Aimee Mullins: Changing my legs - and my mindset

Översättare: Lisbeth Pekkari Granskare: Fredrik Söderquist

Sheryl Shade: Hi, Aimee. Aimee Mullins: Hi.

Cheryl: Aimee och jag tänkte-- Hej Aimee. Aimee Mullins: Hej

SS: Aimee and I thought we'd just talk a little bit,

Cheryl: Aimee och jag tänkte att vi skulle prata lite,

and I wanted her to tell all of you what makes her a distinctive athlete.

och jag ville att hon skulle berätta för er vad som gör henne till en säregen idrottskvinna.

AM: Well, for those of you who have seen the picture in the little bio --

AM: För de av er som sett bilden i den lilla presentationen,

it might have given it away --

är det kanske redan avslöjat.

I'm a double amputee, and I was born without fibulas in both legs.

Jag är dubbelt amputerad och jag föddes utan vadben i båda benen.

I was amputated at age one,

Jag amputerades vid ett års ålder,

and I've been running like hell ever since, all over the place.

och jag sprungit för fullt sedan dess, överallt.

SS: Well, why don't you tell them how you got to Georgetown -- why don't we start there?

Cheryl: Kan du inte berätta för dem hur du kom till Georgetown?

Why don't we start there?

Vi kan väl börja där?

AM: I'm a senior in Georgetown in the Foreign Service program.

AM: Jag går sista året i Georgetown, på ett utrikestjänsprogram.

I won a full academic scholarship out of high school.

Jag fick ett fullt stipendium efter high school.

They pick three students out of the nation every year

De väljer ut tre elever i landet varje år,

to get involved in international affairs,

för att börja engagera sig i internationella frågor,

and so I won a full ride to Georgetown

så fick jag hela resan till Georgetown

and I've been there for four years. Love it.

och jag har varit där i fyra år. Älskar det.

SS: When Aimee got there,

Cheryl: När Aimee kom dit,

she decided that she's, kind of, curious about track and field,

bestämde hon att hon var nyfiken på friidrott,

so she decided to call someone and start asking about it.

så hon beslutade sig för att ringa runt och börja fråga om det.

So, why don't you tell that story?

Kan du inte berätta den historien?

AM: Yeah. Well, I guess I've always been involved in sports.

AM: Visst. Jag antar att jag alltid varit inblandad i sport.

I played softball for five years growing up.

Jag spelade softball i fem år under min uppväxt.

I skied competitively throughout high school,

Jag tävlade i skidåkning under high school,

and I got a little restless in college

och blev lite rastlös på college

because I wasn't doing anything for about a year or two sports-wise.

eftersom jag inte sportade något under ungefär ett eller två år.

And I'd never competed on a disabled level, you know --

Och jag hade aldrig tävlat på handikappnivå.

I'd always competed against other able-bodied athletes.

Jag hade alltid tävlat mot andra, fullt fungerande idrottare.

That's all I'd ever known.

Det är det enda jag känt till.

In fact, I'd never even met another amputee until I was 17.

Jag hade faktiskt inte ens träffat en annan amputerad förrän jag var 17.

And I heard that they do these track meets with all disabled runners,

Och så hörde jag att de hade friidrottstävlingar för alla funktionshindrade löpare,

and I figured, "Oh, I don't know about this,

så jag tänkte att, nja, jag vet inte,

but before I judge it, let me go see what it's all about."

men innan jag dömer ut det ska jag se vad det är.

So, I booked myself a flight to Boston in '95, 19 years old

Så jag bokade ett flyg till Boston -95, 19 år gammal,

and definitely the dark horse candidate at this race. I'd never done it before.

definitivt ett oskrivet blad i den här tävlingen. Jag hade aldrig gjort det förut.

I went out on a gravel track a couple of weeks before this meet

Jag gick ut på en grusbana ett par veckor innan den här tävlingen,

to see how far I could run,

för att se hur långt jag kunde springa,

and about 50 meters was enough for me, panting and heaving.

och ungefär 50 meter var tillräckligt för mig, jag flåsade och flämtade.

And I had these legs that were made of

Och jag hade ben som var gjorda av

a wood and plastic compound, attached with Velcro straps --

en trä-plastblandning, fastsatta med kardborrband--

big, thick, five-ply wool socks on --

stora, tjocka, fem lager ullsockor på--

you know, not the most comfortable things, but all I'd ever known.

ni vet, inte det mest bekväma, men det var allt jag visste om.

And I'm up there in Boston against people

Så jag är där i Boston, mot människor

wearing legs made of all things -- carbon graphite

med ben gjorda av kolgrafit

and, you know, shock absorbers in them and all sorts of things --

och, ni vet, stötdämpare i dem och allt sånt,

and they're all looking at me like,

och alla tittar på mig som att,

OK, we know who's not going to win this race.

okej, vi vet vem som inte kommer att vinna den här tävlingen.

And, I mean, I went up there expecting --

Jag menar, jag åkte dit och väntade mig--

I don't know what I was expecting --

jag vet inte vad jag väntade mig--

but, you know, when I saw a man who was missing an entire leg

men, ni vet, när jag såg en man som saknade ett helt ben

go up to the high jump, hop on one leg to the high jump

som gick till höjdhoppsgropen, hoppade på ett ben

and clear it at six feet, two inches ...

och klarade 188 cm...

Dan O'Brien jumped 5'11" in '96 in Atlanta,

Dan O'Brien (tiokampare) hoppade 180 cm i Atlanta -96,

I mean, if it just gives you a comparison of --

jag menar, om det bara ger en jämförelse--

these are truly accomplished athletes,

detta är riktigt talangfulla idrottare

without qualifying that word "athlete."

utan att uppfylla ordet "idrottare".

And so I decided to give this a shot: heart pounding,

Så jag bestämde mig för att testa, och hjärtat bultade,

I ran my first race and I beat the national record-holder

jag sprang mitt första lopp och slog nationsrekordet

by three hundredths of a second,

med tre hundradelar av en sekund

and became the new national record-holder on my first try out.

och blev den nya rekordhållaren på mitt första försök.

And, you know, people said,

Och ni vet, folk sa att,

"Aimee, you know, you've got speed -- you've got natural speed --

"Aimee, du har farten - du har naturlig fart -

but you don't have any skill or finesse going down that track.

men du har ingen teknik när du springer på banan.

You were all over the place.

Du är överallt.

We all saw how hard you were working."

Vi alla såg hur hårt du jobbade."

And so I decided to call the track coach at Georgetown.

Så jag bestämde mig för att ringa friidrottstränaren i Georgetown.

And I thank god I didn't know just how huge this man is in the track and field world.

Och jag tackar gudarna att jag inte visste hur stor denna man är i friidrottsvärlden.

He's coached five Olympians, and

Han har tränat fem olympier, och

the man's office is lined from floor to ceiling

denna mans kontor är täckt, från golv till tak,

with All America certificates

med All-America-utmärkelser,

of all these athletes he's coached.

för alla dessa idrottare som han tränat,

He's just a rather intimidating figure.

en rätt skrämmande figur.

And I called him up and said, "Listen, I ran one race and I won ..."

Och jag ringde honom och sa, "Du, jag sprang ett lopp och vann, och...

(Laughter)

(Skratt)

"I want to see if I can, you know --

Jag ville se om jag kan, du vet--

I need to just see if I can sit in on some of your practices,

Jag vill bara veta om jag kan vara med på några av dina träningar,

see what drills you do and whatever."

se vilka övningar ni gör och så."

That's all I wanted -- just two practices.

Det var allt jag ville - bara två träningar.

"Can I just sit in and see what you do?"

Kan jag bara vara med och se vad det är du gör?

And he said, "Well, we should meet first, before we decide anything."

Han sa, "Vi borde träffas först, innan vi bestämmer något."

You know, he's thinking, "What am I getting myself into?"

Ni vet, han tänker, "Vad är det jag ger mig in i?"

So, I met the man, walked in his office,

Så jag träffade denna man, gick in på hans kontor,

and saw these posters and magazine covers of people he has coached.

såg alla dessa affischer och tidningsomslag med människor han tränat.

And we got to talking,

Vi satte oss ner och började prata,

and it turned out to be a great partnership

och det visade sig bli ett superbra samarbete

because he'd never coached a disabled athlete,

för han hade aldrig tränat en funktionshindrad idrottare,

so therefore he had no preconceived notions

därför hade han inga förutfattade meningar

of what I was or wasn't capable of,

om vad jag kunde eller inte kunde göra,

and I'd never been coached before.

och jag hade aldrig blivit tränad förut,

So this was like, "Here we go -- let's start on this trip."

så det var som att, då kör vi - vi börjar den här resan.

So he started giving me four days a week of his lunch break,

Så han började ge mig fyra dagar i veckan, på sin lunchrast,

his free time, and I would come up to the track and train with him.

av sin fritid, för att jag skulle komma upp till banan och träna med honom.

So that's how I met Frank.

Det var så jag träffade Frank.

That was fall of '95. But then, by the time that winter was rolling around,

Men det var hösten -95, och sedan, allteftersom vintern gick,

he said, "You know, you're good enough.

sa han, "Vet du, du är tillräckligt bra.

You can run on our women's track team here."

Du kan springa i vårt damlag här."

And I said, "No, come on."

Och jag sa, "Nä, lägg av."

And he said, "No, no, really. You can.

Och han sa "Nej nej, på riktigt. Du kan.

You can run with our women's track team."

Du kan springa med vårt damlag."

In the spring of 1996, with my goal of making the U.S. Paralympic team

Så under våren 1996, med målet att komma med i USAs handikapp-OS-trupp

that May coming up full speed, I joined the women's track team.

som närmade sig, gick jag med i damlaget.

And no disabled person had ever done that -- run at a collegiate level.

Ingen funktionshindrad hade någonsin gjort det -- sprungit på collegenivå.

So I don't know, it started to become an interesting mix.

Så jag vet inte, det började bli en intressant blandning.

SS: Well, on your way to the Olympics,

Cheryl: Kan du inte berätta om-- på vägen till OS--

a couple of memorable events happened at Georgetown.

några minnesvärda händelser vid Georgetown.

Why don't you just tell them?

Kan du inte berätta?

AM: Yes, well, you know, I'd won everything as far as the disabled meets --

AM: Ja, ni vet, jag hade vunnit allt i handikappklassen

everything I competed in -- and, you know, training in Georgetown

allt jag tävlade i - och, ni vet, jag tränade i Georgetown

and knowing that I was going to have to get used to

och visste att jag skulle få vänja mig vid att

seeing the backs of all these women's shirts --

se ryggen på alla dessa kvinnor--

you know, I'm running against the next Flo-Jo --

ni vet, jag tävlar mot nästa världsmästare--

and they're all looking at me like,

och de tittar på mig som att,

"Hmm, what's, you know, what's going on here?"

hmm, vad är detta, vad är det som pågår här?

And putting on my Georgetown uniform

Jag satte på min Georgetown-dräkt

and going out there and knowing that, you know,

gick ut där och visste att,

in order to become better -- and I'm already the best in the country --

för att bli bättre - och jag är redan bäst i landet -

you know, you have to train with people who are inherently better than you.

måste jag träna med människor som är medfött bättre än mig själv.

And I went out there and made it to the Big East,

Så jag gick ut där, och tog mig till Big East

which was sort of the championship race at the end of the season.

som var mästerskapet i slutet av säsongen,

It was really, really hot.

och riktigt, riktigt hett.

And it's the first --

Och det är det första--

I had just gotten these new sprinting legs that you see in that bio,

Jag hade just fått de här nya sprintbenen som ni ser i presentationen--

and I didn't realize at that time that

och jag insåg inte

the amount of sweating I would be doing in the sock --

mängden svett som skulle hamna i strumporna,

it actually acted like a lubricant

det funkade faktiskt som smörjmedel

and I'd be, kind of, pistoning in the socket.

och det blev som en pistong i strumpan.

And at about 85 meters of my 100 meters sprint, in all my glory,

Så vid ungefär 85 meter av mitt 100-meterslopp, i all min ära,

I came out of my leg.

halkade jag ut ur benet.

Like, I almost came out of it, in front of, like, 5,000 people.

Jag tappade nästan benet, framför typ 5000 personer.

And I, I mean, was just mortified --

Jag var tillintetgjord och--

because I was signed up for the 200, you know, which went off in a half hour.

eftersom jag var anmäld till 200m, ni vet, som skulle starta om en halvtimme.

(Laughter)

(Skratt)

I went to my coach: "Please, don't make me do this."

Jag gick till tränaren och sa "Snälla, tvinga mig inte att göra detta."

I can't do this in front of all those people. My legs will come off.

Jag kan inte göra det framför alla dessa människor. Jag kommer att tappa benen.

And if it came off at 85 there's no way I'm going 200 meters.

Och om det lossnar vid 85 så finns det inte en chans att jag kommer 200 meter.

And he just sat there like this.

Och han satt bara där, såhär.

My pleas fell on deaf ears, thank god.

Och jag vädjade för döva öron - tack och lov -

Because you know, the man is from Brooklyn;

för han var - ni vet - han är från Brooklyn--

he's a big man. He says, "Aimee, so what if your leg falls off?

en stor man-- Han säger "Aimee, vad spelar det för roll om ditt ben ramlar av?"

You pick it up, you put the damn thing back on,

Då tar du upp det, och sätter på den förbannade saken igen,

and finish the goddamn race!"

och avslutar det förbannade loppet!"

(Laughter) (Applause)

(Applåder)

And I did. So, he kept me in line.

Vilket jag gjorde. Så han styrde upp mig.

He kept me on the right track.

Han höll mig på banan.

SS: So, then Aimee makes it to the 1996 Paralympics,

Cheryl: Sedan tar sig Aimee till handikapp-OS 1996,

and she's all excited. Her family's coming down -- it's a big deal.

och det är spännande. Hennes familj kommer ner - det är en stor grej.

It's now two years that you've been running?

Hon har nu sprungit i två år?

AM: No, a year.

AM: Nej, ett år.

SS: A year. And why don't you tell them what happened

Cheryl: Ett år. Kan du berätta vad som hände

right before you go run your race?

just innan du skulle springa ditt lopp?

AM: Okay, well, Atlanta.

AM: Okej, Atlanta.

The Paralympics, just for a little bit of clarification,

Handikapp-OS, bara för att vara tydlig,

are the Olympics for people with physical disabilities --

är OS för personer med fysiska funktionshinder -

amputees, persons with cerebral palsy, and wheelchair athletes --

amputerade, CP-skadade, idrottare i rullstol -

as opposed to the Special Olympics,

till skillnad från special-OS

which deals with people with mental disabilities.

där personer med mentala funktionshinder deltar.

So, here we are, a week after the Olympics and down at Atlanta,

Så här är vi, en vecka efter OS, nere i Atlanta,

and I'm just blown away by the fact that

och jag är bara fascinerad av att, ni vet,

just a year ago, I got out on a gravel track and couldn't run 50 meters.

för ett år sedan gick jag ut på en grusbana och kunde inte springa 50 meter.

And so, here I am -- never lost.

Och här är jag - har aldrig förlorat.

I set new records at the U.S. Nationals -- the Olympic trials -- that May,

Jag satte nya rekord vid nationella mästerskapen - OS-kvalet - i maj,

and was sure that I was coming home with the gold.

och var säker på att komma hem med guldet.

I was also the only, what they call "bilateral BK" -- below the knee.

Jag var också den enda i kategorin bilateral UK - under knäet.

I was the only woman who would be doing the long jump.

Jag var den enda kvinnan som skulle delta i längdhopp.

I had just done the long jump,

Jag hade just gjort längdhoppet,

and a guy who was missing two legs came up to me and says,

och en kille utan två ben kom fram till mig och sa,

"How do you do that? You know, we're supposed to have a planar foot,

"Hur gör du det där? Du vet, vi ska ha en plan fot,

so we can't get off on the springboard."

så att vi inte ska halka på språngbrädan."

I said, "Well, I just did it. No one told me that."

Jag sa: "Jag bara gjorde det. Ingen sa det där till mig."

So, it's funny -- I'm three inches within the world record --

Så det är lite roligt - jag är 8 cm från världsrekordet -

and kept on from that point, you know,

och jag fortsatte därifrån.

so I'm signed up in the long jump -- signed up?

Så jag är anmäld till längdhoppet - anmäld? -

No, I made it for the long jump and the 100-meter.

nej, jag tog mig till längdhopp och 100 meter.

And I'm sure of it, you know?

Och jag är säker på det, ni vet.

I made the front page of my hometown paper

Jag hamnade på förstasidan i min hemstads lokaltidning

that I delivered for six years, you know?

som jag delade ut under sex år.

It was, like, this is my time for shine.

Det var som att, det här är min stund i ljuset.

And we're at the trainee warm-up track,

Och vi är på uppvärmningsstadion - på uppvärmningsbanan,

which is a few blocks away from the Olympic stadium.

bara ett par kvarter från den olympiska stadion.

These legs that I was on, which I'll take out right now --

Och benen jag stod på - som jag ska ta fram nu.

I was the first person in the world on these legs.

Jag var först i världen på dessa ben -

I was the guinea pig., I'm telling you,

jag var försökskanin - och jag säger bara,

this was, like -- talk about a tourist attraction.

det var som, typ, snacka om en turistattraktion.

Everyone was taking pictures -- "What is this girl running on?"

Alla tog bilder på "Vad är det den här tjejen springer på?"

And I'm always looking around, like, where is my competition?

Och jag ser mig omkring, var är min tävling?

It's my first international meet.

Det är min första internationella tävling.

I tried to get it out of anybody I could,

Jag försökte få information från alla,

you know, "Who am I running against here?"

ni vet, vem, hur, vem är det jag tävlar mot här?

"Oh, Aimee, we'll have to get back to you on that one."

"Åh Aimee, vi måste återkomma till dig med det."

I wanted to find out times.

Jag ville veta tider.

"Don't worry, you're doing great."

"Oroa dig inte, du gör ett jättebra jobb."

This is 20 minutes before my race in the Olympic stadium,

Detta är 20 minuter innan min tävling på olympiska stadion,

and they post the heat sheets. And I go over and look.

så kommer heatlistorna upp. Jag går över och tittar.

And my fastest time, which was the world record, was 15.77.

Min snabbaste tid, som var världsrekord, var 15,77.

Then I'm looking: the next lane, lane two, is 12.8.

Sedan ser jag - nästa bana, bana 2, är 12,8.

Lane three is 12.5. Lane four is 12.2. I said, "What's going on?"

Bana tre är 12,5. Bana 4 är 12,2. Och jag sa "Vad är det som händer?"

And they shove us all into the shuttle bus,

Så skyfflar de in oss i transitbussen,

and all the women there are missing a hand.

och alla kvinnorna där saknar en hand.

(Laughter)

(Skratt)

So, I'm just, like --

Så jag är typ--

they're all looking at me like 'which one of these is not like the other,' you know?

Och de tittar på mig som att "vem här är inte som alla andra?", ni vet?

I'm sitting there, like, "Oh, my god. Oh, my god."

Jag sitter där och tänker typ "Herregud, herregud."

You know, I'd never lost anything,

Ni vet, jag hade aldrig förlorat någonting,

like, whether it would be the scholarship or, you know,

oavsett om det var stipendium eller, ni vet,

I'd won five golds when I skied. In everything, I came in first.

jag hade vunnit fem guld i skidåkning. Jag kom först i allt.

And Georgetown -- that was great.

Och Georgetown var fantastiskt.

I was losing, but it was the best training because this was Atlanta.

Jag förlorade, men det var den bästa träningen för detta var Atlanta.

Here we are, like, crème de la crème,

Så här är vi, mitt i smeten,

and there is no doubt about it, that I'm going to lose big.

och det finns ingen tvekan, om att jag kommer förlora stort.

And, you know, I'm just thinking,

Och jag tänker bara,

"Oh, my god, my whole family got in a van

"Herregud, hela min familj satte sig i en minibuss

and drove down here from Pennsylvania."

och körde hit från Pennsylvania."

And, you know, I was the only female U.S. sprinter.

Och jag var den enda kvinnliga sprintern från USA.

So they call us out and, you know --

Så, ni vet, de ropar ut oss,

"Ladies, you have one minute."

"Damer, en minut kvar."

And I remember putting my blocks in and just feeling horrified

Och jag ställde in mina startblock och kände mig skräckslagen

because there was just this murmur coming over the crowd,

för det var ett mummel i publiken,

like, the ones who are close enough to the starting line to see.

hos dem som var tillräckligt nära startlinjen för att se.

And I'm like, "I know! Look! This isn't right."

Och jag är liksom "Jag vet! Titta! Det här är inte rätt."

And I'm thinking that's my last card to play here;

Så jag tänker att mitt sista kort att spela här är,

if I'm not going to beat these girls,

åtminstone, ni vet, om jag inte kan slå dessa tjejer

I'm going to mess their heads a little, you know?

så ska jag åtmnistone retas lite med dem, okej?

(Laughter)

(Skratt)

I mean, it was definitely the "Rocky IV" sensation of me versus Germany,

Jag menar, det var definitivt Rocky IV-sensationen, jag mot Tyskland

and everyone else -- Estonia and Poland -- was in this heat.

och, ni vet, alla andra - Estland och Polen - var i detta heat.

And the gun went off, and all I remember was

Och startpistolen gick av och allt jag minns är,

finishing last and

att komma sist i mål,

fighting back tears of frustration and incredible -- incredible --

kämpa mot tårar av frustration och en otrolig, otrolig

this feeling of just being overwhelmed.

känsla av att vara överväldigad.

And I had to think, "Why did I do this?"

Jag fick tänka på varför jag gjorde detta, ni vet,

If I had won everything -- but it was like, what was the point?

om jag hade vunnit allt, och det var, typ, vad var poängen?

All this training -- I had transformed my life.

All den här träningen, jag hade förändrat mitt liv.

I became a collegiate athlete, you know. I became an Olympic athlete.

Jag blev en collegeidrottare. Jag blev en olympisk idrottare.

And it made me really think about how

Det fick mig att verkligen tänka på hur

the achievement was getting there.

bedriften var att ta sig dit.

I mean, the fact that I set my sights, just a year and three months before,

Jag menar, bara det att jag ställt in siktet bara ett år och tre månader tidigare

on becoming an Olympic athlete and saying,

på att bli en olympier, och säga

"Here's my life going in this direction --

här är mitt liv, det går i den här riktningen,

and I want to take it here for a while,

och jag vill göra det här ett tag,

and just seeing how far I could push it."

och se hur långt jag kan pressa det.

And the fact that I asked for help -- how many people jumped on board?

Bara det att jag bad om hjälp - hur många människor hoppade på det?

How many people gave of their time and their expertise,

Hur många människor gav av sin tid och expertis, ni vet,

and their patience, to deal with me?

sitt tålamod, för att ta hand om mig?

And that was this collective glory --

Och det var som en kollektiv ära -

that there was, you know, 50 people behind me

i att det var 50 personer bakom mig,

that had joined in this incredible experience of going to Atlanta.

som hade varit med i den här otroliga upplevelsen att ta sig till Atlanta.

So, I apply this sort of philosophy now

Så jag menar, det är, jag använder den filosofin nu

to everything I do:

i allt jag gör,

sitting back and realizing the progression,

att luta sig bakåt och inse utvecklingen,

how far you've come at this day to this goal, you know.

alltså, hur långt du har kommit idag mot det här målet.

It's important to focus on a goal, I think, but

Det är viktigt att fokusera på ett mål, tror jag, men

also recognize the progression on the way there

också uppmärksamma framgången på vägen dit

and how you've grown as a person.

och hur du har vuxit som person.

That's the achievement, I think. That's the real achievement.

Det är bedriften, tror jag. Det är den verkliga prestationen.

SS: Why don't you show them your legs?

Cheryl: Vill du visa dem dina ben?

AM: Oh, sure.

AM: Javisst.

SS: You know, show us more than one set of legs.

Cheryl: Visa dem mer än ett par ben.

AM: Well, these are my pretty legs.

AM: Detta är mina finben.

(Laughter)

(Skratt)

No, these are my cosmetic legs, actually,

Nej, dessa är faktiskt mina kosmetiska ben,

and they're absolutely beautiful.

och de är verkligen vackra.

You've got to come up and see them.

Ni måste komma fram och se dem.

There are hair follicles on them, and I can paint my toenails.

Det finns hårsäckar på dem, och jag kan måla tånaglarna.

And, seriously, like, I can wear heels.

Och, allvarligt, jag kan ha högklackat.

Like, you guys don't understand what that's like

Killar, ni förstår inte hur det är

to be able to just go into a shoe store and buy whatever you want.

att kunna gå in i en skobutik och kunna köpa vad ni vill.

SS: You got to pick your height?

Cheryl: Kunde du välja din längd?

AM: I got to pick my height, exactly.

AM: Ja, jag fick välja min längd exakt.

(Laughter)

(Skratt)

Patrick Ewing, who played for Georgetown in the '80s,

Patrick Ewing, som spelade för Georgetown på 80-talet,

comes back every summer.

kommer tillbaka varje sommar.

And I had incessant fun making fun of him in the training room

Jag hade mycket skoj med att reta honom i träningssalen

because he'd come in with foot injuries.

för han kom in med fotskador.

I'm like, "Get it off! Don't worry about it, you know.

Och jag sa "Ta bort dem. Oroa dig inte.

You can be eight feet tall. Just take them off."

Du kan bli 2,40 lång. Ta bara bort dem."

(Laughter)

(Skratt)

He didn't find it as humorous as I did, anyway.

Han tyckte inte det var lika roligt som jag.

OK, now, these are my sprinting legs, made of carbon graphite,

Okej, så det här är mina sprintben, gjorda av kolgrafit,

like I said, and I've got to make sure I've got the right socket.

som jag sa, och jag måste försäkra mig om ha rätt sockel.

No, I've got so many legs in here.

Jag har så många ben här.

These are -- do you want to hold that actually?

De här är - vill du verkligen hålla det?

That's another leg I have for, like, tennis and softball.

Det är ett annat ben jag har, för till exempel tennis och softball.

It has a shock absorber in it so it, like, "Shhhh," makes this neat sound

Det har en stötdämpare i sig, så "shhhh", det låter

when you jump around on it. All right.

när man hoppar omkring på det. Okej.

And then this is the silicon sheath I roll over,

Det här är silikongrejen som jag drar över,

to keep it on. Which, when I sweat,

silikonhöljet som jag drar över för att det ska hållas fast, för när jag svettas,

you know, I'm pistoning out of it.

ni vet, så kommer jag ur det.

SS: Are you a different height?

Cheryl: Har du en annan längd?

AM: In these?

AM: I dessa?

SS: In these.

Cheryl: I dessa.

AM: I don't know. I don't think so.

AM: Jag vet inte. Jag tror inte det. Jag tror inte det.

I may be a little taller. I actually can put both of them on.

Jag är kanske lite längre. Jag kan faktiskt sätta på båda.

SS: She can't really stand on these legs. She has to be moving, so ...

Cheryl: Hon kan inte riktigt stå på dessa ben. Hon måste röra sig, så...

AM: Yeah, I definitely have to be moving,

AM: Ja, jag måste absolut röra mig,

and balance is a little bit of an art in them.

och balans är lite av en konstform i dessa.

But without having the silicon sock, I'm just going to try slip in it.

Men utan att ha silikonsockan, ska jag försöka få på det.

And so, I run on these, and have shocked half the world on these.

Så, jag springer på dessa, och har chockat halva världen med dem.

(Applause)

(Applåder)

These are supposed to simulate the actual form of a sprinter when they run.

Dessa ska simulera den riktiga formen hos en sprinters ben när de springer.

If you ever watch a sprinter,

Om du tittar på en sprinter,

the ball of their foot is the only thing that ever hits the track.

ser du att trampdynan är det enda som någonsin rör banan,

So when I stand in these legs,

så när jag står på dessa ben,

my hamstring and my glutes are contracted,

är min bakre lårmuskel och stjärtmusklerna spända

as they would be had I had feet and were standing on the ball of my feet.

som de skulle vara om jag hade fötter och stod på trampdynorna.

(Audience: Who made them?)

(Publiken: Vem tillverkade dem?)

AM: It's a company in San Diego called Flex-Foot.

AM: Ett företag i San Diego som heter Flex-Foot.

And I was a guinea pig, as I hope to continue to be

Jag var försökskanin, och jag hoppas kunna fortsätta vara det

in every new form of prosthetic limbs that come out.

för varje sorts ny protes som kommer ut.

But actually these, like I said, are still the actual prototype.

Men dessa är alltså, som jag sa, fortfarande prototyper.

I need to get some new ones because the last meet I was at, they were everywhere. You know,

Jag behövde få nya eftersom den senaste tävlingen jag var på, ni vet,

it's like a big -- it's come full circle.

det är som en stor... cirkeln är sluten.

Moderator: Aimee and the designer of them will be at TEDMED 2,

Moderator: Aimee och designern kommer att vara på TED Med 2,

and we'll talk about the design of them.

och vi kommer att prata om hur de är designade.

AM: Yes, we'll do that.

AM: Ja, det kommer vi att göra.

SS: Yes, there you go.

Cheryl: Ja, se där.

AM: So, these are the sprint legs, and I can put my other...

AM: Så dessa är sprintben, jag kan sätta mina andra...

SS: Can you tell about who designed your other legs?

Cheryl: Kan du berätta vem som utformade dina andra ben?

AM: Yes. These I got in a place called Bournemouth, England,

AM: Ja. Dessa fick jag från Bournemouth i England,

about two hours south of London,

ungefär två timmar söder om London,

and I'm the only person in the United States with these,

och jag är den enda personen i USA som har dem,

which is a crime because they are so beautiful.

vilket är väldigt synd eftersom de är så vackra.

And I don't even mean, like, because of the toes and everything.

Och jag menar inte ens, alltså, med tanke på tårna och allting--

For me, while I'm such a serious athlete on the track,

är det, ni vet, för mig, trots att jag är en sån seriös idrottare på banan,

I want to be feminine off the track, and I think it's so important

så vill jag vara feminin utanför banan, och jag tycker det är så viktigt,

not to be limited in any capacity,

att inte begränsas på något område,

whether it's, you know, your mobility or even fashion.

oavsett om det gäller rörlighet eller mode.

I mean, I love the fact that I can go in anywhere

Jag menar, jag älskar att jag kan gå in var som helst

and pick out what I want -- the shoes I want, the skirts I want --

och välja vad jag vill och de skor jag vill ha, de kjolar jag vill ha,

and I'm hoping to try to bring these over here

och jag hoppas på att få över dessa hit

and make them accessible to a lot of people.

och göra dem tillgängliga för många människor.

They're also silicon.

De är också silikon.

This is a really basic, basic prosthetic limb under here.

Det är en väldigt enkel protes här under.

It's like a Barbie foot under this.

Det är som en Barbiefot under detta.

(Laughter)

(Skratt)

It is. It's just stuck in this position,

Det är så. Jag menar, den är fast i det här läget,

so I have to wear a two-inch heel.

så jag måste ha en femcentimetersklack.

And, I mean, it's really -- let me take this off so you can see it.

Och jag menar, det är verkligen-- jag tar av den så att ni kan se.

I don't know how good you can see it, but, like, it really is.

Jag vet inte hur bra ni ser detta, men det är verkligen...

There're veins on the feet, and then my heel is pink,

Det finns ådror på fötterna och min häl är rosa,

and my Achilles' tendon -- that moves a little bit.

och hälsenan - som rör sig lite.

And it's really an amazing store. I got them a year and two weeks ago.

Det är en otrolig modell. Jag fick dem för ett år och två veckor sedan.

And this is just a silicon piece of skin.

Och det är bara en silikonskinnbit.

I mean, what happened was, two years ago

Det som hände var, för två år sedan

this man in Belgium was saying, "God,

att en man i Belgien sa, herregud,

if I can go to Madame Tussauds' wax museum

om jag kan gå till Madame Tussauds vaxmuseum

and see Jerry Hall replicated down to the color of her eyes,

och se Jerry Hall kopierad ända ner till ögonfärgen,

looking so real as if she breathed,

så verklighetstrogen som om hon andades,

why can't they build a limb for someone

varför kan de inte bygga en lem för någon

that looks like a leg, or an arm, or a hand?"

som ser ut som ett ben, ni vet, eller en arm, eller en hand?

I mean, they make ears for burn victims.

Jag menar, de skapar öron för brännskadeoffer.

They do amazing stuff with silicon.

De gör fantastiska grejer med silikon.

SS: Two weeks ago, Aimee was up for the Arthur Ashe award at the ESPYs.

Cheryl: För två veckor sedan skulle Amy få Arthur Ashe-utmärkelsen vid ESPY-galan.

And she came into town and she rushed around

Hon kom till stan och rusade omkring

and she said, "I have to buy some new shoes!"

och sa "Jag måste köpa nya skor!"

We're an hour before the ESPYs,

Det är en timme innan galan,

and she thought she'd gotten a two-inch heel

och hon trodde att hon köpt skor med 5 cm klack

but she'd actually bought a three-inch heel.

men hade i själva verket köpt 7½ cm.

AM: And this poses a problem for me,

AM: Och detta är ett problem för mig

because it means I'm walking like that all night long.

för det innebär att jag får gå så här hela kvällen.

SS: For 45 minutes. Luckily, the hotel was terrific.

Cheryl: I 45 minuter hade vi-- som tur var så var hotellet fantastiskt.

They got someone to come in and saw off the shoes.

De fixade någon som kom in och sågade av klacken.

(Laughter)

(Skratt)

AM: I said to the receptionist -- I mean, I am just harried, and Sheryl's at my side --

AM: Jag sa till receptionisten, jag menar, jag är helt härjad, och Cheryl är med mig.

I said, "Look, do you have anybody here who could help me?

Jag sa "Hörni, har ni någon här som kan hjälpa mig

Because I have this problem ... "

för jag har ett problem?"

You know, at first they were just going to write me off, like,

Ni vet, först tänkte de bara vifta bort mig, som,

"If you don't like your shoes, sorry. It's too late."

hördu, om du inte gillar dina skor så är det ju trist. Det är försent.

"No, no, no, no. I've got these special feet

"Nej, nej, nej, nej. Jag har lite speciella fötter, okej,

that need a two-inch heel. I have a three-inch heel.

som behöver ha femcentimetersklackar. Jag har 7½ cm.

I need a little bit off."

Jag behöver få bort en bit."

They didn't even want to go there.

Okej. Ni vet, de ville inte ha med det att göra.

They didn't even want to touch that one. They just did it.

De ville inte ta i det. De bara gjorde det.

No, these legs are great.

De här benen är kanonbra.

I'm actually going back in a couple of weeks

Jag ska faktiskt åka tillbaka om ett par veckor

to get some improvements.

och få några förbättringar gjorda.

I want to get legs like these made for flat feet

Jag vill ha ben som dessa som är gjorda för platta skor

so I can wear sneakers, because I can't with these ones.

så jag kan använda sneakers, för det kan jag inte med dessa.

So... Moderator: That's it.

Så... Moderator: Det var det.

SS: That's Aimee Mullins.

Cheryl: Det var Aimee Mullins

(Applause)

(Applåder)