Leslie T. Chang: The voices of China's workers

Translator: Joseph Geni Reviewer: Morton Bast

Översättare: Jona Barabas Granskare: Lisbeth Pekkari

Hej. Jag skulle vilja berätta lite

om människorna som tillverkar de saker vi använder varje dag:

Hi. So I'd like to talk a little bit about the people

våra skor, våra handväskor, våra datorer och mobiler.

who make the things we use every day:

our shoes, our handbags, our computers and cell phones.

Det här är ett samtalsämne som ofta rör upp mycket skuldkänslor.

Now, this is a conversation that often calls up a lot of guilt.

Tänk dig tonårstjejen från landsbygden

som syr dina joggingskor för mindre än en dollar per timme,

Imagine the teenage farm girl who makes less than

a dollar an hour stitching your running shoes,

eller den unge kinesiske mannen som hoppar från fabrikstaket

or the young Chinese man who jumps off a rooftop

efter att ha jobbat övertid med att montera din iPad.

after working overtime assembling your iPad.

Vi som drar fördel av globaliseringen

tycks exploatera dessa offer med varje inköp vi gör,

We, the beneficiaries of globalization, seem to exploit

these victims with every purchase we make,

och orättvisan tycks vara en del av själva produkterna.

and the injustice

Vad är det för värld vi lever i

feels embedded in the products themselves.

där en arbetare som monterar iPhones inte ens har råd att köpa en?

After all, what's wrong with a world in which a worker

on an iPhone assembly line can't even afford to buy one?

Det tas för givet att kinesiska fabriker är grymma,

It's taken for granted that Chinese factories are oppressive,

och att det är vårt begär efter billiga varor

som möjliggör detta.

and that it's our desire for cheap goods

Den här simpla skildringen som sätter likhetstecken

that makes them so.

So, this simple narrative equating Western demand

mellan västerländsk efterfrågan och kinesiskt lidande är tilltalande,

särskilt i en tid då många av oss

and Chinese suffering is appealing,

redan har skuldkänslor för vår inverkan på världen.

especially at a time when many of us already feel guilty

Men den är också felaktig och respektlös.

about our impact on the world,

but it's also inaccurate and disrespectful.

Vi måste vara extremt självupptagna om vi tror oss ha makten

We must be peculiarly self-obsessed to imagine that we

att driva tiotals miljoner människor på andra sidan jordklotet

have the power to drive tens of millions of people

att migrera och lida så fruktansvärt.

on the other side of the world to migrate and suffer

in such terrible ways.

Kina tillverkar varor för marknader över hela världen,

In fact, China makes goods for markets all over the world,

inklusive sin egen, på grund av en rad faktorer:

including its own, thanks to a combination of factors:

låga kostnader, en stor, utbildad arbetskraft,

its low costs, its large and educated workforce,

och ett flexibelt tillverkningssystem

and a flexible manufacturing system

som reagerar snabbt på marknadens efterfrågan.

Genom att fokusera så mycket på oss själva och våra prylar

that responds quickly to market demands.

By focusing so much on ourselves and our gadgets,

har vi gjort de här människorna osynliga,

we have rendered the individuals on the other end

lika små och utbytbara som delarna i en mobil.

into invisibility, as tiny and interchangeable

Kinesiska arbetare tvingas inte in i fabriker

as the parts of a mobile phone.

på grund av vårt omättliga begär efter iPods.

Chinese workers are not forced into factories

De väljer att lämna sina hem för att tjäna pengar,

because of our insatiable desire for iPods.

They choose to leave their homes in order to earn money,

för att få nya kunskaper, och för att se världen.

to learn new skills, and to see the world.

Det som har har saknats i den pågående globaliseringsdebatten

In the ongoing debate about globalization, what's

är arbetarnas egna röster.

been missing is the voices of the workers themselves.

Här är några av dem.

Bao Yongxiu: "Min mamma säger åt mig att komma hem och gifta mig,

Here are a few.

Bao Yongxiu: "My mother tells me to come home

men om jag gifter mig nu innan jag har förverkligat mig själv,

and get married, but if I marry now, before I have fully

så kan jag bara gifta mig med en vanlig arbetare,

developed myself, I can only marry an ordinary worker,

så jag har ingen brådska."

so I'm not in a rush."

Chen Ying: "När jag åkte hem över nyåret sa alla att jag hade förändrats.

Chen Ying: "When I went home for the new year,

De frågade vad jag hade gjort, som gjort att jag förändrats så mycket.

everyone said I had changed. They asked me,

what did you do that you have changed so much?

Jag berättade för dem att jag studerat och arbetat hårt.

I told them that I studied and worked hard. If you tell them

Om jag skulle berätta mer än så skulle de ändå inte förstå."

more, they won't understand anyway."

Wu Chunming:

"Även om jag tjänar mycket pengar så är jag inte nöjd med bara det.

Wu Chunming: "Even if I make a lot of money,

Att bara tjäna pengar räcker inte för att skapa mening i livet."

it won't satisfy me.

Just to make money is not enough meaning in life."

Xiao Jin:

"Nu när jag går av mitt skift så studerar jag engelska,

Xiao Jin: "Now, after I get off work, I study English,

för i framtiden kommer våra kunder inte bara att vara kineser,

så vi måste lära oss fler språk."

because in the future, our customers won't

be only Chinese, so we must learn more languages."

Alla de här personerna är unga kvinnor, 18 eller 19 år gamla.

All of these speakers, by the way, are young women,

18 or 19 years old.

Jag spenderade två år på att lära känna fabriksarbetare som de här

So I spent two years getting to know assembly line workers

i fabriksstaden Dongguan i södra Kina.

like these in the south China factory city called Dongguan.

En del samtalsämnen dök upp gång på gång:

hur mycket pengar de tjänade,

Certain subjects came up over and over:

vilken sorts man de ville gifta sig med,

how much money they made,

om de skulle gå över till en annan fabrik, eller stanna där de var.

what kind of husband they hoped to marry,

whether they should jump to another factory

Andra samtalsämnen dök nästan aldrig upp,

or stay where they were.

till exempel levnadsförhållandena, som i mina ögon liknade fängelseliv:

Other subjects came up almost never, including

living conditions that to me looked close to prison life:

10 eller 15 arbetare i ett rum,

50 personer som delade på ett badrum,

10 or 15 workers in one room,

50 people sharing a single bathroom,

dagar och nätter som styrdes av fabriksklockan.

days and nights ruled by the factory clock.

Alla de kände hade liknande levnadsförhållanden,

Everyone they knew lived in similar circumstances,

och då var det ändå bättre än sovsalarna och hemmen

and it was still better than the dormitories and homes

på den kinesiska landsbygden.

Arbetarna talade sällan om de produkter de tillverkade,

of rural China.

och de hade ofta väldigt svårt att förklara

The workers rarely spoke about the products they made,

exakt vad det var de gjorde.

and they often had great difficulty explaining

När jag frågade Lu Qingmin,

what exactly they did.

den unga kvinna jag lärde känna bäst,

When I asked Lu Qingmin,

vad det var hon gjorde på fabriksgolvet,

the young woman I got to know best,

så svarade hon något på kinesiska som lät som "qiu xi".

what exactly she did on the factory floor,

she said something to me in Chinese that sounded like

Mycket senare insåg jag att hon hade sagt "QC", quality control.

"qiu xi."

Only much later did I realize that she had been saying

"QC," or quality control.

Hon kunde inte ens berätta för mig vad det var hon gjorde på fabriksgolvet.

She couldn't even tell me what she did on the factory floor.

Hon kunde bara upprepa en förvrängd förkortning

på ett språk hon inte förstod.

All she could do was parrot a garbled abbreviation

in a language she didn't even understand.

Karl Marx såg det här som kapitalismens tragedi:

Karl Marx saw this as the tragedy of capitalism,

alienationen av arbetaren från resultatet av arbetet.

the alienation of the worker from the product of his labor.

I jämförelse med till exempel en skomakare eller skåptillverkare

Unlike, say, a traditional maker of shoes or cabinets,

har arbetaren inom fabriksindustrin ingen kontroll, inget nöje,

the worker in an industrial factory has no control,

och ingen verklig tillfredställelse eller förståelse för sitt eget arbete.

no pleasure, and no true satisfaction or understanding

Men liksom så många andra teorier som Marx kom fram till

in her own work.

But like so many theories that Marx arrived at

där han satt i läsrummet på British Museum,

sitting in the reading room of the British Museum,

blev den här också felaktig.

he got this one wrong.

Bara för att en person använder sin tid till att tillverka en sak

Just because a person spends her time

betyder det inte att hon blir den saken.

making a piece of something does not mean

that she becomes that, a piece of something.

Vad hon gör med pengarna hon tjänar,

vad hon lär sig, och hur det förändrar henne,

What she does with the money she earns,

what she learns in that place, and how it changes her,

det är det som har betydelse.

these are the things that matter.

Det spelar ingen roll vad en fabrik tillverkar,

och arbetarna bryr sig inte ett dugg om vem som köper produkterna.

What a factory makes is never the point, and

the workers could not care less who buys their products.

Nyhetsreportage från kinesiska fabriker förstorar däremot förhållandet

Journalistic coverage of Chinese factories,

mellan arbetarna och produkterna de tillverkar.

on the other hand, plays up this relationship

Många artiklar räknar ut hur lång tid det skulle ta för arbetaren

between the workers and the products they make.

Many articles calculate: How long would it take

att tjäna ihop tillräckligt för att kunna köpa produkten han tillverkar.

for this worker to work in order to earn enough money

En nyanställd kinesisk arbetare vid monteringbandet på en iPhone-fabrik

to buy what he's making?

For example, an entry-level-line assembly line worker

skulle till exempel behöva slänga ut två och en halv månadslöner för en iPhone.

in China in an iPhone plant would have to shell out

two and a half months' wages for an iPhone.

Men hur betydelsefull är egentligen den uträkningen?

But how meaningful is this calculation, really?

Jag skrev till exempel nyligen en artikel i The New Yorker,

For example, I recently wrote an article

men jag har inte råd med en reklamplats i den.

in The New Yorker magazine,

Men vem bryr sig?

but I can't afford to buy an ad in it.

Jag vill inte ha en reklamplats

och de flesta arbetare vill inte ha iPhones.

But, who cares? I don't want an ad in The New Yorker,

and most of these workers don't really want iPhones.

De räknar på andra saker.

Hur länge ska jag stanna i den här fabriken?

Their calculations are different.

Hur mycket pengar kan jag spara ihop?

How long should I stay in this factory?

Hur mycket pengar behövs för att köpa en lägenhet eller en bil,

How much money can I save?

How much will it take to buy an apartment or a car,

eller att gifta sig, eller ha råd med mitt barns skolgång?

to get married, or to put my child through school?

Arbetarna jag lärde känna

hade en svårbegriplig relation till produkterna de tillverkade.

The workers I got to know had a curiously abstract

relationship with the product of their labor.

Ungefär ett år efter att jag träffat Lu Qingmin, eller Min,

About a year after I met Lu Qingmin, or Min,

bjöd hon med mig hem till sin by för att fira det kinesiska nyåret.

she invited me home to her family village

På tåget hem gav hon mig en present:

for the Chinese New Year.

en plånbok av märket Coach, med bruna läderdetaljer.

On the train home, she gave me a present:

a Coach brand change purse with brown leather trim.

Jag tackade och antog att den var fejk

precis som allt annat man kunde köpa i Dongguan.

I thanked her, assuming it was fake,

like almost everything else for sale in Dongguan.

När vi hade kommit fram gav Min en present till sin mamma:

After we got home, Min gave her mother another present:

en rosa handväska av märket Dooney & Bourke,

och några kvällar senare

a pink Dooney & Bourke handbag,

visade hennes syster upp en rödbrun axelväska från LeSportsac.

and a few nights later, her sister was showing off

a maroon LeSportsac shoulder bag.

Det gick sakta upp för mig

att de här handväskorna tillverkades i deras fabrik,

Slowly it was dawning on me that these handbags

och att varenda en av dem var äkta vara.

were made by their factory,

and every single one of them was authentic.

Mins syster sa till föräldrarna:

"I Amerika får man ge 320 dollar för den här väskan."

Min's sister said to her parents,

"In America, this bag sells for 320 dollars."

Föräldrarna, som är jordbrukare, såg på och var mållösa.

Her parents, who are both farmers, looked on, speechless.

"Och inte nog med det - Coach kommer med en ny kollektion, 2191.

"And that's not all -- Coach is coming out with a new line,

En väska kommer att kosta 6 000."

2191," she said. "One bag will sell for 6,000."

Efter en liten paus sa hon:

She paused and said, "I don't know if that's 6,000 yuan or

"Jag vet inte om det är 6 000 yuan eller 6 000 dollar, men det är 6 000."

6,000 American dollars, but anyway, it's 6,000." (Laughter)

(Skratt)

Mins systers pojkvän,

som hade följt med henne hem över nyåret, sa:

Min's sister's boyfriend, who had traveled home with her

"Den ser inte ut att vara värd så mycket."

for the new year, said,

Mins syster sa till honom:

"It doesn't look like it's worth that much."

"En del förstår sig faktiskt på sådana här saker.

Min's sister turned to him and said, "Some people actually

Du förstår inte ett skit."

understand these things. You don't understand shit."

(Skratt) (Applåder)

(Laughter) (Applause)

I Mins värld hade Coach-väskorna ett märkligt värde.

In Min's world, the Coach bags had a curious currency.

De var inte direkt värdelösa,

men de var inte på långa vägar värda vad de kostade,

They weren't exactly worthless, but they were nothing

för nästan ingen de kände ville köpa en, eller visste hur mycket de var värda.

close to the actual value, because almost no one they knew

wanted to buy one, or knew how much it was worth.

När en vän till Mins storasyster skulle gifta sig

Once, when Min's older sister's friend got married,

tog hon med sig en handväska som bröllopspresent.

En annan gång, när Min redan lämnat väskfabriken,

she brought a handbag along as a wedding present.

Another time, after Min had already left

kom en yngre syster och hälsade på,

the handbag factory, her younger sister came to visit,

och hade tagit med sig två Coach Signature-väskor som presenter.

bringing two Coach Signature handbags as gifts.

Jag öppnade ett fack på den ena väskan

och fann ett kort där det stod på engelska:

I looked in the zippered pocket of one,

and I found a printed card in English, which read,

"En amerikansk klassiker.

År 1941 gav den blanka ytan på en amerikansk baseballhandske

"An American classic.

In 1941, the burnished patina

grundaren av Coach inspiration att skapa en ny serie handväskor

of an all-American baseball glove

inspired the founder of Coach to create

av samma utsökta, mjuka läder.

a new collection of handbags from the same

luxuriously soft gloved-hand leather.

Sex skickliga läderhantverkare skapade tolv stycken Signature-handväskor

Six skilled leatherworkers crafted 12 Signature handbags

med perfekta proportioner och en tidlös stil.

with perfect proportions and a timeless flair.

De var nyskapande, funktionella, och älskade av kvinnor överallt.

They were fresh, functional, and women everywhere

En ny amerikansk klassiker hade sett dagens ljus."

adored them. A new American classic was born."

Jag undrar vad Karl Marx skulle ha sagt om Min och hennes systrar.

I wonder what Karl Marx would have made of Min

Deras relation till slutprodukten av arbetet

and her sisters.

var mer komplicerad, förvånande och skrattretande

Their relationship with the product of their labor

än han skulle ha kunnat tro.

was more complicated, surprising and funny

Och ändå lever hans syn på världen kvar,

than he could have imagined.

i vår tendens att se på arbetarna som ansiktslösa massor,

And yet, his view of the world persists, and our tendency

och vår övertygelse om att vi vet vad de tänker.

to see the workers as faceless masses,

to imagine that we can know what they're really thinking.

Första gången jag träffade Min hade hon precis fyllt 18

The first time I met Min, she had just turned 18

och sagt upp sig från sitt första jobb

vid monteringsbandet på en elektronikfabrik.

and quit her first job on the assembly line

Under de två år som följde såg jag hur hon bytte jobb fem gånger,

of an electronics factory.

Over the next two years, I watched as she switched jobs

för att slutligen landa i ett välbetalt jobb

five times, eventually landing a lucrative post

på inköpsavdelningen på en metallfabrik.

in the purchasing department of a hardware factory.

Senare gifte hon sig med en annan migrantarbetare,

flyttade med honom till hans by,

Later, she married a fellow migrant worker,

fick två döttrar,

moved with him to his village,

och sparade ihop tillräckligt för att köpa en begagnad Buick till sig själv,

gave birth to two daughters,

and saved enough money to buy a secondhand Buick

och en lägenhet till sina föräldrar.

for herself and an apartment for her parents.

För inte så länge sedan återvände hon till Dongguan på egen hand

She recently returned to Dongguan on her own

för att ta ett jobb i en fabrik som tillverkar lyftkranar,

to take a job in a factory that makes construction cranes,

och lämnade för en tid mannen och barnen hemma i byn.

temporarily leaving her husband and children

Hon skrev till mig i ett mejl nyligen:

back in the village.

In a recent email to me, she explained,

"Man måste ha lite ambitioner som ung,

"A person should have some ambition while she is young

så att man på ålderns höst kan se tillbaka på livet,

och känna att det inte gick en förbi utan mening."

so that in old age she can look back on her life

and feel that it was not lived to no purpose."

Över hela Kina finns det 150 miljoner arbetare som henne.

Across China, there are 150 million workers like her,

En tredjedel av dem är kvinnor som har lämnat sina byar

för att arbeta i fabrikerna, hotellen, restaurangerna

one third of them women, who have left their villages

to work in the factories, the hotels, the restaurants

och på konstruktionsanläggningarna i de stora städerna.

Sammantaget utgör de den största folkvandringen i historien.

and the construction sites of the big cities.

Together, they make up the largest migration in history,

Och det är globaliseringen,

den här kedjan som börjar i en kinesisk jordbrukarby

and it is globalization, this chain that begins

och slutar med iPhones i våra fickor och Nike-skor på våra fötter

in a Chinese farming village

and ends with iPhones in our pockets and Nikes on our feet

och Coach-väskor på våra armar,

som har förändrat hur dessa miljoner människor

and Coach handbags on our arms

arbetar, gifter sig, lever och tänker.

that has changed the way these millions of people

work and marry and live and think.

Det är få av dem som skulle vilja gå tillbaka till hur det var förr.

Very few of them would want to go back

to the way things used to be.

Första gången jag åkte till Dongguan var jag orolig

When I first went to Dongguan, I worried that

att det skulle vara deprimerande att spendera så mycket tid med arbetare.

it would be depressing to spend so much time with workers.

Jag oroade mig också för att inget skulle hända i deras liv,

I also worried that nothing would ever happen to them,

eller att de inte skulle ha något att säga mig.

Istället fann jag unga kvinnor som var smarta och roliga,

or that they would have nothing to say to me.

Instead, I found young women who were smart and funny

modiga och generösa.

and brave and generous.

Genom att öppna upp sina liv för mig, lärde de mig så mycket om fabriker,

By opening up their lives to me,

om Kina, och om att leva i världen.

they taught me so much about factories

and about China and about how to live in the world.

Det här är Coach-plånboken som Min gav till mig

This is the Coach purse that Min gave me

på tåget hem till hennes familj.

Jag bär med mig den som en påminnelse om mina band till de kvinnor jag skrev om.

on the train home to visit her family.

I keep it with me to remind me of the ties that tie me

to the young women I wrote about,

Band som inte är av ekonomisk, men av personlig natur,

ties that are not economic but personal in nature,

och som inte räknas i pengar, utan i minnen.

measured not in money but in memories.

Den är också en påminnelse om att saker man föreställer sig,

This purse is also a reminder that the things that you imagine,

där man sitter på sitt kontor eller på biblioteket,

sitting in your office or in the library,

inte överensstämmer med vad man finner när man faktiskt tar steget ut i världen.

are not how you find them when you actually go out

Tack.

(Applåder)

into the world.

Thank you. (Applause)

(Applause)

Chris Anderson: Tack Leslie.

Det där var en inblick många av oss aldrig har fått förut.

Chris Anderson: Thank you, Leslie, that was an insight

Men jag är nyfiken...

that a lot of us haven't had before.

Låt säga att du fick en minut med Apples chef för tillverkning.

But I'm curious. If you had a minute, say,

with Apple's head of manufacturing,

Vad skulle du säga?

Leslie Chang: En minut?

what would you say?

CA: En minut. (Skratt)

Leslie Chang: One minute?

LC: Vad som verkligen imponerade mig vad gäller arbetarna

CA: One minute. (Laughter)

var hur motiverade de var, ambitiösa, påhittiga,

LC: You know, what really impressed me about the workers

is how much they're self-motivated, self-driven,

och det som slog mig var att det de önskade mest var utbildning.

resourceful, and the thing that struck me,

Många kom från väldigt fattiga förhållanden.

what they want most is education, to learn,

Många hade hoppat av skolan i sjunde eller åttonde klass.

because most of them come from very poor backgrounds.

They usually left school when they were in 7th or 8th grade.

Deras föräldrar var ofta analfabeter.

Sen kommer de till stan,

Their parents are often illiterate,

och på egen hand, på kvällar och helger, tar de kurser i data eller engelska,

and then they come to the city, and they, on their own,

at night, during the weekends, they'll take a computer class,

och får lära sig väldigt grundläggande saker,

they'll take an English class, and learn

som att skriva ett dokument i Word, eller att säga enkla fraser på engelska.

really, really rudimentary things, you know,

like how to type a document in Word,

or how to say really simple things in English.

Så om man verkligen vill hjälpa arbetarna,

ska man starta små, koncentrerade, praktiska kurser.

So, if you really want to help these workers,

start these small, very focused, very pragmatic classes

Och vad som kommer hända sen är att alla arbetare kommer att gå vidare,

in these schools, and what's going to happen is,

men förhoppningsvis till högre tjänster inom Apple.

all your workers are going to move on,

but hopefully they'll move on into higher jobs within Apple,

Det är ett sätt att stödja deras sociala rörlighet och utveckling.

and you can help their social mobility

Det är sådant de säger att de vill ha.

and their self-improvement.

De säger inte: "Jag vill ha varmare vatten i duschen,

When you talk to workers, that's what they want.

ett bättre rum, eller en TV."

They do not say, "I want better hot water in the showers.

Det vore fint om det fanns, med det är inte därför de är där,

I want a nicer room. I want a TV set."

det är inte deras fokus.

I mean, it would be nice to have those things,

but that's not why they're in the city,

CA: Fanns det en känsla i deras berättelser

and that's not what they care about.

CA: Was there a sense from them of a narrative that

av att saker var svåra och hemska,

eller var det skildringar av utveckling,

things were kind of tough and bad, or was there a narrative

och att saker med tiden blev bättre?

of some kind of level of growth, that things over time

LC: Definitivt. Absolut.

were getting better?

Det var intressant,

LC: Oh definitely, definitely. I mean, you know,

för jag spenderade i stort sett två år i den här staden, Dongguan,

it was interesting, because I spent basically two years

och under den tiden kunde man se enorma förändringar i varje persons liv.

hanging out in this city, Dongguan,

and over that time, you could see immense change

Uppåt, nedåt, sidledes, fast generellt sett uppåt.

in every person's life: upward, downward, sideways,

Ger man det tid så går det uppåt.

but generally upward.

Jag träffade folk som hade flyttat till stan för tio år sedan,

If you spend enough time, it's upward, and I met people

och som nu var stadsbor av medelklass,

who had moved to the city 10 years ago, and who are now

så riktningen är helt klart uppåt.

basically urban middle class people,

Det är bara svårt att se det när man plötsligt slukas upp av staden.

so the trajectory is definitely upward.

It's just hard to see when you're suddenly

Alla verkar fattiga och desperata, men det är inte så det är.

sucked into the city. It looks like everyone's poor and

Det är klart att det är tufft i fabrikerna,

desperate, but that's not really how it is.

och det är inte jobb du eller jag skulle vilja göra,

Certainly, the factory conditions are really tough,

and it's nothing you or I would want to do,

men från deras perspektiv är situationen de kom ifrån ännu värre,

but from their perspective, where they're coming from

och förhoppningsvis är de på väg mot något mycket bättre.

is much worse, and where they're going

Jag ville bara bidra med det sammanhanget,

is hopefully much better, and I just wanted to give

att det som pågår i deras värld inte är detsamma som pågår i er.

that context of what's going on in their minds,

CA: Tack så mycket för ditt föredrag.

not what necessarily is going on in yours.

Tack så mycket.

CA: Thanks so much for your talk.

(Applåder)

Thank you very much. (Applause)