Wisdom from great writers on every year of life | Joshua Prager

Översättare: Doe Mena-Berlin Granskare: Lisbeth Pekkari

I'm turning 44 next month,

Jag blir 44 nästa månad,

and I have the sense that 44 is going to be a very good year,

och det känns som om 44 kommer att bli ett väldigt bra år,

a year of fulfillment, realization.

ett år av uppfyllda mål och självförverkligande.

I have that sense,

Det känns så, inte för att

not because of anything particular in store for me,

det finns något särskilt som jag väntar på,

but because I read it would be a good year

utan för att jag har läst att det är ett bra år

in a 1968 book by Norman Mailer.

i en bok av Norman Mailer från 1968.

"He felt his own age, forty-four ..."

"Han kände sin egen ålder, fyrtiofyra ..."

wrote Mailer in "The Armies of the Night,"

skrev Mailer i "Nattens arméer"

"... felt as if he were a solid embodiment

" ... kände sig som den stabila kropp

of bone, muscle, heart, mind, and sentiment to be a man,

av ben, muskler, hjärta, tankar och känslor som krävdes för att vara man,

as if he had arrived."

som om han hade nått fram."

Yes, I know Mailer wasn't writing about me.

Jo, jag vet att Mailer inte skrev om mig.

But I also know that he was;

Men att han samtidigt gjorde det;

for all of us -- you, me, the subject of his book,

eftersom vi alla - du, jag och huvudpersonen i hans bok -

age more or less in step,

åldras steg för steg.

proceed from birth along the same great sequence:

Vi följer samma fantastiska bana, från det att vi föds:

through the wonders and confinements of childhood;

genom barndomens mirakler och begränsningar;

the emancipations and frustrations of adolescence;

genom ungdomens frigörelseprocess och frustrationer;

the empowerments and millstones of adulthood;

till kraften och ansvaret hos de vuxna

the recognitions and resignations of old age.

och de insikter och den försoning som hör de äldre till.

There are patterns to life,

Det finns livsmönster,

and they are shared.

och dem delar vi.

As Thomas Mann wrote: "It will happen to me as to them."

Thomas Mann skrev: "Det kommer att hända mig likväl som dem."

We don't simply live these patterns.

Vi inte bara lever de här mönstren;

We record them, too.

vi bevarar dem.

We write them down in books, where they become narratives

Vi skriver ned dem i böcker, där de blir till berättelser

that we can then read and recognize.

som sedan kan läsas och kännas igen.

Books tell us who we've been,

Böcker säger oss vilka vi har varit,

who we are, who we will be, too.

vilka vi är - och vilka vi kommer att bli.

So they have for millennia.

Och så har de gjort i tusentals år.

As James Salter wrote,

James Salter skrev:

"Life passes into pages if it passes into anything."

"Livet omvandlas till sidor, om det omvandlas till någonting alls."

And so six years ago, a thought leapt to mind:

För sex år sedan slog mig en tanke:

if life passed into pages, there were, somewhere,

om livet omvandlas till sidor, då skulle det ju någonstans finnas

passages written about every age.

skrivna texter om alla åldrar.

If I could find them, I could assemble them into a narrative.

Om jag kunde hitta dem, så kunde jag sätta ihop dem till en berättelse.

I could assemble them into a life,

Jag kunde sätta samman dem till ett liv,

a long life, a hundred-year life,

ett långt liv, ett hundraårigt liv,

the entirety of that same great sequence

hela den långa fantastiska banan

through which the luckiest among us pass.

som de mest lyckligt lottade bland oss får följa.

I was then 37 years old,

Då var jag 37,

"an age of discretion," wrote William Trevor.

"urskillningens ålder" skrev William Trevor.

I was prone to meditating on time and age.

Jag funderade mycket över tiden och åldrandet.

An illness in the family and later an injury to me

Efter en sjukdom i familjen och när jag själv blev skadad

had long made clear that growing old could not be assumed.

visste jag sedan länge att det inte är självklart att bli gammal.

And besides, growing old only postponed the inevitable,

Och att bli gammal var bara att skjuta upp det oundvikliga.

time seeing through what circumstance did not.

Tiden genomskådade det som omständigheterna inte gjorde.

It was all a bit disheartening.

Det var ju ganska nedslående.

A list, though, would last.

Men en förteckning skulle i alla fall överleva.

To chronicle a life year by vulnerable year

Att nedteckna ett liv, det ena sårbara året efter det andra,

would be to clasp and to ground what was fleeting,

skulle bli som att fånga upp och förankra det som flöt omkring,

would be to provide myself and others a glimpse into the future,

skulle ge mig själv och andra en glimt in i framtiden

whether we made it there or not.

oavsett om vi nådde dit.

And when I then began to compile my list, I was quickly obsessed,

När jag väl börjat samla ihop min lista blev jag som besatt.

searching pages and pages for ages and ages.

Jag letade sida efter sida efter alla möjliga åldrar.

Here we were at every annual step through our first hundred years.

Nu var vi här på varje års steg genom våra första hundra år.

"Twenty-seven ... a time of sudden revelations,"

"Tjugo-sju ... en period av plötsliga uppenbarelser,"

"sixty-two, ... of subtle diminishments."

"sextiotvå ... av subtila minskande förmågor."

I was mindful, of course, that such insights were relative.

Naturligtvis visste jag att sådana insikter var relativa.

For starters, we now live longer, and so age more slowly.

Nu för tiden lever vi längre, och åldras mer långsamt.

Christopher Isherwood used the phrase "the yellow leaf"

Christopher Isherwood använde uttrycket "det gula bladet"

to describe a man at 53,

för att beskriva en 53-årig man,

only one century after Lord Byron used it to describe himself at 36.

bara ett sekel efter att Lord Byron hade använt det om sig själv när han var 36.

(Laughter)

(Skratt)

I was mindful, too, that life can swing wildly and unpredictably

Jag visste också att livet kan förändras ohyggligt och oförutsägbart

from one year to the next,

från ett år till ett annat,

and that people may experience the same age differently.

och att olika människor kan känna samma ålder på olika sätt.

But even so, as the list coalesced,

Men trots det: när listan växte fram,

so, too, on the page, clear as the reflection in the mirror,

uppenbarades också på sidorna, lika klart som en spegelbild

did the life that I had been living:

det liv som jag dittills hade levt:

finding at 20 that "... one is less and less sure of who one is;"

och insåg att vid 20 "... blir man allt mindre säker på vem man är;"

emerging at 30 from the "... wasteland of preparation into active life;"

och vid 30 uppstår man från "... ödelandet där man förbereder sig för ett aktivt liv;"

learning at 40 "... to close softly the doors to rooms

till att vid 40 " ... mjukt stänga dörrar till sådana rum som

[I would] not be coming back to."

[jag] inte kommer att återvända till."

There I was.

Och där stod jag.

Of course, there we all are.

Där står vi alla, naturligtvis.

Milton Glaser, the great graphic designer

Milton Glaser, den store grafiske designern

whose beautiful visualizations you see here,

vars vackra visualiseringar ni ser här,

and who today is 85 --

och som idag är 85 -

all those years "... a ripening and an apotheosis," wrote Nabokov --

alla dessa år "... ett mognande och en apoteos", skrev Nabokov -

noted to me that, like art and like color,

påpekade för mig att precis som konst och färg

literature helps us to remember what we've experienced.

kan litteraturen hjälpa oss att minnas vad vi har upplevt.

And indeed, when I shared the list with my grandfather,

Och när jag läste listan för min farfar

he nodded in recognition.

bekräftade han den, nickande.

He was then 95 and soon to die,

Då var han 95 och skulle snart dö,

which, wrote Roberto Bolaño,

vilket, som Roberto Bolaño skrev,

"... is the same as never dying."

"... är detsamma som att aldrig dö."

And looking back, he said to me that, yes,

Och när jag ser tillbaka var det han sa att ja,

Proust was right that at 22, we are sure we will not die,

Proust hade rätt i att när vi är 22, är vi säkra på att vi aldrig ska dö,

just as a thanatologist named Edwin Shneidman was right

precis som tanatologen Edwin Scheidman hade rätt i

that at 90, we are sure we will.

It had happened to him,

Det hände honom

as to them.

liksom dem.

Now the list is done:

Nu är listan klar:

a hundred years.

ett hundra år.

And looking back over it,

Och när jag går igenom den

I know that I am not done.

vet jag att jag inte är färdig.

I still have my life to live,

Jag ska fortfarande leva mitt liv

still have many more pages to pass into.

och har många fler sidor att nå fram till.

And mindful of Mailer,

Och med Mailer i bakhuvudet

I await 44.

ser jag fram emot 44.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)