How do daily habits lead to political violence? | Christiane-Marie Abu Sarah

Transcriber: Leslie Gauthier Reviewer: Camille Martínez

Översättare: Emmy Maly Granskare: Annika Bidner

So I'm starting us out today with a historical mystery.

Låt oss börja idag med ett historiskt mysterium.

1957, så fanns det två unga kvinnor,

In 1957, there were two young women,

both in their 20s,

båda i tjugoårsåldern,

both living in the same city,

som båda bodde i samma stad,

both members of the same political group.

båda medlemmar i samma politiska grupp.

That year, both decided to commit violent attacks.

Det året bestämde sig båda för att utföra våldsamma attacker.

One girl took a gun and approached a soldier at a checkpoint.

En tjej tog en pistol och gick fram till en soldat vid en gränskontroll.

The other girl took a bomb and went to a crowded café.

Den andra tjejen tog en bomb och gick till ett fullsatt kafé.

But here's the thing:

Men saken är den:

one of the those girls followed through with the attack,

en av dessa tjejer fullföljde attacken,

but the other turned back.

men den andra vände om.

So what made the difference?

Så hur kom detta sig?

I'm a behavioral historian, and I study aggression,

Jag är beteendeforskare och forskar kring aggressivitet,

moral cognition

moralisk kognition

and decision-making in social movements.

och beslutsfattning i sociala rörelser.

That's a mouthful. (Laughs)

Det låter komplicerat. (Skrattar)

So, the translation of that is:

Så, för att översätta:

I study the moment an individual decides to pull the trigger,

Jag studerar ögonblicket då en individ beslutar sig för att skjuta,

the day-to-day decisions that led up to that moment

de vardagliga besluten som ledde upp till det ögonblicket

and the stories that they tell themselves about why that behavior is justified.

och hur de gör för att intala sig själva att det här beteendet är berättigat.

Now, this topic --

Det är ämnet --

it's not just scholarly for me.

är inte bara vetenskapligt för mig.

It's actually a bit personal.

Det är faktiskt ganska personligt.

I grew up in Kootenai County, Idaho,

Jag växte upp i Kootenai County, Idaho,

and this is very important.

och detta är väldigt viktigt.

This is not the part of Idaho with potatoes.

Detta är inte delen av Idaho med potatis.

We have no potatoes.

Vi har inga potatisar.

And if you ask me about potatoes,

Och om du frågar mig om potatisar,

I will find you.

så kommer jag hitta dig.

(Laughter)

(Skratt)

This part of Idaho is known for mountain lakes,

Denna del av Idaho är känd för sjöar vid bergen,

horseback riding,

hästridning,

skiing.

skidåkning.

Unfortunately, starting in the 1980s,

Olyckligtvis, med start under 1980-talet

it also became known as the worldwide headquarters

så blev den också känd som det globala högkvarteret

for the Aryan Nations.

åt Aryan Nations.

Every year, members of the local neo-Nazi compound

Varje år, samlandes medlemmar av den lokala nynazistorganisationen

would turn out and march through our town,

för att marschera genom vår stad,

and every year,

och varje år

members of our town would turn out and protest them.

samlades medborgare från vår stad för att protestera mot dem.

Now, in 2001, I graduated from high school,

2001 gick jag ut high school

and I went to college in New York City.

och åkte till universitetet i New York.

I arrived in August 2001.

Jag kom dit i augusti 2001.

As many of you probably are aware,

Som många av er säkert vet

three weeks later,

så föll tvillingtornen

the Twin Towers went down.

tre veckor senare.

Now, I was shocked.

Jag var chockad.

I was incredibly angry.

Jag var otroligt arg.

I wanted to do something,

Jag ville göra någonting,

but the only thing that I could think of doing at that time

men det enda jag kunde tänka på att göra för stunden

was to study Arabic.

var att studera arabiska.

I will admit,

Jag måste erkänna,

I was that girl in class that wanted to know why "they" hate "us."

att jag var den tjejen i klassen som ville veta varför "dom" hatar "oss".

I started studying Arabic for very wrong reasons.

Jag började studera arabiska på grund av helt fel anledningar.

But something unexpected happened.

Men någonting oväntat skedde.

I got a scholarship to go study in Israel.

Jag fick ett stipendium för att åka och studera i Israel.

So the Idaho girl went to the Middle East.

Så tjejen från Idaho åkte till Mellanöstern.

And while I was there, I met Palestinian Muslims,

Och medan jag var där, träffade jag palestinska muslimer,

Palestinian Christians,

palestinska kristna,

Israeli settlers,

israeliska bosättare,

Israeli peace activists.

israeliska fredsaktivister.

And what I learned is that every act has an ecology.

Och det jag lärde mig var att varje handling har en ekologi.

It has a context.

Den har en kontext.

Now, since then, I have gone around the world,

Sedan dess har jag rest världen runt,

I have studied violent movements,

jag har studerat våldsamma rörelser,

I have worked with NGOs and ex-combatants in Iraq,

jag har jobbat med NGO:er och före detta soldater i Irak,

Syria,

Syrien,

Vietnam,

Vietnam,

the Balkans,

Balkanhalvön,

Cuba.

Kuba.

I earned my PhD in History,

Jag tog min doktorsexamen i historia,

and now what I do is I go to different archives

och det jag gör nu är att besöka olika arkiv

and I dig through documents,

där jag letar igenom dokument,

looking for police confessions,

för att hitta erkännelser av brott,

court cases,

rättsfall,

diaries and manifestos of individuals involved in violent attacks.

dagböcker och manifest från individer inblandade i våldsamma attacker.

Now, you gather all these documents --

Så om man samlar alla dessa dokument --

what do they tell you?

vad säger de?

Our brains love causal mysteries,

Våra hjärnor älskar oklara orsaker,

it turns out.

verkar det som.

So any time we see an attack on the news,

Så varje gång vi ser en attack på nyheterna,

we tend to ask one question:

tenderar vi att ställa en fråga:

Why?

Varför?

Why did that happen?

Varför skedde det?

Well, I can tell you I've read thousands of manifestos,

Tja, jag kan berätta för dig att jag läst tusentals manifest

and what you find out is that they are actually imitative.

och det du upptäcker är att de faktiskt är imiterande.

They imitate the political movement that they're drawing from.

De imiterar de politiska rörelser som de utgår från.

So they actually don't tell us a lot about decision-making

Så de berättar faktiskt inte så mycket om beslutsfattandet

in that particular case.

i det enskilda fallet.

So we have to teach ourselves to ask a totally different question.

Så vi måste lära oss att ställa en helt annan fråga.

Instead of "Why?" we have to ask "How?"

Istället för "Varför?" måste vi fråga "Hur?"

How did individuals produce these attacks,

Hur kunde individer åstadkomma dessa attacker

and how did their decision-making ecology contribute to violent behavior?

och hur bidrog ekologin kring beslutsfattandet till våldsamt beteende?

There's a couple things I've learned from asking this kind of question.

Jag har lärt mig en del saker genom att ställa denna typ av fråga.

The most important thing is that

Den viktigaste är att

politiskt våld inte uppstår ut kultur.

political violence is not culturally endemic.

We create it.

Vi skapar det.

And whether we realize it or not,

Och vare sig vi inser det eller inte

our day-to-day habits contribute to the creation of violence

så bidrar våra dagliga vanor till skapandet av våld

in our environment.

i vår omgivning.

So here's a couple of habits that I've learned contribute to violence.

Så här är några vanor som jag lärt mig bidrar till våld.

One of the first things that attackers did

En av de första sakerna som angriparna gjorde

when preparing themselves for a violent event

när de förberedde sig för en våldsam händelse

was they enclosed themselves in an information bubble.

var att de stängde in sig själva i en informationsbubbla.

We've heard of fake news, yeah?

Vi har hört talas om fake news, eller hur?

Well, this shocked me:

Tja, det här chockerade mig:

every group that I studied had some kind of a fake news slogan.

Varje grupp som jag studerade hade någon typ av fake news-slogan.

French communists called it the "putrid press."

Franska kommunister kallade det för "skämd press."

French ultranationalists called it the "sellout press"

Franska ultranationalister kallade det "utförsäljningspressen"

and the "treasonous press."

och den "förrädiska pressen".

Islamists in Egypt called it the "depraved news."

Islamister i Egypten kallade det de "depraverade nyheterna."

And Egyptian communists called it ...

Och egyptiska kommunister kallade det ...

"fake news."

"fake news."

So why do groups spend all this time trying to make these information bubbles?

Så varför spenderar grupper all denna tid på att försöka skapa informationsbubblor?

The answer is actually really simple.

Svaret är faktiskt väldigt enkelt.

We make decisions based on the information we trust, yeah?

Vi fattar beslut baserat på den information vi litar på, eller hur?

So if we trust bad information,

Så om vi litar på dålig information,

we're going to make bad decisions.

kommer vi att fatta dåliga beslut.

Another interesting habit that individuals used

En annan intressant vana som individer använde sig av

when they wanted to produce a violent attack

när de ville utföra en våldsam attack

was that they looked at their victim not as an individual

var att de inte såg sitt offer som en individ

but just as a member of an opposing team.

utan bara som en medlem av ett motsatt lag.

Now this gets really weird.

Här blir det väldigt konstigt.

There's some fun brain science behind why that kind of thinking is effective.

Det finns lite rolig hjärnforskning bakom varför detta typ av tänkande är effektivt.

Say I divide all of you guys into two teams:

Säg att jag delar in alla er i två lag:

blue team,

blått lag,

red team.

rött lag.

And then I ask you to compete in a game against each other.

Och sedan ber jag er att tävla mot varandra.

Well, the funny thing is, within milliseconds,

Det roliga är att inom millisekunder

you will actually start experiencing pleasure -- pleasure --

kommer du faktiskt att börja känna njutning... njutning...

when something bad happens to members of the other team.

när något dåligt händer medlemmar av det motsatta laget.

The funny thing about that is if I ask one of you blue team members

Det roliga med det är att om jag ber en av er från det blå laget

to go and join the red team,

att ansluta sig till det röda laget,

your brain recalibrates,

så ställer din hjärna om sig

and within milliseconds,

och inom millisekunder

you will now start experiencing pleasure

kommer du nu börja känna njutning

when bad things happen to members of your old team.

när något dåligt händer medlemmar av ditt gamla lag.

This is a really good example of why us-them thinking is so dangerous

Detta är ett väldigt bra exempel på varför vi-mot-dom tänkande är så farligt

in our political environment.

i vår politiska omgivning

Another habit that attackers used to kind of rev themselves up for an attack

En annan vana som angriparna använde sig av för att varva upp inför en attack

was they focused on differences.

var att de fokuserade på olikheter.

In other words, they looked at their victims, and they thought,

Med andra ord, så såg de på sina offer och tänkte,

"Jag har ingenting gemensamt med den här personen.

"I share nothing in common with that person.

They are totally different than me."

Hen är helt olik mig."

Again, this might sound like a really simple concept,

Igen, så låter detta kanske som ett riktigt enkelt koncept,

but there's some fascinating science behind why this works.

men det finns fascinerande vetenskap som visar varför det här fungerar.

Say I show you guys videos of different-colored hands

Säg att jag visar er videor av händer med olika hudfärger

and sharp pins being driven into these different-colored hands,

och vassa nålar som förs in i dessa olikfärgade händer,

OK?

Okej?

If you're white,

Om du är vit,

the chances are you will experience the most sympathetic activation,

så är chansen att du kommer känna som mest sympati,

or the most pain,

eller som mest smärta,

when you see a pin going into the white hand.

när du ser en nål föras in i den vita handen.

If you are Latin American, Arab, Black,

Om du är latinamerikan, arab, svart,

you will probably experience the most sympathetic activation

så kommer du troligtvis uppleva som mest sympati

watching a pin going into the hand that looks most like yours.

när du ser en nål föras in i handen som ser mest ut som din egen.

The good news is, that's not biologically fixed.

De bra nyheterna är att detta inte är biologiskt betingat.

That is learned behavior.

Det är ett inlärt beteende.

Which means the more we spend time with other ethnic communities

Vilket betyder att ju mer tid vi tillbringar med andra etniska grupper

and the more we see them as similar to us and part of our team,

och ju mer vi ser dem som lika oss och som en del av vårt lag,

the more we feel their pain.

desto mer kommer vi känna deras smärta.

The last habit that I'm going to talk about

Den sista vanan som jag ska prata om

is when attackers prepared themselves to go out and do one of these events,

är att när angripare förberedde sig för att utföra en av dessa attacker,

they focused on certain emotional cues.

så fokuserade de på särskilda emotionella signaler.

For months, they geared themselves up by focusing on anger cues, for instance.

Under månader förberedde de sig genom att fokusera på till exempel ilska.

I bring this up because it's really popular right now.

Jag tar upp detta eftersom det är väldigt populärt just nu.

If you read blogs or the news,

Om du läser bloggar eller nyheter,

you see talk of two concepts from laboratory science:

så pratas det om två koncept från laboratorievetenskap:

amygdala hijacking and emotional hijacking.

kapning av amygdalan och emotionell kapning.

Now, amygdala hijacking:

Så, kapning av amygdalan:

it's the concept that I show you a cue -- say, a gun --

det betyder att om jag visar er en signal, exempelvis en pistol,

and your brain reacts with an automatic threat response

så reagerar din hjärna automatiskt på faran

to that cue.

som denna signal innebär.

Emotional hijacking -- it's a very similar concept.

Emotionell kapning är ett liknande koncept.

It's the idea that I show you an anger cue, for instance,

Det innebär att om jag visar er en ilskeutlösare, till exempel,

and your brain will react with an automatic anger response

så kommer din hjärna att reagera automatiskt med ilska

to that cue.

på den signalen.

I think women usually get this more than men. (Laughs)

Jag tror att kvinnor oftast förstår detta bättre än män. (Skrattar)

(Laughter)

(Skratt)

That kind of a hijacking narrative grabs our attention.

Såna här känslokapande berättelser fångar vår uppmärksamhet.

Just the word "hijacking" grabs our attention.

Enbart ordet "kapning" fångar vår uppmärksamhet.

The thing is,

Saken är den att,

most of the time, that's not really how cues work in real life.

för det mesta så är det här inte riktigt hur signaler fungerar i verkliga livet.

If you study history,

Om du studerar historia,

what you find is that we are bombarded with hundreds of thousands of cues

så kommer du upptäcka att vi översköljs med hundratusentals signaler

every day.

varje dag.

And so what we do is we learn to filter.

Och därför så lär vi oss att filtrera.

We ignore some cues,

Vi ignorerar vissa signaler,

we pay attention to other cues.

och vi uppmärksammar andra signaler.

For political violence, this becomes really important,

När det gäller politiskt våld blir detta väldigt viktigt,

because what it meant is that attackers usually didn't just see an anger cue

eftersom att det innebär att gärningsmän oftast inte bara ser en ilskeutlösare

and suddenly snap.

och plötsligt går bärsärk.

Instead,

Istället, tillbringar politiker och sociala aktivister

politicians, social activists spent weeks, months, years

veckor, månader och år

flooding the environment with anger cues, for instance,

på att fylla omgivningen med ilskeutlösare, till exempel,

and attackers,

och förövare

they paid attention to those cues,

uppmärksammade de här signalerna,

they trusted those cues,

de litade på de här signalerna,

they focused on them,

de fokuserade på dem,

they even memorized those cues.

de till och med memorerade dem.

All of this just really goes to show how important it is to study history.

Allt detta visar verkligen hur viktigt det är att studera historia.

It's one thing to see how cues operate in a laboratory setting.

Det är en sak att förstå hur signaler fungerar inom ett laboratorium.

And those laboratory experiments are incredibly important.

Och de här laboratorieexperimenten är otroligt viktiga.

They give us a lot of new data about how our bodies work.

De ger oss mycket ny information om hur våra kroppar fungerar.

But it's also very important to see how those cues operate in real life.

Men det är även väldigt viktigt att förstå hur signalerna fungerar i verkliga livet.

So what does all this tell us about political violence?

Så, vad säger allt detta oss om politiskt våld?

Political violence is not culturally endemic.

Politiskt våld är inte kulturellt.

It is not an automatic, predetermined response to environmental stimuli.

Det är inte en automatisk, förutbestämd reaktion till miljöbetingad stimuli.

We produce it.

Vi skapar det.

Our everyday habits produce it.

Våra dagliga vanor skapar det.

Let's go back, actually, to those two women that I mentioned at the start.

Låt oss gå tillbaka till de två kvinnorna som jag nämnde i början.

The first woman had been paying attention to those outrage campaigns,

Den första kvinnan hade uppmärksammat raserikampanjerna,

so she took a gun

så hon tog ett skjutvapen

and approached a soldier at a checkpoint.

och gick fram till en soldat vid en gränskontroll.

But in that moment, something really interesting happened.

Men i det ögonblicket skedde något väldigt intressant.

She looked at that soldier,

Hon såg på soldaten,

and she thought to herself,

och tänkte för sig själv,

"He's the same age as me.

"Han är lika gammal som mig.

He looks like me."

Han ser ut som mig."

And she put down the gun, and she walked away.

Och hon lade ifrån sig vapnet och gick iväg.

Just from that little bit of similarity.

Bara på grund av denna lilla likhet.

The second girl had a totally different outcome.

Den andra tjejen gjorde något helt annat.

She also listened to the outrage campaigns,

Hon hade också lyssnat på raserikampanjerna

but she surrounded herself with individuals

men hon omgav sig av individer

who were supportive of violence,

som försvarade våld,

with peers who supported her violence.

med kamrater som försvarade hennes våld.

She enclosed herself in an information bubble.

Hon stängde in sig själv i en informationsbubbla.

She focused on certain emotional cues for months.

Hon fokuserade på vissa emotionella signaler i månader.

She taught herself to bypass certain cultural inhibitions against violence.

Hon lärde sig att kringgå vissa kulturella hämningar gentemot våld.

She practiced her plan,

Hon övade på sin plan,

she taught herself new habits,

hon lärde sig själv nya vanor,

and when the time came, she took her bomb to the café,

och när tiden var kommen, tog hon med sin bomb till kaféet,

and she followed through with that attack.

och hon fullföljde attacken.

This was not impulse.

Detta skedde inte på impuls.

This was learning.

Detta var inlärning.

Polarization in our society is not impulse,

Polarisering i vårt samhälle är inte impuls,

it's learning.

det är inlärning.

Every day we are teaching ourselves:

Varje dag lär vi oss själva:

the news we click on,

nyheterna vi slår på,

the emotions that we focus on,

känslorna vi fokuserar på,

the thoughts that we entertain about the red team or the blue team.

tankarna vi hyser gällande det röda laget eller det blå laget.

All of this contributes to learning,

Allt detta bidrar till inlärning,

whether we realize it or not.

vare sig vi inser det eller inte.

The good news

De bra nyheterna

is that while the individuals I study already made their decisions,

är att även om individerna jag studerar redan har tagit sina beslut,

we can still change our trajectory.

så kan vi fortfarande förändra vår bana.

We might never make the decisions that they made,

Vi kanske aldrig fattar besluten som de fattade,

but we can stop contributing to violent ecologies.

men vi kan sluta bidra till våldsamma ekosystem.

We can get out of whatever news bubble we're in,

Vi kan ta oss ur vår nyhetsbubbla,

we can be more mindful about the emotional cues

vi kan vara mer uppmärksamma på vilka emotionella signaler

that we focus on,

vi fokuserar på,

the outrage bait that we click on.

raserihetsningarna som vi klickar på.

But most importantly,

Men viktigast av allt,

we can stop seeing each other as just members of the red team

så kan vi sluta att se varandra som enbart medlemmar av det röda laget

or the blue team.

eller det blå laget.

Because whether we are Christian, Muslim, Jewish, atheist,

För vare sig vi är kristna, muslimer, judar, ateister

Democrat or Republican,

demokrater eller republikaner,

we're human.

så är vi människor.

We're human beings.

Vi är mänskliga varelser.

And we often share really similar habits.

Och ofta delar vi väldigt liknande vanor.

We have differences.

Vi har olikheter.

Those differences are beautiful,

Dessa olikheter är vackra,

and those differences are very important.

och dessa olikheter är väldigt viktiga.

But our future depends on us being able to find common ground

Men vår framtid beror på om vi kan lyckas känna gemenskap

with the other side.

med den andra sidan.

And that's why it is so, so important

Och det är därför det är så viktigt

for us to retrain our brains

att vi lär om våra hjärnor

and stop contributing to violent ecologies.

och slutar med att bidra till våldsamma ekosystem.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)