Soon We'll Cure Diseases With a Cell, Not a Pill | Siddhartha Mukherjee | TED Talks

Översättare: Monica Börlin Granskare: Lisbeth Pekkari

I want to talk to you about the future of medicine.

Jag vill tala med er om medicinforskningens framtid.

But before I do that, I want to talk a little bit about the past.

Men först vill jag tala lite grann om det förflutna.

Now, throughout much of the recent history of medicine,

Genom det mesta av medicinforskningens närmaste historia

we've thought about illness and treatment

har vi tänkt på sjukdom och behandling

in terms of a profoundly simple model.

med hjälp av en väldigt enkel modell.

In fact, the model is so simple

Modellen är faktiskt så enkel

that you could summarize it in six words:

att du kan sammanfatta den med sex ord:

have disease, take pill, kill something.

Få sjukdom, ta piller, döda någonting.

Now, the reason for the dominance of this model

Anledningen till att modellen dominerar

is of course the antibiotic revolution.

är så klart revolutionen med antibiotika.

Many of you might not know this, but we happen to be celebrating

Ni kanske inte vet om det här, men vi firar faktiskt

the hundredth year of the introduction of antibiotics into the United States.

hundra år sedan antibiotika introducerades i USA.

But what you do know

Vad ni däremot vet är att introduktionen förändrade allt.

is that that introduction was nothing short of transformative.

Here you had a chemical, either from the natural world

Vi hade en kemikalie, antingen en naturlig

or artificially synthesized in the laboratory,

eller en konstgjord, tillverkad i labbet,

and it would course through your body,

och den skulle åka igenom din kropp,

it would find its target,

hitta sitt mål,

lock into its target --

fokusera på målet –

a microbe or some part of a microbe --

en mikroorganism, eller en del av en mikroorganism –

and then turn off a lock and a key

och sedan inaktivera ett lås och dess nyckel,

with exquisite deftness, exquisite specificity.

med utomordentlig skicklighet, utomordentlig exakthet.

And you would end up taking a previously fatal, lethal disease --

Och vi kunde ta en tidigare ödesdiger, dödlig sjukdom

a pneumonia, syphilis, tuberculosis --

som lunginflammation, syfilis eller tuberkulos,

and transforming that into a curable, or treatable illness.

och omvandla den till en sjukdom som gick att bota.

You have a pneumonia,

Har man lunginflammation

you take penicillin,

tar man penicillin,

you kill the microbe

dödar mikroorganismen

and you cure the disease.

och botar sjukdomen.

So seductive was this idea,

Så tilltalande var idén,

so potent the metaphor of lock and key

så stark var metaforen med lås och nyckel och att döda någonting

and killing something,

that it really swept through biology.

att den spred sig snabbt inom biologin.

It was a transformation like no other.

Det var en säregen förändring.

And we've really spent the last 100 years

Och vi har spenderat de senaste hundra åren

trying to replicate that model over and over again

med att försöka återskapa modellen om och om igen

in noninfectious diseases,

för icke smittsamma sjukdomar, för kroniska sjukdomar

in chronic diseases like diabetes and hypertension and heart disease.

som diabetes, högt blodtryck och hjärtsjukdomar.

And it's worked, but it's only worked partly.

Och det har fungerat, men bara delvis.

Let me show you.

Jag ska visa er.

You know, if you take the entire universe

Om man tänker sig alla kemiska reaktioner i människans kropp,

of all chemical reactions in the human body,

every chemical reaction that your body is capable of,

alla kemiska reaktioner kroppen kan skapa,

most people think that that number is on the order of a million.

de flesta tror att det rör sig om ungefär en miljon,

Let's call it a million.

vi kan säga en miljon.

And now you ask the question,

Ställ dig nu frågan:

what number or fraction of reactions

Hur många av dessa reaktioner kan bli hittade

can actually be targeted

by the entire pharmacopoeia, all of medicinal chemistry?

med hela läkemedelsförteckningen och all medicinsk kemi?

That number is 250.

Den siffran ligger på 250.

The rest is chemical darkness.

Resten ligger i ett kemiskt dunkel.

In other words, 0.025 percent of all chemical reactions in your body

Med andra ord är det bara 0,025 procent av alla kemiska reaktioner i kroppen

are actually targetable by this lock and key mechanism.

som kan bli hittade med denna lås och nyckel-mekanism.

You know, if you think about human physiology

Om man tänker på människans fysiologi som ett omfattande globalt telenät

as a vast global telephone network

with interacting nodes and interacting pieces,

med samverkande noder och små delar

then all of our medicinal chemistry

så utförs all vår medicinska kemi i ett litet hörn

is operating on one tiny corner

at the edge, the outer edge, of that network.

på kanten, längst ut på det nätverket.

It's like all of our pharmaceutical chemistry

Det är som om all vår läkemedelskemi är en enda mast i Wichita i Kansas

is a pole operator in Wichita, Kansas

who is tinkering with about 10 or 15 telephone lines.

som jobbar med 10 eller 15 telefonlinjer.

So what do we do about this idea?

Så vad gör vi med denna idé?

What if we reorganized this approach?

Vad händer om vi omorganiserar den här metoden?

In fact, it turns out that the natural world

Det visar sig faktiskt att naturen ger oss en uppfattning

gives us a sense of how one might think about illness

om hur man kan tänka på sjukdom på ett helt annat sätt,

in a radically different way,

rather than disease, medicine, target.

i stället för sjukdom, läkemedel, mål.

In fact, the natural world is organized hierarchically upwards,

Naturen är faktiskt hierarkiskt organiserad uppåt,

not downwards, but upwards,

inte nedåt, utan uppåt,

and we begin with a self-regulating, semi-autonomous unit called a cell.

och vi börjar med en självreglerande, semiautonom enhet som kallas för en cell

These self-regulating, semi-autonomous units

Dessa självreglerande, semiautonoma enheter

give rise to self-regulating, semi-autonomous units called organs,

ger upphov till självreglerande, semiautonoma enheter som kallas organ,

and these organs coalesce to form things called humans,

och organen förenas och formar saker som kallas människor.

and these organisms ultimately live in environments,

Och dessa organismer lever till slut i omgivningar

which are partly self-regulating and partly semi-autonomous.

som är delvis självreglerande och semiautonoma.

What's nice about this scheme, this hierarchical scheme

Det som är bra med det här hierarkiska systemet,

building upwards rather than downwards,

som bygger uppåt i stället för nedåt,

is that it allows us to think about illness as well

är att det tillåter oss att också tänka på sjukdomen på ett annat sätt.

in a somewhat different way.

Take a disease like cancer.

Titta till exempel på cancer.

Since the 1950s,

Sedan 1950-talet

we've tried rather desperately to apply this lock and key model to cancer.

har vi desperat försökt tillämpa den här lås och nyckel-modellen på cancer

We've tried to kill cells

Vi har försökt döda celler

using a variety of chemotherapies or targeted therapies,

genom att använda olika cellgifter eller målinriktad behandling,

and as most of us know, that's worked.

och som många av er vet har det fungerat.

It's worked for diseases like leukemia.

Det har fungerat för sjukdomar som leukemi, och några typer av bröstcancer,

It's worked for some forms of breast cancer,

but eventually you run to the ceiling of that approach.

men till slut kommer man till metodens gräns.

And it's only in the last 10 years or so

Och det är bara under de senaste tio åren

that we've begun to think about using the immune system,

som vi har börjat tänka på att använda immunförsvaret,

remembering that in fact the cancer cell doesn't grow in a vacuum.

då vi kom på att cancercellen inte växer i ett vakuum,

It actually grows in a human organism.

den växer faktiskt i en mänsklig organism.

And could you use the organismal capacity,

Och kan man då använda organismens förmåga,

the fact that human beings have an immune system, to attack cancer?

immunförsvaret, för att attackera cancer?

In fact, it's led to the some of the most spectacular new medicines in cancer.

Det har tagit oss till fantastiska nya läkemedel för cancer.

And finally there's the level of the environment, isn't there?

Och till sist har vi nivån med omgivningen, eller hur?

You know, we don't think of cancer as altering the environment.

Vi tänker inte på cancer som något som förändrar omgivningen.

But let me give you an example of a profoundly carcinogenic environment.

Jag ska ge ett exempel på en väldigt tydlig cancerframkallande omgivning.

It's called a prison.

Det kallas för ett fängelse.

You take loneliness, you take depression, you take confinement,

Man tar ensamhet, depression och isolering,

and you add to that,

och lägger till,

rolled up in a little white sheet of paper,

hoprullat i en liten vit pappersbit,

one of the most potent neurostimulants that we know, called nicotine,

en av de starkaste neurostimulatorerna vi känner till, nikotin,

and you add to that one of the most potent addictive substances that you know,

och lägger till det mest beroendeframkallande medlet man vet om,

and you have a pro-carcinogenic environment.

och man får en cancerframkallande omgivning.

But you can have anti-carcinogenic environments too.

Men man kan ha icke cancerframkallande omgivningar också.

There are attempts to create milieus,

Man har försökt skapa miljöer,

change the hormonal milieu for breast cancer, for instance.

förändra den hormonella miljön för till exempel bröstcancer.

We're trying to change the metabolic milieu for other forms of cancer.

Vi försöker förändra miljön i ämnesomsättningen för andra cancertyper.

Or take another disease, like depression.

Eller titta på till exempel depression.

Again, working upwards,

Den fungerar också uppåt.

since the 1960s and 1970s, we've tried, again, desperately

Sedan 1960 och 1970-talen har man försökt, också desperat,

to turn off molecules that operate between nerve cells --

inaktivera molekyler som arbetar mellan nervceller –

serotonin, dopamine --

serotonin, dopamin –

and tried to cure depression that way,

och försökt bota depression på det sättet, och det fungerade,

and that's worked, but then that reached the limit.

med sedan kom man till en gräns igen.

And we now know that what you really probably need to do

Nu vet vi att man förmodligen måste förändra fysiologin i hjärnan,

is to change the physiology of the organ, the brain,

rewire it, remodel it,

dra om ledningarna och omdana den,

and that, of course, we know study upon study has shown

och vi vet att flera undersökningar har visat

that talk therapy does exactly that,

att samtalsterapi gör precis det.

and study upon study has shown that talk therapy

Och flera undersökningar har visat att samtalsterapi tillsammans med piller

combined with medicines, pills,

really is much more effective than either one alone.

ger mycket större effekt än var och en för sig.

Can we imagine a more immersive environment that will change depression?

Kan man tänka sig en fördjupad omgivning som kan förändra depression?

Can you lock out the signals that elicit depression?

Kan man stänga ute signalerna som framkallar depression?

Again, moving upwards along this hierarchical chain of organization.

Återigen rör vi oss uppåt i denna hierarkiska ordningskedja.

What's really at stake perhaps here

Vad som gäller här

is not the medicine itself but a metaphor.

är kanske inte själva läkemedlet, utan en metafor.

Rather than killing something,

I stället för att döda någonting,

in the case of the great chronic degenerative diseases --

vad gäller de stora kroniska degenerativa sjukdomarna –

kidney failure, diabetes, hypertension, osteoarthritis --

njursvikt, diabetes, högt blodtryck, artros –

maybe what we really need to do is change the metaphor to growing something.

kanske vi måste ändra metaforen till att odla någonting.

And that's the key, perhaps,

Och det kan vara kärnan

to reframing our thinking about medicine.

till att förändra vårt tänkande kring läkemedel.

Now, this idea of changing,

Den här idén att förändra,

of creating a perceptual shift, as it were,

eller skapa ett nytt sätt att tänka, så att säga,

came home to me to roost in a very personal manner about 10 years ago.

slog tillbaka mot mig på ett väldigt personligt sätt för 10 år sedan.

About 10 years ago -- I've been a runner most of my life --

För 10 år sedan – jag har sprungit större delen av livet –

I went for a run, a Saturday morning run,

jag var på en löptur en söndagsmorgon,

I came back and woke up and I basically couldn't move.

jag kom tillbaka och kunde nästan inte röra mig.

My right knee was swollen up,

Mitt högra knä var svullet

and you could hear that ominous crunch of bone against bone.

och man kunde höra det där obehagliga gnisslet av två ben mot varandra.

And one of the perks of being a physician is that you get to order your own MRIs.

En fördel med att vara läkare är att man kan boka sin egen magnetröntgen.

And I had an MRI the next week, and it looked like that.

Jag blev röntgad veckan efter och det såg ut så här.

Essentially, the meniscus of cartilage that is between bone

Broskmenisken som sitter mellan benen

had been completely torn and the bone itself had been shattered.

var helt nedsliten och själva benen hade splittrats.

Now, if you're looking at me and feeling sorry,

Om du nu tycker synd om mig ska jag berätta lite fakta.

let me tell you a few facts.

If I was to take an MRI of every person in this audience,

Om jag skulle röntga alla i publiken

60 percent of you would show signs

skulle 60 procent av er visa tecken

of bone degeneration and cartilage degeneration like this.

på den här typen av försämring på ben och brosk.

85 percent of all women by the age of 70

85 procent av alla kvinnor över 70 år

would show moderate to severe cartilage degeneration.

skulle ha måttlig till allvarlig broskdegeneration,

50 to 60 percent of the men in this audience

50 till 60 procent av männen i publiken skulle också ha sådana tecken.

would also have such signs.

So this is a very common disease.

Så det är en väldigt vanlig sjukdom.

Well, the second perk of being a physician

En annan fördel med att vara läkare

is that you can get to experiment on your own ailments.

är att man kan experimentera på sina egna krämpor.

So about 10 years ago we began,

Så för 10 år sedan började vi.

we brought this process into the laboratory,

Vi tog arbetet till laboratoriet

and we began to do simple experiments,

och började göra enkla experiment

mechanically trying to fix this degeneration.

och försökte fixa degenerationen på mekanisk väg.

We tried to inject chemicals into the knee spaces of animals

Vi provade att spruta in kemikalier i knäna på djur

to try to reverse cartilage degeneration,

för att försöka omvända broskdegenerationen

and to put a short summary on a very long and painful process,

och för att snabbt sammanfatta en lång och smärtsam process,

essentially it came to naught.

kom vi till slut fram till noll.

Nothing happened.

Ingenting hände.

And then about seven years ago, we had a research student from Australia.

Men för sju år sedan hade vi en doktorand från Australien.

The nice thing about Australians

En bra sak med australiensare

is that they're habitually used to looking at the world upside down.

är att de är vana vid att se på världen upp och ned.

(Laughter)

(Skratt)

And so Dan suggested to me, "You know, maybe it isn't a mechanical problem.

Så Dan föreslog: "Det kanske inte är ett mekaniskt problem,

Maybe it isn't a chemical problem. Maybe it's a stem cell problem."

det kanske inte är ett kemiskt problem, kanske sitter problemet i stamcellerna."

In other words, he had two hypotheses.

Men andra ord hade han två hypoteser.

Number one, there is such a thing as a skeletal stem cell --

Den första: det finns stamceller i skelettet –

a skeletal stem cell that builds up the entire vertebrate skeleton,

stamceller som bygger upp hela skelettet hos ryggradsdjur,

bone, cartilage and the fibrous elements of skeleton,

ben, brosk och fibrer,

just like there's a stem cell in blood,

på samma sätt som det finns stamceller i blodet och i nervsystemet.

just like there's a stem cell in the nervous system.

And two, that maybe that, the degeneration or dysfunction of this stem cell

Och den andra: kanske är det en dysfunktion i stamcellen

is what's causing osteochondral arthritis, a very common ailment.

som orsakar osteokondral artrit, denna vanliga krämpa.

So really the question was, were we looking for a pill

Så frågan var: letade vi efter ett piller,

when we should have really been looking for a cell.

när vi egentligen borde leta efter en cell?

So we switched our models,

Så vi bytte modell

and now we began to look for skeletal stem cells.

och började leta efter stamceller i skelettet.

And to cut again a long story short,

Och för att återigen sammanfatta en lång historia,

about five years ago, we found these cells.

för fem år sedan hittade vi cellerna.

They live inside the skeleton.

De befinner sig inuti skelettet.

Here's a schematic and then a real photograph of one of them.

Här är en ritning och ett verkligt foto på en av dem.

The white stuff is bone,

Det vita är ben,

and these red columns that you see and the yellow cells

och de röda grupperingarna och de gula cellerna här

are cells that have arisen from one single skeletal stem cell --

är celler som har uppstått från en enda stamcell –

columns of cartilage, columns of bone coming out of a single cell.

grupperingar av brosk och ben som kommer från en enda cell.

These cells are fascinating. They have four properties.

De här cellerna är fascinerande, de har fyra egenskaper.

Number one is that they live where they're expected to live.

För det första befinner de sig där de förväntas befinna sig.

They live just underneath the surface of the bone,

De befinner sig precis under benets yta, under brosket.

underneath cartilage.

You know, in biology, it's location, location, location.

Inom biologin handlar det ju om läget.

And they move into the appropriate areas and form bone and cartilage.

Och de tar sig in i lämpliga områden för att bilda ben och brosk.

That's one.

Det är det första.

Here's an interesting property.

En annan intressant egenskap är att man kan ta ut dem ur skelettet

You can take them out of the vertebrate skeleton,

you can culture them in petri dishes in the laboratory,

och odla dem i petriskålar i laboratoriet.

and they are dying to form cartilage.

Och de är makalösa på att bilda brosk.

Remember how we couldn't form cartilage for love or money?

Förut kunde vi inte på något sätt bilda brosk.

These cells are dying to form cartilage.

De här cellerna är makalösa på det, de bildar lager av brosk runt sig själva.

They form their own furls of cartilage around themselves.

They're also, number three,

För det tredje är de också skickligaste benbrottsreparatörerna vi någonsin sett.

the most efficient repairers of fractures that we've ever encountered.

This is a little bone, a mouse bone that we fractured

Här ett litet ben från en mus som vi bröt

and then let it heal by itself.

som sedan fick läka av sig själv.

These stem cells have come in and repaired, in yellow, the bone,

Dessa stamceller gick in och reparerade benet och brosket

in white, the cartilage, almost completely.

nästan helt.

So much so that if you label them with a fluorescent dye

Så pass mycket att om man märker dem med självlysande färg

you can see them like some kind of peculiar cellular glue

kan man se dem som något sorts klister

coming into the area of a fracture,

som tar sig till benbrottets område,

fixing it locally and then stopping their work.

lagar det på plats och sedan slutar arbeta.

Now, the fourth one is the most ominous,

Den fjärde egenskapen är den mest olycksbådande,

and that is that their numbers decline precipitously,

och det är att antalet celler minskar snabbt,

precipitously, tenfold, fiftyfold, as you age.

10–50 gånger så snabbt, med åldern.

And so what had happened, really,

Så vad som egentligen hände var att vi fann ett nytt sätt att tänka.

is that we found ourselves in a perceptual shift.

We had gone hunting for pills

Vi letade först efter piller,

but we ended up finding theories.

men det slutade med att vi hittade teorier.

And in some ways

På sätt och vis var vi tillbaka vid denna idé:

we had hooked ourselves back onto this idea:

cells, organisms, environments,

celler, organismer och omgivningar,

because we were now thinking about bone stem cells,

eftersom vi nu funderade på stamceller,

we were thinking about arthritis in terms of a cellular disease.

vi tänkte på ledinflammation som en cellulär sjukdom.

And then the next question was, are there organs?

Nästa fråga blev: kan det bli organ, kan man bygga upp organ utanför kroppen?

Can you build this as an organ outside the body?

Can you implant cartilage into areas of trauma?

Kan man implantera brosk på skadade områden?

And perhaps most interestingly,

Och kanske mest intressant:

can you ascend right up and create environments?

kan man höja sig en nivå och börja skapa omgivningar?

You know, we know that exercise remodels bone,

Vi vet att träning bygger upp skelett, men ingen vill ju träna.

but come on, none of us is going to exercise.

So could you imagine ways of passively loading and unloading bone

Kan man hitta ett sätt att fylla ut och avverka ben på ett passivt sätt

so that you can recreate or regenerate degenerating cartilage?

så att man kan återskapa eller återbilda degenererande brosk?

And perhaps more interesting, and more importantly,

Och kanske en ännu viktigare fråga:

the question is, can you apply this model more globally outside medicine?

kan man tillämpa modellen mer globalt, utanför medicinforskningen?

Det som gäller är att man inte ska döda någonting

What's at stake, as I said before, is not killing something,

but growing something.

utan odla någonting.

And it raises a series of, I think, some of the most interesting questions

Det här väcker en rad av de kanske mest intressanta frågorna

about how we think about medicine in the future.

om hur vi kommer att se på läkemedel i framtiden.

Could your medicine be a cell and not a pill?

Kan ens läkemedel vara en cell i stället för ett piller?

How would we grow these cells?

Hur skulle vi odla cellerna?

What we would we do to stop the malignant growth of these cells?

Vad kan vi förhindra den skadliga tillväxten av celler?

We heard about the problems of unleashing growth.

Man har ju hört om problemet med okontrollerbar tillväxt.

Could we implant suicide genes into these cells

Kan vi implantera självdöende gener i dessa celler

to stop them from growing?

för att stoppa tillväxten?

Could your medicine be an organ that's created outside the body

Kan ens läkemedel vara ett organ som har bildats utanför kroppen

and then implanted into the body?

och som sedan implanteras i kroppen?

Could that stop some of the degeneration?

Kan det förhindra en del av degenerationen?

What if the organ needed to have memory?

Tänk om organet behöver ha ett minne?

In cases of diseases of the nervous system some of those organs had memory.

Det finns fall av nervsjukdomar där organen har haft ett minne.

How could we implant those memories back in?

Hur kan vi återimplantera dessa minnen?

Could we store these organs?

Kan vi lagra organen?

Would each organ have to be developed for an individual human being

Måste varje organ utvecklas till en särskild individ

and put back?

och sedan sättas tillbaka?

And perhaps most puzzlingly,

Och kanske det knepigaste:

could your medicine be an environment?

Kan ens läkemedel vara en omgivning?

Could you patent an environment?

Kan man specialtillverka en omgivning?

You know, in every culture,

I alla kulturer

shamans have been using environments as medicines.

har schamaner använt omgivningar som läkemedel.

Could we imagine that for our future?

Kan vi tänka oss något sådant i framtiden?

I've talked a lot about models. I began this talk with models.

Jag har pratat mycket om modeller, jag inledde föredraget med modeller.

So let me end with some thoughts about model building.

Jag ska avsluta med några tankar kring modellbygge.

That's what we do as scientists.

Det är vad vi forskare gör.

You know, when an architect builds a model,

När en arkitekt bygger en modell

he or she is trying to show you a world in miniature.

försöker hen förklara världen med en miniatyr.

But when a scientist is building a model,

Men när en forskare bygger en modell

he or she is trying to show you the world in metaphor.

försöker hen förklara världen med en metafor.

He or she is trying to create a new way of seeing.

Hen försöker skapa ett nytt sätt att se på världen.

The former is a scale shift. The latter is a perceptual shift.

Det första är en förändring i skala, det andra är en förändring i tanke.

Now, antibiotics created such a perceptual shift

Antibiotika förändrade vårt sätt att tänka kring läkemedel så pass mycket

in our way of thinking about medicine that it really colored, distorted,

att det lyckades förvränga hur vi har tänkt kring läkemedel

very successfully, the way we've thought about medicine for the last hundred years.

de senaste hundra åren.

But we need new models to think about medicine in the future.

Men vi behöver nya modeller att gå efter i framtiden.

That's what's at stake.

Det är det som gäller.

You know, there's a popular trope out there

Det finns en populär tanke,

that the reason we haven't had the transformative impact

att anledningen till att vi inte har haft ett omvälvande genomslag

on the treatment of illness

i att bota sjukdomar

is because we don't have powerful-enough drugs,

är för att vi inte har läkemedel som är starka nog.

and that's partly true.

Det är delvis sant,

But perhaps the real reason is

men kanske är det så att vi inte har nog starka sätt att tänka kring läkemedel

that we don't have powerful-enough ways of thinking about medicines.

It's certainly true that

Det är ju sant att det vore fantastiskt att få nya läkemedel.

it would be lovely to have new medicines.

But perhaps what's really at stake are three more intangible M's:

Men kanske behöver vi i stället tre mer abstrakta "M":

mechanisms, models, metaphors.

mekanismer, modeller och metaforer.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)

Chris Anderson: I really like this metaphor.

Chris Anderson: Jag gillar verkligen metaforen.

How does it link in?

Hur passar den in?

There's a lot of talk in technologyland

Det pratas mycket i teknikvärlden

about the personalization of medicine,

om att personliggöra läkemedel,

that we have all this data and that medical treatments of the future

att vi har mycket data och att behandlingar i framtiden

will be for you specifically, your genome, your current context.

kommer att vara skapade för just dig, din arvsmassa, din kroppsmiljö.

Does that apply to this model you've got here?

Passar det in på den här modellen?

Siddhartha Mukherjee: It's a very interesting question.

Siddharta Mukherjee: Intressant fråga,

Vi har funderat på att personliggöra läkemedel med hjälp av genomiken.

We've thought about personalization of medicine

very much in terms of genomics.

That's because the gene is such a dominant metaphor,

Genen är en så pass dominerande metafor,

again, to use that same word, in medicine today,

samma ord igen, inom medicinforskning,

that we think the genome will drive the personalization of medicine.

att vi tror att arvsmassan kan driva personliggörandet av läkemedel.

But of course the genome is just the bottom

Men arvmassan är så klart bara grunden

of a long chain of being, as it were.

på en lång existenstråd, så att säga.

That chain of being, really the first organized unit of that, is the cell.

Den första organiserade enheten av denna existenstråd är cellen.

So, if we are really going to deliver in medicine in this way,

Om vi ska kunna framkalla läkemedel på detta sätt

we have to think of personalizing cellular therapies,

måste vi se om vi kan personliggöra cellulär behandling

and then personalizing organ or organismal therapies,

och sedan om vi kan personliggöra behandling av organ,

and ultimately personalizing immersion therapies for the environment.

och till sist om vi kan personliggöra behandlingar för omgivningen.

So I think at every stage, you know --

Jag tror att varje nivå –

there's that metaphor, there's turtles all the way.

du vet hur rymden inte har något slut –

Well, in this, there's personalization all the way.

här är det personifieringen som inte har något slut.

CA: So when you say medicine could be a cell

CA: Så när du säger att läkemedel kan vara en cell

and not a pill,

i stället för ett piller,

you're talking about potentially your own cells.

du pratar alltså om dina egna celler.

SM: Absolutely. CA: So converted to stem cells,

SM: Absolut CA: Omvandlade till stamceller

perhaps tested against all kinds of drugs or something, and prepared.

och kanske testade mot alla läkemedel och redo att användas.

SM: And there's no perhaps. This is what we're doing.

SM: Det finns inget "kanske", vi gör det här.

This is what's happening, and in fact, we're slowly moving,

Det här händer, och vi rör oss sakta mot genomiken och vill inkludera den

not away from genomics, but incorporating genomics

into what we call multi-order, semi-autonomous, self-regulating systems,

i det som vi kallar flerordnade, semiautonoma, självreglerande system,

like cells, like organs, like environments.

såsom celler, organ och omgivningar.

CA: Thank you so much.

CA: Tack så mycket.

SM: Pleasure. Thanks.

SM: Tack.

(Applåder)