Shantell Martin: How drawing can set you free | TED

Översättare: Isabelle Sandell Granskare: Annika Bidner

So here we are.

Här är vi nu.

I'm at home, as I'm sure many of you are, too.

Jag är hemma, vilket många av er säkert också är.

And we've all begun to understand

Och vi har alla börjat förstå

how our relationship with ourselves,

hur vårt förhållande med oss själva,

with each other

med varandra

and the spaces we exist in

och platserna där vi lever

can deeply impact our sense of identity and purpose.

kan påverka vår identitetskänsla och målmedvetenhet.

So much has dramatically changed.

Många saker har ändrats radikalt.

There's a sense of distance now unlike ever before.

Nu mer än någonsin finns det en känsla av avstånd.

But what if I told you

Men tänk om jag sa till dig

that you could find a way from your heart to your hand

att du kunde hitta en väg från hjärtat till handen

to reconnect again,

för att hitta tillbaka igen

and that through this practice and embracing this cause,

och att genom denna övning och genom att ta till dig den här idén

I could help you to recalibrate your mind

kan du ställa om din hjärna

so that you could explore this new reality with joy,

så att du kan utforska den här nya verkligheten med glädje,

enthusiasm, imagination and hope?

entusiasm, fantasi och hopp.

And all it would take is a simple pen.

Och det enda som behövs är en enkel penna.

To get you there,

För att ta dig dit,

let's go back to the beginning.

låt oss gå tillbaka till början.

As a kid growing up in a council estate in Southeast London,

Som ett barn uppvuxet i sydöstra London,

I was an outsider.

var jag en utomstående.

I'm the oldest of six kids,

Jag är den äldsta av sex barn,

and all of my siblings look very English:

och alla mina syskon ser helt engelska ut:

blond hair, blue eyes, very cute.

blont hår, blåa ögon, jättesöta.

And then there was me:

Och sen var det jag:

half Nigerian, brown, with an Afro.

halvnigerisk, mörkhyad, med afrofrisyr.

So what happens when you look different

Så vad händer när du ser annorlunda ut

and you feel different,

och känner dig annorlunda

and in many ways, start to think differently

och på så många vis, börjar tänka olika

from everyone and everything around you?

än alla och allting omkring dig?

How do you find your way out of a dark, racist, homophobic

Hur hittar man vägen ut från ett mörkt, rasistiskt, homofobiskt

and very lonely place?

och väldigt ensamt ställe?

This is where the pen comes in.

Det är här som pennan kommer in.

I started to draw.

Jag började rita.

So as you can see, I've got this pen,

Så som ni kan se, jag har den här pennan,

and it knows where it's going.

och den vet vart den är påväg.

And I've learned very well how to follow it.

Och jag har lärt mig mycket väl hur jag kan följa den.

And the first thing I did is I followed this line,

Och den första saken jag gjorde var att jag följde den här linjen

and I drew myself out of a culture

och jag ritade ut mig själv från en kultur

that was only telling me what I couldn't do.

som bara sa till mig vad jag inte kunde göra.

I trusted my pen,

Jag litade på min penna,

and it led me to Central Saint Martin's,

och den ledde mig till Central Saint Martins

a very fancy art school in London,

en mycket flott konstskola i London

where I graduated top of my year.

där jag fick toppbetyget i min årsklass

However, I soon realized there wasn't a place for me in London,

Men jag insåg snabbt att det inte fanns plats för mig i London,

because whether you wish to believe it or not,

för att, tro det eller ej,

England is still a country that is rooted and functions within

England är fortfarande ett land med en inrotad klassindelning.

the class system.

And as a young, black, gay female artist from a working-class family,

Och som en ung, mörkhyad, gay kvinnlig artist från en arbetarklassfamilj

I didn't stand a chance.

hade jag inte en chans.

So I left London and I moved to Japan,

Så jag lämnade London och flyttade till Japan,

where I didn't experience people asking me where I was really from.

där människor inte frågade mig var jag egentligen kommer ifrån.

I was just another gaijin,

Jag var bara ännu en gaijin,

which, ironically, means "outsider."

vilket, ironiskt, betyder "utomstående".

I was immersed in a culture that honors both making and craft,

Jag fördjupade mig i en kultur som hedrar både skapande och konst

where people perfect their craft over generations.

där mänskor finslipar sin konst över generationer.

It's a culture that masters both time and space,

Det är en kultur som behärskar både tid och utrymme,

so that artists can truly create with freedom.

så att konstnärer verkligen har friheten att skapa.

And what I discovered was a place I wasn't angry with.

Och vad jag upptäckte var ett ställe som jag inte var arg på.

Tokyo hadn't wronged me in any way.

Tokyo hade inte kränkt mig på något sätt.

I could no longer create with anger

Jag kunde inte längre skapa med ilska

or out of pain.

eller utifrån smärta.

I had to bravely allow myself to create from a different place.

Jag måste modigt låta mig själv skapa på ett annat sätt.

And what I found is this incredible tool

Och vad jag insåg var att detta otroliga verktyg

transcended a line on paper.

överskred en linje på papper.

I found this thing

Jag hittade en sak

that connected my head to my heart

som förenade mitt huvud med mitt hjärta

and my hand to everything.

och min hand med allt.

I could see the world in new ways.

Jag kunde se världen på nya sätt.

I found connections in corners

Jag hittade samband i hörn

and the solutions to problems I never knew existed.

och lösningar på problem som jag inte ens visste att fanns.

It's like the world with all its positive and negative spaces

Det var som om världen, med alla sina positiva och negativa utrymmen

could now be seen.

nu kunde bli sedda.

And just by seeing it,

Och bara genom att se den,

there was no longer any fear.

fanns det ingen rädsla längre.

It's like my pen was a flashlight,

Min penna var som en ficklampa,

and the unknown was still there,

och det okända var fortfarande ute där,

but it wasn't scary.

men det var inte skrämmande.

After five years of living in Japan and focusing on my craft,

Efter att jag hade bott fem år i Japan och fokuserat på min konst

I felt like I needed a new challenge.

kände jag att jag behövde en ny utmaning.

So I moved to New York,

Så jag for till New York,

because that's what you do as an artist, right?

för att det är vad en konstnär gör, eller hur?

You move to the greatest city in the world

Man flyttar till den största staden i världen som har förmågan

that has the ability

to make you feel completely and utterly invisible.

att få en att känna sig helt och hållet osynlig.

This is when I began to truly ask myself,

Det här är när jag verkligen började fråga mig själv

"Who are you?"

"Vem är du?"

I would wake up in the morning, and before I began my day,

Jag brukade vakna på morgonen, och innan jag började min dag,

I would meditate on this.

brukade jag meditera om detta.

And with this question in mind,

Och med denna frågan i åtanke,

I kept drawing.

fortsatte jag rita.

I followed the line.

Jag följde linjen.

I let it lead the way.

Jag lät den leda mig.

The process of picking up a pen,

Processen av att lyfta en penna,

something everyone has access to,

något som alla har tillgång till,

the act of giving myself permission to let go

och ge mig själv lov att släppa taget

of all thoughts, all fears, insecurities --

om alla tankar, all rädsla, osäkerhet -

anything that would get in the way

vad som helst som kunde hindra mig

of allowing myself to be completely me --

från att vara mig själv fullt ut -

that became my way of experiencing freedom.

det blev mitt sätt att uppleva frihet.

When I got to New York,

När jag kom fram till New York,

I didn't want to play by the rules of the art world.

ville jag inte spela enligt konstvärldens regler.

I continued my practice as an outsider.

Jag fortsatte min praktik som utomstående.

I kept drawing.

Jag fortsatte rita.

Curiosity became the ink for my pen,

Nyfikenhet blev min pennas bläck,

and I continued to dive deeper.

och jag fortsatte dyka djupare.

Over time, I began to create a bold, confident space for myself,

med tiden började jag skapa ett modigt, självsäkert utrymme för mig själv,

a space that was all my own.

ett utrymme som var bara mitt.

Initially, it was just my bedroom.

I början var det bara mitt sovrum.

But that bedroom ended up in "The New York Times,"

Men det sovrummet hamnade i "The New York Times",

and suddenly, I was being seen and known

och plötsligt var jag sedd och känd

for this world I had created.

för världen jag hade skapat.

Since then,

Sedan dess

I've created and collaborated with some of the most unique artists,

har jag skapat och samarbetat med några av de mest unika konstnärer,

institutions and spaces,

institutioner och ställen,

from the screens of Times Square,

från skärmarna på Times Square,

to the New York City Ballet for their incredible artist series,

till New York City Ballet för deras otroliga konstnärsserier,

where I interviewed a number of dancers.

där jag intervjuade flera dansare.

Their stories and words became the foundation

Deras historier och ord blev grunden

of over 30 drawings and artworks,

för över 30 teckningar och konstverk,

which took over the promenade walls,

som tog över gångarnas väggar,

windows and floors.

fönster och golv.

For a long time,

Under en lång tid,

I wanted to create a space for contemplation and poetry.

ville jag skapa ett utrymme för kontemplation och poesi

And in 2019,

Och 2019

I was given the opportunity to do just that

fick jag chansen att göra just det,

by the Trust of Governor's Island.

från Trust of Governor's Island.

They provided me with the perfect canvas

De gav mig den perfekta duken

in the form of a former military chapel.

i form av ett före detta militär kapell.

Meet "The May Room."

Beskåda "The May Room."

With drawings on the exterior inspired by the history of the island,

Med teckningar på utsidan inspirerade av öns historia

you walk inside, you take your shoes off,

går du in, tar av dina skor,

and there's a drawing on the floor in the form of a maze

och där finns en ritning på golvet i form av en labyrint

that brings you back to you.

som tar dig tillbaka till dig.

It's an invitation to become calm.

Det är en inbjudan att bli lugn.

And this allows you to see phrases on the wall.

Och det här låter dig se fraserna på väggen.

"May you be wise."

"Må du vara vis."

"May you sleep soundly at night."

"Må du sova djupt om nätterna."

"May we save trees."

"Må vi rädda träd."

"May you," "may you," "may we."

"Må du," "må du," "må vi."

And these phrases seem like they're rising from you

Och de här fraserna verkar stiga upp från dig

or falling into you.

eller falla in i dig

I've let my lines become much like a language,

Jag har låtit mina linjer bli som ett språk

a language that has unfolded much like life.

ett språk som har vecklats ut ungefär som livet.

And when there has been silence,

Och när det har funnits tystnad,

I've sought connection through conversation,

har jag sökt kontakt genom konversationer,

asking questions to push through the discomfort.

frågat frågor som tränger sig fram genom obekvämligheten.

Drawing has taught me how to create my own rules.

Tecknandet har lärt mig att skapa mina egna regler.

It has taught me to open my eyes to see not only what is,

Det har lärt mig att öppna mina ögon, inte bara för att se vad som finns,

but what can be.

men vad som kan bli till.

And where there are broken systems,

Och där det finns trasiga system,

we can create new ones that actually function and benefit all,

kan vi skapa nya som faktiskt fungerar och är till nytta för allihopa,

instead of just a select few.

istället för bara för några få.

Drawing has taught me how to fully engage with the world.

Teckning har lärt mig att engagera mig i världen.

And what I've come to realize through this language of lines

Och det som jag har insett via detta språk av linjer

is not the importance of being seen,

är inte betydelsen av att bli sedd,

but rather the gift of seeing that we give to others

utan i stället gåvan att se vad vi ger andra

and how true freedom is the ability to see.

och hur sann frihet är förmågan att se.

And I don't mean that literally,

Och betydelsen är icke ordagrann,

because sight is only one way in which one can see.

för att synen är bara ett sätt som vi kan se

But what I mean is to experience the world in its entirety,

Men vad jag menar är att uppleva världen i sin helhet,

maybe even more so during the most challenging moments

kanske till och med mera under de mest utmanande stunderna

like the one we face today.

som den vi möter idag.

I'm Shantell Martin.

Jag heter Shantell Martin.

I draw.

Jag tecknar.

And I invite you to pick up a pen

Och jag ber dig att lyfta upp en penna

and see where it takes you.

och se vart den tar dig.

(Music)

(Musik)