Linda Cliatt-Wayman: How to fix a broken school? Lead fearlessly, love hard

Översättare: Lisbeth Pekkari Granskare: Annika Bidner

It was November 1, 2002,

Det var den första november 2002,

my first day as a principal,

min första dag som rektor,

but hardly my first day in the school district of Philadelphia.

men knappast min första dag i Philadelphias skoldistrikt.

I graduated from Philadelphia public schools,

Jag tog examen från Philadelphias allmänna skolor,

and I went on to teach special education for 20 years

och gick vidare till att undervisa i specialpedagogik i 20 år

in a low-income, low-performing school

vid en lågpresterande skola i ett fattigt område

in North Philadelphia,

i norra Philadelphia,

where crime is rampant

där brottslighet härjar

and deep poverty is among the highest in the nation.

och området är ett av de fattigaste i landet.

Shortly after I walked into my new school,

Kort efter att jag klivit in i min nya skola,

a huge fight broke out among the girls.

bröt ett stort slagsmål ut bland flickorna.

After things were quickly under control,

När läget var under kontroll

I immediately called a meeting

kallade jag omedelbart till ett möte

in the school's auditorium

i skolans aula

to introduce myself as the school's new principal.

för att presentera mig själv som skolans nya rektor.

(Applause)

(Applåder)

I walked in angry,

Jag var arg när jag gick in,

a little nervous --

lite nervös -

(Laughter) --

(Skratt) -

but I was determined

men fast besluten

to set the tone for my new students.

att sätta tonen för mina nya elever.

Jag började, så kraftfullt jag kunde,

I started listing as forcefully as I could

my expectations for their behavior

att rada upp mina förväntningar på deras uppförande

and my expectations for what they would learn in school.

och mina förväntningar på vad de skulle lära sig i skolan.

When, all of a sudden,

När plötsligt

a girl way in the back of the auditorium,

en flicka långt bak i aulan

she stood up

reste sig upp

and she said, "Miss!

och sa, "Fröken!

Miss!"

Fröken!"

When our eyes locked, she said,

När vi fick ögonkontakt sa hon,

"Why do you keep calling this a school?

"Varför envisas du med att kalla detta för en skola?

This is not a school."

Det här är ingen skola."

In one outburst,

I ett uttalande,

Ashley had expressed what I felt

hade Ashley uttryckt det jag kände

and never quite was able to articulate

men aldrig riktigt kunde uttrycka

about my own experience when I attended a low-performing school

om min egen upplevelse av att gå i en lågpresterande skola

in the same neighborhood, many, many, many years earlier.

i samma område, många många år tidigare.

That school was definitely not a school.

Den här skolan var definitivt ingen skola.

Fast forwarding a decade later to 2012,

Vi spolar fram ett årtionde till 2012,

I was entering my third low-performing school as principal.

jag kom som rektor till min tredje lågpresterande skola.

I was to be Strawberry Mansion's fourth principal in four years.

Jag skulle bli Strawberry Mansions fjärde rektor på fyra år.

It was labeled "low-performing and persistently dangerous"

Skolan klassades som "lågpresterande och farlig"

due to its low test scores

på grund av dess dåliga provresultat

and high number of weapons,

och höga antal vapen,

drugs, assaults and arrests.

droger, överfall och anhållanden.

Shortly as I approached the door of my new school

När jag närmade mig dörren till min nya skola,

and attempted to enter,

försökte gå in,

and found the door locked with chains,

och upptäckte att dörren var låst med kedjor,

I could hear Ashley's voice in my ears

hörde jag Ashleys röst

going, "Miss! Miss!

säga, "Miss! Miss!

This is not a school."

Det här är ingen skola."

The halls were dim and dark from poor lighting.

Korridorerna var dunkla och mörka på grund av dålig belysning.

There were tons of piles of broken old furniture

Det fanns tonvis med högar av trasiga gamla möbler

och bänkar i klassrummen,

and desks in the classrooms,

and there were thousands of unused materials and resources.

och tusentals oanvända material och resurser.

This was not a school.

Detta var ingen skola.

As the year progressed,

Allt eftersom året gick,

I noticed that the classrooms were nearly empty.

noterade jag att klassrummen var nästan tomma.

The students were just scared:

Eleverna var rädda:

scared to sit in rows in fear that something would happen;

rädda att sitta i rader för att något kunde hända;

scared because they were often teased in the cafeteria for eating free food.

rädda för att de ofta blev retade i matsalen för att de åt gratis mat.

They were scared from all the fighting and all the bullying.

De var rädda på grund av alla bråk och all mobbing.

This was not a school.

Detta var ingen skola.

And then, there were the teachers,

Och så var det lärarna,

who were incredibly afraid for their own safety,

som var otroligt oroliga för sin egen säkerhet,

so they had low expectations for the students and themselves,

så de hade knappt några förväntningar på eleverna eller sig själva,

and they were totally unaware of their role

och var helt omedvetna om sin roll

in the destruction of the school's culture.

i förstörelsen av skolans kultur.

This was the most troubling of all.

Det var det mest oroväckande av allt.

You see, Ashley was right,

För ni förstår, Ashley hade rätt,

and not just about her school.

inte bara om sin egen skola.

For far too many schools,

Alldeles för många skolor,

for kids who live in poverty,

för barn som lever i fattigdom,

their schools are really not schools at all.

är inte skolor överhuvudtaget.

But this can change.

Men det kan förändras.

Let me tell you how it's being done at Strawberry Mansion High School.

Låt mig berätta om hur detta görs vid Strawberry Mansion High School.

Anybody who's ever worked with me will tell you

Alla som jobbat med mig säger

I am known for my slogans.

att jag är känd för mina slogans.

(Laughter)

(Skratt)

So today, I am going to use three

Så idag ska jag använda tre stycken

that have been paramount in our quest for change.

som har varit avgörande i vårt förändringsarbete.

My first slogan is:

Den första är:

if you're going to lead, lead.

Om du ska leda, led.

I always believed

Jag har alltid trott

that what happens in a school and what does not happen in a school

att vad som händer eller inte händer i skolan

is up to the principal.

är upp till rektorn.

I am the principal,

Jag är rektorn,

and having that title required me to lead.

och att ha den titeln kräver att jag leder.

Jag skulle inte sitta på mitt kontor,

I was not going to stay in my office,

I was not going to delegate my work,

jag skulle inte delegera mitt arbete,

and I was not going to be afraid to address anything

och jag skulle inte vara rädd att ta upp någonting

that was not good for children,

som inte var bra för barnen,

whether that made me liked or not.

oavsett om det gjorde mig populär eller inte.

I am a leader,

Jag är en ledare,

so I know I cannot do anything alone.

jag vet att jag inte kan göra det ensam.

So, I assembled a top-notch leadership team

Så jag satte ihop ett förstklassigt ledarskapsteam

who believed in the possibility of all the children,

som trodde på möjligheterna för alla dessa barn,

and together, we tackled the small things,

och tillsammans hanterade vi de små sakerna,

like resetting every single locker combination by hand

som att manuellt återställa låskoden på varje skåp,

so that every student could have a secure locker.

så att alla elever kunde få ett säkert skåp.

We decorated every bulletin board in that building

Vi dekorerade varje anslagstavla i byggnaden

with bright, colorful, and positive messages.

med färgglada och positiva meddelanden.

We took the chains off the front doors of the school.

Vi tog bort kedjorna från entrédörrarna.

We got the lightbulbs replaced,

Vi bytte ut glödlampor

and we cleaned every classroom to its core,

och vi storstädade alla klassrum,

recycling every, every textbook that was not needed,

återvann alla böcker som inte behövdes,

and discarded thousands of old materials and furniture.

och kastade bort tusentals gamla material och möbler.

We used two dumpsters per day.

Vi fyllde två containers per dag.

And, of course, of course,

Och förstås, förstås,

we tackled the big stuff,

tog vi tag i de stora grejerna,

like rehauling the entire school budget

som att göra om hela skolbudgeten

so that we can reallocate funds to have more teachers and support staff.

så att vi kan omfördela medel för att kunna ha fler lärare och personal.

We rebuilt the entire school day schedule from scratch

Vi gjorde om hela schemat för skoldagen

to add a variety of start and end times,

för att få variation i start- och sluttider,

remediation, honors courses,

specialundervisning, avancerade kurser,

extracurricular activities, and counseling,

aktiviteter och rådgivning utanför schemat,

all during the school day.

allting under skoldagen.

All during the school day.

Allt under skoldagen.

We created a deployment plan

Vi gjorde en grupperingsplan

that specified where every single support person and police officer would be

som specificerade var varje stödpersonal och polis skulle vara,

every minute of the day,

varenda minut av dagen,

and we monitored at every second of the day,

vi övervakade varenda sekund av dagen,

and, our best invention ever,

och, vårt bästa påhitt nånsin,

we devised a schoolwide discipline program

vi utformade ett ordningsprogram för hela skolan

titled "Non-negotiables."

som hette "Ej förhandlingsbart."

It was a behavior system --

Det var ett uppförandesystem

(Skratt)

designed to promote positive behavior at all times.

utformat för att uppmuntra positivt uppförande vid alla tillfällen.

The results?

Resultatet?

Strawberry Mansion was removed from the Persistently Dangerous List

Strawberry Mansions togs bort från den farliga listan

our first year after being --

det första året -

(Applause) --

(Applåder) -

after being on the Persistently Dangerous List for five consecutive years.

efter att ha varit på listan fem år i rad.

Leaders make the impossible possible.

Ledare gör det omöjliga möjligt.

That brings me to my second slogan:

Vilket tar mig till min andra slogan:

So what? Now what?

Jaha? Och nu då?

(Laughter)

(Skratt)

(Applause)

(Applåder)

When we looked at the data,

När vi tittade på informationen,

and we met with the staff,

och träffade personalen,

there were many excuses

fanns det många bortförklaringar

for why Strawberry Mansion was low-performing and persistently dangerous.

till varför Strawberry Mansions var lågpresterande och farligt.

They said that only 68 percent of the kids come to school on a regular basis,

De sa att bara 68 procent av barnen kommer till skolan regelbundet,

100 percent of them live in poverty,

100 procent av dem lever i fattigdom,

only one percent of the parents participate,

bara en procent av föräldrarna engagerar sig,

many of the children

många av barnen

come from incarceration and single-parent homes,

har ensamstående eller fängslade föräldrar,

39 percent of the students have special needs,

39 procent av eleverna har särskilda behov,

and the state data revealed

och delstatsstatistiken visade

that six percent of the students were proficient in algebra,

att sex procent av eleverna behärskade algebra,

and 10 were proficient in literature.

och 10 procent var språkkunniga.

After they got through telling us all the stories

När de var färdiga med att berätta alla historier

of how awful the conditions and the children were,

om hur hemska förhållandena och eleverna var,

I looked at them,

tittade jag på dem

and I said, "So what. Now what?

och sa, "Jaha. Och nu då?

What are we gonna do about it?"

Vad ska vi göra åt det?"

(Applause)

(Applåder)

Eliminating excuses at every turn became my primary responsibility.

Mitt främsta ansvar blev att eliminera bortförklaringar.

We addressed every one of those excuses

Vi tog tag i varenda en

through a mandatory professional development,

genom obligatorisk kompetensutveckling,

paving the way for intense focus on teaching and learning.

som banade väg för ett intensivt fokus på undervisning och lärande.

After many observations,

Efter många observationer

what we determined was that teachers knew what to teach

kunde vi slå fast att lärarna visste vad de skulle lära ut

but they did not know how to teach

men inte hur de skulle undervisa

so many children with so many vast abilities.

så många barn med så olika förmågor.

So, we developed a lesson delivery model for instruction

Så vi utvecklade en lektionsmodell

that focused on small group instruction,

som fokuserade på undervisning i små grupper,

making it possible for all the students to get their individual needs met

vilket gav alla elever möjligheten att få sina behov mötta

in the classroom.

i klassrummet.

The results?

Resultatet?

After one year, state data revealed

Efter ett år visade delstatsdata

that our scores have grown by 171 percent in Algebra

att våra provresultat hade stigit med 171 procent i algebra

and 107 percent in literature.

och 107 procent i språk.

(Applause)

(Applåder)

We have a very long way to go,

Vi har en lång väg att vandra,

a very long way to go,

en väldigt lång väg,

but we now approach every obstacle with a "So What. Now What?" attitude.

men nu möter vi varje hinder med en "Jaha. Och nu då?"-attityd.

And that brings me to my third and final slogan.

Vilket leder mig till min tredje och sista slogan.

(Laughter)

(Skratt)

If nobody told you they loved you today,

Om ingen sagt till dig idag att de älskar dig,

you remember I do, and I always will.

kom ihåg att jag gör det, och att jag alltid kommer göra det.

My students have problems:

Mina elever har problem:

social, emotional and economic problems

sociala, emotionella och ekonomiska problem

you could never imagine.

som ni aldrig kan föreställa er.

Some of them are parents themselves,

En del av dem är föräldrar själva,

and some are completely alone.

och en del är helt ensamma.

If someone asked me my real secret

Om någon frågade mig om den verkliga hemligheten

for how I truly keep Strawberry Mansion moving forward,

bakom hur jag får Strawberry Mansion att fortsätta gå framåt,

I would have to say that I love my students

skulle jag säga att jag älskar mina elever

and I believe in their possibilities

och tror på deras möjligheter,

unconditionally.

ovillkorligt.

When I look at them,

När jag ser på dem,

I can only see what they can become,

kan jag bara se vad de kan bli,

and that is because I am one of them.

och det är för att jag är en av dem.

I grew up poor in North Philadelphia too.

Jag växte också upp som fattig i norra Philadelphia.

I know what it feels like to go to a school that's not a school.

Jag vet hur det känns att gå i en skola som inte är en skola.

I know what it feels like to wonder

Jag vet hur det känns att undra

if there's ever going to be any way out of poverty.

om det nånsin kommer att finnas en väg ut ur fattigdomen.

But because of my amazing mother,

Men tack vare min fantastiska mamma

I got the ability to dream

fick jag möjligheten att drömma,

despite the poverty that surrounded me.

trots fattigdomen runtom mig.

So --

Så -

(Applause) --

(Applåder) -

if I'm going to push my students

om jag ska leda mina elever

toward their dream and their purpose in life,

mot deras drömmar och syfte med livet,

I've got to get to know who they are.

måste jag lära känna dem.

So I have to spend time with them,

Jag måste tillbringa tid med dem,

so I manage the lunchroom every day.

så jag sköter matsalen varje dag.

(Laughter)

(Skratt)

And while I'm there,

Och medan jag är där

I talk to them about deeply personal things,

pratar jag med dem om djupt personliga saker,

and when it's their birthday,

och när någon fyller år,

I sing "Happy Birthday"

sjunger jag "Happy Birthday"

even though I cannot sing at all.

trots att jag inte kan sjunga.

(Laughter)

(Skratt)

I often ask them,

Jag frågar ofta,

"Why do you want me to sing when I cannot sing at all?"

"Varför vill ni att jag ska sjunga när jag inte kan sjunga?"

(Laughter)

(Skratt)

And they respond by saying,

Och de svarar,

"Because we like feeling special."

"För att vi gillar att känna oss speciella."

We hold monthly town hall meetings

Vi har månatliga stormöten

to listen to their concerns,

för att lyssna till deras funderingar

to find out what is on their minds.

och få reda på vad de tänker på.

They ask us questions like, "Why do we have to follow rules?"

De frågar saker som, "Varför måste vi följa regler?"

"Why are there so many consequences?"

"Varför finns det så många konsekvenser?"

"Why can't we just do what we want to do?"

"Varför kan vi inte bara göra som vi vill?"

(Laughter)

(Skratt)

They ask, and I answer each question honestly,

De frågar, och jag besvarar varje fråga ärligt,

and this exchange in listening helps to clear up any misconceptions.

och detta utbyte hjälper till att lösa eventuella missförstånd.

Every moment is a teachable moment.

Varje stund är en lärande stund.

My reward,

Min belöning,

my reward

min belöning

for being non-negotiable in my rules and consequences

för att vara ej förhandlingsbar när det gäller regler och konsekvenser,

is their earned respect.

är att jag förtjänar deras respekt.

I insist on it,

Jag insisterar på det,

and because of this, we can accomplish things together.

och tack vare det kan vi åstadkomma saker tillsammans.

They are clear about my expectations for them,

De vet mina förväntningar på dem,

and I repeat those expectations every day over the P.A. system.

och jag upprepar de förväntningarna varje dag i högtalarsystemet.

I remind them --

Jag påminner dem -

(Laughter)

(Skratt)

I remind them of those core values

Jag påminner dem om kärnvärdena

of focus, tradition, excellence,

fokus, tradition, förträfflighet,

integrity and perseverance,

integritet och uthållighet,

and I remind them every day

och jag påminner dem varje dag

how education can truly change their lives.

om hur utbildning verkligen kan förändra deras liv.

And I end every announcement the same:

Och jag avslutar alltid på samma sätt:

"If nobody told you they loved you today,

"Om ingen sagt till dig idag att de älskar dig,

you remember I do,

kom ihåg att jag gör det,

and I always will."

och att jag alltid kommer att göra det."

Ashley's words

Ashleys ord,

of "Miss, Miss,

"Fröken, fröken,

this is not a school,"

det här är ingen skola,"

is forever etched in my mind.

är för alltid inpräntade i mig.

If we are truly going to make real progress

Om vi vill göra verkliga framsteg

in addressing poverty,

med att ta tag i fattigdom,

then we have to make sure

måste vi försäkra oss om

that every school that serves children in poverty

att varje skola som har fattiga elever,

is a real school,

är en riktig skola,

en skola, en skola -

a school, a school --

(Applause) --

(Applåder) -

a school that provides them with knowledge

en skola som förser dem med kunskap

and mental training to navigate the world around them.

och mental träning för att kunna navigera i världen runtom dem.

I do not know all the answers,

Jag har inte alla svar,

but what I do know is for those of us who are privileged

men jag vet att de av oss som har förmånen

and have the responsibility of leading a school that serves children in poverty,

och har ansvar för att leda skolor med fattiga elever,

we must truly lead,

vi måste verkligen leda,

and when we are faced with unbelievable challenges,

och när vi möter otroliga utmaningar

we must stop and ask ourselves, "So what. Now what?

måste vi stanna upp och fråga oss själva,

"Jaha. Och nu då? Vad ska vi göra åt det?"

What are we going to do about it?"

And as we lead,

Och när vi leder

we must never forget

får vi aldrig glömma

that every single one of our students

att var och en av våra elever

is just a child,

bara är ett barn,

often scared by what the world tells them they should be,

ofta skrämd av vad världen säger till dem att de borde vara,

and no matter what the rest of the world tells them they should be,

och oavsett vad världen säger till dem att de borde vara,

we should always provide them with hope,

ska vi alltid ge dem hopp,

our undivided attention,

vår odelade uppmärksamhet,

unwavering belief in their potential,

en osviklig tro på deras möjligheter,

consistent expectations,

konsekventa förväntningar,

and we must tell them often,

och vi måste ofta säga till dem,

if nobody told them they loved them today,

att om ingen sagt till dem idag att de älskar dem,

remember we do, and we always will.

kom ihåg att vi gör det, och alltid kommer att göra det.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)

Tack, Jesus.

Thank you, Jesus.