A project of peace, painted across 50 buildings | eL Seed

Översättare: Tanja Souza Granskare: Annika Bidner

So when I decided to create an art piece in Manshiyat Naser,

När jag bestämde mig för att skapa ett konstverk i Manshiyat Naser,

the neighborhood of the Cairo garbage collectors in Egypt,

sopsamlarnas område i Kairo, Egypten,

I never thought this project would be

trodde jag aldrig att projektet skulle bli

the most amazing human experience that I would ever live.

den största mänskliga upplevelsen jag någonsin kommer att få uppleva.

As an artist, I had this humanist intention

Som konstnär hade jag en humanistisk intention

of beautifying a poor and neglected neighborhood

att försköna ett fattigt och åsidosatt område

by bringing art to it and hopefully shining light on this isolated community.

genom att bringa konst till det och förhoppningsvis sprida ljus

över detta isolerade samhälle.

The first time I heard about this Christian Coptic community

Första gången jag hörde talas om denna koptiska kristna gemenskap

was in 2009 when the Egyptian authorities under the regime of Hosni Mubarak

var 2009 när de egyptiska myndigheterna under Hosni Mubaraks regim

decided to slaughter 300,000 pigs using the pretext of H1N1 virus.

bestämde sig för att slakta 300 000 grisar med H1N1-viruset som svepskäl.

Originally, they are pig breeders.

Ursprungligen är de grisuppfödare.

Their pigs and other animals are fed with the organic waste

Deras grisar och andra djur

matas med organiskt avfall

that they collect on a daily basis.

som samlas på daglig basis.

This event killed their livelihood.

Denna händelse dödade deras levebröd.

Första gången jag kom in i Manshiyat Naser kändes det som en labyrint.

The first time I entered Manshiyat Naser, it felt like a maze.

I was looking for the St. Simon Monastery on the top of the Muqattam Mountain.

Jag letade efter klostret St Simon på toppen av berget Muqattam.

So you go right, then straight, then right again, then left

Så du går höger, sedan rakt på, sedan höger igen, sedan vänster

to reach all the way to the top.

för att nå ända upp på toppen.

But to reach there, you must dodge between the trucks overpacked with garbage

Men för att nå dit, måste du slingra dig mellan lastbilar överfulla med skräp

and slalom between the tuk-tuks,

och kryssa mellan tuk-tuks,

the fastest vehicle to move around in the neighborhood.

det snabbaste fordonet som rör sig i området.

The smell of the garbage unloaded from those trucks was intense,

Stanken från skräpet som lastas av från lastbilarna var intensiv,

and the noise of the traffic was loud and overbearing.

och ljudet från trafiken var högt och besvärande.

Add to it the din created by the crushers in those warehouses along the way.

Lägg till oväsendet från pressarna i lagerbyggnaderna längs med vägen.

From outside it looks chaotic, but everything is perfectly organized.

Utifrån sett ser det kaotiskt ut, men allt är fullt organiserat.

The Zaraeeb, that’s how they call themselves,

Zaraeeberna, det är så de kallar sig,

which means the pig breeders,

vilket betyder grisuppfödare,

have been collecting the garbage of Cairo

har samlat Kairos skräp

och sorterat det i sitt eget bostadsområde

and sorting it in their own neighborhood for decades.

under årtionden.

They have developed one of the most efficient

De har utvecklat ett av de mest effektiva

and highly profitable systems on a global level.

och högst lönsamma systemen på global nivå.

Still, the place is perceived as dirty, marginalized and segregated

Ändå anses området vara smutsigt, marginaliserat och segregerat

because of their association with the trash.

på grund av associationen till skräpet.

Så min ursprungliga idé var att skapa ett anamorfiskt konstverk,

So my initial idea was to create an anamorphic piece,

a piece that you can only see from one vantage point.

ett konstverk som endast kan ses från en utsiktspunkt.

I wanted to challenge myself artistically by painting over several buildings

Jag ville utmana mig själv artistiskt genom att måla på flera byggnader

and having it only fully visible from one point on the Muqattam Mountain.

och bara ha det fullt synligt från en punkt på Muqattamberget.

The Muqattam Mountain is the pride of the community.

Muqattamberget är samhällets stolthet.

This is where they built the St. Simon Monastery,

Det är här de byggde klostret St Simon,

a 10,000-seat cave church that they carved into the mountain itself.

en grottkyrka med 10 000 säten som de högg ut ur själva berget.

So, the first time I stood on top of the mountain

Så första gången jag stod på toppen av berget

and I looked at the neighborhood,

och såg på området frågade jag mig själv,

I asked myself, how on earth will I convince all those owners

hur i hela världen jag kan övertyga alla dessa ägare

to let me paint on their buildings?

att låta mig måla på deras byggnader?

And then Magd came.

Och så kom Magd.

Magd is a guide from the Church.

Magd är en guide från kyrkan.

He told me the only person I needed to convince was Father Samaan,

Han berättade att den enda person jag behövde övertyga var fader Samaan,

who is the leader of the community.

som är samfundets ledare.

But to convince Father Samaan, I needed to convince Mario,

Men för att övertyga fader Samaan, var jag tvungen att övertyga Mario,

who is a Polish artist who moved to Cairo 20 years ago

som är en polsk konstnär som flyttade till Kairo för 20 år sedan

and who created all the artwork of the Cave Church.

och som skapade all konst i grottkyrkan.

I am really grateful to Mario. He was the key of the project.

Jag är mycket tacksam mot Mario. Han var nyckelpersonen i projektet.

He managed to get me a meeting with Father Samaan,

Han lyckades få till ett möte med fader Samaan,

and surprisingly, he loved the idea.

och överraskande nog älskade han idén.

He asked me about where I painted before

Han frågade mig var jag hade målat tidigare

and how I will make it happen.

och hur jag ska få till det.

And he was mainly concerned by what I was going to write.

Och han var mest orolig över vad jag skulle skriva.

In every work that I create, I write messages

I varje verk jag skapar, skriver jag budskap

with my style of Arabic calligraphy.

med min stil av arabisk kalligrafi.

I make sure those messages are relevant to the place where I am painting

Jag ser till att budskapen är relevanta för platsen där jag målar

but have this universal dimension,

men har en universell dimension,

so anybody around the world can relate to it.

så att vem som helst i världen kan relatera till det.

So for Manshiyat Naser,

Så för Manhiyat Naser,

I decided to write in Arabic the words of St. Athanasius of Alexandria,

valde jag att skriva St. Anthanasiou av Alexandrias ord på arabiska,

a Coptic bishop from the third century,

en koptisk biskop från 200-talet,

who said: (Arabic),

som sa: (Arabiska)

which means in English,

vilket på svenska betyder,

"Anyone who wants to see the sunlight clearly

"Den som vill se solljuset tydligt

needs to wipe his eyes first."

måste först torka ögonen."

It was really important for me

Det var verkligen viktigt för mig

that the community felt connected to the words.

att samhället kände en anknytning till orden.

And for me this quote was perfectly reflecting the spirit of the project.

Och för mig speglade detta citat utmärkt projektets anda.

So Father Samaan blessed the project,

Så fader Samaan välsignade projektet,

and his approval brought all the residents on board.

och hans godkännande fick alla boende ombord.

Hundreds of liters of paint, a dozen blue manual lifts,

Hundratals liter målarfärg, ett dussin blå manuella hissar,

several trips back and forth to Cairo,

flera resor fram och tillbaka till Kairo,

a strong and solid team from France, North Africa, Middle East and the US,

ett starkt och solitt team från Frankrike, Nordafrika, Mellanöstern och USA,

and after a year of planning and logistics, there we are,

och efter ett års planerande och logistik var vi där,

my team and some members from the local community

mitt team och några medlemmar från det lokala samhället

creating a piece that will spread over 50 buildings,

som skapade ett verk som kommer att sprida sig över 50 byggnader,

some filling up the space of the calligraphy

där några fyller ut tomrummen mellan kalligrafierna

that I trace with colors.

som jag markerar med färger.

Here some blue, there some yellow, there some orange.

Lite blått här, lite gult där, lite orange där.

Some others carrying some sand bags

Några andra bär sandsäckar

and putting them on the top of the buildings

och lägger dem på hustaken

to hold those manual lifts,

för att hålla i de manuella hissarna,

and some others assembling and disassembling those same lifts

och andra monterar och demonterar samma hissar

and moving them around the different buildings.

och flyttar runt dem mellan de olika byggnaderna.

At the beginning of the project,

I början av projektet numrerade jag alla byggnaderna på min skiss,

I numbered all those buildings on my sketch,

and there was no real interaction with the community.

och det fanns ingen riktig interaktion med samhället.

People didn’t get the point of all this.

Folk förstod inte meningen med det hela.

But fast enough, those building numbers became family names.

Men mycket snabbt blev dessa byggnadsnummer till efternamn.

The first building was the house of Uncle Ibrahim.

Den första byggnaden var farbror Ibrahims hus.

Farbror Ibrahim är en otroligt entusiastisk person.

Uncle Ibrahim is such an enthusiastic person.

He was always singing and making jokes,

Han sjung alltid och skämtade,

and his daughters and sons saved me from his bull

och hans döttrar och son räddade mig från hans tjur

who wanted to attack me on the fourth floor.

som ville attackera mig på fjärde våningen.

(Laughter)

(Skratt)

Actually, the bull saw me from the window and came out on the balcony.

Egentligen såg tjuren mig genom fönstret och kom ut på balkongen.

(Laughter)

(Skratt)

Yeah.

Ja.

Uncle Ibrahim was always hanging out on the balcony

Farbror Ibrahim hängde alltid på balkongen

and talking to me while I was painting.

och pratade med mig medan jag målade.

I remember him saying that he didn’t go to the mountain for 10 years,

Jag minns att han berättade att han inte hade gått till berget på 10 år,

and that he never takes a day off.

och att han aldrig tar en dag ledigt.

He said that if he stopped working, who will stop the garbage?

Han sa att om han slutade arbeta, vem skulle då stoppa skräpet?

But surprisingly, at the end of the project,

Men förvånande, i slutet av projektet,

he came all the way to the mountain to look at the piece.

kom han hela vägen till berget för att se konstverket.

He was really proud to see his house painted,

Han var mycket stolt över att se sitt hus målat,

and he said that this project was a project of peace and --

och han sa att projektet var ett projekt för fred och –

sorry --

ursäkta mig –

(Applause)

(Applåder)

Thank you.

Tack.

He said that it was a project of peace and unity

Han sa att det var ett projekt för fred och enande

and that it brought people together.

och att det förde samman människor.

So his perception towards the project changed,

Så hans syn på projektet ändrades,

and my perception towards the community changed also,

och min syn mot samhället ändrades också,

and towards what they do.

och mot vad de gör.

All the garbage that everybody is disgusted by is not theirs.

Allt skräp som alla äcklas av

är inte deras.

They just work out of it.

De livnär sig bara på det.

Actually, they don’t live in the garbage. They live from the garbage.

Faktiskt så lever de inte bland skräpet. De lever av skräpet.

So I started doubting myself and wondering

Så jag började tvivla på mig själv

what was the real purpose of this whole project?

och fundera på vad det verkliga skälet till hela projektet var?

It was not about beautifying a place by bringing art to it.

Det var inte att försköna en plats genom att bringa konst till den.

It was about switching perception and opening a dialogue

Det var att ändra synsätt och öppna en dialog

on the connection that we have with communities that we don’t know.

för den koppling som vi har till samhällen som vi inte känner till.

So day after day,

Så dag efter dag

the calligraphy circle was taking shape,

tog kalligraficirkeln form,

and we were always excited to go back on the mountain to look at the piece.

och vi var alltid lika ivriga

att gå tillbaka till berget för att titta på verket.

And standing exactly at this point every day made my realize

Och att stå på exakt denna punkt varje dag fick mig att inse

the symbolism behind this anamorphic piece.

symboliken bakom detta anamorfiska verk.

If you want to see the real image of somebody,

Om du vill se en verklig bild av någon,

maybe you should change your angle.

kanske du bör byta vinkel.

There was doubts and difficulties,

Det fanns tvivel och svårigheter,

like fears and stress.

som rädsla och stress.

It wasn't simple to work in such environments,

Det var inte enkelt att arbeta i en sådan omgivning,

sometimes having pigs under you while you paint

ibland med grisar under dig när du målar

or climbing a stack of garbage to reach a lift.

eller att klättra uppför en sophög för att nå en hiss.

But we all got over the fear of the heights, the swinging lifts,

Men vi kom alla över rädslan för höjderna, de gungande hissarna,

the strength of the smell

styrkan av stanken

and also the stress of not finishing on time.

och även stressen av att inte hinna färdigt i tid.

But the kindness of all those people made us forget everything.

Men vänligheten från alla människor fick oss att glömma allt.

The building number 3 was the house of Uncle Bakheet and Aunty Fareeda.

Byggnad nummer 3 var farbror Bakheets och moster Fareedas hus.

In Egyptian, they have this expression that says, "Ahsen Nas,"

På egyptiska finns ett uttryck, "Ashen Nas,"

som betyder "de bästa människorna".

which means "the best people."

They were the best people.

De var de bästa människorna.

We used to take our break in front of their houses,

Vi brukade ta rast utanför deras hus,

and all the kids of the neighborhood

och alla barnen i grannskapet

used to join us.

brukade komma till oss.

I was impressed and amazed by the kids of Manshiyat Naser.

Jag var imponerad och förundrad över barnen i Manshiyat Naser.

For the first few days, they were always refusing anything we were offering them,

De första dagarna vägrade de alltid att ta emot det vi erbjöd dem,

even a snack or a drink.

även tilltugg eller drycker.

So I asked Aunty Fareeda, "Why is that?"

Så jag frågade tant Fareeda, "Varför?"

And she told me they teach their kids to refuse anything

Och hon berättade för mig att de lär sina barn

att tacka nej till allt som erbjuds av någon okänd

from somebody that they don't know

because maybe this person needs it more than they do.

för denna person kanske behöver det mer än de gör.

So at this exact point I realized actually

Så just då insåg jag faktiskt

the Zaraeeb community was the ideal context

att Zareebs församling var det ideala sammanhanget

to raise the topic of perception.

för att lyfta ämnet perception.

We need to question our level of misconception

Vi måste ifrågasätta vår nivå av oförstånd

and judgment we can have as a society

och den uppfattning som vi, som ett samhälle kan ha

upon communities based on their differences.

om andra samhällen baserat på dess olikheter.

I remember how we got delayed on Uncle Ibrahim's house

Jag kommer ihåg hur jag blev försenad vid farbror Ibrahims hus

when his pigs that are bred on the rooftop

när hans grisar som föds upp på taket

were eating the sand bags that hold the lifts.

åt av sandsäckarna som håller fast hissarna.

(Laughter)

(Skratt)

The house of Uncle Bakheet and Aunty Fareeda

Farbror Bakheets och tant Fareedas hus

was this kind of meeting point.

var ett slags mötespunkt.

Everybody used to gather there.

Alla brukade samlas där.

I think this is what Uncle Ibrahim meant

Jag tror att det var det Ibrahim menade

when he said that was a project of peace and unity,

när han sa att det var ett projekt för fred och enighet,

because I really felt that people were coming together.

för jag kände verkligen att människor förenades.

Everyone was greeting us with a smile, offering us a drink

Alla hälsade oss med ett leende, bjöd oss på en drink

or inviting us into their own house for lunch.

eller bjöd hem oss på lunch.

Sometime, you are at the first level of a building,

Ibland är man på första våningen i ett hus,

and somebody opens his window and offers you some tea.

och någon öppnar sitt fönster och erbjuder en te.

And then the same thing happens on the second floor.

Och sen händer samma sak på andra våningen.

And you keep going all the way to the top.

Och du fortsätter hela vägen upp.

(Laughter)

(Skratt)

(Applause)

(Applåder)

I think I never drink as much tea as I did in Egypt.

Jag har aldrig druckit så mycket te som i Egypten.

(Laughter)

(Skratt)

And to be honest with you, we could have finished earlier,

Och helt ärligt, kunde vi ha blivit färdiga tidigare,

but I think it took us three weeks because of all those tea breaks.

men jag tror att det tog oss tre veckor på grund av alla dessa tepauser.

(Laughter)

(Skratt)

In Egypt, they have another expression, which is "Nawartouna,"

I Egypten har de ytterligare ett uttryck som är "Nawartouna",

which means, "You brought light to us."

som betyder, "Du bringade oss ljus".

In Manshiyat Naser they were always telling us this.

I Manshiyat Naeser berättade de alltid det för oss.

The calligraphy, actually --

Kalligrafin, faktiskt –

I used a white glow-in-the-dark paint for the calligraphy

Jag använde en vit självlysande färg

för kalligrafin,

so at the end of the project, we rented some black light projectors

så i slutet av projektet hyrde vi några projektorer med uv-ljus

and lit up the whole neighborhood,

och lyste upp hela grannskapet,

surprising everybody around.

och överraskade alla omkring.

We wanted to tell them

Vi ville berätta för dem

that they are the ones who brought light to us.

att det var de som bringade oss ljus.

(Applause)

(Applåder)

The Zaraeeb community are strong, honest, hard workers,

Människorna i Zareeb är starka, ärliga, hårt arbetande,

and they know their value.

och de vet sitt värde.

The people of Cairo call them "the Zabaleen,"

Folket i Kairo kallar dem "Zabaleenerna",

which means "the people of the garbage,"

vilket betyder "skräpfolket",

but ironically, the people of Manshiyat Naser

men ironiskt nog kallar folket i Manhiyat Naser

call the people of Cairo the Zabaleen.

folket i Kairo för Zabaleenerna.

They say, they are the ones who produce the garbage, not them.

De säger att det är de som producerar skräpet, inte de själva.

(Laughter)

(Skratt)

(Applause)

(Applåder)

The goal was to leave something to this community,

Målet var att lämna någonting till detta samhälle,

but I feel that they are the ones who left something in our lives.

men jag känner att det var de som lämnade någonting i våra liv.

You know, the art project was just a pretext

Konstprojektet var bara en ursäkt

for this amazing human experience.

för denna fantastiska mänskliga upplevelse.

The art piece at some point will disappear, vanish,

Konstverket kommer att försvinna, förgå,

och faktiskt är det någon som bygger en andra våning

and actually there is somebody who is building a second floor

in front of Uncle Ibrahim's house,

framför farbror Ibrahims hus,

so it's covering part of the painting,

så att det skymmer en del av målningen,

so I might need to go back and paint over it.

så jag kanske måste dit och måla över det.

(Laughter)

(Skratt)

It was about the experience,

Det var om upplevelsen,

about the story,

historien,

about the moment.

stunden.

From the streets of the neighborhood,

Från gatorna i grannskapet,

the painting appears in fragments,

syns målningen i fragment,

isolated from one another,

isolerade från varandra,

standing alone.

ensamma.

But connected with the sign of calligraphy

Men sammanfogade genom kalligrafin

that today reveals the powerful message that we should all think about

som idag blottar det kraftfulla meddelande som vi alla borde tänka på

before we want to judge somebody.

innan vi dömer någon.

Anyone who wants to see the sunlight clearly

Den som vill se solljuset klart

needs to wipe his eyes first.

måste först torka rent ögonen.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)