How we talk about sexual assault online | Ione Wells

Översättare: Annika Bidner Granskare: Lisbeth Pekkari

It was April, last year.

Det var i april förra året.

I was on an evening out with friends

Jag var ute med mina vänner en kväll

to celebrate one of their birthdays.

för att fira en av deras födelsedagar.

We hadn't been all together for a couple of weeks;

Vi hade inte träffats på ett par veckor.

Det var en perfekt kväll, när vi alla sågs igen.

it was a perfect evening, as we were all reunited.

At the end of the evening,

På slutet av kvällen

I caught the last underground train back to the other side of London.

hann jag med den sista tunnelbanan tillbaka till andra sidan London.

The journey was smooth.

Resan var smidig.

I got back to my local station

Jag kom tillbaka till min station

and I began the 10-minute walk home.

och gick hemåt, en promenad på 10 minuter.

As I turned the corner onto my street,

När jag svängde in på min gata

my house in sight up ahead,

och såg mitt hus rakt fram

I heard footsteps behind me

hörde jag fotsteg bakom mig

that seemed to have approached out of nowhere

som verkade ha kommit från ingenstans

and were picking up pace.

och nu ökade de takten.

Before I had time to process what was happening,

Innan jag hann registrera vad som hände

a hand was clapped around my mouth so that I could not breathe,

hade jag en hand över munnen så att jag inte kunde andas,

and the young man behind me dragged me to the ground,

och den unge mannen bakom mig drog ner mig på marken,

beat my head repeatedly against the pavement

slog mitt huvud flera gånger mot trottoaren

until my face began to bleed,

tills mitt ansikte började blöda,

kicking me in the back and neck

sparkade mig i ryggen och på halsen

while he began to assault me,

medan han började förgripa sig på mig,

ripping off my clothes and telling me to "shut up,"

slet av mina kläder och sa att jag skulle "hålla käften",

as I struggled to cry for help.

när jag försökte skrika på hjälp.

With each smack of my head to the concrete ground,

Efter varje gång mitt huvud dunkades mot betongen

a question echoed through my mind that still haunts me today:

ekade en fråga i mitt huvud som fortfarande skakar mig dag:

"Is this going to be how it all ends?"

"Är det så här det kommer att sluta?"

Little could I have realized, I'd been followed the whole way

Jag kunde ju inte veta att jag hade blivit förföljd hela vägen

from the moment I left the station.

från det ögonblick jag lämnade stationen.

And hours later,

Och flera timmar senare

I was standing topless and barelegged in front of the police,

stod jag barbröstad och barbent inför polisen

having the cuts and bruises on my naked body photographed

och de fotograferade såren och blåmärkena på min nakna kropp

for forensic evidence.

för bevisningens skull.

Now, there are few words to describe the all-consuming feelings

Det finns inte ord att beskriva de översvallande känslor

of vulnerability, shame, upset and injustice that I was ridden with

av sårbarhet, skam, upprördhet och orättvisa som drabbade mig

in that moment and for the weeks to come.

i det ögonblicket och under de kommande veckorna.

But wanting to find a way to condense these feelings

Men jag ville hitta ett sätt att komprimera känslorna

into something ordered that I could work through,

till något mer strukturerat som jag kunde arbeta med,

I decided to do what felt most natural to me:

så jag gjorde det som kändes mest naturligt:

I wrote about it.

Jag skrev om det.

Det började som en frigörande övning.

It started out as a cathartic exercise.

I wrote a letter to my assaulter,

Jag skrev ett brev till mannen som överföll mig,

humanizing him as "you,"

gjorde honom mänsklig genom att kalla honom "du",

to identify him as part of the very community

för att göra honom till en del av samma samhälle

that he had so violently abused that night.

som han så våldsamt hade utnyttjat den kvällen.

Stressing the tidal-wave effect of his actions,

Jag betonade de kedjereaktioner han orsakat,

I wrote:

och jag skrev:

"Did you ever think of the people in your life?

"Tänkte du någonsin på de nära och kära i ditt liv?

I don't know who the people in your life are.

Jag vet inte vilka de är.

I don't know anything about you.

Jag vet ingenting om dig.

But I do know this:

Men jag vet det här:

you did not just attack me that night.

Du attackerade inte bara mig den där kvällen.

I'm a daughter, I'm a friend,

Jag är en dotter, jag är en vän,

I'm a sister, I'm a pupil,

jag är en syster, jag är en elev,

I'm a cousin, I'm a niece,

jag är en kusin, en systerdotter, jag är en granne;

I'm a neighbor;

I'm the employee who served everyone coffee

jag är den anställda som serverade alla kaffe

in the café under the railway.

på cafét under järnvägen.

And all the people who form these relations to me

Och de människor som har de relationerna till mig

make up my community.

bygger upp min närmaste krets.

And you assaulted every single one of them.

Och du attackerade var och en av dem.

You violated the truth that I will never cease to fight for,

Du våldtog den sanning som jag aldrig kommer sluta kämpa för,

and which all of these people represent:

och som de människorna representerar:

that there are infinitely more good people in the world than bad."

att det finns oändligt många fler goda människor i världen än onda."

But, determined not to let this one incident make me lose faith

Jag ville inte låta den här enda händelsen få mig att tappa tron

in the solidarity in my community or humanity as a whole,

på sammanhållningen i min krets eller mänskligheten som helhet,

I recalled the 7/7 terrorist bombings in July 2005 on London transport,

jag mindes terroristbombningarna den 7/7, i juli 2005 i Londons lokaltrafik,

and how the mayor of London at the time, and indeed my own parents,

och hur Londons dåvarande borgmästare och faktiskt mina egna föräldrar

had insisted that we all get back on the tubes the next day,

insisterade att vi alla skulle åka tunnelbana igen nästa dag,

so we wouldn't be defined or changed

vi inte skulle definieras eller förändras

by those that had made us feel unsafe.

av dem som hade gjort oss otrygga.

I told my attacker,

Jag sa till den som överföll mig,

"You've carried out your attack,

"Du har utfört din attack,

but now I'm getting back on my tube.

men nu åker jag tunnelbana igen.

I min krets kommer vi inte vara otrygga när vi går hem efter på kvällen.

My community will not feel we are unsafe walking home after dark.

We will get on the last tubes home,

Vi kommer ta den sista tunnelbanan hem,

and we will walk up our streets alone,

vi tänker gå ensamma längs våra gator,

because we will not ingrain or submit to the idea

vi kommer inte att färgas av eller ge efter för idén

that we are putting ourselves in danger in doing so.

att vi utsätter oss själva för fara när vi gör det.

We will continue to come together, like an army,

Vi kommer att fortsätta att samlas, som en armé,

when any member of our community is threatened.

när en medlem i vår grupp är hotad.

And this is a fight you will not win."

Det här är en kamp som du inte kommer att vinna."

At the time of writing this letter --

När jag skrev det här brevet -

(Applause)

(Applåder)

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)

At the time of writing this letter,

När jag skrev det här brevet

I was studying for my exams in Oxford,

pluggade jag inför mina tentor i Oxford

and I was working on the local student paper there.

och jag jobbade på den lokala studenttidningen där.

Despite being lucky enough to have friends and family supporting me,

Även om jag hade turen att ha vänner och familj som stödde mig

var det en ensam tid.

it was an isolating time.

I didn't know anyone who'd been through this before;

Jag kände ingen som hade varit med om det här;

at least I didn't think I did.

det trodde jag iallafall.

Jag hade läst rapporter, statistik och visste hur vanligt våldtäkt var,

I'd read news reports, statistics, and knew how common sexual assault was,

yet I couldn't actually name a single person

ändå kunde jag inte namnge en enda person

that I'd heard speak out about an experience of this kind before.

som jag hade hört berätta om en sån här upplevelse förut.

So in a somewhat spontaneous decision,

Så jag bestämde ganska spontant

I decided that I would publish my letter in the student paper,

att jag skulle publicera mitt brev i studenttidningen

hoping to reach out to others in Oxford

i hopp om att nå ut till andra i Oxford

that might have had a similar experience and be feeling the same way.

som hade haft en liknande upplevelse och kanske kände på samma sätt.

At the end of the letter,

I slutet av brevet

I asked others to write in with their experiences

bad jag andra att skriva in med sina upplevelser

under the hashtag, "#NotGuilty,"

under hashtaggen #NotGuilty,

to emphasize that survivors of assault could express themselves

för att betona att våldtäktsoffer kan uttrycka sig själva

without feeling shame or guilt about what happened to them --

utan att kunna skam eller skuld över vad som har hänt dem -

to show that we could all stand up to sexual assault.

att visa att vi alla kan ta ställning mot våldtäkt.

What I never anticipated is that almost overnight,

Vad jag aldrig anade var att brevet nästan över natten

this published letter would go viral.

började spridas viralt.

Soon, we were receiving hundreds of stories

Snart hade vi fått in hundratals historier

från män och kvinnor från över hela världen

from men and women across the world,

which we began to publish on a website I set up.

som vi började publicera på en webbplats jag startade.

And the hashtag became a campaign.

Och hashtaggen blev en kampanj.

There was an Australian mother in her 40s who described how on an evening out,

En australiensisk mamma i 40-årsåldern beskrev hur hon under en kväll ute

she was followed to the bathroom

blev förföljd till toaletten

by a man who went to repeatedly grab her crotch.

av en man som tog henne i skrevet upprepade gånger.

There was a man in the Netherlands

En man från Nederländerna

who described how he was date-raped on a visit to London

beskrev hur han blev våldtagen på en dejt när han besökte London

and wasn't taken seriously by anyone he reported his case to.

och att han inte togs på allvar när han anmälde det.

I had personal Facebook messages from people in India and South America,

Jag fick privata Facebook-meddelanden från människor i Indien och Sydamerika

som undrade hur de kunde sprida kampanjen där?

saying, how can we bring the message of the campaign there?

Ett av våra första svar kom från en kvinna som heter Nikki,

One of the first contributions we had was from a woman called Nikki,

who described growing up, being molested my her own father.

som beskrev hur hon blev våldtagen av sin egen far under sin uppväxt.

And I had friends open up to me

Och vänner anförtrodde sig till mig

about experiences ranging from those that happened last week

med upplevelser från både förra veckan

to those that happened years ago, that I'd had no idea about.

och sådant som hade hänt för flera år sen, som jag inte hade en aning om.

And the more we started to receive these messages,

Och ju fler meddelanden vi fick,

the more we also started to receive messages of hope --

ju fler fick vi också som uttryckte hopp -

people feeling empowered by this community of voices

folk som kände sig stärkta av denna grupp av röster

standing up to sexual assault and victim-blaming.

som tog ställning mot våldtäkt och svartmålande av offret.

One woman called Olivia,

En kvinna som hette Olivia

after describing how she was attacked

beskrev hur hon blev attackerad

by someone she had trusted and cared about for a long time,

av någon som hon hade litat på och tyckte om under lång tid,

said, "I've read many of the stories posted here,

och sa, "Jag har läst många av historierna här,

and I feel hopeful that if so many women can move forward,

och eftersom så många kvinnor har kunnat gå vidare,

then I can, too.

då kan jag nog det också.

I've been inspired by many,

Jag har inspirerats av många,

and I hope I can be as strong as them someday.

och hoppas och tror att jag en dag kan bli lika stark som dem.

I'm sure I will."

People around the world began tweeting under this hashtag,

Folk runtom i världen började att tweeta under hashtaggen,

and the letter was republished and covered by the national press,

och brevet återpublicerades och togs upp av nationell press,

as well as being translated into several other languages worldwide.

och det översattes till flera språk över hela världen.

But something struck me about the media attention

Men något slog mig när jag såg den uppmärksamhet

that this letter was attracting.

brevet fick i medierna.

For something to be front-page news,

För att något ska bli en förstasidesnyhet,

given the word "news" itself,

om vi tänker på ordet "nyhet",

we can assume it must be something new or something surprising.

kan vi anta att det måste handla om något nytt eller överraskande.

And yet sexual assault is not something new.

Men våldtäkt är inget nytt.

Sexual assault, along with other kinds of injustices,

Det rapporteras om våldtäkt och andra typer av orättvisor

is reported in the media all the time.

i medierna hela tiden.

Men genom kampanjen

But through the campaign,

these injustices were framed as not just news stories,

blev dessa orättvisor inte bara framställda som nyheter,

de var också förstahandsupplevelser som hade påverkat riktiga människor

they were firsthand experiences that had affected real people,

who were creating, with the solidarity of others,

som tillsammans med andra

what they needed and had previously lacked:

skapade vad de behövde och tidigare hade saknat:

a platform to speak out,

en plattform att tala ifrån,

the reassurance they weren't alone or to blame for what happened to them

tillförsikten i att inte vara ensamma eller skyldiga till det som hänt dem

and open discussions that would help to reduce stigma around the issue.

och öppna diskussioner för att minska stigmat kring ämnet.

The voices of those directly affected were at the forefront of the story --

Rösterna från de som påverkats spelade huvudrollen i berättelsen -

not the voices of journalists or commentators on social media.

inte journalisters röster eller kommentatorer på sociala medier.

And that's why the story was news.

Det var därför berättelsen blev nyheter.

We live in an incredibly interconnected world

Vi lever i en otroligt sammankopplad värld

with the proliferation of social media,

nu när sociala medier spridit sig så mycket,

which is of course a fantastic resource for igniting social change.

och det är en fantastisk resurs för att sprida social förändring.

But it's also made us increasingly reactive,

Men det har också fått oss att reagera starkare,

from the smallest annoyances of, "Oh, my train's been delayed,"

från den minsta irritation som "Åh, mitt tåg är försenat",

to the greatest injustices of war, genocides, terrorist attacks.

till stora orättvisor som krig, folkmord och terrorattacker.

Our default response has become to leap to react to any kind of grievance

Vårt standardreaktion har blivit att reagera på varje problem

by tweeting, Facebooking, hastagging --

genom att tweeta, facebooka, hashtagga -

anything to show others that we, too, have reacted.

allt för att visa andra att vi också har reagerat.

The problem with reacting in this manner en masse

Problemet med att reagera i flock på det sättet

is it can sometimes mean that we don't actually react at all,

är att det ibland kan innebära att vi inte reagerar alls,

inte i betydelsen att vi faktiskt gör något iallafall.

not in the sense of actually doing anything, anyway.

It might make ourselves feel better,

Det kan göra att vi mår bättre,

like we've contributed to a group mourning or outrage,

som att vi bidragit till en grupps sörjande eller raseri,

but it doesn't actually change anything.

men det ändrar ändå ingenting.

And what's more,

Och dessutom

it can sometimes drown out the voices

kan det dränka rösterna

of those directly affected by the injustice,

från de som påverkas direkt av orättvisorna,

whose needs must be heard.

som behöver höras.

Worrying, too, is the tendency for some reactions to injustice

Det finns också en oroande tendens att vissa reagerar mot orättvisor

to build even more walls,

genom att bygga högre murar,

being quick to point fingers with the hope of providing easy solutions

och är snabba att peka finger för att hitta enkla lösningar

to complex problems.

på komplexa problem.

One British tabloid, on the publication of my letter,

En brittisk kvällstidning skrev en rubrik efter att jag publicerat mitt brev:

branded a headline stating,

"Oxford Student Launches Online Campaign to Shame Attacker."

"Oxfordstudent startar onlinekampanj för att förnedra gärningsman".

But the campaign never meant to shame anyone.

Men kampanjen var inte menad att förnedra någon.

It meant to let people speak and to make others listen.

Den var tänkt att få människor att berätta och få andra att lyssna.

Divisive Twitter trolls were quick to create even more injustice,

Splittrande Twitter-troll skapade snabbt ännu mer orättvisa

commenting on my attacker's ethnicity or class

genom att kommentera gärningsmannens etnicitet eller klass

to push their own prejudiced agendas.

för att sprida sina egna fördomar.

And some even accused me of feigning the whole thing

Och vissa anklagade mig till och med för att ha hittat på hela händelsen

to push, and I quote,

för att driva på, och jag citerar,

my "feminist agenda of man-hating."

min egen "feministiska manshatande agenda."

(Laughter)

(Skratt)

I know, right?

Eller hur?

As if I'm going to be like, "Hey guys! Sorry I can't make it,

Som om jag skulle säga "Hallå där! Jag kan inte komma,

I'm busy trying to hate the entire male population

jag måste hinna hata hela den manliga befolkningen

by the time I'm 30."

innan jag har fyllt 30."

(Laughter)

(Skratt)

Now, I'm almost sure

Jag är nästan säker på

att de här människorna inte skulle säga samma sak till mig personligen.

that these people wouldn't say the things they say in person.

But it's as if because they might be behind a screen,

Men när de sitter bakom en skärm,

in the comfort in their own home

i sina trygga hem, när de är i sociala medier,

when on social media,

people forget that what they're doing is a public act --

glömmer folk att de utför en offentlig handling -

att andra människor kommer att läsa det och bli påverkade av det.

that other people will be reading it and be affected by it.

Returning to my analogy of getting back on our trains,

Om vi återgår till min analogi om att hoppa på våra tåg,

another main concern I have about this noise that escalates

är en annan oro jag har över det ökande oväsendet

from our online responses to injustice

från våra reaktioner online mot orättvisor

is that it can very easily slip into portraying us as the affected party,

är att det lätt kan glida över till att beskriva oss själva som de påverkade,

which can lead to a sense of defeatism,

vilket kan leda till defeatism,

a kind of mental barrier to seeing any opportunity for positivity or change

en slags mental barriär mot att se några möjligheter till positiv förändring

after a negative situation.

efter en negativ situation.

Ett par månader innan kampanjen startade

A couple of months before the campaign started

or any of this happened to me,

och innan det här hände mig

I went to a TEDx event in Oxford,

var jag på ett TEDx-evenemang i Oxford

and I saw Zelda la Grange speak,

och jag såg Zelda la Grange tala,

the former private secretary to Nelson Mandela.

Nelson Mandelas före detta privatsekreterare.

One of the stories she told really struck me.

En av hennes historier påverkade mig mycket.

She spoke of when Mandela was taken to court

Hon pratade om när Mandela stämdes

by the South African Rugby Union

av South African Rugby Union

after he commissioned an inquiry into sports affairs.

efter att han hade genomfört en undersökning av sportärenden.

In the courtroom,

I domstolen gick han fram till advokaterna för South African Rugby Union,

he went up to the South African Rugby Union's lawyers,

shook them by the hand

skakade hand med dem

and conversed with them, each in their own language.

och konverserade med dem på deras eget språk.

And Zelda wanted to protest,

Zelda ville protestera,

saying they had no right to his respect

och sa att de inte hade förtjänat hans respekt

after this injustice they had caused him.

efter den orättvisa de hade utsatt honom för.

He turned to her and said,

Han vände sig mot henne och sa,

"You must never allow the enemy to determine the grounds for battle."

"Du ska aldrig låta fienden bestämma var striden äger rum."

At the time of hearing these words,

När jag hörde de orden

I didn't really know why they were so important,

visste jag inte varför de var så viktiga,

but I felt they were, and I wrote them down in a notebook I had on me.

men det kändes så, och jag skrev ner dem i en anteckningsbok.

But I've thought about this line a lot ever since.

Men jag har tänkt mycket på den meningen sedan dess.

Revenge, or the expression of hatred

Hämnd, eller uttryck för hat

towards those who have done us injustice

mot dem som utsatt oss för orättvisa

may feel like a human instinct in the face of wrong,

kan kännas som en mänsklig instinkt när vi utsätts för sådant,

but we need to break out of these cycles

men vi behöver bryta de onda cirklarna

if we are to hope to transform negative events of injustice

om vi ska kunna förvandla negativa och orättvisa händelser

into positive social change.

till positiv social förändring.

To do otherwise

Att göra något annat

continues to let the enemy determine the grounds for battle,

tillåter fienden att fortsätta bestämma var striden äger rum,

creates a binary,

skapar en binär,

where we who have suffered become the affected,

där de som har lidit blir de påverkade,

pitted against them, the perpetrators.

som samlar sig mot dem, gärningsmännen.

Och precis som vi fortsatte att åka tunnelbana

And just like we got back on our tubes,

we can't let our platforms for interconnectivity and community

kan vi inte låta plattformarna för sammanlänkning och samhörighet

be the places that we settle for defeat.

bli de platser där vi erkänner oss förlorade.

But I don't want to discourage a social media response,

Men jag vill inte avråda från att reagera i sociala medier,

because I owe the development of the #NotGuilty campaign

för jag har sociala medier att tacka för nästan hela #NotGuilty-kampanjen.

almost entirely to social media.

But I do want to encourage a more considered approach

Men jag vill uppmuntra ett mer eftertänksamt sätt

to the way we use it to respond to injustice.

att använda dem när vi reagerar på orättvisor.

The start, I think, is to ask ourselves two things.

Jag tror att vi till att börja med måste fråga oss två saker.

Firstly: Why do I feel this injustice?

Först: Varför anser jag att det här är orättvist?

In my case, there were several answers to this.

I mitt fall fanns det flera svar på det.

Someone had hurt me and those who I loved,

Någon hade skadat mig och de jag älskade,

under the assumption they wouldn't have to be held to account

under antagandet att de inte skulle behöva stå för det

eller erkänna den skada de orsakat.

or recognize the damage they had caused.

Inte bara det, tusentals män och kvinnor lider varje dag

Not only that, but thousands of men and women suffer every day

from sexual abuse, often in silence,

efter att ha blivit utsatta för sexuella övergrepp,

yet it's still a problem we don't give the same airtime to as other issues.

ändå får det inte samma utrymme i media som andra ämnen.

Det är fortfarande något som många beskyller offer för.

It's still an issue many people blame victims for.

Next, ask yourself: How, in recognizing these reasons,

Fråga dig själv sedan: När jag har sett de här orsakerna,

could I go about reversing them?

vad kan jag göra för att ändra på dem?

With us, this was holding my attacker to account -- and many others.

För oss handlade det om

att ställa gärningsmannen och många andra till svars.

It was calling them out on the effect they had caused.

Det handlade om att nämna vad deras handlingar lett till.

It was giving airtime to the issue of sexual assault,

Det gav tid i medierna åt ämnet sexuella övergrepp,

opening up discussions amongst friends, amongst families, in the media

startade diskussioner mellan vänner, inom familjer och i media

that had been closed for too long,

som hade undertryckts alltför länge

och poängterade att offer inte skulle känna sig skyldiga

and stressing that victims shouldn't feel to blame

for what happened to them.

för vad som hänt dem.

We might still have a long way to go in solving this problem entirely.

Vi har kanske lång väg att gå för att lösa det här problemet helt.

But in this way,

Men på det här sättet

we can begin to use social media as an active tool for social justice,

kan vi börja använda sociala medier som ett verktyg för social rättvisa,

as a tool to educate, to stimulate dialogues,

som ett sätt att utbilda, att stimulera dialog

to make those in positions of authority aware of an issue

och att göra makthavare medvetna om ett ämne

by listening to those directly affected by it.

genom att lyssna på dem som påverkats direkt av det.

Because sometimes these questions don't have easy answers.

För ibland har såna här frågor inga enkla svar.

In fact, they rarely do.

De har sällan det.

But this doesn't mean we still can't give them a considered response.

Men vi kan ändå reagera på ett genomtänkt sätt.

In situations where you can't go about thinking

I situationer där man inte kan tänka på

how you'd reverse this feeling of injustice,

hur man skulle vilja ändra känslan av orättvisa

you can still think, maybe not what you can do,

kan man fortfarande tänka på, inte på vad man kan göra,

but what you can not do.

utan på vad man kan undvika.

You can not build further walls by fighting injustice with more prejudice,

Man kan låta bli att bygga högre murar genom att bekämpa orättvisor med fördomar,

more hatred.

mer hat.

You can not speak over those directly affected by an injustice.

Man kan låta bli att överrösta de som påverkas direkt av en orättvisa.

And you can not react to injustice, only to forget about it the next day,

Man kan låta bli att reagera på en orättvisa

och sedan glömma allt nästa dag,

just because the rest of Twitter has moved on.

bara för att resten av Twitter har gått vidare.

Sometimes not reacting instantly is, ironically,

Ibland är det ironiskt nog bättre att inte reagera direkt

the best immediate course of action we can take.

det bästa vi kan göra.

Because we might be angry, upset and energized by injustice,

För vi kanske är arga, upprörda och fyllda av energi över orättvisan,

but let's consider our responses.

men vi borde tänka på vad vi gör.

Let us hold people to account, without descending into a culture

Vi ska ställa människor till svars utan att sjunka ner i en kultur

that thrives off shaming and injustice ourselves.

som vältrar sig i att förnedra och utsätta andra för orättvisor.

Let us remember that distinction,

Vi ska komma ihåg den skillnaden,

so often forgotten by internet users,

som internetanvändare ofta glömmer,

between criticism and insult.

mellan kritik och förolämpning.

Let us not forget to think before we speak,

Vi ska tänka efter innan vi uttalar oss

just because we might have a screen in front of us.

även om vi sitter framför en skärm.

And when we create noise on social media,

Och när vi härjar på sociala medier

let it not drown out the needs of those affected,

ska vi inte låta det dränka behoven hos de som utsatts

but instead let it amplify their voices,

utan istället låta det förstärka deras röster

so the internet becomes a place where you're not the exception

så att internet blir en plats där man inte är ett undantag

if you speak out about something that has actually happened to you.

om man berättar om något som faktiskt har hänt en själv.

All these considered approaches to injustice

De här genomtänkta strategierna mot orättvisor

evoke the very keystones on which the internet was built:

frammanar de grundstenar som internet byggdes av:

to network, to have signal, to connect --

att jobba i nätverk, att höras, att få kontakt -

all these terms that imply bringing people together,

begrepp som innebär att människor förs samman

not pushing people apart.

istället för att splittras.

Because if you look up the word "justice" in the dictionary,

För om du slår upp ordet "rättvisa" i uppslagsboken,

before punishment,

innan man nämner straff,

before administration of law or judicial authority,

lagväsendet och justitiemyndighet,

you get:

står det följande:

"The maintenance of what is right."

"Upprätthållande av vad som är rätt".

And I think there are few things more "right" in this world

Och jag tror att det finns få saker som är mer "rätt" i den här världen

than bringing people together,

än att föra människor samman

than unions.

än sammanslutningar.

And if we allow social media to deliver that,

Och om vi låter sociala medier skapa det,

then it can deliver a very powerful form of justice, indeed.

då kan det föra med sig en kraftfull form av rättvisa.

Thank you very much.

Tack så mycket.

(Applause)

(Applåder)