde dem

and that he did so with a force that would shatter

och att han gjorde det med en sådan kraft som splittrade

his sense of himself and his world

hans självuppfattning och syn på världen

and transform this otherwise modest man

och förändrade denna ananars ödmjuke man

into a radical advocate for social and economic justice.

till en radikal förespråkare för social och ekonomisk rättvisa.

Fear was the only sane response,

Rädsla var den enda vettiga reaktionen,

the only human response.

den enda mänskliga reaktionen.

Too human for some,

Alltför mänsklig för vissa,

like conservative Muslim theologians who maintain that

såsom konservativa muslimska teologer som håller fast vid att

the account of his wanting to kill himself

redogörelsen för hans självmordstankar

shouldn't even be mentioned, despite the fact

inte ens borde nämnas trots att

that it's in the earliest Islamic biographies.

det står om det i de tidigaste islamska biografierna.

They insist that he never doubted

De insisterar på att han aldrig tvivlade

for even a single moment, let alone despaired.

ett enda ögonblick och ännu mindre att han var förtvivlad.

Demanding perfection, they refuse to tolerate

De kräver perfektion och vägrar tolerera

human imperfection.

mänskliga brister.

Yet what, exactly, is imperfect about doubt?

Men vad är egentligen bristfälligt med tvivel?

As I read those early accounts, I realized it was

När jag läste de tidiga redogörelserna insåg jag att det var

precisely Muhammad's doubt that brought him alive for me,

just Muhammads tvivel som gjorde honom verklig för mig,

that allowed me to begin to see him in full,

som lät mig se honom i sin helhet,

to accord him the integrity of reality.

som skänkte honom verklighetens integritet.

And the more I thought about it,

Och ju mer jag tänkte på det,

the more it made sense that he doubted,

ju mer förstod jag att han tvivlade,

because doubt is essential to faith.

för tvivel är nödvändig för tron.

If this seems a startling idea at first,

Om det till en början verkar som en konstig idé

consider that doubt, as Graham Greene once put it,

tänk på att tvivel, som Graham Greene en gång sade,

is the heart of the matter.

är kärnpunkten.

Abolish all doubt, and what's left is not faith,

Utplåna allt tvivel och det som finns kvar är inte tro,

but absolute, heartless conviction.

utan absolut, hjärtlös övertygelse.

You're certain that you possess the Truth --

Du är säker på att du vet Sanningen --

inevitably offered with an implied uppercase T --

oundvikligen framställd med underförstått stort S --

and this certainty quickly devolves

och denna säkerhet blir snabbt

into dogmatism and righteousness,

till dogmatism och rättfärdighet

by which I mean a demonstrative, overweening pride

med vilket jag menar demonstrativ, förmäten stolthet

in being so very right,

över att ha så väldigt rätt,

in short, the arrogance of fundamentalism.

kort sagt, fundamentalismens arrogans.

It has to be one of the multiple ironies of history

Det måste vara en av historiens flertalet ironier

that a favorite expletive of Muslim fundamentalists

att muslimska fundamentalisters favoritsvordom

is the same one once used by the Christian fundamentalists

är den samma som en gång användes av kristna fundamentalister

known as Crusaders:

kända som korsfarare:

"infidel," from the Latin for "faithless."

"infidel" från det latinska ordet för "trolös".

Doubly ironic, in this case, because their absolutism

Dubbelt ironiskt i det här fallet eftersom deras absolutism

is in fact the opposite of faith.

faktiskt är motsatsen till tro.

In effect, they are the infidels.

Därför är de trolösa.

Like fundamentalists of all religious stripes,

Liksom fundamentalister från alla religiösa inriktningar

they have no questions, only answers.

har de inga frågor, bara svar.

They found the perfect antidote to thought

De fann det perfekta motgiftet mot tänkande

and the ideal refuge of the hard demands of real faith.

och den idealiska tillflykten undan de hårda krav som riktig tro ställer.

They don't have to struggle for it like Jacob

De behöver inte kämpa för det såsom Jakob

wrestling through the night with the angel,

som brottades hela natten med ängeln,

or like Jesus in his 40 days and nights in the wilderness,

eller som Jesus under sina 40 dagar och nätter i vildmarken,

or like Muhammad, not only that night on the mountain,

eller som Muhammad, inte bara den natten på berget,

but throughout his years as a prophet,

men under hela hans tid som profet,

with the Koran constantly urging him not to despair,

med Koranen som hela tiden uppmanade honom att inte förtvivla

and condemning those who most loudly proclaim

och fördömde dem som högljutt tillkännagav

that they know everything there is to know

att de visste allt som finns att veta

and that they and they alone are right.

och att de och bara de har rätt.

And yet we, the vast and still far too silent majority,

Trots det har vi, den fortfarande för tysta majoriteten

have ceded the public arena to this extremist minority.

överlåtit den offentliga sfären till denna extremistiska minoritet.

We've allowed Judaism to be claimed

Vi har överlåtit judendomen

by violently messianic West Bank settlers,

till våldsamma messianska Västbanken-bosättare,

Christianity by homophobic hypocrites

kristendomen till homofobiska hycklare

and misogynistic bigots,

och trångsynta kvinnohatare,

Islam by suicide bombers.

islam till självmordsbombare.

And we've allowed ourselves to be blinded to the fact that

Och vi kan inte se att

no matter whether they claim to be Christians,

även om de säger att de är kristna,

Jews or Muslims,

judar eller muslimer

militant extremists are none of the above.

så är militanta extremister ingendera.

They're a cult all their own, blood brothers

De tillhör sin egen sekt, blodsbröder

steeped in other people's blood.

som har andra människors blod på sig.

This isn't faith.

Det är inte tro.

It's fanaticism, and we have to stop confusing the two.

De är fanatiska och vi måste sluta att blanda ihop dem.

We have to recognize that real faith has no easy answers.

Vi måste inse att riktig tro inte har några enkla svar.

It's difficult and stubborn.

Den är svår och envis.

It involves an ongoing struggle,

Den innefattar en pågående kamp,

a continual questioning of what we think we know,

ett konstant ifrågasättande av vad vi tror vi vet,

a wrestling with issues and ideas.

en brottningsmatch med problem och idéer.

It goes hand in hand with doubt,

Den går hand i hand med tvivel

in a never-ending conversation with it,

i en ändlös konversation med den

and sometimes in conscious defiance of it.

och ibland i medvetet trots mot den.

And this conscious defiance is why I, as an agnostic,

Och detta medvetna trots är anledningen till att jag, som en agnostiker,

can still have faith.

ändå kan tro.

I have faith, for instance, that peace in the Middle East

Jag tror till exempel att fred i Mellanöstern

is possible despite the ever-accumulating mass of evidence

är möjlig trots de ständiga bevisen

to the contrary.

om motsatsen.

I'm not convinced of this.

Jag är inte övertygad om det.

I can hardly say I believe it.

Jag kan knappast säga att jag tror det.

I can only have faith in it,

Jag kan bara ha tro på det,

commit myself, that is, to the idea of it,

förbinda mig vid den idén

and I do this precisely because of the temptation

och jag gör det just för att jag frestas

to throw up my hands in resignation

att ge upp

and retreat into silence.

och dra mig tillbaka i tystnad.

Because despair is self-fulfilling.

För förtvivlan är självuppfyllande.

If we call something impossible,

Om vi säger att något är omöjligt

we act in such a way that we make it so.

beter vi oss som om det vore det.

And I, for one, refuse to live that way.

Och jag vägrar att leva så.

In fact, most of us do,

Det gör de flesta av oss faktiskt

whether we're atheist or theist

vare sig vi är ateister eller en troende

or anywhere in between or beyond, for that matter,

eller någonstans i mellan eller utanför, för den delen,

what drives us is that, despite our doubts

vad som driver oss är att trots våra tvivel

and even because of our doubts,

och till och med på grund av våra tvivel

we reject the nihilism of despair.

så avfärdar vi nihlistisk förtvivlan.

We insist on faith in the future

Vi insisterar på tro på framtiden

and in each other.

och på varandra.

Call this naive if you like.

Du kan kalla det naivt, om du vill.

Call it impossibly idealistic if you must.

Du kan kalla det omöjligt idealistiskt om du måste.

But one thing is sure:

Men en sak är säker:

Call it human.

Du kan kalla det mänskligt.

Could Muhammad have so radically changed his world

Kunde Muhammad ha ändrat sin värld så radikalt

without such faith, without the refusal

utan en sådan tro, utan att vägra

to cede to the arrogance of closed-minded certainty?

att låta den arroganta, intoleranta säkerheten vinna?

I think not.

Jag tror inte det.

After keeping company with him as a writer

Efter att följt honom som en skribent

for the past five years, I can't see

under de senaste 5 åren kan jag inte tänka mig

that he'd be anything but utterly outraged

att han skulle vara något annat än ytterst förargad

at the militant fundamentalists who claim to speak

över de militanta fundamentalisterna som påstår att de talar

and act in his name in the Middle East and elsewhere today.

och agerar i hans namn i Mellanöstern och övriga platser idag.

He'd be appalled at the repression of half the population

Han skulle bli förfärad över förtrycket av halva befolkningen

because of their gender.

på grund av deras kön.

He'd be torn apart by the bitter divisiveness of sectarianism.

Han skulle bli uppriven över sekterismens bittra splittring.

He'd call out terrorism for what it is,

Han skulle ha sett terrorism för vad det är,

not only criminal but an obscene travesty

inte bara kriminellt utan ett motbjudande missbruk

of everything he believed in and struggled for.

av allt han trodde på och kämpade för.

He'd say what the Koran says: Anyone who takes a life

Han skulle säga det som stå skrivet i Koranen: Den som tar ett liv

takes the life of all humanity.

tar livet av hela mänskligheten.

Anyone who saves a life, saves the life of all humanity.

Den som räddar ett liv räddar livet på hela mänskligheten.

And he'd commit himself fully

Och han skulle ha lagt all sin kraft på

to the hard and thorny process of making peace.

den svåra och taggiga processen att skapa fred.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)

Thank you. (Applause)

Tack. (Applåder)