John Francis: Walk the earth ... my 17-year vow of silence | TED

Översättare: Daniel Kollin Granskare: Johan Cegrell

(Music)

(Musik)

(Applause)

(Applåder)

Thank you for being here.

Tack för att ni är här.

And I say "thank you for being here" because I was silent for 17 years.

Och jag säger just "Tack för att ni är här", eftersom jag var tyst i 17 år.

And the first words that I spoke were in Washington, D.C.,

Och de var de första ord som jag yttrade i Washington, DC,

on the 20th anniversary of Earth Day.

på 20-årsdagen av Jordens Dag.

And my family and friends had gathered there to hear me speak.

Min familj och mina vänner hade samlats där för att höra mig tala.

And I said, "Thank you for being here."

Och jag sade, "Tack för att ni är här."

My mother, out in the audience, she jumped up,

Min mor, ute i publiken, hon hoppade upp,

"Hallelujah, Johnny’s talking!"

"Halleluja, Johnny talar!"

(Laughter)

(Skratt)

Imagine if you were quiet for 17 years

Föreställ dig att du har varit tyst i 17 år

and your mother was out in the audience, say.

och din mor var ute i publiken.

My dad said to me, "That’s one" --

Min far sade till mig, "Det var en"--

I’ll explain that.

Jag ska förklara det.

But I turned around because I didn’t recognize where my voice was coming from.

Men jag vände mig om eftersom jag inte kände igen var min röst kom ifrån.

I hadn’t heard my voice in 17 years,

Jag hade ju inte hört min egen röst på 17 år,

so I turned around and I looked and I said,

så jag vände mig om och såg mig omkring, jag sade,

"God, who's saying what I’m thinking?"

"Vem är det som säger vad jag tänker?"

And then I realized it was me, you know, and I kind of laughed.

Och sen så insåg att det var jag, ser ni, och jag skrattade lite.

And I could see my father: "Yeah, he really is crazy."

Och jag kunde se min far -- "Jo, han är verkligen galen."

Well, I want to take you on this journey.

Jag vill ta med er på den här resan.

And the journey, I believe, is a metaphor for all of our journeys.

Och resan, tror jag, är en metafor för alla våra resor.

Even though this one is kind of unusual,

Och därför, även om den här är lite annorlunda,

I want you to think about your own journey.

så vill jag att ni tänker på er egen resa.

My journey began in 1971

Min resa började 1971

when I witnessed two oil tankers collide beneath the Golden Gate,

när jag bevittnade två oljetankers som kolliderade under Golden Gate,

and a half a million gallons of oil spilled into the bay.

närmare två miljoner liter olja läckte ut i bukten.

It disturbed me so much

Det påverkade mig till den grad

that I decided that I was going to give up riding and driving in motorized vehicles.

att jag bestämde mig för att sluta använda och köra motoriserade fordon.

That’s a big thing in California.

Det är ett ganska drastiskt val i Kalifornien.

And it was a big thing in my little community of Point Reyes Station

Och det var ganska uppseendeväckande i mitt lilla samhälle, Point Reyes Station

in Inverness, California, because there were only

i Inverness, Kalifornien, för där fanns det

about 350 people there in the winter – this was back in '71 now.

omkring 350 invånare på vintern -- detta var år 71.

And so when I came in and I started walking around, people --

Så när jag började gå överallt, folk --

they just knew what was going on.

de visste vad som var i görningen.

And people would drive up next to me

Folk brukade köra upp bredvid mig

and say, "John, what are you doing?"

och de skulle fråga, "Vad håller du på med, John?

And I’d say, "Well, I’m walking for the environment."

Och jag skulle säga, "Jag går för miljön."

And they said, "No, you’re walking to make us look bad, right?

Och de svarade då, "Nej, du går för att du vill resten av oss att se illa ut, eller hur?

You’re walking to make us feel bad."

Du går för att ge resten av oss skuldkänslor."

And maybe there was some truth to that,

Och det kanske låg lite sanning i det där,

because I thought that if I started walking, everyone would follow.

för jag trodde att om jag bara började gå så skulle alla andra, ni vet, följa med.

Because of the oil, everybody talked about the polllution.

På grund av oljan, alla pratade ju om föroreningarna.

And so I argued with people about that, I argued and I argued.

Jag pratade med folk om det där, jag pratade och pratade.

I called my parents up.

Jag ringde upp mina föräldrar.

I said, "I’ve given up riding and driving in cars."

Jag sade, "Jag har slutat använda och köra bilar."

My dad said, "Why didn’t you do that when you were 16?"

Min far sade, "Varför gjorde du inte det när du fyllde 16?"

(Laughter)

(Skratt)

I didn’t know about the environment then.

Jag visste inget om miljön då.

They’re back in Philadelphia.

De bor borta i Philadelphia.

And so I told my mother, "I’m happy though, I’m really happy."

Och jag sade till min mor, "Jag är i alla fall glad, jag är lycklig."

She said, "If you were happy, son, you wouldn’t have to say it."

Och hon sade då, "Om du verkligen var lycklig så skulle du inte behöva säga det."

Mothers are like that.

Mödrar är sådana.

And so, on my 27th birthday I decided, because I argued so much

Och så, på min 27:e födelsedag så bestämde jag mig, eftersom jag hade pratat så mycket

and I talk so much, that I was going to stop speaking

och diskuterat så mycket, ni förstår, att jag tänkte sluta tala

for just one day -- one day -- to give it a rest.

bara för en dag -- en dag -- som en paus.

And so I did.

Och det är vad jag gjorde.

I got up in the morning and I didn’t say a word.

Jag steg upp på morgonen utan att säga ett ord.

And I have to tell you, it was a very moving experience,

Och det säger jag er, det var en väldigt gripande upplevelse,

because for the first time, I began listening -- in a long time.

därför att för första gången så lyssnade jag, på en väldigt lång tid.

And what I heard, it kind of disturbed me.

Och det jag hörde, det liksom störde mig på något vis.

Because what I used to do, when I thought I was listening,

För det som jag var van vid, när jag trodde att jag lyssnade,

was I would listen just enough to hear what people had to say

var att jag lyssnade precis så mycket för att förstå vad folk ville säga

and think that I could -- I knew what they were going to say,

och för att kunna veta vad de skulle säga sedan,

and so I stopped listening.

och då skulle jag sluta lyssna.

And in my mind, I just kind of raced ahead

Och i mina tankar så skulle jag rusa framåt

and thought of what I was going to say back,

och tänka på vad jag skulle ge i gensvar,

while they were still finishing up.

medan de höll på med att tala färdigt.

And then I would launch in.

Och sedan skulle jag sätta igång och tala.

Well, that just ended communication.

Detta liksom bröt all kommunikation.

So on this first day I actually listened.

Så på den här första dagen så jag lyssnade på riktigt.

And it was very sad for me,

Och det var väldigt ledsamt för mig,

because I realized that for those many years I had not been learning.

eftersom jag insåg att jag i åratal hade undvikit att lära mig någonting

I was 27. I thought I knew everything.

Jag var 27. Jag trodde jag visste allt redan.

I didn’t.

Det gjorde jag inte.

And so I decided I’d better do this for another day,

Så jag insåg att jag borde fortsätta med det här en dag till,

and another day, and another day until finally,

och sedan en dag till, och ännu en dag tills slutligen,

I promised myself for a year I would keep quiet

då jag lovade mig själv att vara tyst i ett år

because I started learning more and more and I needed to learn more.

för jag hade börjat lära mig mer och mer, och jag ville lära mig ännu mer.

So for a year I said I would keep quiet,

Så jag var tyst i ett år,

and then on my birthday I would reassess what I had learned

och sedan på min födelsedag så skulle jag rannsaka det jag lärt mig

and maybe I would talk again.

och så skulle jag kanske börja tala igen.

Well, that lasted 17 years.

Det höll i sig i 17 år.

Now during that time -- those 17 years -- I walked and I played the banjo

Under denna tid, dessa 17 år, så vandrade jag och spelade banjo

and I painted and I wrote in my journal, and

jag målade och jag skrev i journal

I tried to study the environment by reading books.

och jag försökte att studera miljön genom att läsa böcker.

And I decided that I was going to go to school. So I did.

Och jag bestämde mig sedan att jag tänkte studera, så det är vad jag gjorde.

I walked up to Ashland, Oregon,

Jag gick upp till Ashland, Oregon,

where they were offering an environmental studies degree.

där de erbjöd en examen i miljöstudier.

It’s only 500 miles.

Det är bara lite mer än 800 kilometer.

And I went into the Registrar’s office and --

Och jag gick in på kontoret för att registrera mig och...

"What, what, what?"

"Va, va, vad?"

I had a newspaper clipping.

Jag hade ett tidningsurklipp.

"Oh, so you really want to go to school here?

"Jaså, så du vill gå i skolan här?

You don’t …?

Men du...?

We have a special program for you." They did.

Oroa dig inte, vi har ett specialprogram åt dig." Och det hade de.

And in those two years, I graduated with my first degree -- a bachelor’s degree.

Och efter två år så fick jag min första examen, en kandidatexamen.

And my father came out, he was so proud.

Min far körde ut dit, han var så stolt.

He said, "Listen, we’re really proud of you son,

Han sade, "Hör på, vi är verkligen stolta över dig,

but what are you going to do with a bachelor’s degree?

men vad ska du göra med en kandidatexamen?

You don’t ride in cars, you don’t talk --

Du åker inte i bilar, du talar inte,

you’re going to have to do those things."

du kommer att behöva göra de sakerna."

(Laughter)

(Skratt)

I hunched my shoulder, I picked my backpack up again

Jag ryckte på axlarna, plockade upp min ryggsäck

and I started walking.

och jag började att vandra igen.

I walked all the way up to Port Townsend, Washington, where I built a wooden boat,

Jag gick hela vägen upp till Port Townsend, Washington, där jag byggde mig en träbåt,

rode it across Puget Sound

jag tog mig över Pugetsundet

and walked across Washington [to] Idaho and down to Missoula, Montana.

Idaho -- gick tvärs över Washington, Idaho och sedan ner till Missoula, Montana.

I had written the University of Montana two years earlier

Jag hade skrivit till universitetet i Montana två år tidigare,

and said I'd like to go to school there.

att jag skulle vilja gå i skolan där.

I said I'd be there in about two years.

Jag sade att jag skulle komma om ungefär två år.

(Laughter)

(Skratt)

And I was there. I showed up in two years and they --

Och jag tog mig dit. Jag dök upp två år senare och de,

I tell this story because they really helped me.

jag berättar det här för att de verkligen hjälpte mig.

There are two stories in Montana.

Det är två historier från Montana.

The first story is I didn’t have any money -- that’s a sign I used a lot.

Den första är att jag inte hade några pengar... det var ett tecken jag ofta använde mig av.

And they said,"Don't worry about that."

Men de sade, "Oroa dig inte över det."

The director of the program said, "Come back tomorrow."

Den kursansvarige sade, "Kom tillbaka imorgon."

He gave me 150 dollars,

Han gav mig 150 dollar,

and he said, "Register for one credit.

och sade "Registrera dig för några kurspoäng.

You’re going to go to South America, aren’t you?"

Du ska till sydamerika, inte sant?"

And I said --

Och jag sade --

Rivers and lakes, the hydrological systems, South America.

Floder och sjöar, hydrologiska system, sydamerika.

So I did that.

Så jag gjorde det.

He came back; he said to me,

Han kom tillbaka och sade till mig,

"OK John, now that you've registered for that one credit,

han sade, "OK John, nu när du registrerat dig

you can have a key to an office, you can matriculate --

så kan du få en nyckel till kontoret, du kan skriva in dig på universitetet,

you’re matriculating, so you can use the library.

och när du har gjort det så kan du använda dig utav biblioteket.

And what we’re going to do

Och sen så gör vi såhär,

is, we’re going to have all of the professors allow you to go to class.

vi säger till alla professorer att låta dig sitta på lektionerna

They’re going to save your grade,

de kommer att spara dina betyg

and when we figure out how to get you the rest of the money,

och sen när vi har listat ut hur vi ska få tag på resten av pengarna till kursavgiften

then you can register for that class and they’ll give you the grade."

då kan du registrera dig och så ger de dig ditt betyg."

Wow, they don’t do that in graduate schools, I don’t think.

Wow, jag trodde inte att sådant hände på forskarskolor.

But I use that story because they really wanted to help me.

Men jag berättar den historian för att de verkligen ville hjälpa mig.

They saw that I was really interested in the environment,

De såg att jag verkligen var intresserad av miljön,

and they really wanted to help me along the way.

och de ville verkligen hjälpa mig på vägen.

And during that time, I actually taught classes without speaking.

Under den här tiden så undervisade jag faktiskt på lektioner utan att säga något

I had 13 students when I first walked into the class.

Jag hade 13 elever när jag först steg in i klassrummet,

I explained, with a friend who could interpret my sign language,

jag förklarade med hjälp av en vän, som kunde tolka mitt teckenspråk,

that I was John Francis, I was walking around the world,

att jag var John Francis, att jag vandrade över världen,

I didn’t talk and this was the last time

att jag inte talade och att det här var den enda gången

this person’s going to be here interpreting for me.

som den här personen skulle vara här och vara min tolk.

All the students sat around and they went ...

Alla eleverna satt och såg ut så här..

(Laughter)

(Skratt)

I could see they were looking for the schedule,

Jag såg att de tittade ner i sina scheman

to see when they could get out.

för att se när de kunde komma därifrån.

They had to take that class with me.

De var tvungna att vara där.

Two weeks later, everyone was trying to get into our class.

Men två veckor senare så ville alla vara på våra lektioner.

And I learned in that class -- because I would do things like this ...

Och jag lärde mig saker i den klassen, för jag skulle ge något tecken, som det här...

and they were all gathered around, going, "What's he trying to say?"

och de skulle samla sig runt mig och fråga, "Vad försöker han säga?"

"I don't know, I think he's talking about clear cutting." "Yeah, clear cutting."

"Jag vet inte, jag tror han pratar om skogsavverkning." "Ja, skogsavverkning."

"No, no, no, that's not clear cutting, that’s -- he's using a handsaw."

"Nej, nej, nej, det där är inte avverkning, det där är... han använde en handsåg."

"Well, you can’t clearcut with a ..."

"Du kan ju inte använda en..."

"Yes, you can clear cut ..."

"Jodå, du kan..."

"No, I think he’s talking about selective forestry."

"Nej, jag tror han pratar om selektivt skogsbruk."

Now this was a discussion class and we were having a discussion.

Det här var en lektion för diskussioner, och nu hade vi en diskussion.

I just backed out of that, you know, and I just kind of kept the fists from flying.

Så jag backade undan och bara, ni vet, upprätthöll freden.

But what I learned was that sometimes I would make a sign

Men vad jag lärde mig var att jag ibland kunde ge ett tecken

and they said things that I absolutely did not mean,

och eleverna skulle säga saker som jag absolut inte menade

but I should have.

men som jag borde ha menat.

And so what came to me is, if you were a teacher

Och vad jag insåg var att om du är en lärare

and you were teaching, if you weren’t learning

och om du bara lärde ut, men inte lärde dig något själv

you probably weren’t teaching very well.

så var du förmodligen ingen bra lärare.

And so I went on.

Så jag fortsatte.

My dad came out to see me graduate

Min far kom för att se mig ta min examen.

and, you know, I did the deal,

och jag gjorde hela den där grejen,

and my father said, "We’re really proud of you son, but ... "

min far sade, "Vi är stolta över dig, men..."

You know what went on,

Ni vet vad han sade,

he said, "You’ve got to start riding and driving and start talking.

han sade, "Du måste börja använda fordon och prata.

What are you going to do with a master’s degree?"

Vad ska du med en mastersexamen till?"

I hunched my shoulder, I got my backpack

Jag ryckte på axlarna, plockade upp min ryggsäck

and I went on to the University of Wisconsin.

och jag gick till universitetet i Wisconsin.

I spent two years there writing on oil spills.

Jag spenderade två år där med att skriva om oljespill.

No one was interested in oil spills.

Ingen var intresserad i oljespill.

But something happened --

Men någonting hände...

Exxon Valdez.

Exxon Valdez.

And I was the only one in the United States writing on oil spills.

Och jag var den enda i USA som skrev om oljespill.

My dad came out again.

Min far kom ut igen.

He said, "I don't know how you do this, son --

Han sade, "Jag vet inte hur du lyckas med det här,

I mean, you don't ride in cars, you don’t talk.

jag menar, du åker inte i bil, du pratar inte.

My sister said maybe I should leave you alone,

Min syster säger att jag borde låta dig vara,

because you seem to be doing a lot better

eftersom det verkar gå bättre för dig

when you’re not saying anything."

när du inte säger någonting."

(Laughter)

(Skratt)

Well, I put on my backpack again.

Nåväl, jag tog på mig min ryggsäck igen.

I put my banjo on and I walked all the way to the East Coast,

Jag plockade upp min banjo och gick hela vägen till östkusten,

put my foot in the Atlantic Ocean --

där jag satte min fot i atlanten.

it was seven years and one day it took me to walk across the United States.

det hade tagit mig sju år och en dag att gå tvärs över landet.

And on Earth Day, 1990 --

Och på Jordens Dag, 1990,

the 20th anniversary of Earth Day -- that’s when I began to speak.

20-årsfirandet av Jordens Dag, det var då jag började tala igen.

And that’s why I said, "Thank you for being here."

Och det var därför jag sade, "Tack för att ni är här."

Because it's sort of like that tree in the forest falling;

För det är lite som när ett träd som faller i skogen

and if there's no one there to hear, does it really make a sound?

om ingen är där att höra det, låter det då?

And I’m thanking you, and I'm thanking my family

Och jag tackar er, och jag tackar min familj

because they had come to hear me speak.

för att de kom för att höra mig tala.

And that’s communication.

Och det är kommunikation.

And they also taught me about listening -- that they listened to me.

Och de hade också lärt mig att lyssna, att de lyssnade på mig.

And it’s one of those things that came out of the silence,

Och det var en av de saker som tystnaden belyste,

the listening to each other.

lyssnadet mellan personer.

Really, very important --

Det är mycket viktigt,

we need to listen to each other.

vi måste lyssna på varandra.

Well, my journey kept going on.

Nåja, min resa fortsatte.

My dad said, "That’s one,"

Min far sade, "Det var en..."

and I still didn’t let that go.

och jag kunde inte släppa det.

I worked for the Coastguard, was made a U.N. Goodwill Ambassador.

Jag arbetade åt kustbevakningen, blev en Goodwill ambassadör åt FN.

I wrote regulations for the United States --

Jag skrev förordningar åt USA,

I mean, I wrote oil spill regulations.

jag menar, jag skrev förordningar om oljespill.

20 years ago, if someone had said to me,

Om någon hade sagt till mig för 20 år sedan,

"John, do you really want to make a difference?"

"John, vill göra en skillnad?"

"Yeah, I want to make a difference."

"Javisst, jag vill göra något utav betydelse."

He said, "You just start walking east;

Och han skulle säga, "Du behöver bara gå österut,

get out of your car and just start walking east."

hoppa ut ur bilen och börja gå österut."

And as I walked off a little bit, they'd say, "Yeah, and shut up, too."

Och när jag började gå en bit så skulle jag bli tillsagd, "Just det, håll tyst också."

(Laughter)

(Skratt)

"You’re going to make a difference, buddy."

"Du kommer att göra en skillnad, grabben."

How could that be, how could that be?

Hur kommer det sig, hur kan något sådant hända?

How could doing such a simple thing like walking and not talking

Hur kan något så enkelt som att gå och vara tyst

make a difference?

vara av betydelse?

Well, my time at the Coast Guard was a really good time.

Nåväl, jag trivdes med att arbeta åt kustbevakningen.

And after that -- I only worked one year --

Och efter det, jag arbetade bara i ett år,

I said, "That's enough. One year's enough for me to do that."

Jag sade, "Det räcker, ett år får räcka för mig."

I got on a sailboat and I sailed down to the Caribbean,

Jag tog mig ombord en segelbåt och seglade ner till Karibien,

and walked through all of the islands, and to Venezuela.

och jag vandrade över öarna och in i Venezuela.

And you know, I forgot the most important thing,

Och ni vet, jag glömde nämna den allra viktigaste orsaken av dem alla,

which is why I started talking, which I have to tell you.

varför jag började tala igen, som jag måste berätta för er.

I started talking because I had studied environment.

Jag började tala igen för att jag hade studerat miljön,

I’d studied environment at this formal level,

jag hade studerat den på den här nivån, den formella nivån,

but there was this informal level.

men det finns även en informell nivå.

And the informal level --

Och den informella nivån...

I learned about people, and what we do and how we are.

Jag lärde mig om människor, om vad vi gör och hur vi beter oss.

And environment changed from just being about trees and birds

Och miljön förändrades från att bara handla om träd och fåglar

and endangered species to being about how we treated each other.

och utrotningshotade arter, till att handla om hur vi bemötte varandra.

Because if we are the environment,

För om vi är miljön,

then all we need to do is look around us

så behöver vi bara se oss omkring

and see how we treat ourselves and how we treat each other.

och se hur vi bemöter varandra och behandlar oss själva.

And so that’s the message that I had.

Och det var mitt budskap.

And I said, "Well, I'm going to have to spread that message."

Och jag tänkte, "Jag måste sprida detta budskap."

And I got in my sailboat, sailed all the way through the Caribbean --

Jag tog mig ombord min segelbåt, och seglade hela vägen genom Karibien,

it wasn't really my sailboat, I kind of worked on that boat --

det var egentligen inte min segelbåt, jag arbetade på den...

got to Venezuela and I started walking.

tog mig till Venezuela och började att gå.

This is the last part of this story, because it’s how I got here,

Detta är den sista delen av den här historian, det handlar om hur jag hamnade här.

because I still didn't ride in motorized vehicles.

För jag använder fortfarande inte motoriserade fordon.

I was walking through El Dorado -- it's a prison town, famous prison,

Jag gick igenom El Dorado, det är en fängelsestad, ett välkänt fängelse,

or infamous prison -- in Venezuela, and I don’t know what possessed me,

eller snarare ökänt... i Venezuela, och jag vet inte vad som kom över mig,

because this was not like me.

för det var inte alls likt mig.

There I am, walking past the guard gate and the guard stops and says,

Där går jag, förbi grinden, och vakten hejdar mig och säger,

"Pasaporte, pasaporte," and with an M16 pointed at me.

"Pasaporte, pasaporte," och håller en M16 riktad mot mig.

And I looked at him and I said, "Passport, huh?

Jag tittar på honom och säger, "Pass, hah,

I don't need to show you my passport. It’s in the back of my pack.

jag behöver inte visa dig mitt pass, jag har det i min ryggsäck.

I'm Dr. Francis; I'm a U.N. Ambassador and I'm walking around the world."

Jag är Dr. Francis, jag är en ambassadör från FN och jag vandrar över hela världen."

And I started walking off.

Och jag började att gå därifrån.

What possessed me to say this thing?

Vad for över mig som fick mig att säga det där?

The road turned into the jungle.

Vägen svängde in mot djungeln.

I didn’t get shot.

Jag blev inte skjuten.

And I got to -- I start saying, "Free at last --

Och jag nådde fram, och jag började säga, "Äntligen fri,

thank God Almighty, I’m free at last."

tack, Gode Gud, jag är fri!"

"What was that about," I’m saying. What was that about?

"Vad var det där?" undrade jag, "Vad handlade det där om?"

It took me 100 miles to figure out that, in my heart, in me,

Det tog mig över 150 kilometer att lista ut att i mitt hjärta, i mig

I had become a prisoner.

så hade jag blivit en fånge.

I was a prisoner and I needed to escape.

Jag var en fånge och jag behövde fly.

The prison that I was in was the fact that I did not drive

Det fängelse som jag befann mig i var det faktum att jag inte körde

or use motorized vehicles.

eller använde motoriserade fordon.

Now how could that be?

Hur kommer det sig?

Because when I started, it seemed very appropriate to me

För när jag väl började så tyckte jag att det var väldigt passande

not to use motorized vehicles.

att inte använda motoriserade fordon.

But the thing that was different

Men det som skilde sig

was that every birthday, I asked myself about silence,

var att varje födelsedag så funderade jag över min tystnad,

but I never asked myself about my decision to just use my feet.

men jag ifrågasatte aldrig mitt beslut att bara använda mina fötter.

I had no idea I was going to become a U.N. Ambassador.

Jag hade ingen aning om att jag skulle bli en ambassadör för FN.

I had no idea I would have a Ph.D.

Jag visste inte att jag skulle få en doktorsexamen.

And so I realized that I had a responsibility to more than just me,

Och jag insåg att jag hade en skyldighet till fler än bara mig själv,

and that I was going to have to change.

och att jag behövde förändras.

You know, we can do it.

Vi kan göra det.

I was going to have to change.

Jag var tvungen att förändras.

And I was afraid to change,

Men jag var rädd för förändringar,

because I was so used to the guy who only just walked.

för jag var så van med den där personen som bara gick.

I was so used to that person that I didn’t want to stop.

Jag hade vant mig vid den personen och jag ville inte sluta med det.

I didn’t know who I would be if I changed.

Jag visste inte vem jag skulle bli om jag ändrade på mig själv

But I know I needed to.

Men jag visste att jag skulle behöva göra det.

I know I needed to change, because it would be the only way

Jag visste att jag var tvungen att förändras, för det var det enda sättet

that I could be here today.

som kunde ta mig hit, där jag är idag.

And I know that a lot of times

Och jag vet att vi ofta

we find ourselves in this wonderful place where we’ve gotten to,

finner oss på en underbar plats som vi har tagit oss till,

but there’s another place for us to go.

men att det är en annan plats som vi måste nå.

And we kind of have to leave behind the security of who we’ve become,

Och vi måste lämna tryggheten av vad vi har blivit bakom oss,

and go to the place of who we are becoming.

och gå till den plats för det vi ska bli.

And so, I want to encourage you to go to that next place,

Jag vill uppmuntra er till att ta er till denna nästa plats,

to let yourself out of any prison that you might find yourself in,

att befria er från vilket fängelse ni än befinner er i,

as comfortable as it may be, because we have to do something now.

och hur bekvämt det än är, för vi måste göra någonting, nu.

We have to change now.

Vi måste förändras, nu.

As our former Vice President said,

Som vår före detta vise president sade,

we have to become activists.

"Vi måste bli aktivister."

So if my voice can touch you,

Så, om min röst kan röra er,

if my actions can touch you, if my being here can touch you,

om mina handlingar kan röra er, om min närvaro kan röra er,

please let it be.

låt det då vara så.

And I know that all of you have touched me

Och jag vet att alla ni har rört mig

while I’ve been here.

då jag varit här.

So, let’s go out into the world

Så låt oss gå ut i världen

and take this caring, this love, this respect

och ta denna omtanke, denna kärlek, denna respekt

that we’ve shown each other right here at TED,

som vi har visat varandra här på TED,

and take this out into the world.

och sprida det till världen.

Because we are the environment,

För vi är miljön,

and how we treat each other

och hur vi bemöter andra

is really how we’re going to treat the environment.

är hur vi kommer att bemöta miljön.

So I want to thank you for being here

Så, jag vill tacka er för att ni är här

and I want to end this in five seconds of silence.

och jag vill avsluta detta med fem sekunders tystnad.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)