The urgency of intersectionality | Kimberlé Crenshaw | TED

Översättare: Helena Jonsson Granskare: Annika Bidner

I'd like to try something new.

Jag skulle vilja prova något nytt.

Those of you who are able,

Alla ni som kan,

please stand up.

kan ni ställa er upp.

OK, so I'm going to name some names.

Jag kommer nämna några namn.

When you hear a name that you don't recognize,

När ni hör ett namn ni inte känner igen,

you can't tell me anything about them,

någon ni inte vet något om,

I'd like you to take a seat

då kan ni sätta er ner

and stay seated.

och förbli sittande.

The last person standing, we're going to see what they know. OK?

Den sista som står upp får en fråga. OK?

(Laughter)

(Skratt)

All right.

Då kör vi.

Eric Garner.

Eric Garner.

Mike Brown.

Mike Brown.

Tamir Rice.

Tamir Rice.

Freddie Gray.

Freddie Gray.

So those of you who are still standing,

Ni som fortfarande står upp,

I'd like you to turn around and take a look.

jag vill att ni vänder er om och tittar.

I'd say half to most of the people are still standing.

Jag skulle säga att hälften eller fler fortfarande står upp.

So let's continue.

Då fortsätter vi.

Michelle Cusseaux.

Michelle Cusseaux.

Tanisha Anderson.

Tanisha Anderson.

Aura Rosser.

Aura Rosser.

Meagan Hockaday.

Meagan Hockaday.

So if we look around again,

Om vi tittar oss omkring igen

there are about four people still standing,

så är det fyra personer som fortfarande står upp,

and actually I'm not going to put you on the spot.

och jag tänkte faktiskt inte testa er.

I just say that to encourage transparency, so you can be seated.

Jag säger bara så för att få sanningsenliga svar,

så nu kan ni sätta er.

(Laughter)

(Skratt)

So those of you who recognized the first group of names know

De av er som kände igen den första gruppen

that these were African-Americans who have been killed by the police

vet att de var afroamerikaner som har dödats av polisen

over the last two and a half years.

under de senaste två och ett halvt åren.

What you may not know

Det ni kanske inte vet

is that the other list is also African-Americans

är att den andra listan också är afroamerikaner

who have been killed within the last two years.

som har blivit dödade under de senaste två åren.

Only one thing distinguishes the names that you know

Bara en sak skiljer de namn ni känner igen

from the names that you don't know:

från de ni inte känner igen:

gender.

Kön.

So let me first let you know that there's nothing at all distinct

Ni ska veta att det är inte något unikt

about this audience

med just den här publiken

that explains the pattern of recognition that we've just seen.

som förklarar vilka man känner igen.

I've done this exercise dozens of times around the country.

Jag har genomfört den här övningen dussintals gånger runt om i landet.

I've done it to women's rights organizations.

Jag har gjort den med kvinnorättsorganisationer.

I've done it with civil rights groups.

Jag har gjort den i människorättsgrupper.

I've done it with professors. I've done it with students.

Jag har gjort den med professorer och med studenter.

I've done it with psychologists. I've done it with sociologists.

Jag har gjort den med psykologer. Jag har gjort den med socionomer.

I've done it even with progressive members of Congress.

Jag har till och med gjort den med progressiva medlemmar i Kongressen.

And everywhere, the awareness of the level of police violence

Och överallt är medvetenheten om graden av polisvåld

that black women experience

som svarta kvinnor upplever

is exceedingly low.

synnerligen låg.

Now, it is surprising, isn't it, that this would be the case.

Visst är det förvånande att det är så.

I mean, there are two issues involved here.

Det är två saker som händer samtidigt här.

There's police violence against African-Americans,

Det är polisvåld mot afroamerikaner

and there's violence against women,

och det är våld mot kvinnor;

two issues that have been talked about a lot lately.

två saker som varit på tapeten den senaste tiden.

But when we think about who is implicated by these problems,

Men när vi tänker på vilka som drabbas av dessa problem,

when we think about who is victimized by these problems,

när vi tänker på vilka offren är för dessa problem,

the names of these black women never come to mind.

så kommer vi inte ihåg namnen på dessa svarta kvinnor.

Now, communications experts tell us

Kommunikationsexperter kan berätta

that when facts do not fit with the available frames,

att när fakta inte passar in i gängse ramar

people have a difficult time incorporating new facts

så har folk svårt att ta till sig ny fakta

into their way of thinking about a problem.

till sitt resonemang kring ett problem.

These women's names have slipped through our consciousness

Dessa kvinnors namn har passerat oss förbi obemärkt

because there are no frames for us to see them,

eftersom det inte finns några ramar att se dem i,

no frames for us to remember them,

inga ramar för oss att minnas dem i,

no frames for us to hold them.

inga ramar för oss att stoppa dem i.

As a consequence,

Konsekvensen blir

reporters don't lead with them,

att de inte blir rubriker i tidningar,

policymakers don't think about them,

beslutsfattare tänker inte på dem,

and politicians aren't encouraged or demanded that they speak to them.

politiker uppmanas inte eller avkrävs inte att tala till dem.

Now, you might ask,

Nu kan man fråga sig,

why does a frame matter?

vad spelar en ram för roll?

I mean, after all,

När allt kommer omkring,

an issue that affects black people and an issue that affects women,

en fråga som rör svarta människor och en fråga som rör kvinnor,

wouldn't that necessarily include black people who are women

borde det inte innefatta svarta människor som är kvinnor

and women who are black people?

och kvinnor som är svarta?

Well, the simple answer is that this is a trickle-down approach to social justice,

Det enkla svaret är

att vi saknar en heltäckande process för att uppnå rättvisa,

and many times it just doesn't work.

och ganska ofta går det helt enkelt fel.

Without frames that allow us to see

Om vi inte har ramar till vår hjälp

how social problems impact all the members of a targeted group,

för att se hur sociala problem slår mot alla i en utsatt grupp

many will fall through the cracks of our movements,

så kommer många inte fångas upp av våra rörelser

left to suffer in virtual isolation.

och därför lämnas ensamma med sitt lidande.

But it doesn't have to be this way.

Men det måste inte vara så här.

Many years ago, I began to use the term "intersectionality"

För många år sedan började jag använda begreppet "intersektionalitet"

to deal with the fact that many of our social justice problems

för att kunna beskriva att många av våra sociala rättviseproblem,

like racism and sexism

som rasism och könsdiskriminering,

are often overlapping,

ofta överlappar varandra

creating multiple levels of social injustice.

och därmed skapar flera nivåer av social orättvisa.

Now, the experience that gave rise to intersectionality

Den händelse som blev upprinnelsen till intersektionalitet

was my chance encounter with a woman named Emma DeGraffenreid.

var att jag råkade träffade en kvinna som hette Emma DeGraffenreid.

Emma DeGraffenreid was an African-American woman,

Emma DeGraffenreid var en afroamerikansk kvinna,

a working wife and a mother.

en yrkeskvinna med man och barn.

I actually read about Emma's story from the pages of a legal opinion

Jag läste faktiskt om hennes historia

i ett rättsligt utlåtande skiven av en domare

written by a judge who had dismissed Emma's claim

som hade avfärdat Emmas fall

of race and gender discrimination

angående ras- och könsdiskriminering

against a local car manufacturing plant.

på en lokal bilfabrik.

Emma, like so many African-American women,

Emma, i likhet med så många afroamerikanska kvinnor,

sought better employment for her family and for others.

letade efter ett bättre jobb åt familjen och andra.

She wanted to create a better life for her children and for her family.

Hon ville skapa ett bättre liv för sina barn och sin familj.

But she applied for a job,

Hon sökte ett jobb

and she was not hired,

men hon fick det inte.

and she believed that she was not hired because she was a black woman.

Hon ansåg att hon inte fick det för att hon var en svart kvinna.

Now, the judge in question dismissed Emma's suit,

Domaren i fråga avfärdade Emmas anmälan,

and the argument for dismissing the suit was

och argumentet för detta var

that the employer did hire African-Americans

att arbetsgivaren visst anställde afroamerikaner

and the employer hired women.

och att arbetsgivaren anställde kvinnor.

The real problem, though, that the judge was not willing to acknowledge

Problemet, som domaren inte ville erkänna,

was what Emma was actually trying to say,

var det som Emma försökte säga,

that the African-Americans that were hired,

att de afroamerikaner som anställdes,

usually for industrial jobs, maintenance jobs, were all men.

vanligtvis för verkstadsjobb, underhållsjobb, alla var män,

And the women that were hired,

och att de kvinnor som anställdes,

usually for secretarial or front-office work,

vanligtvis för sekreterar- eller receptionsjobb,

were all white.

alla var vita.

Only if the court was able to see how these policies came together

Bara om domstolen kunde se hur detta hängde ihop

would he be able to see the double discrimination

skulle han kunna se den dubbla diskrimineringen

that Emma DeGraffenreid was facing.

som Emma DeGraffenreid drabbades av.

But the court refused to allow Emma to put two causes of action together

Men domstolen tillät inte Emma att kombinera två anledningar

to tell her story

när hon berättade sin historia

because he believed that, by allowing her to do that,

eftersom han ansåg att om han tillät henne det

she would be able to have preferential treatment.

så skulle hon specialbehandlas.

She would have an advantage by having two swings at the bat,

Hon skulle ha en fördel av att få slå två gånger med basebollträet

when African-American men and white women only had one swing at the bat.

då afroamerikanska män och vita kvinnor bara fick slå en gång.

But of course, neither African-American men or white women

Men varken afroamerikanska män eller vita kvinnor

needed to combine a race and gender discrimination claim

behövde kombinera ras- och könsdiskriminering

to tell the story of the discrimination they were experiencing.

för att kunna berätta om den diskriminering de utsattes för.

Why wasn't the real unfairness

Den verkliga orättvisan

law's refusal to protect African-American women

låg här i rättvisans vägran att skydda afroamerikanska kvinnor

simply because their experiences weren't exactly the same

bara för att deras upplevelser inte var exakt likadana

as white women and African-American men?

som vita kvinnors och afroamerikanska mäns.

Rather than broadening the frame to include African-American women,

Istället för att vidga ramen så att afroamerikanska kvinnor täcktes

the court simply tossed their case completely out of court.

så slängdes deras fall helt sonika ut från domstolen.

Now, as a student of antidiscrimination law,

Som studerande av antidiskrimineringsrätt,

as a feminist,

som feminist,

as an antiracist,

som antirasist,

I was struck by this case.

slogs jag av detta fall.

It felt to me like injustice squared.

Det kändes som orättvisa i kubik.

So first of all,

För det första:

black women weren't allowed to work at the plant.

svarta kvinnor tilläts inte arbeta på fabriken.

Second of all, the court doubled down on this exclusion

För det andra: domstolen orsakade dubbel skada när fallet ströks,

by making it legally inconsequential.

genom att det då blev något man aldrig kan straffas för.

And to boot, there was no name for this problem.

Till råga på allt så fanns det inget namn på den här typen av problem.

And we all know that, where there's no name for a problem,

Och vi vet alla

att när ett problem inte har ett namn

you can't see a problem,

så syns det inte,

and when you can't see a problem, you pretty much can't solve it.

och syns det inte så är det mycket svårt att lösa.

Many years later, I had come to recognize

Många år senare, hade jag kommit fram till

that the problem that Emma was facing was a framing problem.

att problemet Emma hade berodde på något som kallas framing.

The frame that the court was using

Referensramen som domstolen använde

to see gender discrimination or to see race discrimination

för att kunna se könsdiskriminering eller för att kunna se rasism,

was partial, and it was distorting.

räckte inte till och gav upphov till konstigheter.

For me, the challenge that I faced was

Jag tog mig an utmaningen

trying to figure out whether there was an alternative narrative,

att försöka hitta en alternativ vinkel,

a prism that would allow us to see Emma's dilemma,

ett prisma som skulle göra det möjligt att se Emmas dilemma,

a prism that would allow us to rescue her from the cracks in the law,

ett prisma som skulle kunna rädda henne från luckorna i lagen,

that would allow judges to see her story.

som skulle göra hennes historia synlig för domare.

So it occurred to me,

Då slog det mig

maybe a simple analogy to an intersection

att kanske en enkel analogi med en korsning

might allow judges to better see Emma's dilemma.

skulle kunna få domare att förstå Emmas dilemma.

So if we think about this intersection, the roads to the intersection would be

Om man tänker på den här korsningen så skulle vägarna till korsningen

the way that the workforce was structured by race and by gender.

vara sättet som de anställda var strukturerade; efter ras och kön.

And then the traffic in those roads would be the hiring policies

Trafiken på dessa vägar skulle motsvara hur man väljer vem man anställer

and the other practices that ran through those roads.

och andra oskrivna regler som rullar på dessa vägar.

Now, because Emma was both black and female,

Eftersom Emma var både svart och kvinna

she was positioned precisely where those roads overlapped,

befann hon sig precis där dessa vägar överlappade varandra

experiencing the simultaneous impact

och blev påkörd samtidigt

of the company's gender and race traffic.

av både företagets köns- och rastrafik.

The law -- the law is like that ambulance that shows up

Rättsväsendet är som ambulansen som dyker upp

and is ready to treat Emma only if it can be shown

för att ta hand om Emma, men bara om det kan bevisas

that she was harmed on the race road or on the gender road

att hon skadades på vägen för ras eller på vägen för kön,

but not where those roads intersected.

men inte om det hände i korsningen.

So what do you call being impacted by multiple forces

Vad kan man kalla det när man drabbas av flera krafter

and then abandoned to fend for yourself?

för att sedan bli övergiven och få klara sig själv?

Intersectionality seemed to do it for me.

Intersektionalitet fungerade för mig.

I would go on to learn that African-American women,

Jag kom att förstå att afroamerikanska kvinnor,

like other women of color,

som andra färgade kvinnor,

like other socially marginalized people all over the world,

som andra socialt marginaliserade runt om i världen,

were facing all kinds of dilemmas and challenges

stötte på alla möjliga dilemman och utmaningar

as a consequence of intersectionality,

som en följd av Intersektionalitet;

intersections of race and gender,

överlapp mellan ras och kön,

of heterosexism, transphobia, xenophobia, ableism,

mellan heterosexualitet, transfobi,

främlingsfientlighet, diskriminering mot funktionsnedsatta.

all of these social dynamics come together

Alla dessa sociala fördomar samverkar

and create challenges that are sometimes quite unique.

och skapar utmaningar som ibland blir väldigt speciella.

But in the same way

Men på samma sätt

that intersectionality

som intersektionalitet

raised our awareness to the way that black women live their lives,

fick oss att förstå hur svarta kvinnor lever sina liv

it also exposes the tragic circumstances

så visar det också på de tragiska förhållanden

under which African-American women die.

som afroamerikanska kvinnor dör under.

Police violence against black women

Polisvåld mot svarta kvinnor

is very real.

är ett verkligt problem.

The level of violence that black women face

Nivån av våld som svarta kvinnor får utstå

is such that it's not surprising

ligger på en sådan nivå att det inte är förvånande

that some of them do not survive their encounters with police.

att en del av dem inte överlever mötet med polisen.

Black girls as young as seven,

Svarta flickor så unga som sju år,

great grandmothers as old as 95

gammelmormödrar så gamla som 95,

have been killed by the police.

har dödats av polisen.

They've been killed in their living rooms,

De har dödats i sina vardagsrum,

in their bedrooms.

i sina sovrum.

They've been killed in their cars.

De har dödats i sina bilar.

They've been killed on the street.

De har dödats på gatan.

They've been killed in front of their parents

De har dödats framför sina föräldrar

and they've been killed in front of their children.

och de har dödats framför sina barn.

They have been shot to death.

De har skjutits till döds.

They have been stomped to death.

De har blivit ihjältrampade.

They have been suffocated to death.

De har kvävts till döds.

They have been manhandled to death.

De har misshandlats till döds.

They have been tasered to death.

De har skjutits ihjäl med elpistol.

They've been killed when they've called for help.

De har blivit dödade när de ropat på hjälp.

They've been killed when they were alone,

De har dödats när de varit ensamma

and they've been killed when they were with others.

och de har dödats när de varit med andra.

They've been killed shopping while black,

De har dödats när de handlat som svart,

driving while black,

kört bil som svart,

having a mental disability while black,

haft en mental funktionnedsättning

som svart,

having a domestic disturbance while black.

haft ett bråk i hemmet som svart.

They've even been killed being homeless while black.

De har till och med blivit dödade som hemlös och svart.

They've been killed talking on the cell phone,

De har blivit dödade när de talat i mobiltelefon,

laughing with friends,

skrattat med vänner,

sitting in a car reported as stolen

suttit i en bil som rapporterats stulen

and making a U-turn in front of the White House

när de gjort en u-sväng framför Vita Huset

with an infant strapped in the backseat of the car.

med ett spädbarn i baksätet i bilen.

Why don't we know these stories?

Varför känner vi inte till dessa historier?

Why is it that their lost lives

Varför är det så att deras förlorade liv

don't generate the same amount of media attention and communal outcry

inte skapar lika stor mediestorm

och ramaskri som liv som förloras av deras fallna bröder?

as the lost lives of their fallen brothers?

It's time for a change.

Det är dags för en förändring.

So what can we do?

Vad kan vi göra?

In 2014, the African-American Policy Forum began to demand

2014 började African-American Policy Forum kräva

that we "say her name"

att vi "säger hennes namn"

at rallies, at protests,

på politiska möten, under protester,

at conferences, at meetings,

på konferenser, på möten;

anywhere and everywhere

var som helst och överallt

that state violence against black bodies is being discussed.

där samhällsvåld mot svarta människor diskuteras.

But saying her name is not enough.

Men att säga hennes namn räcker inte.

We have to be willing to do more.

Vi måste vara villiga att göra mer.

We have to be willing to bear witness,

Vi måste vara villiga att vittna,

to bear witness to the often painful realities

att vittna om ofta plågsamma sanningar

that we would just rather not confront,

som vi helst inte skulle vilja ta i,

the everyday violence and humiliation that many black women have had to face,

det vardagliga våldet och förödmjukelsen många svarta kvinnor har fått stå ut med;

black women across color,

svarta kvinnor av alla nyanser,

age, gender expression,

åldrar, sexuell läggning,

sexuality and ability.

sexualitet och grad av funktionsnedsättning.

So we have the opportunity right now --

Vi har möjligheten just nu -

bearing in mind that some of the images that I'm about to share with you

några av bilderna jag tänker dela med er

may be triggering for some --

kan vara mycket upprivande -

to collectively bear witness to some of this violence.

att gemensamt vittna om en del av våldet.

We're going to hear the voice of the phenomenal Abby Dobson.

Vi kommer höra rösten från den fenomenala Abby Dobson.

And as we sit with these women,

Och när vi sitter tillsammans med dessa kvinnor -

some who have experienced violence and some who have not survived them,

en del som upplevt våld och en del som inte överlevt det -

we have an opportunity

så har vi möjligheten

to reverse what happened at the beginning of this talk,

att ställa tillrätta det som hände i början av mitt föredrag,

when we could not stand for these women

när vi inte kunde stå upp för dessa kvinnor

because we did not know their names.

eftersom vi inte kände till deras namn.

So at the end of this clip, there's going to be a roll call.

Så i slutet av detta filmklipp kommer ett upprop ske.

Several black women's names will come up.

Flera svarta kvinnors namn kommer ropas upp.

I'd like those of you who are able to join us in saying these names

Jag önskar att de av er som har möjlighet, att ni säger deras namn

as loud as you can,

så högt som ni kan,

randomly, disorderly.

slumpmässigt, i oordning.

Let's create a cacophony of sound

Låt oss skapa en kakafoni av ljud

to represent our intention

för att representera vår önskan

to hold these women up,

att lyfta fram dessa kvinnor,

to sit with them,

att sitta med dem,

to bear witness to them,

att vittna om dem,

to bring them into the light.

att föra fram dem i ljuset.

(Singing) Abby Dobson: Say,

(Sång) Abby Dobson: Säg,

say her name.

säg hennes namn.

Say,

Säg,

say her name.

säg hennes namn.

(Audience) Shelly!

(Publiken) Shelly!

(Audience) Kayla!

(Publiken) Kayla!

AD: Oh,

AD: Oh,

say her name.

säg hennes namn.

(Audience shouting names)

(Publiken skriker namn)

Say, say,

Säg, säg,

say her name.

säg hennes namn.

Say her name.

Säg hennes namn.

For all the names

För alla dem

I'll never know,

jag aldrig kommer känna,

say her name.

säg hennes namn.

KC: Aiyanna Stanley Jones, Janisha Fonville,

KC: Aiyanna Stanley Jones, Janisha Fonville,

Kathryn Johnston, Kayla Moore,

Kathryn Johnston, Kayla Moore,

Michelle Cusseaux, Rekia Boyd,

Michelle Cusseaux, Rekia Boyd,

Shelly Frey, Tarika, Yvette Smith.

Shelly Frey, Tarika, Yvette Smith.

AD: Say her name.

AD: Säg hennes namn.

KC: So I said at the beginning,

KC: Som jag sade i början,

if we can't see a problem,

om vi inte kan se ett problem

we can't fix a problem.

så kan vi inte fixa problemet.

Together, we've come together to bear witness

Vi har kommit samman för att vittna

to these women's lost lives.

om dessa kvinnors förlorade liv.

But the time now is to move

Men nu är det dags

att gå från sorg och bedrövelse

from mourning and grief

to action and transformation.

till handling och förändring.

This is something that we can do.

Detta är något vi kan göra.

It's up to us.

Det ligger på oss.

Thank you for joining us.

Tack för att ni deltog.

Thank you.

Tack!

(Applause)

(Applåder)