My son was a Columbine shooter. This is my story | Sue Klebold | TED

Översättare: Lisbeth Pekkari Granskare: Annika Bidner

The last time I heard my son's voice

Den sista gången jag hörde min sons röst

was when he walked out the front door

var när han gick ut genom ytterdörren,

on his way to school.

på väg till skolan.

He called out one word in the darkness:

Han ropade ut ett ord i mörkret:

"Bye."

"Hejdå."

It was April 20, 1999.

Det var den 20 april 1999.

Later that morning, at Columbine High School,

Senare den morgonen, på Columbine High School,

my son Dylan and his friend Eric

begick min son Dylan och hans vän Eric

killed 12 students and a teacher

mord på 12 elever och en lärare,

and wounded more than 20 others before taking their own lives.

och skadade fler än 20 andra innan de tog sina egna liv.

Thirteen innocent people were killed,

Tretton oskyldiga människor dödades,

leaving their loved ones in a state of grief and trauma.

och efterlämnade nära och kära i ett tillstånd av sorg och trauma.

Others sustained injuries,

Andra blev skadade,

some resulting in disfigurement and permanent disability.

en del blev vanställda eller permanent handikappade.

But the enormity of the tragedy

Men enormiteten av denna tragedi

can't be measured only by the number of deaths and injuries that took place.

kan inte mätas bara i antalet döda och skadade.

There's no way to quantify the psychological damage

Det går inte att kvantifiera den psykologiska skadan

of those who were in the school,

hos de som var i skolan,

or who took part in rescue or cleanup efforts.

eller deltog i räddnings- eller städarbete.

Det finns inget sätt

There's no way to assess the magnitude of a tragedy like Columbine,

att bedöma omfattningen av en tragedi som Columbine,

especially when it can be a blueprint

särskilt inte när den kan användas

for other shooters who go on to commit atrocities of their own.

som mall för andra skyttar som begår egna vidrigheter.

Columbine was a tidal wave,

Columbine var som en flodvåg,

and when the crash ended,

och när den hade lagt sig,

it would take years for the community and for society

tog det åratal för samhället

to comprehend its impact.

att förstå dess påverkan.

It has taken me years to try to accept my son's legacy.

Det har tagit mig åratal

att försöka acceptera det min son lämnade efter sig.

The cruel behavior that defined the end of his life

Det grymma beteende som definierade hans livsslut

showed me that he was a completely different person from the one I knew.

visade mig att han var en helt annan än den person jag kände.

Afterwards people asked,

Efteråt frågade folk,

"How could you not know?

"Hur kunde du inte veta?

What kind of a mother were you?"

Vad var du för mamma?"

I still ask myself those same questions.

Jag undrar fortfarande samma sak.

Before the shootings, I thought of myself as a good mom.

Innan skjutningarna såg jag mig själv som en bra mamma.

Helping my children become caring,

Att hjälpa mina barn att bli omtänksamma,

healthy, responsible adults

hälsosamma, ansvarstagande vuxna

was the most important role of my life.

var mitt livs viktigaste jobb.

But the tragedy convinced me that I failed as a parent,

Men tragedin övertygade mig om att jag hade misslyckats som förälder,

and it's partially this sense of failure that brings me here today.

och det är delvis känslan av misslyckande som gör att jag står här idag.

Aside from his father,

Förutom hans pappa,

I was the one person who knew and loved Dylan the most.

var jag den som kände och älskade Dylan allra mest.

If anyone could have known what was happening,

Om någon hade kunnat veta vad som var på gång

it should have been me, right?

så borde det ha varit jag, eller hur?

But I didn't know.

Men jag visste inte.

Today, I'm here to share the experience

Jag är här idag för att dela med mig

of what it's like to be the mother of someone who kills and hurts.

av hur det är att vara mamma till någon som dödar och skadar.

For years after the tragedy, I combed through memories,

I åratal efter tragedin finkammade jag minnen

trying to figure out exactly where I failed as a parent.

för att försöka lista ut exakt var mitt föräldraskap misslyckades.

But there are no simple answers.

Men det finns inga enkla svar.

I can't give you any solutions.

Jag kan inte ge några lösningar.

All I can do

Allt jag kan göra

is share what I have learned.

är att tala om vad jag har lärt mig.

When I talk to people who didn't know me before the shootings,

När jag pratar med folk som inte kände mig innan skjutningarna,

I have three challenges to meet.

möter jag tre utmaningar.

First, when I walk into a room like this,

Först, när jag kommer in i ett rum som detta,

I never know if someone there has experienced loss

så vet jag aldrig om någon där har upplevt förlust

because of what my son did.

på grund av det min son gjorde.

I feel a need to acknowledge the suffering caused by a member of my family

Jag känner behov av att uppmärksamma lidandet

som min familjemedlem orsakade, eftersom han inte kan göra det själv.

who isn't here to do it for himself.

So first, with all of my heart,

Så först av allt, av hela mitt hjärta,

I'm sorry if my son has caused you pain.

beklagar jag om min son har orsakat dig smärta.

The second challenge I have

Den andra utmaningen jag har

is that I must ask for understanding and even compassion

är att jag måste be om förståelse och även medkänsla

when I talk about my son's death as a suicide.

när jag pratar om min sons död som ett självmord.

Two years before he died,

Två år innan han dog

he wrote on a piece of paper in a notebook

skrev han i ett anteckningsblock

that he was cutting himself.

att han skar sig själv.

He said that he was in agony

Han sa att han plågades

and wanted to get a gun so he could end his life.

och ville skaffa en pistol för att kunna avsluta sitt liv.

I didn't know about any of this until months after his death.

Jag visste inget av detta förrän flera månader efter hans död.

When I talk about his death as a suicide,

När jag pratar om hans död som ett självmord,

I'm not trying to downplay the viciousness he showed at the end of his life.

försöker jag inte bagatellisera grymheten han visade i slutet av sitt liv.

I'm trying to understand

Jag försöker förstå

how his suicidal thinking

hur dessa självmordstankar

led to murder.

ledde till mord.

After a lot of reading and talking with experts,

Efter att ha läst mycket och pratat med experter,

I have come to believe

har jag börjat tro

that his involvement in the shootings was rooted not in his desire to kill

att hans inblandning i skjutningarna inte grundades i hans önskan att döda

but in his desire to die.

utan i hans önskan att dö.

The third challenge I have when I talk about my son's murder-suicide

Den tredje utmaningen jag har när jag pratar om min sons mord-självmord,

is that I'm talking about mental health --

är att jag pratar om psykisk hälsa -

excuse me --

ursäkta mig -

is that I'm talking about mental health,

är att jag pratar om psykisk hälsa,

or brain health, as I prefer to call it, because it's more concrete.

eller hjärnhälsa som jag föredrar att kalla det, för det är mer konkret.

And in the same breath, I'm talking about violence.

Och i samma mening pratar jag om våld.

The last thing I want to do is to contribute to the misunderstanding

Det sista jag vill är att bidra till missuppfattningarna

that already exists around mental illness.

som redan finns kring psykisk sjukdom.

Only a very small percent of those who have a mental illness

Bara väldigt få av de som lider av psykisk sjukdom

are violent toward other people,

är våldsamma mot andra,

but of those who die by suicide,

men bland de som dör på grund av självmord

it's estimated that about 75 to maybe more than 90 percent

bedömer man att ungefär 75 till möjligen mer än 90 procent

have a diagnosable mental health condition of some kind.

har en psykisk åkomma av något slag.

As you all know very well,

Som ni mycket väl vet

our mental health care system is not equipped to help everyone,

är vår psykvård inte utrustad för att hjälpa alla,

and not everyone with destructive thoughts

och alla med destruktiva tankar

fits the criteria

uppfyller inte kriterierna

for a specific diagnosis.

för en specifik diagnos.

Many who have ongoing feelings

Många med långvariga känslor

of fear or anger or hopelessness

av rädsla, ilska eller hopplöshet,

are never assessed or treated.

utreds eller behandlas aldrig.

Too often, they get our attention only if they reach a behavioral crisis.

Allt för ofta får de bara uppmärksamhet om de hamnar i en beteendekris.

If estimates are correct

Om bedömningarna stämmer,

that about one to two percent of all suicides

att en till två procent av alla självmord

involves the murder of another person,

inbegriper mord på någon annan,

when suicide rates rise, as they are rising for some populations,

innebär det att när självmordsfrekvensen ökar i vissa befolkningar,

the murder-suicide rates will rise as well.

så ökar även mord-självmordsfrekvensen.

I wanted to understand what was going on in Dylan's mind prior to his death,

Jag ville förstå vad som pågick inuti Dylan innan hans död,

so I looked for answers from other survivors of suicide loss.

så jag sökte svar hos andra som förlorat någon till självmord.

I did research and volunteered to help with fund-raising events,

Jag gjorde undersökningar och hjälpte till vid insamlingar,

and whenever I could,

och så ofta jag kunde,

I talked with those who had survived their own suicidal crisis

pratade jag med de som överlevt egna självmordstankar

or attempt.

eller självmordsförsök.

One of the most helpful conversations I had

Ett av de nyttigaste samtalen jag hade

was with a coworker

var med en kollega

who overheard me talking to someone else

som råkade höra mig prata med någon annan

in my office cubicle.

i mitt kontorsrum.

She heard me say that Dylan could not have loved me

Hon hörde mig säga att Dylan inte kunde ha älskat mig

if he could do something as horrible as he did.

om han kunde göra något så hemskt som han gjorde.

Later, when she found me alone,

Senare, när jag var själv,

she apologized for overhearing that conversation,

bad hon om ursäkt för att hon råkat höra samtalet,

but told me that I was wrong.

men sa till mig att jag hade fel.

She said that when she was a young, single mother

Hon sa att när hon var en ung, ensamstående mamma

with three small children,

med tre små barn,

she became severely depressed and was hospitalized to keep her safe.

blev hon djupt deprimerad och inlagd för sin egen säkerhet.

At the time, she was certain

När det hände var hon övertygad

that her children would be better off if she died,

om att hennes barn skulle ha det bättre om hon dog,

so she had made a plan to end her life.

så hon hade gjort en självmordsplan.

She assured me that a mother's love was the strongest bond on Earth,

Hon försäkrade mig om att en mors kärlek är det starkaste band som finns,

and that she loved her children more than anything in the world,

och att hon älskade sina barn över allt annat i världen,

but because of her illness,

men på grund av sin sjukdom var hon säker på

she was sure that they would be better off without her.

att de skulle ha det bättre utan henne.

What she said and what I've learned from others

Det hon sa, och det jag lärt mig från andra,

is that we do not make the so-called decision or choice

är att vi inte gör det så kallade valet

to die by suicide

att begå självmord

in the same way that we choose what car to drive

på samma sätt som vi väljer vilken bil vi ska köra

or where to go on a Saturday night.

eller var vi ska gå ut på en lördagkväll.

When someone is in an extremely suicidal state,

När någon är extremt självmordsbenägen,

they are in a stage four medical health emergency.

är de i ett medicinskt akutläge.

Their thinking is impaired and they've lost access to tools of self-governance.

Deras tankeförmåga är försämrad och de har inte förmåga till självstyre.

Even though they can make a plan and act with logic,

Trots att de kan göra en plan och agera logiskt,

their sense of truth is distorted by a filter of pain

är deras verklighetsuppfattning förvriden av ett smärtfilter

through which they interpret their reality.

genom vilket de tolkar verkligheten.

Some people can be very good at hiding this state,

En del människor är väldigt bra på att dölja detta tillstånd,

and they often have good reasons for doing that.

och de har ofta god anledning till detta.

Many of us have suicidal thoughts at some point,

Många av oss har någon gång självmordstankar,

but persistent, ongoing thoughts of suicide

men ihållande, långvariga självmordstankar

and devising a means to die

och konkreta dödsplaner

are symptoms of pathology,

är sjukliga symptom,

and like many illnesses,

och precis som med andra sjukdomar,

the condition has to be recognized and treated

måste tillståndet upptäckas och behandlas

before a life is lost.

innan ett liv förloras.

But my son's death was not purely a suicide.

Men min sons död var inte bara ett självmord.

It involved mass murder.

Det var också ett massmord.

I wanted to know how his suicidal thinking became homicidal.

Jag ville veta hur hans självmordstankar

blev mordtankar.

But research is sparse and there are no simple answers.

Men det är ont om forskning och det finns inga enkla svar.

Yes, he probably had ongoing depression.

Ja, han hade förmodligen en depression.

He had a personality that was perfectionistic and self-reliant,

Han hade en perfektionistisk och självständig personlighet,

and that made him less likely to seek help from others.

vilket gjorde honom mindre benägen att söka hjälp hos andra.

He had experienced triggering events at the school

Han hade upplevt saker i skolan

that left him feeling debased and humiliated and mad.

som fått honom att känna sig sänkt, förödmjukad och arg.

And he had a complicated friendship

Och han hade en komplicerad vänskap

with a boy who shared his feelings of rage and alienation,

med en pojke som delade hans känslor av ilska och utanförskap,

and who was seriously disturbed,

och som var djupt störd,

controlling and homicidal.

kontrollerande och mordisk.

And on top of this period in his life

Och ovanpå denna period i hans liv,

of extreme vulnerability and fragility,

med extrem sårbarhet och skörhet,

Dylan found access to guns

fick Dylan tillgång till skjutvapen,

even though we'd never owned any in our home.

trots att vi aldrig hade några i vårt hem.

It was appallingly easy for a 17-year-old boy to buy guns,

Det var skrämmande enkelt för en 17-åring att köpa skjutvapen,

both legally and illegally, without my permission or knowledge.

både lagligt och olagligt, utan mitt tillstånd eller min vetskap.

And somehow, 17 years and many school shootings later,

Och på något vis,

17 år och många skolskjutningar senare,

it's still appallingly easy.

är det fortfarande skrämmande enkelt.

What Dylan did that day broke my heart,

Det Dylan gjorde den dagen krossade mitt hjärta,

and as trauma so often does,

och som så ofta med trauman,

it took a toll on my body and on my mind.

slet det hårt på min kropp och själ.

Two years after the shootings, I got breast cancer,

Två år efter skjutningarna fick jag bröstcancer,

and two years after that, I began to have mental health problems.

och ytterligare två år senare fick jag psykiska problem.

On top of the constant, perpetual grief

Utöver den ständiga, oavbrutna sorgen

I was terrified that I would run into a family member

var jag livrädd

att jag skulle möta en familjemedlem till någon Dylan hade dödat,

of someone Dylan had killed,

or be accosted by the press

eller bli antastad av pressen

or by an angry citizen.

eller någon ilsken medborgare.

I was afraid to turn on the news,

Jag var rädd att se på nyheterna,

afraid to hear myself being called a terrible parent or a disgusting person.

rädd att höra mig själv omnämnas som en hemsk förälder eller vidrig person.

I started having panic attacks.

Jag började få panikattacker.

The first bout started four years after the shootings,

Den första omgången började fyra år efter skjutningarna,

when I was getting ready for the depositions

när jag förberedde mig för att vittna,

and would have to meet the victims' families face to face.

och skulle tvingas möta offrens familjer öga mot öga.

The second round started six years after the shootings,

Den andra omgången började sex år efter skjutningarna,

when I was preparing to speak publicly about murder-suicide

när jag förberedde mig för att tala offentligt om mord-självmord

for the first time at a conference.

för första gången vid en konferens.

Both episodes lasted several weeks.

Båda gångerna varade det flera veckor.

The attacks happened everywhere:

Attackerna kom var som helst,

in the hardware store, in my office,

i järnaffären, på kontoret,

or even while reading a book in bed.

till och med i sängen när jag läste en bok.

My mind would suddenly lock into this spinning cycle of terror

Min hjärna låste sig plötsligt i en snurrande virvel av skräck

and no matter how I hard I tried

och hur mycket jag än försökte

to calm myself down or reason my way out of it,

lugna ner mig eller resonera mig ur det,

I couldn't do it.

så kunde jag inte göra det.

It felt as if my brain was trying to kill me,

Det kändes som att min hjärna försökte ta död på mig,

and then, being afraid of being afraid

och sedan tog rädslan för att vara rädd

consumed all of my thoughts.

över alla mina tankar.

That's when I learned firsthand

Det var då jag lärde mig

what it feels like to have a malfunctioning mind,

hur det känns att ha en krånglande hjärna,

and that's when I truly became a brain health advocate.

och det var då jag verkligen blev en förespråkare för hjärnhälsa.

With therapy and medication and self-care,

Med terapi, läkemedel och självvård

life eventually returned

återvände livet så småningom

to whatever could be thought of as normal under the circumstances.

till vad som nu kunde anses normalt under omständigheterna.

When I looked back on all that had happened,

När jag såg tillbaka på allt som hänt,

I could see that my son's spiral into dysfunction

kunde jag se att min sons väg till dysfunktion

probably occurred over a period of about two years,

förmodligen var en period på ungefär två år,

plenty of time to get him help,

gott om tid för att få hjälp,

if only someone had known that he needed help

om bara någon hade vetat att han behövde hjälp,

and known what to do.

och vetat vad man borde göra.

Every time someone asks me,

Varje gång någon frågar mig,

"How could you not have known?",

"Hur kunde du inte ha vetat?",

it feels like a punch in the gut.

känns det som ett slag i magen.

It carries accusation and taps into my feelings of guilt

Det bär med sig anklagelser och väcker de skuldkänslor

that no matter how much therapy I've had

som jag trots all terapi jag gått i,

I will never fully eradicate.

aldrig helt kommer att slippa.

But here's something I've learned:

Men detta har jag lärt mig:

if love were enough

om kärlek var tillräckligt

to stop someone who is suicidal

för att stoppa en självmordsbenägen person

from hurting themselves,

från att skada sig själv,

suicides would hardly ever happen.

så skulle nästan inga självmord ske.

But love is not enough,

Men kärlek är inte tillräckligt,

and suicide is prevalent.

och självmord är vanliga.

It's the second leading cause of death

Det är den näst vanligaste dödsorsaken

for people age 10 to 34,

hos personer från 10 till 34,

and 15 percent of American youth

och 15 procent av amerikanska ungdomar

report having made a suicide plan

säger sig ha gjort en självmordsplan

in the last year.

under det senaste året.

I've learned that no matter how much we want to believe we can,

Jag har lärt mig att oavsett hur mycket vi vill tro att vi kan,

we cannot know or control

så kan vi inte veta eller kontrollera

everything our loved ones think and feel,

allt våra älskade tänker och känner,

and the stubborn belief that we are somehow different,

och den envisa tron att vi på något sätt är annorlunda,

that someone we love would never think of hurting themselves

att någon vi älskar aldrig skulle fundera på att skada sig själv

or someone else,

eller någon annan,

can cause us to miss

kan göra att vi missar

what's hidden in plain sight.

det som finns framför våra ögon.

And if worst case scenarios do come to pass,

Och om det värsta scenariot ändå inträffar,

we'll have to learn to forgive ourselves for not knowing

måste vi lära oss förlåta oss själva för att vi inte visste,

or for not asking the right questions

för att vi inte ställde rätt frågor

or not finding the right treatment.

eller för att vi inte hittade rätt behandling.

We should always assume

Vi borde alltid anta

that someone we love may be suffering,

att någon vi älskar kan vara lidande,

regardless of what they say

oavsett vad de säger

or how they act.

eller hur de beter sig.

We should listen with our whole being,

Vi borde lyssna med hela vårt väsen,

without judgments,

utan att döma,

and without offering solutions.

och utan att erbjuda lösningar.

I know that I will live with this tragedy,

Jag vet att jag kommer att leva med denna tragedi,

with these multiple tragedies,

med dessa många tragedier,

for the rest of my life.

resten av mitt liv.

I know that in the minds of many,

Jag vet att många tänker

what I lost can't compare to what the other families lost.

att min förlust inte kan jämföras med de andra familjernas förlust.

I know my struggle doesn't make theirs any easier.

Jag vet att min kamp inte gör deras enklare.

I know there are even some who think I don't have the right to any pain,

Det finns till och med de som tycker att jag inte har rätt till någon smärta,

but only to a life of permanent penance.

bara ett liv av evig botgöring.

In the end what I know comes down to this:

I slutändan vet jag detta:

the tragic fact is that even the most vigilant and responsible of us

Det tragiska är att till och med de mest vaksamma och ansvarsfulla av oss

may not be able to help,

inte alltid kan hjälpa,

but for love's sake,

men för kärlekens skull,

we must never stop trying

får vi aldrig sluta försöka

to know the unknowable.

att veta det ovetbara.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)