Why You Should Disappoint Your Parents | Desiree Akhavan | TED

Översättare: Mia Olsson Granskare: Annika Bidner

I was five years old when “The Little Mermaid” came out,

Jag var fem år när “Den lilla sjöjungfrun” släpptes,

and I was convinced it was a work of genius.

och jag var övertygad om att den var ett mästerverk.

My mother did not agree.

Min mamma höll inte med.

To be fair, she had a point.

Ärligt talat så hade hon en poäng.

In the film, the mermaid disobeys her father

I filmen trotsar sjöjungfrun sin pappa

to chase some guy

för att jaga någon kille

and put her entire species at risk.

och riskerar att utrota hela sin art.

And to my mom, she was the ungrateful,

I min mammas ögon var hon en otacksam,

spoiled product of the very worst in American culture.

bortskämd produkt av det allra sämsta som amerikansk kultur har att erbjuda.

Mom wanted me to be like Belle, from "Beauty and the Beast."

Mamma ville att jag skulle vara som Belle från “Skönheten och Odjuret”.

And in case you forgot,

Och om du inte minns,

Belle volunteers to replace her father

så erbjuder sig Belle att frivilligt ersätta sin pappa

as a prisoner to a bloodthirsty beast for the rest of her life.

som fånge hos ett blodtörstigt odjur för resten av sitt liv.

(Laughter)

(Skratt)

Which, to this day, remains the base level of sacrifice

Vilket än idag är grundnivån av uppoffring

expected of you as a child of immigrants.

som förväntas av dig som invandrarbarn.

(Laughter)

(Skratt)

When does your life get to be your own

När blir ditt liv ditt eget

and not your parents' or your community's?

och inte dina föräldrars eller samhällets?

As the daughter of Iranian immigrants,

Som dotter till iranska invandrare,

I was raised to believe the answer is “never.”

uppfostrades jag till att tro att svaret är “aldrig”.

(Laughter)

(Skratt)

But I would like to argue that the immigrant parents of the world

Men jag skulle vilja hävda att världens invandrarföräldrar

might have it wrong.

kan ha fel.

In fact, I think you should disappoint your parents.

Jag tycker ni ska göra era föräldrar besvikna.

I think that maybe disappointing your parents

Jag tror att göra era föräldrar besvikna

could be the best thing that ever happened to you.

kan bli det bästa som någonsin hänt er.

My parents were good, obedient Iranian children.

Mina föräldrar var duktiga och lydiga iranska barn.

Their marriage wasn't arranged, it was introduced

Äktenskapet var inte arrangerat, utan introducerat

and they were married three months after meeting.

och de gifte sig tre månader efter att de träffats.

He was 26 and she was 19.

Han var 26 och hon var 19.

When I was 19,

När jag var 19,

I found myself seated at a table with my parents and their friends

satt jag vid ett bord med mina föräldrar och deras vänner

when one of them said, "Honestly,

när en av de sa: “Ärligt talat,

I would rather my children to have cancer than to be gay.

jag vill hellre att mina barn får cancer, än att de är gay.

They say to me, 'mama, you are being the homophobia,'

Mina barn säger att ‘mamma du är homofobisk’,

but what can I say, it is the truth."

men vad ska jag säga, det är sanningen”.

(Laughter)

(Skratt)

And everyone laughed because yeah, it was the truth.

Och alla skrattade, för ja, det var sanningen.

And because none of them would ever have to worry

Och eftersom ingen av dem behövde oroa sig för

about one of their kids being gay.

att något av deras barn var gay.

They had all raised good, obedient Iranian kids

De hade uppfostrat duktiga och lydiga iranska barn

who would marry other good, obedient Iranian kids.

som skulle gifta sig med andra duktiga och lydiga iranska barn.

I told my parents I was in love with a woman

Jag sa till föräldrarna att jag var kär i en tjej

six years after that conversation.

sex år efter den konversationen.

I did it with my eyes closed,

Jag sa det med stängda ögon,

like I was jumping off a skyscraper.

som att jag hoppade från en skyskrapa.

When my mom's upset, she wants all the information

När mamma är upprörd vill hon ha all information,

like she is a bad-news detective,

som att hon är detektiv inom dåliga nyheter,

and she's trying to sniff out the even worse betrayal

och hon letar efter ett ännu större svek

that you're hiding behind your back.

som du försöker undanhålla.

(Laughter)

(Skratt)

My dad is the complete opposite.

Min pappa är raka motsatsen.

You can tell it's real bad when he goes completely silent.

Man vet att det är riktigt illa när han blir helt tyst.

It’s kind of like you flip his “off” switch.

Det är som att man har tryckt på hans “av”-knapp.

"Why can't you keep your private life private?"

“Varför kan du inte hålla ditt privatliv för dig själv?”

is what my brother wanted to know.

ville min bror veta.

He was born in Iran and left before he turned one,

Han föddes i Iran och flyttade innan han fyllt ett,

but those early days managed to infuse him

men denna tid lyckades ingjuta

with a sense of propriety that's always eluded me.

en anständighetskänsla i honom som alltid undgått mig.

Because I was born in New York,

För jag föddes i New York,

which is why I am an entitled millennial cliché.

vilket gör mig till en priviligierad milleniumkliché.

(Laughter)

(Skratt)

I'm incapable of lying, and it is a character flaw.

Jag kan inte ljuga, vilket är ett dåligt karaktärsdrag.

It's gauche to be so straightforward.

Det är taktlöst att vara så rättfram.

There's no elegance to it.

Det finns ingen elegans i det.

Iranians communicate their meaning in the spaces between their words.

Iranier kommunicerar sin egentliga mening mellan raderna.

The implications.

Undermeningen.

You have to learn a second, silent language.

Du behöver lära dig ett nytt tyst språk.

There’s even a word for it, “tarof,” the art of disingenuous generosity.

Det finns till och med ett ord för det, “tarof”, konsten att vara falskt generös.

(Laughter and applause)

(Skratt och applåder)

I can tell this room knows a thing or two about it.

Jag märker att ni här inne vet en del om detta.

We're raised to keep offering things we don't actually want to offer,

Vi uppfostras att erbjuda saker vi egentligen inte vill erbjuda,

and say things that we don't actually mean but must, out of mandatory,

och att säga saker vi faktiskt inte menar men måste säga,

av obligatorisk, aggressiv artighet.

aggressive politeness.

(Laughter)

(Skratt)

To this day, when you go to pay for a cab in Iran,

När ni ska betala för en taxi i Iran

They’ll say, “No, no, no, no, no, for you it’s free.

kommer de säga: “Nej nej, det är gratis för dig.

You are like a sister, a daughter, a mother to me.

Du är som en syster, en dotter, en mamma till mig.

I could never charge you."

Jag skulle aldrig ta betalt av dig.”

And then it's your job to convince them to charge you.

Därefter är det ditt jobb att övertala dem att låta dig betala,

(Laughter)

(Skratt)

And then once you've convinced them to charge you,

Och när du övertalat dem att låta dig betala,

you need to haggle them down so they don't rip you off.

behöver du pruta så de inte lurar dig.

(Laughter)

(Skratt)

Being the child of immigrants is like being born a widow.

Att vara ett invandrarbarn är som att födas till änka.

The loss is baked into you.

Förlusten är en del av dig.

You grow up intrinsically homesick for a place that you've never known

Du växer upp med hemlängtan efter en plats du aldrig upplevt

and that no longer exists the way your family remembers it.

och som inte längre existerar på det sätt som din familj minns den.

Our home was a testament to an Iran locked in time.

Vårt hem var en skildring av ett Iran där tiden stått still.

Qajar paintings of uni-browed women playing the sitar

Qajar-målningar av kvinnor med ihopväxta ögonbryn som spelar sitar

and a samovar that took 80 percent of the kitchen island.

och en samovar som tog upp 80 procent av köksön.

(Laughter)

(Skratt)

The music we listened to was Persian, dated

Vi lyssnade på gammal persisk musik

and featured way too much electric keyboard.

som innehöll alldeles för mycket keyboard.

Even the Farsi I was taught to speak is antiquated.

Till och med den Farsi jag lärde mig var föråldrad.

I say, "May your hands not hurt" when all I want to say is "thanks."

Jag säger “Må dina händer ej smärta” när jag egentligen bara vill säga “Tack”.

We didn't go tailgating,

Vi gick inte på tailgating-fester,

we went to “mehmoonies,”

vi gick på “mehmoonies”,

parties where there were no fewer than 50 guests,

fester med minst 50 gäster.

dinner was never served before 11

Middagen serverades aldrig innan 23

and you danced so hard, you left with pit stains.

och man dansade så mycket att man fick fläckar under armarna.

Being Iranian in the diaspora means gossip as your love language.

Som iranier i diasporan är skvaller kärlekens språk.

(Laughter)

(Skratt)

We dig into the messiest details of everyone's lives

Vi gräver fram de smutsigaste detaljerna ur allas liv,

not because we're assholes, but because we care.

inte för att vi är svin, utan för att vi bryr oss.

(Laughter)

(Skratt)

It's bringing the drama.

Det tillför drama.

Like when I overheard my father planning a party screaming,

Som när pappa planerade en fest, och jag hörde honom ropa:

"They want kebab, we want filet.

“De vill ha kebab, vi vill ha filé.

This is war and I do not intend to lose."

Det är krig, och jag tänker inte förlora.”

(Laughter)

(Skratt)

It's being obsessed with status,

Det är att vara besatt av status,

it’s suffocating your ugliest memories

att undertrycka dina värsta minnen

and it's built into my bones.

och det är inbyggt i mig.

How could I have the audacity to break free from the one rule

Hur kunde jag ha fräckheten att bryta mot den regel

we all silently agreed to follow blindly?

vi alla följer blint i tystnad?

The rule that you don't get to make the rules.

Regeln om att du inte får bestämma reglerna.

Your parents do.

Det gör dina föräldrar.

There was no precedent to being gay and Iranian.

Det fanns ingen förebild som var gay och iranier.

So claiming it for myself felt ridiculous,

Så att själv göra anspråk på rollen kändes löjligt,

like I was coming out as a leprechaun.

som att jag kom ut som tomte.

In fact, the president of Iran at that time, Ahmadinejad,

Faktum är att Ahmadinejad, som var Irans president på den tiden,

had publicly announced,

officiellt hade tillkännagett att

“In my country, we don’t have homosexuals.”

“Vi har inga homosexuella i mitt land”.

He just failed to mention that that might have something to do

Han glömde bara nämna att det kan ha något att göra med

with the fact that homosexuality is punishable by death.

det faktum att homosexualitet bestraffas med döden.

But the moment that I brought the worst shame imaginable onto my family,

Men i samma stund som jag drog som mest skam över min familj,

something incredible happened.

hände något otroligt.

Do you know what is scary

Vet ni vad som är läskigt

after destroying the hopes and dreams of the people that you love the most,

efter att ha förstört hopp och drömmar hos de du älskar som mest,

the people that created you?

de som skapat dig?

Literally nothing.

Bokstavligen ingenting.

In the wake of losing my family,

Efter att ha förlorat min familj

I lost my fear.

förlorade jag min rädsla.

I had no idea that fear had been driving my life up until that point.

Jag hade ingen aning om att rädsla styrt mitt liv fram tills dess.

Fear of being strange, wrong, ugly, bad.

Rädsla över att vara konstig, fel, ful, dålig.

I was always so afraid I was embarrassing myself.

Jag var alltid rädd för att skämma ut mig.

But from the moment I came out, none of that really mattered anymore.

Men från stunden jag kom ut, spelade inget annat längre någon roll.

There was no way to out-shame myself.

Jag kunde inte längre skämma ut mig.

So as we stopped talking, I started writing.

Så när vi slutade prata, började jag skriva.

I'd wanted to be a filmmaker since I was nine years old

Jag hade velat bli filmproducent sedan jag var nio år

and wrote my first script.

och skrev mitt första manus.

It was a sketch comedy show that featured a fake advert

Det var en “sketch-komedi” om en falsk annons

for a product called “Vomelet,

för en produkt som hette “Vomelet,

the omelet made of vomit.”

en omelett gjord av spya”.

(Laughter)

(Skratt)

I'd been desperate to find my voice ever since,

Jag hade desperat försökt hitta min röst sedan dess,

but I was always writing at arms length from myself.

men jag skrev alltid om annat än mig själv.

After I came out,

Efter jag kom ut,

there was no reason to hold back, so I didn't.

behövde jag inte längre hålla tillbaka.

I co-created a web series with my girlfriend at the time.

Jag skapade en webbserie med min dåvarande flickvän.

It was about a pair of superficial, homophobic lesbians,

Den handlade om ett par ytliga, lesbiska homofober

and for the first time in my life,

och för första gången i mitt liv

my work started speaking to other people.

började mitt jobb tilltala andra människor.

I let go of my idea of good

Jag släppte min syn på vad bra innebär,

and trying to fit into other people's notion of good,

och att anpassa mig efter vad andra anser är bra,

and I ended up finding my own.

och hittade istället min egen syn.

After that, I wrote, directed, and starred in my first film,

Jag skrev, regisserade och spelade huvudrollen i min första film efter det,

which explored themes of being a self-indulgent,

som utforskade ämnet att vara en självisk,

closeted Iranian millennial cliché.

iransk milleniumkliché som inte kommit ut än.

That film premiered at Sundance.

Den hade premiär på Sundance.

My next film won Sundance.

Min nästa film vann Sundance.

(Cheers and applause)

(Jubel och applåder)

Eventually, my parents realized that being gay wasn't a death sentence,

Till slut förstod mina föräldrar att det inte är ett dödsstraff att vara gay

and we found each other.

och vi hittade varandra igen.

But on new terms.

Men på nya villkor.

They are the heart of me.

De är mitt allt.

They built me.

De skapade mig.

But they don't get to determine the rules of my life.

Men de har inte rätten att bestämma mina livsvillkor.

Nobody does.

Det får ingen.

I challenge you to disappoint your parents

Jag utmanar dig att göra dina föräldrar besvikna

and to take the rules

och att ta de regler

that they passed down from their own parents,

som de ärvt av sina föräldrar,

and ask if those are rules that you would choose for yourself.

och fråga dig om detta är regler du själv skulle välja.

I challenge you to be a little more honest and a little less obedient.

Jag utmanar dig att vara mer ärlig och mindre lydig.

Not just with your parents, but with the world.

Inte bara mot dina föräldrar, utan mot världen.

My mother's high school yearbook quote says

Ett citat från mammas årsbok från gymnasiet lyder:

"One should live life like a duck.

“Alla borde leva sitt liv som ankor.

Calm and serene on the surface,

Lugnt och stilla på ytan,

but paddling like hell underneath."

men paddla utav helvete under ytan”.

I beg to differ.

Jag håller inte med.

Calm and serene is for other people's benefit.

Lugn och stilla är till andras fördel.

The paddling, it turns out, is the good bit.

Paddlandet däremot är den bra delen.

The paddling is what it is to be alive.

Paddlandet är hur det är att leva.

I once overheard my father tell someone,

En gång råkade jag höra när min pappa sa till någon:

"I knew I had two choices.

“Jag visste att jag hade två val.

Get over it or lose my daughter."

Komma över det eller förlora min dotter”.

I faced a similar choice.

Jag hade ett liknande val.

Live life according to my own standards

Att leva livet på mina egna villkor

and risk losing my family,

och riskera att förlora min familj,

or live according to their rules

eller leva efter deras regler

and never get the opportunity to meet myself.

och aldrig få möjligheten att vara mig själv.

I took a calculated risk.

Jag tog en kalkylerad risk.

And against all odds, I won.

Och jag vann, mot alla odds.

Thank you.

Tack så mycket.

(Cheers and applause)

(Jubel och applåder)