How to be fearless in the face of authoritarianism | Sviatlana Tsikhanouskaya

Granskare: Annika Bidner

Den tolfte augusti, 2020,

gick två grupper av tjejer ut för att protestera i Minsk,

Vitrysslands huvudstad.

On August 12, 2020,

De tog på sig vita kläder

och gick barfota ut på gatan.

two groups of girls went out to protest in Minsk,

På morgonen

the capital city of Belarus.

gick några av dem till Komarovskiy-marknaden i centrum.

They put on white clothes

and went barefoot out into the street.

Senare samma dag,

samlades den andra gruppen med blommor

In the morning,

vid den eviga lågan under segermonumentet.

some went to Komarovskiy Market in the center of town.

De stod tillsammans, hand i hand,

Later that day,

the other group gathered with flowers

och de började sjunga en vitrysk vaggvisa,

at the eternal flame under the victory monument.

medan de väntade på polisbilarna.

They stood together holding hands,

De visste att poliserna skulle hämta dem precis så:

and they started to sing the Belarusian lullaby,

barforta med blommor i händerna,

waiting for the police cars to arrive.

att de skulle ta dem till polisstationen,

They knew the police would pick them up just like that:

slå dem och försöka förödmjuka dem.

barefoot with flowers in their hands,

Men de gjorde det ändå.

that they would take them to the police station,

beat them up and try to humiliate them.

I år ändrades något i Vitryssland,

ett land med över nio miljoner människor

And yet they did it anyway.

som har styrts av en autoritär ledare sedan 1994.

This year, something changed in Belarus,

a country of more than nine million people

Dessa unga kvinnor protesterade mot det senaste manipulerade valresultatet,

that has been ruled by an authoritarian leader since 1994.

vilket hade kommit bara några dagar tidigare.

These young women were protesting the latest rigged election result,

Deras små uttryck av protest växte väldigt snabbt

which had taken [place] just a few days earlier.

till massiva, fredliga, kvinnoledda demonstrationer

Their small expressions of protest very quickly expanded

över hela landet.

Efter bara några dagar,

into massive, peaceful, women-led demonstrations

gick hundratusentals människor ut på gatorna

all across the country.

och demonstrationerna har fortsatt sedan dess,

Within just a few days,

något liknande har aldrig setts i Vitryssland tidigare.

a few hundred thousand people took to the streets

and demonstrations have continued ever since,

Och detta trots det faktum

att presidenten utropade sig själv som omvald

the likes of which Belarus has never seen before.

och att mer än 10 000 människor har häktats,

All this despite the fact

hundratals torterats

that the president proclaimed himself reelected

och minst sex dödats.

and that more than 10,000 people have been detained,

Många undrar varför invånarna i Vitryssland protestarar nu.

hundreds tortured

and at least six killed.

Vad får dem att fortsätta ut på gatorna

Many people wonder why the people of Belarus are speaking up now.

trots polisvåld som saknar motstycke,

trots statens laglöshet?

What makes them keep taking to the streets

Det svar jag hör oftast

despite unprecedented police violence,

är att människor har blivit orädda,

despite state lawlessness?

och att det är något vi har blivit tillsammans.

The answer I hear the most

is that people have become fearless,

För rädsla är ett ensamt landskap.

and it's something we have become together.

Det livnär sig på isolation.

Det diskriminerar inte:

Because fear is the province of one.

män, kvinnor, barn, äldre -

vi kan alla känna rädsla,

It feeds on isolation.

men bara så länge som vi är ensamma.

It doesn't discriminate:

men, women, children, elderly --

Oräddhet kräver två.

all of us can feel fear,

Det fungerar bara om och när vi finns där för varandra.

but only as long as we are on our own.

Var där så att din granne,

Fearlessness takes two.

din kollega, och din vän känner mod.

It only works if and when we show up for each other.

Och de kommer att göra detsamma för dig.

Show up so that your neighbor,

Man har gjort en stor sak av min egen roll i presidentvalet

your colleague, your friend has courage.

i augusti 2020.

And they will do the same for you.

Hur jag kandiderade istället för min man, Sergei, när han fängslades

A lot has been made of my own role in the presidential election

och det blev uppenbart att myndigheterna skulle neka honom chansen att kandidera;

of August 2020.

How I stepped in to run for my husband, Sergei, when he was jailed

hur jag rättmätigt vann valet

och blev den valda ledaren av ett demokratiskt Vitryssland,

and it became clear that the authorities would deny him his chance to run himself;

men de officiella resultaten gav mig bara 10 procent av rösterna

how I rightfully won the election

och jag tvingades in i exil tillsammans med mina barn;

and became the elected leader of a democratic Belarus,

hur jag fortfarande kämpar för de som röstade på mig

but the official results only gave me 10 percent of the vote

och vilkas röster regimen vill stjäla;

and I was forced into exile with my children;

hur "orädd" jag är.

how I still fight for those who voted for me

Men det fanns många stunder då jag var rädd,

and whose voice the regime wants to steal;

och jag ville resignera.

how "fearless" I am.

Jag var hotad

But there were many moments when I was frightened,

och tvingad att tro att jag är ensam i den här kampen.

and I wanted to step down.

Men ju fler städer jag besökte,

I was threatened

och ju fler människor dök upp på massmötena,

and forced to believe that I'm alone in this fight.

desto mindre rädsla kände jag.

Och sedan under dagarna innan valet i Minsk,

And yet the more cities I visited,

the more people showed up for the rallies,

kom 60 000 människor för att visa sitt stöd för mig,

the less fear I had.

och jag var inte rädd längre.

And then in the days before the election in Minsk,

60,000 people came to show their support for me,

Jag ville aldrig göra detta.

Jag var aldrig speciellt politisk,

and I was no longer afraid.

och jag planerade aldrig att kandidera.

Jag ville vara en mamma och en fru.

I never wanted to do any of this.

I was never overly political,

Men av ödet och mitt folks vilja,

and I never planned to run for office.

höjdes jag till denna position.

I wanted to be a mom and a wife.

Och jag accepterar detta med en känsla av plikt och stolthet.

But by fate and the will of my people,

I was elevated to this position.

Jag kommer inte att ge upp.

Och jag kommer att finnas för mitt folk för att de fanns där för mig.

And I accept this with a sense of duty and pride.

Vårt mod har fötts från enighet.

I will not give up.

And I will show up for people, because they show up for me.

Vår solidaritet är vår styrka.

Our courage is born from unity.

Jag förstår också nu att det är ett åtagande att vara orädd.

Our solidarity is our strength.

Det är ett val du gör varenda dag.

I also now understand that being fearless is a commitment.

Det är ett ansvar man tar -

ett ansvar för varandra.

It is a decision you make every single day.

I detta avseende är jag inte annorlunda än mina vitryska landmän.

It is a responsibility you take --

responsibility for one another.

Deras stöd är påtagligt.

Deras solidaritet växer mer och mer.

In this regard, I'm no different from my fellow Belarusians.

När ni bara är två,

Their support is tangible.

är ni djärva.

När ni är 100, är ni modiga.

Their solidarity grows in progression.

När det finns tusentals av er,

When there are two of you,

är ni orädda.

you are daring.

Och så snart ni är tiotusentals,

When you're 100, you are brave.

blir ni oövervinnerliga.

When there are thousands of you,

Tack.

you are fearless.

And once you are tens of thousands,

you become invincible.

Thank you.