Chris Abani on the stories of Africa

Översättare: Hanna Lagerquist Granskare: Annika Bidner

Min strävan är...

att ständigt finna nya sätt att nedteckna för att återberätta,

att dela och att dokumentera berättelser om människor, bara vanliga människor.

Berättelser som bjuder på omvandling, som tangerar det översinnliga,

My search is always to find ways to chronicle,

men som aldrig är sentimentala,

som aldrig bortser från det mörkaste i oss.

to share and to document stories about people, just everyday people.

Därför att jag verkligen tror att vi aldrig är så vackra

Stories that offer transformation, that lean into transcendence,

som när vi är som fulast.

För att det är precis i det ögonblicket som vi verkligen visar oss själva.

but that are never sentimental,

that never look away from the darkest things about us.

Som Chris sa är jag uppväxt i Nigeria

Because I really believe that we're never more beautiful

med en hel generation - på 80-talet - av studenter som protesterade

than when we're most ugly.

Because that's really the moment we really know what we're made of.

mot en militär diktatur, som slutligen har upphört.

As Chris said, I grew up in Nigeria

Så det var inte bara jag, vi var en hel generation.

Men vad jag har kommit att inse

är att världen aldrig kan räddas av storslagna messianska gester,

with a whole generation -- in the '80s --

of students who were protesting a military dictatorship, which has finally ended.

men av den enkla summan av lätta, mjuka, nästan osynliga handlingar i medkänsla,

So it wasn't just me, there was a whole generation of us.

But what I've come to learn

vardagliga handlingar av medkänsla.

is that the world is never saved in grand messianic gestures,

I Sydafrika har de ett begrepp som heter Ubuntu.

but in the simple accumulation of gentle, soft, almost invisible acts of compassion,

Ubuntu stammar ur en filosofi som säger;

jag kan bara vara mänsklig om du reflekterar

everyday acts of compassion.

min mänsklighet tillbaka.

In South Africa, they have a phrase called Ubuntu.

Men om du är mer som jag, min mänsklighet är mer som ett fönster.

Jag ser det egentligen inte, jag noterar det inte

Ubuntu comes out of a philosophy that says,

förrän det syns, ni vet, typ en död insekt på fönstret.

the only way for me to be human is for you to reflect

Då plötsligt ser jag det och det är, i regel, aldrig bra.

my humanity back at me.

But if you're like me, my humanity is more like a window.

Det är typisk sett i trafiken när jag svär

åt någon som försöker köra sin bil och dricka kaffe

I don't really see it, I don't pay attention to it

until there's, you know, like a bug that's dead on the window.

och skicka e-post och skriva anteckningar.

Then suddenly I see it, and usually, it's never good.

Så det Ubuntu egentligen säger

är att det inte är möjligt för oss att vara mänskliga utan andra människor.

It's usually when I'm cussing in traffic

at someone who is trying to drive their car and drink coffee

Det är egentligen väldigt enkelt, men väldigt komplicerat.

and send emails and make notes.

Så, jag tänkte att jag skulle börja med några berättelser.

So what Ubuntu really says

Jag bör berätta om enastående människor,

is that there is no way for us to be human without other people.

så jag tänkte börja med min mor.

(Skratt)

Och hon var också mörk.

It's really very simple, but really very complicated.

Min mor var engelska.

Mina föräldrar möttes i Oxford på 50-talet,

So, I thought I should start with some stories.

och min mor flyttade till Nigeria.

Hon var 1,57 lång, väldigt livlig och väldigt engelsk.

I should tell you some stories about remarkable people,

so I thought I'd start with my mother.

Så här engelsk är min mor - eller var, hon har nyss gått bort.

(Laughter)

And she was dark, too.

Hon kom till Kalifornien, till Los Angeles, på besök,

My mother was English.

My parents met in Oxford in the '50s,

och vi åkte till Malibu, till hennes besvikelse.

and my mother moved to Nigeria and lived there.

She was five foot two, very feisty and very English.

(Skratt)

Sen åkte vi till en fiskrestaurang,

This is how English my mother is -- or was, she just passed.

och vi fick Chad, surfarsnubben, som servitör.

Han kom fram och min mor sa,

She came out to California, to Los Angeles, to visit me,

"Har ni några specialiteter, unge man?"

and we went to Malibu, which she thought was very disappointing.

Och Chad svarar, "Visst, typ, vi har sån här, typ, lax,

(Laughter)

And then we went to a fish restaurant,

som är, typ, rullad, typ, i wasabi, typ, skorpa.

and we had Chad, the surfer dude, serving us,

Den är helball."

and he came up and my mother said,

Och min mor vände sig till mig och sa,

"Do you have any specials, young man?"

"Vad talar han för språk?"

(Skratt)

And Chad says, "Sure, like, we have this, like, salmon,

Jag svarade "engelska, mamma."

och hon skakade på huvudet och sa,

that's, like, rolled in this, like, wasabi, like, crust.

"Åh dessa amerikaner.

Vi gav dem ett språk, varför använder de det inte?"

It's totally rad."

And my mother turned to me and said,

(Skratt)

"What language is he speaking?"

(Laughter)

I said, "English, mum."

Så, den här kvinnan, som konverterade från Engelska kyrkan

And she shook her head and said,

"Oh, these Americans. We gave them a language,

till katolicismen när hon gifte sig med min far -

why don't they use it?"

och det finns ingen mer rabiat än en konverterad katolik -

(Laughter)

beslutade sig för att undervisa på den nigerianska landsbygden,

So, this woman, who converted from the Church of England

särskilt bland igbokvinnor,

i Billings ovulationsmetod,

to Catholicism when she married my father --

vilken var den enda preventivmetoden Katolska kyrkan godkände.

and there's no one more rabid than a Catholic convert --

Men hon talade inte så bra igbo.

decided to teach in the rural areas in Nigeria,

Så jag fick följa med för att översätta.

particularly among Igbo women,

Jag var sju.

the Billings ovulation method,

(Skratt)

Så, här har vi de här kvinnorna,

which was the only approved birth control by the Catholic Church.

som inte talar om sin mens med sina äkta män,

But her Igbo wasn't too good.

och så har vi mig, som säger "Nå, men hur ofta har du mens?"

So she took me along to translate.

(Skratt)

Och, "Har du märkt av några flytningar?"

I was seven.

(Skratt)

(Laughter)

Och, "Hur svullen är din vulva?"

So, here are these women,

who never discuss their period with their husbands,

(Skratt)

and here I am telling them, "Well, how often do you get your period?"

Hon skulle aldrig ha sett sig själv som en feminist,

(Laughter)

And, "Do you notice any discharges?"

min mor, men hon sa alltid,

(Laughter)

And, "How swollen is your vulva?"

"Allt som en man kan göra, kan jag fixa."

(Laughter)

(Applåder)

She never would have thought of herself as a feminist,

Och när min far beklagade sig över situationen,

my mother, but she always used to say,

"Anything a man can do, I can fix."

där hon tar med sig en sjuårig grabb

(Applause)

för att lära ut preventivmetoder, ni vet,

han brukade säga, "Åh, du gör honom till -

du lär honom hur det är att vara kvinna."

Min mor svarade, "Någon måste göra det."

And when my father complained about this situation,

(Skratt)

Den här kvinnan - under Biafrakriget,

where she's taking a seven-year-old boy

vi fastnade i kriget.

to teach this birth control, you know,

Det var min mor och fem små barn.

he used to say, "Oh, you're turning him into --

you're teaching him how to be a woman."

Det tar henne ett år, genom flyktingläger efter flyktingläger,

My mother said, "Someone has to."

att ta sig till ett flyg att lämna landet med.

(Laughter)

This woman -- during the Biafran war,

I varenda flyktingläger var hon tvungen att tvinga undan soldater

we were caught in the war.

It was my mother with five little children.

som ville göra min bror Mark, som var nio,

It takes her one year, through refugee camp after refugee camp,

till en barnsoldat.

Kan ni föreställa er den här kvinnan som är 1,57

to make her way to an airstrip where we can fly out of the country.

trotsa män, med vapen, som vill döda oss?

At every single refugee camp, she has to face off soldiers

Under hela det året,

grät min mor aldrig, inte en enda gång.

who want to take my elder brother Mark, who was nine,

Men när vi var i Lissabon, på flygplatsen,

and make him a boy soldier.

på väg att flyga till England,

Can you imagine this five-foot-two woman,

såg en kvinna min mor i den här klänningen,

standing up to men with guns who want to kill us?

som hade tvättats så många gånger att den var i det närmaste genomskinlig,

All through that one year,

my mother never cried one time, not once.

med fem till synes väldigt hungriga barn,

But when we were in Lisbon, in the airport,

och kom för att fråga vad som hade hänt.

about to fly to England,

Hon berättade för kvinnan,

this woman saw my mother wearing this dress,

som tömde sin resväska

och gav min mor alla sina kläder,

which had been washed so many times it was basically see through,

och hennes barns leksaker till oss, vilket de inte gillade, men -

with five really hungry-looking kids,

(Skratt)

det var den enda gången hon grät.

came over and asked her what had happened.

Jag minns att flera år senare, jag skrev om min mor,

And she told this woman.

And so this woman emptied out her suitcase

och jag frågade henne, "Varför grät du då?"

and gave all of her clothes to my mother, and to us,

Och hon svarade, "Du vet, man kan stålsätta sig

and the toys of her kids, who didn't like that very much, but --

mot alla sorters problem, all sorts skräck.

(Laughter) --

that was the only time she cried.

Men en enkel vänlig handling från en främling

And I remember years later, I was writing about my mother,

får en att rämna."

and I asked her, "Why did you cry then?"

And she said, "You know, you can steel your heart

against any kind of trouble, any kind of horror.

Efter kriget lade de gamla kvinnorna i min fars by

But the simple act of kindness from a complete stranger

varje död människas namn på minnet

will unstitch you."

och de sjöng sorgesånger, med namnen i.

The old women in my father's village, after this war had happened,

Sorgesånger så melankoliska att de bränns.

memorized the names of every dead person,

Och de sjöng dem bara när de planterade riset,

and they would sing these dirges, made up of these names.

som om de sådde de dödas hjärtan

i riset.

Men när det var skördetid,

sjöng de glädjerika sånger,

Dirges so melancholic that they would scorch you.

som innehöll namnen på alla barn

And they would sing them only when they planted the rice,

som hade fötts det året.

as though they were seeding the hearts of the dead

Och vid nästa sådd, när de sjöng sorgesången,

into the rice.

så tog de bort så många namn från de döda

But when it came for harvest time,

they would sing these joyful songs,

som motsvarade de människor som fötts.

that were made up of the names of every child

På det här sättet skapade dessa kvinnor en stor förvandling, vacker förvandling.

who had been born that year.

And then the next planting season, when they sang the dirge,

they would remove as many names of the dead

Visste ni att före folkmordet i Rwanda

that equaled as many people that were born.

så var ordet för våldtäkt och ordet för äktenskap samma ord.

And in this way, these women enacted a lot of transformation,

Men idag är det kvinnor som återuppbygger Rwanda.

beautiful transformation.

Did you know, that before the genocide in Rwanda,

Visste ni också att när apartheid var över,

the word for rape and the word for marriage

när den nya regeringen gick in i parlamentsbyggnaderna,

så fanns det inga damtoaletter i huset?

was the same one?

But today, women are rebuilding Rwanda.

Vilket skulle kunna indikera att apartheid

var helt och hållet en mansaffär.

Did you also know that after apartheid,

Vad det här vill säga är, att trots skräcken, och trots döden,

when the new government went into the parliament houses,

there were no female toilets in the building?

så räknas kvinnor egentligen aldrig.

Deras mänsklighet tycks aldrig spela oss någon större roll.

Which would seem to suggest that apartheid

was entirely the business of men.

All of this to say, that despite the horror, and despite the death,

När jag växte upp i Nigeria -

jag borde inte säga Nigeria, det är för generellt,

women are never really counted.

men i Afikpo, igbodelen av det land jag kommer ifrån -

Their humanity never seems to matter very much to us.

så fanns det ritualer för unga män.

Män lärdes att vara män på de sätt vi inte är kvinnor,

When I was growing up in Nigeria --

det är väsentligen vad det är.

and I shouldn't say Nigeria, because that's too general,

Och många ritualer innebar dödande, dödande av små djur,

but in Afikpo, the Igbo part of the country where I'm from --

there were always rites of passage for young men.

som blev större, så när jag blev 13 -

och, egentligen, var det logiskt, det var ett jordbrukssamhälle,

Men were taught to be men in the ways in which we are not women,

någon måste döda djuren,

det fanns ingen affär där man kunde köpa kängurubiff -

that's essentially what it is.

And a lot of rituals involved killing, killing little animals,

så när jag fyllde 13, så var det min tur att döda en get.

progressing along, so when I turned 13 --

and, I mean, it made sense, it was an agrarian community,

Och jag var den här udda, känsliga ungen, som inte riktigt klarade det,

somebody had to kill the animals,

men jag måste göra det.

there was no Whole Foods you could go and get kangaroo steak at --

Och jag skulle göra det ensam.

Men en vän till mig, som hette Emmanuel,

so when I turned 13, it was my turn now to kill a goat.

som var mycket äldre än jag,

som varit barnsoldat under Biafrakriget,

And I was this weird, sensitive kid, who couldn't really do it,

beslutade sig för att följa med mig.

Vilket liksom kändes bra,

but I had to do it.

And I was supposed to do this alone.

för att han hade sett mycket.

But a friend of mine, called Emmanuel,

När jag växte upp brukade han berätta historier

who was significantly older than me,

om hur han brukade bajonettera människor,

who'd been a boy soldier during the Biafran war,

och hur deras inälvor föll ut, men de fortsatte att springa.

decided to come with me.

Så, den här killen följer med mig.

Which sort of made me feel good,

Och jag vet inte om ni nånsin har hört en get, eller sett en -

because he'd seen a lot of things.

Now, when I was growing up, he used to tell me

de låter som människor,

stories about how he used to bayonet people,

det är därför

man kallar tragedier "getsång".

and their intestines would fall out, but they would keep running.

Min vän Brad Kessler säger att vi inte blev mänskliga

So, this guy comes with me.

förrän vi började hålla getter.

And I don't know if you've ever heard a goat, or seen one --

they sound like human beings,

Hursomhelst, en gets ögon är som ett barns ögon.

that's why we call tragedies "a song of a goat."

När jag försökte döda geten, utan att klara det,

My friend Brad Kessler says that we didn't become human

så böjer sig Emmanuel ner, lägger handen över munnen på geten,

until we started keeping goats.

täcker dess ögon, så att jag inte behövde möta dem,

Anyway, a goat's eyes are like a child's eyes.

medan jag dödade geten.

So when I tried to kill this goat and I couldn't,

Det verkade inte vara så stort, för den här killen som sett så mycket,

Emmanuel bent down, he puts his hand over the mouth of the goat,

som måste ha sett dödandet av en get som

en så vardaglig händelse

covers its eyes, so I don't have to look into them,

att han hade det inom sig att försöka skydda mig.

while I kill the goat.

It didn't seem like a lot, for this guy who'd seen so much,

Jag var en mes.

Jag grät jättelänge.

and to whom the killing of a goat must have seemed

Och efteråt, sa han ingenting.

such a quotidian experience,

Han bara satt där och såg mig gråta i en timme.

still found it in himself to try to protect me.

Och sen sa han,

"Det kommer alltid att vara svårt, men om du gråter så här varje gång,

I was a wimp.

så kommer du att dö av brustet hjärta.

I cried for a very long time.

And afterwards, he didn't say a word.

Vet med dig att det ibland räcker med

He just sat there watching me cry for an hour.

att veta att det är svårt."

And then afterwards he said to me,

"It will always be difficult, but if you cry like this every time,

Allt det här pratandet om getter påminner mig om får,

och inte på bra sätt.

you will die of heartbreak.

(Skratt)

Just know that it is enough sometimes

Jag är född två dagar efter jul.

to know that it is difficult."

Så när jag växte upp fick jag tårta och så,

Of course, talking about goats makes me think of sheep,

men jag fick aldrig några presenter, för att jag var född två dagar efter jul.

and not in good ways.

(Laughter)

Så jag var kanske nio, min morbror hade precis kommit hem från Tyskland,

So, I was born two days after Christmas.

och vi hade en katolsk präst på besök,

So growing up, you know, I had a cake and everything,

min mamma bjöd honom på te.

but I never got any presents, because, born two days after Christmas.

Och min morbror frågar plötsligt, "Var är Chris presenter?"

Och min mamma sa, "Prata inte om det inför gäster."

So, I was about nine, and my uncle had just come back from Germany,

Men han ville desperat visa att han precis hade kommit tillbaka,

and we had the Catholic priest over,

my mother was entertaining him with tea.

så han kallade på mig, och han sa,

And my uncle suddenly says, "Where are Chris' presents?"

"Gå in i sovrummet, mitt sovrum.

Ta precis vad du vill ha ur resväskan.

Det är din födelsedagspresent."

And my mother said, "Don't talk about that in front of guests."

Han tänkte nog att jag skulle ta en bok eller en tröja,

But he was desperate to show that he'd just come back,

men jag hittade ett uppblåsbart får.

(Skratt)

so he summoned me up, and he said,

"Go into the bedroom, my bedroom.

Take anything you want out of the suitcase.

Jag blåste upp det och sprang in i vardagsrummet,

It's your birthday present."

I'm sure he thought I'd take a book or a shirt,

med mitt finger på helt fel ställe,

but I found an inflatable sheep.

jag vevade runt det här surrande fåret

(Laughter)

och min mor såg ut att kunna dö av chock.

(Skratt)

Och Fader McGetrick var helt oberörd,

So, I blew it up and ran into the living room,

my finger where it shouldn't have been,

rörde bara i teet, såg på min mor och sa,

I was waving this buzzing sheep around,

"Det är okej Daphne, jag är skotte."

and my mother looked like she was going to die of shock.

(Skratt)

(Applåder)

(Laughter)

And Father McGetrick was completely unflustered,

just stirred his tea and looked at my mother and said,

"It's all right Daphne, I'm Scottish."

(Laughter)

(Applause)

Under mina sista dagar i fängelse, de sista 18 månaderna,

var min cellkompis - under det sista året, första året av de sista 18 månaderna -

han var 14 år gammal.

My last days in prison, the last 18 months,

Namnet var John James,

och på den tiden, om en familjemedlem begick brott,

my cellmate -- for the last year, the first year of the last 18 months --

så höll militären en som lösen

tills familjemedlemmen angav sig själv.

my cellmate was 14 years old.

Här hade vi en fjortonåring i en dödscell.

The name was John James,

Alla som satt i dödscell var inte politiska fångar.

and in those days, if a family member committed a crime,

Det fanns några riktigt dåliga människor där.

Han hade smugglat in två serietidningar, två serietidningar -

the military would hold you as ransom

till your family turned themselves in.

"Spindelmannen" och "X-Men."

Han var besatt.

So, here was this 14-year-old kid on death row.

Och när han tröttnade på att läsa dem

And not everybody on death row was a political prisoner.

började han lära männen i dödscellerna att läsa,

There were some really bad people there.

med dessa serietidningar.

And he had smuggled in two comics, two comic books --

Jag minns kväll efter kväll,

"Spiderman" and "X-Men."

hur dessa män lät, dessa hårdhudade kriminella,

He was obsessed.

And when he got tired of reading them,

ihopkrypna runt John James, när de läste "Ta den du, Spindel!"

he started to teach the men in death row how to read,

with these comic books.

(Skratt)

And so, I remember night after night,

Det var otroligt.

Jag var väldigt orolig.

you'd hear all these men, these really hardened criminals,

Han visste inte vad dödscell betydde.

huddled around John James, reciting, "Take that, Spidey!"

Jag hade varit där två gånger,

och var väldigt rädd för att jag skulle dö.

(Laughter)

Och han brukade skratta, och säga,

It's incredible.

"Kom igen nu, vi kommer ut."

Jag brukade fråga, "Hur vet du det?"

I was really worried.

Och han svarade, "Åh, djungeltrumman sa det."

He didn't know what death row meant.

I'd been there twice,

De dödade honom.

and I was terribly afraid that I was going to die.

And he would always laugh, and say,

De handfängslade honom vid en stol,

"Come on, man, we'll make it out."

de spikade fast hans penis i ett bord med en 15 cm spik,

Then I'd say, "How do you know?"

And he said, "Oh, I heard it on the grapevine."

och lämnade honom sedan att blöda till döds.

They killed him.

They handcuffed him to a chair,

Det var så jag hamnade i isoleringscell, för att jag visade mina känslor.

and they tacked his penis to a table with a six-inch nail,

Runt omkring oss, överallt, finns det sådana människor.

then left him there to bleed to death.

That's how I ended up in solitary, because I let my feelings be known.

Igbofolket brukade säga att de byggde sina egna gudar.

De samlades som ett samhälle,

All around us, everywhere, there are people like this.

och de uttryckte en önskan.

Och deras önskan togs till en präst,

The Igbo used to say that they built their own gods.

som letade rätt på ett rituellt objekt,

och lämpliga offer gjordes,

och helgedomen byggdes för guden.

They would come together as a community,

Men om guden blev bråkig och började begära mänskliga offer

and they would express a wish.

And their wish would then be brought to a priest,

who would find a ritual object,

förstörde igbofolket guden.

and the appropriate sacrifices would be made,

De slog ner helgedomen

and the shrine would be built for the god.

och de slutade nämna gudens namn.

But if the god became unruly and began to ask for human sacrifice,

Det var så de kom att återta sin mänsklighet.

Varje dag bygger alla vi här gudar

the Igbos would destroy the god.

They would knock down the shrine,

som har blivit alldeles vildvuxna,

och det är dags att vi börjar slå ner dem

and they would stop saying the god's name.

This is how they came to reclaim their humanity.

och glömma deras namn.

Det behövs inte något storslaget.

Every day, all of us here,

Allt som krävs är att vi ser bland oss, varje dag -

we're building gods that have gone rampant,

and it's time we started knocking them down

de få av oss som kan se - är omgivna av människor

and forgetting their names.

precis som de jag har berättat om.

Några av er finns i det här rummet, fantastiska människor,

It doesn't require a tremendous thing.

All it requires is to recognize among us, every day --

som erbjuder oss alla en spegelbild av vår egen mänsklighet.

the few of us that can see -- are surrounded by people

Jag vill avsluta med en dikt av den amerikanska poeten Lucille Clifton.

like the ones I've told you.

There are some of you in this room, amazing people,

Dikten heter "Libation" och tillägnas min vän Vusi

who offer all of us the mirror to our own humanity.

som sitter i publiken någonstans.

I want to end with a poem by an American poet called Lucille Clifton.

"Dryckesoffer,

North Carolina, 1999.

The poem is called "Libation," and it's for my friend Vusi

Jag erbjuder denna gin till denna mark.

who is in the audience here somewhere.

Jag föreställer mig en gammal man som gråter här,

"Libation,

North Carolina, 1999.

utanför förmannens synfält.

I offer to this ground, this gin.

Han trycker sin tunga genom ett hål

där hans tand skulle vara, om han var hel.

I imagine an old man crying here,

Det smärtar i det tomrum där hans tand skulle vara,

out of the sight of the overseer.

där hans mark skulle vara,

He pushes his tongue through a hole

hans hus, hans fru, hans son, hans vackra dotter.

where his tooth would be, if he were whole.

It aches in that space where his tooth would be,

Han stryker sorgen från sitt ansikte,

where his land would be,

och för sitt törstiga finger till sin törstiga tunga,

his house, his wife, his son, his beautiful daughter.

och känner smaken av salt.

He wipes sorrow from his face,

Jag ropar ett namn som kunde vara hans.

Det här är för dig, gamle man.

and puts his thirsty finger to his thirsty tongue,

and tastes the salt.

Denna gin, denna salta jord."

Tack.

(Applåder)

I call a name that could be his.

This is for you, old man.

This gin, this salty earth."

Thank you.

(Applause)