Kitra Cahana: My father, locked in his body but soaring free

Översättare: Matti Jääaro Granskare: Lisbeth Pekkari

I know a man who soars above the city every night.

Jag känner en man som svävar över staden varje natt.

In his dreams, he twirls and swirls

I sina drömmar virvlar han runt och runt

with his toes kissing the Earth.

medan tårna kysser jorden.

Everything has motion, he claims,

Allt har en rörelse, hävdar han,

even a body as paralyzed as his own.

även en kropp lika paralyserad som hans.

This man is my father.

Den här mannen är min far.

Three years ago, when I found out

För tre år sedan, när jag fick reda på

that my father had suffered a severe stroke

att min far fått en allvarlig stroke

in his brain stem,

i sin hjärnstam,

I walked into his room in the ICU

klev jag in i hans rum på intensiven

at the Montreal Neurological Institute

på Montreals Neurologiska Institut

and found him lying deathly still,

och fann honom liggande blick stilla,

tethered to a breathing machine.

bunden till en andningsmaskin.

Paralysis had closed over his body slowly,

Förlamningen hade stängt ner hans kropp långsamt,

beginning in his toes, then legs,

med början i hans tår, sen hans ben,

torso, fingers and arms.

bål, fingrar och armar.

It made its way up his neck,

Den arbetade sig upp längs hans nacke,

cutting off his ability to breathe,

skar av hans möjlighet att andas,

and stopped just beneath the eyes.

och stannade precis under ögonen.

He never lost consciousness.

Han förlorade aldrig medvetandet.

Rather, he watched from within

Istället tittade han på inifrån

as his body shut down,

medan hans kropp sakta stängde ner,

limb by limb,

lem för lem,

muscle by muscle.

muskel för muskel.

In that ICU room, I walked up to my father's body,

I det där rummet på intensiven, klev jag fram till min fars kropp,

and with a quivering voice and through tears,

och med skälvande stämma och genom tårar,

I began reciting the alphabet.

började jag läsa upp alfabetet.

A, B, C, D, E, F, G,

A, B, C, D, E, F, G,

H, I, J, K.

H, I, J, K.

At K, he blinked his eyes.

Vid K blinkade han med ögonen.

I began again.

Jag började igen.

A, B, C, D, E, F, G,

A, B, C, D, E, F, G,

H, I.

H, I.

He blinked again at the letter I,

Han blinkade igen vid bokstaven I,

then at T, then at R, and A:

sen vid T, sen vid R, och A:

Kitra.

Kitra.

He said "Kitra, my beauty, don't cry.

Han sa "Kitra, min sköna, gråt inte.

This is a blessing."

Det här är en välsignelse."

There was no audible voice, but my father

Det fanns ingen hörbar röst, men min far

called out my name powerfully.

ropade mitt namn med full kraft.

Just 72 hours after his stroke,

Bara 72 timmar efter sin stroke,

he had already embraced

hade han redan omfamnat

the totality of his condition.

fullständigheten hos sitt tillstånd.

Despite his extreme physical state,

Trots sitt extrema kroppsliga tillstånd

he was completely present with me,

var han fullständigt närvarande hos mig,

guiding, nurturing,

vägledande, vårdande,

and being my father as much

och var min far lika mycket

if not more than ever before.

om inte mer än förr.

Locked-in syndrome

Locked-in-syndrom

is many people's worst nightmare.

är många människors värsta mardröm.

In French, it's sometimes called

På franska kallas det ibland

"maladie de l'emmuré vivant."

"maladie de l'emmuré vivant."

Literally, "walled-in-alive disease."

Bokstavligen, "inmurad-levande-sjukdom."

For many people, perhaps most,

För många människor, kanske de flesta,

paralysis is an unspeakable horror,

är förlamning en obeskrivlig fasa,

but my father's experience

men min fars upplevelse

losing every system of his body

att förlora varenda kroppsfunktion

was not an experience of feeling trapped,

var inte en upplevelse av fångenskap,

but rather of turning the psyche inwards,

utan snarare av att vända psyket inåt,

dimming down the external chatter,

tona ner det yttre pladdret,

facing the recesses of his own mind,

vända sig mot sitt egna sinnes vrår,

and in that place,

och väl där,

falling in love with life and body anew.

förälska sig i livet och kroppen på nytt.

As a rabbi and spiritual man

Som rabbin och andlig man

dangling between mind and body, life and death,

dinglande mellan sinne och kropp,

liv och död,

the paralysis opened up a new awareness for him.

öppnade förlamningen en ny medvetenhet hos honom.

He realized he no longer needed to look

Han förstod att han inte längre behövde leta

beyond the corporeal world

bortom den kroppsliga världen

in order to find the divine.

för att hitta det gudomliga.

"Paradise is in this body.

"Paradiset finns i den här kroppen.

It's in this world," he said.

I den här världen," sa han.

I slept by my father's side for the first four months,

Jag sov vid min fars sida de första fyra månaderna,

tending as much as I could

och skötte så gott jag kunde

to his every discomfort,

om hans varje obehag,

understanding the deep human psychological fear

och förstod den djupa mänskliga psykologiska skräcken

of not being able to call out for help.

att inte kunna ropa på hjälp.

My mother, sisters, brother and I,

Min mor, systrar, bror och jag,

we surrounded him in a cocoon of healing.

vi omringade honom i en kokong av helande.

We became his mouthpiece,

Vi blev hans språkrör,

spending hours each day reciting the alphabet

spenderade timmar varje dag med att recitera alfabetet

as he whispered back sermons

medan han viskade tillbaka predikan

and poetry with blinks of his eye.

och poesi genom ögonblinkningar.

His room, it became our temple of healing.

Hans rum, det blev vårt helande tempel.

His bedside became a site for those

Hans sängkant blev en samlingsplats för de

seeking advice and spiritual counsel, and through us,

som sökte råd och andlig rådgivning,

och genom oss,

my father was able to speak

fick min far förmågan att tala

and uplift,

och lyfta upp,

letter by letter,

bokstav för bokstav,

blink by blink.

blinkning för blinkning.

Everything in our world became slow and tender

Allt i vår värld blev långsamt och ömt

as the din, drama and death of the hospital ward

medan vårdavdelningens drama och död

faded into the background.

sjönk tillbaka in i bakgrunden.

I want to read to you one of the first things

Jag vill läsa för er en av de första saker

that we transcribed in the week following the stroke.

vi transkriberade veckan efter stroken.

He composed a letter,

Han komponerade ett brev,

addressing his synagogue congregation,

till församlingen i sin synagoga,

and ended it with the following lines:

och det slutade med följande rader:

"When my nape exploded,

"När min nacke exploderade,

I entered another dimension:

trädde jag in i en annan dimension:

inchoate, sub-planetary, protozoan.

outvecklad, subplanetarisk, protozoisk.

Universes are opened and closed continually.

Universum öppnas och sluts kontinuerligt.

There are many when low,

Det är många som, när de är låga,

who stop growing.

slutar växa.

Last week, I was brought so low,

Förra veckan, fördes jag ned så långt,

but I felt the hand of my father around me,

men jag kände min faders hand omsluta mig,

and my father brought me back."

och min fader förde mig tillbaka.

When we weren't his voice,

När vi inte var hans röst,

we were his legs and arms.

var vi hans armar och ben.

I moved them like I know I would have wanted

Jag rörde dem som jag visste att jag själv velat

my own arms and legs to be moved

att mina armar och ben skulle röra sig

were they still for all the hours of the day.

om de legat stilla alla dagens timmar.

I remember I'd hold his fingers near my face,

Jag minns att jag brukade hålla hans fingrar nära ansiktet

bending each joint to keep it soft and limber.

och böja varje led för att hålla dem mjuka och smidiga.

I'd ask him again and again

Jag brukade be honom igen och igen

to visualize the motion,

att visualisera rörelsen,

to watch from within as the finger curled

att betrakta inifrån hur fingret kröktes

and extended, and to move along with it

och sträcktes, och röra sig med det

in his mind.

i sitt sinne.

Then, one day, from the corner of my eye,

Så plötsligt en dag, i ögonvrån,

I saw his body slither like a snake,

såg jag hans kropp slingra sig som en orm,

an involuntary spasm passing through the course

en ofrivillig spasm som svepte genom

of his limbs.

hans lemmar.

At first, I thought it was my own hallucination,

Till en början trodde jag att jag hallucinerat,

having spent so much time tending to this one body,

att jag spenderat så mycket tid med att vårda den här kroppen,

so desperate to see anything react on its own.

så desperat att se något reagera av sig själv.

But he told me he felt tingles,

Men han sa till mig att det pirrade,

sparks of electricity flickering on and off

blixtar av elektricitet som flimrade på och av

just beneath the surface of the skin.

precis under hudens yta.

The following week, he began ever so slightly

Den följande veckan började han försiktigt

to show muscle resistance.

att visa muskelspänning.

Connections were being made.

Kopplingar höll på att skapas.

Body was slowly and gently reawakening,

Kroppen höll sakta men säkert på att vakna,

limb by limb, muscle by muscle,

lem för lem, muskel för muskel,

twitch by twitch.

ryck för ryck.

As a documentary photographer,

Som dokumentärfotograf,

I felt the need to photograph

kände jag behovet att fotografera

each of his first movements

var och en av hans första rörelser

like a mother with her newborn.

likt en mor med sin nyfödde.

I photographed him taking his first unaided breath,

Jag fotograferade honom ta sitt första egna andetag,

the celebratory moment after he showed

stunden av feststämning efter att han visat

muscle resistance for the very first time,

muskelspänning för allra första gången,

the new adapted technologies that allowed him

den nya anpassade tekniken som lät honom

to gain more and more independence.

vinna mer och mer självständighet.

I photographed the care and the love

Jag fotograferade vården och kärleken

that surrounded him.

som omgav honom.

But my photographs only told the outside story

Men mina foton berättade bara utifrån

of a man lying in a hospital bed

om en man liggandes i en sjukbädd

attached to a breathing machine.

kopplad till en andningsmaskin.

I wasn't able to portray his story from within,

Jag kunde inte porträttera hans inre historia

and so I began to search for a new visual language,

så jag började leta efter ett nytt visuellt språk,

one which strived to express the ephemeral quality

ett som kunde uttrycka den flyktiga karaktären

of his spiritual experience.

av hans spirituella upplevelse.

Finally, I want to share with you

Slutligen vill jag dela med mig av

a video from a series that I've been working on

en video ur en serie jag jobbat med

that tries to express the slow, in-between existence

som försöker uttrycka den långsamma mitt-emellan-existensen

that my father has experienced.

som min far upplevde.

As he began to regain his ability to breathe,

När han började återfå sin förmåga att andas,

I started recording his thoughts,

började jag spela in hans tankar,

and so the voice that you hear in this video

så rösten ni hör i den här videon

is his voice.

är hans röst.

(Video) Ronnie Cahana: You have to believe

(Video) Ronnie Cahana: Du måste tro

you're paralyzed

att du är paralyserad

to play the part

för att kunna spela rollen

of a quadriplegic.

av en som är totalförlamad.

Det gör inte jag.

I don't.

In my mind,

I mitt sinne,

and in my dreams

och i mina drömmar,

every night

varje natt,

I Chagall-man float

svävar jag som i en målning av Chagall

over the city

över staden,

twirl and swirl

virvlar runt och runt

with my toes kissing the floor.

medan tårna kysser jorden.

I know nothing about the statement

Jag vet inget om påståendet

of man without motion.

om en människa utan rörelse.

Everything has motion.

Allt har rörelse.

The heart pumps.

Hjärtat pumpar.

The body heaves.

Kroppen häver sig.

The mouth moves.

Munnen rör sig.

We never stagnate.

Vi stagnerar aldrig.

Life triumphs up and down.

Livet triumferar upp och ner.

Kitra Cahana: For most of us,

Kitra Cahana: För de flesta av oss

our muscles begin to twitch and move

börjar våra muskler rycka och röra sig

long before we are conscious,

långt innan vi når medvetande,

but my father tells me his privilege

men min far berättar att hans privilegium

is living on the far periphery

är att leva i den yttre periferin

of the human experience.

av den mänskliga upplevelsen.

Like an astronaut who sees a perspective

Som en astronaut som ser ett perspektiv

that very few of us will ever get to share,

få av oss någonsin kommer kunna dela,

he wonders and watches as he takes

förundras han och betraktar

his first breaths

sina första andetag

and dreams about crawling back home.

och drömmer om att krypa hem.

So begins life at 57, he says.

Så börjar livet vid 57, säger han.

A toddler has no attitude in its being,

Ett litet barn

tar ingen ställning till sitt väsen

but a man insists on his world every day.

men en man hävdar sin värld varje dag.

Few of us will ever have to face physical limitations

Få av oss kommer någonsin tvingas konfrontera fysiska begränsningar

to the degree that my father has,

till samma grad som min far,

but we will all have moments of paralysis

men vi kommer alla ha stunder av förlamning

in our lives.

i våra liv.

I know I frequently confront walls

Jag vet att jag ofta ställs inför berg

that feel completely unscalable,

som känns fullkomligt obestigbara,

but my father insists

men min far insisterar på

that there are no dead ends.

att det inte finns några återvändsgränder.

Instead, he invites me into his space of co-healing

Istället bjuder han in mig till en plats av gemensamt läkande

to give the very best of myself, and for him

så jag kan ge det allra bästa av mig själv, och så att han

to give the very best of himself to me.

kan ge det allra bästa av sig själv till mig.

Paralysis was an opening for him.

Förlamning var en öppning för honom.

It was an opportunity to emerge,

Det blev en möjlighet att träda fram,

to rekindle life force,

att återuppväcka livskraften,

to sit still long enough with himself

att sitta stilla med sig själv tillräckligt länge

so as to fall in love with the full continuum

för att förälska sig i skapelsens

of creation.

fulla sammanhang.

Today, my father is no longer locked in.

Idag är min far inte längre inlåst.

He moves his neck with ease,

Han rör sin nacke med lätthet,

has had his feeding peg removed,

har fått sin sond borttagen,

breathes with his own lungs,

andas med sina egna lungor,

speaks slowly with his own quiet voice,

talar långsamt med sin egna lågmälda röst,

and works every day

och arbetar varje dag

to gain more movement in his paralyzed body.

för att återfå rörelseförmåga i sin paralyserade kropp.

But the work will never be finished.

Men jobbet kommer aldrig avslutas.

As he says, "I'm living in a broken world,

Som han säger, "Jag lever i en trasig värld,

and there is holy work to do."

och det finns heligt arbete att uföra."

Thank you.

Tack.

(Applåder)

(Applause)