Why do I make art? To build time capsules for my heritage | Kayla Briët

Översättare: Nandor Debreceni Granskare: Lisbeth Pekkari

When I was four years old,

När jag var fyra år,

my dad taught me the Taos Pueblo Hoop Dance,

lärde min pappa mig "Taos Pueblo Hoop"-dansen,

a traditional dance born hundreds of years ago in Southwestern USA.

en traditionell dans som skapades för flera hundra år sedan i sydvästra USA.

A series of hoops are created out of willow wood,

Man tillverkar många rockringar av pilträ,

and they're threaded together to create formations of the natural world,

och de fästs ihop för att skapa figurer likt de vi har i världen,

showing the many beauties of life.

som visar livets alla skönheter.

In this dance, you're circling in a constant spin,

I denna dans snurrar du runt,

mimicking the movement of the Sun

likt solens rörelse

and the passage of time.

och tidens gång.

Watching this dance was magic to me.

Att se dansen var som magi för mig.

Like with a time capsule,

Som med en tidskapsel,

I was taking a look through a cultural window to the past.

fick jag se det förflutna genom ett kulturellt fönster.

I felt a deeper connection

Jag kände en djupare koppling

to how my ancestors used to look at the world around them.

med hur mina förfäder såg på världen runt omkring sig.

Since then, I've always been obsessed with time capsules.

Sedan dess har jag alltid varit besatt av tidskapslar.

They take on many forms,

De kan ha många former,

but the common thread is that they're uncontrollably fascinating

men vad man vanligen ser är att de är otroligt fascinerande

to us as human beings,

för oss människor,

because they're portals to a memory,

för att de är portaler till olika minnen

and they hold the important power of keeping stories alive.

och att de har den viktiga kraften att hålla berättelser vid liv.

As a filmmaker and composer,

Som filmskapare och kompositör

it's been my journey to find my voice,

har min resa handlat om att hitta min röst,

reclaim the stories of my heritage and the past

återfinna historierna om min bakgrund och det förflutna,

and infuse them into music and film time capsules to share.

som sedan ska bli till film och musik i tidskapslar att dela med sig av.

To tell you a bit about how I found my voice,

För att berätta lite om hur jag hittade min röst,

I'd like to share a bit about how I grew up.

vill jag dela med mig av om hur min uppväxt var.

In Southern California, I grew up in a multigenerational home,

I södra Kalifornien växte jag upp i ett hem med flera generationer,

meaning I lived under the same roof

jag bodde under samma tak

as my parents, aunts, uncles and grandparents.

som mina föräldrar, mostrar farbröder och far/morföräldrar.

My mother is Dutch-Indonesian and Chinese with immigrant parents,

Min mor är en nederländsk-indonesisk och kinesisk med invandrarföräldrar,

and my father is Ojibwe

och min far är Ojibwe

and an enrolled tribal member

och registrerad stammedlem

of the Prairie Band's Potawatomi Tribe in Northeastern Kansas.

i "Praire Band's Porawatomi Tribe" i nordöstra Kansas.

So one weekend I'd be learning how to fold dumplings,

Så under en helg lärde jag mig hur man formade dumplings,

and the next, I'd be traditional-style dancing

och nästa helg dansade jag traditionella danser

at a powwow,

i en powwow,

immersed in the powerful sounds of drums and singers.

omsluten av de kraftiga ljuden av trummor och sångare.

Being surrounded by many cultures was the norm,

Att vara omgiven av många kulturer var normalt för oss,

but also a very confusing experience.

men också en underlig erfarenhet.

It was really hard for me to find my voice,

Det var svårt för mig att finna min röst,

because I never felt I was enough --

för jag kände aldrig att jag var bra nog -

never Chinese, Dutch-Indonesian or Native enough.

inte kinesisk, nederländsk-indonesisk eller urbefolkning nog.

Because I never felt I was a part of any community,

Eftersom jag kände att jag inte hörde hemma i någon av grupperna,

I sought to learn the stories of my heritage

ville jag lära mig berättelserna ur min bakgrund

and connect them together to rediscover my own.

och sedan koppla ihop dem och återupptäcka min egen.

The first medium I felt gave me a voice was music.

Den första saken som jag kände gav mig en röst var musiken.

With layers of sounds and multiple instruments,

Med flera lager av ljud och flertal instrument,

I could create soundscapes and worlds that were much bigger than my own.

kunde jag skapa ljud och världar större än min egen.

Through music, I'm inviting you into a sonic portal

Genom musiken bjuder jag in dig i en ljudportal

of my memories and emotions,

av mina minnen och känslor,

and I'm holding up a mirror to yours.

medan jag håller upp en spegel mot dina.

One of my favorite instruments to play is the guzheng zither,

Ett av mina favoritinstrument heter "guzheng zither",

a Chinese harp-like instrument.

ett kinesiskt instrument likt en harpa.

While the hoop dance is hundreds of years old,

Medan rockring-dansen är hundratals år gammal

the guzheng has more than 2,000 years of history.

har guzheng funnits i mer än 2 000 år.

I'm playing the styles that greatly influence me today,

Jag spelar de stilar som har ett inflytande på mig idag,

like electronic music,

som elektronisk musik,

with an instrument that was used to play traditional folk music long ago.

med ett instrument som användes för länge sedan för traditionell musik.

And I noticed an interesting connection:

Jag märkte en intressant koppling:

the zither is tuned to the pentatonic scale,

zithern är stämd till den pentatoniska skalan,

a scale that is universally known in so many parts of music

en skala som är välkänd inom så många sorters musik

around the world,

runt om i världen,

including Native American folk songs.

inklusive den nordamerikanska ursprungsbefolkningens folksånger.

In both Chinese and Native folk,

Bland både kineser och ursprungsfolk

I sense this inherent sound of longing and holding onto the past,

upplever jag behovet av att hålla kvar vid det förflutna,

an emotion that greatly drives the music I create today.

en känsla som gör att jag brinner för musiken jag gör idag.

At the time, I wondered if I could make this feeling of immersion

Då undrade jag om jag kunde göra denna känsla av att vara omsluten

even more powerful,

ännu starkare,

by layering visuals and music --

genom att bygga lager av ljud och bilder -

visuals and images on top of the music.

grafik och bilder ovanpå musiken.

So I turned to internet tutorials to learn editing software,

Jag vände mig till instruktionsvideor på internet för att lära mig redigera,

went to community college to save money

valde ett allmänt universitet för att spara pengar

and created films.

och gjorde filmer.

After a few years experimenting,

Efter några år av experiment,

I was 17 and had something I wanted to tell and preserve.

var jag 17 år och hade något jag ville berätta och bevara.

It started with a question:

Det började med en fråga:

What happens when a story is forgotten?

Vad händer när historien är glömd?

I lead with this in my latest documentary film,

Jag tog frågan och använde den i min senaste dokumentär,

"Smoke That Travels,"

"Rök som reser",

which immerses people into the world of music, song, color and dance,

som bjuder in folk i en värld av musik, sång, färg och dans,

as I explore my fear that a part of my identity, my Native heritage,

när jag utforskar rädslan för att en del av min identitet, mitt ursprungsfolk,

will be forgotten in time.

kommer att glömmas bort med tiden.

Many indigenous languages are dying due to historically forced assimilation.

Många ursprungsspråk dör ut på grund av historiska tvång.

From the late 1800s to the early 1970s,

Från sent 1800-tal till tidigt 1970-tal

Natives were forced into boarding schools,

tvingades ursprungsbefolkning till internatskolor,

where they were violently punished if they practiced traditional ways

där de straffades våldsamt om de firade traditioner

or spoke their native language,

eller talade sitt eget språk,

most of which were orally passed down.

vilket oftast fördes vidare genom tal.

As of now, there are 567 federally recognized tribes in the United States,

Nu finns det 567 nationellt erkända stammar i USA,

when there used to be countless more.

men det brukade finnas så många mer.

In my father's words,

Min far sade:

"Being Native is not about wearing long hair in braids.

"Att vara ursprungsbefolkning handlar inte om att ha långt hår i flätor.

It's not about feathers or beadwork.

Det handlar inte om fjädrar eller pärlbroderi.

It's about the way we all center ourselves in the world as human beings."

Det handlar om hur vi ser oss själva som människor."

After traveling with this film for over a year,

Efter att ha rest med den här filmen i mer än ett år,

I met indigenous people from around the world,

har jag mött ursprungsbefolkning från hela världen,

from the Ainu of Japan,

från ainu-folket i Japan,

Sami of Scandinavia,

samerna i Skandinavien.

the Maori

maorier

and many more.

och många till.

And they were all dealing with the exact same struggle

Och alla hade exakt samma problem

to preserve their language and culture.

med att få behålla sitt språk och kultur.

At this moment, I not only realize the power storytelling has

Nu inser jag inte bara kraften sagoberättande har

to connect all of us as human beings

för att koppla samman oss människor,

but the responsibility that comes with this power.

utan också ansvaret som kommer med den kraften.

It can become incredibly dangerous when our stories are rewritten or ignored,

Det kan bli otroligt farligt när historier skrivs om eller ignoreras,

because when we are denied identity,

för när vi förnekas vår identitet

we become invisible.

blir vi osynliga.

We're all storytellers.

Vi är alla sagoberättare.

Reclaiming our narratives and just listening to each other's

Att återta våra berättelser och lyssna på varandras,

can create a portal that can transcend time itself.

kan skapa en portal som kan överträffa tiden självt.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)