A sci-fi vision of love from a 318-year-old hologram | Monica Byrne

Översättare: Helena Jonsson Granskare: Lisbeth Pekkari

Do I look real to you?

Ser jag verklig ut, tycker ni?

Hope so.

Hoppas det.

I have no idea if you're seeing this,

Jag vet inte om ni ser det här,

but I'm just going to look ahead and trust that you're there.

men jag kommer titta rakt fram och lita på att ni är där.

I've drawn a semicircle in the sand in front of me

Jag har ritat en halvcirkel i sanden framför mig

so I don't walk past it and look like I'm floating in midair.

så att jag inte kliver för långt fram så det ser ut som jag svävar i luften.

Right now I'm standing

Just nu står jag ute i det fria på en strand under en palm,

in the open air,

on a beach under a palm tree,

in the exact spot where your stage used to be.

precis där er scen brukade vara.

I have 12 minutes with you.

Jag har tolv minuter med er.

I set a limit.

Jag satte en gräns.

My wife Navid once said

Min fru Navid sade en gång

that infinite possibility is a creator's worst enemy.

att obegränsade möjligheter är en konstnärs värsta fiende.

For example, this dress: I'd asked her to design something

Till exempel, den här klänningen:

jag hade bett henne designa något som en präst skulle kunna ha haft på sig

that a priest might have worn in 23rd-century Cairo.

i 2200-talets Kairo.

But we only had three days to make it,

Men vi hade bara tre dagar på oss att göra den

and the only fabric we had

och det enda tyget vi hade var ett gammalt överkast

was an old duvet cover that another resident left behind.

som någon före oss lämnat kvar, men...

But she did it, and it's perfect.

Hon lyckades, och den är perfekt.

And she looked at it and said,

Och hon tittade på den och sade:

"Proof of concept -- creation needs constraint."

"Då var det bevisat - konst behöver begränsningar."

So with these 12 minutes,

Så under dessa tolv minuter

I'm going to tell you about my greatest discovery.

ska jag berätta för er om min största upptäckt.

For my whole life, my obsession has been eternal life,

Under hela mitt liv har min besatthet varit evigt liv,

as I know it is so many of yours.

som det är för så många av er också.

You may be happy to know that your research will pay off.

Ni blir nog glada när jag säger att er forskning kommer löna sig.

I am 318 years old.

Jag är 318 år gammal.

The average human lifespan is now 432 years,

Medellivslängden är numera 432 år,

and my work has been to extend the human lifespan indefinitely.

och min uppgift har varit att göra livet evigt.

And I've never questioned that someday,

Jag har aldrig trott annat än att vi någon gång

we'll reach a point where we'll be content.

ska komma till den punkt där vi är nöjda.

But the opposite keeps happening:

Men motsatsen händer hela tiden:

the longer we live, the longer we want to live,

ju längre vi lever, desto längre vill vi leva,

the less we want to die.

desto mindre vill vi dö.

Who can blame us?

Vem kan säga något om det?

The universe is so big.

Universum är så stort.

There won't ever not be more to see.

Det kommer alltid finnas mer att se.

Just yesterday,

Senast igår läste jag om hur man kan segla ut i en båt på Europa

I was reading about how you can take out a boat on Europa

and sail from island to island all over the planet,

och segla från ö till ö över hela planeten,

and some of the islands have villages that you can stay and visit

och på en del av öarna finns det byar som man kan stanna till och besöka

and sleep under the shadow of Jupiter.

och sova under Jupiters skugga.

And then there's this other island where there's just one songwriter

Och så finns det en ö där det bara finns en låtskrivare

who sits and plays mandolin for the ocean.

som sitter och spelar mandolin för havet.

And then there are others where there's no one

Och så finns det andra där ingen bor och som det aldrig gjort,

and there never has been,

and so you go just for the pleasure of touching your foot to sand

och man åker dit bara för nöjet

att sätta sin fot i sand som ingen annan fot rört förut.

that no foot has ever touched before.

You could spend 400 years doing just that.

Man skulle kunna hålla på i 400 år med enbart det.

Right now the Moon is rising in the Northeast.

Just nu går månen upp i nordöst.

I can see the cities on it with my naked eye.

Jag kan se städerna med blotta ögat.

De är sammanlänkade som nervbanor.

They're connected like nerve clusters:

Mariapolis on the South Pole, and Ramachandran on the Equator.

Mariapolis vid sydpolen,

och Ramachandran vid ekvatorn,

And New Tehran in the Sea of Tranquility.

och New Tehran i Stillheten Hav.

That's where Navid and I met.

Det var där Navid och jag möttes.

We were both artists downtown.

Vi var båda två konstnärer i centrum.

Dagen då vi möttes, passerade vi varandra på Azaditorget,

The day we met, we were passing each other in Azadi Square,

och våra axlar stötte emot varandra.

and we bumped shoulders.

And I turned to apologize

Jag vände mig om för att säga förlåt

and she, without saying hello or introducing herself or anything,

och utan att säga hej eller presentera sig eller så, sade hon:

said, "Well, why do you think we didn't just pass through each other?"

"Varför tror du vi inte bara passerade genom varandra?

And first of all, I thought, "Who the hell are you?"

Och först tänkte jag: "Vem i sjutton är du?"

But second, the question annoyed me,

Men sedan blev jag irriterad på frågan, för svaret är så självklart.

because the answer is so simple.

I said, "We didn't pass through each other

"Vi passerade inte igenom varandra eftersom elementarpartiklar har massa

because elementary particles have mass

and because the space between elementary particles

och för att utrymmet mellan elementarpartiklar

is filled with the binding energy that also has the properties of mass,

är fyllt av bindningsenergi som även den har massans egenskaper,

and we've known that for 800 years."

och det har vi känt till i 800 år."

She must have been in one of those moods

Hon måste ha varit på det humöret då hon gillar att driva med främlingar,

where she likes to mess with strangers.

Or maybe she was just flirting with me,

eller så flörtade hon bara med mig,

because she looked at me and said, "I thought you'd say that.

för hon tittade på mig och sade:

"Jag trodde du skulle säga det.

Think deeper."

Kom igen!"

And then she took off her belt,

Och så tog hon av sig sitt skärp,

this belt that I'm wearing now,

det skärp jag har på mig nu,

and she said,

och hon sade:

"Our universe is built so that particles have mass.

"Vårt universum är byggt så att partiklar har massa.

Without that basic constraint,

Utan den basala begränsningen

we'd have just passed right through each other at the speed of light

hade vi bara passerat genom varandra med ljusets hastighet

and never even known."

utan att ha märkt något."

And that's how our romance began.

Och det var så vår romans startade.

Navid and I

Navid och jag...

never ran out of things to talk about.

fick aldrig slut på saker att tala om.

Never.

Aldrig.

It was incredible.

Det var fantastiskt.

It was like we were both heroes climbing up into a mountain range together

Det var som om vi var hjältar båda två, på väg upp mot en bergskam tillsammans

and we kept arriving at new vistas,

och vi hittade alltid nya utsiktspunkter,

and these new, perfect constellations of words

och nya, perfekta ordkombinationer dök upp inom oss för att beskriva dem.

would come out of us to describe them.

And we'd forget them as soon as we made them,

Och vi glömde dem direkt, och kastade dem över axeln

and throw them over our shoulder and go on to the next thing, on and up.

och gick vidare till nästa sak, oförtrutligt uppåt.

Or one time, Navid said that our talk was like we were always making bread,

En gång sade Navid att våra samtal var som om vi alltid bakade bröd,

and that we were always adding in a little more flour

och att vi hela tiden fortsatte hälla i lite mer mjöl

and a little more water,

och lite mer vatten,

and folding it in and turning it over

och vek och vände på den,

and never getting around to baking it.

och aldrig kom till skott att baka något av den.

If my obsession was eternal life, Navid's obsession was touch.

Om min besatthet var evigt liv, så var Navids besatthet beröring.

She had a genius for it.

Hon hade en fallenhet för det.

All of her work revolved around it.

All hennes konst handlade om det.

My body was like a canvas for her,

Min kropp var som en målarduk för henne,

and she would draw her fingertip down over my face so slowly

och hon brukade dra sin fingertopp ner över mitt ansikte så sakta

that I couldn't feel it moving.

att jag inte kände att den rörde sig.

And she was obsessed with the exact moment

Och hon var fixerad vid det ögonblick

when I would stop being able to tell the difference between her body and mine.

när jag inte längre kunde skilja på hennes kropp och min.

Or she would just lie across me and dig her shoulder into mine

Eller så låg hon tvärs över mig och körde in axeln i min, och sade:

and say, "Pilar, why does this feel so good?"

"Pilar, varför känns det här så bra?"

I'd say, "I don't know!"

Då sade jag: "Jag vet inte!"

And she always had a facetious answer for her facetious question,

Och hon hade alltid ett skämtsamt svar på sin skämtsamma fråga, men...

but the answer I remember today is,

det jag minns idag är:

"It feels good

"Det känns bra

because the universe chose its constraints,

för att universum satte sin egen begränsning

and we are its art."

och vi är dess konst."

It's always funny what you think the future is going to be like

Det är intressant att jämföra hur man tror framtiden ska bli,

versus what it turns out to be.

jämfört med hur den sedan blir.

In your time, scientists thought humans could freeze themselves

På er tid trodde forskarna att man kunde låta sig frysas ner

and wake up in the future.

och vakna upp i framtiden.

And they did -- but then they died.

Och det gjorde de, men sedan dog de.

In your time, scientists thought humans could replace organs

På er tid trodde vetenskapsmän att man kunde ersätta organ

and extend life for hundreds of years.

och förlänga livet med hundratals år.

And they did,

Och det gjorde de,

but eventually, they died anyway.

men till sist dog de i alla fall.

In your time, Earth is the only place people live.

På er tid är jorden den enda plats människor bor på.

In my time, Earth is the place people come to die.

Nu för tiden är jorden det ställe man åker till för att dö.

So when Navid started to show the signs,

Så när Navid började visa tecken på att dö

our friends assumed I would do what everyone does,

antog våra vänner att jag skulle göra det alla gör;

which is say goodbye and send her to Earth,

ta adjö och skicka henne till jorden,

so that none of us would have to look at her

så att ingen av oss skulle behöva se på henne

or be around her or think about her and her ...

eller vara nära henne, eller tänka på henne och hennes...

failure to keep living.

oförmåga att fortsätta leva.

More than anything,

Framför allt

ville de inte vara i närheten av hennes fysiska kropp.

they didn't want to be around her actual physical body.

They kept referring to it as "declining,"

De sade hela tiden att den "förföll",

even though she herself was fascinated by it,

fast hon själv var fascinerad av det, förändringen som den genomgick,

the changes it was going through,

following the rules of its nature day by day, independent of her will.

hur den lydde naturlagar dag efter dag, oberoende av vad hon ville.

I did send Navid to Earth.

Jag skickade Navid till jorden.

But I came with her.

Men jag följde med henne.

I remember a friend of ours, just before we left, said,

Jag minns en vän, just innan vi for, sade:

"I just think it's arrogant,

"Jag tycker bara det är arrogant...

som om reglerna inte gäller er,

like the rules don't apply to you, like you think your love is that special."

som om er kärlek skulle vara så himla speciell."

But I did.

Men det tyckte jag.

So, even here on Earth,

Så även här på jorden fortsatte jag jobba med

I kept working on how to extend life.

hur man skulle kunna förlänga livet.

It didn't occur to me

Det slog mig aldrig att jag skulle kunna göra något annat.

that there could be any other response.

Jag tänkte hela tiden på det Navid sagt till mig,

I kept going back to that thing that Navid said to me

den där dagen på Azaditorget:

that day in Azadi Square,

that without that basic constraint --

att utan den där basala begränsningen -

a universe that granted mass to matter --

ett universum i vilket massa spelar roll -

we would not exist.

skulle vi inte finnas.

That's one rule.

Det är en grundlag.

Another rule is that all mass is subject to entropy.

En annan grundlag är att massa påverkas av entropi.

And there is no way to be in this universe without mass.

Och att man inte kan existera i det här universumet utan massa.

I know. I tried everything.

Jag vet. Jag har provat allt.

I tried creating a photon box where the Higgs field was altered.

Jag försökte bygga en fotonlåda där Higgsfältet var omvänt.

I tried recording all subatomic movements in my body

Jag försökte spela in alla rörelser på subatomär nivå i min kropp

and replaying them on closed loop.

och sedan spela upp dem, om och om igen.

Nothing worked.

Inget fungerade.

But my final innovation was to create a coil dimension

Men min sista uppfinning var att skapa en spiraldimension

with the boundaries of a body in which time moved infinitely slower,

med en kropps begränsningar, i vilken tiden gick oändligt mycket långsammare,

but whose projection would appear to move in normal time.

men vars projektion skulle se ut att röra sig i normal takt.

That body would then appear in our universe as a hologram --

Denna kropp skulle sedan finnas i vårt universum som ett hologram -

here but not here.

närvarande men ändå inte.

When I realized I'd done it,

När jag förstod att jag lyckats,

I ran to her room,

sprang jag till hennes rum,

so happy to tell her I'd done it,

så glad över att få berätta för henne att jag lyckats.

moving through space almost normally to all eyes,

Jag rörde mig genom luften på ett sätt som såg nästan normalt ut,

even to my own,

till och med i mina ögon,

and went to lie down next to her,

och tänkte lägga mig bredvid henne,

and forgot, and fell right through her.

och glömde, och ramlade rakt igenom henne.

I'd found a way to eternal life,

Jag hade hittat ett sätt att få evigt liv,

at the expense of the one thing Navid loved most,

på bekostnad av det Navid älskade mest,

which was to touch and be touched.

vilket var...

att röra vid någon och bli berörd.

And she threw me out.

Och hon kastade ut mig.

I still got to watch, though.

Jag fick vara med när det hände ändå.

Humans live 400 years now,

Människor lever i 400 år nu,

and we still die.

och vi dör fortfarande.

And when death comes,

Och när döden kommer,

the dying still pick at their bedsheets,

plockar de döende fortfarande med sina lakan,

and their arms break out in blue and violet blooms on the insides,

och på deras armar blossar det upp blå och lila fläckar på insidan,

and their breaths get further and further apart,

och det blir längre och längre mellan deras andetag,

like they're falling asleep.

som om de håller på att somna.

I've always thought that

Jag har alltid trott

what gives a life meaning is adventure.

att det som ger livet mening är äventyr.

And death is just a problem

Och döden är bara ett problem

we haven't discovered the solution to yet.

som vi inte hittat lösningen på ännu.

But maybe a life has meaning only because it ends.

Men kanske har livet en mening just för att det har ett slut.

Maybe that's the paradox:

Kanske är detta paradoxen:

constraints don't constrain, they allow perfect freedom.

Begränsningar begränsar inte, de ger fullständig frihet.

(Sighs)

(Suckar)

There was a thunderstorm here this morning.

Det var ett åskoväder här i morse.

There is another forecast for tonight,

Det ska komma ett till ikväll,

but for now the sky is clear.

men just nu är himlen klar.

I can't feel the wind here,

Jag kan inte känna vinden här,

but I just asked one of the caretakers who passed by what it felt like,

men jag frågade en av skötarna som passerade hur den känns,

and she said it felt warm, like melted butter.

och hon sade att den var varm, som smält smör.

An answer worthy of my wife.

Ett svar min fru kunde ha gett.

I have to find my way back to the flesh.

Jag måste hitta ett sätt att återfå min kropp.

Until then, I take up no space but the space you give me.

Till dess tar jag inte upp någon plats, utom den ni ger mig.