How I climbed a 3,000-foot vertical cliff -- without ropes | Alex Honnold | TED

Översättare: Estrid EB Granskare: Annika Bidner

Hello. I'd like to show you guys 30 seconds of the best day of my life.

Hej. Jag skulle vilja visa er 30 sekunder från den bästa dagen i mitt liv:

(Applause)

(Applåder)

So that was El Capitan in California's Yosemite National Park,

Det var El Capitan i Yosemite National Park, Kalifornien.

and in case you couldn't tell,

Om ni missade det, så klättrade jag ensam, utan rep,

I was climbing by myself without a rope,

a style of a climbing known as free soloing.

en typ av klättring känd som soloklättring.

That was the culmination of a nearly decade-long dream,

Det var kulmen på en dröm som varat nästan ett decennium

and in the video I'm over 2,500 feet off the ground.

och i videon är jag över 750 meter upp.

Seems scary? Yeah, it is,

Verkar det läskigt? Ja, det är det.

which is why I spent so many years dreaming about soloing El Cap

Därför drömde jag i flera år att soloklättra El Cap

and not actually doing it.

utan att faktiskt göra det.

But on the day that that video was taken,

Men den dagen då den videon filmades,

it didn't feel scary at all.

så kändes det inte alls läskigt.

It felt as comfortable and natural as a walk in the park,

Det var lika bekvämt och naturligt som en lätt promenad,

which is what most folks were doing in Yosemite that day.

vilket är vad de flesta besökarna i Yosemite gjorde den dagen.

Today I'd like to talk about how I was able to feel so comfortable

Idag kommer jag prata om hur jag kunde känna mig så bekväm

and how I overcame my fear.

och hur jag övervann min rädsla.

I'll start with a very brief version of how I became a climber,

Jag börjar snabbt med hur jag började klättra

and then tell the story of my two most significant free solos.

och sedan berättar jag om mina två mest signifikanta soloklättringar.

They were both successful, which is why I'm here.

De lyckades båda två, vilket är varför jag är här.

Men den första... (Skratt)

(Laughter)

But the first felt largely unsatisfying,

Den första kändes mest otillfredsställande,

whereas the second, El Cap, was by far the most fulfilling day of my life.

men den andra, El Cap, var med hästlängder

den mest tillfredsställande dagen i mitt liv.

Through these two climbs, you'll see my process for managing fear.

Genom de här två klättringarna, kommer ni se hur jag hanterar rädsla.

So I started climbing in a gym when I was around 10 years old,

Jag började klättra på ett gym när jag var runt 10 år gammal,

which means that my life has been centered on climbing

vilket betyder att mitt liv har kretsat runt klättring i över 20 år.

for more than 20 years.

After nearly a decade of climbing mostly indoors,

Efter drygt 10 år av att nästan bara klättra inomhus,

I made the transition to the outdoors and gradually started free soloing.

började jag klättra utomhus, och stegvis började jag soloklättra.

I built up my comfort over time

Jag byggde upp vad jag var bekväm med

and slowly took on bigger and more challenging walls.

och tog mig an större, mer utmanande väggar.

And there have been many free soloists before me,

Det fanns många soloklättrare innan mig, så jag kunde hämta mycket inspiration.

so I had plenty of inspiration to draw from.

Men runt 2008 hade jag klättrat de flesta av deras soloklättringar i Yosemite

But by 2008, I'd repeated most of their previous solos in Yosemite

och började tänka på att bryta ny mark.

and was starting to imagine breaking into new terrain.

The obvious first choice was Half Dome,

Det uppenbara valet var Half Dome,

an iconic 2,000-foot wall that lords over the east end of the valley.

en ikonisk 600 meter hög vägg i den östra delen av dalen.

The problem, though also the allure,

Problemet, men också det som lockade,

was that it was too big.

var att den var för stor.

I didn't really know how to prepare for a potential free solo.

Jag visste inte hur jag skulle förbereda en soloklättring.

So I decided to skip the preparations

Jag bestämde mig för att strunta i förberedelserna

and just go up there and have an adventure.

och bara åka upp dit och ha ett äventyr.

I figured I would rise to the occasion,

Jag skulle vara situationen vuxen,

which, unsurprisingly, was not the best strategy.

vilket, oförvånande nog, inte var den bästa strategin.

I did at least climb the route roped up with a friend two days before

Jag klättrade åtminstone leden med rep med en vän två dagar innan

just to make sure that I knew roughly where to go

för att veta ungefär var jag skulle klättra

and that I could physically do it.

och att jag kunde göra det rent fysiskt.

But when I came back by myself two days later,

När jag kom tillbaka ensam två dagar senare,

I decided that I didn't want to go that way.

bestämde jag mig för att inte klättra den leden.

I knew that there was a 300-foot variation

Det fanns en 90-metersvariant

that circled around one of the hardest parts of the climb.

som gick runt en av de svåraste delarna av klättringen.

I suddenly decided to skip the hard part and take the variation,

Jag bestämde mig för att skippa den svåra delen och ta varianten,

even though I'd never climbed it before,

även om jag aldrig klättrat den tidigare,

but I immediately began to doubt myself.

men började omedelbart tvivla på mig själv.

Imagine being by yourself in the dead center of a 2,000-foot face,

Tänk dig att du är ensam, mitt på en 600-metersvägg,

wondering if you're lost.

och du undrar om du är vilse. (Skratt)

(Laughter)

Thankfully, it was pretty much the right way

Lyckligtvis, så var det mer eller mindre rätt väg

and I circled back to the route.

och jag tog mig tillbaka till leden.

I was slightly rattled, I was pretty rattled,

Jag var lite uppskakad. Jag var ganska uppskakad,

but I tried not to let it bother me too much

men jag försökte att inte låta det störa mig så mycket för jag visste

because I knew that all the hardest climbing was up at the top.

att den svåraste klättringen var vid toppen.

I needed to stay composed.

Jag behövde vara samlad.

It was a beautiful September morning, and as I climbed higher,

Det var en vacker höstmorgon, och när jag klättrade högre

I could hear the sounds of tourists chatting and laughing on the summit.

hörde jag ljudet av turister som pratade och skrattade på toppen.

De hade vandrat upp längs med leden på baksidan,

They'd all hiked up the normal trail on the back,

which I was planning on using for my descent.

som jag tänkte använda för att ta mig ner.

But between me and the summit lay a blank slab of granite.

Men mellan mig och toppen låg en slät granitslab.

There were no cracks or edges to hold on to,

Det fanns inga sprickor att greppa tag i,

just small ripples of texture up a slightly less than vertical wall.

bara små krusningar i strukturen på en nästan lodrät vägg.

Mitt liv hängde på friktionen

I had to trust my life to the friction between my climbing shoes

mellan mina klätterskor och den släta graniten.

and the smooth granite.

Försiktigt balanserade jag mig uppåt,

I carefully balanced my way upward,

shifting my weight back and forth between the small smears.

skiftade min tyngdpunkt fram och tillbaka mellan små fästen.

But then I reached a foothold that I didn't quite trust.

Jag kom till ett fotfäste jag inte litade på.

Two days ago, I'd have just stepped right up on it,

För två dagar sedan skulle jag klivit rakt upp på det,

men då skulle jag haft ett rep.

but that would have been with a rope on.

Now it felt too small and too slippery.

Nu kändes det för litet och för halt.

I doubted that my foot would stay on if I weighted it.

Jag trodde inte min fot skulle stå kvar om jag lade vikt på den.

I considered a foot further to the side, which seemed worse.

Jag övervägde en fot åt sidan, vilket verkade sämre.

I switched my feet and tried a foot further out.

Jag växlade fot, testade en fot längre ut. Det verkade ännu sämre.

It seemed even worse.

I started to panic.

Jag började få panik.

Jag kunde höra folk skratta på toppen precis ovanför mig.

I could hear people laughing on the summit just above me.

I wanted to be anywhere but on that slab.

Jag ville vara var som helst förutom där.

My mind was racing in every direction.

Mina tankar rusade hej vilt.

I knew what I had to do, but I was too afraid to do it.

Jag visste vad jag behövde göra, men var rädd att göra det.

I just had to stand up on my right foot.

Jag behövde bara stå upp på min högerfot.

And so after what felt like an eternity, I accepted what I had to do

Efter vad som kändes som en evighet accepterade jag vad jag behövde göra,

and I stood up on the right foot,

och jag stod upp på högerfoten.

and it didn't slip, and so I didn't die,

Den gled inte, så jag dog inte,

and that move marked the end of the hardest climbing.

och det markerade slutet på den svåraste klättringen.

And so I charged from there towards the summit.

Och så skyndade jag därifrån mot toppen.

And so normally when you summit Half Dome,

Vanligtvis när du klättrar Half Dome

så har du rep och en massa klätterutrustning på dig,

you have a rope and a bunch of climbing gear on you,

and tourists gasp and they flock around you for photos.

och turister flämtar till och samlas för att ta bilder.

This time I popped over the edge shirtless, panting, jacked.

Den här gången kom jag över kanten, bar överkropp, flämtande...

I was amped, but nobody batted an eye.

Jag var uppjagad, men ingen reagerade.

(Laughter)

(Skratt)

I looked like a lost hiker that was too close to the edge.

Jag såg ut som en vilsen vandrare som var för nära kanten.

I was surrounded by people talking on cell phones and having picnics.

Jag var omgiven av personer som pratade i mobil och hade picknick.

I felt like I was in a mall.

Som om jag var i ett köpcenter.

(Laughter)

(Skratt)

I took off my tight climbing shoes and started hiking back down,

Jag tog av mina klätterskor och började vandra tillbaka ner,

and that's when people stopped me.

och då hejdade människor mig.

"You're hiking barefoot? That's so hard-core."

"Du vandrar barfota! Det är så hardcore!"

(Laughter)

(Skratt)

I didn't bother to explain,

Jag orkade inte förklara,

but that night in my climbing journal, I duly noted my free solo of Half Dome,

men den kvällen skrev jag i min klätterdagbok,

om min soloklättring av Half Dome.

but I included a frowny face and a comment, "Do better?"

Jag inkluderade en ledsen smiley och kommentaren "Gör det bättre?".

Jag hade lyckats med soloklättringen. En stor första gång inom klättringen.

I'd succeeded in the solo

and it was celebrated as a big first in climbing.

Some friends later made a film about it.

Några vänner gjorde en film om det.

But I was unsatisfied.

Men jag var inte nöjd.

I was disappointed in my performance,

Jag var besviken över min prestation,

because I knew that I had gotten away with something.

jag visste att jag hade kommit undan med något.

I didn't want to be a lucky climber. I wanted to be a great climber.

Jag ville inte vara en tursam klättrare, utan en fantastisk klättrare.

I actually took the next year or so off from free soloing,

Det kommande året tog jag en paus från soloklättring,

because I knew that I shouldn't make a habit of relying on luck.

jag fick inte ta till vana att förlita mig på tur.

Men även om jag inte soloklättrade mycket hade jag redan börjat tänka på El Cap.

But even though I wasn't soloing very much,

I'd already started to think about El Cap.

Det fanns alltid där i bakhuvudet som soloklättringens uppenbara kronjuvel.

It was always in the back of my mind as the obvious crown jewel of solos.

Det är världens mest slående vägg.

It's the most striking wall in the world.

Each year, for the next seven years,

Varje år, de kommande sju åren, tänkte jag

I'd think, "This is the year that I'm going to solo El Cap."

"Det här är året som jag kommer soloklättra El Cap."

And then I would drive into Yosemite, look up at the wall, and think,

Och så skulle jag köra till Yosemite, titta upp på väggen, och tänka

"No frickin' way."

"Inte en chans."

(Laughter)

(Skratt)

It's too big and too scary.

Den var för stor och för läskig.

But eventually I came to accept that I wanted to test myself against El Cap.

Men tids nog accepterade jag att jag ville testa mig själv gentemot El Cap.

It represented true mastery,

Det representerade äkta skicklighet,

but I needed it to feel different.

men jag behövde få det att kännas annorlunda.

I didn't want to get away with anything or barely squeak by.

Jag ville inte komma undan med något, eller bara precis klara det.

This time I wanted to do it right.

Den här gången ville jag göra det rätt.

The thing that makes El Cap so intimidating

Det som gör El Cap så skrämmande

is the sheer scale of the wall.

är dess blotta storlek.

För de flesta klättrare tar det tre till fem dagar

Most climbers take three to five days

to ascend the 3,000 feet of vertical granite.

att bestiga de 900 meterna av lodrät granit.

The idea of setting out up a wall of that size

Tanken på att ge sig ut på en så stor vägg

with nothing but shoes and a chalk bag seemed impossible.

utan något annat än skor och en kalkpåse verkade omöjlig.

3,000 feet of climbing represents

900 meter klättring representerar

thousands of distinct hand and foot movements,

tusentals olika hand- och fotrörelser, vilket är mycket att komma ihåg.

which is a lot to remember.

Many of the moves I knew through sheer repetition.

Jag kunde många av rörelserna på grund av repetition.

I'd climbed El Cap maybe 50 times over the previous decade with a rope.

Jag hade klättrat El Cap kanske 50 gånger de senaste 10 åren, med rep.

But this photo shows my preferred method of rehearsing the moves.

Den här bilden visar hur jag föredrar att repetera in rörelserna.

I'm on the summit,

Jag är på toppen,

about to rappel down the face with over a thousand feet of rope

och ska repellera ner över väggen med över 300 meter rep

to spend the day practicing.

för att spendera dagen med att öva.

Once I found sequences that felt secure and repeatable,

När jag hittade sekvenser som kändes säkra och upprepningsbara

I had to memorize them.

behövde jag memorera dem, säkerställa att de var så inrotade i mig

I had to make sure that they were so deeply ingrained within me

att det inte gick att göra fel.

that there was no possibility of error.

I didn't want to be wondering if I was going the right way

Jag ville inte undra om jag var på väg åt rätt håll,

eller använde de bästa greppen.

or using the best holds.

Allt behövde kännas automatiskt.

I needed everything to feel automatic.

Att klättra med rep är i stort en fysisk prestation.

Climbing with a rope is a largely physical effort.

You just have to be strong enough to hold on and make the movements upward.

Man behöver vara stark nog att hålla sig kvar

och göra rörelserna uppåt.

Men soloklättring utspelar sig i sinnet.

But free soloing plays out more in the mind.

Den fysiska prestationen är nästan den samma.

The physical effort is largely the same.

Kroppen klättrar upp för samma vägg.

Your body is still climbing the same wall.

But staying calm and performing at your best

Men att hålla sig lugn, och göra sitt bästa

when you know that any mistake could mean death

när man vet att ett misstag kan betyda döden,

requires a certain kind of mindset.

det kräver en viss typ av attityd.

(Laughter)

(Skratt)

That's not supposed to be funny, but if it is, it is.

Det var inte tänkt att vara kul, men om det är det så är det.

(Laughter)

(Skratt)

I worked to cultivate that mindset through visualization,

Jag jobbade på att odla den attityden genom visualisering,

which basically just means imagining the entire experience of soloing the wall.

vilket ungefär betyder att föreställa sig hela upplevelsen att soloklättra väggen.

Partially, that was to help me remember all the holds,

Delvis för att hjälpa mig att komma ihåg alla greppen,

but mostly visualization was about feeling the texture

men framförallt för att känna texturen av varje grepp i min hand

of each hold in my hand

and imagining the sensation of my leg reaching out and placing my foot just so.

och att föreställa mig känslan av mitt ben som sträcker sig ut och placerar min fot.

I'd imagine it all like a choreographed dance thousands of feet up.

Jag tänker på det som en koreograferad dans,

flera hundra meter upp.

The most difficult part of the whole route was called the Boulder Problem.

Den svåraste delen av hela leden kallas Stenblocksproblemet.

It was about 2,000 feet off the ground

Det är ungefär 600 meter upp och består av de svåraste rörelserna

and consisted of the hardest physical moves on the whole route:

på hela leden:

långa avstånd mellan dåliga handfästen med väldigt små, hala fotfästen.

long pulls between poor handholds with very small, slippery feet.

This is what I mean by a poor handhold:

Det här är ett dåligt handfäste:

an edge smaller than the width of a pencil but facing downward

en kant mindre än en pennas tjocklek, men vänd nedåt,

that I had to press up into with my thumb.

som jag behövde trycka upp i med tummen.

But that wasn't even the hardest part.

Men det var inte ens det svåraste.

The crux culminated in a karate kick

Det svåra kulminerar i en karatespark

with my left foot over to the inside of an adjacent corner,

med min vänstra fot över till insidan av ett angränsande hörn,

a maneuver that required a high degree of precision and flexibility,

en manövrering som krävde en hög nivå av precision och flexibilitet,

enough so that I'd been doing a nightly stretching routine

så pass att jag varje kväll gjorde stretchingövningar

for a full year ahead of time

ett helt år i förväg

för att vara säker på att jag bekvämt kunde nå dit med mitt ben.

to make sure that I could comfortably make the reach with my leg.

As I practiced the moves,

När jag övade rörelserna,

my visualization turned to the emotional component

vände sig min visualisering till den känslomässiga delen

of a potential solo.

av en soloklättring.

Basically, what if I got up there and it was too scary?

Vad hände om jag kom upp där och det var för läskigt?

What if I was too tired?

Vad hände om jag var för trött?

What if I couldn't quite make the kick?

Om jag inte helt kunde genomföra sparken?

I had to consider every possibility while I was safely on the ground,

Jag behövde tänka på varje möjlighet medan jag var säker på marken,

so that when the time came and I was actually making the moves without a rope,

så att när tiden kom och jag gjorde rörelserna utan rep,

skulle det inte finnas något rum för tvivel.

there was no room for doubt to creep in.

Tvivel är föregångaren till rädsla,

Doubt is the precursor to fear,

and I knew that I couldn't experience my perfect moment if I was afraid.

jag visste att jag inte kunde uppleva min perfekta stund om jag var rädd.

Jag behövde visualisera och öva för att få bort allt tvivel.

I had to visualize and rehearse enough to remove all doubt.

But beyond that, I also visualized how it would feel

Men utöver det visualiserade jag hur det skulle kännas

if it never seemed doable.

om det aldrig verkade genomförbart.

What if, after so much work, I was afraid to try?

Tänk om jag, efter så mycket arbete, var rädd för att försöka?

What if I was wasting my time

Tänk om jag slösade min tid

and I would never feel comfortable in such an exposed position?

och jag aldrig skulle känna mig bekväm i en så utsatt position?

There were no easy answers,

Det fanns inga enkla svar,

but El Cap meant enough to me that I would put in the work and find out.

men El Cap betydde tillräckligt för mig, för att jag skulle jobba hårt för svaren.

Some of my preparations were more mundane.

Vissa av mina förberedelser var mer vardagliga.

This is a photo of my friend Conrad Anker

Det här är min vän Conrad Anker

climbing up the bottom of El Cap with an empty backpack.

som klättrar upp längst ner på El Cap med en tom ryggsäck.

We spent the day climbing together

Vi spenderade dagen med att klättra till en spricka mitt på väggen

to a specific crack in the middle of the wall

som var full med lösa stenar.

that was choked with loose rocks

that made that section difficult and potentially dangerous,

De gjorde sektionen svår och potentiellt farlig

because any missed step might knock a rock to the ground

eftersom ett missat steg kunde knuffa ner en sten mot marken

and kill a passing climber or hiker.

och döda en klättrare eller vandrare.

So we carefully removed the rocks, loaded them into the pack

Så vi tog försiktigt bort stenarna, lade dem i ryggsäcken,

and rappelled back down.

och repellerade ner.

Take a second to imagine how ridiculous it feels

Fundera ett ögonblick på hur löjligt det känns

to climb 1,500 feet up a wall just to fill a backpack full of rocks.

att klättra 450 meter upp bara för att fylla en ryggsäck med sten.

(Laughter)

(Skratt)

It's never that easy to carry a pack full of rocks around.

Det är aldrig enkelt att bära runt på en ryggsäck med sten.

It's even harder on the side of a cliff.

Det är ännu svårare på en klippsida.

It may have felt silly, but it still had to get done.

Det kändes fånigt, men det behövde fortfarande göras.

I needed everything to feel perfect

Allt behövde kännas perfekt

if I was ever going to climb the route without a rope.

om jag någonsin skulle klättra den leden utan rep.

Efter två säsonger av specifikt arbete mot en potentiell soloklättring av El Cap

After two seasons of working specifically toward a potential free solo of El Cap,

I finally finished all my preparations.

blev jag äntligen klar med alla förberedelser.

I knew every handhold and foothold on the whole route,

Jag kunde varje hand- och fotfäste på hela leden,

and I knew exactly what to do.

jag visste exakt vad jag skulle göra. Så ja, jag var redo.

Basically, I was ready.

It was time to solo El Cap.

Det var dags att soloklättra El Cap.

On June 3, 2017,

Den 3:e juni, 2017,

I woke up early, ate my usual breakfast of muesli and fruit

vaknade jag tidigt, åt min frukost bestående av müsli och frukt

and made it to the base of the wall before sunrise.

och kom till väggens bas innan soluppgången.

I felt confident as I looked up the wall.

Jag kände mig säker när jag tittade upp.

I felt even better as I started climbing.

Jag kände mig ännu bättre när jag började klättra.

About 500 feet up, I reached a slab

Ungefär 150 meter upp kom jag till en slab

very similar to the one that had given me so much trouble on Half Dome,

snarlik den som gav mig så mycket svårigheter på Half Dome,

but this time was different.

men den här gången var det annorlunda.

I'd scouted every option, including hundreds of feet of wall to either side.

Jag hade undersökt varje möjlighet, inklusive väggen på vardera sida.

I knew exactly what to do and how to do it.

Jag visste exakt vad jag skulle göra, och hur.

I had no doubts. I just climbed right through.

Jag hade inga tvivel. Jag bara klättrade rakt igenom.

Even the difficult and strenuous sections passed by with ease.

Även de svåra och ansträngande sektionerna gick enkelt.

I was perfectly executing my routine.

Jag utförde min rutin perfekt.

I rested for a moment below the Boulder Problem

Jag vilade ett ögonblick nedanför Stenblocksproblemet

and then climbed it just as I had practiced so many times with the rope on.

och sedan klättrade jag det precis som jag hade övat med rep.

My foot shot across to the wall on the left without hesitation,

Min fot flög över väggen till vänster utan någon tvekan,

and I knew that I had done it.

och jag visste att jag hade klarat det.

Climbing Half Dome had been a big goal

Att klättra Half Dome hade varit ett stort mål

and I did it,

och jag gjorde det, men jag fick inte det jag ville ut av det.

but I didn't get what I really wanted.

I didn't achieve mastery.

Jag åstadkom inte perfektion.

I was hesitant and afraid, and it wasn't the experience that I wanted.

Jag var tveksam och rädd, och det var inte den upplevelsen jag ville ha.

But El Cap was different.

Men El Cap var annorlunda.

With 600 feet to go, I felt like the mountain was offering me a victory lap.

Med 180 meter kvar, kändes det som om berget erbjöd mig ett segervarv.

I climbed with a smooth precision

Jag klättrade med smidig precision

and enjoyed the sounds of the birds swooping around the cliff.

och njöt av ljuden från fåglarna som flög runt vid klippan.

It all felt like a celebration.

Det kändes som ett firande.

And then I reached the summit

Och så nådde jag toppen

after three hours and 56 minutes of glorious climbing.

efter 3 timmar och 56 minuter av härlig klättring.

It was the climb that I wanted, and it felt like mastery.

Det var den klättringen jag ville ha, det kändes som perfektion.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)