How fashion helps us express who we are -- and what we stand for | Kaustav Dey

Översättare: Villemo Linngård Oksanen Granskare: Annika Bidner

I was around 10 when one day,

När jag var i tioårsåldern

I discovered a box of my father's old things.

hittade jag en kartong med pappas gamla saker.

In it, under a bunch of his college textbooks,

I den, under en hög läroböcker från universitetet,

was a pair of black corduroy bell-bottom pants.

låg ett par utsvängda, svarta manchesterbyxor.

These pants were awful --

Byxorna var hemska,

musty and moth-eaten.

unkna och malätna.

And of course, I fell in love with them.

Självklart förälskade jag mig i dem.

I'd never seen anything like them.

Jag hade aldrig sett något liknande.

Until that day,

Fram till den dagen,

all I'd ever known and worn was my school uniform,

hade jag bara burit min skoluniform,

which, in fact, I was pretty grateful for,

som jag faktiskt var väldigt tacksam för

because from quite a young age,

eftersom jag redan som liten

I'd realized I was somewhat different.

förstått att jag var lite annorlunda.

I'd never been one of the boys my age;

Jag liknade inte pojkarna i min ålder;

terrible at sports,

jag var dålig på sport,

possibly the unmanliest little boy ever.

kanske världens omanligaste lille pojke.

(Laughter)

(Skratt)

I was bullied quite a bit.

Jag blev ofta mobbad.

And so, I figured that to survive I would be invisible,

Så för att överleva försökte jag göra mig osynlig

and the uniform helped me

och uniformen hjälpte mig

to seem no different from any other child.

att vara precis som alla andra barn.

(Laughter)

(Skratt)

Well, almost.

Nästan, i alla fall.

This became my daily prayer:

Varje dag bad jag:

"God, please make me just like everybody else."

"Gud, gör mig likadan som alla andra."

Men det meddelandet gick visst raka vägen till Guds röstbrevlåda.

I think this went straight to God's voicemail, though.

(Laughter)

(Skratt)

And eventually, it became pretty clear

Och så småningom blev det uppenbart

that I was not growing up to be the son that my father always wanted.

att jag inte skulle växa upp till den son min pappa alltid önskat sig.

Sorry, Dad.

Jag beklagar, pappa.

No, I was not going to magically change.

Jag skulle inte genomgå någon magisk förändring.

And over time, I grew less and less sure that I actually wanted to.

Och med tiden

blev jag allt mindre säker på att jag faktiskt ville förändras.

Therefore, the day those black corduroy bell-bottom pants came into my life,

Den dagen de där svarta, utsvängda manchesterbyxorna dök upp

something happened.

hände något.

I didn't see pants;

Jag såg inte ett par byxor.

I saw opportunity.

Jag såg en möjlighet.

The very next day, I had to wear them to school,

Redan nästa dag måste jag ha dem i skolan

come what may.

vad som än hände.

And once I pulled on those god-awful pants and belted them tight,

Och när jag tagit på mig de hemska byxorna

och dragit åt bältet hårt

almost instantly, I developed what can only be called a swagger.

lade jag min nästan genast till med en svassande stil.

(Laughter)

(Skratt)

All the way to school,

Hela vägen till skolan,

and then all the way back because I was sent home at once --

och hela vägen tillbaka eftersom jag genast skickades hem ...

(Laughter)

(Skratt)

I transformed into a little brown rock star.

förvandlades jag till en liten brun rockstjärna.

(Laughter)

(Skratt)

I finally didn't care anymore that I could not conform.

Äntligen slutade jag bry mig om att jag inte passade in.

That day, I was suddenly celebrating it.

Den dagen var det plötsligt något att fira.

That day, instead of being invisible,

Istället för att vara osynlig

I chose to be looked at,

valde jag att bli sedd

just by wearing something different.

bara genom att ha på mig något annorlunda.

That day, I discovered the power of what we wear.

Den dagen upptäckte jag kraften som finns i våra kläder.

That day, I discovered the power of fashion,

Den dagen upptäckte jag klädmodets kraft,

and I've been in love with it ever since.

och jag har älskat det ända sedan dess.

Fashion can communicate our differences to the world for us.

Kläderna kan förmedla våra olikheter till omvärlden.

And with this simple act of truth,

Och med en så enkel sanning

I realized that these differences --

förstod jag att de här olikheterna

they stopped being our shame.

inte var en skam.

They became our expressions,

De blev vårt sätt att uttrycka oss,

expressions of our very unique identities.

uttryck för våra unika personligheter.

And we should express ourselves,

Och vi bör uttrycka oss,

wear what we want.

klä oss hur vi vill.

What's the worst that could happen?

Vad är det värsta som kan hända?

The fashion police are going to get you for being so last season?

Kommer modepolisen och tar dig för att du är omodern?

(Laughter)

(Skratt)

Yeah.

Visst.

Well, unless the fashion police meant something entirely different.

Ja, om inte modepolisen är något helt annat.

Nobel Prize laureate Malala survived Taliban extremists

Nobelprisvinnaren Malala överlevde de talibanska extremisterna

in October 2012.

i oktober 2012.

However, in October 2017, she faced a different enemy,

Men i oktober 2017 ställdes hon inför en annan fiende

when online trolls viciously attacked the photograph

när troll på nätet hätskt angrep ett foto

that showed the 20-year-old wearing jeans that day.

av den tjugoåriga Malala i jeans.

The comments,

Kommentarerna,

the hatred she received,

hatet hon fick utstå,

ranged from "How long before the scarf comes off?"

spände från "Hur länge dröjer det innan sjalen försvinner?"

to, and I quote,

till, och jag citerar,

"That's the reason the bullet directly targeted her head

"Det där är anledningen till att hon fick en kula i huvudet

a long time ago."

en gång i tiden."

Now, when most of us decide to wear a pair of jeans

När de flesta av oss tar på oss ett par jeans

someplace like New York, London, Milan, Paris,

i New York, London, Milano eller Paris,

we possibly don't stop to think that it's a privilege;

tänker vi nog inte på att det är ett privilegium,

something that somewhere else can have consequences,

något som skulle få konsekvenser på andra ställen,

something that can one day be taken away from us.

något som kan tas ifrån oss en vacker dag.

My grandmother was a woman who took extraordinary pleasure

Min farmor var en kvinna som älskade

in dressing up.

att klä upp sig.

Her fashion was colorful.

Hon klädde sig färggrant.

And the color she loved to wear so much was possibly the only thing

Och de färgstarka kläderna hon älskade så mycket var kanske det enda

that was truly about her,

som verkligen var hon,

the one thing she had agency over,

det enda hon fick bestämma över,

because like most other women of her generation in India,

för som de flesta andra indiska kvinnor i hennes generation

she'd never been allowed to exist

hade hon aldrig fått existera

beyond what was dictated by custom and tradition.

utanför sedernas och traditionens ramar.

She'd been married at 17,

Hon gifte sig som sjuttonåring

and after 65 years of marriage, when my grandfather died suddenly one day,

och när min farfar plötsligt gick bort efter 65 års äktenskap

her loss was unbearable.

var hennes förlust outhärdlig.

But that day, she was going to lose something else as well,

Men den dagen

förlorade hon också något annat,

the one joy she had:

hennes enda glädje:

to wear color.

att klä sig färggrant.

In India, according to custom,

Enligt indiska traditioner

when a Hindu woman becomes a widow,

ska en hinduisk änka

all she's allowed to wear is white

aldrig bära annat än vita kläder

from the day of the death of her husband.

från den dagen hennes make går bort.

No one made my grandmother wear white.

Ingen tvingade min farmor att bära vitt.

However, every woman she'd known who had outlived her husband,

Men alla kvinnor hon kände som överlevt sina makar,

including her mother,

även hennes egen mamma,

had done it.

hade gjort det.

This oppression was so internalized,

Förtrycket var så internaliserat,

so deep-rooted,

så djupt inrotat,

that she herself refused a choice.

att hon förvägrade sig själv ett val.

She passed away this year,

Hon gick bort i år,

and until the day she died,

och fram till sin död

she continued to wear only white.

bar hon bara vita kläder.

I have a photograph with her from earlier, happier times.

Jag har ett foto av henne från gladare tider.

In it, you can't really see what she's wearing --

Man ser inte riktigt vad hon har på sig,

the photo is in black and white.

för kortet är svartvitt.

However, from the way she's smiling in it,

Men det syns på hennes leende

you just know she's wearing color.

att hon bär något färggrant.

This is also what fashion can do.

Det här är också en av modets egenskaper.

It has the power to fill us with joy,

Det har kraften att fylla oss med glädje,

the joy of freedom to choose for ourselves how we want to look,

den lyckliga friheten i att välja själva hur vi vill se ut,

how we want to live --

hur vi vill leva.

a freedom worth fighting for.

Den friheten är värd att slåss för.

And fighting for freedom, protest, comes in many forms.

Och kampen för frihet, protesterna, kan se ut på olika sätt.

Widows in India like my grandmother, thousands of them,

Tusentals änkor i Indien, som min farmor,

live in a city called Vrindavan.

bor i en stad som heter Vrindavan.

And so, it's been a sea of white for centuries.

Den har varit som ett vitt, böljande hav i århundraden.

However, only as recently as 2013,

Men så sent som 2013

the widows of Vrindavan have started to celebrate Holi,

började änkorna i Vrindavan fira Holi,

the Indian festival of color,

den indiska färgfestivalen,

which they are prohibited from participating in.

som de är förbjudna att delta i.

On this one day in March,

Den här dagen i mars

these women take the traditional colored powder of the festival

tar kvinnorna

det traditionella färgpulvret

and color each other.

och ger varandra färg.

With every handful of the powder they throw into the air,

För varje handfull pulver de kastar upp i luften

their white saris slowly start to suffuse with color.

drar deras vita saris långsamt åt sig färg.

And they don't stop until they're completely covered

Och de slutar inte förrän de är helt täckta

in every hue of the rainbow that's forbidden to them.

i alla regnbågens nyanser som de är förbjudna att bära.

The color washes off the next day,

Färgen tvättas ur nästa dag,

however, for that moment in time,

men under den stunden

it's their beautiful disruption.

är det deras vackra uppror.

This disruption,

Ett sådant uppror,

any kind of dissonance,

alla former av oenighet, kan vara vår första utmaning

can be the first gauntlet we throw down in a battle against oppression.

mot förtrycket.

And fashion --

Och mode ...

it can create visual disruption for us --

det kan skapa ett visuellt uppror åt oss,

on us, literally.

bokstavligt talat på oss.

Lessons of defiance have always been taught

Utmaningar är något som alltid har lärts ut

by fashion's great revolutionaries:

av modets stora revolutionärer:

its designers.

de som designar.

Jean Paul Gaultier taught us that women can be kings.

Jean Paul Gaultier lärde oss att kvinnor kan vara kungar.

Thom Browne --

Thom Browne

he taught us that men can wear heels.

lärde oss att män kan ha högklackat.

And Alexander McQueen, in his spring 1999 show,

Och på Alexander McQueens vårvisning 1999

had two giant robotic arms in the middle of his runway.

fanns två enorma robotarmar mitt på catwalken.

And as the model, Shalom Harlow began to spin in between them,

När modellen, Shalom Harlow, snurrade runt mellan dem

these two giant arms --

började de stora armarna

furtively at first and then furiously,

först försiktigt och sedan våldsamt

began to spray color onto her.

spruta färg på henne.

McQueen, thus,

Så McQueen lärde oss,

before he took his own life,

innan han tog sitt eget liv,

taught us that this body of ours is a canvas,

att vår kropp är en målarduk

a canvas we get to paint however we want.

som vi kan måla hur vi vill.

Somebody who loved this world of fashion

En man som älskade modevärlden

was Karar Nushi.

hette Karar Nushi.

He was a student and actor from Iraq.

Han var student och skådespelare från Irak.

He loved his vibrant, eclectic clothes.

Han älskade sina färgstarka, stilblandade kläder.

However, he soon started receiving death threats for how he looked.

Men han fick snart ta emot dödshot på grund av sitt utseende.

He remained unfazed.

Det skrämde honom inte.

He remained fabulous,

Han fortsatte vara sagolik

until July 2017,

ända till juli 2017,

when Karar was discovered dead on a busy street in Baghdad.

då han hittades död på en vältrafikerad gata i Bagdad.

He'd been kidnapped.

Han hade blivit kidnappad.

He'd been tortured.

Han hade blivit torterad.

And eyewitnesses say that his body showed multiple wounds.

Ögonvittnen sa att hans kropp var täckt av sår.

Stab wounds.

Knivhugg.

Two thousand miles away in Peshawar,

I Peshawar, över 3 000 km därifrån,

Pakistani transgender activist Alisha was shot multiple times in May 2016.

sköts transkvinnan och aktivisten Alisha

med flera skott i maj 2016.

She was taken to the hospital,

Hon fördes till sjukhus,

but because she dressed in women's clothing,

men eftersom hon var klädd i kvinnokläder

she was refused access to either the men's or the women's wards.

släpptes hon inte in på vare sig männens eller kvinnornas avdelning.

What we choose to wear can sometimes be literally life and death.

De kläder vi väljer kan ibland betyda skillnaden mellan liv och död.

And even in death, we sometimes don't get to choose.

Och inte ens i döden är det säkert att vi får välja.

Alisha died that day

Alisha dog den dagen

and then was buried as a man.

och begravdes som en man.

What kind of world is this?

Vad är det här för värld?

Well, it's one in which it's natural to be afraid,

Jo, en värld

där det är naturligt att vara rädd,

to be frightened of this surveillance,

att skrämmas av övervakningen

this violence against our bodies and what we wear on them.

och våldet mot våra kroppar och vad vi täcker dem med.

However, the greater fear is that once we surrender,

Men den största skräcken är att när vi ger upp,

blend in

smälter in,

and begin to disappear one after the other,

och börjar försvinna en efter en,

the more normal this false conformity will look,

kommer den falska konformiteten att verka allt mer normal

the less shocking this oppression will feel.

och förtrycket kommer att verka allt mindre förfärande.

For the children we are raising,

För de barn vi uppfostrar nu

the injustice of today could become the ordinary of tomorrow.

kan dagens orättvisor bli morgondagens normalläge.

They'll get used to this,

De vänjer sig

and they, too, might begin to see anything different as dirty,

och de börjar kanske också tycka att det som är annorlunda är fult,

something to be hated,

något man ska hata,

something to be extinguished,

något man ska kväva

like lights to be put out,

precis som när vi släcker ljuslågor

one by one,

en efter en

until darkness becomes a way of life.

tills mörkret blir vårt liv.

However, if I today,

Men om jag nu, idag,

then you tomorrow,

och ni imorgon

maybe even more of us someday,

och kanske även andra någon dag

if we embrace our right to look like ourselves,

anammar rätten att se ut som oss själva

then in the world that's been violently whitewashed,

kan vi, i en värld som aggressivt målats vit,

we will become the pinpricks of color pushing through,

bli små färgfläckar som lyser igenom ytan,

much like those widows of Vrindavan.

precis som änkorna i Vrindavan.

How then, with so many of us,

Och när vi är så många,

will the crosshairs of a gun

hur ska gevärssiktets hårkors

be able to pick out Karar,

kunna hitta Karar,

Malala,

Malala,

Alisha?

eller Alisha?

Can they kill us all?

Kan de döda oss alla?

The time is now to stand up,

Det är dags att resa sig,

to stand out.

att sticka ut.

Where sameness is safeness,

När likformighet innebär trygghet

with something as simple as what we wear,

kan vi med en så enkel sak som våra kläder

we can draw every eye to ourselves

dra blickarna till oss

to say that there are differences in this world, and there always will be.

och säga det alltid kommer att finnas olikheter i världen.

Get used to it.

Det får folk leva med.

And this we can say without a single word.

Och vi kan säga det utan att yttra ett enda ord.

Fashion can give us a language for dissent.

Mode kan ge oss ett sätt att uttrycka vårt motstånd.

It can give us courage.

Det kan ge oss mod.

Fashion can let us literally wear our courage on our sleeves.

Kläderna låter oss bokstavligen bära vårt mod på utsidan.

So wear it.

Så gör det.

Wear it like armor.

Bär det som en rustning.

Wear it because it matters.

Gör det för att det är viktigt.

And wear it because you matter.

Gör det för att du är viktig.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)