The revolutionary power of diverse thought | Elif Shafak

Översättare: Nadya Alasad Granskare: Lisbeth Pekkari

"Can you taste words?"

"Kan du smaka på ord?"

It was a question that caught me by surprise.

Det var en fråga som överraskade mig.

This summer, I was giving a talk at a literary festival,

I sommar talade jag på en litterär festival,

and afterwards, as I was signing books,

och efteråt, när jag signerade böcker,

a teenage girl came with her friend,

kom en tonårsflicka med sin vän,

and this is what she asked me.

och det var det hon frågade mig.

I told her that some people experience an overlap in their senses

Jag sade till henne att vissa människor upplever en överlappning i sina sinnen

so that they could hear colors

så att de kan höra färger

or see sounds,

eller se ljud,

and many writers were fascinated by this subject, myself included.

och många författare har fascinerats av detta ämne, jag med.

But she cut me off, a bit impatiently, and said, "Yeah, I know all of that.

Men avbröt mig, lite otåligt och sa: "Ja, jag vet det.

It's called synesthesia. We learned it at school.

Det kallas synestesi. Vi lärde oss det i skolan.

But my mom is reading your book,

Men min mamma läser din bok,

and she says there's lots of food and ingredients

och hon säger att det finns en massa mat och ingredienser

and a long dinner scene in it.

och en lång middagsscen i den.

She gets hungry at every page.

Hon blir hungrig på varje sida.

So I was thinking,

Därför tänkte jag,

how come you don't get hungry when you write?

hur kan du inte bli hungrig när du skriver?

And I thought maybe, maybe you could taste words.

Och jag trodde kanske, kanske du kunde smaka ord.

Does it make sense?"

Verkar det vettigt?"

And, actually, it did make sense,

Jo, faktiskt, det var vettigt,

because ever since my childhood,

för att ända sedan min barndom,

each letter in the alphabet has a different color,

har varje bokstav i alfabetet en annan färg,

and colors bring me flavors.

och färger ger mig smaker.

So for instance, the color purple is quite pungent, almost perfumed,

Så till exempel är färgen lila ganska skarp, nästan parfymerad,

and any words that I associate with purple

och alla ord som jag förknippar med lila

taste the same way,

smakar likadant,

such as "sunset" -- a very spicy word.

som "solnedgång" - ett mycket kryddigt ord.

But I was worried that if I tell all of this to the teenager,

Men jag var orolig att om jag säger allt detta till tonåringen,

it might sound either too abstract

kan det låta antingen för abstrakt

or perhaps too weird,

eller kanske för konstigt,

and there wasn't enough time anyhow,

och det fanns ändå inte tid,

because people were waiting in the queue,

för att människor väntade i kö,

so it suddenly felt like what I was trying to convey

så kändes det plötsligt som om det jag försökte förmedla

was more complicated and detailed

var mer komplicerat och detaljerat

than what the circumstances allowed me to say.

än vad omständigheterna tillät mig att säga.

And I did what I usually do in similar situations:

Och jag gjorde vad jag brukar göra i liknande situationer:

I stammered, I shut down, and I stopped talking.

Jag stammade, jag stängde av och jag slutade prata.

I stopped talking because the truth was complicated,

Jag slutade prata eftersom sanningen var komplicerad,

even though I knew, deep within,

även om jag visste, djupt inuti,

that one should never, ever remain silent for fear of complexity.

att man aldrig någonsin ska vara tyst av rädsla för komplexitet.

So I want to start my talk today

Så jag vill börja mitt tal idag

with the answer that I was not able to give on that day.

med det svar jag inte kunde ge den dagen.

Yes, I can taste words --

Ja, jag kan smaka ord -

sometimes, that is, not always,

ibland, det vill säga, inte alltid,

and happy words have a different flavor than sad words.

smakar glada ord annorlunda än ledsna ord.

I like to explore: What does the word "creativity" taste like,

Jag tycker om att utforska: Vad smakar ordet "kreativitet" som,

or "equality,"

eller "jämlikhet,"

"love," "revolution?"

"kärlek," "revolution"?

And what about "motherland?"

Vad sägs om "hemland"?

These days, it's particularly this last word that troubles me.

Dessa dagar är det särskilt det sista ordet som oroar mig.

It leaves a sweet taste on my tongue,

Det lämnar en söt smak på min tunga,

like cinnamon, a bit of rose water

som kanel, lite rosvatten

and golden apples.

och gyllene äpplen.

But underneath, there's a sharp tang,

Men under är det en skarp smak,

like nettles and dandelion.

som nässlor och maskros.

The taste of my motherland, Turkey,

Smaken av mitt hemland, Turkiet,

is a mixture of sweet and bitter.

är en blandning av sött och bittert.

And the reason why I'm telling you this

Anledningen till att jag säger det här

is because I think there's more and more people

är för att jag tror att fler och fler människor

all around the world today

runt om i världen idag

who have similarly mixed emotions

har liknande, blandade känslor

about the lands they come from.

för de länder de kommer ifrån.

We love our native countries, yeah?

Vi älskar våra hemländer, va'?

How can we not?

Hur kan vi inte?

We feel attached to the people, the culture, the land, the food.

Vi känner oss knutna till folket, kulturen, landet, maten.

And yet at the same time,

Men samtidigt,

we feel increasingly frustrated by its politics and politicians,

är vi alltmer frustrerade av dess politik och politiker,

sometimes to the point of despair or hurt or anger.

ibland förtvivlade, sårade eller ilskna.

I want to talk about emotions

Jag vill prata om känslor

and the need to boost our emotional intelligence.

och behovet av att öka vår känslomässiga intelligens.

I think it's a pity

Jag tycker det är synd

that mainstream political theory pays very little attention to emotions.

att den traditionella politiska teorin ger mycket liten uppmärksamhet åt känslor.

Oftentimes, analysts and experts are so busy with data and metrics

Ofta är analytiker och experter så upptagna med data och mätvärden

that they seem to forget those things in life

att de verkar glömma de sakerna i livet

that are difficult to measure

som är svåra att mäta

and perhaps impossible to cluster under statistical models.

och kanske omöjliga att klustra under statistiska modeller.

But I think this is a mistake, for two main reasons.

Men jag tänker att det är fel, av två huvudorsaker.

Firstly, because we are emotional beings.

Först för att vi är känslosamma varelser.

As human beings, I think we all are like that.

Som människor tycker jag att vi alla är sådana.

But secondly, and this is new,

Men för det andra, och det är nytt,

we have entered a new stage in world history

vi har gått in i en ny etapp i världshistorien

in which collective sentiments guide and misguide politics

där kollektiva känslor styr och missvisar politik

more than ever before.

mer än någonsin tidigare.

And through social media and social networking,

Och genom sociala medier och nätverk,

these sentiments are further amplified,

förstärks dessa känslor ytterligare,

polarized, and they travel around the world quite fast.

polariseras, och de reser runt om i världen ganska snabbt.

Ours is the age of anxiety, anger,

Vår tid är en tid av ångest, ilska,

distrust, resentment

misstro, ånger

and, I think, lots of fear.

och, tror jag, mycket rädsla.

But here's the thing:

Men det är så här:

even though there's plenty of research about economic factors,

även om det finns gott om forskning om ekonomiska skäl,

there's relatively few studies about emotional factors.

finns det relativt få studier om känslomässiga faktorer.

Why is it that we underestimate feelings and perceptions?

Varför underskattar vi känslor och uppfattningar?

I think it's going to be one of our biggest intellectual challenges,

Jag tror att det blir en av våra största intellektuella utmaningar,

because our political systems are replete with emotions.

eftersom våra politiska system är fulla av känslor.

In country after country,

I land efter land,

we have seen illiberal politicians exploiting these emotions.

har vi sett intoleranta politiker som utnyttjar dessa känslor.

And yet within the academia and among the intelligentsia,

Och ändå inom akademin och bland intelligentian

we are yet to take emotions seriously.

tar vi ännu inte känslor på allvar.

I think we should.

Det borde vi göra.

And just like we should focus on economic inequality worldwide,

Och precis som vi borde fokusera på ekonomisk ojämlikhet över hela världen,

we need to pay more attention to emotional and cognitive gaps worldwide

måste vi uppmärksamma känslomässiga och kognitiva luckor över hela världen

and how to bridge these gaps,

och hur man överbryggar dessa luckor,

because they do matter.

för att de är viktiga.

Years ago, when I was still living in Istanbul,

För flera år sedan, när jag fortfarande bodde i Istanbul,

an American scholar working on women writers in the Middle East

kom en amerikansk forskare som arbetar med kvinnliga författare i Mellanöstern

came to see me.

för att träffa mig.

And at some point in our exchange, she said,

Och vid något tillfälle i vårt utbyte, sa hon,

"I understand why you're a feminist,

"Jag förstår varför du är feminist,

because, you know, you live in Turkey."

du bor ju i Turkiet."

And I said to her,

Då sade jag:

"I don't understand why you're not a feminist,

"Jag förstår inte varför du inte är feminist,

because, you know, you live in America."

du bor ju i Amerika."

(Laughter)

(Skratt)

(Applause)

(Applåder)

And she laughed.

Då skrattade hon.

She took it as a joke,

Hon tog det som ett skämt,

and the moment passed.

och ögonblicket gick förbi.

(Laughter)

(Skratt)

But the way she had divided the world into two imaginary camps,

Men hur hon hade splittrat världen i två imaginära läger,

into two opposite camps --

i två motsatta läger -

it bothered me and it stayed with me.

det störde mig och blev kvar i mig.

According to this imaginary map,

Enligt denna imaginära kartan,

some parts of the world were liquid countries.

var vissa delar av världen flytande länder.

They were like choppy waters not yet settled.

De var som häftiga vatten som inte stillat sig.

Some other parts of the world, namely the West,

Några andra delar av världen, nämligen väst,

were solid, safe and stable.

var fasta, säkra och stabila.

So it was the liquid lands that needed feminism

Så det var de flytande markerna som behövde feminism,

and activism and human rights,

aktivism och mänskliga rättigheter,

and those of us who were unfortunate enough

och de av oss som var olyckliga

to come from such places

över att komma från sådana platser

had to keep struggling for these most essential values.

måste fortsätta kämpa för dessa väsentliga värderingar.

But there was hope.

Men det fanns hopp.

Since history moved forward,

Eftersom historien gick framåt

even the most unsteady lands would someday catch up.

skulle även de mest oförstörda länderna komma ikapp någon dag.

And meanwhile, the citizens of solid lands

Och samtidigt kunde medborgarna i fasta länder

could take comfort in the progress of history

finna tröst i historiens framsteg

and in the triumph of the liberal order.

och i den liberala ordningens triumf.

They could support the struggles of other people elsewhere,

De kunde stödja andra människors kamp på andra ställen,

but they themselves did not have to struggle

men själva behövde de inte kämpa

for the basics of democracy anymore,

för demokratins grunder längre,

because they were beyond that stage.

för att de var bortom det skedet.

I think in the year 2016,

Jag tror att år 2016

this hierarchical geography was shattered to pieces.

slogs denna hierarkiska geografi i spillror.

Our world no longer follows this dualistic pattern

Vår värld följer inte längre det dualistiska mönstret

in the scholar's mind, if it ever did.

i lärarens sinne, om det någonsin gjorde.

Now we know that history does not necessarily move forward.

Nu vet vi att historien inte nödvändigtvis går framåt.

Sometimes it draws circles,

Ibland ritar den cirklar,

even slides backwards,

glider bakåt,

and that generations can make the same mistakes

och att generationer kan göra samma misstag

that their great-grandfathers had made.

som deras förfäder gjorde.

And now we know that there's no such thing

Och nu vet vi att det inte finns något sådant

as solid countries versus liquid countries.

som fasta länder mot flytande länder.

In fact, we are all living in liquid times,

Faktum är att alla vi lever i flytande tider,

just like the late Zygmunt Bauman told us.

precis som Zygmunt Bauman berättade för oss.

And Bauman had another definition for our age.

Och Bauman hade en annan definition för vår ålder.

He used to say we are all going to be walking on moving sands.

Han brukade säga att vi alla kommer att gå på rörlig sand.

And if that's the case, I think,

Om det är fallet tror jag

it should concern us women more than men,

att det borde oroa oss kvinnor mer än män,

because when societies slide backwards into authoritarianism,

för när samhällen glider bakåt till auktoritarism,

nationalism or religious fanaticism,

nationalism eller religiös fanatism,

women have much more to lose.

har kvinnor mycket mer att förlora.

That is why this needs to be a vital moment,

Det är därför detta måste vara ett viktigt ögonblick,

not only for global activism,

inte bara för global aktivism,

but in my opinion, for global sisterhood as well.

men enligt min åsikt, för globalt systerskap också.

(Applause)

(Applåder)

But I want to make a little confession before I go any further.

Men jag vill erkänna något innan jag går längre.

Until recently, whenever I took part in an international conference or festival,

Fram till nyligen, när jag deltog i en internationell konferens eller festival

I would be usually one of the more depressed speakers.

brukade jag vanligtvis vara en av de mer deprimerade talarna.

(Laughter)

(Skratt)

Having seen how our dreams of democracy and how our dreams of coexistence

Efter att ha sett hur våra drömmar om demokrati och samexistens

were crushed in Turkey,

krossades i Turkiet,

both gradually but also with a bewildering speed,

både gradvis men också med en förvirrande hastighet,

over the years I've felt quite demoralized.

har jag genom åren känt mig ganska moraliskt fördärvad.

And at these festivals there would be some other gloomy writers,

Och vid dessa festivaler fanns det några andra dystra skribenter,

and they would come from places such as Egypt, Nigeria, Pakistan,

från platser som Egypten, Nigeria, Pakistan,

Bangladesh, Philippines, China, Venezuela, Russia.

Bangladesh, Filippinerna, Kina, Venezuela, Ryssland.

And we would smile at each other in sympathy,

Och vi brukade le mot varandra i sympati,

this camaraderie of the doomed.

denna kamratskap av de dömda.

(Laughter)

(Skratt)

And you could call us WADWIC:

Och du kan kalla oss OODFIK:

Worried and Depressed Writers International Club.

Oroliga och Deprimerade Författares Internationella Klubb.

(Laughter)

(Skratt)

But then things began to change,

Men så började saker förändras,

and suddenly our club became more popular,

och plötsligt blev vår klubb mer populär,

and we started to have new members.

och vi började få nya medlemmar.

I remember --

Jag kommer ihåg...

(Laughter)

(Skratt)

I remember Greek writers and poets joined first, came on board.

Jag minns att grekiska författare och poeter gick först och kom ombord.

And then writers from Hungary and Poland,

Och sedan författare från Ungern och Polen,

and then, interestingly, writers from Austria, the Netherlands, France,

och sedan, intressant nog, författare från Österrike, Nederländerna, Frankrike,

and then writers from the UK, where I live and where I call my home,

och sedan författare från Storbritannien, där jag bor och kallar för mitt hem,

and then writers from the USA.

och sedan författare från USA.

Suddenly, there were more of us

Plötsligt fanns det flera av oss

feeling worried about the fate of our nations

som var oroliga över våra nationers öde

and the future of the world.

och världens framtid.

And maybe there were more of us now

Och kanske fanns det flera av oss nu

feeling like strangers in our own motherlands.

som kände sig som främlingar i våra egna hemländer.

And then this bizarre thing happened.

Och då hände det här underliga.

Those of us who used to be very depressed for a long time,

De av oss som brukade vara mycket deprimerade under en lång tid,

we started to feel less depressed,

började känna oss mindre deprimerade,

whereas the newcomers, they were so not used to feeling this way

medan nykomlingarna inte var så vana vid att känna sig så här

that they were now even more depressed.

så de blev ännu mer deprimerade.

(Laughter)

(Skratt)

So you could see writers from Bangladesh or Turkey or Egypt

Så du kunde se författare från Bangladesh eller Turkiet eller Egypten

trying to console their colleagues

försöka trösta sina kollegor

from Brexit Britain or from post-election USA.

på grund av Brexit eller USA efter valet.

(Laughter)

(Skratt)

But joking aside,

Men skämt åsido,

I think our world is full of unprecedented challenges,

jag tror att vår värld är full av aldrig tidigare skådade utmaningar,

and this comes with an emotional backlash,

och detta kommer med ett känslomässigt bakslag,

because in the face of high-speed change,

för ställda inför snabba förändringar,

many people wish to slow down,

vill många människor sakta ner,

and when there's too much unfamiliarity,

och när det är för mycket obekant,

people long for the familiar.

längtar folk efter det bekanta.

And when things get too confusing,

Och när saker blir förvirrande,

many people crave simplicity.

längtar många människor efter enkelhet.

This is a very dangerous crossroads,

Detta är en väldigt farlig korsning,

because it's exactly where the demagogue enters into the picture.

för att det är exakt där demagogen träder in i bilden.

The demagogue understands how collective sentiments work

Demagogen förstår hur kollektiva känslor fungerar

and how he -- it's usually a he -- can benefit from them.

och hur han - det är vanligtvis en han - kan dra nytta av dem.

He tells us that we all belong in our tribes,

Han berättar för oss att vi alla hör hemma i våra stammar,

and he tells us that we will be safer if we are surrounded by sameness.

och att vi blir säkrare om vi är omgivna av våra likar.

Demagogues come in all sizes and in all shapes.

Demagoger finns i alla storlekar och i alla former.

This could be the eccentric leader of a marginal political party

Det kan vara den excentriska ledaren för ett marginellt politiskt parti

somewhere in Europe,

någonstans i Europa,

or an Islamist extremist imam preaching dogma and hatred,

eller en islamistisk extremistisk imam som pratar dogmer och hat,

or it could be a white supremacist Nazi-admiring orator somewhere else.

eller det kan vara en vit-makt, nazist-beundrande orator någon annanstans.

All these figures, at first glance -- they seem disconnected.

Alla dessa siffror, vid första anblicken - verkar osammanhängande.

But I think they feed each other,

Men jag tror att de matar varandra,

and they need each other.

och de behöver varandra.

And all around the world,

Och över hela världen,

when we look at how demagogues talk and how they inspire movements,

när vi tittar på hur demagoger pratar och hur de inspirerar rörelser,

I think they have one unmistakable quality in common:

så har de en otvetydig gemensam egenskap:

they strongly, strongly dislike plurality.

de ogillar mångfald mycket kraftfullt.

They cannot deal with multiplicity.

De kan inte hantera mångfald.

Adorno used to say,

Adorno brukade säga:

"Intolerance of ambiguity is the sign of an authoritarian personality."

"Intolerans mot tvetydighet är tecknet på en auktoritär personlighet."

But I ask myself:

Men jag frågar mig själv:

What if that same sign,

Vad händer om samma tecken,

that same intolerance of ambiguity --

samma intolerans mot tvetydighet,

what if it's the mark of our times, of the age we're living in?

är ett signum för den tid vi lever i?

Because wherever I look, I see nuances withering away.

För var än jag kollar, ser jag nyanser vissna bort.

On TV shows, we have one anti-something speaker

På tv-program har vi en anti-något talman

situated against a pro-something speaker.

ställd mot en pro-något talare.

Yeah? It's good ratings.

Va? Det ger bra tittarsiffror.

It's even better if they shout at each other.

Det är ännu bättre om de skriker på varandra.

Even in academia, where our intellect is supposed to be nourished,

Även i den akademiska världen, där vårt intellekt ska matas,

you see one atheist scholar competing with a firmly theist scholar,

ser du en ateistlärare som konkurrerar med en bestämd teoretiker,

but it's not a real intellectual exchange,

men det är inte ett riktigt intellektuellt utbyte,

because it's a clash between two certainties.

eftersom det är en sammandrabbning mellan två säkerheter.

I think binary oppositions are everywhere.

Jag tror att binära motstånd finns överallt.

So slowly and systematically,

Så långsamt och systematiskt,

we are being denied the right to be complex.

nekas vi rätten att vara komplicerade.

Istanbul, Berlin, Nice, Paris, Brussels,

Istanbul, Berlin, Nice, Paris, Bryssel,

Dhaka, Baghdad, Barcelona:

Dhaka, Bagdad, Barcelona:

we have seen one horrible terror attack after another.

vi har sett en hemsk terrorattack efter en annan.

And when you express your sorrow, and when you react against the cruelty,

Och när du uttrycker din sorg, och när du reagerar mot grymheten,

you get all kinds of reactions,

får du alla slags reaktioner,

messages on social media.

meddelanden på sociala medier.

But one of them is quite disturbing,

Men en av dem är ganska störande,

only because it's so widespread.

bara för att den är så utbredd.

They say, "Why do you feel sorry for them?

De säger: "Varför är du ledsen för dem?

Why do you feel sorry for them?

Varför tycker du synd om dem?

Why don't you feel sorry for civilians in Yemen

Varför är du inte ledsen för civila i Jemen

or civilians in Syria?"

eller civila i Syrien?"

And I think the people who write such messages

Jag tror att de som skriver sådana meddelanden

do not understand

inte förstår

that we can feel sorry for and stand in solidarity with

att vi kan tycka synd om och stå i solidaritet

victims of terrorism and violence in the Middle East, in Europe,

med offer för terrorism och våld i Mellanöstern, i Europa,

in Asia, in America, wherever, everywhere,

i Asien, i Amerika, var som helst, överallt,

equally and simultaneously.

lika mycket och samtidigt.

They don't seem to understand that we don't have to pick one pain

De verkar inte förstå att vi inte behöver välja en smärta

and one place over all others.

och en plats över alla andra.

But I think this is what tribalism does to us.

Men jag tror att detta är vad tribalism gör mot oss.

It shrinks our minds, for sure,

Den krymper våra sinnen,

but it also shrinks our hearts,

men den krymper också våra hjärtan,

to such an extent that we become numb to the suffering of other people.

i sådan utsträckning att vi blir likgiltiga inför andras lidande.

And the sad truth is, we weren't always like this.

Och den sorgliga sanningen är att vi inte alltid var så här.

I had a children's book out in Turkey,

Jag publicerade en barnbok i Turkiet,

and when the book was published, I did lots of events.

och när boken publicerades gjorde jag massor av evenemang.

I went to many primary schools,

Jag besökte många förskolor,

which gave me a chance to observe younger kids in Turkey.

som gav mig chansen att se de yngre barnen i Turkiet.

And it was always amazing to see how much empathy, imagination

Och det var alltid fantastiskt att se hur mycket empati, fantasi

and chutzpah they have.

och djärvhet de har.

These children are much more inclined to become global citizens

Dessa barn är mycket mer benägna att bli globala medborgare

than nationalists at that age.

än nationalister vid den tiden.

And it's wonderful to see, when you ask them,

Det är underbart att se när du frågar dem,

so many of them want to be poets and writers,

så många av dem vill vara poeter och författare,

and girls are just as confident as boys,

och tjejer är lika säkra som pojkar,

if not even more.

om inte mer.

But then I would go to high schools,

Sen besökte jag gymnasiet,

and everything has changed.

och allt har förändrats.

Now nobody wants to be a writer anymore,

Nu vill ingen vara författare längre,

now nobody wants to be a novelist anymore,

nu vill ingen vara romanförfattare längre,

and girls have become timid,

och tjejer har blivit blyga,

they are cautious, guarded,

de är försiktiga, styrda,

reluctant to speak up in the public space,

motvilliga att tala på allmänna platser,

because we have taught them --

för att vi lärde dem -

the family, the school, the society --

familjen, skolan, samhället -

we have taught them to erase their individuality.

vi har lärt dem att utplåna sin individualitet.

I think East and West,

Jag tror att öst och väst

we are losing multiplicity,

förlorar mångfald,

both within our societies and within ourselves.

både inom våra samhällen och inom oss själva.

And coming from Turkey, I do know that the loss of diversity

Och som en från Turkiet vet jag att förlusten av mångfald

is a major, major loss.

är en stort förlust.

Today, my motherland became the world's biggest jailer

Idag blev mitt hemland världens största fångvaktare

for journalists,

för journalister,

surpassing even China's sad record.

och överträffar även Kinas sorgliga rekord.

And I also believe that what happened over there in Turkey

Och jag tror också att det som hände där borta i Turkiet

can happen anywhere.

kan hända överallt.

It can even happen here.

Det kan även hända här.

So just like solid countries was an illusion,

Så precis som fasta länder var en illusion,

singular identities is also an illusion,

är särpräglade identiteter också en illusion,

because we all have a multiplicity of voices inside.

eftersom vi alla har en mångfald av röster inuti.

The Iranian, the Persian poet, Hafiz,

Den iranska, den persiska poeten, Hafiz,

used to say, "You carry in your soul every ingredient necessary

brukade säga; "Du bär i din själ varje ingrediens som behövs

to turn your existence into joy.

för att förvandla din befintlighet till glädje.

All you have to do is to mix those ingredients."

Allt du behöver göra är att blanda dessa ingredienser."

And I think mix we can.

Och jag tror att vi kan blanda dem.

I am an Istanbulite,

Jag är en Istanbulbo,

but I'm also attached to the Balkans,

men jag är också kopplad till Balkan,

the Aegean, the Mediterranean,

Egeiska havet, Medelhavet,

the Middle East, the Levant.

Mellanöstern, Levanten.

I am a European by birth, by choice,

Jag är europeisk genom födseln, av eget val,

the values that I uphold.

de värden som jag upprätthåller.

I have become a Londoner over the years.

Jag har blivit Londonbo genom åren.

I would like to think of myself as a global soul, as a world citizen,

Jag skulle vilja se mig själv som en global själ, som världsmedborgare,

a nomad and an itinerant storyteller.

en nomad och en färdig berättare.

I have multiple attachments, just like all of us do.

Jag har flera bindningar, precis som alla vi har.

And multiple attachments mean multiple stories.

Och flera bindningar innebär flera berättelser.

As writers, we always chase stories, of course,

Som författare jagar vi alltid historier, naturligtvis,

but I think we are also interested in silences,

men jag tror att vi också är intresserade av tystnader,

the things we cannot talk about,

saker som vi inte kan prata om,

political taboos, cultural taboos.

politiska och kulturella tabun.

We're also interested in our own silences.

Vi är också intresserade av våra egna tystnader.

I have always been very vocal about and written extensively

Jag har alltid varit mycket rättfram och skrivit i stor utsträckning

about minority rights, women's rights,

om minoritets-, kvinno-

LGBT rights.

och HBTQ-rättigheter.

But as I was thinking about this TED Talk,

Men när jag tänkte på dettaa TED-föredrag,

I realized one thing:

insåg jag en sak:

I have never had the courage to say in a public space

Jag har aldrig haft mod att säga i ett offentligt rum

that I was bisexual myself,

att jag själv var bisexuell,

because I so feared the slander

för att jag var så rädd för förtalet,

and the stigma and the ridicule

stigman, åtlöjen

and the hatred that was sure to follow.

och det hat som säkert skulle komma.

But of course, one should never, ever, remain silent

Men självklart bör man aldrig, nånsin vara tyst

for fear of complexity.

av rädsla för komplexitet.

(Applause)

(Applåder)

And although I am no stranger to anxieties,

Och även om jag inte är obekant med oro,

and although I am talking here about the power of emotions --

och även om jag pratar här om känslornas makt -

I do know the power of emotions --

känner jag till känslornas makt -

I have discovered over time

upptäckte jag med tiden

that emotions are not limitless.

att känslorna inte är gränslösa.

You know? They have a limit.

Du vet? De har en gräns.

There comes a moment --

Det kommer ett ögonblick -

it's like a tipping point or a threshold --

som en vändpunkt eller ett tröskelvärde -

when you get tired of feeling afraid,

när du blir trött på att känna rädsla,

when you get tired of feeling anxious.

när du blir trött på att vara orolig.

And I think not only individuals,

Och jag tror att inte bara individer,

but perhaps nations, too, have their own tipping points.

men kanske även nationer har sina egna vändpunkter.

So even stronger than my emotions

Så ännu starkare än mina känslor

is my awareness

är min medvetenhet

that not only gender, not only identity,

att inte bara kön, inte bara identitet,

but life itself is fluid.

men livet i sig är flytande.

They want to divide us into tribes,

De vill dela in oss i stammar,

but we are connected across borders.

men vi är sammankopplade över gränserna.

They preach certainty,

De predikar visshet,

but we know that life has plenty of magic

men vi vet att livet har gott om magi

and plenty of ambiguity.

och mycket tvetydighet.

And they like to incite dualities,

Och de gillar att egga dualitet,

but we are far more nuanced than that.

men vi är mycket mer nyanserade än det.

So what can we do?

Vad kan vi göra åt det?

I think we need to go back to the basics,

Jag tror att vi måste gå tillbaka till grunden,

back to the colors of the alphabet.

tillbaka till alfabetets färger.

The Lebanese poet Khalil Gibran used to say,

Den libanesiska poeten Khalil Gibran brukade säga,

"I learned silence from the talkative

"Jag lärde mig tystnad från de pratsamma

and tolerance from the intolerant

och tolerans från de intoleranta

and kindness from the unkind."

och vänlighet från de ovänliga."

I think it's a great motto for our times.

Jag tror att det är ett härligt motto för våra tider.

So from populist demagogues, we will learn

Så från populistiska demagoger lär vi oss

the indispensability of democracy.

om demokratins nödvändighet.

And from isolationists, we will learn the need for global solidarity.

Och från isolationister ska vi lära oss behovet av global solidaritet.

And from tribalists, we will learn the beauty of cosmopolitanism

Och från tribalister kommer vi att lära oss världsmedborgarskapens

and the beauty of diversity.

och mångfaldens skönhet.

As I finish, I want to leave you with one word, or one taste.

Som avslutning vill jag lämna er med ett ord eller en smak.

The word "yurt" in Turkish means "motherland."

Ordet "yurt" på turkiska betyder "moderland".

It means "homeland."

Det betyder "hemland."

But interestingly, the word also means

Men intressant nog betyder ordet också

"a tent used by nomadic tribes."

"ett tält som används av nomadiska stammar."

And I like that combination, because it makes me think

Och jag gillar den kombinationen, för att det får mig att tänka

homelands do not need to be rooted in one place.

att hemländer inte behöver vara rotfasta på ett ställe.

They can be portable.

De kan vara bärbara.

We can take them with us everywhere.

Vi kan ta dem med oss överallt.

And I think for writers, for storytellers,

Och jag tror att för författare, för berättare,

at the end of the day,

finns det i slutänden,

there is one main homeland,

ett huvudsakligt hemland,

and it's called "Storyland."

och det kallas för "Berättelseland."

And the taste of that word

Och smaken på det ordet

is the taste of freedom.

är smaken av frihet.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)