The true story behind the legend of the 47 Rōnin - Adam Clulow

Översättare: Hanna Heffler Granskare: Annika Bidner

“Do you remember my grudge from these past days?”

“Minns du mitt agg från de senaste dagarna?”

cried Asano Naganori, lord of Akō domain,

ropade Asano Naganori, länsherre över Akō,

his gaze fixed on Kira Yoshinaka, a senior master of ceremony.

med blicken fäst på Kira Yoshinaka, en äldre ceremonimästare.

Asano extended his short sword, charged through the castle corridor,

Asano drog sitt kortsvärd, rusade genom slottskorridoren

and struck Kira.

och högg Kira.

While the wound wasn’t fatal, its consequences would be.

Även om skadan inte var dödlig, så skulle konsekvenserna bli det.

The incident took place in April 1701 in Edo, Japan— modern-day Tokyo.

Händelsen ägde rum i april 1701 i Edo, Japan - nuvarande Tokyo.

The Tokugawa military government had gained power about a century before.

Militärregeringen Tokugawa hade tagit makten ungefär ett århundrade tidigare.

This ushered in a period of peace and stability

Detta inledde en tidsperiod av fred och stabilitet

following the Warring States or Sengoku era,

efter De krigande staternas tid eller Sengoku-perioden,

which was marked by constant bloodshed and conflict

vilken präglades av ständig blodspillan och osämja

wrought by warlords and their samurai.

vållat av krigsherrar och deras samurajer.

To secure their rule,

För att säkra sitt styre

the Tokugawa government aimed to tame the samurai class.

ämnade Tokugawa-regeringen att tämja samurajerna.

Individual samurai carried two swords and served a single lord till death,

Enskilda samurajer bar två svärd och tjänade en enda länsherre till döden

but their duties became primarily bureaucratic and administrative.

men deras plikter blev i huvudsak byråkratiska och administrativa.

Meanwhile, Tokugawa legal practice stipulated that both sides

Samtidigt fastställde Tokugawas rättspraxis att båda sidor skulle straffas

would be disciplined in the event of a violent quarrel.

vid händelse av ett våldsam gräl.

However, when officials convened following Asano's attack on Kira,

Men när ämbetsmännen samlades efter Asanos attack på Kira

they decided to punish only Asano, the incident’s perpetrator.

bestämde de sig för att bara straffa Asano, händelsens gärningsman.

They ordered Asano to commit seppuku, or ritual suicide.

De befallde Asano att begå seppuku, eller rituellt självmord.

But they didn’t stop there.

Men de slutade inte där.

They also commanded the seizure of Asano’s castle,

De krävde även beslagtagandet av Asanos slott,

the disbandment of his house, and the arrest of his younger brother.

upplösningen av hans ätt och gripandet av hans yngre bror.

The news traveled quickly back to Asano’s domain.

Nyheten spred sig snabbt till Asanos distrikt.

Overnight, the roughly 300 samurai in Asano’s retainer band

Över en natt fann sig de omkring 300 samurajerna i Asanos trupp

found themselves dispossessed of their homes and stipends

bortdrivna från sina hem och sina traktamenten

and turned into rōnin, or masterless samurai.

och blev till rōnin, eller samurajer utan mästare.

They didn’t know why Asano attacked Kira— no one did.

De visste inte varför Asano hade attackerat Kira, ingen visste.

Some have speculated that Asano refused to pay a bribe to Kira,

Vissa spekulerade att Asano hade vägrat att betala en muta till Kira,

who was supposed to be guiding him in proper etiquette,

som skulle vägleda honom i lämplig etikett

so Kira humiliated him;

så Kira förödmjukade honom;

others, that Asano had simply “gone mad.”

andra menade att Asano helt enkelt blivit galen.

This left the samurai of Akō domain in crisis,

Detta lämnade samurajerna i Akō i kris,

facing a tension that lay at the very heart of the Tokugawa period.

stående inför en konflikt i själva hjärtat av Tokugawa-perioden.

They were a privileged class of warriors

Samurajerna var en priviligierad klass av krigare,

inundated with epic legends of samurai loyalty, heroism, and martial glory.

överskölja av episka legender om deras lojalitet, hjältemod och stridsära.

But they were forbidden from using violence—

Men de var förbjudna att använda våld -

their traditional role at once celebrated and restricted.

deras traditionella roll var både hyllad och begränsad.

Some of Asano’s samurai said they should peacefully comply with government orders;

Vissa av Asanos samurajer ville fridfullt gå med på regeringens order;

others, that they should immediately follow their lord into death.

andra sa att de omedelbart skulle följa sin herre in i döden.

One faction, led by Horibe Yasubei,

En fraktion, ledda av Horibe Yasubei,

argued that they must see their lord’s apparent wishes through by killing Kira,

argumenterade att de måste fullfölja sin herres önskan genom att döda Kira,

claiming that so long as Asano’s enemy was alive,

och hävdade att så länge som Asanos fiende var i livet,

they were dishonored.

var de vanhedrade.

However, the effective leader of Akō domain’s samurai, Ōishi Yoshio,

Överste ledaren över Akōs samurajer, Ōishi Yoshio, trodde dock

believed that if they complied with official orders,

att om de gick med på regeringens order

Tokugawa authorities might show mercy and permit Asano’s brother to succeed him.

kanske myndigheterna skulle visa nåd och tillåta Asanos bror att efterträda honom.

So, the samurai peacefully surrendered the castle.

Så samurajerna gav fredligt upp slottet.

But their hopes were dashed when Tokugawa officials placed Asano’s brother

Men deras hopp krossades när Tokugawas tjänstemän placerade Asanos bror

in another family’s custody,

i en annan familjs förvar

leaving them without a path to restore their status.

och lämnade dem utan möjlighet att kunna återställa sin status.

Most accepted the government’s terms.

De flesta accepterade regeringens villkor.

But in the end, 47 of Asano’s samurai, including Horibe and Ōishi, didn’t.

Men i slutändan gjorde inte 47 av Asanos samurajer det, inklusive Horibe och Ōishi.

And instead of formally asking permission to take revenge

Och istället för att formellt begära att få söka hämnd

via the government’s vendetta system,

via regerings vendettasystem,

they began plotting to kill Kira covertly.

började de planera att döda Kira i hemlighet.

Almost two years after Asano’s death,

Nästan två år efter Asanos död

the rōnin, led by Ōishi, broke into Kira’s residence

bröts sig rōninerna, ledda av Ōishi, in i Kiras bostad

and killed 16 of his samurai and wounded 23 others

och dödade 16 av hans samurajer och skadade ytterligare 23

before beheading Kira himself.

innan de halshögg Kira själv.

They presented Kira's head at Asano's grave,

De visade upp Kiras huvud vid Asanos grav

then surrendered to the Tokugawa officials,

för att sedan överlämna sig till Tokugawas myndigheter

justifying their violence by saying they couldn't live under the same heaven

och rättfärdigade sitt våld med att säga att de inte kunde leva under samma himmel

as their lord’s enemy.

som sin herres fiende.

The rōnin’s actions created considerable problems for the Tokugawa government.

Rōninernas handlingar skapade stora besvär för Tokugawas regering.

The rōnin had broken the peace and a range of laws.

Rōninerna hade brutit freden och flertalet lagar.

But authorities also knew the importance of honor and loyalty among samurai.

Men myndigheterna kände också till vikten av heder och lojalitet bland samurajerna.

After weeks of deliberations, officials decided the rōnin could be praised—

Efter veckor av övervägande bestämde ämbetsmännen att rōninerna kunde hyllas,

but must be punished.

men måste straffas.

They were permitted to commit seppuku,

De fick tillåtelse att begå seppuku,

which offered them honorable deaths, and they were laid to rest next to Asano.

vilket skänkte dem en ärofylld död och de lades till vila bredvid Asano.

But their story soon morphed into legend.

Men deras berättelse förvandlades snart till en legend.

Within weeks, it was dramatized for the stage.

Inom några veckor hade det dramatiserats för teatern.

And soon after, scholars began debating the rōnin’s actions,

Och strax därefter började lärda att diskutera rōninernas handlingar,

some praising them as perfectly loyal and dutiful samurai;

vissa hyllade dem som fullkomligt lojala och plikttrogna samurajer;

others condemning them as delusional criminals.

andra fördömde dem som sinnesrubbade brottslingar.

Over the next three centuries,

Över de kommande tre århundradena

Japan continued examining and adapting the story—

fortsatte Japan att granska och anpassa berättelsen -

in theater, film, propaganda, and beyond—

i teater, film, propaganda och så vidare -

grappling with the tensions between law and culture, past and present,

de brottades med spänningarna mellan lag och kultur, då- och nutid,

and repeatedly relitigating the incident

och tog upp händelsen upprepade gånger,

long after an official verdict was rendered.

långt efter att ett officiellt domslut var fastställt.