Ben Saunders: To the South Pole and back — the hardest 105 days of my life

Översättare: Lina Klingberg Granskare: Annika Bidner

So in the oasis of intelligentsia that is TED,

I denna oas av intellektuella

som TED utgör

I stand here before you this evening

står jag här framför er ikväll

as an expert in dragging heavy stuff around cold places.

som en expert på att dra runt tunga saker på kalla platser.

Jag har lett polarexpeditioner större delen av mitt vuxna liv

I've been leading polar expeditions for most of my adult life,

and last month, my teammate Tarka L'Herpiniere and I

och förra månaden lyckades min teamkamrat Tarka L'Herpiniere och jag

finished the most ambitious expedition I've ever attempted.

avsluta den mest ambitiösa expedition jag någonsin försökt mig på.

Det känns faktiskt som om jag transporterats raka vägen hit

In fact, it feels like I've been transported straight here

from four months in the middle of nowhere,

från fyra månader mitt ute i ingenstans

mostly grunting and swearing, straight to the TED stage.

mestadels grymtandes och svärandes, direkt till TED-scenen.

So you can imagine that's a transition that hasn't been entirely seamless.

Så ni kan föreställa er att det har varit en inte helt sömlös övergång.

One of the interesting side effects

En intressant bieffekt verkar vara

seems to be that my short-term memory is entirely shot.

att korttidsminnet är skadat.

So I've had to write some notes

Så jag var tvungen att skriva stödord

to avoid too much grunting and swearing in the next 17 minutes.

för att undvika för mycket grymtande och svärande

under de kommande 17 minuterna.

This is the first talk I've given about this expedition,

Detta är mitt första föredrag om den här expeditionen

and while we weren't sequencing genomes or building space telescopes,

och även om vi inte sekvenserade genom eller byggde rymdteleskop

this is a story about giving everything we had to achieve something

är detta en berättelse om att ge allt man har för att klara av något

that hadn't been done before.

som inte genomförts tidigare.

So I hope in that you might find some food for thought.

Så jag hoppas att det kan ge dig något att fundera över.

It was a journey, an expedition in Antarctica,

Det var en resa, en expedition i Antarktis

den kallaste, blåsigaste, torraste kontinenten

the coldest, windiest, driest and highest altitude continent on Earth.

med högst altitud på jorden.

It's a fascinating place. It's a huge place.

Det är en fascinerande plats. Det är enormt.

It's twice the size of Australia,

Den är dubbelt så stor som Australien

a continent that is the same size as China and India put together.

en kontinent som är lika stor som Kina och Indien tillsammans.

As an aside, I have experienced

Som ett sidospår - jag har upptäckt

an interesting phenomenon in the last few days,

ett intressant fenomen de senaste dagarna

something that I expect Chris Hadfield may get at TED in a few years' time,

något jag tror Chris Hadfield kommer ta upp på TED om några år

samtal som låter ungefär så här:

conversations that go something like this:

"Åh, Antarktis. Häftigt.

"Oh, Antarctica. Awesome.

My husband and I did Antarctica with Lindblad for our anniversary."

Min man och jag åkte till Antarktis med Lindblad

när vi firade vår bröllopsdag."

Or, "Oh cool, did you go there for the marathon?"

Eller "Åh, häftigt. Åkte ni dit för maratonloppet?"

(Laughter)

(Skratt)

Our journey was, in fact, 69 marathons back to back

Vår resa var faktiskt 69 maratonlopp på rad

in 105 days, an 1,800-mile round trip on foot from the coast of Antarctica

under 105 dagar, en 290 mil lång färd till fots från Antarktis kust

to the South Pole and back again.

till Sydpolen och tillbaka igen.

In the process, we broke the record

Under tiden slog vi rekordet

for the longest human-powered polar journey in history by more than 400 miles.

för den längsta, av människan drivna, polarresan i historien med över 64 mil.

(Applåder)

(Applause)

For those of you from the Bay Area,

För er som kommer från Bay Area

it was the same as walking from here to San Francisco,

det var samma sak som att gå härifrån till San Fransisco

och sedan vända om och gå tillbaka igen.

then turning around and walking back again.

So as camping trips go, it was a long one,

Om man talar om campingresor så var det en lång sådan

and one I've seen summarized most succinctly here

och en resa jag har sammanfattat väldigt kortfattat här

on the hallowed pages of Business Insider Malaysia.

på de heliga sidorna i Business Insider Malaysia.

["Two Explorers Just Completed A Polar Expedition That Killed Everyone The Last Time It Was Attempted"]

[Två upptäckare överlever polarexpedition som tidigare dödat samtliga]

Chris Hadfield talked so eloquently

Chris Hadfield pratade så elegant

about fear and about the odds of success, and indeed the odds of survival.

om rädsla och om oddsen för att lyckas, och även oddsen för att överleva.

Of the nine people in history that had attempted this journey before us,

Av de nio personer som i historien som försökt sig på denna resa före oss

none had made it to the pole and back,

har ingen tagit sig till polen och tillbaka

and five had died in the process.

och fem har mist livet under sina försök.

This is Captain Robert Falcon Scott.

Det här är Kapten Robert Falcon Scott.

Han ledde det team som senast försökte sig på denna resa.

He led the last team to attempt this expedition.

Scott och hans rival Sir Ernest Shackleton

Scott and his rival Sir Ernest Shackleton,

over the space of a decade,

ledde i över ett decenium

de båda expeditioner som tävlade om att bli förste man att nå Sydpolen

both led expeditions battling to become the first to reach the South Pole,

to chart and map the interior of Antarctica,

för att undersöka och kartlägga Antarktis inifrån,

a place we knew less about, at the time,

en plats vi just då hade mindre kunskap om

than the surface of the moon,

än ytan på månen

because we could see the moon through telescopes.

för vi kunde se månen genom teleskop.

Antarctica was, for the most part, a century ago, uncharted.

Antarktis var, för hundra år sedan, till största del outforskad.

Some of you may know the story.

Vissa av er har hört historien.

Scott's last expedition, the Terra Nova Expedition in 1910,

Scotts sista expedition, Terra Nova-expeditionen 1910

startade som en stor erövring i belägringsstil.

started as a giant siege-style approach.

He had a big team using ponies,

Hans stora team använde ponnys,

using dogs, using petrol-driven tractors,

använde hundar och bensindrivna traktorer

dropping multiple, pre-positioned depots of food and fuel

lämpade av flera, förutbestämda förråd med mat och bränsle

through which Scott's final team of five would travel to the Pole,

genom vilka Scotts slutliga team på fem man skulle färdas till polen

where they would turn around and ski back to the coast again on foot.

där de skulle vända om och återvända till kusten igen på sina skidor.

Scott and his final team of five

Scott och hans slutliga team på fem man

arrived at the South Pole in January 1912

anlände till Sydpolen i januari 1912

to find they had been beaten to it by a Norwegian team led by Roald Amundsen,

och upptäckte att de hade förlorat mot Roald Amundsens norska team

som tog sig fram med hundspann.

who rode on dogsled.

Scott's team ended up on foot.

Scotts team togs sig fram till fots.

And for more than a century this journey has remained unfinished.

Och i över ett århundrade har denna resa varit fortsatt oavslutad.

Scott's team of five died on the return journey.

Scotts femmannateam dog på tillbakaresan.

And for the last decade,

Och under det senaste decenniet

I've been asking myself why that is.

har jag frågat mig själv hur det kommer sig.

How come this has remained the high-water mark?

Hur kommer det sig att detta har fortsatt att vara den högsta ribban?

Scott's team covered 1,600 miles on foot.

Scotts team tillryggalade 257 mil till fots.

No one's come close to that ever since.

Ingen har ens kommit nära det sedan dess.

So this is the high-water mark of human endurance,

Så detta är högsta nivån av mänsklig uthållighet,

human endeavor, human athletic achievement

mänsklig ansträngning och atletiska förmåga

in arguably the harshest climate on Earth.

i otvivelaktigt det hårdaste klimatet på jorden.

It was as if the marathon record

Det var som om maratonrekordet

has remained unbroken since 1912.

har stått kvar sedan 1912.

And of course some strange and predictable combination of curiosity,

Och någon sorts konstig och förutsägbar kombination av nyfikenhet,

envishet och, antagligen hybris

stubbornness, and probably hubris

fick mig att tro att jag kunde vara den som skulle avsluta uppdraget.

led me to thinking I might be the man to try to finish the job.

Till skillnad från Scotts expedition

Unlike Scott's expedition, there were just two of us,

var vi bara två

and we set off from the coast of Antarctica in October last year,

och vi startade från Antarktis kust i oktober förra året

dragging everything ourselves,

vi drog all utrustning själva

a process Scott called "man-hauling."

en metod Scott kallade "man-hauling".

When I say it was like walking from here to San Francisco and back,

När jag jämför det med att gå till San Francisco och tillbaka

I actually mean it was like dragging something that weighs a shade more

menar jag egentligen att det var som att dra något som väger lite mer

than the heaviest ever NFL player.

än NFLs tyngste spelare.

Our sledges weighed 200 kilos,

Våra slädar vägde 200 kilo,

or 440 pounds each at the start,

eller 440 pounds vardera när vi startade

the same weights that the weakest of Scott's ponies pulled.

vilket var samma vikt som Scotts svagaste ponny drog.

I början höll vi en medelhastighet på 800 meter per timme.

Early on, we averaged 0.5 miles per hour.

Perhaps the reason no one had attempted this journey until now,

Kanske var anledning till att ingen försökt sig på denna resa förrän nu,

in more than a century,

på mer än ett århundrade,

was that no one had been quite stupid enough to try.

var att ingen hade varit dum nog att ens försöka.

(Skratt)

And while I can't claim we were exploring

Även om jag inte kan säga att vi utforskade

in the genuine Edwardian sense of the word —

i äkta, edvardiansk anda -

we weren't naming any mountains or mapping any uncharted valleys —

vi namngav inga berg eller kartlade outforskade dalar -

I think we were stepping into uncharted territory in a human sense.

tror jag att vi gick på outforskat område

i mänsklig anda.

Certainly, if in the future we learn there is an area of the human brain

Om vi i framtiden kommer på att det finns ett området i hjärnan

that lights up when one curses oneself,

som aktiveras när vi förbannar oss själva

I won't be at all surprised.

skulle jag inte bli förvånad.

(Skratt)

You've heard that the average American spends 90 percent of their time indoors.

Vi har hört att en genomsnittlig amerikan tillbringar 90% av sin tid inomhus.

We didn't go indoors for nearly four months.

Vi var inte inomhus på nästan fyra månader.

We didn't see a sunset either.

Vi såg ingen solnedgång heller.

It was 24-hour daylight.

Det var 24-timmars dagsljus.

Living conditions were quite spartan.

Vi bodde rätt spartanskt.

I changed my underwear three times in 105 days

Jag bytte underkläder tre gånger på 105 dagar

and Tarka and I shared 30 square feet on the canvas.

och Tarka och jag delade på nio m² tältduk.

Men vi hade en del teknisk utrustning

Though we did have some technology that Scott could never have imagined.

som Scott aldrig hade kunnat föreställa sig.

And we blogged live every evening from the tent via a laptop

Och vi bloggade live varje kväll från tältet via en bärbar dator

och en specialgjord satellitsändare

and a custom-made satellite transmitter,

all of which were solar-powered:

allt drevs av solenergi:

vi hade en böjbar solpanel på tältet.

we had a flexible photovoltaic panel over the tent.

And the writing was important to me.

Och skrivandet var viktigt för mig.

As a kid, I was inspired by the literature of adventure and exploration,

Som barn blev jag inspirerad av skrivna berättelser

om äventyr och upptäckter

and I think we've all seen here this week

jag tror att vi alla den här veckan har sett

the importance and the power of storytelling.

betydelsen och kraften i historieberättande.

So we had some 21st-century gear,

Visst, vi hade utrustning från 2000-talet

but the reality is that the challenges that Scott faced

men verkligheten är att de utmaningar Scott stod inför

were the same that we faced:

var samma som vi stod inför:

those of the weather and of what Scott called glide,

utmaningarna med vädret och det Scott kallade glid

the amount of friction between the sledges and the snow.

mängden friktion mellan slädarna och snön.

The lowest wind chill we experienced was in the -70s,

Den lägsta kylan i vinden som vi utsattes för var runt -50 C

and we had zero visibility, what's called white-out,

och vi hade ingen sikt, det som kallas för flatljus

for much of our journey.

under större delen av vår resa.

We traveled up and down one of the largest

Vi tog oss upp och ner för en av de största

and most dangerous glaciers in the world, the Beardmore glacier.

och farligaste glaciärerna i världen,

It's 110 miles long; most of its surface is what's called blue ice.

Beardmoreglaciären.

Den är 177 km lång; dess yta är till stor del täckt av s.k. blåis.

You can see it's a beautiful, shimmering steel-hard blue surface

Ni kan se dess vackra, skimrande och stålhårda, blåa yta

covered with thousands and thousands of crevasses,

täckt av tusen och åter tusen skrevor

these deep cracks in the glacial ice up to 200 feet deep.

dessa djupa håligheter i glaciärisen kan vara upp till 60 m djupa.

Planes can't land here,

Flygplan kan inte landa här

so we were at the most risk,

så vi var i störst fara

technically, when we had the slimmest chance of being rescued.

när vi i princip hade minst möjlighet att kunna bli räddade.

Vi tog oss till Sydpolen efter 61 dagar till fots

We got to the South Pole after 61 days on foot,

with one day off for bad weather,

en dag försenade till följd av dåligt väder

and I'm sad to say, it was something of an anticlimax.

men tyvärr vad det något av ett antiklimax.

There's a permanent American base,

Det finns en permanent, amerikansk bas där:

the Amundsen-Scott South Pole Station at the South Pole.

Amundsen-Scotts sydpolsstation

på Sydpolen.

De har en mindre landningsbana, en kantin

They have an airstrip, they have a canteen,

they have hot showers,

de har varma duschar

they have a post office, a tourist shop,

de har ett postkontor, en souvenirbutik

a basketball court that doubles as a movie theater.

en basketplan som även fungerar som biograf.

Det är lite annorlunda idag

So it's a bit different these days,

och det finns även massor med skräp där.

and there are also acres of junk.

I think it's a marvelous thing

Jag tycker det är fascinerande

that humans can exist 365 days of the year

att människor kan leva 365 dagar om året

with hamburgers and hot showers and movie theaters,

med hamburgare, varma duschar och biografer

but it does seem to produce a lot of empty cardboard boxes.

med det verkar skapa en hel del tomma pappkartonger.

You can see on the left of this photograph,

Ni kan se till vänster i det här fotot

several square acres of junk

kvadratkilometer med skräp

waiting to be flown out from the South Pole.

som väntar på att flygas ut från Sydpolen.

But there is also a pole at the South Pole,

Men det finns en stolpe på Sydpolen

and we got there on foot, unassisted,

och vi tog oss dit till fots, utan assistans

unsupported, by the hardest route,

utan hjälp, på den svåraste rutten

900 miles in record time,

145 mil på rekordtid

dragging more weight than anyone in history.

med mer vikt i släptåg än någon i historien.

And if we'd stopped there and flown home,

Om vi hade slutat där och flugit hem

which would have been the eminently sensible thing to do,

vilket hade varit det uppenbart smartaste att göra

then my talk would end here

så hade mitt föredrag slutat här

and it would end something like this.

och det hade slutat ungefär så här:

If you have the right team around you, the right tools, the right technology,

Om du har rätt personer omkring dig, rätt verktyg och rätt utrustning

and if you have enough self-belief and enough determination,

om du har tillräckligt stark tro på dig själv och är tillräckligt envis

then anything is possible.

så är vad som helst möjligt.

But then we turned around,

Men sedan vände vi tillbaka

and this is where things get interesting.

och det är nu det börjar bli intressant.

High on the Antarctic plateau,

Högt upp på den antarktiska platån

over 10,000 feet, it's very windy, very cold, very dry, we were exhausted.

över 3 000 m, det var väldigt blåsigt, kallt och torrt, var vi helt slutkörda.

We'd covered 35 marathons,

Vi hade tillryggalagt 35 maraton

we were only halfway,

och vi var bara halvvägs

and we had a safety net, of course,

vi hade ett skyddsnät så klart

of ski planes and satellite phones

med flygplan och satellittelefoner

and live, 24-hour tracking beacons that didn't exist for Scott,

en direktsänd 24-timmarssändare som inte fanns tillgängligt för Scott

but in hindsight,

men så här i efterhand

rather than making our lives easier,

istället för att göra våra liv enklare

the safety net actually allowed us

tillät skyddsnätet oss faktiskt att

to cut things very fine indeed,

minimera marginalerna

to sail very close to our absolute limits as human beings.

att röra oss väldigt nära gränsen för våra egna begränsningar.

And it is an exquisite form of torture

Och det är en utomordentlig form av tortyr

to exhaust yourself to the point of starvation day after day

att trötta ut dig själv till svältgränsen dag efter dag

while dragging a sledge full of food.

samtidigt som du drar en släde full med mat.

For years, I'd been writing glib lines in sponsorship proposals

I åratal har jag skrivit säljande brev till sponsorer

about pushing the limits of human endurance,

om att tänja på gränserna för människans uthållighet

but in reality, that was a very frightening place to be indeed.

men i sanningens namn var det en mycket skrämmande situation

att befinna sig i.

We had, before we'd got to the Pole,

Innan vi tog oss till polen hade vi

two weeks of almost permanent headwind, which slowed us down.

under två veckor en nästintill ständig motvind som sinkade oss.

As a result, we'd had several days of eating half rations.

Därför åt vi under flera dagar halva matransoner.

We had a finite amount of food in the sledges to make this journey,

Vi hade en bestämd mängd mat i slädarna för resan

so we were trying to string that out

så vi försökte få det att räcka

by reducing our intake to half the calories we should have been eating.

genom att begränsa vårt intag till hälften av de kalorier vi borde fått i oss.

As a result, we both became increasingly hypoglycemic —

Till följd av detta hamnade vi båda på en låg blodsockernivå,

we had low blood sugar levels day after day —

vi hade lågt blodsocker dag efter annan

and increasingly susceptible to the extreme cold.

och blev mer mottagliga för den extrema kylan.

Tarka took this photo of me one evening

Tarka tog denna här bilden av mig en kväll

after I'd nearly passed out with hypothermia.

efter att jag nästan svimmat av nerkylning.

We both had repeated bouts of hypothermia, something I hadn't experienced before,

Vi båda hade perioder där vi var nerkylda, något jag aldrig upplevt förut,

and it was very humbling indeed.

vilket gjorde en väldigt ödmjuk.

As much as you might like to think, as I do,

Hur mycket du än vill tro, precis som jag gör

that you're the kind of person who doesn't quit,

att du är den typen av person som inte ger upp

that you'll go down swinging,

att du kör på tills du stupar

hypothermia doesn't leave you much choice.

när du är nerkyld har du inte mycket till val.

You become utterly incapacitated.

Man blir fullständigt utslagen.

It's like being a drunk toddler.

Det är som att vara en full tvååring.

You become pathetic.

Man blir helt oduglig.

I remember just wanting to lie down and quit.

Jag minns att jag bara ville lägga mig ner och avbryta.

It was a peculiar, peculiar feeling,

Det var en märklig, märklig känsla

and a real surprise to me to be debilitated to that degree.

och att bli så försvagad kom som en verklig överraskning för mig.

And then we ran out of food completely,

Och sedan tog maten helt slut

46 miles short of the first of the depots

75 km ifrån vårt första förråd

that we'd laid on our outward journey.

som vi placerat ut på vår utresa.

We'd laid 10 depots of food,

Vi la ut 10 förråd med mat

literally burying food and fuel, for our return journey —

helt enkelt begravde mat och bränsle för tillbakaresan -

the fuel was for a cooker so you could melt snow to get water —

bränslet var till fältköket så att vi kunde smälta snö till vatten -

and I was forced to make the decision to call for a resupply flight,

och jag tvingades ta beslutet att kalla på ett stödplan

ett flygplan som släppte av mat för åtta dagar

a ski plane carrying eight days of food to tide us over that gap.

så att vi överlevde det glappet.

They took 12 hours to reach us from the other side of Antarctica.

Det tog 12 timmar för dem att nå oss från andra sidan av Antarktis.

Calling for that plane was one of the toughest decisions of my life.

Att kalla in det planet var ett av de svåraste besluten jag behövt ta.

And I sound like a bit of a fraud standing here now with a sort of belly.

Och jag låter som en lurendrejare när jag står här med en mage.

I've put on 30 pounds in the last three weeks.

Jag har gått upp över 13 kg de senaste tre veckorna.

Being that hungry has left an interesting mental scar,

Att vara så hungrig har lämnat ett intressant, mentalt ärr

which is that I've been hoovering up every hotel buffet that I can find.

vilket betyder att jag har vräkt i mig av alla hotellbufféer jag kunnat hitta.

(Laughter)

(Skratt)

But we were genuinely quite hungry, and in quite a bad way.

Men vi var verkligen hungriga och i rätt så dåligt skick.

I don't regret calling for that plane for a second,

Jag ångrar inte en sekund att jag kallade på planet

because I'm still standing here alive,

för jag står fortfarande här, levande

with all digits intact, telling this story.

med alla fingrar i behåll och berättar det här.

But getting external assistance like that was never part of the plan,

Men att få utomstående hjälp så där var aldrig en del av planen

and it's something my ego is still struggling with.

och det är något som mitt ego fortfarande kämpar med.

This was the biggest dream I've ever had,

Det här var den största drömmen jag någonsin haft

and it was so nearly perfect.

och den var så nära perfekt.

On the way back down to the coast,

På vägen tillbaka ner till kusten

our crampons — they're the spikes on our boots

gick våra isbroddar - det är spikarna på skorna

that we have for traveling over this blue ice on the glacier —

som vi har för att ta oss över blåisen på glaciären -

broke on the top of the Beardmore.

sönder på Beardmores topp.

We still had 100 miles to go downhill

Vi hade fortfarande 16 mil att gå ner

on very slippery rock-hard blue ice.

på väldigt hal, stenhård blåis.

They needed repairing almost every hour.

De behövde lagas nästan varje timme.

To give you an idea of scale,

För att ge er en känsla av perspektiv

this is looking down towards the mouth of the Beardmore Glacier.

här ser man ner mot Beardmoreglaciärens öppning.

You could fit the entirety of Manhattan in the gap on the horizon.

Hela Manhattan skulle få plats i glipan vid horisonten.

That's 20 miles between Mount Hope and Mount Kiffin.

Det är över tre mil mellan Mount Hope och Mount Kiffin.

I've never felt as small as I did in Antarctica.

Jag har aldrig känt mig så liten som i Antarktis.

When we got down to the mouth of the glacier,

När vi tagit oss ner till glaciärens öppning

we found fresh snow had obscured the dozens of deep crevasses.

upptäckte vi att nyfallen snö hade täckt över

alla de dussintals djupa skrevorna.

One of Shackleton's men described crossing this sort of terrain

En av Shackletons män beskrev denna typ av terräng som

as like walking over the glass roof of a railway station.

att gå över ett glastak över en järnvägsstation.

Vi ramlade igenom fler gånger än jag kan komma ihåg

We fell through more times than I can remember,

usually just putting a ski or a boot through the snow.

oftast bara genom att en skida eller en känga gick igenom snön.

Occasionally we went in all the way up to our armpits,

Ibland sjönk vi ner hela vägen upp till armhålorna

but thankfully never deeper than that.

men som tur var aldrig längre än så.

And less than five weeks ago, after 105 days,

Och för mindre än fem veckor sedan, efter 105 dagar, tog vi oss över

we crossed this oddly inauspicious finish line,

denna märkligt olycksbådande mållinje,

the coast of Ross Island on the New Zealand side of Antarctica.

Rossöns kust på den nyzeeländska sidan av Antarktis.

You can see the ice in the foreground

man kan se isen i förgrunden

and the sort of rubbly rock behind that.

och den här typen av vassa berg bakom.

Behind us lay an unbroken ski trail of nearly 1,800 miles.

Bakom oss låg ett orört skidspår på nästan 290 mil.

We'd made the longest ever polar journey on foot,

Vi gjorde den längsta polarresan någonsin till fots

something I'd been dreaming of doing for a decade.

något jag drömt om att göra i över ett årtionde.

And looking back,

Och när jag ser tillbaka

I still stand by all the things

står jag fast vid allt

I've been saying for years

jag har sagt genom åren

about the importance of goals

om betydelsen av mål

and determination and self-belief,

och beslutsamhet och tron på sig själv

but I'll also admit that I hadn't given much thought to what happens

men jag måste också erkänna att jag inte hade funderat så mycket på

vad som händer

when you reach the all-consuming goal

när man uppnår det där målet som upptar all ens tid

that you've dedicated most of your adult life to,

som man ägnat största delen av sitt vuxna liv åt

and the reality is that I'm still figuring that bit out.

och faktum är att jag fortfarande försöker funderat ut det.

As I said, there are very few superficial signs that I've been away.

Som sagt, det finns väldigt få ytliga tecken på att jag har varit iväg.

I've put on 30 pounds.

Jag har gått upp 13,5 kg.

I've got some very faint, probably covered in makeup now, frostbite scars.

Jag har några svaga ärr efter köldskador, troligen täckta med smink.

I've got one on my nose, one on each cheek, from where the goggles are,

Jag har ett på näsan, ett på varje kind

från skidglasögonen

men på insidan är jag en helt annan person.

but inside I am a very different person indeed.

If I'm honest,

Om jag ska vara ärlig

Antarctica challenged me and humbled me so deeply

blev jag så utmanad och djupt ödmjuk av Antarktis

that I'm not sure I'll ever be able to put it into words.

att jag har svårt att tro att jag någonsin kommer kunna beskriva det i ord.

I'm still struggling to piece together my thoughts.

Jag kämpar fortfarande med att få ordning på mina tankar.

That I'm standing here telling this story

Att jag står här och berättar detta

is proof that we all can accomplish great things,

är bevis på att vi alla kan uträtta stordåd

through ambition, through passion,

genom ambition, genom passion

through sheer stubbornness,

genom ren envetenhet

by refusing to quit,

genom att vägra avbryta

that if you dream something hard enough, as Sting said,

att om du drömmer om något tillräckligt mycket, som Sting sa,

it does indeed come to pass.

kommer det verkligen slå in.

But I'm also standing here saying, you know what,

Men när jag står här vill jag också säga att:

"Vet du vad,

that cliche about the journey being more important than the destination?

den där klichén om att resan ibland är viktigare än målet?"

There's something in that.

Det ligger något i det.

The closer I got to my finish line,

Ju närmare jag kom mållinjen,

that rubbly, rocky coast of Ross Island,

den där ojämna, klippiga kusten på Rossön

the more I started to realize that the biggest lesson

desto mer började jag inse att den största lärdomen

that this very long, very hard walk might be teaching me

den här väldigt långa, väldigt svåra vandringen

antagligen försöker lära mig

is that happiness is not a finish line,

är att lycka inte är en mållinje.

that for us humans,

Utan för oss människor

the perfection that so many of us seem to dream of

perfektionismen som så många av oss verkar drömma om

might not ever be truly attainable,

kanske aldrig går att uppnå

and that if we can't feel content here, today, now, on our journeys

och om vi inte kan känna oss nöjda här,

idag, nu, på våra resor

amidst the mess and the striving that we all inhabit,

mitt i all röra och den strävan vi alla har i oss

the open loops, the half-finished to-do lists,

de lösa trådarna, de halvt genomförda att-göra-listorna,

the could-do-better-next-times,

de där jag-kan-göra-bättre-nästa-gång

then we might never feel it.

då kanske vi aldrig riktigt upplever det.

A lot of people have asked me, what next?

Många människor har frågat mig, vad är nästa steg?

Right now, I am very happy just recovering and in front of hotel buffets.

Just nu är jag väldigt nöjd med att bara återhämta mig, gärna framför hotellbuffén.

(Skratt)

But as Bob Hope put it,

Men som Bob Hope uttryckte det:

I feel very humble,

"Jag känner mig väldigt ödmjuk

but I think I have the strength of character to fight it. (Laughter)

men jag tror att jag har karaktär nog att stå emot." (Skratt)

Thank you.

Tack så mycket.

(Applåder)

(Applause)