Chris Burkard: The joy of surfing in ice-cold water

Översättare: Lisbeth Pekkari Granskare: Annika Bidner

So if I told you that this was the face of pure joy,

Om jag sa att detta är bilden av sann lycka,

would you call me crazy?

skulle ni säga att jag är galen?

I wouldn't blame you,

Jag klandrar er inte,

because every time I look at this Arctic selfie, I shiver just a little bit.

för varje gång jag ser den här arktiska selfien, ryser jag.

I want to tell you a little bit about this photograph.

Jag vill berätta om det här fotografiet.

I was swimming around in the Lofoten Islands in Norway,

Jag simmade omkring på Lofoten i Norge,

just inside the Arctic Circle,

just ovanför polcirkeln,

and the water was hovering right at freezing.

och vattnet var på gränsen till att frysa.

The air? A brisk -10 with windchill,

Luften? Uppfriskande med köldfaktor -10,

and I could literally feel the blood trying to leave my hands,

och jag kunde bokstavligt talat känna hur blodet lämnade mina händer,

feet and face, and rush to protect my vital organs.

fötter och mitt ansikte för att försöka skydda mina inre organ.

It was the coldest I've ever been.

Jag hade aldrig varit så kall förut.

Men trots svullna läppar, insjunkna ögon och blossande röda kinder,

But even with swollen lips, sunken eyes, and cheeks flushed red,

I have found that this place right here is somewhere I can find great joy.

har jag upptäckt att den här platsen är ett ställe där jag känner djup lycka.

Now, when it comes to pain, psychologist Brock Bastian

När det gäller smärta, sa psykologen Brock Bastian det bäst när han skrev,

probably said it best when he wrote,

"Pain is a kind of shortcut to mindfulness.

"Smärta är en slags genväg till medvetenhet.

It makes us suddenly aware of everything in the environment.

Den gör oss plötsligt medvetna om allt runtom oss.

Den drar oss brutalt in

It brutally draws us in

i en virtuell sensorisk medvetenhet om världen, väldigt likt meditation."

to a virtual sensory awareness of the world much like meditation."

Om huttrande är en slags meditation, skulle jag nog se mig själv som munk.

If shivering is a form of meditation, then I would consider myself a monk.

(Laughter)

(Skratt)

Now, before we get into the why

Innan vi går in på varför

would anyone ever want to surf in freezing cold water?

någon någonsin skulle vilja surfa i iskallt vatten,

I would love to give you a little perspective

skulle jag vilja ge er lite perspektiv

on what a day in my life can look like.

på hur en dag i mitt liv kan se ut.

(Music)

(Musik)

(Video) Man: I mean, I know we were hoping for good waves,

(Video) Man: Jag vet att vi hoppas på bra vågor,

but I don't think anybody thought that was going to happen.

men ingen trodde nog att det där skulle hända.

Jag kan inte sluta skaka.

I can't stop shaking.

Jag är så kall.

I am so cold.

(Music)

(Musik)

(Applause)

(Applåder)

Chris Burkard: So, surf photographer, right?

Chris Burkard: Så, surfingfotograf, okej?

I don't even know if it's a real job title, to be honest.

För att vara ärlig vet jag inte ens om det är en riktig titel.

My parents definitely didn't think so

Mina föräldrar tyckte i alla fall inte det när jag som 19-åring talade om

when I told them at 19 I was quitting my job to pursue this dream career:

att jag sagt upp mig för att jaga drömkarriären:

blue skies, warm tropical beaches, and a tan that lasts all year long.

blå himmel, varma tropiska stränder och solbränna året runt.

Det var grejen för mig, livet kunde inte bli bättre.

I mean, to me, this was it. Life could not get any better.

Svettas, fota surfare på exotiska platser.

Sweating it out, shooting surfers in these exotic tourist destinations.

But there was just this one problem.

Det fanns bara ett problem.

You see, the more time I spent traveling to these exotic locations,

Ju mer jag reste till dessa exotiska platser,

desto mindre tillfredsställande blev det.

the less gratifying it seemed to be.

Jag hade sökt äventyr, och det jag hittade var slentrian.

I set out seeking adventure, and what I was finding was only routine.

It was things like wi-fi, TV, fine dining, and a constant cellular connection

Saker som wifi, TV, fina middagar och ständig mobiltäckning,

that to me were all the trappings of places heavily touristed

som för mig var typiska turistfällor

in and out of the water,

i och utanför vattnet,

and it didn't take long for me to start feeling suffocated.

och det dröjde inte länge innan jag började känna mig kvävd.

Jag började längta efter öde, öppna ytor,

I began craving wild, open spaces,

så jag gav mig ut på jakt efter platser som andra hade avfärdat

and so I set out to find the places others had written off

as too cold, too remote, and too dangerous to surf,

som för kalla, för avlägsna och för farliga att surfa på,

and that challenge intrigued me.

och utmaningen fascinerade mig.

I began this sort of personal crusade against the mundane,

Jag startade detta personliga korståg mot det vardagliga,

because if there's one thing I've realized,

för om det är en sak jag har insett,

så är det att alla karriärer,

it's that any career,

even one as seemingly glamorous as surf photography,

även en som verkar så glamorös som surfingfotografering,

has the danger of becoming monotonous.

riskerar att bli enformig.

So in my search to break up this monotony, I realized something:

Så på min jakt efter att bryta monotonin, insåg jag någonting:

There's only about a third of the Earth's oceans that are warm,

Det är bara en tredjedel av världens oceaner som är varma,

and it's really just that thin band around the equator.

och de finns bara i en smal remsa kring ekvatorn.

So if I was going to find perfect waves,

Så om jag skulle hitta perfekta vågor,

skulle det förmodligen vara på någon kall plats,

it was probably going to happen somewhere cold,

where the seas are notoriously rough,

med notoriskt stormiga hav,

and that's exactly where I began to look.

och det var precis där jag började leta.

And it was my first trip to Iceland

Det var min första resa till Island,

that I felt like I found exactly what I was looking for.

och jag kände att jag hittade precis det jag letade efter.

I was blown away by the natural beauty of the landscape,

Jag förbluffades av landskapets naturliga skönhet,

but most importantly, I couldn't believe we were finding perfect waves

men det mest otroliga var att vi hittade perfekta vågor

i en så avlägsen och oländig del av världen.

in such a remote and rugged part of the world.

At one point, we got to the beach

Vid ett tillfälle kom vi till stranden

only to find massive chunks of ice had piled on the shoreline.

och upptäckte att enorma stycken av is hade hopat sig längs stranden.

They created this barrier between us and the surf,

De skapade en barriär mellan oss och vågorna,

and we had to weave through this thing like a maze

och vi fick slingra oss genom det som i en labyrint

just to get out into the lineup.

bara för att komma till startläget, och när vi väl kom dit

and once we got there,

we were pushing aside these ice chunks trying to get into waves.

knuffade vi undan isklumpar för att försöka nå vågorna.

It was an incredible experience, one I'll never forget,

Det var en otrolig upplevelse, något jag aldrig kommer att glömma,

because amidst those harsh conditions,

för mitt i dessa hårda förhållanden,

I felt like I stumbled onto one of the last quiet places,

kändes det som att jag hade råkat hitta en av de sista tysta platserna,

somewhere that I found a clarity and a connection with the world

där jag hittade en klarhet och förbindelse till världen

I knew I would never find on a crowded beach.

som jag visste att jag aldrig skulle hitta på en fullproppad strand.

Jag var fast, jag var fast. (Skratt)

I was hooked. I was hooked. (Laughter)

Cold water was constantly on my mind,

Jag tänkte ständigt på kallt vatten,

och från den stunden

and from that point on,

my career focused on these types of harsh and unforgiving environments,

fokuserade jag min karriär på sådana hårda och oförlåtande miljöer,

and it took me to places like Russia, Norway, Alaska, Iceland, Chile,

och det tog mig till platser som Ryssland, Norge, Alaska, Island, Chile,

the Faroe Islands, and a lot of places in between.

Färöarna och många andra däremellan.

And one of my favorite things about these places

En av favoritgrejerna med dessa platser

was simply the challenge and the creativity it took just to get there:

var utmaningen och kreativiteten som krävdes för att ta sig dit:

hours, days, weeks spent on Google Earth

timmar, dagar, veckor på Google Earth

trying to pinpoint any remote stretch of beach or reef we could actually get to.

för att hitta någon avlägsen remsa av strand eller rev som vi kunde nå.

And once we got there, the vehicles were just as creative:

Och när vi väl kom dit var fordonen lika kreativa: snöskotrar,

snowmobiles, six-wheel Soviet troop carriers,

sexhjuliga sovjetiska militärfordon,

and a couple of super-sketchy helicopter flights.

och några ostrukturerade helikopterturer.

(Laughter)

(Skratt)

Helicopters really scare me, by the way.

Helikoptrar skrämmer mig förresten.

There was this one particularly bumpy boat ride

Det var en särskilt skumpig båttur

längs Vancouver Island-kusten till ett avlägset surfställe,

up the coast of Vancouver Island to this kind of remote surf spot,

where we ended up watching helplessly from the water

där det slutade med att vi hjälplöst såg på från vattnet

as bears ravaged our camp site.

när björnar förstörde vår lägerplats.

De gick iväg med vår mat och bitar av vårt tält,

They walked off with our food and bits of our tent,

de gjorde tydligt att vi var längst ner i näringskedjan

clearly letting us know that we were at the bottom of the food chain

och att detta var deras plats, inte vår.

and that this was their spot, not ours.

But to me, that trip

Men för mig var den resan

was a testament to the wildness I traded for those touristy beaches.

ett bevis på vildheten jag bytt ut turiststränderna mot.

Men det var inte förrän jag reste till Norge - (Skratt) -

Now, it wasn't until I traveled to Norway -- (Laughter) --

som jag verkligen lärde mig att uppskatta kylan.

that I really learned to appreciate the cold.

So this is the place

Det här är platsen

where some of the largest, the most violent storms in the world

där några av de största och mest våldsamma stormarna i världen

send huge waves smashing into the coastline.

får enorma vågor att slå in hårt mot kustlinjen.

We were in this tiny, remote fjord, just inside the Arctic Circle.

Vi var i en liten, avlägsen fjord just ovanför polcirkeln.

It had a greater population of sheep than people,

Det bodde fler får än människor där,

så det fanns ingen hjälp att få om vi skulle behöva det.

so help if we needed it was nowhere to be found.

I was in the water taking pictures of surfers,

Jag var i vattnet och fotade surfare

and it started to snow.

när det började snöa.

And then the temperature began to drop.

Och så började temperaturen att sjunka.

And I told myself, there's not a chance you're getting out of the water.

Jag sa till mig själv, det finns inte på kartan att du går ur vattnet.

You traveled all this way, and this is exactly what you've been waiting for:

Du har rest så här långt och det här är precis vad du har väntat på:

freezing cold conditions with perfect waves.

iskallt och perfekta vågor.

And although I couldn't even feel my finger to push the trigger,

Och trots att jag inte ens kunde känna fingret på avtryckaren,

I knew I wasn't getting out.

visste jag att jag skulle vara kvar.

So I just did whatever I could. I shook it off, whatever.

Så jag gjorde det jag kunde, skakade av mig.

But that was the point that I felt

Men det var då jag kände

this wind gush through the valley and hit me,

vinden som svepte genom dalen mot mig,

and what started as this light snowfall quickly became a full-on blizzard,

och det som började som lätt snöfall blev snabbt till full snöstorm,

and I started to lose perception of where I was.

och jag började tappa orienteringen.

I didn't know if I was drifting out to sea or towards shore,

Jag visste inte om jag drev ut mot havet eller mot stranden,

and all I could really make out was the faint sound of seagulls

och allt jag kunde urskilja var det svaga ljudet av fiskmåsar

och brytande vågor.

and crashing waves.

Now, I knew this place had a reputation for sinking ships and grounding planes,

Jag visste att platsen var beryktad för att sänka skepp och krascha plan,

and while I was out there floating, I started to get a little bit nervous.

och medan jag flöt omkring där ute, började jag bli lite nervös

Actually, I was totally freaking out --

I själva verket flippade jag ut helt -

(Laughter) -- and I was borderline hypothermic,

(Skratt) - jag var på gränsen till hypotermi,

and my friends eventually had to help me out of the water.

och mina vänner fick så småningom hjälpa mig upp ur vattnet.

And I don't know if it was delirium setting in or what,

Jag vet inte om det var delirium,

but they told me later

men de sa till mig senare

I had a smile on my face the entire time.

att jag log hela tiden.

Now, it was this trip

Det var på den resan,

and probably that exact experience where I really began to feel

och förmodligen just den upplevelsen som gjorde att jag började känna

like every photograph was precious,

att varje fotografi är ovärderligt,

because all of a sudden in that moment, it was something I was forced to earn.

för plötsligt, i den stunden, var det något jag tvingades förtjäna.

And I realized, all this shivering had actually taught me something:

Och jag insåg att allt detta huttrande faktiskt hade lärt mig något:

In life, there are no shortcuts to joy.

Det finns inga genvägar till lycka i livet.

Allt som är värt att sträva efter, kommer att kräva att vi lider

Anything that is worth pursuing is going to require us to suffer

just a little bit,

lite grann,

and that tiny bit of suffering that I did for my photography,

och det lilla lidande jag utstod för mitt fotograferande,

it added a value to my work that was so much more meaningful to me

gav ett mervärde till mitt arbete som var mycket mer meningsfullt

than just trying to fill the pages of magazines.

än att bara försöka fylla ut sidorna i en tidning.

See, I gave a piece of myself in these places,

För jag gav en bit av mig själv på dessa platser,

and what I walked away with

och det jag tog med mig

was a sense of fulfillment I had always been searching for.

var den känsla av tillfredsställelse som jag alltid hade letat.

So I look back at this photograph.

Så jag ser tillbaka på den här bilden.

It's easy to see frozen fingers and cold wetsuits

Det är lätt att se frusna fingrar och kalla våtdräkter

and even the struggle that it took just to get there,

och till och med kampen som krävdes för att komma dit,

but most of all, what I see is just joy.

men det jag ser mest av allt, är lycka.

Thank you so much.

Tack så mycket.

(Applause)

(Applåder)