To raise brave girls, encourage adventure | Caroline Paul

Översättare: Villemo Linngård Oksanen Granskare: Lisbeth Pekkari

When I was a kid, I was obsessed with the Guinness Book of World Records,

När jag var liten var jag besatt av Guinness Rekordbok.

and I really wanted to set a world record myself.

Jag ville verkligen slå ett världsrekord.

But there was just one small problem:

Det var bara ett problem:

I had absolutely no talent.

Jag var helt talanglös.

So I decided to set a world record in something

Så jag bestämde mig för att slå världsrekordet i något

that demanded absolutely no skill at all.

som inte krävde några färdigheter alls.

I decided to set a world record

Jag bestämde mig för att slå världsrekordet

in crawling.

i att krypa.

(Laughter)

(Skratt)

Now, the record at the time was 12 and a half miles,

På den tiden låg rekordet på 12,5 engelska mil,

and for some reason, this seemed totally manageable.

och av någon anledning verkade det helt hanterbart.

(Laughter)

(Skratt)

I recruited my friend Anne,

Jag värvade min vän Anne,

and together we decided, we didn't even need to train.

och vi bestämde oss för att vi inte ens behövde träna.

(Laughter)

(Skratt)

And on the day of our record attempt,

När det var dags för vårt rekordförsök

we put furniture pads on the outside of our good luck jeans

fäste vi möbeltassar på knäna utanpå våra tur-jeans

and we set off,

och satte igång.

and right away, we were in trouble,

Vi fick problem på en gång,

because the denim was against our skin

för jeanstyget låg mot huden

and it began to chafe,

och började skava

and soon our knees were being chewed up.

och snart hade vi sår på knäna.

Hours in,

Efter flera timmar

it began to rain.

började det regna.

Then, Anne dropped out.

Sedan gav Anne upp.

Then, it got dark.

Sedan blev det mörkt.

Now, by now, my knees were bleeding through my jeans,

Vid det laget var byxknäna blodiga

and I was hallucinating from the cold

och jag hallucinerade på grund av kylan

and the pain and the monotony.

och smärtan och enformigheten.

And to give you an idea of the suffer-fest that I was undergoing,

För att ni ska förstå hur mycket jag led kan jag berätta att

the first lap around the high school track took 10 minutes.

det första varvet runt skolans löparbana tog 10 minuter.

The last lap took almost 30.

Det sista tog nästan 30.

After 12 hours of crawling,

Efter 12 timmars krypande

I stopped,

slutade jag.

and I had gone eight and a half miles.

Då hade jag krupit 8,5 engelska mil

So I was short of the 12-and-a-half-mile record.

och missade världsrekordet som låg på 12,5.

Now, for many years, I thought this was a story of abject failure,

I många år trodde jag att det här var ett totalt misslyckande,

but today I see it differently,

men idag ser jag annorlunda på saken.

because when I was attempting the world record,

För när jag försökte slå världsrekordet

I was doing three things.

gjorde jag tre saker.

I was getting outside my comfort zone,

Jag klev utanför min bekvämlighetszon,

I was calling upon my resilience,

jag prövade min uthållighet

and I was finding confidence in myself

och jag hittade tron på mig själv

and my own decisions.

och mina egna beslut.

I didn't know it then,

Jag visste det inte då,

but those are not the attributes of failure.

men det där är inte tecken på misslyckanden.

Those are the attributes of bravery.

Det är tecken på mod.

Now, in 1989, at the age of 26,

1989, när jag var 26 år gammal,

I became a San Francisco firefighter,

blev jag brandsoldat i San Francisco.

and I was the 15th woman in a department of 1,500 men.

Jag var den femtonde kvinnan i en kår med 1 500 män.

(Applause)

(Applåder)

And as you can imagine, when I arrived

Ni kan säkert föreställa er

there were many doubts about whether we could do the job.

att många tvivlade på att vi skulle klara av jobbet.

So even though I was a 5'10", 150-pound collegiate rower,

Trots att jag var en 177 cm lång, 68 kilo tung universitetsroddare,

and someone who could endure 12 hours of searing knee pain --

som klarade 12 timmars knäsmärtor ...

(Laughter)

(Skratt)

I knew I still had to prove my strength and fitness.

visste jag att jag skulle behöva bevisa hur stark och vältränad jag var.

So one day a call came in for a fire,

En dag fick vi ett larm

and sure enough, when my engine group pulled up,

och när min grupp kom dit

there was black smoke billowing from a building off an alleyway.

böljade den svarta röken från en byggnad på en bakgata.

And I was with a big guy named Skip,

Jag jobbade med en stor kille som hette Skip.

and he was on the nozzle, and I was right behind,

Han höll i munstycket och jag var precis bakom honom.

and it was a typical sort of fire.

Det var en helt vanlig eldsvåda.

It was smoky, it was hot,

Det var rökigt och hett

and all of a sudden,

och plötsligt

there was an explosion,

exploderade något.

and Skip and I were blown backwards,

Skip och jag flög baklänges,

my mask was knocked sideways,

min mask hamnade på sned

and there was this moment of confusion.

och ett ögonblicks förvirring följde.

And then I picked myself up,

Sedan reste jag mig,

I groped for the nozzle,

fick tag i munstycket

and I did what a firefighter was supposed to do:

och gjorde vad en brandsoldat ska göra:

I lunged forward,

Jag ryckte fram,

opened up the water

slog på vattnet

and I tackled the fire myself.

och bekämpade elden själv.

The explosion had been caused by a water heater,

Explosionen orsakades av en varmvattenberedare

so nobody was hurt, and ultimately it was not a big deal,

så ingen blev skadad och det var egentligen ingen fara,

but later Skip came up to me and said,

men efteråt kom Skip fram till mig och sa

"Nice job, Caroline,"

"Bra jobbat, Caroline,"

in this surprised sort of voice.

med ganska förvånad röst.

(Laughter)

(Skratt)

And I was confused, because the fire hadn't been difficult physically,

Jag blev förvirrad, för branden hade inte varit så allvarlig.

so why was he looking at me with something like astonishment?

Varför såg han så överraskad ut?

And then it became clear:

Sedan förstod jag:

Skip, who was by the way a really nice guy

Skip, som förresten var en riktigt trevlig kille,

and an excellent firefighter,

och en utmärkt brandsoldat,

not only thought that women could not be strong,

trodde inte bara att kvinnor inte kunde vara starka.

he thought that they could not be brave either.

Han trodde också att de inte kunde vara modiga.

And he wasn't the only one.

Och han var inte den enda.

Friends, acquaintances and strangers,

Vänner, bekanta och främlingar,

men and women throughout my career

män och kvinnor jag mötte under hela karriären

ask me over and over,

frågade mig om och om igen,

"Caroline, all that fire, all that danger,

"Caroline, det är så mycket eld och fara.

aren't you scared?"

Blir du inte rädd?"

Honestly, I never heard a male firefighter asked this.

Jag har aldrig hört en manlig brandsoldat få den frågan.

And I became curious.

Och det gjorde mig nyfiken.

Why wasn't bravery expected of women?

Varför väntade sig folk inte att kvinnor skulle vara modiga?

Now, the answer began to come

Det började klarna

when a friend of mine lamented to me

när en vän klagade över

that her young daughter was a big scaredy-cat,

att hennes lilla dotter var en sådan fegis.

and so I began to notice,

Jag började tänka på det,

and yes, the daughter was anxious,

och visst, dottern var orolig av sig.

but more than that, the parents were anxious.

Men föräldrarna var ännu mer nervösa.

Most of what they said to her when she was outside began with,

Det mesta de sa till henne när hon var utomhus började med

"Be careful," "Watch out," or "No."

"Var försiktig," "Akta," eller "Nej."

Now, my friends were not bad parents.

Mina vänner var inte dåliga föräldrar.

They were just doing what most parents do,

De gjorde bara samma sak som de flesta andra föräldrar.

which is cautioning their daughters much more than they caution their sons.

De varnar sina döttrar mycket mer än de varnar sina söner.

There was a study involving a playground fire pole, ironically,

Det finns en studie som, ironiskt nog, innefattar en brandstång på en lekplats.

in which researchers saw that little girls were very likely to be warned

Forskarna såg att små flickor väldigt ofta varnades

by both their moms and dads about the fire pole's risk,

för riskerna med brandstången av både mammor och pappor.

and if the little girls still wanted to play on the fire pole,

Och om flickorna ändå ville leka på brandstången

a parent was very likely to assist her.

var det väldigt troligt att en förälder hjälpte till.

But the little boys?

Men pojkarna?

They were encouraged to play on the fire pole

De uppmuntrades att leka på brandstången

despite any trepidations that they might have,

även om de själva var oroliga,

and often the parents offered guidance on how to use it on their own.

och föräldrarna kom ofta med råd om hur de skulle använda den på egen hand.

So what message does this send to both boys and girls?

Vad sänder detta för budskap till pojkar och flickor?

Well, that girls are fragile and more in need of help,

Jo, att flickor är sköra och behöver mer hjälp,

and that boys can and should master difficult tasks by themselves.

medan pojkar kan och bör hantera svåra uppgifter på egen hand.

It says that girls should be fearful

Det lär oss att flickor ska vara rädda

and boys should be gutsy.

och att pojkar ska vara modiga.

Now, the irony is that at this young age,

Det ironiska är att i den åldern

girls and boys are actually very alike physically.

är flickor och pojkar väldigt lika fysiskt sett.

In fact, girls are often stronger until puberty,

Flickor är faktiskt ofta starkare fram till puberteten,

and more mature.

och mer mogna.

And yet we adults act

Ändå beter vi vuxna oss som om

as if girls are more fragile

flickor är bräckligare,

and more in need of help,

behöver mer hjälp,

and they can't handle as much.

och inte klarar av lika mycket.

This is the message that we absorb as kids,

Det är budskapet vi lär oss som barn,

and this is the message that fully permeates as we grow up.

och budskapet som genomsyrar allt när vi växer upp.

We women believe it, men believe it,

Vi kvinnor tror på det, män tror på det,

and guess what?

och gissa vad?

As we become parents, we pass it on to our children,

När vi blir föräldrar för vi det vidare till våra barn,

and so it goes.

och så vidare.

Well, so now I had my answer.

Nu hade jag svaret.

This is why women, even firewomen,

Det här är varför kvinnor, även som brandsoldater,

were expected to be scared.

förväntas vara rädda.

This is why women often are scared.

Det här är varför kvinnor ofta är rädda.

Now, I know some of you won't believe me when I tell you this,

En del av er kanske inte tror mig,

but I am not against fear.

men jag är inte emot rädsla.

I know it's an important emotion, and it's there to keep us safe.

Jag vet att det är en viktig känsla som finns för att skydda oss.

But the problem is when fear is the primary reaction

Problemet uppstår när rädslan blir den främsta reaktionen

that we teach and encourage in girls

som vi lär flickor och uppmuntrar hos dem

whenever they face something outside their comfort zone.

när något ligger utanför deras bekvämlighetszon.

So I was a paraglider pilot for many years --

Jag var skärmflygare i många år.

(Applause)

(Applåder)

and a paraglider is a parachute-like wing,

En flygskärm liknar en fallskärm

and it does fly very well,

och flyger väldigt bra,

but to many people I realize it looks just like a bedsheet

men jag vet att många tycker att den liknar ett lakan

with strings attached.

med fastknutna snören.

(Laughter)

(Skratt)

And I spent a lot of time on mountaintops

Jag tillbringade mycket tid uppe på bergstoppar

inflating this bedsheet,

där jag fyllde lakanet med luft,

running off and flying.

sprang iväg och flög.

And I know what you're thinking.

Jag vet vad ni tänker nu.

You're like, Caroline, a little fear would make sense here.

"Caroline, lite rädsla skulle vara vettigt i det här fallet."

And you're right, it does.

Och det har ni rätt i.

I assure you, I did feel fear.

Jag var rädd, det försäkrar jag.

But on that mountaintop,

Men där uppe på berget,

waiting for the wind to come in just right,

när jag väntade på precis rätt vind

I felt so many other things, too:

kände jag också så många andra saker:

exhilaration, confidence.

upprymdhet, självförtroende.

I knew I was a good pilot.

Jag visste att jag var en bra pilot

I knew the conditions were good, or I wouldn't be there.

och att jag inte skulle ha varit där utan rätt förutsättningar.

I knew how great it was going to be a thousand feet in the air.

Jag visste hur härligt det skulle kännas tusen fot uppe i luften.

So yes, fear was there,

Så ja, rädslan fanns där.

but I would take a good hard look at it,

Men jag såg den i vitögat,

assess just how relevant it was

bedömde hur relevant den var

and then put it where it belonged,

och placerade den där den hörde hemma.

which was more often than not

För det mesta var det

behind my exhilaration, my anticipation

långt efter min upprymdhet, min förväntan och

and my confidence.

mitt självförtroende.

So I'm not against fear.

Så jag är inte emot rädsla.

I'm just pro-bravery.

Jag är bara för mod.

Now, I'm not saying your girls must be firefighters

Jag menar inte att alla flickor ska bli brandsoldater

or that they should be paragliders,

eller syssla med skärmflygning.

but I am saying that we are raising our girls to be timid, even helpless,

Det jag menar är att vi lär våra flickor att vara försagda, till och med hjälplösa,

and it begins when we caution them against physical risk.

och det börjar när vi varnar dem för fysiska risker.

The fear we learn and the experiences we don't

Rädslan vi lär oss och de uteblivna erfarenheterna

stay with us as we become women

följer med oss när vi blir kvinnor.

and morphs into all those things that we face and try to shed:

och förvandlas till allt det där vi måste hantera och försöker sluta med.

our hesitation in speaking out,

Vår tvekan inför att göra våra röster hörda,

our deference so that we can be liked

hänsynen vi visar för att bli omtyckta

and our lack of confidence in our own decisions.

och vår brist på tilltro till våra egna beslut.

So how do we become brave?

Så hur blir vi modiga?

Well, here's the good news.

Här är den goda nyheten.

Bravery is learned,

Mod är något man kan lära sig

and like anything learned,

och som med allt annat

it just needs to be practiced.

behöver vi bara öva oss på det.

So first,

Först och främst

we have to take a deep breath

måste vi ta ett djupt andetag

and encourage our girls

och uppmuntra våra flickor

to skateboard, climb trees

att åka skateboard, klättra i träd

and clamber around on that playground fire pole.

och klänga på den där brandstången på lekplatsen.

This is what my own mother did.

Så gjorde min mamma.

She didn't know it then,

Hon visste det inte då,

but researchers have a name for this.

men forskarna har ett ord för det här.

They call it risky play,

De kallar det riskfyllt lekande

and studies show that risky play is really important for kids, all kids,

och undersökningar visar att det är viktigt för barn, alla barn,

because it teaches hazard assessment,

eftersom det lär dem att bedöma faran,

it teaches delayed gratification,

att skjuta upp belöningar,

it teaches resilience,

uthållighet

it teaches confidence.

och självförtroende.

In other words,

Med andra ord,

when kids get outside and practice bravery,

när barn är ute och gör modiga saker

they learn valuable life lessons.

lär de sig värdefulla saker om livet.

Second, we have to stop cautioning our girls willy-nilly.

För det andra måste vi sluta varna flickorna utan anledning.

So notice next time you say,

Lägg märke till nästa gång du säger,

"Watch out, you're going to get hurt,"

"Akta dig, du kan bli skadad,"

or, "Don't do that, it's dangerous."

eller, "Gör inte så, det är farligt."

And remember that often what you're really telling her

Kom ihåg att det du egentligen säger till henne är att

is that she shouldn't be pushing herself,

hon inte ska utmana sig själv,

that she's really not good enough,

att hon faktiskt inte är tillräckligt bra,

that she should be afraid.

att hon borde vara rädd.

Third,

För det tredje

we women have to start practicing bravery, too.

måste vi kvinnor också börja vara modiga.

We cannot teach our girls until we teach ourselves.

Vi kan inte lära våra döttrar det förrän vi kan det själva.

So here's another thing:

Och en annan sak:

fear and exhilaration

rädsla och upprymdhet

feel very similar --

känns väldigt lika.

the shaky hands, the heightened heart rate,

Darrande händer, snabb puls,

the nervous tension,

den nervösa spänningen.

and I'm betting that for many of you

Jag slår vad om att många av er,

the last time you thought you were scared out of your wits,

sist ni trodde att ni var vettskrämda,

you may have been feeling mostly exhilaration,

kanske mest var upprymda,

and now you've missed an opportunity.

och nu har ni gått miste om tillfället.

So practice.

Så öva er.

And while girls should be getting outside to learn to be gutsy,

Och även om flickor borde vara utomhus och lära sig att våga

I get that adults don't want to get on hoverboards or climb trees,

förstår jag att vuxna inte vill åka airboard eller klättra i träd,

so we all should be practicing

så vi borde alla öva oss

at home, in the office

hemma, på kontoret

and even right here getting up the guts

och till och med här på att våga

to talk to someone that you really admire.

prata med någon vi verkligen beundrar.

Finally, when your girl is, let's say,

Slutligen, när din dotter till exempel

on her bike on the top of the steep hill

sitter på cykeln högst upp i en brant backe

that she insists she's too scared to go down,

och säger att hon är för rädd för att cykla utför den,

guide her to access her bravery.

lär henne hitta sitt mod.

Ultimately, maybe that hill really is too steep,

I slutänden kanske backen faktiskt är för brant

but she'll come to that conclusion through courage, not fear.

men hon når den slutsatsen genom mod istället för rädsla.

Because this is not about the steep hill in front of her.

För det här handlar inte om den branta backen.

This is about the life ahead of her

Det handlar om livet som ligger framför henne

and that she has the tools

och om att ge henne verktygen

to handle and assess

för att hantera och bedöma

all the dangers that we cannot protect her from,

alla faror som vi inte kan skydda henne från,

all the challenges that we won't be there to guide her through,

alla utmaningar som vi inte kan vägleda henne genom,

everything that our girls here

allt som våra flickor här

and around the world

och i andra delar av världen

face in their future.

kommer att möta i framtiden.

So by the way,

Och förresten,

the world record for crawling today --

idag ligger världsrekordet i att krypa...

(Laughter)

(Skratt)

is 35.18 miles,

på 35,18 engelska mil,

and I would really love to see a girl go break that.

och jag skulle verkligen älska att få se en tjej slå det.

(Applause)

(Applåder)