Dave Isay: Everyone around you has a story the world needs to hear

Översättare: Lisbeth Pekkari Granskare: Annika Bidner

Tonight, I'm going to try to make the case

Ikväll hävdar jag

att när du bjuder in någon närstående, en vän eller till och med en främling

that inviting a loved one, a friend or even a stranger

to record a meaningful interview with you

till att spela in en meningsfull intervju med dig

just might turn out to be one of the most important moments in that person's life,

kan det visa sig vara ett av de viktigaste ögonblicken

i den människans liv, och i ditt.

and in yours.

When I was 22 years old, I was lucky enough to find my calling

När jag var 22 hade jag turen att upptäcka mitt kall

when I fell into making radio stories.

när jag började göra radioreportage.

At almost the exact same time,

Nästan exakt samtidigt fick jag reda på att min pappa,

I found out that my dad, who I was very, very close to, was gay.

som jag stod väldigt nära, var homosexuell.

I was taken completely by surprise.

Jag hade ingen aning.

We were a very tight-knit family,

Vi var en väldigt tajt familj,

and I was crushed.

och jag var förkrossad.

At some point, in one of our strained conversations,

En gång, i en av våra spända konversationer,

my dad mentioned the Stonewall riots.

nämnde min pappa Stonewallupproret.

He told me that one night in 1969,

Han berättade att en natt 1969

gjorde en grupp unga svarta och latinamerikanska dragqueens

a group of young black and Latino drag queens

fought back against the police at a gay bar in Manhattan

motstånd mot polisen i en gaybar på Manhattan,

called the Stonewall Inn,

den hette Stonewall Inn,

and how this sparked the modern gay rights movement.

och detta var starten för den moderna HBTQ-rörelsen.

Det var en fantastisk historia och den väckte mitt intresse.

It was an amazing story, and it piqued my interest.

So I decided to pick up my tape recorder and find out more.

Så jag tog fram min bandspelare och bestämde mig för att ta reda på mer.

With the help of a young archivist named Michael Shirker,

Med hjälp av en ung arkivarie som hette Michael Shirker,

we tracked down all of the people we could find

letade vi upp alla vi kunde hitta

who had been at the Stonewall Inn that night.

som hade varit på Stonewall Inn den kvällen.

Recording these interviews,

När jag spelade in dessa intervjuer,

I saw how the microphone gave me the license

såg jag hur mikrofonen gav mig tillstånd att

gå till platser jag annars aldrig skulle ha gått till

to go places I otherwise never would have gone

and talk to people I might not otherwise ever have spoken to.

och tala med personer som jag nog aldrig annars skulle ha talat med.

I had the privilege of getting to know

Jag hade förmånen att få lära känna

some of the most amazing, fierce and courageous human beings

några av de mest fantastiska, häftiga och modiga människor

I had ever met.

jag nånsin hade träffat.

It was the first time the story of Stonewall

Det var första gången som Stonewall-historien

had been told to a national audience.

hade berättats för en nationell publik.

I dedicated the program to my dad,

Jag tillägnade programmet till min far,

it changed my relationship with him, and it changed my life.

det förändrade min relation till honom, och det förändrade mitt liv.

Over the next 15 years, I made many more radio documentaries,

Under de följande 15 åren gjorde jag många fler radiodokumentärer,

working to shine a light on people who are rarely heard from in the media.

för att rikta ljuset mot människor man sällan hör från i media.

Over and over again,

Om och om igen

I'd see how this simple act of being interviewed

såg jag hur en enkel intervju

could mean so much to people,

kunde betyda så mycket för människor,

särskilt de som fått höra att deras historier inte betydde något.

particularly those who had been told that their stories didn't matter.

I could literally see people's back straighten

Jag kunde bokstavligen se dem sträcka på ryggen

när de började tala in i mikrofonen.

as they started to speak into the microphone.

In 1998, I made a documentary about the last flophouse hotels

1998 gjorde jag en dokumentär om de sista ungkarlshotellen

on the Bowery in Manhattan.

i Bowery-kvarteret på Manhattan.

Guys stayed up in these cheap hotels for decades.

Män bodde på dessa billiga hotell i decennier.

They lived in cubicles the size of prison cells

De bodde i bås stora som fängelseceller

covered with chicken wire

täckta med hönsnät

så att det inte gick att hoppa över från ett rum till nästa.

so you couldn't jump from one room into the next.

Later, I wrote a book on the men with the photographer Harvey Wang.

Senare skrev jag en bok om dessa män, tillsammans med fotografen Harvey Wang.

Jag minns hur jag gick in på ett ungkarlshotell

I remember walking into a flophouse with an early version of the book

med en tidig version av boken och visade en av killarna hans sida.

and showing one of the guys his page.

Han stirrade på den, helt tyst,

He stood there staring at it in silence,

then he grabbed the book out of my hand

sedan tog han boken ur min hand

and started running down the long, narrow hallway

och sprang genom den långa, smala korridoren

medan han höll den över huvudet

holding it over his head

shouting, "I exist! I exist."

och skrek, "Jag finns! Jag finns."

(Applåder)

(Applause)

In many ways, "I exist" became the clarion call for StoryCorps,

På sätt och vis blev "Jag finns" stridssignalen för StoryCorps,

this crazy idea that I had a dozen years ago.

en galen idé som jag fått dussintalet år tidigare.

Tanken var att ta dokumentärt arbete

The thought was to take documentary work

and turn it on its head.

och vända det upp och ner.

Traditionally, broadcast documentary

Traditionellt sett har dokumentärer

has been about recording interviews to create a work of art or entertainment

handlat om att spela in intervjuer för att skapa konst eller underhållning

or education that is seen or heard by a whole lot of people,

eller utbildning som ses eller hörs av väldigt många människor,

but I wanted to try something

men jag ville testa en grej

where the interview itself was the purpose of this work,

där intervjun är själva syftet med arbetet,

and see if we could give many, many, many people the chance

och se om vi kunde ge många, många fler människor chansen

to be listened to in this way.

att bli hörda på det viset.

Så på Grand Central Terminal, för 11 år sedan,

So in Grand Central Terminal 11 years ago,

we built a booth where anyone can come to honor someone else

byggde vi ett bås där vem som helst kan hedra någon annan

genom att intervjua dem om deras liv.

by interviewing them about their life.

You come to this booth and you're met by a facilitator who brings you inside.

Du kommer till båset, möts av en hjälpreda som tar med dig in.

You sit across from, say, your grandfather

Du sitter mitt emot, låt säga, din morfar

for close to an hour and you listen and you talk.

i närmare en timme och lyssnar och pratar.

Many people think of it as, if this was to be our last conversation,

Många tänker på det som att om detta skulle vara vårt sista samtal,

what would I want to ask of and say to this person

vad skulle jag vilja fråga och säga till den här personen

who means so much to me?

som betyder så mycket för mig?

At the end of the session, you walk away with a copy of the interview

När sessionen är slut går du därifrån med en kopia av intervjun

and another copy goes to the American Folklife Center

och en annan kopia hamnar hos American Folklife Center

at the Library of Congress

i kongressbiblioteket

så att dina barnbarnsbarn en dag kan lära känna din morfar

so that your great-great-great-grandkids can someday get to know your grandfather

through his voice and story.

genom hans röst och berättelse.

So we open this booth in one of the busiest places in the world

Så vi öppnar det här båset på ett av de rörigaste ställena i världen

and invite people to have this incredibly intimate conversation

och bjuder in folk till att ha dessa förtroliga konversationer

med en annan människa.

with another human being.

I had no idea if it would work, but from the very beginning, it did.

Jag visste inte om det skulle funka, men det gjorde det, direkt från start.

People treated the experience with incredible respect,

Folk behandlade upplevelsen med otrolig respekt,

och fantastiska samtal ägde rum i båset.

and amazing conversations happened inside.

I want to play just one animated excerpt

Jag vill spela upp ett animerat utdrag

from an interview recorded at that original Grand Central Booth.

ur en intervju inspelad i det där ursprungliga båset på Grand Central.

This is 12-year-old Joshua Littman interviewing his mother, Sarah.

Detta är 12-åriga Joshua Littman som intervjuar sin mamma, Sarah.

Josh has Asperger's syndrome.

Josh har Aspergers syndrom.

As you may know, kids with Asperger's are incredibly smart

Som ni kanske vet är barn med Aspergers otroligt smarta

but have a tough time socially.

men har svårt med det sociala.

They usually have obsessions.

De är oftast besatta av saker.

In Josh's case, it's with animals,

För Josh är det djur,

so this is Josh talking with his mom Sarah

så det här är Josh som pratar med sin mamma Sarah

at Grand Central nine years ago.

på Grand Central för nio år sedan.

(Video) Josh Littman: From a scale of one to 10,

(Video) Josh Littman: På en skala från 1 till 10,

do you think your life would be different without animals?

tror du ditt liv skulle vara annorlunda utan djur?

Sarah Littman: I think it would be an eight without animals,

Sarah Littman: Jag tror det skulle vara en åtta utan djur,

because they add so much pleasure to life.

för de ger så mycket glädje till livet.

JL: How else do you think your life would be different without them?

JL: Skulle livet vara annorlunda på nåt annat sätt?

SL: I could do without things like cockroaches and snakes.

SL: Jag skulle klara mig utan kackerlackor och ormar.

JL: Well, I'm okay with snakes as long as they're not venomous

JL: Jag har inget emot ormar så länge de inte är giftiga

or constrict you or anything.

eller stryper en eller sånt.

SL: Yeah, I'm not a big snake person --

SL: Jag är ingen ormmänniska --

JL: But cockroach is just the insect we love to hate.

JL: Men kackerlackan är ju insekten vi älskar att hata.

SL: Yeah, it really is.

SL: Ja, verkligen.

JL: Have you ever thought you couldn't cope with having a child?

JL: Har du nån gång tänkt att du inte skulle klara av att ha barn?

SL: I remember when you were a baby, you had really bad colic,

SL: Jag minns när du var bebis, du hade riktigt svår kolik,

so you would just cry and cry.

så du bara grät och grät.

JL: What's colic? SL: It's when you get this stomach ache

JL: Vad är kolik? SL: Det är när man har magknip

och allt man gör är att skrika i typ fyra timmar.

and all you do is scream for, like, four hours.

JL: Even louder than Amy does?

JL: Till och med högre än Amy?

SL: You were pretty loud, but Amy's was more high-pitched.

SL: Du var ganska högljudd, men Amys skrik var gällare.

JL: I think it feels like everyone seems to like Amy more,

JL: Jag tycker det känns som att alla tycker bättre om Amy,

som att hon är en perfekt liten ängel.

like she's the perfect little angel.

SL: Well, I can understand why you think that people like Amy more,

SL: Jag kan förstå varför du tror att folk tycker bättre om Amy,

and I'm not saying it's because of your Asperger's syndrome,

och jag säger inte att det är på grund av din Aspergers,

but being friendly comes easily to Amy,

men för Amy är det enkelt att vara vänlig,

whereas I think for you it's more difficult,

medan jag tror det är svårare för dig,

but the people who take the time to get to know you love you so much.

men de som tar sig tid att lära känna dig, älskar dig så mycket.

JL: Like Ben or Eric or Carlos? SL: Yeah --

JL: Som Ben eller Eric eller Carlos? SL: Ja --

JL: Like I have better quality friends but less quantity? (Laughter)

JL: Så jag har typ bättre vänkvalitet men mindre kvantitet? (Skratt)

SL: I wouldn't judge the quality, but I think --

SL: Jag bedömer inte kvaliteten, men jag tror --

JL: I mean, first it was like, Amy loved Claudia, then she hated Claudia,

JL: Jag menar, först älskade Amy Claudia, sedan hatade hon Claudia,

she loved Claudia, then she hated Claudia.

hon älskade Claudia, sedan hatade hon Claudia.

SL: Part of that's a girl thing, honey.

SL: Det är en tjejgrej, älskling.

The important thing for you is that you have a few very good friends,

Det viktiga för dig är att du har några riktigt goda vänner,

och det är egentligen allt man behöver.

and really that's what you need in life.

JL: Did I turn out to be the son you wanted when I was born?

JL: Var jag den son du ville ha när jag föddes?

Uppfyllde jag dina förväntningar?

Did I meet your expectations?

SL: Du har överträffat mina förväntningar, raring,

SL: You've exceeded my expectations, sweetie,

för visst, man fantiserar om hur ens barn ska bli,

because, sure, you have these fantasies of what your child's going to be like,

but you have made me grow so much as a parent, because you think --

men du har fått mig att växa så mycket som förälder, för du tänker --

JL: Well, I was the one who made you a parent.

JL: Jag gjorde ju dig till förälder.

SL: You were the one who made me a parent. That's a good point. (Laughter)

SL: Du gjorde mig till förälder, bra poäng. (Skratt)

Men också för att du tänker annorlunda

But also because you think differently

än vad de säger i föräldraböckerna,

from what they tell you in the parenting books,

I really had to learn to think outside of the box with you,

jag fick verkligen lära mig att tänka utanför boxen med dig,

and it's made me much more creative as a parent and as a person,

och det har gjort mig mycket mer kreativ som förälder och som människa,

och jag är evigt tacksam för det.

and I'll always thank you for that.

JL: Hjälpte det när Amy föddes?

JL: And that helped when Amy was born?

SL: Det hjälpte när Amy föddes, men du är så otroligt speciell för mig

SL: And that helped when Amy was born, but you are so incredibly special to me

and I'm so lucky to have you as my son.

och jag har sån tur som har dig som min son.

(Applause)

(Applåder)

David Isay: After this story ran on public radio,

David Isay: Efter att detta sändes i radio

Josh received hundreds of letters

fick Josh hundratals brev

som sa vilken otrolig unge han var.

telling him what an amazing kid he was.

His mom, Sarah, bound them together in a book,

Hans mamma band in dem i en bok,

and when Josh got picked on at school, they would read the letters together.

och när Josh blev retad i skolan, läste de breven tillsammans.

I just want to acknowledge that two of my heroes

Jag vill uppmärksamma att två av mina hjältar

are here with us tonight.

är med oss här ikväll.

Sarah Littman and her son Josh, who is now an honors student in college.

Sarah Littman och hennes son Josh, som nu är kursetta på college.

(Applause)

(Applåder)

You know, a lot of people talk about crying when they hear StoryCorps stories,

Många berättar att de gråter när de hör StoryCorps-historier,

and it's not because they're sad.

och det är inte för att de är ledsna.

Most of them aren't.

De flesta är inte ledsna.

I think it's because you're hearing something authentic and pure

Jag tror det är för att man hör något som är äkta och rent

i dessa tider då det ibland är svårt att avgöra

at this moment, when sometimes it's hard to tell

what's real and what's an advertisement.

vad som är äkta och vad som är reklam.

It's kind of the anti-reality TV.

Det är som anti-reality-TV.

Nobody comes to StoryCorps to get rich.

Ingen kommer till StoryCorps för att bli rik.

Nobody comes to get famous.

Ingen kommer för att bli berömd.

It's simply an act of generosity and love.

Det handlar om generositet och kärlek.

So many of these are just everyday people

Många av dessa är bara vanligt folk

talking about lives lived with kindness, courage, decency and dignity,

som pratar om liv levda med vänlighet, mod, anständighet och värdighet,

and when you hear that kind of story,

och när man hör såna historier,

it can sometimes feel like you're walking on holy ground.

kan det ibland kännas som att man går på helig mark.

So this experiment in Grand Central worked,

Experimentet på Grand Central fungerade,

and we expanded across the country.

och vi expanderade ut i landet.

Today, more than 100,000 people in all 50 states

Idag har fler än 100 000 personer i alla 50 stater,

in thousands of cities and towns across America

i tusentals städer och samhällen runtom i Amerika

have recorded StoryCorps interviews.

spelat in StoryCorps-intervjuer.

It's now the largest single collection of human voices ever gathered.

Det är nu den enskilt största samlingen av mänskliga röster som nånsin spelats in.

(Applause)

(Applåder)

We've hired and trained hundreds of facilitators

Vi har anställt och utbildat hundratals hjälpredor

to help guide people through the experience.

som hjälper och guidar folk genom upplevelsen.

Most serve a year or two with StoryCorps

De flesta jobbar ett år eller två hos StoryCorps,

traveling the country, gathering the wisdom of humanity.

reser runt i landet och samlar ihop mänsklig visdom.

They call it bearing witness,

De kallar det för vittnesbörd,

and if you ask them,

och om du frågar dem,

all of the facilitators will tell you that the most important thing

kommer alla hjälpredorna säga att det absolut viktigaste

they've learned from being present during these interviews

de lärt sig genom att närvara vid dessa intervjuer

is that people are basically good.

är att människor i grunden är goda.

And I think for the first years of StoryCorps, you could argue

Under StoryCorps första år kunde man hävda

that there was some kind of a selection bias happening,

att urvalet var vinklat,

but after tens of thousands of interviews with every kind of person

men efter tiotusentals intervjuer med alla sorters människor

in every part of the country --

i alla delar av landet -

rich, poor, five years old to 105,

rika, fattiga, från fem år till 105,

80 different languages, across the political spectrum --

på 80 olika språk, från alla delar av det politiska spektrat -

måste man anta att de faktiskt är något på spåret.

you have to think that maybe these guys are actually onto something.

I've also learned so much from these interviews.

Jag har också lärt mig så mycket från dessa intervjuer.

I've learned about the poetry and the wisdom and the grace

Jag har lärt mig om poesin, visdomen och elegansen

that can be found in the words of people all around us

man kan hitta i orden hos alla människor runtom oss

when we simply take the time to listen,

bara vi tar oss tiden att lyssna,

like this interview

som den här intervjun

between a betting clerk in Brooklyn named Danny Perasa

mellan Danny Perasa från Brooklyn, som jobbar i en spelbutik

who brought his wife Annie to StoryCorps to talk about his love for her.

och tog sin fru Annie till StoryCorps för att prata om hans kärlek till henne.

(Audio) Danny Perasa: You see, the thing of it is,

(Ljud) Danny Perasa: Grejen är,

I always feel guilty when I say "I love you" to you.

att jag känner mig skyldig när jag säger "Jag älskar dig".

And I say it so often. I say it to remind you

Jag säger det så ofta, för att påminna dig

that as dumpy as I am, it's coming from me.

om att hur klumpig jag än är så kommer det från mig.

It's like hearing a beautiful song from a busted old radio,

Det är som att höra en vacker sång från en trasig radio,

and it's nice of you to keep the radio around the house.

och det är snällt av dig att behålla den radion i huset.

Annie Perasa: If I don't have a note on the kitchen table,

Annie Perasa: Är det ingen lapp på köksbordet tror jag att nåt är fel,

I think there's something wrong.

du skriver kärleksbrev till mig varje morgon.

You write a love letter to me every morning.

DP: Det enda felet skulle vara att jag inte hittat en penna.

DP: Well, the only thing that could possibly be wrong

AP: Till min prinsessa:

is I couldn't find a silly pen.

AP: To my princess:

Det är extremt regnigt idag.

The weather outside today is extremely rainy.

Jag ringer dig 11:20 på förmiddagen.

I'll call you at 11:20 in the morning.

DP: It's a romantic weather report.

DP: Det är en romantisk väderrapport.

AP: And I love you. I love you. I love you.

AP: Och jag älskar dig. jag älskar dig, jag älskar dig.

DP: When a guy is happily married, no matter what happens at work,

DP: Är man lyckligt gift är det oviktigt vad som händer på jobbet

no matter what happens in the rest of the day,

eller vad som händer under resten av dagen,

there's a shelter when you get home,

för man är skyddad när man kommer hem,

there's a knowledge knowing that you can hug somebody

man vet att man kan krama någon

utan att de slänger ut en och säger "Bort med tassarna."

without them throwing you downstairs and saying, "Get your hands off me."

Att vara gift är som att ha en färg-TV.

Being married is like having a color television set.

You never want to go back to black and white.

Man vill inte gå tillbaka till svartvitt.

(Laughter)

(Skratt)

DI: Danny was about five feet tall

DI: Danny var ungefär 1,50 lång,

with crossed eyes and one single snaggletooth,

skelögd och med en enda tandstump,

but Danny Perasa had more romance in his little pinky

men Danny Perasa hade mer romantik i sitt lillfinger

than all of Hollywood's leading men put together.

än alla Hollywoods manliga filmhjältar tillsammans.

What else have I learned?

Vad mer har jag lärt mig?

Jag har lärt mig om den nästan obegripliga förmågan

I've learned about the almost unimaginable capacity

for the human spirit to forgive.

människan har att förlåta.

Jag har lärt mig om återhämtningsförmåga och jag har lärt mig om styrka.

I've learned about resilience and I've learned about strength.

Like an interview with Oshea Israel and Mary Johnson.

Som en intervju med Oshea Israel och Mary Johnson.

When Oshea was a teenager, he murdered Mary's only son,

När Oshea var tonåring mördade han Marys enda son,

Laramiun Byrd, in a gang fight.

Laramiun Byrd, i ett gängbråk.

A dozen years later, Mary went to prison

12 år senare besökte Mary fängelset

to meet Oshea and find out who this person was

för att träffa Oshea och ta reda på vem denna person var,

who had taken her son's life.

som hade tagit hennes sons liv.

Slowly and remarkably, they became friends,

Långsamt och förunderligt blev de vänner,

and when he was finally released from the penitentiary,

och när han till slut släpptes ut ur fängelset,

Oshea actually moved in next door to Mary.

flyttade Oshea faktiskt in i huset bredvid Mary.

This is just a short excerpt of a conversation they had

Det här är bara ett kort utdrag ur en konversation de hade

soon after Oshea was freed.

kort efter Osheas frigivning.

(Video) Mary Johnson: My natural son is no longer here.

(Video) Mary Johnson: Min biologiska son är inte här längre.

I didn't see him graduate, and now you're going to college.

Jag fick aldrig se honom ta examen, och nu ska du börja på college.

I'll have the opportunity to see you graduate.

Jag kommer få möjligheten att se dig ta examen.

Jag fick inte se honom gifta sig.

I didn't see him get married.

Hopefully one day, I'll be able to experience that with you.

Men förhoppningsvis kommer jag att få uppleva det med dig en dag.

Oshea Israel: Just to hear you say those things and to be

Oshea Israel: Bara att höra dig säga sånt och att vara

in my life in the manner in which you are is my motivation.

i mitt liv på det sätt du är, är min motivation.

It motivates me to make sure that I stay on the right path.

Det motiverar mig att göra allt för att hålla mig på banan.

You still believe in me,

Du tror fortfarande på mig,

and the fact that you can do it despite how much pain I caused you,

och att du kan göra det trots all smärta jag åsamkat dig,

it's amazing.

det är otroligt.

MJ: Jag vet att det inte är enkelt att dela vår historia tillsammans,

MJ: I know it's not an easy thing to be able to share our story together,

till och med när vi sitter här och tittar på varandra nu.

even with us sitting here looking at each other right now.

I know it's not an easy thing, so I admire that you can do this.

Jag vet att det inte är enkelt, så jag beundrar att du kan göra det.

OI: I love you, lady. MJ: I love you too, son.

OI: Jag älskar dig, damen. MJ: Jag älskar dig också, min son.

(Applause)

(Applåder)

DI: And I've been reminded countless times of the courage and goodness of people,

DI: Jag har påmints, otaliga gånger, om modet och godheten hos människor,

and how the arc of history truly does bend towards justice.

och hur den historiska horisonten verkligen böjer sig åt rättvisans håll.

Like the story of Alexis Martinez, who was born Arthur Martinez

Ta bara historien om Alexis Martinez, som föddes som Arthur Martinez

i bostadsområdet Harold Ickes i Chicago.

in the Harold Ickes projects in Chicago.

In the interview, she talks with her daughter Lesley

I intervjun pratar hon med sin dotter Lesley

about joining a gang as a young man,

om att som ung man gå med i ett gäng,

and later in life transitioning into the woman she was always meant to be.

och senare i livet bli den kvinna hon alltid var ämnad att bli.

This is Alexis and her daughter Lesley.

Detta är Alexis och hennes dotter Lesley.

(Audio) Alexis Martinez: One of the most difficult things for me was

(Ljud) Alexis Martinez: En av de svåraste sakerna för mig var

I was always afraid that I wouldn't be allowed

att jag alltid var rädd för att inte få

to be in my granddaughters' lives,

vara en del av mina barnbarns liv,

and you blew that completely out of the water,

och ni omkullkastade det helt,

you and your husband.

du och din man.

One of the fruits of that is, in my relationship with my granddaughters,

Frukten av detta är min relation med mina barnbarn.

they fight with each other sometimes over whether I'm he or she.

De bråkar ibland om huruvida jag är han eller hon.

Lesley Martinez: But they're free to talk about it.

Lesley Martinez: Men de är fria att prata om det.

AM: They're free to talk about it, but that, to me, is a miracle.

AM: De är fria att prata om det, men för mig är det ett mirakel.

LM: You don't have to apologize. You don't have to tiptoe.

LM: Du behöver inte be om ursäkt, du behöver inte smyga.

We're not going to cut you off, and that's something I've always

Vi kommer inte att bryta med dig, och det är något jag alltid har

wanted you to just know, that you're loved.

velat att du ska veta, att du är älskad.

AM: You know, I live this every day now.

AM: Jag lever ju i detta varje dag nu.

I walk down the streets as a woman, and I really am at peace with who I am.

Jag går längs gatan som kvinna och känner mig tillfreds med mig själv.

I mean, I wish I had a softer voice maybe,

Jag önskar kanske att jag hade en mjukare röst,

but now I walk in love and I try to live that way every day.

men nu går jag i kärlek och försöker leva så varje dag.

DI: Now I walk in love.

DI: Nu går jag i kärlek.

I'm going to tell you a secret about StoryCorps.

Jag ska berätta en hemlighet om StoryCorps.

It takes some courage to have these conversations.

Det kräver en del mod att ha dessa samtal.

StoryCorps speaks to our mortality.

StoryCorps talar till vår dödlighet.

Participants know this recording will be heard long after they're gone.

Deltagarna vet att inspelningen hörs länge efter deras bortgång.

There's a hospice doctor named Ira Byock

Det finns en hospice-läkare, Ira Byock,

who has worked closely with us on recording interviews

som har jobbat nära oss med att spela in intervjuer

with people who are dying.

med döende människor.

He wrote a book called "The Four Things That Matter Most"

Han skrev en bok, "The Four Things That Matter Most"

om de fyra saker man vill säga till de viktigaste personerna i ens liv

about the four things you want to say to the most important people in your life

before they or you die:

innan de eller du dör:

thank you, I love you,

tack, jag älskar dig,

forgive me, I forgive you.

förlåt mig, jag förlåter dig.

They're just about the most powerful words we can say to one another,

De är de mest kraftfulla ord vi kan säga till varandra,

and often that's what happens in a StoryCorps booth.

och det är ofta det som händer i ett StoryCorps-bås.

It's a chance to have a sense of closure with someone you care about --

Det är en möjlighet att få känslan av avslut med någon man bryr sig om,

no regrets, nothing left unsaid.

ingen ånger, inget lämnat osagt.

And it's hard and it takes courage,

Det är svårt och det kräver mod,

but that's why we're alive, right?

men det är därför vi lever, eller hur?

So, the TED Prize.

Så, TED Prize.

When I first heard from TED and Chris a few months ago

När TED och Chris först hörde av sig för några månader sedan

about the possibility of the Prize, I was completely floored.

om möjligheten att få priset, blev jag helt golvad.

They asked me to come up with a very brief wish for humanity,

De bad mig tänka ut en väldigt kort önskan för mänskligheten,

inte mer än 50 ord.

no more than 50 words.

So I thought about it, I wrote my 50 words,

Jag funderade på det, jag skrev mina 50 ord,

and a few weeks later, Chris called and said, "Go for it."

och några veckor senare ringde Chris och sa "Kör."

So here is my wish:

Så här är min önskan:

that you will help us

Att ni vill hjälpa oss

take everything we've learned through StoryCorps

ta allt vi lärt av StoryCorps

and bring it to the world

och ge det till världen

so that anyone anywhere can easily record a meaningful interview

så att vem som helst, var som helst kan spela in en meningsfull intervju

with another human being which will then be archived for history.

med en annan människa, som sedan arkiveras för historien.

How are we going to do that? With this.

Hur ska vi göra det? Med denna.

We're fast moving into a future where everyone in the world

Vi rör oss fort in i en framtid där alla i världen

kommer att ha tillgång till en sån här,

will have access to one of these,

och den har krafter jag aldrig hade kunnat föreställa mig för 11 år sedan

and it has powers I never could have imagined 11 years ago

when I started StoryCorps.

när jag startade StoryCorps.

It has a microphone,

Den har en mikrofon,

it can tell you how to do things,

den kan ge instruktioner,

and it can send audio files.

och den kan skicka ljudfiler.

Det är nyckelingredienserna.

Those are the key ingredients.

So the first part of the wish is already underway.

Den första delen av min önskan är alltså redan på gång.

Over the past couple of months,

Under de senaste månaderna,

the team at StoryCorps has been working furiously

har StoryCorps-teamet arbetat frenetiskt

to create an app that will bring StoryCorps out of our booths

med att skapa en app som tar StoryCorps ut ur våra bås

so that it can be experienced by anyone, anywhere, anytime.

så att det kan upplevas av vem som helst, var som helst, när som helst.

Remember, StoryCorps has always been two people and a facilitator

Kom ihåg att StoryCorps alltid har varit två personer och en hjälpreda

helping them record their conversation, which is preserved forever,

som hjälper dem spela in samtalet som bevaras för evigt,

but at this very moment,

men i denna stund,

we're releasing a public beta version of the StoryCorps app.

släpper vi en betaversion av StoryCorps-appen.

The app is a digital facilitator that walks you through

Appen är en digital hjälpreda som hjälper dig genom

the StoryCorps interview process,

StoryCorps intervjuprocess,

hjälper dig välja ut frågor,

helps you pick questions,

and gives you all the tips you need

och ger dig alla tips du behöver

to record a meaningful StoryCorps interview,

för att spela in en meningsfull StoryCorps-intervju,

and then with one tap upload it to our archive at the Library of Congress.

och sedan med ett klick ladda upp den till vårt arkiv i kongressbiblioteket.

That's the easy part, the technology.

Det är den enkla biten, tekniken.

The real challenge is up to you:

Den riktiga utmaningen är upp till dig:

to take this tool and figure out how we can use it

att ta verktyget och lista ut hur vi kan använda det

all across America and around the world,

över hela Amerika och hela världen,

so that instead of recording thousands of StoryCorps interviews a year,

så att vi istället för att spela in tusentals intervjuer på ett år,

we could potentially record tens of thousands

kan spela in tiotusentals

or hundreds of thousands

eller hundratusentals

eller kanske till och med mer.

or maybe even more.

Imagine, for example, a national homework assignment

Föreställ er till exempel en nationell hemläxa

där alla gymnasieelever i USA som läser amerikansk historia,

where every high school student studying U.S. history across the country

records an interview with an elder over Thanksgiving,

spelar in en intervju med en äldre person under Thanksgiving,

so that in one single weekend

så att man under en enda helg

an entire generation of American lives and experiences are captured.

kan fånga en hel generation amerikaners liv och upplevelser.

(Applause)

(Applåder)

Or imagine mothers on opposite sides of a conflict somewhere in the world

Eller föreställ er mammor på olika sidor av en konflikt nånstans i världen

sitting down not to talk about that conflict

som sitter ner, inte för att prata om konflikten

but to find out who they are as people,

utan för att ta reda på vilka personer de är,

and in doing so, begin to build bonds of trust;

och med det börja bygga upp tillit mellan varandra;

or that someday it becomes a tradition all over the world

eller att det en dag blir tradition i hela världen

that people are honored with a StoryCorps interview

att människor hedras med en StoryCorps-intervju

on their 75th birthday;

på sin 75-årsdag;

or that people in your community

eller att människor i ditt samhälle

go into retirement homes or hospitals or homeless shelters or even prisons

besöker äldreboenden eller sjukhus eller härbärgen eller fängelser

beväpnade med den här appen för att hedra de som hörs minst i samhället,

armed with this app to honor the people least heard in our society

and ask them who they are, what they've learned in life,

och frågar dem vilka de är, vad de lärt sig i livet

and how they want to be remembered.

och hur de vill bli ihågkomna.

(Applause)

(Applåder)

Ten years ago, I recorded a StoryCorps interview with my dad

För tio år sedan spelade jag in en StoryCorps-intervju med min far

who was a psychiatrist, and became a well-known gay activist.

som var psykiatriker och även blev en välkänd HBTQ-aktivist.

This is the picture of us at that interview.

Det här är bilden av oss under den intervjun.

I never thought about that recording until a couple of years ago,

Jag tänkte aldrig på den inspelningen förrän för ett par år sedan,

when my dad, who seemed to be in perfect health

då min far, som verkade vara frisk som en nötkärna

and was still seeing patients 40 hours a week,

och fortfarande tog emot patienter 40 timmar i veckan,

diagnostiserades med cancer.

was diagnosed with cancer.

He passed away very suddenly a few days later.

Han gick bort väldigt plötsligt några dagar senare.

It was June 28, 2012,

Det var den 28 juni 2012,

the anniversary of the Stonewall riots.

på årsdagen av Stonewallupproret.

Jag lyssnade på intervjun för första gången klockan tre på morgonen

I listened to that interview for the first time at three in the morning

on the day that he died.

den dag han dog.

Jag har ett par barn hemma,

I have a couple of young kids at home,

och jag visste att deras enda sätt att få lära känna den här personen

and I knew that the only way they were going to get to know this person

who was such a towering figure in my life would be through that session.

som var en sån klippa i mitt liv, var genom den intervjun.

I thought I couldn't believe in StoryCorps any more deeply than I did,

Jag trodde inte att jag kunde tro mer på StoryCorps än jag redan gjorde,

men i det ögonblicket

but it was at that moment

that I fully and viscerally grasped the importance of making these recordings.

förstod jag, djupt och innerligt, vikten av att göra dessa inspelningar.

Every day, people come up to me

Folk kommer fram till mig varje dag

and say, "I wish I had interviewed my father or my grandmother or my brother,

och säger, "Jag önskar att jag hade intervjuat min far, mormor eller min bror,

but I waited too long."

men jag väntade för länge."

Now, no one has to wait anymore.

Nu behöver ingen vänta längre.

At this moment,

I denna tid,

när så mycket av vår kommunikation är flyktig och oviktig,

when so much of how we communicate is fleeting and inconsequential,

join us in creating this digital archive

hjälp oss skapa detta digitala arkiv

of conversations that are enduring and important.

av samtal som är bestående och viktiga.

Help us create this gift to our children,

Hjälp oss skapa denna gåva till våra barn,

this testament to who we are as human beings.

detta testamente över hur vi är som människor.

I hope you'll help us make this wish come true.

Jag hoppas att ni vill hjälpa oss så att denna önskan kan slå in.

Interview a family member, a friend or even a stranger.

Intervjua en familjemedlem, en vän eller till och med en främling.

Together, we can create an archive of the wisdom of humanity,

Tillsammans kan vi skapa ett arkiv av mänsklig visdom,

and maybe in doing so,

och när vi gör det

we'll learn to listen a little more and shout a little less.

kanske vi lär oss att lyssna lite mer och skrika lite mindre.

Maybe these conversations will remind us what's really important.

Dessa samtal kan kanske påminna oss om vad som verkligen är viktigt.

Och kanske, kanske

And maybe, just maybe,

it will help us recognize that simple truth

hjälper det oss att inse den enkla sanningen

that every life, every single life,

att varje liv, varje enskilt liv,

matters equally and infinitely.

är oändligt betydelsefullt.

Thank you very much.

Tack så mycket.

(Applause)

(Applåder)

Thank you. Thank you.

Tack. Tack.

(Applåder)

(Applause)

Thank you.

Tack.

(Applåder)

(Applause)