Taiye Selasi: Don't ask where I'm from, ask where I'm a local | TED

Översättare: Annika Bidner Granskare: Lisbeth Pekkari

Last year, I went on my first book tour.

Förra året åkte jag på min första bokturné.

In 13 months, I flew to 14 countries

Under 13 månader flög jag till 14 länder

and gave some hundred talks.

och höll ungefär hundra föredrag.

Every talk in every country

Varje tal i varje land

began with an introduction,

började med en introduktion,

and every introduction began, alas, with a lie:

och varje introduktion började olyckligtvis med en lögn:

"Taiye Selasi comes from Ghana and Nigeria,"

"Taiye Selasi kommer från Ghana och Nigeria,"

or "Taiye Selasi comes from England and the States."

eller "Taiye Selasi kommer från England och USA."

Whenever I heard this opening sentence,

När jag hörde öppningsmeningen,

no matter the country that concluded it --

oavsett vilket land som drog den slutsatsen,

England, America, Ghana, Nigeria --

England, USA, Ghana, Nigeria -

I thought, "But that's not true."

tänkte jag, "Men det är inte sant."

Ja, jag föddes i England och växte upp i USA.

Yes, I was born in England and grew up in the United States.

My mum, born in England, and raised in Nigeria,

Min mamma föddes i England och växte upp i Nigeria,

currently lives in Ghana.

och bor nu i Ghana.

My father was born in Gold Coast, a British colony,

Min far föddes på Guldkusten, en brittisk koloni,

raised in Ghana,

växte upp i Ghana,

and has lived for over 30 years in the Kingdom of Saudi Arabia.

och har i över 30 år bott i kungadömet Saudiarabien.

For this reason, my introducers also called me "multinational."

På grund av detta kallas jag av de som introducerar mig för "multinationell."

"But Nike is multinational," I thought,

"Nike är multinationellt", tänkte jag,

"I'm a human being."

"Jag är en människa."

Then, one fine day, mid-tour,

Så en dag mitt under turnén

I went to Louisiana, a museum in Denmark

åkte jag till Louisiana, ett museum i Danmark

where I shared the stage with the writer Colum McCann.

där jag delade scenen med författaren Colum McCann.

We were discussing the role of locality in writing,

Vi diskuterade vilken roll det lokala spelar när man skriver,

when suddenly it hit me.

när det plötsligt slog mig.

I'm not multinational.

Jag är inte multinationell.

I'm not a national at all.

Jag är inte nationell alls.

How could I come from a nation?

Hur kan jag komma från en nation?

How can a human being come from a concept?

Hur kan en människa komma från ett koncept?

It's a question that had been bothering me for going on two decades.

Det är en fråga som har stört mig i nästan tjugo år.

From newspapers, textbooks, conversations,

I tidningar, läroböcker, konversationer

I had learned to speak of countries

har jag lärt mig att tala om länder

as if they were eternal, singular, naturally occurring things,

som om de var eviga, unika, naturligt förekommande saker,

but I wondered:

men jag undrade:

to say that I came from a country

Att säga att jag kom från ett land

suggested that the country was an absolute,

antydde att landet var något absolut,

some fixed point in place in time,

en fixpunkt i rummet och tiden,

a constant thing, but was it?

något konstant, men var det det?

In my lifetime, countries had disappeared -- Czechoslovakia;

Under min livstid har länder försvunnit - Tjeckoslovakien; tillkommit - Östtimor;

appeared -- Timor-Leste; failed -- Somalia.

fallit isär - Somalia.

My parents came from countries that didn't exist when they were born.

Mina föräldrar kom från länder som inte fanns när de föddes.

To me, a country -- this thing that could be born, die, expand, contract --

För mig verkar ett land - som kan födas, dö, expandera, dra ihop sig -

hardly seemed the basis for understanding a human being.

knappast vara en bra grund för att förstå en människa.

And so it came as a huge relief to discover the sovereign state.

Så det kom som en enorm lättnad att upptäcka den suveräna staten.

What we call countries are actually

Vad vi kallar länder är egentligen

various expressions of sovereign statehood,

olika uttryck för suveräna stater,

an idea that came into fashion only 400 years ago.

en idé som blev populär så sent som för 400 år sen.

When I learned this, beginning my masters degree in international relations,

När jag fick veta det,

i början av masterutbildningen i internationella relationer,

I felt a sort of surge of relief.

kände jag en våg av lättnad.

It was as I had suspected.

Det var som jag hade misstänkt.

History was real, cultures were real,

Historien var verklig, kulturer var verkliga,

but countries were invented.

men länder var påhittade.

Under de kommande tio åren försökte jag om- eller avdefiniera mig själv,

For the next 10 years, I sought to re- or un-define myself,

my world, my work, my experience,

min värld, mitt arbete, min upplevelse,

beyond the logic of the state.

bortom statens logik.

In 2005, I wrote an essay, "What is an Afropolitan,"

2005 skrev jag en essä; "Vad är en afropolit",

sketching out an identity that privileged culture over country.

där jag skissade fram en identitet som satte kulturen framför landet.

It was thrilling how many people could relate to my experience,

Det var spännande att se hur många människor

som kunde relatera till min upplevelse,

and instructional how many others didn't buy my sense of self.

och lärorikt att se hur många andra inte köpte sättet jag beskrev mig själv.

"How can Selasi claim to come from Ghana," one such critic asked,

"Hur kan Selasi hävda att hon kommer från Ghana,

skrev en recensent, "när hon aldrig har känt på kränkningarna

"when she's never known the indignities

of traveling abroad on a Ghanian passport?"

som kommer när man reser utomlands med ett pass från Ghana?"

Now, if I'm honest,

Om jag ska vara ärlig

I knew just what she meant.

så visste jag precis vad hon menade.

I've got a friend named Layla who was born and raised in Ghana.

Jag har en vän som heter Layla som föddes och växte upp i Ghana.

Her parents are third-generation Ghanians of Lebanese descent.

Hennes föräldrar är tredje generationens ghananer

med libanesiskt ursprung.

Layla, who speaks fluent Twi, knows Accra like the back of her hand,

Layla, som talar flytande Twi, känner Accra som sin egen ficka,

but when we first met years ago, I thought, "She's not from Ghana."

men när vi möttes för flera år sen tänkte jag, "Hon är inte från Ghana".

In my mind, she came from Lebanon,

I mitt huvud kom hon från Libanon,

despite the patent fact that all her formative experience

trots det faktum att hon tillbringade hela sin uppväxt

took place in suburban Accra.

i en förort till Accra.

I, like my critics,

Jag tänkte mig liksom mina recensenter

was imagining some Ghana where all Ghanaians had brown skin

ett Ghana där alla ghananer hade mörk hud

or none held U.K. passports.

och där ingen hade brittiska pass.

I'd fallen into the limiting trap

Jag hade ramlat i den begränsande fällan

that the language of coming from countries sets --

som gillras av språket om länder man kommer ifrån -

the privileging of a fiction, the singular country,

där berättelsen om ett enda land får företräde över verkligheten:

over reality: human experience.

mänsklig erfarenhet.

Speaking with Colum McCann that day, the penny finally dropped.

När jag pratade med Colum McCann den dagen föll polletten äntligen ner.

"All experience is local," he said.

"All erfarenhet är lokal", sa han.

"All identity is experience," I thought.

"All identitet är upplevd", tänkte jag.

"I'm not a national," I proclaimed onstage.

"Jag har ingen nationalitet", sa jag på scenen.

"I'm a local. I'm multi-local."

"Jag är en ortsbo. Jag är från flera orter."

See, "Taiye Selasi comes from the United States," isn't the truth.

"Taiye Selasi kommer från USA" är inte sant, förstår ni.

I have no relationship with the United States,

Jag har ingen relation till USA:s förenta stater,

all 50 of them, not really.

alla 50, inte egentligen.

My relationship is with Brookline, the town where I grew up;

Min relation är med Brookline, staden där jag växte upp;

with New York City, where I started work;

med staden New York, där jag fick mitt första jobb,

with Lawrenceville, where I spend Thanksgiving.

med Lawrenceville, där jag firar Thanksgivning.

What makes America home for me is not my passport or accent,

Vad som gör USA till mitt hem är inte mitt pass eller min brytning,

but these very particular experiences

utan de här speciella upplevelserna

and the places they occur.

och platserna där de händer.

Trots min stolthet över Ewe-folkets kultur,

Despite my pride in Ewe culture,

the Black Stars, and my love of Ghanaian food,

Ghanas fotbollslag och min kärlek till ghanansk mat

I've never had a relationship with the Republic of Ghana, writ large.

har jag aldrig haft en relation med Republiken Ghana, i sig.

My relationship is with Accra, where my mother lives,

Jag har en relation med Accra, där min mamma bor,

where I go each year,

dit jag åker varje år,

with the little garden in Dzorwulu where my father and I talk for hours.

med en liten trädgård i Dzorwulu där min pappa och jag kan prata i timmar.

These are the places that shape my experience.

De är de här platserna som skapar min upplevelse.

My experience is where I'm from.

Jag kommer ifrån min upplevelse.

What if we asked, instead of "Where are you from?" --

Tänk er om jag istället för att fråga "Var kommer du ifrån?" frågade -

"Where are you a local?"

"Var hör du hemma?"

This would tell us so much more about who and how similar we are.

Det skulle säga så mycket mer om vilka vi är och hur lika vi är.

Säg att du kommer från Frankrike, får jag en massa klichéer i huvudet?

Tell me you're from France, and I see what, a set of clichés?

Adichie's dangerous single story, the myth of the nation of France?

Adichies farliga enda historia, myten om den franska nationen?

Tell me you're a local of Fez and Paris,

Säg att du hör hemma i Fez och Paris,

better yet, Goutte d'Or, and I see a set of experiences.

eller ännu bättre, Goutte d'Or, och jag anar ett antal upplevelser.

Vi kommer från våra upplevelser.

Our experience is where we're from.

So, where are you a local?

Så, var hör du hemma?

Jag vill föreslå ett test i tre steg.

I propose a three-step test.

I call these the three "R’s": rituals, relationships, restrictions.

Jag kallar dem de tre R:en: ritualer, relationer, restriktioner.

First, think of your daily rituals, whatever they may be:

Tänk först på dina dagliga ritualer, hur de än må se ut:

making your coffee, driving to work,

koka kaffe, köra till jobbet,

harvesting your crops, saying your prayers.

skörda, be dina böner.

What kind of rituals are these?

Vilka slags ritualer är det?

Where do they occur?

Var uppstår de?

In what city or cities in the world do shopkeepers know your face?

I vilka städer i världen känner affärsinnehavare igen dig?

As a child, I carried out fairly standard suburban rituals in Boston,

Som barn utförde jag helt vanliga förortsritualer i Boston,

with adjustments made for the rituals my mother brought from London and Lagos.

anpassade efter de ritualer som min mamma tagit med sig från London och Lagos.

We took off our shoes in the house,

Vi tog av oss skorna hemma,

we were unfailingly polite with our elders,

vi var alltid artiga mot våra äldre släktingar,

we ate slow-cooked, spicy food.

vi åt kryddig mat som kokat länge.

In snowy North America, ours were rituals of the global South.

Vi bodde i det snöiga Nordamerika men hade ritualer från södern.

Första gången jag åkte till Delhi eller till de södra delarna av Italien,

The first time I went to Delhi or to southern parts of Italy,

I was shocked by how at home I felt.

chockades jag av hur hemtam jag kände mig.

The rituals were familiar.

Ritualerna var bekanta.

"R" number one, rituals.

Det första R:et, ritualer.

Now, think of your relationships, of the people who shape your days.

Tänk nu på relationerna med de människor som formar dina dagar.

Som du pratar med minst en gång i veckan,

To whom do you speak at least once a week,

be it face to face or on FaceTime?

antingen i samma rum eller via FaceTime?

Be reasonable in your assessment;

Var rimlig i din bedömning;

I'm not talking about your Facebook friends.

Jag pratar inte om dina Facebook-vänner.

Jag pratar om de människor som formar dina upplevelser varje vecka.

I'm speaking of the people who shape your weekly emotional experience.

My mother in Accra, my twin sister in Boston,

Min mamma i Accra, min tvillingsyster i Boston,

my best friends in New York:

mina bästa vänner i New York:

de relationerna är mitt hem.

these relationships are home for me.

"R" number two, relationships.

Det andra R:et, relationer.

We're local where we carry out our rituals and relationships,

Vi känner oss hemma där vi har våra ritualer och relationer,

but how we experience our locality

men hur vi upplever var vi hör hemma

depends in part on our restrictions.

beror delvis på våra restriktioner.

Med restriktioner menar jag, var har du möjlighet att bo?

By restrictions, I mean, where are you able to live?

What passport do you hold?

Vilket slags pass har du?

Are you restricted by, say, racism, from feeling fully at home where you live?

Hindrar rasism dig att till fullo känna dig hemma där du bor?

By civil war, dysfunctional governance, economic inflation,

Inbördeskrig, dysfunktionellt styre ekonomisk inflation,

from living in the locality where you had your rituals as a child?

hindrar de dig från att bo där du utförde dina ritualer som barn?

This is the least sexy of the R’s,

Det här är det minst härliga av R:en,

mindre poetiskt än ritualer och relationer,

less lyric than rituals and relationships,

but the question takes us past "Where are you now?"

men frågan tar oss förbi "Var är du nu?"

to "Why aren't you there, and why?"

till "Varför är du inte där, och varför?"

Rituals, relationships, restrictions.

Ritualer, relationer, restriktioner.

Take a piece of paper

Ta ett papper

och skriv de orden överst i tre kolumner,

and put those three words on top of three columns,

then try to fill those columns as honestly as you can.

och försök sen fylla i kolumnerna så ärligt du kan.

En väldigt annorlunda bild av ditt liv i ett lokalt sammanhang,

A very different picture of your life in local context,

of your identity as a set of experiences,

av din identitet som ett antal upplevelser

may emerge.

kan dyka upp.

So let's try it.

Vi försöker med det.

I have a friend named Olu.

Jag har en vän som heter Olu.

He's 35 years old.

Han är 35 år.

His parents, born in Nigeria, came to Germany on scholarships.

Hans föräldrar föddes i Nigeria och kom till Tyskland på stipendium.

Olu was born in Nuremberg and lived there until age 10.

Olu föddes i Nürnberg och bodde där tills han var tio.

När hans familj flyttade till Lagos studerade han i London,

When his family moved to Lagos, he studied in London,

then came to Berlin.

och kom sen till Berlin.

He loves going to Nigeria --

Han älskar att åka till Nigeria -

the weather, the food, the friends --

vädret, maten, vännerna -

but hates the political corruption there.

men han hatar den politiska korruptionen.

Where is Olu from?

Varifrån kommer Olu?

I have another friend named Udo.

Jag har en annan vän som heter Udo.

He's also 35 years old.

Han är också 35.

Udo was born in Córdoba, in northwest Argentina,

Udo föddes i Córdoba, i nordvästra Argentina,

where his grandparents migrated from Germany, what is now Poland,

dit hans morföräldrar utvandrade från Tyskland, nu en del av Polen,

efter kriget.

after the war.

Udo studied in Buenos Aires, and nine years ago came to Berlin.

Udo studerade i Buenos Aires, och kom till Berlin för nio år sen.

He loves going to Argentina -- the weather, the food, the friends --

Han älskar att åka till Argentina - vädret, maten, vännerna -

but hates the economic corruption there.

men han hatar den ekonomiska korruptionen.

Where is Udo from?

Varifrån kommer Udo?

With his blonde hair and blue eyes, Udo could pass for German,

Med sitt blonda hår och blå ögon ser Udo ut som en tysk,

men han har ett argentinskt pass, så han behöver visum för att bo i Berlin.

but holds an Argentinian passport, so needs a visa to live in Berlin.

That Udo is from Argentina has largely to do with history.

Att Udo kommer från Argentina har med historien att göra.

That he's a local of Buenos Aires and Berlin,

Att han känner sig hemma i Buenos Aires och Berlin

that has to do with life.

har med livet att göra.

Olu, who looks Nigerian, needs a visa to visit Nigeria.

Olu, som ser nigeriansk ut, behöver ett visum för att besöka Nigeria.

He speaks Yoruba with an English accent,

Han talar Yoruba med engelsk brytning,

and English with a German one.

och engelska med tysk brytning.

To claim that he's "not really Nigerian," though,

För att kunna säga att han inte egentligen är nigerian

denies his experience in Lagos,

förnekar han sina upplevelser i Lagos,

the rituals he practiced growing up,

de ritualer han utförde när han växte upp,

his relationship with family and friends.

sina relationer med familj och vänner.

Meanwhile, though Lagos is undoubtedly one of his homes,

Samtidigt, även om Lagos otvivelaktigt är ett av hans hem,

Olu always feels restricted there,

har Olu alltid känt sig begränsad där,

not least by the fact that he's gay.

inte minst för att han är homosexuell.

Both he and Udo are restricted by the political conditions

Både han och Udo hindras

av de politiska förhållandena i deras föräldrars länder

of their parents' countries,

from living where some of their most meaningful rituals

från att leva där några av deras mest meningsfulla ritualer

and relationships occur.

och relationer finns.

To say Olu is from Nigeria and Udo is from Argentina

Att säga att Olu är från Nigeria och Udo är från Argentina

distracts from their common experience.

leder bort från deras gemensamma upplevelse.

Their rituals, their relationships, and their restrictions are the same.

Deras ritualer, deras relationer och deras restriktioner är likadana.

Of course, when we ask, "Where are you from?"

När vi frågar "Varifrån kommer du?",

we're using a kind of shorthand.

använder vi en slags förkortning.

It's quicker to say "Nigeria" than "Lagos and Berlin,"

Det går snabbare att säga Nigeria än Lagos och Berlin,

and as with Google Maps, we can always zoom in closer,

och som med Google Maps kan vi alltid zooma längre in,

from country to city to neighborhood.

från land till stad till område.

But that's not quite the point.

Men det är inte det som är poängen.

The difference between "Where are you from?"

Skillnaden mellan "Varifrån kommer du?"

and "Where are you a local?"

och "Var känner du dig hemma?"

isn't the specificity of the answer;

handlar inte om hur specifikt svaret är;

it's the intention of the question.

utan om avsikten bakom frågan.

Replacing the language of nationality with the language of locality asks us

När vi ersätter talet om nationalitet med tal om var vi hör hemma

skiftar vårt fokus till dit livet verkligen pågår.

to shift our focus to where real life occurs.

Even that most glorious expression of countryhood, the World Cup,

Till och med det mest ärorika uttrycket för nationalitet, VM i fotboll,

gives us national teams comprised mostly of multilocal players.

ger oss landslag där de flesta spelare hör hemma på flera platser.

As a unit of measurement for human experience,

Länder fungerar inte som måttenheter för mänsklig upplevelse

the country doesn't quite work.

That's why Olu says, "I'm German, but my parents come from Nigeria."

Det är därför Olu säger, "Jag är tysk, men mina föräldrar kommer från Nigeria."

The "but" in that sentence belies the inflexibility of the units,

Ordet "men" i den meningen visar på skillnaderna mellan enheterna,

one fixed and fictional entity bumping up against another.

en fast och en uppdiktad enhet som skaver mot varandra.

"Jag är hemma i Lagos och Berlin" antyder överlappande upplevelser,

"I'm a local of Lagos and Berlin," suggests overlapping experiences,

layers that merge together, that can't be denied or removed.

lager som smälter samman, som inte kan förnekas eller tas bort.

You can take away my passport,

Du kan ta mitt pass,

but you can't take away my experience.

men du kan inte ta bort mina upplevelser.

That I carry within me.

Jag tar dem med mig.

Where I'm from comes wherever I go.

Mitt ursprung följer med mig överallt.

To be clear, I'm not suggesting that we do away with countries.

Jag menar inte att vi ska sluta ha länder.

There's much to be said for national history,

Man kan säga mycket om länders historia,

more for the sovereign state.

och även om den suveräna staten.

Culture exists in community, and community exists in context.

Kulturer existerar i samhällen, och samhällen har ett sammanhang.

Geography, tradition, collective memory: these things are important.

Geografi, tradition, kollektivt minne: det är viktiga saker.

Det jag ifrågasätter är om det alltid ska sättas främst.

What I'm questioning is primacy.

All of those introductions on tour began with reference to nation,

Alla introduktioner på turnén började med att nämna ett land,

as if knowing what country I came from would tell my audience who I was.

som om publiken genom att höra vilket land jag kom ifrån

skulle veta vem jag var.

What are we really seeking, though, when we ask where someone comes from?

Vad är det egentligen vi söker efter när vi frågar var någon kommer ifrån?

And what are we really seeing when we hear an answer?

Och vad är det vi tänker när vi hör ett svar?

Here's one possibility:

Här är en möjlighet:

basically, countries represent power.

Kort och gott: Länder representerar makt.

"Where are you from?" Mexico. Poland. Bangladesh. Less power.

"Varifrån kommer du?" Mexico. Polen. Bangladesh. Mindre makt.

America. Germany. Japan. More power.

USA. Tyskland. Japan. Mer makt.

China. Russia. Ambiguous.

Kina. Ryssland. Tvetydigt.

(Laughter)

(Skratt)

It's possible that without realizing it, we're playing a power game,

Det är möjligt att vi ovetande spelar ett maktspel,

especially in the context of multi-ethnic countries.

speciellt när det gäller multietniska länder.

As any recent immigrant knows,

Som varje nyanländ immigrant vet

the question "Where are you from?" or "Where are you really from?"

är frågan "Varifrån kommer du?" eller "Varifrån kommer du egentligen?"

is often code for "Why are you here?"

ofta kod för "Varför är du här?"

Then we have the scholar William Deresiewicz's writing

Om vi tänker på

vad forskaren William Deresiewicz skrivit om amerikanska elitskolor:

of elite American colleges.

"Students think that their environment is diverse

"Eleverna tror att de är en blandad grupp

if one comes from Missouri and another from Pakistan --

om en kommer från Missouri och en annan från Pakistan -

never mind that all of their parents are doctors or bankers."

även om alla deras föräldrar är läkare eller bankdirektörer."

Jag håller med honom.

I'm with him.

To call one student American, another Pakistani,

Att kalla en student amerikan och en annan pakistanier,

then triumphantly claim student body diversity

och sedan triumferande säga att det finns mångfald bland eleverna

ignores the fact that these students are locals of the same milieu.

bortser från att de här eleverna känner sig hemma på samma plats.

The same holds true on the other end of the economic spectrum.

Samma sak gäller på den andra änden av det ekonomiska spektrat.

A Mexican gardener in Los Angeles and a Nepali housekeeper in Delhi

En mexikansk trädgårdsmästare

i Los Angeles

och en nepalesisk hushållerska i Delhi

have more in common in terms of rituals and restrictions

har mer gemensamt när det gäller ritualer och restriktioner

than nationality implies.

än deras nationaliteter antyder.

Perhaps my biggest problem with coming from countries

Mitt kanske största problem med att komma från länder

is the myth of going back to them.

är myten om att åka tillbaka till dem.

I'm often asked if I plan to "go back" to Ghana.

Man frågar mig ofta ifall jag tänker "åka tillbaka" till Ghana.

I go to Accra every year, but I can't "go back" to Ghana.

Jag åker till Accra varje år, men kan inte "åka tillbaka" till Ghana.

It's not because I wasn't born there.

Det beror på att jag inte föddes där.

My father can't go back, either.

Min pappa kan inte heller åka tillbaka.

The country in which he was born,

Landet som han föddes i,

that country no longer exists.

det landet finns inte längre.

We can never go back to a place and find it exactly where we left it.

Vi kan aldrig åka tillbaka till en plats och återse den precis som vi lämnade den.

Something, somewhere will always have changed,

Något, någonstans kommer alltid att ha ändrats,

mest av allt vi själva.

most of all, ourselves.

People.

Människor.

Finally, what we're talking about is human experience,

Trots allt pratar vi om mänskliga upplevelser,

this notoriously and gloriously disorderly affair.

detta beryktade och storartat trassliga område.

In creative writing, locality bespeaks humanity.

Inom kreativt skrivande vittnar hemmahörande om mänsklighet.

The more we know about where a story is set,

Ju mer vi vet om var en historia utspelar sig,

the more local color and texture,

ju mer lokalfärg och detaljer,

the more human the characters start to feel,

desto mer mänskliga börjar karaktärerna kännas,

the more relatable, not less.

lättare att relatera till, inte svårare.

The myth of national identity and the vocabulary of coming from

Myten om nationell identitet och vokabulären om att "komma från"

confuses us into placing ourselves into mutually exclusive categories.

lurar oss att placera oss själva i ömsesidigt uteslutande kategorier.

In fact, all of us are multi -- multi-local, multi-layered.

Vi är alla multi - multilokala, med många lager.

To begin our conversations with an acknowledgement of this complexity

Att börja våra samtal genom att erkänna den här komplexiteten

brings us closer together, I think, not further apart.

tror jag för oss närmare varandra, inte längre isär.

So the next time that I'm introduced,

Så nästa gång jag blir introducerad

I'd love to hear the truth:

skulle jag vilja höra sanningen:

"Taiye Selasi is a human being, like everybody here.

"Taiye Selasi är en människa, som alla andra här.

She isn't a citizen of the world, but a citizen of worlds.

Hon är ingen världsmedborgare, utan medborgare i flera världar.

She is a local of New York, Rome and Accra."

Hon känner sig hemma i New York, Rom och Accra."

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)