John Hodgman: A brief digression on matters of lost time

Översättare: Lisbeth Pekkari Granskare: Johan Cegrell

You all know this story.

Ni känner alla till den här historien.

In the summer of 1950,

Sommaren 1950,

Enrico Fermi, the Italian-American physicist

gick Enrico Fermi, den italiensk-amerikanska fysikern

and atomic-pile builder,

och atomhögsbyggaren,

went to lunch at Los Alamos National Laboratory

på lunch vid Los Alamos National Laboratory,

and joined some colleagues there, and asked them a question:

satte sig med några kollegor och ställde en fråga:

"Where is everybody?"

"Var är alla?"

This confused his colleagues, obviously,

Detta förvirrade hans kollegor, förstås,

because they were sitting right there with him.

eftersom de satt där med honom.

And then he had to clarify that he wasn't talking about them.

Så han fick klargöra att han inte talade om dem.

He was talking about the space aliens.

Han talade om rymdvarelserna.

You see, this was only a few years after

Ni förstår, detta var bara några få år efter

the supposed flying saucer crash

den förmodade tefatskraschen

at Roswell, New Mexico.

vid Roswell, New Mexico.

And even though that turned out to be nothing,

Och trots att det hade visat sig vara ingenting,

nothing at all --

ingenting --

(Laughter) --

(Skratt) --

merely a downed weather balloon

bara en landad väderballong

piloted by small hairless men

styrd av små hårlösa män

with slits for mouths ...

med munnar som springor...

Still, America had gone saucer-mad,

Amerika hade blivit tefatsgalet,

even famous scientists

till och med berömda vetenskapsmän

who were eating lunch.

som åt lunch.

Fermi's reasoning, if I may paraphrase badly,

Fermis resonemang, om jag får parafrasera illa,

is that the universe is so vast

är att universum är så stort

that it stands to reason,

att det är rimligt att anta

there should be other intelligent life out there.

att det finns annat intelligent liv där ute.

And the universe is so old

Och universum är så gammalt

that unless we were the very first civilization ever to evolve,

att såvida vi inte var den första civilisationen nånsin att utvecklas,

we should have some evidence of their existence by now.

så borde vi ha något slags bevis för deras existens nu.

And yet, to the best of our knowledge, we are alone.

Ändå är vi, så vitt vi vet, ensamma.

"Where is everybody?" asked Fermi,

"Var är alla?" frågade Fermi,

and his colleagues had no answer.

och hans kollegor hade inget svar.

Fermi then went on with the same blunt logic

Fermi använde samma trubbiga logik

to disprove fairies,

för att motbevisa älvor,

Sasquatch, God,

snömannen, Gud,

the possibility of love --

möjligheten till kärlek --

and thereafter, as you know,

och efter det, som ni vet,

Enrico Fermi ate alone.

åt Enrico Fermi ensam.

(Laughter)

(Skratt)

Now,

Så,

I am not a scientist.

jag är ingen vetenskapsman.

I have never built an atomic pile.

Jag har aldrig byggt en hög av atomer.

Although, I might argue that, technically,

Trots att jag tekniskt sett skulle kunna argumentera för

every pile is atomic.

att alla högar är byggda av atomer.

(Laughter)

(Skratt)

However, with respect, I might point out two possibilities

Men jag vill respektfullt peka på två möjligheter

that Enrico Fermi perhaps did not consider.

som Enrico Fermi kanske inte tänkte på.

One is that the aliens might be

Den ena är att rymdvarelser kan vara

very far away.

väldigt långt borta.

Perhaps, I dare say,

Kanske till och med, vågar jag påstå,

even on other planets.

på andra planeter.

The other possibility --

Den andra möjligheten --

(Laughter) --

(Skratt) --

is, perhaps, Enrico Fermi himself

är att kanske Enrico Fermi själv

was an alien.

var en rymdvarelse.

(Laughter)

(Skratt)

Think about it.

Fundera på det.

Isn't it a little convenient

Är det inte lite bekvämt

that in the midst of the World War, out of nowhere,

att mitt i världskriget, från ingenstans,

suddenly an Italian scientist showed up

dyker plötsligt en italiensk vetenskapsman upp

with an amazing new technology

med en fantastisk ny teknologi

that would transform everything in the world

som skulle förändra allt i världen

and darken the history of the human species forever after?

och förmörka mänsklighetens historia för evig tid?

And isn't it a little strange

Och är det inte lite märkligt

that he required no payment for this?

att han inte krävde någon betalning för detta?

That he asked for only one thing --

Att han bara ville ha en sak --

a gift of two healthy sperm whales?

två friska kaskelottvalar?

That's -- that's not true.

Det där -- det där var inte sant.

But it is strange.

Men det är märkligt.

(Laughter)

(Skratt)

And if Enrico Fermi were indeed a space alien,

Och om Enrico Fermi i själva verket var en rymdvarelse,

wouldn't he be the first to have tried to convince

skulle inte han ha varit den första att försöka övertyga

his fellow scientists

sina vetenskapliga kollegor

that the space aliens are not already here?

om att rymdvarelserna inte redan är här?

For it is given in certain UFO-ology

För det är en självklarhet i viss UFOlogi

or UFOlogy circles,

eller i vissa UFOlogi-kretsar,

that the aliens are already here and have been for millennia;

att rymdvarelserna redan är här, har varit här i årtusenden;

that they have walked among us in disguise,

att de har vandrat bland oss, förklädda,

observing us, guiding our evolution

observerat oss, väglett vår evolution

from ape to man --

från apa till människa --

if you believe in that sort of thing --

om man tror på sånt alltså --

and, occasionally, kidnapping us in their flying saucers

och att de ibland har kidnappat oss i sina flygande tefat

and taking us away to have sex with us in pyramids.

och fört bort oss för att ha sex med oss i pyramider.

(Laughter)

(Skratt)

It's a difficult theory to discount,

Det är en teori som är svår att bortse från,

I think you'll agree.

eller hur?

(Laughter)

(Skratt)

For even in my own life,

För även i mitt eget liv,

there are memories I have

finns minnen som jag

that are difficult to explain --

har svårt att förklara --

happenings that are so odd and unaccountably weird,

händelser som är så udda och oförklarligt konstiga

that it is difficult to imagine

att det är svårt att föreställa sig

they were not the result

att de inte var ett resultat

of prolonged and frequent contact with aliens throughout my life.

av långvarig och frekvent kontakt med rymdvarelser genom livet.

For how else will you explain

För hur förklarar man annars

the amazing and absolutely true

de fantastiska och helt sanna

close encounters that I had

närkontakter som jag haft

and will describe to you now?

och som jag ska beskriva för er nu?

Encounter one: Ocean City, New Jersey, 1980.

Närkontakt ett: Ocean City, New Jersey, 1980.

This was the summer when the special edition of

Det var sommaren då specialutgåvan av

"Close Encounters of the Third Kind" was released.

"Närkontakt av tredje graden" släpptes.

And I went on vacation with my parents to the Jersey shore.

Jag åkte på semester med mina föräldrar till Jersey-kusten.

Within 12 hours, I was horribly sunburned,

Inom 12 timmar var jag fruktansvärt solsvedd,

just like Richard Dreyfuss in the movie.

precis som Richard Dreyfuss i filmen.

(Laughter)

(Skratt)

And so I spent the rest of the vacation

Så jag fick tillbringa resten av semestern

largely sitting outside our little rental house at night,

mestadels sittande utanför vår lilla stuga på kvällarna,

the sidewalk still warm from the sun,

medan gångvägen fortfarande var solvarm,

watching the skies for UFOs.

och titta upp mot himlen efter UFOn.

What did I see? Stars, satellites,

Vad såg jag? Stjärnor, satelliter,

blinking airplanes -- typical sky junk.

blinkande flygplan -- typiskt rymdskrot.

Occasionally, kids would come and

Ibland kom några ungar förbi

join me and watch,

och tittade med mig,

but their necks soon got sore, and they would go off to the boardwalk

men de fick snart ont i nacken och drog iväg till strandpromenaden

to play video games and mingle with humans.

för att spela TV-spel och hänga med människor.

I was pretty good at the video games. I was not very good at the other part,

Jag var rätt bra på TV-spel. Jag var inte så bra på det andra,

so I stayed alone with the cosmos.

så jag stannade ensam med kosmos.

And that's when it happened.

Och det var då det hände.

An elderly couple came walking down the street.

Ett äldre par kom gående längs gatan.

I would say they were in their late seventies,

Jag skulle säga att de var närmare åttio år,

and I would say that they were on a date,

och jag skulle säga att de var på dejt,

because he was wearing a very neat little suit

för han hade på en prydlig kostym

with a yellow tie -- a brown suit.

och gul slips -- en brun kostym.

And she was wearing a cardigan, because it was now fully night

Hon hade på sig en kofta, för det var nu sent på kvällen

and a chill was coming in off the ocean.

och kylan svepte in från havet.

I remember, for some reason,

Jag minns av någon anledning

that they were exactly the same height.

att de var exakt lika långa.

And then they stopped, and the man turned to me

Sedan stannade de, mannen vände sig mot mig

and said,

och sa

"What are you looking for,

"Vad letar du efter,

flying saucers?"

flygande tefat?"

(Laughter)

(Skratt)

You have to admit, that's a pretty boss piece of detective work

Ni måste medge att det är en ganska tuff slutledning

for an old man on a date.

för att vara en gammal man på dejt.

But what was stranger still --

Men det konstiga --

and even I realized it at the time,

och jag förstod det till och med då,

as a nine-year-old child --

som nioåring --

was that they stopped at all.

var att de överhuvudtaget stannade.

That this old man would interrupt his moonlight stroll

Att den gamle mannen skulle avbryta sin månskenspromenad

with his sweetheart with the precise reason

med sin älskling, av den enda anledningen

of making fun of a child.

att reta ett barn.

"Oh," he said,

"Åh" sa han,

"little green men."

"små gröna män".

And then his girlfriend joined in, too.

Då hoppade flickvännen också in.

"There's no such thing as space men," she said.

"Det finns inga rymdmän" sa hon.

"There's no such thing."

"Det finns inget sådant".

And then they both laughed. "Ha, ha, ha."

Sedan skrattade de båda. "Ha, ha, ha".

I looked around.

Jag såg mig om.

The street was entirely empty.

Gatan var helt tom.

I had stopped hearing the sound of the ocean.

Jag hörde inte längre havets ljud.

It was as though time had stopped.

Det var som att tiden stod still.

I did not know why they were teasing me.

Jag vet inte varför de retade mig.

I looked into their strangely angry faces,

Jag såg in i deras märkligt arga ansikten,

and I remember wondering,

och jag minns att jag undrade

are they wearing rubber masks?

om de bar gummimasker?

(Laughter)

(Skratt)

And what would be behind those rubber masks, if they were?

Och vad skulle finnas bakom de maskerna i så fall?

Giant, almond-shaped, unblinking eyes?

Stora, mandelformade, oblinkande ögon?

Slits for mouths?

Munnar som springor?

The old man crooked his finger as though he were firing a gun,

Den gamle mannen krökte fingret som om han sköt med en pistol,

and then he made laser sounds.

och så gjorde han laserljud.

"Kew, kew, kew --

"Kjo, kjo, kjo --

watch out."

se upp".

And they turned at once and walked away.

Så vände de sig plötsligt och gick vidare.

The old man reached out

Den gamle mannen sträckte ut

his knobbly claw

sin ojämna klo

for the woman's hand,

efter kvinnans hand,

and found it, and left me alone.

tog den och lämnade mig ifred.

Now, you could describe this as a simple misunderstanding --

Man skulle kunna beskriva detta som ett enkelt missförstånd --

a strange encounter among humans.

ett märkligt möte mellan människor.

Maybe it was swamp gas, but --

Kanske var det träskgas, men --

(Laughter) --

(Skratt) --

I know what I saw.

Jag vet vad jag såg.

Close encounter two: Brookline, Massachusetts, 1984.

Närkontakt två: Brookline, Massachusetts, 1984.

I went to see the movie "Dune,"

Jag skulle se filmen "Dune",

and a girl talked to me. Now, on its face --

och en flicka talade till mig. Vid första anblicken --

(Laughter) --

(Skratt) --

this is impossible on its face, I realize --

jag förstår att det är omöjligt vid första anblicken --

but it is absolutely true.

men det är helt sant.

It was opening night, naturally.

Det var premiärkväll förstås.

I went with my friend Tim McGonigal, who sat on my left.

Jag gick med min vän Tim McGonigal, han satt på min vänstra sida.

On my right was the girl in question.

På höger sida var flickan i fråga.

She had long, curly black hair, a blue jean jacket.

Hon hade långt, lockigt, svart hår och en blå jeansjacka.

I remember, she had some sort of injury to her ankle,

Jag minns att hon hade skadat vristen,

an Ace bandage, and she had crutches.

hon hade bandage och kryckor.

She was very tall, I would say.

Hon var väldigt lång, skulle jag säga.

I was starting high school at the time. I would say she was a junior,

Jag skulle börja gymnasiet vid den tiden. Hon gick nog i tvåan,

but I had never seen her before. She didn't go to my school.

men jag hade aldrig sett henne förut. Hon gick inte i min skola.

I didn't know her name, and I never will.

Jag visste inte hennes namn och jag kommer aldrig veta det.

She was sitting with someone who I presume was her mother,

Hon satt med någon som jag förmodar var hennes mamma,

and they were talking about the novel, "Dune."

och de talade om boken "Dune".

They were both big fans, mother and daughter --

De var stora fans, både mamma och dotter --

very unusual.

väldigt ovanligt.

They were talking about how their favorite characters

De talade om att deras favoritkaraktärer

were the giant sandworms.

var de enorma sandmaskarna.

And then it got stranger.

Sedan blev det konstigare.

That's when she turned to me and said,

Det var då hon vände sig till mig och sa

"Are you looking forward to seeing the movie?"

"Ser du fram emot att se filmen?"

(Laughter)

(Skratt)

First of all, I was embarrassed

Först blev jag generad

because I had not read the novel "Dune" at that time.

för jag hade inte läst "Dune".

I was merely a connoisseur of movies

Jag var bara expert på filmer

featuring desert planets, as I still am.

med ökenplaneter, det är jag fortfarande.

(Laughter)

(Skratt)

But it was also the tone of how she asked the question:

Men det var också hennes tonfall när hon ställde frågan:

apropos of nothing, like she didn't even care about the answer,

apropå ingenting, som om hon inte ens brydde sig om svaret,

as though she just wanted to talk to me.

som om hon bara ville prata med mig.

I did not know what to say. I said, "Yes."

Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag sa "Ja".

I did not even turn my head.

Jag vände inte ens på huvudet.

The movie began.

Filmen började.

I need not remind you that this was David Lynch's version of "Dune,"

Jag behöver inte påpeka att detta var David Lynchs version av "Dune",

in which all of the characters

där alla rollfigurer

were sexy and deformed at the same time.

var sexiga och vanskapta på samma gång.

(Laughter)

(Skratt)

There was a character called the Third-Stage Guild Navigator,

Det fanns en karaktär som kallades Third-Stage Guild Navigator,

which was a kind of giant, floating fetus-creature

som var som en enorm, flytande foster-varelse

that lived in a giant tank with this orange mist

som levde i en stor behållare med en orange dimma

of psychedelic spice

av psykedeliska kryddor

swirling around him,

som virvlade runt honom,

allowing him to bend space and time.

och gjorde så att han kunde böja tid och rum.

He could never leave the tank

Han kunde aldrig lämna behållaren

or interact with the outside world.

eller interagera med världen utanför.

He had become, in his isolation,

Han hade, i sin isolering,

so deformed and so sexy,

blivit så vanskapt och sexig

that he had to talk through a kind of old-timey radio

att han var tvungen att prata genom en gammaldags radio

to the outside world, and could never touch them.

till omvärlden, och aldrig kunde röra dem

I mean, I liked him a lot better than the sandworms.

Jag menar, jag gillade honom mycket mer än sandmaskarna.

The sandworms were fine, but your favorite character?

Sandmaskarna var okej, men favoritfigurer?

Please.

Kom igen.

When the movie ended,

När filmen slutade

everyone seemed very happy

verkade alla väldigt glada

to get up and get out of the theatre as soon as possible.

att komma ut från bion så fort som möjligt.

Except for the girl.

Förutom flickan.

As I walked out, her pace slowed.

När jag gick ut började hon gå långsammare.

Perhaps it was the crutches,

Kanske var det kryckorna,

but it seemed --

men det verkade som --

(Laughter) --

(Skratt) --

it seemed as though she might want to talk to me again.

det verkade som om hon ville tala till mig igen.

When I say it out loud, it sounds so ridiculous,

När jag säger det högt låter det så löjligt,

but I can only come to the conclusion

men jag kan bara dra slutsatsen

that it was what, in the alien abductee community,

att det var det som i rymdvarelsebortförande-kretsar

they call a "screen memory":

kallas för ett falskt minne:

a ridiculous false recollection designed by their brain

ett löjligt falskt minne, skapat av hjärnan

to cover up some trauma -- say, of being kidnapped

för att dölja något slags trauma -- till exempel att ha blivit kidnappad

and flown off to a sex pyramid.

och förd till en sexpyramid.

(Laughter)

(Skratt)

And so I sure am glad

Så jag är verkligen glad

I did not slow down to talk to her.

att jag inte saktade in och pratade med henne.

I sure am glad I never saw her again.

Jag är verkligen glad att jag aldrig såg henne igen.

Close encounter three: Philadelphia, Pennsylvania,

Närkontakt tre: Philadelphia, Pennsylvania,

1989.

1989.

In the mid-to-late '80s,

I slutet av 80-talet

the novelist Whitley Strieber wrote a book called "Communion,"

skrev författaren Whitley Strieber en bok som heter "Närkontakt"

in which he described his own lifelong experiences

där han beskriver sina egna livslånga upplevelser

being abducted by aliens.

av att föras bort av rymdvarelser.

And he also described the phenomenon known in this community

Han beskrev också fenomenet som i dessa kretsar

as "lost time,"

kallas "förlorad tid"

where Whitley Strieber would suddenly become aware

där Whitley Strieber plötsligt kunde inse

that he could not remember the previous ten minutes,

att han inte kunde minnas de tio senaste minuterna

or the previous ten hours, or the previous ten days.

eller de senaste tio timmarna, eller de senaste tio dagarna.

And would come to the conclusion that that was when the aliens

Vilket ledde till slutsatsen att det var då rymdvarelserna

were taking him and giving him rectal probes.

tog honom och satte in rektalsonder.

(Laughter)

(Skratt)

This book became, naturally, an enormous best-seller.

Boken blev förstås en enorm bästsäljare.

This image by Ted Joseph was from that book,

Den här bilden av Ted Joseph är från boken,

and was his, sort of, police sketch

och var hans, typ, fantombild

of what the creatures looked like

av hur varelserna såg ut

that Whitley Strieber had described to him.

som Whitley Strieber hade beskrivit för honom.

And it was so successful that they made it into a movie.

Den blev så framgångsrik att man gjorde en film av den.

And in 1989, the way I remember it,

Och 1989, så som jag kommer ihåg det,

I was in Philadelphia

var jag i Philadelphia,

visiting my girlfriend, and we decided,

hälsade på min flickvän, och vi bestämde oss

apropos of nothing, to go see this movie.

apropå ingenting, för att gå och se den här filmen.

And the way I remember it, the movie featured these details.

Och som jag kommer ihåg det, innehöll filmen följande detaljer.

One: Whitley Strieber

Ett: Whitley Strieber

was played by Christopher Walken.

spelades av Christopher Walken.

Two: the alien was played by a rubber puppet.

Två: rymdvarelsen spelades av en gummidocka.

(Laughter)

(Skratt)

Three: there was a surprisingly long

Tre: det var en förvånansvärt lång

sequence of the film in which the rubber puppet

sekvens i filmen där gummidockan

gives Christopher Walken a rectal probe.

ger Christopher Walken en rektalsond.

Four: this was being shown

Fyra: detta visades

in a regular movie theater in Center City, Philadelphia.

i en vanlig bio i Center City i Philadelphia.

Five: all of which is to say,

Fem: allt detta vill säga

they made a movie out of the book, "Communion,"

är att de gjorde en film av "Närkontakt",

and it starred Christopher Walken.

och Christopher Walken hade huvudrollen.

Does something seem strange about this to you?

Är det något med detta som verkar märkligt?

Something odd? Something off? Something wrong with this picture?

Något udda? Något knasigt? Nånting fel med den här bilden?

Think about it. Yes. The answer is:

Fundera på det. Ja. Svaret är:

I had a girlfriend. What?

Jag hade en flickvän. Va?

(Laughter)

(Skratt)

How did this happen? When did this happen?

Hur hände detta? När hände det?

I remember walking out of the theater

Jag minns att jag gick ut från bion

and becoming suddenly aware of this fact,

och plötsligt insåg detta faktum,

as we walked hand in hand,

när vi gick hand i hand

and pondering these very same questions.

och funderade på just dessa frågor.

And to this day, I have no answer for you.

Än i denna dag har jag inget svar.

Close encounter four: the Algarve,

Närkontakt fyra: Algarve,

Portugal, 1991.

Portugal, 1991.

Some years later, I and this woman --

Några år senare var jag och den här kvinnan --

we'll call her "Catherine Fletcher" --

vi kan kalla henne "Catherine Fletcher" --

(Laughter) --

(Skratt)

went traveling through the south of Portugal together.

-- på resa genom södra Portugal tillsammans.

We stayed in old, crumbling, walled cities,

Vi bodde i gamla, söndervittrade, muromgärdade byar,

in tiny little hotels,

små hotell,

and we would climb up to the roof and drink Vinho Verde

vi klättrade upp på taket och drack Vino Verde,

and watch the sun set and play checkers.

tittade på solnedgången och spelade dam.

What? Did we do this? Really? Does anyone do this?

Va? Gjorde vi detta? Verkligen? Gör någon detta?

We went to some topless beaches.

Vi gick till några topless-stränder.

Excuse me? No, not in my life.

Ursäkta mig? Nej, aldrig i livet.

For what it's worth, we went to Sagres,

För vad det är värt, vi åkte till Sagres,

which was considered, at the time, to be the end of the world.

som vid den tiden ansågs vara världens ände.

And there I was chased by a pack of feral dogs on the dock,

Där jagades jag av en flock vildhundar i hamnen,

and the lead dog bit me on the ass,

och ledarhunden bet mig i röven,

requiring me to go to a strange Portuguese clinic

vilket tvingade mig till en märklig portugisisk klinik

and receive an ass shot.

för att få en rövspruta.

Make of that what you will.

Dra vilka slutsatser ni vill.

(Laughter)

(Skratt)

Our last day in Portugal,

På vår sista dag i Portugal

we were in the district capital of Faro,

var vi i distriktshuvudstaden Faro,

and Catherine decided that she wanted to go to the beach

och Catherine bestämde att hon ville gå till stranden

one last time.

en sista gång.

Now, Faro is a bustling little city,

Faro är en livlig liten stad,

and to get to the beach, she explained, you would have to take

och för att ta sig till stranden, förklarade hon att man måste ta

a bus and then a boat.

bussen och sedan en båt.

And did I want to come with?

Ville jag följa med?

But I was exhausted and dog-bitten, and so I said, "No."

Men jag var utmattad och hundbiten, så jag sa nej.

I remember what she looked like before she left.

Jag minns hur hon såg ut innan hon åkte iväg.

The freckles had grown

Fräknarna hade vuxit

and multiplied on her face and shoulders,

och blivit fler i hennes ansikte och på axlarna,

clustering into a kind of a tan.

flutit ihop till en slags solbränna.

A tan, we were both tan --

Solbränna, vi var båda solbrända --

is this true?

är detta sant?

Her eyes were extra bright and extra blue, as a result.

Hennes ögon var extra klara och blåa på grund av detta.

She was smiling.

Hon log.

She was a single woman about to go alone into a country,

Hon var en singelkvinna på väg att åka ensam i ett land,

not even speaking the language,

utan att ens tala språket,

to travel alone by bus and boat

åka ensam med buss och båt

to go to a beach she did not know

för att komma till en strand hon inte kände till

or had never seen.

eller någonsin hade sett.

I loved her, and then she went out

Jag älskade henne, och sedan gick hon ut

into that strange, alien land.

i det där märkliga, främmande landet.

It took me some time to come to my senses.

Det tog mig en stund att sansa mig.

I had my own "lost time" moment,

Jag hade mitt eget "förlorad tid"-ögonblick,

where I woke up and suddenly realized

där jag vaknade upp och plötsligt insåg

it was very late in the day, almost dinnertime,

att det var sent på dagen, nästan middagsdags,

and she had not come back.

och hon hade inte kommit tillbaka.

Nervous, I went down to the street to look for her.

Jag gick, nervöst, ut på gatan för att leta efter henne.

Now, I did not speak Portuguese.

Jag talade inte portugisiska.

I did not know where the beach was.

Jag visste inte var stranden var.

I could not call her on a cell phone because this was 1991,

Jag kunde inte ringa hennes mobil, för detta var 1991

and the aliens had not given us that technology yet.

och rymdvarelserna hade inte gett oss den teknologin än.

(Laughter)

(Skratt)

I realized that the day would only have

Jag insåg att dagen bara kunde ha

two possible outcomes:

två möjliga utfall:

either Catherine would come back to the hotel,

antingen skulle Catherine komma tillbaka till hotellet,

or she would never come back to the hotel.

eller så skulle hon aldrig komma tillbaka till hotellet.

And so I sat down to wait.

Så jag satte mig ner och väntade.

I did not watch the skies, but the very end of the street

Jag tittade inte på himlen, men mot slutet av gatan

where the buses and cars and pedestrians

där bussar och bilar och fotgängare

and little scooters were moving along.

och mopeder rörde sig.

And I watched those constellations shift,

Jag såg på när de där konstellationerna förändrades,

hoping that they would part and I would see her face.

hoppades att de skulle dela sig och jag skulle se hennes ansikte.

It was at that moment,

Det var i den stunden,

in that very small town of 30,000 or so,

i den där mycket lilla 30.000-personersstaden,

that I truly appreciated the vastness of the universe

som jag verkligen insåg universums vidd

and the searching we might do in it.

och sökandet vi kan göra i det.

And that's when the Liberians came along.

Det var då liberianerna kom förbi.

Five young men -- all laughing, happy, traveling together,

Fem unga män -- skrattande, glada, de reste tillsammans

coming back to this hotel where they were staying.

och kom tillbaka till hotellet där de bodde.

One of them was named Joseph, and he asked me

En av dem hette Joseph, och han frågade mig

what was I doing, and I explained.

vad jag gjorde, så jag förklarade.

And he said, "Don't worry." He was sure that Catherine would be safe.

Han sa "Oroa dig inte". Han var säker på att Catherine var välbehållen.

But he did not seem so very sure,

Men han verkade inte helt säker,

for he sat down to wait with me.

för han satte sig ner och väntade med mig.

And for the next two hours, they all waited with me:

Under de följande två timmarna väntade de alla med mig,

taking turns, going up to their room, coming back,

turades om, gick upp till rummet, kom tillbaka,

telling me jokes, distracting me.

berättade roliga historier, distraherade mig.

Two hours, they gave me a message.

I två timmar gav de mig ett meddelande.

We are not alone.

Vi är inte ensamma.

And then, in the middle of a sentence, at the very birth of twilight,

Och då, mitt i en mening, när det just börjat skymma,

I turned and looked down the street.

vände jag mig och såg ner för gatan.

The stars aligned, and she came back.

Stjärnorna radade upp sig och hon kom tillbaka.

She was smiling. She did not understand why I was so worried.

Hon log. Hon förstod inte varför jag var så orolig.

Neither did the Liberians,

Det gjorde inte liberianerna heller,

although there was a huge amount of relief in their laughter

även om det fanns en stor lättnad i deras skratt

as they clapped us on the back, and went back up to their room

när de klappade oss på ryggen och gick tillbaka till sina rum

and left us alone in the street, holding hands.

och lämnade oss ensamma på gatan, vi höll varandra i händerna.

An event like this leaves a scar on the memory,

En händelse som denna lämnar ett ärr i minnet,

much like a piece of alien technology

väldigt likt ett föremål av rymdteknologi

that has been inserted into your buttocks

som har förts in i din skinka

by a "Portuguese doctor."

av en portugisisk "doktor".

(Laughter)

(Skratt)

And even now, a decade and a half later,

Och ännu, ett och ett halvt decennium senare,

even now that we are married,

även nu när vi är gifta,

I look for her still, whenever she is not in the room.

tittar jag fortfarande efter henne så fort hon inte är i rummet.

And even though, I think you'll agree, it is probable

Och fastän jag tror ni håller med om att det är troligt

that during the time she was away,

att hon, medan hon var borta,

she was kidnapped and replaced by an alien clone,

blev kidnappad och utbytt mot en rymdvarelse-klon,

I love her and wait for her still.

så älskar jag henne och väntar fortfarande på henne.

Thank you for your kind attention.

Tack för er vänliga uppmärksamhet.

(Applause)

(Applåder)