Is capitalism actually broken?

Översättare: Jacob Ohlsson Granskare: Annika Bidner

Each one of these machines represents the economic system of a country.

Var och en av dessa maskiner representerar ett lands ekonomiska system.

Every machine has three inputs:

Varje maskin har tre olika indata:

labor, people’s work.

Arbetskraft, folks arbete.

Capital, all the stuff that a business might use,

Kapital, allt som ett företag kan tänkas använda,

including intangibles, like ideas.

inklusive det ogripbara, som idéer.

And natural resources.

Och naturresurser.

The machine converts these inputs into goods and services,

Maskinen konverterar denna indata till tjänster och varor.

and because we’re willing to pay for the things the machine produces,

och eftersom vi är villiga att betala för det som maskinen producerar,

what the machine is really creating here is value.

är det egentligen värde som skapas av maskinen.

Economies turn inputs into value.

Ekonomier förvandlar indata till värde.

What determines whether the machine is capitalist, communist, socialist,

Vad är det som avgör ifall maskinen är kapitalistisk, kommunistisk, socialistisk,

or something else?

eller något annat?

Three dials.

Tre vred.

The first dial controls who owns the capital.

Det första vredet bestämmer vem som äger kapital.

Over here, the government owns every bit of capital,

Här borta äger staten allt kapital,

down to the last office paperclip.

ner till varenda gem.

North Korea is probably the closest economy to 0%.

Nordkorea är antagligen den ekonomi som är närmast 0%.

On the other end of the spectrum, at 100%, private citizens own all the capital.

I andra änden av spektrumet, vid 100%, äger privatpersoner allt kapital.

The US is about here, at roughly two-thirds private ownership.

USA är ungefär här, vid cirka två tredjedelar privat ägande.

The second dial dictates how much control the government has

Det andra vredet bestämmer hur mycket staten kontrollerar

over what gets produced.

vad som produceras.

In economies with high coordination, like the old USSR,

I ekonomier med hög koordination, som Sovjetunionen,

the government dictated what the economy could— and would— produce.

dikterade staten vad ekonomin kunde och skulle producera.

In economies with low coordination,

I ekonomier med låg koordination,

the government might mandate a few things,

kanske regeringen bestämmer lite grann,

but leaves most decision-making up to the private sector.

men låter den privata sektorn sköta det mesta bestämmandet.

The third dial controls how extensively markets are used to set prices.

Det tredje vredet kontrollerar hur mycket marknaden används för prissättning.

Over here at 0%, we have economies with no markets,

Här borta vid 0% har vi ekonomier helt utan marknad,

where the government sets all prices, and consumers have no say.

där staten sätter alla priser, utan påverkan från konsumenterna.

Over here at 100%,

Här borta vid 100%,

markets are used to set the price of everything,

används marknaden för all prissättning,

even things like basic life-saving health care.

inklusive för grundläggande, livräddande sjukvård.

Man kan också säga att detta vred kontrollerar antalet och omfattningen

You can also think of this dial as controlling the number and extent

of government regulations—

av statliga regleringar,

from tariffs on foreign goods to antitrust laws

från tull på utländska varor och antitrustlagar

to regulations on net neutrality.

till reglering av nätneutralitet.

So, capitalism isn’t just one type of economy—

Så, kapitalism är inte bara en typ av ekonomi,

it’s a wide range of possible economies,

det är ett brett spektrum av möjliga ekonomier,

which makes answering the question of whether capitalism is broken, complicated.

vilket gör det svårt att besvara frågan om ifall kapitalismen är trasig.

But we’re going to try.

Men vi ska försöka.

At the height of the Industrial Revolution,

Under den industriella revolutionen

the dials were set pretty close to what we now call free market,

var vreden ställda ganska nära vad vi nu kallar fri marknad,

or “laissez-faire” capitalism.

eller “laissez-faire”-kapitalism.

There were very few regulations,

Det fanns få regleringar,

and economists of the time believed that capitalism’s “invisible hand”—

och tidens ekonomer trodde att kapitalismens “osynliga hand”,

basically, individuals acting freely and in their own self-interest—

dvs resultatet av att individer agerade fritt och för egen vinning,

would produce optimal outcomes, both for the economy and for society.

skulle producera optimala resultat, både för ekonomin och för samhället.

And that’s how we ended up with embalming fluid in milk.

Och det var så vi fick balsameringsvätska i mjölken.

In the late 1800s in the United States, food manufacturers put all kinds of cheap

Under det sena 1800-talet i USA tillsatte livsmedelsproducenter en mängd billiga

(and sometimes dangerous) adulterants in food to maximize profits.

(och ibland farliga) tillsatsämnen i mat för att maximera sin vinst.

What they were doing was legal, but of course, wrong.

Vad de gjorde var lagligt, men givetvis fel.

There was a public outcry, and in 1906,

Det blev ett ramaskri och 1906 stiftade

Congress passed the Pure Food and Drugs Act,

kongressen lagen “Pure Food and Drugs Act”

setting the stage for the Food and Drug Administration,

som grundade USAs livsmedels- och läkemedelsmyndighet,

which watches over the US’s food supply to this day.

som vakar över USAs matförsörjning än idag.

These days, no economy really practices pure “invisible hand” capitalism,

Nuförtiden finns det ingen ekonomi som praktiserar ren osynlig hand-kapitalism,

but some people are increasingly worried that today’s threats,

men oron ökar över att dagens hot

like climate change and rising inequality, can’t be solved by any capitalist system.

som klimatförändring och ökad ojämlikhet, kanske inte kan lösas av någon kapitalism.

Let’s look at climate change first.

Först tittar vi på klimatförändringen.

Capitalist economies incentivize growth.

Kapitalistiska ekonomier främjar tillväxt.

That’s created massive demand for the cheapest energy possible,

Det har skapat en enorm efterfrågan på billigast möjliga energi,

which, for a long time, was fossil fuels.

vilket länge var fossila bränslen.

Burning all those fossil fuels unquestionably drove—

Förbränning av all den fossila energin drev onekligen,

and continues to drive— climate change.

och fortsätter driva, klimatförändringar.

Not only that, but the desire to maximize profit usually gives corporations

Inte bara det, företagens vilja att maximera vinsten kan också ge dem

a powerful incentive to ignore inconvenient truths.

ett starkt incitament att ignorera obehagliga sanningar.

Just like tobacco companies denied the link between cigarettes and cancer,

Precis som tobaksföretagen förnekade kopplingen mellan cigaretter och cancer

oil and gas companies denied or downplayed climate science for decades.

förnekade eller nedtonade olje- och gasproducenterna klimatforskningen länge.

Next, inequality.

Sen, ojämlikhet.

Inequality is complicated enough that we made a whole video about it,

Ojämlikhet är så komplicerat att vi har gjort en hel video om det,

but the simple story is:

men den enkla teorin är:

in many countries, inequality is rising.

i många länder ökar ojämlikheten.

In the US, the UK, Canada, Ireland, and Australia,

I USA, Storbritannien, Kanada, Iraland och Australien

the top 1% of income earners have been eating up a larger and larger share

har den rikaste procenten av befolkningen tagit en större och större del

of total income over the past 50 years.

av den totala inkomsten de senaste 50 åren.

In the UK, the top 1% share doubled from 7% in 1980 to 14% in 2014.

I Storbritannien fördubblades den rikaste procentens del från 7% 1980 till 14% 2014.

But that's not the whole picture.

Men det är inte hela bilden.

In England, the country for which we have the best data before capitalism,

I England, det land med bäst data från före kapitalismen,

the share of income going to the top 5% of income earners

nådde andelen av inkomsten som gick till de översta 5 procenten

peaked at around 40% in 1801,

sin topp på cirka 40% runt 1801,

and then, as capitalism took hold, it fell steadily to a low of about 17% in 1977.

och när kapitalismen tog fäste föll den stadigt till en lägsta punkt vid 17% 1977.

These days, it’s back up— hovering around 26%.

Idag har den ökat igen och kretsar runt 26%.

And here’s another data point: in many European countries and Japan,

Och här kommer ännu en mätpunkt: i många europeiska länder och Japan

the top 1%’s share of income came down from 20 to 25% in the early 1900s

har den rikaste procentens inkomstandel sjunkit från cirka 20-25% under tidigt

to 7 to 12% today.

1900-tal till mellan 7% och 12% idag.

So, is capitalism increasing inequality or not?

Så, driver kapitalismen på ojämlikheten eller inte?

It depends.

Det beror på.

Remember, there's a wide range of settings that all fall under capitalism,

Kom ihåg, en mängd olika inställningar faller under kapitalism,

meaning that one country's version can look very different from another's.

vilket betyder att olika länders versioner kan se väldigt olika ut.

It’s totally possible that inequality could be increasing

Det är möjligt att ojämlikhet kan öka

in China’s version of capitalism, while it decreases in France’s.

i Kinas version av kapitalism och samtidigt sjunka i Frankrikes.

Capitalism, it seems, is a double-edged sword.

Det ser ut som att kapitalism är ett tveeggat svärd.

On the one hand, it generates a huge amount of value,

Å ena sidan genererar den ett enormt värde

which translates to almost everyone having more money than they otherwise would.

vilket betyder att nästan vem som helst får mer pengar än de annars skulle ha.

On the other hand, it also funnels the biggest chunk of that money

Men å andra sidan kommer den största andelen av pengarna

into the wallets of relatively few people.

bara tillfalla relativt få.

Capitalism’s staunchest defenders say that with enough grit and determination,

Kapitalismens starkaste försvarare säger att med tillräcklig vilja och beslutsamhet

anyone can join the ranks of the wealthy.

kan vem som helst sälla sig till de förmögna.

Is that really true?

Är det verkligen sant?

In a free, capitalist market,

På en fri, kapitalistisk marknad,

the wealth generated by successful companies mostly flows to the owners.

kommer välståndet som generas av framgångsrika företag mest gå till ägarna.

And along with that come other benefits:

Och därmed kommer fler fördelar:

education, health, social standing, and power.

utbildning, hälsa, social status och makt.

If owners tinker with the machine so that it benefits them more than others,

Om maskinen justeras av ägare så att de gynnas mer än andra,

they create a feedback loop where power and everything that flows with it

skapar de en återkopplingsloop där makt och allt som följer med den

calcifies within their families.

stannar inom ägarens familj.

And then you’ve got, basically, an aristocracy.

Och då har man i praktiken en aristokrati.

So let’s break down the question we started with:

Vi bryter ner frågan vi började med:

is pure, “invisible hand” capitalism,

Är ren “osynliga handen”-kapitalism,

with all the dials set to the extremes, broken?

med alla vreden inställda på extrema värden, trasig?

Yeah.

Jepp.

But it’s also kind of irrelevant, since no country uses pure capitalism.

Men det är också irrelevant, eftersom inga länder tillämpar ren kapitalism.

Is contemporary capitalism—

Är nuvarande kapitalism,

as it’s practiced in much of the world today— broken?

som den ser ut i stora delar av världen idag, trasig?

Well, it’s the major driver of climate change

Det är en stor orsak till klimatförändringar

and in many places is contributing to rising inequality.

och på många platser bidrar den till ökad ojämlikhet.

And it may even be creating a de facto aristocracy in certain countries,

Och den kan till och med skapa en de facto-aristokrati i vissa länder,

so, not looking good.

så det ser inte bra ut.

The critical question is: can we fix contemporary capitalism

Den kritiska frågan är: kan vi laga den moderna kapitalismen

by fiddling with the dials or restricting who can turn them,

genom att mixtra med vreden eller begränsa vem som kan vrida dem,

or do we need to tear the machine down and build a new one from scratch?

eller behöver vi plocka isär maskinen och börja om från början med en ny?